Katie Lowe – Vredens gudinnor

Därför bör man inte experimentera med ockulta ritualer

Titel: Vredens gudinnor (original: The Furies)
Författare: Katie Lowe
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Efter sin systers och faders bortgång börjar Violet på en privatskola där hon blir invald i ett hemligt sällskap som studerar kvinnors roll i historien och myter. Snart börjar Violet undra om hon verkligen kan lita på sina nya vänner eller om de bara utnyttjar henne.

Tycke:
Den här har så mycket potential, jag menar: en tjej med tragisk bakgrund som börjar på en berömd privatskola med hemliga sällskap och ockulta ritualer. Dessutom så är en av eleverna spårlöst försvunnen, en tjej som liknar huvudrollen. Det låter som en bok för mig.

Dock så tog det inte lång tid innan jag blev besviken. Istället för systerskap och rättvisa/hämnd så fick jag snarare avundsjuka, droger, besatthet och lögner. Huvudrollen Violet är blek och de spännande delarna räcker inte för att balansera ut de trista historielektionerna. Vänskapen mellan tjejerna är giftig och jag förstår inte ens varför de är kompisar med varandra, känns bara patetisk och desperat.

Så nej, tyvärr ingen ny favorit även om jag gillar mysteriet och det makabra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Hm, så det var Nicky som dödade Emily via sin ritual pga att hon var avundsjuk… herregud… O Violet råkade döda Robin med Belladonnan? Slutet kändes bara konstigt.  

Advertisement

 

Minirecensioner – Alltid och för evigt tills världarna kolliderar

Titel: Always and Forever, Lara Jean
Författare: Jenny Han
Serie: To All the Boys I’ve Loved Before #3
Sidantal: 325
Utgivningsår: 2017

Minihandling:
Lara Jeans slutar snart i gymnasiet och framtiden väntar runt hörnet.

Tycke:
Jag visste inte ens om att det skulle komma en tredje bok i serien men helt plötsligt såg jag en massa recensioner på den och nu har jag äntligen också läst den.

Alltså, vilken serie, jag var inte vidare förtjust i Sommaren jag blev vacker–serien men jag ÄLSKAR böckerna om Lara Jean. Eller… jag tycker att böckerna är väldigt bra, men serien som helhet är fantastisk.

Lara Jean är i särklass den mest naiva och gulliga huvudrollen jag har läst om. Hon har ett bra liv, många vänner, en supergullig pojkvän och en familj som älskar henne. Alla problem hon stöter på är så vardagliga och helt ärligt talat väldigt minimala jämfört med alla andra fantasy och dystopier som jag i vanliga fall läser. Och det är bokens största styrka, att det är så lätt att känna igen sig i hennes bekymmer! Visserligen så hade jag ingen pojkvän i gymnasiet men mycket annat känner jag igen, som osäkerheten inför framtiden, stressen av att välja utbildning och att flytta hemifrån för första gången. Att läsa om Lara Jean är som att se tillbaka på sitt liv och minnas många nostalgiska stunder.

Om du vill känna dig alldeles varm inombords av kärlek och fluff så är den här serien helt perfekt. Rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Peter är riktig gullig i denna bok, han gör liksom allt för Lara Jean. När han överraskade henne med födelsedagsfesten… mitt hjärta bara smälte.

• Känns som att båda Peters föräldrar är ganska själviska. Blev så sur på mamman som bad Lara Jean göra slut med Peter, och sur på Lara för att hon faktiskt gjorde det.

Andra delar i serien:
1. To All the Boys I’ve Loved Before
2. PS. I Still Love You
3. Always and Forever, Lara Jean

________________________________________________________________________________

Titel: Worlds Collide
Författare: Chris Colfer
Serie: The Land of Stories #6
Sidantal: 480
Utgivningsår: 2017

Minihandling:
Alexs och Connors kamp för att stoppa de onda karaktärernas samt häxornas plan om att ta över världen.

Tycke:
I likhet med serien ovan så tycker jag också mer om denna hexalogi som serie än vad jag tycker om de individuella böckerna (även om jag gillar dem väldigt mycket).

