RSS

Category Archives: Gudar och halvgudar

Minirecensioner – En natt med Spartaner och Vampyrer

Just One Night (Just One Day #2.5) av Gayle FormanTitel: Just One Night
Författare: Gayle Forman
Serie: Just One Day #2.5
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Vad som händer efter Just One Year.

Tycke:
Med tanke på hur icke-tillfredsställande Just One Year slutar så blev jag eld och lågor när jag såg att Gayle Forman ska släppa en epilog-novell till serien. Yes, äntligen får vi veta mer om vad som händer med Allyson och Willem.

Tyvärr så har det gått alltför lång tid sedan jag läste Just One Year och jag lyckades inte riktigt leva mig in i berättelsen. Det är många karaktärer och vissa av dem har jag glömt bort. Dessutom är det någon konstigt allvetande berättarröst vilket gör mig en aning förvirrad. Tror definitivt att jag skulle ha gillat den här mycket mer ifall jag hade läst den direkt efter Just One Year, men det var ändå trevligt att få ett ordentligt slut på Willems och Allysons kärlekssaga.

Andra böcker i serien:
1. Just One Day
2. Just One Year

Extraböcker:
2.5. Just One Night

B5Betyg: 5/10

________________________________________________________________________________

 

Blue BloodsTitel: Blue Bloods: The Graphic Novel
Författare: Melissa De La Cruz
Illustratör: Alina Urusov
Serie: Blue Bloods. The Graphic Novel #1
Sidantal: 112
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Blåblodiga vampyrer i seriealbum-format.

Tycke:
Det här seriealbumet är galet snyggt alltså. Först tyckte jag att karaktärerna såg ut att behöva några dagars sömn men när man väl hade vant så blev det superläckert. Speciellt alla frisyrer och kläder! Shit, det finns hur många snygga outfits som helst i den här boken, kändes nästan som att man satt och bläddrade i en modetidning. Verkligen superb gjort av illustratören.

För övrigt så är takten väldigt snabb och jag rekommenderar att man läser boken först innan men ger sig på den för att undvika förvirring. Vad jag vet så verkar det inte har kommit ut något seriealbum till andra boken vilket är väldigt synd. Tecknarstilen och färgläggningen är verkligen i toppklass och jag hade gärna läst/sett mer.

Min recension av boken kan ni hitta här.

B7Betyg: 7/10

________________________________________________________________________________

Spartan FrostTitel: Spartan Frost
Författare: Jennifer Estep
Serie: Mythos Academy #4.5
Sidantal: 60
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
En novell från Logans berättelse där han är deppig.

Tycke:
Logan är Gwens ”bad boy”-kärleksintresse så när jag läste hans novell så blev jag förvånad av hur icke bad boy han är. Allvarligt talat så låter han precis som Gwen, vilket gör mig besviken för jag är säker på att författaren kan få till distinktare berättarröster än så. Logan ska ju vara den coola krigaren! Nu är han istället så där angsty och tycker att allt är hans fel, bla bla bla. Trodde faktiskt att han skulle vara starkare än så. Där gör du mig besviken Logan!

Nåja, helt dålig är den inte. Den är bara inte lika bra som jag hade hoppats på.

B5Betyg: 5/10

Andra böcker i serien:
1. Touch of Frost
2. Kiss of Frost
3. Dark Frost
4. Crimson Frost
5. Midnight Frost
6. Killer Frost

Extraböcker:
0.5. First Frost
1.5. Halloween Frost
4.5. Spartan Frost
 

 

 

Tags: , , , , , ,

Ännu mer trubbel för mytologiska krigare

Någon borde verkligen bättra på deras säkerhet!

Crimson FrostTitel: Crimson Frost
Författare: Jennifer Estep
Serie: Mythos Academy #4
Sidantal: 354
Utgivningsår: 2012

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Läget är inte särskilt ljust. Även om Gwen överlevde fångenskapet hos The Reapers så är nu den onda guden Loki frisläppt… på grund av att Gwens dumhet. Hennes vänner och mormor försöker trösta henne och Gwen själv försöker koncentrera sig på det positiva i livet, men hon kommer inte långt förrän vakterna från The Protectorate och anklagar henne för att vara i maskopi med Loki. Plötsligt hatar alla elever henne och hennes liv svävar i fara. Samtidigt misstänker Gwen att The Reapers har något hemskt i görningen, och hon måste bevisa sin oskuld så att hon kan sätta stopp för dem.

