Poseidons ättlingar

Den första sjöjungfruboken på länge har blivit läst.

Titel: Of Poseidon
Författare: Anna Banks
Serie: The Syrena Legacy #1
Sidantal: 324
Utgivningsår: 2012

Handling:
Emma har alltid varit klumpig så därför var det inte så konstigt att hon snubblade rakt in i snyggingen Galens famn. Vad som skulle ha varit en rolig semester får ett abrupt slut när en olycka händer och bästisen Chloes liv inte gick att rädda. Tyngd av sorg återvänder Emma till vardagen och upptäcker till sin överraskning att Galen har börjat på hennes skola.

Galen till hör den kungliga släkten av Triton. Som en ambassadör spenderar han mer tid hos människorna än vad någon annan i hans släkte gör. Sedan han mötte Emma har han inte kunnat sluta tänka på honom. Hennes ögon, utseende och dragningskraft säger att hon måste vara en av dem, men varför verkar hon vara helt ovetandes om sitt arv?

Tycke:
Galen är namnet på en av huvudkaraktärer och det är även en bra beskrivning på hur boken är. I början så förstod jag inte riktigt om jag läste en parodi eller om det ska vara en allvarlig bok. Nu i efterhand så vet jag det fortfarande inte, men underhållande är den i vilket fall.

Jag har knappt läst några böcker om havsfolk men egentligen så spelar det väl ingen roll eftersom de flesta paranormal romance-böcker följer samma spår. Skillnaden är liksom bara var handlingen utspelar sig. Vampyr = i en gammal stad. Varulvar = vid en skog. Havsfolk = vid kusten. En hormonstyrd alfahane och en vacker tjej som är omedveten som sin charm. Det mesta är ganska förutsägbart.

Vad jag dock blev överraskad av är hur roliga dialogerna är. Karaktärerna både gör och säger så överdrivna saker att flera gånger fick boken mig att skratta högt ut. Jag tycker om både Emmas och Galens berättarröster och bortsett från deras instalove så gillar jag deras relation riktigt mycket. Den är så gullig och romantisk på samma gång. Att ingenting är särskilt trovärdigt gör att jag har överseende med hur stalkeraktiga killarna i den här boken är.

När jag började läsa så var jag säker på att den här boken inte skulle få mer än en 5:a i betyg. Men både handlingen och karaktärerna växte i mina ögon och nu tycker jag till och med att den är ganska bra. Med tanke på att den slutar i en cliffhanger så kan jag tänka mig att plocka upp nästa bok om jag hittar den i biblioteket.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Haha, vilken morsa Emma har alltså. Så pinsamma frågor hon ställer. Nu i efterhand så är det väl inte så konstigt med tanke på att hon är Nalia. Undrar varför hoon iscensatte hennes egen död? Kände hon inte samma kärlek för Galens bror?

• Såvida havsfolket inte har väldigt svårt att få barn så borde de ju finnas i mängder. De börjar ju mogna vid 9 års ålder, parar sig vid 18 och lever tills de är över 300 år. Känns konstigt att deras antal är begränsade. Är också en aning konstigt att de måste ha sex som människor när deras naturliga form är med stjärtfenan.

Handling: +0.5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0.5
Trovärdighet: -0.5

Mest intressanta karaktär: När Toraf skulle göra Rayna svartsjuk haha.
Bästa scen eller del: Galen

Rekommenderar för:
Vill du ha en lättläst paranormal romance med havsfolk så har du hittat rätt.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något djupt och allvarligt.

Betyg: 6.5/10

 

Andra delar i serien:
1. Of Poseidon
2. Of Triton
3. Of Neptune

Extraböcker:
0.4. The Stranger
0.5. Legacy Lost
2.5. Girls Day Out

Advertisement

 

När sirenerna ljuder…

… så går ingen man säker. 

Titel: Siren
Författare: Tricia Rayburn
Serie: Siren 1
Sidantal: 377
Utgivningsår: 2010

Handling:
Vanessa har alltid levt i skuggan av sin populära storasyster Justine. När Justine hittats drunknad efter att ha hoppat ner från en klippa slåss hennes liv i spillror. Hon känner sig tvungen att ta reda på varför det hände och försöker hitta Justines försvunna pojkvän Caleb. Hon får hjälp av Simon, Calebs storebror som hon börjar hysa känslor för. Under tiden som hon letar så spolas allt fler likar upp på kusten, alla är män som har dött med ett leende på läpparna…

 

 

Omdöme:
Siren är förmodligen den första ungdomsboken om havsfolk som jag har läst. Jag hoppas verkligen inte att den är en bra representant för sin genre.

Det är mycket som inte fungerar och framförallt är det takten och bristen på spänning. Det händer praktiskt ingenting på nästan 300 sidor och när det väl händer något så är sakerna för det mesta så orimliga att man inte kunde ta dem på allvar. Detta kan i och för sig bero på att jag inte kände något för karaktärerna alls. Den enda jag fastnade någorlunda för var Justine och hon var bara med i det första kapitlet.

Berättartekniken tycker jag är lite sådär. Det är supermycket hoppande mellan kapitlen. T.ex. så handlar första kapitlet om Vanessas, Justines och killarnas utflykt, men i andra kapitlet så är Vanessa helt plötsligt på Justines begravning. Ena kapitlet kan sluta i en cliffhanger och nästa kan handla om något helt annat. Personligen så tyckte jag att det var en utmaning att lokalisera var någonstans man befann sig varje gång ett nytt kapitel började.

Det blir en relativ kort recension idag för jag har inte så mycket att säga om boken. Den gick inte hem hos mig och jag lär förmodligen inte läsa nästa bok i serien.

Takt: -1
Berättarteknik: -0,5
Orimliga händelser: -0,5
Karaktärer: -0,5

Mest intressanta karaktär: Justine
Bästa scen eller del: Spoiler [När man fick reda på att Paige var gravid]

Betyg: 2,5/10

Andra versioner av omslaget