Humor, spänning, magi och färgstarka karaktärer, den här boken är en värdig avslutning till serien och i överlag så tycker jag att Colfer har knutit ihop säcken snyggt. Nu i efterhand kan jag väl se några logiska luckor men under tiden jag läste så var jag så uppslukad att jag inte analyserade så mycket.

Jag är fortfarande lite skeptisk till både prologen och epilogen då jag tycker att de ger berättelsen en annan ton (mer om det i spoilerdelen) men annars så tycker jag att boken är väldigt underhållande.

Ifall ni älskar sagor och äventyr är denna serie helt perfekt!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tycker att boken blir så tung och mörk när man läser om Connors glömska (han har ju glömt bort allt och så gammal är han ju inte) och att Bree har dött. Plus att ingen av deras (adopterade barn) tror på sagor. Det är ju så sorgligt och det skiljer sig så markant från bokens lättsamma ton.

• Alltså… hur kan man smyga, klättra, springa med ett nyfött barn? Som mamma till en 1åring så kan jag ju säga att boken förlorade många trovärdighetspoäng här. Nyfödda bebisar behöver äta och ha blöjombyten stup i kvarten. Det blir svårt att hinna med att rädda världen då. Och Goldilocks måste ha världens mest vältränade knipmuskler när hon kan göra alla dessa akrobatiska rörelser så kort tid efter förlossningen.

• Jag trodde att det skulle bli lite mer konsekvenser av att världarna har krockat mot varandra. Men ev epilogen att döma så har det inte påverkat den verkliga världen något alls.

• Alltså Arthur, så himla swoonig. Skrattade så mycket åt den delen när han samlade ihop alla riddarna när de var tonåringar och planerar att hitta grailen på ett par år haha.

Andra delar i serien:
1. The Wishing Spell
2. The Enchantress Returns
3. A Grimm Warning
4. Beyond the Kingdoms
5. An Author’s Odyssey
6.  Worlds Collide

 

Neil Gaiman – Den sovande och sländan

När Snövit räddar Törnrosa

Titel: Den sovande och sländan
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddel
Sidantal: 72
Utgivningsår: 2015 (original 2014)

Officiell handling:
Drottningen nås kvällen innan sitt bröllop av budet om en djup sömn som sprider sig som en pest i grannlandet, och som förvandlar invånarna till sömngångare. Drottningen, som en gång stått öga mot öga mot liknande ondska, som försatte henne sovande i en glaskista under ett helt år, beslutar sig att komma till undsättning. Med sina tre trogna följeslagare beger hon sig ut på en resa och ett äventyr som förändrar allt. Även en drottnings framtid och öde…

Tycke:
Jag älskar fairytale retellings och när jag såg denna bok på biblioteket blev jag eld och lågor! Den fick genast följa med mig hem och blev klarläst redan samma dag.

Självklart måste jag börja med att prata om de fantastiska illustrationerna. Vackra och kusliga på samma gång och jag älskar gulddetaljerna som glimmar i ljuset. Tycker att de lyfter texten till en helt annan nivå. Till och med Dante satt en stund bredvid mig och tittade i boken, det om något är ett gott betyg!

Handlingen gillar jag, vi har Snövit som får höra talas om Törnrosa och bestämmer sig för att rädda henne. Så himla coolt liksom. Det har faktiskt inte slagit mig att båda sagorna handlar om en prinsessa som sover. Älskar mixen av berättelserna och tvisterna. Önskar så mycket att det kommer en uppföljare så att jag kan läsa mer om Snövit.

Boken är kort, endast 72 och varje sida är en fröjd att läsa, alla bilder på spindlar till trots. Om ni tycker om sagor så bör ni genast plocka upp den här boken!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, tänkte inte att Den gamla var Törnrosa och att den vackra flickan var häxan. Snyggt!

+ Karaktärer
+ Stämning
+ Illustrationer
+ Handling

Mest intressanta karaktär: Snövit
Bästa scen eller del: Allt

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en kuslig och vacker omtolkning av Snövit och Törnrosa.