Tycke:
Puh, jag är verkligen glad och lättad över att den här serien faktiskt blir bättre och bättre. Känns bra att man inte har slösat bort sina pengar i onödan 🙂

Den här boken liknar väl egentligen de tidigare böckerna förutom att mer står på spel nu. Tycker fortfarande att flera saker som är orimliga och uppenbara. Dessutom är ju säkerheten på skolan lika med noll ungefär. Och elitsäkerhetspolisen ”The Protectorate” är faktiskt inte särskilt imponerande när man inser hur odugliga de är.

Nåja, det positiva med boken är att den är lättläst, ganska spännande och Gwen har en härlig berättarröst.  Jag gillar även att hon har tuffat till sig lite och vet nu faktiskt hur man slåss. Tycker även om nykomlingen Alexei och jag är himla glad över att han inte är något kärleksintresse som jag trodde först.

Det får bli en kort recension den här gången eftersom det är det är den fjärde delen i serien. Jag ser hur som helst fram emot att läsa nästa del. Nu känns det som att det äntligen är Gwens tur att skina!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Gahh, varför tog de inte fram ormen direkt och förhörde Vivanne så fort hon angav sig. Och varför fick hon behålla sina egna kläder och smycken på sig! Folk borde väl fatta att det finns magiska artefakter som kan dölja lögner!
  • Himla typiskt att Logan nu ska deppa och klandra sig själv fast det inte alls var hans fel igen.  

Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Alexei
Bästa scen eller del: Konserthuset

Rekommenderar för:
Ni som vill ha spänning, magi, vänskap och kärlek.

Rekommenderar inte för:
Ni som tycker om att läsa om smarta personer.

B6.5Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Touch of Frost
2. Kiss of Frost
3. Dark Frost
4. Crimson Frost
5. Midnight Frost
6. Killer Frost

Extraböcker:
0.5. First Frost
1.5. Halloween Frost
4.5. Spartan Frost

 

Tags: , ,

En skola för mytologiska krigare har väldigt dåligt säkerhetssystem

Fast med tanke på att alla som går där kan slåss så kanske larm är onödigt?

Dark FrostTitel: Dark Frost
Författare: Jennifer Estep
Serie: Mythos Academy #3
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2012

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Gwens liv har inte varit lätt sedan hennes mor dog och hon fick reda på hon hade magiska förmågor. Nu, som Nikes utvalda kämpe känner hon sig mest förvirrad och rädd eftersom de onda anhängarna till Loki kan slå till när som helst. Efter en skolutflykt som slutade i blodbad vet hon att hon måste hitta den legendariska dolken innan fienden gör det. Det ryktas om att vapnet finns på deras skola men stämmer det verkligen? Och var någonstans kan den finnas i så fall? Förutom dödligt hot från fienden har Gwen andra bekymmer att tänka på. T.ex. hur det är mellan henne och Logan. Är de ihop? Eller kommer Logans förflutna att alltid vara i vägen för dem?

Tycke:
Jag gillade första boken i serien men blev så besviken på den andra boken att jag funderade på att ge upp hela serien. Men eftersom jag redan hade köpt hem tredje boken så beslöt jag mig för att ge den en chans. Och tur är väl det, för den är mycket bättre än förra delen!

Yes! Gwen är inte like elak och svartsjuk längre. Nu kan jag nästan gilla henne igen! Hon är fortfarande inte världens smartaste person och styrs för mycket av sina känslor men hon är helt klart en förbättring jämfört med förra boken. Jag gillar dessutom att hon faktiskt ta tag i saker istället för att sitta i bakgrunden och inte reagerar förrän i sista ögonblicket. Fortfarande suck på hennes och Logans kärleksdrama samt alla räddningsinsatser i sista sekunden men annars är boken spännande och väldigt underhållande.

Handlingen är intressant. Det är fortfarande lite för mycket uppenbara ledtrådar och man bara sitter och vänta på att Gwen ska komma på sanningen.  Jag tycker dock om att författaren inte drar sig alltför länge innan hon låter saker och ting hända. Jag har hört att serien blir bättre efter tredje boken och efter att ha läst den här så kan jag nog förstå varför.

Eftersom det är den tredje delen i en serie och jag vill inte spoila något så nöjer jag mig med att säga att jag är väldigt glad över att serien har blivit bättre igen och jag kommer absolut att skaffa hem fjärde delen när jag får tillfälle.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Alltså, de där sphinxen vid ingången funkar ju inte alls! Ska inte de varna om Reapers passerar genom porten? Hur lyckades Vivian tar sig igenom? Och varför misstänkte Gwen inget när allt i Vivians rum var nytt? Hon kunde ju ha rört lite mer i Savannahs rum också för att verkligen ta reda på om hon är en Reaper eller inte.
  • Logans ”hemlighet” var ju rätt lamt också. Hur kan han skylla sig själv när han bara var 5 år gammal? Jag trodde först att han skulle ha blivit utnyttjad av the Reapers och dödat sin egen syster och mor.

Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Berättarröst: +1
Uppenbarhet: -1

Mest intressanta karaktär: Gwen
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som vill ha spänning, magi, vänskap och kärlek.

Rekommenderar inte för:
Ni som tycker om att läsa om smarta personer.

 

B6Betyg: 6/10

Andra böcker i serien:
1. Touch of Frost
2. Kiss of Frost
3. Dark Frost
4. Crimson Frost
5. Midnight Frost
6. Killer Frost

Extraböcker:
0.5. First Frost
1.5. Halloween Frost
4.5. Spartan Frost

Läsutmaning #30 – Läs en bok som är tredje boken ur en serie

 

Tags: , ,

På besök hos Hades

Halvgudar som möter andra gudar

The House of HadesTitel: The House of Hades
Författare: Rick Riordan
Serie: The Heroes of Olympus #4
Sidantal: 583
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers från tidigare delar förekommer i handlingen.

Handling:
Läget är mörkare än någonsin. Percy och Annabeth är i underjorden där i princip allt vill ta död på dem. Hur ska de hinna fram till Hades hus när de knappt kan överleva? Ovanpå jord utsätts resten av gänget av dagliga monsterattacker, den ena farligare än den andra. Tiden är knappt och världens öde hänger återigen på hjältarnas axlar. Kommer de att klara sig den här gången eller kommer jorden att gå mot sin undergång?

Tycke:
Man blir aldrig besviken på Riordans böcker och med det sagt så förstår ni säkert att jag även gillar den här. The House of Hades påminner mycket om sina föregångare, den enda skillnaden är väl att det numera är sju berättarröster istället för tre som det har varit innan.

På tal om berättarröster så tycker jag att Riordan har gjort ett bra jobb i överlag. Jag gillar att man får följa en karaktär i fem-sex kapitel innan en annan karaktär tar över. På det sättet blir det mindre risk att man blandar ihop berättarrösterna samt att det inte blir jobbiga cliffhangers stup i kvarten.

En av sakerna jag uppskattar mest med boken är att man får återse så många gamla fiender och andra mytologiska varelser man har fått träffa i Percy Jackson-serien. Kul att författaren låter dem komma tillbaka och knyter serierna tajtare ihop.

Om jag ska säga något negativ med boken så är det att den är alldeles för upprepande. Varje karaktär måste liksom har sin egen ”arc” där de ska utsättas för en prövning (som de oftast måste klara av själv) och utvecklas som person o.s.v. Med tanke på att det är sju huvudroller så kan ni nog tänka er att det blir tröttsamt efter ett tag.

Sammanfattat så är det en väldigt underhållande och spännande uppföljare. Sista meningen krossade mitt hjärta totalt och nu ser jag verkligen fram emot slutet i The Blood of Olympus!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Så Nico är hemligt förälskad i Percy?! Haha, nu fattar jag varför det finns så många Percy X Nico fanfic 🙂
  • Åh gud, Bob *snyft*. Man kan ju hoppas på att han har klarat sig.

Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Humor: +0,5
Karaktärer: +1
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär:
Nico
Bästa scen eller del: Slutet och när [Leo var hos Calypso]
Minnesvärt citat: “Tell the sun and stars hello for me.”

Rekommenderar för:
Gillar du Riordans stil så lär du älskar den här boken med.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte gillar Riordans böcker… duh.

B8Betyg: 8/10

Andra böcker i serien
1. The Lost Hero
2. The Son of Neptune
3. The Mark of Athena
4. The House of Hades
5. The Blood of Olympus

Läsutmaning #10 – Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är en gud eller ättling till en gud

 

Tags: , ,

Minirecensioner – Manga och Sobek innan legenden


Soulless: The Manga Vol. 3 (The Parasol Protectorate Manga #3) av Gail CarrigerTitel: Soulless: The Manga, Vol. 3
Författare: Gail Carriger
Illustratör: Rem
Serie: The Parasol Protectorate Manga #3
Sidantal: 212
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Mangaversionen av Blameless (sv. Hemlös)

Tycke:
Jag är helt förälskad i mangaversionen Själlös-serien. Tycker verkligen om tecknarstilen och hur bra de har fått in originalberättelsen på de få sidorna. Blameless, eller Hemlös som den heter på svenska, är faktiskt boken som jag gillade minst i serien, men som manga är den helt fantastisk! Saker och ting som jag hade lite svårt att föreställa mig när jag läste boken blev glasklart nu när man fick se bilderna. Och det är så kul att få se Lord Akeldama, Biffy och Lyall.

