Leigh Bardugo – Ninth House

Det du inte visste om Yale.

Titel: Ninth House
Författare: Leigh Bardugo
Serie: Alex Stern #1
Sidantal: 458
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Alex kan se spöken och är en slags övervakare-praktikant över de hemliga och ockulta sällskapen på Yale. Men hennes mentor är försvunnen och det dröjer inte länge innan problemen växer sig stora.

Tycke:
Har läst många YA-böcker av Bardugo tidigare men denna är den första vuxenboken. Språket är hårdare, stämningen mörkare och karaktärerna mer brutala. Det svärs en del och flera scener var faktiskt riktigt jobbiga att läsa. Alexs uppväxt är ungefär så långt ifrån en dans på rosor som man kan komma och man kan inte låta bli att tycka synd om henne.

Idén med magiska sällskap som verkar i det fördolda på universitetet Yale gillar jag väldigt mycket. Tyckte även mycket om språket och hur Bardugo blandar nutid med dåtid. Sen har jag ju förkärlek för namnet ”Dante” också så det var extrakul att se det användas som en titel i berättelsen. Mysteriet var spännande och hade flera lager. Allting knöts ihop snyggt samtidigt som slutet ger en teaser för vad som ska komma i nästa bok (omg, ge mig den nu!)

Leigh Bardugo börjar helt klart bli en auto-läs författare hos mig. Boken vann förresten Goodreads Choice Award 2019 i genren Fantasy och det är en absolut värdig vinnare.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Omg, så Darlington har blivit en demon? Antar att det var hans farfar som han ”nåd”-dödade. Hoppas på att de lyckas få tillbaka honom i nästa bok.  
• Alltså den våldtäktsscenen när Alex var liten, mådde så illa av att läsa den.
• Jag hade på känn att Belbalm var inblandad på ett eller annat sätt. Jag trodde dock inte att det var hon som var slutskurken, trodde faktiskt att hon var godhjärtad och satt med i ledningen för Lethe eller något i stil med det. Nåja, rätt åt henne, Sandow och Blake att de alla dog.

Advertisement

 

Jonathan Stroud – The Empty Grave

Sista äventyret med spökjägarna i London.

Titel: The Empty Grave
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #5
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2017

Officiell handling:
After the dramatic events of The Creeping Shadow, the Lockwood team (plus Quill Kipps) deserve some well-earned rest.

So naturally they break into the Fittes Mausoleum, on a perilous mission to discover the truth about London’s top ghost-hunting agency, and its sinister leader.

What they discover will change everything.

But there’s little time to ponder. A near-miss at a haunted fairground is only the start – as the Fittes agency closes in on the team, an epic struggle commences.

With the help of some unexpected, and rather ghostly, allies, Lockwood & Co must battle their greatest enemy yet, as they move ever closer to the moment when the earth-shattering secret of ‘the problem’ will finally be revealed.

Tycke:
Så himla mycket jag har sett fram emot denna bok. Lockwood & Co. är min absoluta favoritserie när det kommer till middle grade. Jag har mer eller mindre slukat varje bok och denna är inget undantag.

Och ja, boken är bra. Gillar humorn, karaktärerna, världen, spänningen, stämningen, you name it. Men det finns en sak som drog ner betyget för mig, mer om detta i spoilerdelen.

Det känns så tråkigt att serien är över, inga flera äventyr med Lucy och gänget. En vacker dag (eller en höstruskig kväll) kommer jag säkert att plocka upp dem igen och återigen leva mig in i en spökdrabbad London, men det kommer att vara många år tills dess.

Finns inte så mycket mer spoilerfritt att säga om boken förutom att hela serien som helhet är riktigt bra. Passar såväl för barn som för vuxna, rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• I större delen av serien serien så antyds det att Lockwood kommer att dö, men så gör han inte det. Han var ju inte ens nära döden (inte mer än någon annan). Samtidigt som jag uppskattar att boken inte är förutsägbar så känns det så snopet att allt som har byggts upp, oro och stämning, bara är helt onödigt eftersom Lockwood blir knappt skadad, han är ju i praktiken den som har klarat sig bäst av alla. Istället är det ju Kipps som nästan dog och stackars Skull som så hjältemodigt räddade Lucy och Lockwood.

• På tal om Skull, han är ju lätt min favoritkaraktär. Vill veta så mycket mer om honom!

• Älskar att titeln stämmer in på berättelsen på mer än ett sätt. Innan jag började läsa så trodde jag givetvis att författaren menade Marissa grav, men den syftar ju också på Lockwoods grav.  

