Minirecensioner – En krona för en gud och Halvlögner

Titel: The Crown of Ptolemy
Författare: Rick Riordan
Serie: Percy Jackson & Kane Chronicles Crossover #3
Sidantal: 68
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Gänget träffas för att hindra ett hot mot världen.

Tycke:
Ännu en crossover mellan Percy Jackson och Kane-syskonen! I den här träffas äntligen alla fyra och det blir en mysig träff, ja, om man inte räknar med att de behöver sätta stopp för Setne som försöker bli en gud.

Det är mycket action i den här. I mitt tycke är det nästan för mycket. Novellen är inte på många sidor och det känns som att 75% av dem går åt till att beskriva striderna. Jag hade velat se mer dialoger och umgänge. Nåja, förutom det så är det en trevlig novell och är man insatt i båda av serierna så lär man tycka om dem väldigt mycket. Jag håller tummarna för att det ska komma fler. Gärna några med Magnus Chase också 🙂

Gillar!

Andra böcker i serien:
1. The Son of Sobek
2. The Staff of Serapis
3. The Crown of Ptolemy

________________________________________________________________________________

 

Titel: Half Lies
Författare: Sally Green
Serie: Half Bad #0.5
Sidantal: 61
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Gabriels lillasyster Michele skriver i sin dagbok om sitt liv i USA.

Tycke:
En inblick i Gabriels förflutna. Det händer inte särskilt mycket i den här novellen och allting berättas via dagboksanteckningar. Jag gillar hur som helst Gabriel ännu mer efter den här och nu tror jag inte längre att han egentligen är en tjej. Förväntar er dock ingen spännande läsning eftersom det är mest beskrivningar. Och ja, man bör helst ha läst Half Bad innan man ger sig på denna eftersom man ganska lätt kan bli förvirrad av häxvärlden annars.

Andra böcker i serien:
1. Half Bad
2. Half Wild
3. Half Lost

Extraböcker:
0.5. Half Lies

Advertisement

 

Minirecensioner – Apollyon & Sentinel

Titel: Apollyon
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #4
Sidantal: 343
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Alex försöker få kontroll över sig själv och komma på ett sätt att stoppa Seth.

Tycke:
Jag gillar ju de tidigare böckerna i serien så jag förstår själv inte varför den här boken inte föll mig i smaken. Istället för att vara spännande och humoristisk så tyckte jag mest att den var långsam, överdriven och lite löjlig. Författaren har ju målat upp en bild av att det inte är så hemskt att dö (man lever typ som vanligt i dödsriket), så det känns inte ju särskilt illa om de onda skulle vinna.  Sen så fick man även reda på vilken elak mobbare Alex har varit i sin ungdom och det höjde ju knappast henne i mina ögon, speciellt när hon kände att hon inte behövde be om förlåtelse för det skulle inte hjälpa i vilket fall.

Takten är för långsam för min smak, kändes som att de bara var i huset och badade i självömkan. Därefter blev det ”öppna upp mitt hjärta”-samtal med typ varenda person i huset i rad efter varandra. Buhh, jag saknar Seth och hans härliga humor. Hoppas på att nästa bok är mer spännande!

Andra böcker i serien:
1. Half-Blood
2. Pure
3. Deity
4. Apollyn
5. Sentinel

Extraböcker
0.5. Daimon
3.5. Elixir

 

Betyg: 4/10

________________________________________________________________________________

Titel: Sentinel
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #5
Sidantal: 297
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Gänget förbereder sig inför slutstriden.

Tycke:
Åhh, äntligen är humorn tillbaka i serien. Här händer det grejer och handlingen går raskt framåt. Det finns så många roliga citat i den här att jag log i princip hela tiden som jag läste. Texten flyter på och det är mycket underhållande läsning. Det är väl det jag tycker om.

Jag vet inte om det är jag som blivit mätt på serien men jag är så trött på att båda kärleksintressena ska vara svartsjuka alfahannar. Jag har svårt att sympatisera med Aiden och även en del med Seth fast han är min favoritkaraktär. Det som jag tyckte var det största problemet är dock att riskerna i boken är alldeles för låga. Vad är det värsta som kan hända? Jo, de dör. Och vad händer om de dör? Jo, de hamnar i paradiset och återförenas med alla döda bekanta och kan ha kul i all evighet. Nu kanske det är jag som inte hängde med i svängarna men jag förstår inte riktigt vad som är så hemskt med att dö i den här serien.