Jag har inte hört något om att det ska komma ut mangaversioner av de resterande två böckerna i serien men jag hoppas verkligen på det. Gillar dem så himla mycket och kommer att bli ledsen ifall det inte kommer ut fler böcker. De två sista böckerna är ju dessutom mina favoriter i serien! Ahh, håller verkligen tummarna för att bok 4 och 5 också får en mangaversion!

B8.5Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Soulless Vol.1
2. Soulless Vol.2
3. Soulless Vol.3

Läsutmaning #45 – Läs en grafisk roman

________________________________________________________________________________

The son of sobekTitel: The Son of Sobek
Författare: Rick Riordan
Serie: Percy Jackson & Kane Chronicles Crossover #1
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Kane och Percy jagar en krokodil

Tycke:
OMG, den här boken är alldeles för kort! Att få läsa om hur Carter möter Percy är som en dröm som går i uppfyllelse. Gillar ju båda serierna så mycket och det är verkligen kul när karaktärerna som man bryr sig om möter varandra.

Innan jag läste den här mellanboken så tänkte jag faktiskt aldrig på hur olika Carter och Percy är. Jag menar, rent handlingsmässigt så påminner båda serierna väldigt mycket om varandra, det är liksom egyptisk mytologi istället för grekisk. Men rent karaktärsmässigt så är Carter och Percy ganska olika, vilket framgick tydligt i den här mellanboken.

Näh, den här boken tog slut alldeles för fort. Jag vill läsa en hel serie där karaktärerna från Brooklyn House möter gänget från Camp Half-blood. Snälla Riordan, det kan du väl fixa?

B8Betyg: 8/10

________________________________________________________________________________

Life before legendTitel: Life Before Legend
Författare: Marie Lu
Serie: Legend #0.5
Sidantal: 38
Utgivningsår: 2012

Minihandling:
Days första kyss och Junes första dag på universitetet.

Tycke:
Den här mellanboken utspelar sig alltså innan händelserna i Legend och vi möter tolvåriga Day och June.  Jadu, den handlar egentligen inte om så mycket men det var ändå ganska underhållande att läsa om hur Day och June hade det när de var 12 år gamla. En fördel är ju att den är så pass kort att man inte hinner bli uttråkad. Helt okej tidsfördriv.

B4.5Betyg: 4,5/10

Andra böcker i serien:
1. Legend
2. Prodigy
3. Champion

Extraböcker:
0.5. Life Before Legend

 

Tags: , , , , , , ,

Athenas märke

Ännu mer spännande äventyr med Percy och gänget!

The Mark of AthenaTitel: The Mark of Athena
Författare: Rick Riordan
Serie: The Heroes of Olympus #3
Sidantal: 574
Utgivningsår: 2012

Obs! Handlingen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Handling:
Äntligen har de sju utvalda hjältarna samlats! Annabeth, Leo, Piper och Jason har anlänt till Camp Jupiter och till en början blev det en lycklig återförening med Percy. Men sedan händer något och kaos bryter loss. Det hela slutar med att de romerska halvgudarna förklarar krig mot de grekiska, vilket är precis hur Gaea vill ha det.  Nu är det upp till hjältarna att klara av uppdraget och på det sättet rädda världens från undergång samt hindra att ett fullskaligt krig bryter loss. Men detta är lättare sagt än gjort, uppdraget är mer gåtfylld och farligare än någonsin. Och nu ska vi inte ens prata om att hjältarna måste lära sig att samarbeta för att överleva…

Tycke:
Det var över två år sen jag läste föregångaren The Son of Neptune så jag var lite rädd för att det skulle bli svårt att komma i handlingen. Men min oro visade sig vara helt onödigt, för inom tio sidor så kändes det som att jag aldrig hade lämnat halvgudarnas värld.

The Mark of Athena skiljer sig egentligen inte så mycket från Riordans andra böcker. Det enda som är nytt för den här boken är väl att det är fyra berättarröster istället för tre, Annabeth, Percy, Leo och Piper. Jag antar att i nästa bok får man följa Jason, Hazel, Frank och möjligen Annabeth eller Percy igen.

Humorn är underbar som vanligt och jag älskar verkligen hur författaren gör narr av legender och myter. Karaktärerna är sympatiska och kompletterar varandra väldigt bra. Däremot så tycker jag att takten var lite seg ibland. Visserligen så hände det rätt intressanta saker hela tiden men dessa är väldigt lika varandra. T.ex. så ska de alltid träffa på några övernaturliga varelser, besegrar dem och får en ledtråd, drar vidare till nästa varelse, besegrar dem och får nästa ledtråd, blablabla. Det är enformigt och jag tyckte att mittendelen blev för mycket med alla saker de råkar utför.

