I oktober när olyckorna väntar runt hörnet
Titel: Olyckornas tid
Författare: Moïra Fowley-Doyle
Sidantal: 285
Utgivningsår: 2016 (original 2015)
Officiell handling:
Det händer vid samma tid varje år. Bulor och blåmärken, skärsår och stygn, lungor som fylls av vatten. Så länge sjuttonåriga Cara kan minnas har olyckornas tid varit en del av hennes liv. I oktober varje år drabbas hennes familj av mystiska olyckor: skrubbsår, brutna ben, plötsliga dödsfall. Tragedier som förföljer Cara, systern Alice och styvbrodern Sam, men som ingen vill prata om. Olyckornas tid är här, och varje hemlighet är en möjlig olycka. Men det här året börjar Cara ställa frågor.
Tycke:
Den här är en av de konstigaste böckerna jag har läst i år. Den är i skumhetsstil med We Were Liars (Kanske är det allt du behöver veta) och The Walls Around Us. Tyvärr så läste jag denna i en period där jag inte var sugen på böcker med konstig handling, så denna blev inte direkt någon favorit.
Handlingen kretsar kring ett mysterium vilket lockade mig till en början. Men sedan märker man snart att det som händer inte är så logisk och en del av spänningen försvinner. Man får vaga ledtrådar som förvirrar mer än vad de förklarar och när sanningen visar sig så kändes det ganska antiklimax.
Karaktärerna i sig är okej, jag gillar faktiskt de komplicerade relationerna i boken. Fastnade inte för huvudrollen men Alice tycker jag är en intressant karaktär.
Är det något författaren har gjort riktigt bra så är det språket. Det flyter väldigt bra och beskriver stämningen suveränt. Karaktärerna får liv och miljön blir levande, speciellt den delen där de dansar i huset är så himla bra skriven.
Jag tror att jag skulle ha gillat denna mycket mer om inte handlingen hade varit så svävande. Allt som allt så tycker jag att boken är okej men hade hoppats på mycket mer.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Det verkar så tabu för två orelaterade ”syskon” att bli kära i varandra men jag förstår inte varför. Så länge de inte har någon biologisk koppling så är det väl fritt fram? Hade de växt upp med varandra så hade det varit lite creepy men nu så träffades de ju som tonåringar om jag minns rätt.
- Hela mysteriet med styvfarsan som våldtagit Alice och deras döda storasyster som försökte skydda dem kändes så vagt antytt. Eller Alice-delen gissade jag till mig, men att Elsie var deras syster kom som en överraskning. Men det förklarade ju in olyckorna? Var de förbannade på riktigt eller var det bara inbillning från mammans håll?
+ Språk
– Skum
Mest intressanta karaktär: Alice
Bästa scen eller del: Festen
Rekommenderar för:
Gillar du böcker som We were liars så kan du gilla denna.
Boktycke 