+ Miljö
+ Karaktärer
+ Spänning
+ Handling

Mest intressanta karaktär: Skull
Bästa scen eller del: Spoiler [När de var i spökvärlden]

Rekommenderar för:
Om ni vill ha något härligt, kusligt, spännande och roligt på samma gång så plockar genast upp denna serie!

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow (sv. Den flammande skuggan)
5. The Empty Grave

 

Minirecensioner – Salt i havet och en flammande skugga

Titel: Salt to the Sea (sv. Tårar i havet)
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal: 393
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Ett gäng flyktingar, alla med hemligheter, försöker ta sig i säkerhet innan andra världskriget kommer ikapp dem.

Tycke:
Ruta Sepetys är författare som många andra älskar men det är något med hennes böcker som inte passar mig. Jag vet inte om det är språket, takten eller karaktärerna, men något är det som hindra mig från att förälska mig berättelsen.

Salt to the Sea (Tårar i havet på svenska) är en väldigt mörk bok som utspelar sig under andra världskriget och berättas ur flera perspektiv. Möjligen är det just hoppandet mellan berättarrösterna som gör att jag inte fastnar för någon av dem.

Vad jag uppskattar mest med boken är den oväntade historielektionen. Herregud, att något sådant hemskt har hänt och man har inte fått lära sig någonting i skolan om det. Många har hört talats om Titanic, men hur många känner till Wilhelm Gustloff? Jag gjorde i alla fall inte det förrän jag läste denna bok.

Kort sagt, en väldigt sorglig bok som gör skäl för sin titel. Slutet blev rörande även för mig men vägen dit uppfattade jag som lång och tyvärr ganska seg. Allt som allt en helt okej bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åh herregud, vilket slut. Blev så ledsen när Emilia skiljdes åt från sin dotter och senare dog. Mammahjärtat i mig bara brast.

 

________________________________________________________________________________

Titel: The Creeping shadow (sv. Den flammande skuggan)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #4
Sidantal: 464
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Lucy och gänget tar sig an ett uppdrag och som visar sig vara långt farligare än vad de har trott.

Tycke:
Jonathan Stroud gör det igen! Än en gång levererar han en bok som precis faller mig I smaken. Kuslig spänning, hemliga konspirationer, skrämmande spöken, härlig humor, fina illustrationer och älskvärda karaktärer. Det finns bara så mycket att tycka om i denna bok.

The Creeping shadow är ganska tjock för att riktar sig mot yngre ungdomar, men helt ärligt talat så flyger sidorna förbi och innan man vet ordet av så är boken slut. Eftersom detta är den fjärde boken så vill jag inte avslöja så mycket mer om den. Näh, hörni, har ni inte läst denna serie så är det hög tid att börja nu!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag misstänker att Lockwood försöker dölja att han börjar förlora sin spöksyn. Han är väl redan i övre tonåren? Konstigt att de andra inte har tänkt på det.

• Åhhh, de fick se hur dödskallen såg ut då han levde. Hade ju hoppats på att Luce skulle hinna prata med honom i den andra världen.

 

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow (sv. Den flammande skuggan)
5. The Empty Grave

 

 

 

Minirecensioner – Lockwood med dödskallen och vålnaden

Titel: Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #2
Sidantal: 462
Utgivningsår: 2015 (original 2014)

Minihandling:
Ett farligt spöke släpps lös och Lockwood  tävlar med en annan agentur om vem som kan stoppa faran först.

Tycke:
Den enda anledningen till varför jag har dröjt så länge med att plocka upp den här serien är för att jag vill sluka flera böcker i rad. Hade så mycket absintens efter första boken så jag bestämde mig för att vänta tills både tvåan och trean var ute. Tydligen så var det ingen trilogi ändå men nåja, jag vill ju inte att serien ska sluta så det är väl lika bra.

Nåja, tillbaka till boken. Action, humor, spänning, skräck och dessutom så utspelar den sig i en historisk version av favoritstaden London, det kan liksom inte bli så mycket bättre. Karaktärerna är så härliga och jag gillar speciellt Lucy och Anthony. Deras käbbel sinsemellan  kunde ibland gå mig på nerverna men det är för jag bryr mig så mycket om dem och vill att de ska komma överens.

Trots att det är ungdomsbok så är den stundtals riktigt kuslig, jag skulle aldrig klara av att vara en agent kan jag säga.