Ja, en underhållande bok tycker jag. Det är alltid kul att avsluta en serie och som helhet så gillar jag den. Rekommenderas till personer som vill ha underhållande läsning utan alltför mycket djup.

Andra böcker i serien:
Se ovan.

Betyg: 6,5/10

 

Minirecensioner – Elixir för en Daimon

Titel: Daimon
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #0.5
Sidantal: 62
Utgivningsår: 2011

Minihandling:
Hur Alexs liv var innan hon kom tillbaka till The Covenant.

Tycke:
Jag brukar tyvärr inte tycka att prolognoveller är särskilt bra när man väl ha börjat på originalserien. Med tanke på att jag redan hade läst tre böcker ur serien innan jag läste prologen så kände jag ju redan till det mesta. Därför var den här novellen inte särskilt spännande. Hade också velat se mer av Alexs mamma för nu fick man knappt någon bild av henne.

Så nej, tyvärr ingen höjdare i mitt fall men jag kan tänka mig att jag skulle ha gillat den mycket mer ifall jag hade läst den innan jag började på själva serien.

Andra delar i serien
1. Half-Blood
2. Pure
3. Deity
4. Apollyn
5. Sentinel

Extraböcker
0.5. Daimon
3.5. Elixir

Betyg: 4,5/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: Elixir
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #3.5
Sidantal: 74
Utgivningsår: 2012

Minihandling:
Om Aidens tankar och beslut efter Alexs uppvaknande.

Tycke:
Aiden är inte min favoritkaraktär och tyvärr kan jag inte säga att jag har ändrat min uppfattning av honom efter den här novellen, snarare tvärtom. Suck alltså, han är ju ännu mer envis än Alex! Visst, jag fattar att han älskar henne men det är inte precis som att hon är sig själv nu i vilket fall. Istället för att lyssna på de andras ord så säger han blankt nej. Och varför bestämmer han helt plötsligt? Det är inte så att han kan stoppa gudarna.

Det kanske är jag som är känslokall men jag tycker att man ändå bör ha med mänsklighetens överlevnad när man gör sådana här val. Om inget annat så vet han ju redan att Alex hellre offrar sig själv än att ge Seth mer makt.

Nåja, det är i alla fall intressant att läsa om hur de andra betedde sig efter Alexs uppvaknande.

Andra böcker i serien:
Se ovan.

Betyg: 5,5/10

 

 

Bunden till en person och förälskad i en annan

Tonåriga hormoner är svåra att styra även fast man vet att det slutar med döden

Titel: Deity
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #3
Sidantal: 330
Utgivningsår: 2012

Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Efter händelserna vid förra rådsmötet vet Alex att hon måste ligga låg. Hennes känslor för Aiden är starkare nu än någonsin när han riskerar sitt hjälpa för att rädda hennes. Deras relation går dock inte minister Telly förbi. Han är fast besluten med att få bort Alex ur spelet och drar sig inte undan för att hota alla hon älskar. Alexs födelsedag närmar sig med stormsteg och ju närmare den dagen de kommer desto mer inser hon att Seth har döljt saker för henne. Kommer Alex att välja sitt öde som Seths partner, eller kommer hon att välja sin kärlek till Aiden?

Tycke:
Så var den tredje boken läst.  I den här takten så hinner jag ju klart med den här serien innan månaden är slut (vilket är nog på tiden med tanke på att jag har haft den liggandes i 2 år)!

Det är alltid svårt att skriva en spoilerfri recension när det gäller den tredjedelen i en serie men lite kort så kan man säga att den här är den mörkaste och allvarligaste boken i serien hittills. Samtidigt som jag gillar att handlingen nu kommer igång på riktigt (samt att likheterna med Vampire Academy numera är slut), så saknar jag humorn i de förra böckerna. Detta beror givetvis på att Seth inte fick en så stor plats.

På tal om Seth så sjönk han tyvärr i mina ögon i den här boken. Dock så tycker jag fortfarande mer om honom än Aiden. Vet inte om det är jag som är för kritisk men alla de gånger Alex och Aiden “råkar” hamna i hångelpositioner kunde jag inte låta bli att sucka. Herregud, ni vet att det ni vill göra är strängt förbjudet men både håller ändå på och velar hela tiden. Speciellt Aiden beskrivs ju som en mogen person men han verkar ju inte heller kunna hålla sina hormoner i styr.