Slutet tycker jag däremot är riktigt bra och Annabeth höjdes riktigt mycket i mina ögon. Även Percy som jag alltid har tyckt om lyckades imponera på mig. Jag har inte känt av så mycket kärlek och kemi mellan Annabeth och Percy tidigare men efter den här boken så hör de till bland mina favoritkärlekspar.

Finns egentligen inte så mycket mer att säga om boken. Den är som sagt som Riordans andra böcker fast mycket tjockare. Jag gillar den och kommer att plocka upp fortsättningen så fort jag hittar den i biblioteket.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh gud… när Percy hoppade efter Annabeth ner i Tartarus för att han ville vara tillsammans med henne. Som jag grät till den scenen.
  • Annars så tycker jag att det är lite konstigt att huvudrollerna aldrig skadar sig permanent eller dö. Jag vet att det är en middle grade bok så Riordan kan väl inte döda karaktärer till vänster och höger som andra författare gör. Men ändå, det känns inte så troligt att gänget alltid ska klara sig utan bestående skador. Det gör ju så att man som läsare inte blir lika rädd om dem för man vet ju att de ändå kommer att klara sig.

Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +1

Mest intressanta karaktär:
Annabeth
Bästa scen eller del: Annabeths uppdrag
Minnesvärt citat:
“Hercules,huh? Percy frowned. “That guy was like the Starbucks of Ancient Greece. Everywhere you turn–there he is.”

Rekommenderar för:
Gillar du där tidigare böckerna i serien så lär du älska den här.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte har läst de tidigare böckerna :p

B7.5Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien:
1. The Lost Hero
2. The Son of Neptune
3. The Mark of Athena
4. The House of Hades
5. The Blood of Olympus

 

Tags: , ,

En Gudinna blir en Nemesis

När ens gudomliga släktingar kommer tillbaka så är det mycket som kan bli fel… 

NemesisTitel: Nemesis (eng. Goddess)
Författare: Josephine Angelini
Serie: Starcrossed #3
Sidantal: 433
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers från föregående delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Helenas kamp är långt ifrån över. Även om hon har lyckats befria erinnyerna och lyft förbannelsen över ättlingarna så står de nu inför något långt farligare – Olympens gudar är inte längre fängslade och de ställer till med kaos i världen. Samtidigt undrar alla över vem som är den onda Tyrannen som nämns i profetian. Ödesgudinnorna gör allt för att den blodiga historien ska upprepa sig men Helena och hennes gäng tänker göra allt för att stoppa dem. Frågan är bara hur de kan slåss mot ett gäng grymma gudar…

Tycke:
Hittills så har jag tyckt om både första och andra boken i Starcrossed-serien och med tanke på att flera har sagt att den här är den bästa boken i serien så hade jag givetvis rätt så höga förväntningar när jag började läsa. Och till en början så var den bra, handlingen var spännande, det var kul att komma tillbaka till ön Nantucket och träffa alla karaktärerna igen.

Sedan gick det tyvärr bara utför. I samband med att fler karaktärer dök upp och Helena började få flashbacks från sina tidigare reinkarnationer så började jag att få väldigt svårt att hålla reda på namnen, vem som tillhörde vilken ätt samt vem som var vems reinkarnation. Det är även en massa hopparande av karaktärer och insta-love så det ryker om det. Nåja, insta-love kanske det inte är eftersom karaktärerna har varit ihop i sina tidigare liv, men ändå… allt kändes så pang på. Och nu ska vi inte ens börja prata om alla konstiga personlighetsförändringar som ägde rum.

Handlingen i sig tycker jag är rätt bra och jag gillar Helenas karaktärsutveckling, är dock inte så förtjust i kärleksvelandet mellan henne och Lucas, speciellt när man som läsare redan från förra boken visste att de inte är kusiner. Och helt ärligt talat, hur farligt är det att de är ihop även om de är kusiner? Visst, genetiskt sätt så är det sämre för deras barn men jag tror knappast att det är ett problem med tanke på att de är supermänniskor. Eller är det jag som har missat att det finns något annat skäl till varför de inte kan vara tillsammans?