 

V. E. Schwab – A Darker Shade of Magic

Fyra versioner av London och vi bor i den tråkigaste av den

Titel: A Darker Shade of Magic
Författare: V. E. Schwab
Serie: Shades of Magic #1
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2015

Officiell handling:
Kell is one of the last Antari—magicians with a rare, coveted ability to travel between parallel Londons; Red, Grey, White, and, once upon a time, Black.

Kell was raised in Arnes—Red London—and officially serves the Maresh Empire as an ambassador, traveling between the frequent bloody regime changes in White London and the court of George III in the dullest of Londons, the one without any magic left to see.

Unofficially, Kell is a smuggler, servicing people willing to pay for even the smallest glimpses of a world they’ll never see. It’s a defiant hobby with dangerous consequences, which Kell is now seeing firsthand.

After an exchange goes awry, Kell escapes to Grey London and runs into Delilah Bard, a cut-purse with lofty aspirations. She first robs him, then saves him from a deadly enemy, and finally forces Kell to spirit her to another world for a proper adventure.

Now perilous magic is afoot, and treachery lurks at every turn. To save all of the worlds, they’ll first need to stay alive.

Tycke:
Jag har hört så himla mycket gott om den boken, den har dykt upp på så många bloggar och majoriteten har gett den högt betyg. Att jag har läst och gillat Vicious från författaren tidigare bidrog till att mina förväntningar på boken var skyhöga. En mörk berättelse om fyra olika London och en magiker som reser mellan dem, vad kan gå fel liksom?

Nja, tyvärr så nådde boken inte ändå fram hos mig. Det finns många saker jag gillar men även saker som inte faller mig lika mycket i smaken. En av dem är Kells och Lilas relation, hejhopp, de träffas och blir sedan oskiljaktiga på grund av olika anledningar, men mest för att de inte kan lämna varandra i fred. Det är väl inte direkt instalove men väldigt nära inpå.

Jag brukar gilla starka kvinnliga karaktärer men Lila är bara för mycket. Hon och jag klickar inte alls, tycker mest att hon är jobbig och krävande. Kell däremot gillar jag riktigt mycket. Jag fastnade också för Rhy och han den andra magikern som jag glömt namnet på. Hmm, känns som att författaren är mycket bättre på att skapa sympatiska manliga karaktärer än kvinnliga.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det höga antalet berättarröster. På ett sätt så uppskattar jag från att läsa från flera perspektiv och få en klarare bild över vad som händer, men detta medför att man hoppar runt i många (bi)karaktärers huvud och kommer inte lika nära Kell och Lila.

Slutet är min absoluta favoritdel av boken. Vi kan säga så här, det tog mig nästan en månad att läsa de första 350 sidorna, visst kan det bero på att jag inte har så mycket lästid, men sanningen är att jag inte kände mig så sugen på att plocka upp boken. Men de sista 50 sidorna slukade jag i ett nafs. Blev jättetaggad på att läsa bästa bok och skulle ha gjort det om det inte var för att jag inte hade den hemma.

Sammanfattningen är att jag älskar idén med boken och några av karaktärerna. Tycker i överlag att boken är bra. Upplever att den är långsam i början och mitt, men sista sidorna är olidligt spännande. Kommer absolut att plocka upp nästa bok, men den här gången ska jag inte ha lika höga förväntningar.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Shit vad många personerna det är som dör, tyckte synd om vakten som gillade Kell och värdshusvärden som var Lilas vän.

• Åhnej, är det en stundande kärlekstriangel mellan Lila, Kell och Rhy som jag anar i slutet? Hoppas verkligen INTE att det blir så i nästa bok.

• Undrar om den andra magikern kommer tillbaka senare i serien. Tycker att det vore spännande om han kom tillbaka som sig själv och inte som kungens marionett. Kommer han att vara tacksam mot Kell?

+ Miljö
+ Språk

Mest intressanta karaktär: Kell
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som vill läsa en fantasy med resor genom olika världar och inte har något emot många perspektivbyten.

Andra böcker i serien:
1. A Darker Shade of Magic
2. A Gathering of Shadows
3. A Conjuring of Light

 

Minirecensioner – Harry Potter och den fördömda författarens odyssé

Titel: Harry Potter and the Cursed Child
Författare: J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne
Serie: Harry Potter #8
Sidantal: 343
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
20 år har gått sedan händelserna i Harry Potter och vi får träffar karaktärernas barn.