Boken slutade i en (för mig) oväntad tvist och jag är väldigt glad över att saker och ting börja sättas i rullning. Jag tvivlar inte på att nästa bok kommer att bli ännu mer dramatisk och actionfullt och det ser jag fram emot att läsa!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Så Alex blev “tagen” av kopplingen till Seth ändå. Jag som trodde att hon var enivs nog att kunna stå emot det.

• Äntligen låg Aiden och Alex med varandra. Hellre det än att de hela tiden ska vela fram och tillbaka. Tycker ändå att det är okej att Aiden ändrar sin uppfattning efter Alexs död.

• Jag som trodde att Lucian faktiskt var god. Så dumt att Seth låter sig bli utnyttjad!

• Deacon och Luke, me like! Haha, gillar att Deacon är så öppen med förhållandet inför Alex.

Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Handling/Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Deacon
Bästa scen eller del: Scenerna med Deacon

Rekommenderar för:
Vill ni läsa om övernaturliga varelser, kärlek och intriger.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha en intelligent och sansad huvudroll.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien
1. Half-Blood
2. Pure
3. Deity
4. Apollyn
5. Sentinel

Extraböcker
0.5. Daimon
3.5. Elixir

 

 

Fortsättningen med grekiska vampyrer

Ett alternativ till Vampire Academy

Titel: Pure
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #2
Sidantal: 329
Utgivningsår: 2012

Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Alex är tillbaka på skolan och tränas hårt av både Aiden och Seth. Inte nog med att hon ständigt blir besegrad av både så försöker hon kontrollera sina känslor för Aiden samt stå ut med Seths irriterande närvaro. Hon vet att Aiden och hon inte har någon framtid men hur mycket hon än försöker ljuga för sig själv så återstår sanningen att hon i hemlighet älskar honom. Detta blir bara mer komplicerat när hennes koppling till Seth växer och konstiga känslor drabbar Alex när de är tillsammans. Relationsproblemen blir snart Alexs minsta problem, snart blir skolan attackerad av Daimons, och det ryktas om att ett halvblod på skolan är boven.

Tycke:
Har haft den här serien liggandes i bokhyllan så länge att det är nu dags att ta itu med den. Jag förstår inte själv varför jag har väntat så länge (nästan 2 år) med att plocka upp fortsättningen när jag gillade första boken.

Okej, första boken Half-Blood påminde väldigt mycket om Vampire Academy. Tyvärr så tyckte jag att andra boken gjorde det också, fast kanske inte fullt lika mycket. Jag har hört att serierna ska skilja sig mer och mer sen så jag håller tummarna på det.

Annars så ligger Armentrouts styrka i att få till sympatiska karaktärer, underhållande berättarröst och superroliga dialoger. Åh gud, Alexs tankar samt dialogerna med Seth fick mig ständigt att le. Så himla roliga de är tillsammans. På tal om Seth så stal han mitt hjärta i den här boken. Han är bara så snäll mot Alex att jag har förbiseende med att han halvgalen och har legat runt med hälften av skolans tjejer.

Aiden har jag fortfarande svårt för. I vissa scener är han hur gullig som helst och det märks hur mycket han gillar Alex. Men jag gillar inte att han ger dubbla signaler hela tiden. Jag hade gillat honom mer om han verkligen hade tänkt på Alexs bästa och skydda henne genom att göra slut med henne helt och hållet.

Alex är för dumdristig, i alla fall i början av boken då hon mest bröt mot reglerna på grund av att hon är omogen. Jag förstår dock henne i senare halvan av boken och hon växte väldigt mycket i mina ögon.

Allt som allt är Pure en väldigt underhållande uppföljare. Karaktärerna och berättarrösten är bra och den lättsamma tonen gör boken snabbläst. Med tanke på att jag redan har resten av serien hemma så kommer jag snart att hugga in på tredje boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Duh, det som hände med Caleb var ju nästan exakt det som hände i Vampire Academy också. Jag som trodde att likheterna skulle sluta vid…

• Väldigt drastiskt vid slutet då vakten helt plötsligt attackerade Alex. Förstår verkligen Alexs frustration med att halvblod blir illa behandlade av renblod. 

Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Handling/Spänning: +0,5
Humor: +0,5

Mest intressanta karaktär: Seth
Bästa scen eller del: När Seth tog hand om Alex
Minnesvärt citat:
I rolled my eyes. ”Oh, so they’re going to make the dorms co-ed? Yeah, that is going to go over well. Everyone’s going to be having sex.”
”Sounds like my kind of place.” Seth grinned. ”Maybe I can get a transfer.”

Rekommenderar för:
Vill ni läsa om övernaturliga varelser som går i skolan så lär ni gilla den här.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om när en bok påminner om en annan.

Betyg: 7,5/10

 

Andra delar i serien
1. Half-Blood
2. Pure
3. Deity
4. Apollyn
5. Sentinel

Extraböcker
0.5. Daimon
3.5. Elixir

 

Minirecensioner – Nu blir det blodigt Ogjort i Olympens hjältar

Titel: The Blood of Olympus
Författare: Rick Riordan
Serie: The Heroes of Olympus #5
Sidantal: 516
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Slutstriden mellan Gaia och Olympens hjältar!

Tycke:
Åhh, sista boken om Percy och gänget. Och jag vet att Percy bara är en av “huvudrollerna” numera men jag saknar verkligen hans berättarröst. Egentligen så saknar jag de flestas berättarröster men det är ju självklart att det bara kommer att bli förvirrande ifall Riordan kör med 9 berättarröster istället för 4. Nåja, nog om det.

Jag har egentligen inte så mycket att säga om den här boken (där av minirecensionen) förutom att den är i skriven i vanliga Percy Jackson-anda. Många korkade fiender, humoristiska dialoger, häftiga fighter och värdelösa gudar.  Extra förtjust blir jag av att Nico fick en stor roll, har gillat honom sedan han dök upp i Percy Jackson-serien.

Av någon anledning så tycker jag inte att den här är lika fantastiskt som många andra, tycker t.ex. att förra boken är bättre. Möjligen är det för att jag hade för höga förväntningar, eller så är det för att man inte följer de utvalda hjältarna lika mycket i den här boken. Hälften av berättarrösterna tillhör ju Nico och Reyna och de reser ju åt ett annat håll.

Sammanfattat så är det en tillfredställande avslutning på en serie. Gillar man de andra böckerna så gillar man definitivt den här med. Nu ser jag fram emot Riordans nästa serie om nordiska gudar!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh Nico och healingnissen 😀 Leo och Calypso är också nice. Tycker dock att det är lite onödigt med allt ihopparande av karaktärer. De är ju bara tonåringar, det är faktiskt helt okej att vissa är singlar.

Andra böcker i serien
1. The Lost Hero
2. The Son of Neptune
3. The Mark of Athena
4. The House of Hades
5. The Blood of Olympus

Betyg: 8/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: Unmade
Författare: Sarah Rees Brennan
Serie: The Lynburn Legacy #3
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Kampen mellan invånarna i byn och de mäktiga magikerna fortsätter.

Tycke:
Med tanke på att Unspoken är en av mina absoluta favoritböcker så hade jag väldigt höga förväntningar på den avslutande delen i serien.

Tja… vad ska man säga? Allt som allt så gillar jag boken och författarens stil, men jag saknar den magin som trollband mig i första boken. Jareds och Kamis relation är bara så onödigt komplicerad och jag suckade flera gånger åt att de (eller framförallt Jared) inte kunde vara ärliga mot varandra. Ash är fortfarande lite blek och intetsägande. Resten av bikaraktärerna är dock fortfarande väldigt bra.

Unmade är också betydligt mörkare än sina föregångare och det fanns scener som krossade mitt hjärta. Jag gillar att familjebanden fick en stor plats och att de vuxna faktiskt försöker hjälpa till och inte lämnar allting i de ungas händer som det är i så många andra böcker i samma genre.

På det hela taget är det en bra och underhållande bok, men inte på långa vägar lika fantastiskt som första boken. Personligen så hade jag gärna velat se lite mer dräpande dialoger och mindre angst från Jared.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Yes, Kami och Jared tillsammans igen!!! Är så trött på att Jared ska låtsas vara så kall hela tiden. Gillar humorn. Grät när Rusty dog och även när Kami förlorade sin mamma.