Slutordet är att jag gillar handlingen men allt runt omkring drar ner betyget. Dessutom så läste jag den här boken under NaNoWriMo så jag avverkade bara 30-50 sidor åt gången vilket ledde till att jag inte riktigt kunde sjunka in i berättelsen. Som sagt så vet jag att många tycker att Nemesis är den bästa boken i serien, men för mig så är så inte fallet.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Bara jag som tyckte att Matt och Claires personlighetsförändringar var drastiska? Matts kunde man ändå förstå men Claire är ju bara konstig.
  • Jag har glömt bort Morpheus totalt. Hur blev han och Helena så nära “vänner”? Känner att jag borde ha läst om förra boken innan jag gav mig på den här.

Handling: +0,5
Förvirrning: -0,5
Trovärdighet: -0,5

Mest intressanta karaktär:
Uhm… Morpheus?
Bästa scen eller del: Spoiler [När Helena lurade Zeus]

Rekommenderar för:
För er som vill avsluta serien.

Rekommenderar inte för:
Ni som har glömt vad de föregående böckerna handlade om.

B4.5Betyg: 4,5/10

Andra böcker i serien:
1. Helena (eng. Starcrossed)
2. Hades (eng. Dreamless)
3. Nemesis (eng. Goddess)

Andra versioner av omslaget

Goddess (Starcrossed #3) av Josephine Angelini

 

Tags: , , ,

Elitsoldater, hemliga sekter och svensk maffia

Richelle Meads nya bok bjuder på nordiska namn.

Gameboard of the GodsTitel: Gameboard of the Gods
Författare: Richelle Mead
Serie: Age of X #1
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2013

Handling:
Mae är den vackra elitsoldaten som inte kan kontrollera sin blodtörst i strid. Efter ett slagsmål får hon straffuppdraget att hämta tillbaka en landsförvisad inspektör och vara hans livvakt. Justin, ökänd kvinnotjusare och expert på att läsa av andra är inte sen med att tacka ja till erbjudandet om att få komma tillbaka till sin älskade stad. Väl tillbaka i RUNA inser han att det nya uppdraget inte är så lätt. Vilken religös sekt är det som dödar oskyldiga invånare?  Cheferna tror att det rör sig om ett gäng galningar men Justin vet bättre än så, gudar finns på riktigt och de är farliga. Det talar han med egen erfarnehet för Justin… är själv knyten till en gud.

Tycke:
Richelle Mead är en av mina absoluta favoritförfattare och jag har som mål att läsa alla hennes böcker (har hittills läst 17 av 20 stycken). Och här är vad jag tycker om hennes senaste bok.

Konceptet och världsuppbyggandet är superintressant! Jag älskar idén med att man värderar människor ungefär som man värderar hundar idag. Ju mer “renrasig” man är, desto mer värdefull är man, men samtidigt så har man mycket lättare för att drabbas av virus och sjukdomar. Blandraser har mycket bättre immunförsvar men är vanliga så de är inte så unika. Riktigt häftigt koncept! Jag gillar också de mytologiska inslagen och att religionen har utvecklats så allt är lite hopblandat. Det känns ändå som ett ganska trovärdigt framtidsscenario.

Älskar också att det är så många nordiska element i berättelsen. Mae, eller Maj Erja som hon egentligen heter är finsk. Man stöter även på flera nordiskt klingande namn såsom Emil, Linus och Eriksson. Sen måste jag även nämna den svenska maffian “Brödern”. Första gången jag läste namnet så tyckte jag att det stod “Bröden” och började gapflabba. Haha, “Brödern” låter så himla dialektal eller slangaktigt, som om man inte orkar uttala det sista a:et.

Och nu till de delar som jag inte uppskattade lika mycket. Först ut har vi huvudkaraktärerna Justin, Mae och Tessa. Mead brukar vara en mästare på att skapa sympatiska karaktärer men här fastnade jag inte för någon av dem. Det är bara något som saknades. Och sen är jag osäker om Tessa verkligen behövde vara en PoV-karaktär. Känns inte som att hon bidrog till något, men jag antar att hon kommer att få en större roll sen. Bikaraktärerna är dock väldigt härliga och mina favoriter är korparna. Älskar verkligen deras sarkasm.

Takten är också rätt seg, speciellt de första 100 sidorna. Jag tyckte inte att boken blev spännande förrän efter 250 sidor och inte ens då blev jag uppslukad av historien. Det var även massor av nya termer som aldrig förklarades utan bara nämdes i texten så det tog ett bra tag innan jag förstod vad t.ex. vad “patrician”, “plebian” och “castal” betydde i bokens sammanhang.

För att vara en vuxenbok av Mead är den här väldigt rumsren men jag blev lite trött på alla en-natts-ligg-med-främlingar. Varken Justin och Mae är särskilt pryda kan man säga.