Tycke:
Den här måste ju vara en av de mest hypade böckerna förra året. Läste den för ett par månader sen men har glömt bort att skriva en recension på den.

Så tyckte jag om boken? Ja… men inte lika mycket som jag gillar Harry Potter-böckerna. Det går liksom inte riktigt att jämföra för boken är skriven i manusform och man (eller jag) får helt enkelt inte samma inlevelse. Dessutom så tyckte jag att det var så deprimerande att läsa om relationen mellan Harry och Albus. Ännu ett klassiskt fall av kommunikationsproblem.

Hur som helst så var det trevligt att komma tillbaka till Hogwarts och träffa alla karaktärerna igen. Jag trodde ett tag att det var något mellan Albus och Scorpius men det var ju synd att det inte var så. Själva tvisten gillade jag och även hur det hela slutade. Kort sagt, jag gillar den och vill gärna se föreställningen i London!

 

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså att Voldemort har ett barn… höll på att skratta ihjäl mig. Kan inte alls tänka mig att han har sex med någon.   

• Så fint att Albus kom på att använda filten för att kommunicera med Harry. Nästan min favoritscen i boken för den var så spännande.   

________________________________________________________________________________

Titel: An Author’s Odyssey
Författare: Chris Colfer
Serie: The Land of Stories #5
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Tvillingarna måste hämta sin egen armé för att ha någon chans mot den maskerade mannen.

Tycke:
Alla böcker i den här serien har varit så underbara och den här är inget undantag. Var ju ett tag sen jag läste de andra böckerna men det var inga problem att komma in i handlingen igen. Älskar humorn och jag är verkligen imponerad av Colfers förmåga att blanda sagorna och dess karaktärer. Ser riktigt fram emot den avslutande delen!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Haha, Connors felstavningar i första novellen, så himla rolig när piraterna började rea ut grejer och hönan med halsbandet. Riktigt roligt.  

• Oj, hade inte räknat med att den maskerade mannen skulle ha ett barn. Är så nyfiken på hur det kommer att sluta!

Andra delar i serien:
1. The Wishing Spell
2. The Enchantress Returns
3. A Grimm Warning
4. Beyond the Kingdoms
5. An Author’s Odyssey
6.  Worlds Collide

 

Winter – Marissa Meyer

Snövit i en dystopisk miljö!

Titel: Winter
Författare: Marissa Meyer
Serie: The Lunar Chronicles #4
Sidantal: 827
Utgivningsår: 2015

Obs, handlingen kan innehålla spoiler för tidigare delar i serien.

Handling:
Läget är mörkare än någonsin. För att ha någon chans att vinna mot Levana finns bara ett alternativ kvar: Cinder måste ta sig till månen och göra uppror. Men kommer folk verkligen att ställa sig på hennes sida när Levana styr landet med en järnhand? Kommer de ens att tro på att hon verkligen är prinsessa Selene som sägs ha dött för många år sedan? Tillsammans med vänner och bundsförvanter sätter de planen i verken. Det kan bara sluta på två sätt, antingen så rullar Levanas huvud, eller så rullar deras…

Tycke:
Äntligen har sista boken i den här fantastiska serien kommit ut. Jag har mer eller mindre älskat alla böckerna i serien och till min stora glädje så kan jag säga att Winter är inget undantag. Den här gången får vi stifta bekantskap med Winter och jag gillar verkligen författarens tolkning av Snövit-sagan och Winter som karaktär. Jag tror faktiskt att hon är min favoritkaraktär i boken.

Relationerna mellan karaktärerna är helt klart bokens största styrka, vare sig det är vänskap eller kärlek. I vanliga fall så brukar jag mest himla med ögonen åt att allt och alla ska paras ihop men här känns det bara så rätt och jag älskar verkligen romansen. De känns så rätt och naturliga och karaktärerna passar verkligen så bra ihop med varandra. Tror inte att jag kan komma på en enda serie där jag fullkomligt hejar på alla huvudrollernas romanser.