Andra böcker i serien:
1. Unspoken
2. Untold
3. Unmade

 

Betyg: 7/10

 

Pappersgudar i Japan

En stereotypisk berättelse i en fräsch miljö

Titel: Ink
Författare: Amanda Sun
Serie: Paper Gods #1
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2014 (original 20012)

Handling:
Katie Greene visste i stort sett ingenting om Japan för ett halvår sen. Numera bor hon där hos sin moster och går i en japansk skola. Med sin knackiga japanska och sitt blonda hår känner hon sig jämt som en utböling trots att hon börjar få kompisar i skolan. Hennes plan med att smälta in i bakgrunden går i stöpet när hon lär känna Tomohiro, skolans badboy och stjärna i kendo. Katie är säker på att hon såg att Tomohiros teckningar rörde på sig. Trots alla varningar så är hon fast besluten om att ta reda på vad det var hon såg och varför han är så hemlighetsfull. Sanningen är dock både mycket hemskare och mer fantastisk än vad Katie har kunnat föreställa sig… och den är betydligt farligare också…

Tycke:
Ink är en bok jag har spanat länge på grund av dess vackra omslag samt att den utspelar sig i Japan. När jag såg att den skulle komma ut på svenska så var jag inte sen med att skaffa hem den.

Det jag älskar absolut mest med boken är den japanska kulturen. För mig som har pluggat japanska i två år samt är uppväxt med anime så är de japanska uttrycken väldigt bekanta och autentiska. Jag läser alldeles för mycket böcker där handlingen utspelar sig i Sverige, USA, Storbritannien så Ink är verkligen en frisk fläkt när det kommer till miljö.

Sen får man inte glömma att nämna de vackra illustrationerna i boken också. Så fina och häftiga! Kul att man som läsare får se vad det är som karaktärerna ritar. Önskar att det fanns fler illustrationer 🙂

Handlingsmässigt så stack den tyvärr inte ut särskilt mycket. Boken kör på det gamla paranormal romance-spåret med en ny tjej i stan som faller för skolans (övernaturliga) bad boy som är snäll innerst inne och får en annan snygg kille efter sig som av någon oförklarlig anledning gillar huvudrollen. Takten är långsam och huvudrollen Katie upplevs som ganska trögtänkt ibland. Sen förstår jag inte heller mig på antagonisten och varför killhuvudrollen har en kompisrelation med honom. På det hela är trovärdigheten ganska sisådär och det är väl därför jag hade svårt att knyta mig an till karaktärerna.

Jag har sett en del recensioner där läsarna tycker att det är för mycket instalove. Konstigt nog så tyckte jag inte alls att det var illa. Efter att nyligen har läst ”The Murder Complex” och ”The Kiss of Deception” så känns det som att Tomohiros och Katies förhållande gick fram i snigelfart.

På det hela taget en okej bok. Jag älskar som sagt att man får ta en del av den japanska kulturen men handlingsmässigt är den för lik många andra böcker som jag har läst. Kan tänka mig att nya läsare i genren kommer att uppskatta den mer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Fattar inte varför Tomohiro och Ishikawa fortfarande är kompisar när Ishikawa bara vill utnyttja Tomohiro och fick nästan Katie dödad. Visst, jag gillar komplicerad bromance men deras förhållande är alldeles för oförståligt för mig.

• Tycker inte att det är så trovärdigt att Katie ska springa på Tomohiro och Yuu stup i kvarten. De måste verkligen bo i en liten håla.

• Hur tydligt är det inte att Yuu och Katie också är speciella? Gillar dock att Yuu är maktgalen, det gör honom mer intressant. 

Stereotypisk handling: -1
Takt: -0,5
Miljö: +1

Mest intressanta karaktär: Yuu
Bästa scen eller del: Spoiler [När Tomohiro ritade draken]

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en paranormal romance som utspelar sig i en japansk miljö.

Rekommenderar inte för:
Ni som har tröttnat på det klassiska paranormal romance-stuket.

Betyg: 4.5/10

 

Andra böcker i serien:
1. Ink
2. Rain
3. Storm

Extraböcker:
0.5. Shadows

 

Minirecensioner – Slutet för mytologiskolan och alkoholmissbrukande halvänglar med australiensk familjedrama

Titel: Killer Frost
Författare: Jennifer Estep
Serie: Mythos Academy #6
Sidantal: 371
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Slutstriden mot Loki och hans odugliga anhängare.