På det hela taget en BRA bok men för att vara skriven av Richelle Mead så är jag besviken. Brukar ju annars älskar hennes huvudkaraktärer men här gillar jag istället bikaraktärerna mest. Kommer i alla fall att plocka upp nästa bok i serien för jag tror att den kommer att bli mycket mer spännande nu när introduktion till världen är över.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Gissade ganska tidigt att Justins gud är Oden med tanke på korparna. Gillar verkligen blandningen mellan olika religioner.
  • Trodde faktiskt att Mea var annorlunda från de andra som blev dödade. Vilken mamma som offrar oskyldiga människor för att göra sin dotter frisk och snygg. Jag vet inte om jag ska kalla det för moderskärlek eller bara grymhet.

 

Koncept: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Korparna
Bästa scen eller del: Spoiler [När de var hemma hos Maes föräldrar]

Rekommenderar för:
Är du en Richelle Mead-fans så lär du väl gilla denna. Rekommenderar även till er som gillar en mix mellan sci-fi och mytologi.

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha sympatiska karaktärer, snabb takt och mycket action så finns det andra böcker.

B6.5Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Gameboard of the Gods
2. The Immortal Crown

 

Tags: , ,

När man är tonåring och alla andra är över 5000 år gamla

…så är det svårt att inte tänka på ålderskillnad. 

AsunderTitel: Asunder
Författare: Jodi Meadows
Serie: Newsoul #2
Sidantal: 406
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers för tidigare delar i serien kan förekomma.

Handling:

Templedark är över och Meuric är död. Men många dog under katastrofen och den trångsynta delen av befolkningen i Heart tror fortfarande att Anas existens är ett hot. För att komma undan de hatiska blickarna ger sig Sam och Ana iväg. Utanför stadens skyddande murar stöter de snart på faror i form av sylphs – de brinnande varelserna som dödar allt i sin väg. Men något konstigt händer, Anas musik verkar lugna ner dem, och i vissa fall beter de sig rentav mänskliga. Detta fick Ana att börja begrundar vad sylphs egentligen är och hur folket har kommit till. Vem är Janan i templet som de dyrkar som Gud? Varför återföds de på nytt? Varför är hon den enda nya själen på fem tusen år? Tiden börjar bli knappt, för hoten från fienden växer för var dag som går, och om Ana dör är det inte säkert att hon kommer att återfödas…

Tycke:
Asunder liknar sin föregångare väldigt mycket. Språket är så vackert att man som läsare bara flyter med och sluka sida efter sida. Även om det inte händer särskilt mycket i boken så var det ändå aldrig tråkigt.

Karaktärsmässigt så gillar jag att Anas utveckling. Hon blir starkare av vänskapen och kärleken och istället för att bli beskyddad vill hon nu beskydda andra. Sam tycker jag fortfarande är lite skum som ”älskar” Ana efter att bara ha känt henne i ett några månader. Nykomlingen Cris är min nya favorit. Han känns sådär lugn och pålitlig men kan ändå dölja något.

Och nu till det som jag uppskattade mest med boken: karaktärernas relationer! Det är både så häftigt och komplicerat när alla återföds om på nytt hela tiden. Sam och Stef har känt varandra i flera tusen år, och ibland har de till och med varit ett kärlekspar. Måste kännas jätteskumt om man var gift i ena livet och i nästa så har ens partner bytt kön och vill vara ihop med en annan. Jag gillar också att andra ifrågasatte Sams och Anas relation. Okej att kärlek inte har några gränser men hallå, det är 5000 år i åldersskillnad mellan dem! Och Ana är ju faktiskt fortfarande bara en tonåring. Det är något som jag har stört mig lite på i de flesta paranormal romance böcker. Romans i all ära men det är faktiskt rätt creepy att en flera hundra år gammal gubbe blir ihop med en knappt myndig tjej.

På det hela taget en läsvärd bok. Jag föredrar spännande och actionfyllda böcker men ibland så behöver man något lugnare och Asunder är som en oas i stridens hetta. Tycker även om mysteriet med Janan och jag kommer att köpa den avslutande delen i serien när den släpps. Sen är det ett stort plus att omslagen är så himla snygga också!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde att det faktiskt var Stef som var förrädaren, fast mer i stil som att hon rapporterade till fienden men inte visste att de skulle använda informationen för att döda andra. Trodde inte att hon skulle bli fången med Cris.

 

Språk: +0,5
Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Cris
Bästa scen eller del: Spoiler [När Cris offrade sig själv]

Andra verk som jag kom att tänka på:
The Chemical Garden av Lauren DeStefano – Handlingen är inte likt men jag tycker att språket och stämningen påminner mycket om varandra.