Kort sagt, en mycket bra uppföljare och slutet var ju bara för spännande!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Snyft på Anthonys systers tragiska slut.

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow
5. Ej bestämd

Extraböcker:
1.5 The Dagger in the Desk

________________________________________________________________________________

 

Titel: Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #3
Sidantal: 414
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Minihandling:
En spökepedmi bryter ut i staden och Lucy försöker kommunicera med andarna.

Tycke:
Ännu en klockren bok i serien. Älskar verkligen att alla böcker hittills har hållit väldigt högt kvalité. Humor och spänning är givet och jag älskar karaktärerna bara mer och mer. Vill inte avslöja för mycket men slutet gjorde mig ganska ledsen.

Tycker också att Stroud har lyckats väldigt bra med Lucys perspektiv, jag kände verkligen med henne och det tog faktiskt ett bra tag innan jag insåg att världen faktiskt var annorlunda från hennes bild.

Kommer att läsa fjärde boken på engelska för jag har inte tålamodet att vänta på den svenska översättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, kommer Anthony att dö under seriens gång? Hoppas verkligen inte!

• Jag trodde faktiskt att den nya tjejen var otrevlig på riktigt tills jag insåg att det faktiskt var Lucy som var bitsk.

• Är väldigt nyfiken på det där hemliga sällskapet, har de något med spökproblemet att göra?

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Flickor som klarar sig bra mot monsterpojkar

En novellsamling för er som gillar när tjejerna inte faller offer för monstret.

Titel: Slasher Girls & Monster Boys
Förläggare: April Genevieve Tucholke
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2015

Tycke:
Har hört mycket gott om den här novellsamlingen och jag kan bara sälla mig till skaran som mer eller mindre älskar den. Helt klart en av mina favoriter när det kommer novellsamlingar! Som vanligt så ger jag ett kort omdöme på varje novell.

The Birds of Azalea Street av Nova Rena Suma
Har inte läst något av författaren tidigare men jag är definitivt nyfiken på hennes andra verk nu. Den här är lite skum men den är bra skriven så jag gillar den. Och vem har inte någon gång undrat om ens granne egentligen är en kuslig typ.

In the Forest Dark and Deep av Carrie Ryan
En av favoriterna! Den här är riktigt creepy och jag gillar att den är inspirerad av Alice i Underlandet.

Emmeline av Cat Winters
Även denna var bra men jag hade faktiskt förväntat mig lite mer av Cat Winters eftersom jag vet att hon verkligen kan skriva. Men hennes verk gör sig säkert mycket bättre i längre format än som noveller eftersom de brukar vara stämningsfulla men långsamma.

Verse Chorus Verse av Leigh Bardugo
Denna är väl den jag tyckte var mest obehaglig, fast på det äckliga sättet. Hade väntat mig lite mer av författaren eftersom jag gillar Grisha-trilogin. Tyckte nu att tidshoppen samt perspektivbyten förvirrade mer än vad de gav i läsinlevelse.

Hide-And-Seek av Megan Shephard
Åh, gillar verkligen konceptet med att leka kurragömma med döden. Helt klart intressant och jag gillar hur den slutade.

The Dark, Scary Parts and All av Danielle Paige
Haha, kanske jag som är konstig men jag tycker att denna är rätt så romantisk. Hade gärna sett den som en längre bok faktiskt.

The Flicker, the Fingers, the Beat, the Sigh av April Genevieve Tucholke
Ganska bra, gillade att man fick mer och mer bakgrundsinformation. Lite synd på att novellen är så kort att man inte hinner lära känna karaktärerna vilket gör att jag inte blir särskilt berörd av deras öden.

Fat Girl With a Knife av Jonathan Maberry
Det är väl lite typiskt att författaren väljer att skriva en zombienovell. Gillar denna dock, vem har sagt att storväxta tjejer inte kan överleva en zombieapokalyps?

Sleepless av Jay Kristoff
Min favorit i novellsamlingen. Så himla bra och tvistig. Gillade verkligen denna!

M av Stefan Bachmann
Denna är väl den mest thriller/deckaraktiga i samlingen.  Helt okej, gillar konceptet med en blind flicka som bevittnar ett mord.

The Girl Without a Face av Marie Lu
Säger bara en sak, ha aldrig en garderob som inte går att öppna i sovrummet! Jag gillar att man ändrar uppfattning om huvudrollen ju längre in i novellen man kommer.