Tycke:
Halleluja, nu har jag (äntligen) tagit mig igenom serien. Det har varit en stundtals frustrerande men väldigt underhållande resa. Jag kommer väl förmodligen inte att känna någon större saknad men det har varit trevligt att få lära känna Gwen och hennes kompisar.

Boken flöt på i samma stil som de andra böckerna. Det är snabbläst och okomplicerat. Tycker att Gwen betedde sig väldigt omogen och självisk under en större del av boken. Hon blev dock bättre senare så i slutändan så var det okej. Annars så är Lokis anhängare fortfarande lika värdelösa som vanligt. Tycker faktiskt lite synd om Loki som bara står där och skriker sig hest medan hans undersåtar bara misslyckas gång på gång.

Eftersom det är sista boken så är det också mer action i den här jämfört med de andra böckerna. Det är också därför jag la märke till att författaren faktiskt inte är så bra på att skriva action-scenerna. Låt mig ge er ett par exempel:

Clas-clash-clang! Clash-clash-clang! Clash-clash-clang!
Caw-caw-caw. Caw-caw-caw. Caw-caw-caw.
CLASH!
Crack. Crack-crack. Crack.
Bang. Bang. Bang. BANG!

Snacka om spännande beskrivningar va? Nu kom dessa ”ljud-beskrivningar” faktiskt inte direkt efter varandra utan det är lite beskrivande text mellan dem. Men ni förstår vad jag menar.

Allt som allt, en trevlig avslutning på en trevlig serie. Mythos Academy är en serie man ska slöläsa och inte fundera så mycket över trovärdigheten. Rekommenderar den till er som vill ha något lättsmält och övernaturligt.

Betyg: 6/10

Andra böcker i serien:
1. Touch of Frost
2. Kiss of Frost
3. Dark Frost
4. Crimson Frost
5. Midnight Frost
6. Killer Frost

Extraböcker:
0.5. First Frost
1.5. Halloween Frost
4.5. Spartan Frost

________________________________________________________________________________

 

Titel: The Piper’s son
Författare: Melina Marchetta
Serie: Saving Francesca #2
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2010

Minihandling:
Tom är helt förkrossad över sin farbrors död och hela familjen faller samman.

Tycke:
Jag börjar gilla Melina Marchetta mer och mer! The Piper’s Son är en fristående fortsättning på Saving Francesca (eller bara Francesca som den heter på svenska). Den här gången står rampljuset på Tom (en av Francescas klasskamrater i gymnasiet) och handlingen tar vid 4 år efter avslutningen i förra boken. Egentligen så kan man väl inte kalla den här för en ungdomsbok med tanke på att Tom numera är 20+ och den andra huvudrollen är hans gravida moster som närmar sig 40 år.

På tal om Tom moster så blev jag överraskad över hur mycket jag gillade att läsa från hennes synvinkel. Hon är både bitter och stark på samma bok vilket gör henne till en fascinerande karaktär. Relationerna i boken är som ett tilltrasslat garnnystan och det gäller att vara fokuserad för att förstå hur det ligger till. Man får dock sin belöning sen för när man väl lär känna karaktärerna så är boken hjärtekrossande. Författaren är bara så bra på att beskriva känslor och det är så lätt att leva sig in i deras situation. Har tappat räkningen på hur många gånger mina ögon tårades.

När det gäller Tom själv så var han inte direkt min favorit i Francesca och jag kan väl inte direkt säga att jag gillar honom i den här. Han är bara så feg när det kommer till att visa känslor! Istället så sårar han andra och det får mig att vilja ruska om honom ordentligt. Det var riktigt trevligt att återse Francesca och resten av gänget. Saknar Jimmy!

Precis som resten av Marchettas böcker är den här starkt karaktärsbaserad och det händer inget särskilt spännande eller action-aktigt. Det tar tid att komma in i boken men sen blir den riktigt berörande. Hoppas nu att författaren kommer att ge ut en bok om Jimmy också!