Trots bokens höga sidantal så tog det inte många dagar att läsa. Spänningen är konstant och det är verkligen en jämn strid. Det går både bra och dåligt för båda sidorna och eftersom jag känner till Levanas bakgrund från The Fairest så förstår man varför hon är som hon är. Jag vet faktiskt inte om jag ska tycka synd om henne eller förakta henne.

För att inte spoila något om handlingen så nöjer jag mig här. Har ni läst de tidigare böckerna i serien så är ju sista boken ett måste. Och har ni inte börjat läsa den här serien än så rekommenderar jag starkt att ni genast skaffa hem första boken!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Och så levde de lyckliga i alla sina dar! Åh, jag älskar verkligen slutet. Visst, det är lite lite kliché att allting ska sluta så himla fint och lyckligt men efter allt som karaktärerna har varit med om så tycker jag verkligen att de förtjänar ett lyckligt slut!  

+ Handling
+ Karaktärer
+ Spänning
+ Berättarröst

Mest intressanta karaktär: Winter
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som tycker om fairytale-retellings eller bara vill ha en bra serie.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om bra böcker.

Andra delar i serien:
1. Cinder
2. Scarlet
3. Cress
4. Winter

Extraböcker: 
3.5 Fairest
Stars Above

 

Carry On – Rainbow Rowell

Påhittat på påhittat.

Titel: Carry On
Författare: Rainbow Rowell
Sidantal: 522
Utgivningsår: 2015

Handling:
Simon Snow ska börja på sitt sista år på skolan men inget är som det ska vara. Skolans rektor som är den närmaste personen han kan kalla för pappa har knappt tid med honom. Den mystiska varelsen Humdrum slukar allt mer av magin i världen. Relationen med flickvännen Agatha är mer spänd än någonsin och det kanske det värsta av allt. Simons rumsgranne och fiende Baz är spårlöst försvunnen och ingen vet var han är.

Hela magivärlden är i kaos och profetian säger att Simon är den enda som kan rädda den. Men vad kan en tonårig trollkarl göra när han inte ens kan få i ordning på sitt eget liv?

Tycke:
I Fangirl fick vi stifta bekantskap med Cath och hennes fascination för bokserien om trollkarlen Simon Snow. Carry On är hennes fan fiction av den sista boken i den påhittade serien. Så med andra ord så är denna en fan fiction till en påhittad serie som i sin tur kommer från en påhittad bok, uh…

Hur som helst, om jag ska vara ärlig så tyckte jag att boken var urtrist i början.  Det var faktiskt så illa att jag funderade på att sluta läsa (och jag ger väldigt sällan upp). Fastnade inte för karaktärerna, och även jag har läst Fangirl och har ett hum om vad Simon Snow handlar om så var det ändå svårt att komma in i berättelsen. Kan även säga att det underlättar ifall man har läst Harry Potter också för bakgrunden är rätt så lika.

Magin inträffade först efter sådär 150 sidor då jag äntligen började smått förälska mig i karaktärer (främst Baz). Relationerna och handlingen blev intressant först då och det dröjde inte många sidor förrän jag var helt fast. Resten av boken läste jag i ett svep för den var så beroendeframkallande! Tyckte dock att slutet gick lite väl snabbt och hade velat läsa mer om karaktärerna.

Måste även nämna att jag älskar magisystemet i boken. Den är väl inte den mest logiska men jag gillar att besvärjelserna är kända och populära uttryck. Det blir ganska komiskt flera gånger.

På grund av den långsamma början och att vissa karaktärernas reaktioner inte kände så trovärdiga så dras betyget ner. Det gäller som sagt att ha lite tålamod med den här boken. När man väl kommer in i den är den väldigt bra!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Var det bara jag som tyckte att Simon accepterade sin nya relation med Baz lite väl lätt? Han har ju sett Baz som sin fiende under flera år och helt plötsligt så inser han att han egentligen älskar honom utan att ägna någon större fundering åt det. Jaja, Baz kanske är hans rebound för Agatha.

• Haha, “Simon Says” måste ju vara den ultimata förtrollningen om man heter Simon.  Brast faktiskt ut i skratt när den användes i slutet.