Rekommenderar för:
Tycker du om vackert språk och har inget emot att det inte händer så mycket i boken så lär du gillar den här.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha action och spänning så passar den här boken tyvärr inte dig.

B7Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. Incarnate
2. Asunder
3. Infinite

Extraböcker:
2.5. Phoenix Overture

 

Tags: , ,

Även om man är villig att dö för sin guds skull…

… så kan det bli lite jobbigt när guden inte dyker upp. 

VesselTitel: Vessel
Författare: Sarah Beth Durst
Sidantal:424
Utgivningsår: 2012

Handling:

I nästan hela sitt liv har Liyana förberett sig själv och sin kropp för ceremonin som ska bjuda in gudinnan Bayla till att ta över Liyanas kropp. Trots att Liyana innerst inne inte är särskilt sugen på att dö så vet hon att hennes offer är nödvändigt för att hennes familj och klan ska kunna överleva torkan i öken. Men fastän hon gjorde sitt bästa för att dansa och hennes mentor sa de rätta böneorden så kom aldrig Bayla till ceremonin, och Liyana lever fortfarande. Förskjuten av sin klan lämnas hon kvar ensam bland sanddynerna. Hon är medveten om att hon inte kommer att klara sig särskilt länge i öknen men inom kort dyker en främling upp, en man som uppger sig för att vara guden Korbyn. Liyana får veta att hennes gudinna och andra gudar har blivit fångade. Tillsammans med Korbyn ger hon sig på jakt att hitta de andra gudarnas offer-personerna och befria gudarna innan det är för sent.

Tycke:
Jag har aldrig läst något av Sarah Beth Durst tidigare och nu efter att ha läst Vessel så känner jag att jag måste läsa fler böcker av henne. Sympatiska karaktärer och en jakt efter försvunna gudar, boken innehåller många element som jag uppskattar.

Redan från första kapitlet så anar man hur stark Liyana är. Hon vet att hon kommer att dö så fort Bayla tar över hennes kropp och ändå tvingar hon sig själv att behålla lugnet. Istället för att bli tröstad så är det snarare hon som tröstar sin familj. Tyckte först att mamman var väldigt kall mot henne men sen fick man ser en annan sida av henne när hon skyddade sin dotter mot alla dumma anklagelser. Även om de till slut lämnade Liyana för att dö i öknen så kunde man ändå ana att familjebandet var väldigt starkt.

Själva handlingen med att flera gudar har blivit kidnappade och Liyana och Korbyn försöker samla ihop deras mänskliga offer/behållare tycker jag är väldigt annorlunda och fräsch. Jag har i alla fall inte läst något liknande. Karaktärsmässigt så är Liyana favoriten men Korbyn kommer inte långt efter. De andra karaktärerna tycker jag är lite bleka och kunde ha fördjupats mer. Men samtidigt så förstår jag att boken skulle ha blivit betydligt mycket längre om alla bikaraktärer ska ta en större plats. Hade i alla fall gärna läst mer om kejsaren.

Jag blev överraskad av handlingen flera gånger och även om det var en del konstiga kärleksrelationer så tycker jag ändå att boken var spännande från början till slutet. Ett par saker tyckte jag mindre om och vilka dessa är finns i spoilersektionen.

På det hela så tyckte jag att Vessel var underhållande läsning. Gillar du fantasyböcker som utspelar sig i en helt annan värld och kultur så lär du gilla den här.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Synd att man aldrig fick veta om hur det gick med torkan. Alla gudar och magi försvann men sen då? Försvann torkan också eller? Av epilogen så kan man väl ana att det har gått bra, men det skulle ha varit kul med lite mer information med tanke på att torkan hade en central roll i handlingen.
  • Alltså, var det bara jag som tyckte att det var helskumt att kejsaren friade till Liyana typ 3:e gången de träffades? Och att Liyana börjar hångla med honom också. Jag trodde ju att hon gillade Korbyn! I och för sig så förstod man ju att det skulle bli superkonstigt om hon blev ihop med Korbyn så kejsaren är väl ett bättre val. Men ändå, lite väl hastigt var romansen.

 

Karaktärer: +0,5
Handling: +1
Spänning: +0,5
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Liyana
Bästa scen eller del: Spoiler [När Liyana och Bayla samarbetade]
Minnesvärt citat:
“Impressive vocabulary,” Korbyn said. “I feel as though I should take notes.”
“I think she’s making them up,” Liyana said. “Half of them are not anatomically possible.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar fantasy och vill läsa något fräscht och annorlunda.

Rekommenderar inte för:
Gillar du inte att läsa om ökenlandskap och konstiga namn så passar den här boken inte dig.

B7.5Betyg: 7,5/10

 

Tags: ,