Betyg: 7/10

Andra delar i serien (De är kompanjonsböcker så man behöver inte läsa dem i ordning):
1. Saving Francesca
2. The Piper’s Son

________________________________________________________________________________

Titel: Sweet Reckoning
Författare: Wendy Higgins
Serie: The Sweet Trilogy #3
Sidantal: 379
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Nu stundar det för slutstrid! Kommer Anna och gänget att kunna besegra demonerna?

Tycke:
Himla bra den här serien är! Innan jag började läsa första boken så trodde jag att det skulle vara en typisk paranormal romance med mycket missförstånd och ångest. Så fel jag hade! Visst, det fokuseras mycket på relationerna men Anna är en så uppfriskande och mysig karaktär att man bara vill läsa om allt hon gör.

Serien, speciellt den sista boken, är väl egentligen mer New Adult än Young Adult. Huvudrollen går på högskolan och det förekommer en del mer vågade scener än vad man brukar hitta i en ungdomsbok. Attraktionen mellan Anna och Kaidan är väldigt bra beskrivet, sexigt utan att det blir sliskigt. Det är även en hel del humor då alla deras vänner märker hur tända de är på varandra, haha, snacka om pinsamt.

Utan att spoila något måste jag bara nämna ett namn som förekommer i boken: Onani. Brast ut i skratt när jag läste det. Haha, det är väl säkert ett vanligt namn i Afrika men som svenskspråkig så var det väldigt svårt att hålla minen när det nämndes flera gånger i texten. T.ex. ”I reached my hand out to Onani”, etc.

Kort sagt, ett väldigt tillfredsställande slut på en mycket trevlig serie. Rekommenderar den framförallt till er som vill ha en nytändning på paranormal romance.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Sweet Evil
2. Sweet Peril
3. Sweet Reckoning

Extraböcker:
4. Sweet Temptation

 

Besök på en annan mytologisk skola!

Och hälsar på nya mytologiska varelser.

Titel: Midnight Frost
Författare: Jennifer Estep
Serie: Mythos Academy #5
Sidantal: 372
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Efter händelserna i skolkonserten är det nu ingen som tvivlar på att Gwens är Nikes utvalda förkämpe. Nu istället är hon skolans mest kända person och vaktas av sina kompisar dygnet runt för att Lokis anhängare inte ska komma åt henne. Det hindrar dock inte dem från att försöka och ett misslyckat förgiftningsförsök gör att en person på skolan nu svävar i livsfara. Gwen känner att hon måste ta ansvar och tillsammans med sina vänner måste de färdas iväg för att hitta det sällsynta botmedlet. Samtidigt slits Gwen av saknaden efter Logan och undrar om de någonsin kan bli tillsammans igen.

Tycke:
Den här är hittills den mest händelselösa boken i serien när det kommer till action och spänning. Istället för man veta mer om Gwens ursprung och även träffa på personer med anknytningar till hennes föräldrar. Det är inget dåligt i sig men däremot så återstår det att se hur mycket den informationen kommer att bidrar till slutstriden i nästa bok.

Precis som i de andra böckerna så är det Gwen och kompisarna som får göra något farligt för att hindra Reapers från att fullfölja deras onda planer. Extremt mycket är förutsägbart och under den mesta av tiden så sitter man och väntar på att Gwen ska fatta ledtrådarna. Jag gillar att hon inte längre är den svaga flickan utan kan nu faktiskt slåss, men däremot så vet jag inte vad jag ska tycka om hennes superframsteg. Det här väl gått mindre än ett halvår sedan hon började träna? Även med Logans minnen så känns det som att hon har blivit bra alldeles för snabbt.

Sen tycker jag verkligen synd om Loki som har så värdelösa anhängare. Planer de har förberett i över tio år går åt skogen och de har fortfarande inte lyckats få död på Gwen. Och har de inga spartaner med i gänget? Har de några duktiga krigare över huvudtaget? Det känns ju som att Gwen och hennes tonåriga kompisar numera bara slaktar reapers till höger och vänster. Man är ju inte ens rädd för dem längre.

Kort sagt, en underhållande bok i en underhållande serie. Kvalitén är väl kanske inte det bästa när man tänker på trovärdigheten men sidorna flyger verkligen bara förbi. Ser fram emot att läsa sista boken!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Så många förutsägbara händelser! Som att de kommer att få hjälp av griparna, att de kommer att vara tvungna att använda den andra stigen, att Logan följde efter dem. Sen är det så typiskt att Rorys föräldrar skulle vara ”goda” i slutet ändå.

Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Alexei
Bästa scen eller del: Spoiler [Hos griparna]

Rekommenderar för:
Ni som vill ha spänning, magi, vänskap och kärlek.

Rekommenderar inte för:
Ni som tycker om att läsa om smarta personer.

Betyg: 5,5/10

Andra böcker i serien:
1. Touch of Frost
2. Kiss of Frost
3. Dark Frost
4. Crimson Frost
5. Midnight Frost
6. Killer Frost

Extraböcker:
0.5. First Frost
1.5. Halloween Frost
4.5. Spartan Frost

 

Gudar som håller på att dö

Galna och dödliga, men tyvärr fortfarande mäktiga.

Titel: Antigodess
Författare: Kendare Blake
Serie: Goddess War #1
Sidantal: 333
Utgivningsår: 2013

Handling:
De grekiska gudarna har levt länge men nu är de döende. Athena kvävs inifrån av fjädrar och Hermes består bara av senor och ben. Tillsammans söker de i öknen upp Demeter och får ett kryptiskt råd, ett råd om att de måste få en person att minnas.

Tonåriga Cassandra lever ett fridfullt liv med sin familj, vänner och pojkvännen Aidan trots att hon är synsk. Men ju närmare arton år hon kommer desto hemskare och mer inlevelsefulla blir hennes visioner. Mot sin vilja blir hon indragen i en strid mellan uråldriga men döende gudar. Och i gudarnas krig så går ingen säker…

Tycke:
Kendare Blake är författaren bakom spökromanerna Anna Dressed in Blood och Girl of Nightmares. Jag gillade båda så när jag fick höra talas om den här boken så var jag givetvis sugen på den.

Det första som slog mig när jag började läsa är hur bra Blake är på att få till en riktig hemsk och dyster stämning. Athena som håller på att kvävas av fjädrar i halsen och i vilket skick de hittar Demeter. Eeeek, inte så trevligt precis. Författaren har verkligen kommit på ett par väldigt makabra sätt för gudarna att långsamt dö av.

Karaktärsmässigt så upplevde jag de flesta som ganska avlägsna och så på det sättet så fastnade jag inte så mycket för dem. I stort sett alla karaktärer hade en lång historia och det var en aning svårt att se dem som levande karaktärer istället för sagofigurer. Man fick inte heller lära någon karaktär in på djupet. Aidan är väl den jag tyckte mest om och även den som jag tyckte var mest tragisk. Jag tror att jag skulle ha gillat karaktärerna mer ifall jag hade haft bättre kunskap om det trojanska kriget, för nu kändes det ibland som att de pratade om saker som jag inte visste.

När det kommer till handlingen så gillar jag verkligen idén med att de en gång mäktiga gudarna är nu galna och döende. Reinkarnationerna med de legendariska hjältarna är också mycket lockande. Tycker även om uppdelningen av berättarröster med att man både följer Athena och Cassandra. Intressant med att se händelserna ur två olika synvinklar. Dock tyckte jag att takten kunde vara lite seg ibland. Det fanns flera spännande och actionfyllda scener men transportsträckorna mellan dem var långa.

Kort sagt, en intressant berättelse om döende grekiska gudar. Takten är inte den snabbaste men stämningen är riktigt bra. Kommer att läsa uppföljaren när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Nähh, Aidan dog. Buhhh. Tycker så synd om honom. Han har ångrat över vad han har gjort mot Cassandra i över 1000 år. Det borde väl räcka? Är dock lite förvånad över att både Hera och Poseidon dog. Undrar vilka fiender de kommer att ha förutom Afrodite i nästa bok.

• Odysseus och Athens förhållande var ju bara jobbig. Kom igen Athena. Du gillar honom också!

Koncept: +0,5
Språk/stämning: +0,5
Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Aidan
Bästa scen eller del: Spoiler [När Hera dök upp för första gången]

Rekommenderar för:
Ni som tycker om grekisk mytologi och vill läsa en grym tolkning av gudarna.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha mysiga och lättsamma böcker.

Betyg: 6,5/10

 

 

Andra böcker i serien:
1. Antigodess
2. Mortal Gods
3. Titel ej bestämd

Andra versioner av omslaget