+ Språk
+ Karaktärer
+ Roligt magisystem
– Trovärdighet
– Superlångsamt i början

Mest intressanta karaktär: Baz
Bästa scen eller del: Spoiler [När Baz kom tillbaka och man fick reda på att han var kär i Simon]

Rekommenderar för:
Ni som har läst Fangirl och gillade Carry On.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om Harry Potter-liknande fanfiction och inte har läst Fangirl så ska du förmodligen inte plocka upp denna.

 

Minirecensioner – Pigan och trollkarlen innan Dorothy måste dö

Titel: The Witch Must Burn
Författare: Danielle Paige
Serie: Dorothy Must Die #0.2
Sidantal: 100
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
En novell om Jellias förflutna innan hon träffade Amy.

Tycke:
Lagom till att andra boken i serien har kommit ut så bestämde jag mig för att läsa prolognovellerna. Den här ganska så långa novellen handlar om hur Jellia hade det innan händelserna i Dorothy Must Die.

På det hela taget en underhållande novell. Jag gillar hur stört landet Oz har blivit och att alla de goda karaktärerna har blivit korrupta. En sak som jag är imponerad av är att författaren är väldigt bra på sina berättarröster. Nu var det ett tag sen jag läste första boken men vad jag minns så skiljer sig Jellias berättarröst ganska mycket från Amys, vilket jag uppskattar.

Synd att novellen är så kort. Hade gärna läst mer om Jellia.

Andra böcker i serien:
1. Dorothy Must Die
2. The Wicked Will Rise
3. Titel ej bestämd

Extraböcker:
0.1. No Place Like Oz
0.2. The Witch Must Burn
0.3. The Wizard Returns
0.4. Heart of Tin
0.5. The Straw King

________________________________________________________________________________

 

Titel: The Wizard Returns
Författare: Danielle Paige
Serie: Dorothy Must Die #0.3
Sidantal: 100
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Vad trollkarlen råkade utför innan Amy kom till Oz.

Tycke:
Åh, jag gillar trollkarlen definitivt mer nu när jag har läst hans novell. Innan så visste man inte riktigt vad man hade honom i serien samt han verkar vara en ganska egoistisk typ. Gillade att man fick läsa om hans tre prövningar och att han fortfarande har sina själviska spår även om han försöker bli bättre. Gillar också att man får läsa mer om Pete!

Antar att trollkarlen kommer att få en större roll i andra boken som jag ser väldigt mycket fram emot att läsa nu.

Andra böcker i serien:
Se ovan.

 

 

 

 

Half Wild – Sally Green

När man varken är svart eller vit.

Titel: Half Wild
Författare: Sally Green
Serie: Half Bad #2
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2015

Obs, spoilers från tidigare delar i serien kan förekomma.

Handling:
Nathan har överlevt sin sjuttonårsdag, något han inte trodde var möjligt. Men ensam i skogen vet han inte om han kommer att klara sig särskilt länge till. Gabriel offrade sig för hans skull och är spårlöst försvunnen. Svärdet Fairborn har blivit bestulen. Annalise är fortfarande i häxan Mercurys våld och Nathan kan inte uppfylla hennes krav. Runt om honom patrullera de vita jägarna som skulle döda eller förslava honom så fort de fick en chans. Men Nathan är inte längre den försvarslösa pojken han var en gång i tiden. Han har fått sin gåva nu, en gåva som är så stark och mäktig att inte ens han kan själv kan kontrollera den.

Tycke:
En av årets mest efterlängtade böcker för mig. När jag läste Half Bad förra året så gillade jag den mycket men tyckte inte att det var någon ny favoritbok. Men det är en sådan bok som fastnar på riktigt och jag har tänkt mycket på den under årets gång.

Det finns så mycket jag gillar med den här serien. För det första så är den rå och blodig, Nathan är inget helgon och det är helt förståeligt med tanke på hur han har blivit behandlad i hela sitt liv. Så uppfriskande med en riktig mörk huvudroll. Gillar hur badass Nathan har blivit jämfört med första boken.

Den andra anledningen till varför den här är så bra är Gabriel! Alla scener med honom och Nathan, *swoon*. Jag älskar att Nathan aldrig en enda gång har tänkt på att han inte kan bli tillsammans med Gabriel för att han är en kille, utan för att han är mer förälskad i Annalise. Det är exakt så det ska vara, man blir kär i en person och inte i ett kön.

Det enda negativa jag har att säga om boken är att vissa partier kunde vara rätt så sega, speciellt i mitten där det kändes inte som att de gjorde särskilt mycket.

Händelseutvecklingen i slutet var också dock bra. Tragisk och överraskande. Jag hade inte förväntat mig att den skulle sluta så och är nu riktigt nyfiken på sista boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Ojdå, undrar om Nathan kommer att klara av att döda Annalise? Undrar vad hon har för gåva egentligen. Tyckte att det var misstänktsamt när hon inte avslöjade det då Nathan frågade henne. Jag hoppas i alla fall på att Nathan inte tänker förlåta henne och bli ihop med Gabriel istället.

• Vilket tragiskt slut. Nathan har äntligen återförenats med sin pappa men de fick knappt någon tid tillsammans innan profetian besannades

• Kan man räkna Nathan som en kannibal? Mysigt att käka ett rått hjärta liksom.

+ Berättarröst
+ Nathan och Gabriel
+ Att handlingen är rå och mörk
+ Slutet
– Nathan och Annalise
– Vissa partier var långsamma

Mest intressanta karaktär: Gabriel
Bästa scen eller del: Alla scener med Gabriel och Nathan.
Minnesvärt citat:  ”I wept, I wept a lot, Nathan. And I had this idea that I’d go and find your body and hold it to mine and not let it go, ever. I would stay with you, starve, but at least I’d die holding you. That’s all I thought was left to me.”

Rekommenderar för:
Er som vill ha en brutal ungdomsbok om häxor med snudd på HBTQ-tema.

Rekommenderar inte för:
Tål du inte att läsa om blod och böcker med annorlunda formatering så kanske den här inte passar dig.

Andra delar i serien:
1. Half Bad
2. Half Wild
3. Half Lost

Extraböcker:
0.5. Half Lies

 

Minirecensioner – En krona för en gud och Halvlögner

Titel: The Crown of Ptolemy
Författare: Rick Riordan
Serie: Percy Jackson & Kane Chronicles Crossover #3
Sidantal: 68
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Gänget träffas för att hindra ett hot mot världen.

Tycke:
Ännu en crossover mellan Percy Jackson och Kane-syskonen! I den här träffas äntligen alla fyra och det blir en mysig träff, ja, om man inte räknar med att de behöver sätta stopp för Setne som försöker bli en gud.

Det är mycket action i den här. I mitt tycke är det nästan för mycket. Novellen är inte på många sidor och det känns som att 75% av dem går åt till att beskriva striderna. Jag hade velat se mer dialoger och umgänge. Nåja, förutom det så är det en trevlig novell och är man insatt i båda av serierna så lär man tycka om dem väldigt mycket. Jag håller tummarna för att det ska komma fler. Gärna några med Magnus Chase också 🙂

Gillar!

Andra böcker i serien:
1. The Son of Sobek
2. The Staff of Serapis
3. The Crown of Ptolemy

________________________________________________________________________________

 

Titel: Half Lies
Författare: Sally Green
Serie: Half Bad #0.5
Sidantal: 61
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Gabriels lillasyster Michele skriver i sin dagbok om sitt liv i USA.

Tycke:
En inblick i Gabriels förflutna. Det händer inte särskilt mycket i den här novellen och allting berättas via dagboksanteckningar. Jag gillar hur som helst Gabriel ännu mer efter den här och nu tror jag inte längre att han egentligen är en tjej. Förväntar er dock ingen spännande läsning eftersom det är mest beskrivningar. Och ja, man bör helst ha läst Half Bad innan man ger sig på denna eftersom man ganska lätt kan bli förvirrad av häxvärlden annars.

Andra böcker i serien:
1. Half Bad
2. Half Wild
3. Half Lost

Extraböcker:
0.5. Half Lies