A Girl Who Dreamed of Snow av McCormick Templeman
Den här är okej men inte så minnesvärd. Kändes väldigt fantasy-aktigt men var så kort att man varken lärde känna karaktärerna eller världen.

Stitches av A. G. Howard
Howard vet verkligen hur man skriver obehagliga och rysningsframkallande scener. Samtidigt är det en ganska fin (men superstörd) berättelse. Gillar denna väldigt mycket!

On the I-5 av Kendare Blake
Denna var ganska bra också, hade dock förväntat mig lite mer av Blake då jag gillade hennes spökserie. Hon brukar ju skriva rätt så långsamma böcker så novellformen gör väl inte rättvisa för hennes verk.

___________________________________________________________________________

Som sagt, en väldigt bra novellsamling. Perfekt för er som gillar lite blodiga och mörka berättelser där många inte slutar som man tror. De flesta är bra och det är ingen som jag tycker är dålig eller tråkig. Rekommenderas!

Rekommenderar för:
Ni som gillar blodiga noveller där offret ibland är hemskare än monstret.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om noveller.

 

Minirecensioner – En kuslig docka och en magisk telefon.

Titel: Doll Bones (sv. Dockskelettet)
Författare: Holly Black
Sidantal: 247
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Tre kompisar måste begrava en docka gjord av ben för att inte bli hemsökta.

Tycke:
Den här är den första ”middle grade”-boken jag har läst av Black och jag har kommit fram till att jag föredrar hennes böcker för unga vuxna. Den här är absolut inte dålig, den är bara inte riktig i min smak.

Bokens huvudsakliga tema är tre vänner som håller på att växa upp och ifrån varandra. Detta tycker jag att författaren har fångat helt perfekt och karaktärerna känns verkligen som tolvåringar som slits mellan att vara barn och tonåring. Egentligen så tycker jag inte att deras lekar med dockar är barnsliga. De kör ju bara rollspel och det gör ju många vuxna också, fast istället för dockor kör man bara med tärning och kort istället. Poppy verkar dessutom vara en häftig spelledare.

Men till själva skräckdelen, alltså, vem vill ha docka gjord av riktiga människoben? Det är ju hur osmakligt som helst! Bara tanken får mig att rysa. Under läsningens gång så kände jag mig väl inte särskilt rädd men jag kan tänka mig att jag nog skulle ha blundat ett par gånger ifall det hade varit på film.

Kort sagt, helt okej bok. Kan rekommendera den till yngre läsare som vill ha något läskigt.

________________________________________________________________________________

 

Titel: Landline (sv. Komma fram)
Författare: Rainbow Rowell
Sidantal: 308
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Georgie McCool är kvinnan som gör valet att stanna kvar i staden och jobba istället för att fira jul med sin man och sina döttrar. Men allt eftersom julafton närmar sig börjar hon ångrar sig och undrar om hon har tagit allting för givet.

Tycke:
Har läst så många fina recensioner av den här boken att jag tyvärr måste säga att jag blev besviken. Det kanske är så att jag bör hålla mig till ungdomsböcker ändå för att läsa om äktenskapsproblem är inte min grej.

Rainbow Rowells språk och förmåga att få till levande personer är lika imponerande som alltid, problemet är bara att jag inte tycker om Georgie. Visst, hon bestämmer sig för att satsa på sitt jobb och låter familjen fira jul utan henne. Men det verkar ju inte som att hon jobbar särskilt mycket ändå utan sitter mest hos sin mamma och deppar. I så fall kan hon väl lika gärna åka och fira med sin familj tycker jag. Så egentligen så satsar hon ju varken på jobbet eller familjen vilket känns helt onödigt.

Det övernaturliga elementet i boken förstår jag mig inte heller på och det lämnar fler frågor än svar.

Vad jag däremot gillar är karaktärerna och hur Georgie och Neal träffades. Och så fina dialoger! Jag tycker också om att författaren belyser att kärlek är något man får vårda om och inget man ska ta för givet.

Föredrar författarens andra böcker men ifall ni är intresserade av att läsa om hur en kvinna både ifrågasätter och försöker rädda sitt äktenskap så plockar gärna upp den här.

 

En detektivbyrå som undersöker övernaturliga fenomen

Något till oss som gillar Sherlock Holmes och fantasy!

Titel: Jackaby
Författare: William Ritter
Serie: Jackaby #1
Sidantal: 329
Utgivningsår: 2012

Handling:
När Abigail Rook går i hamn i USA år 1892 är hon i behov av ett jobb. Efter flertals försök återstår hennes chans hos en viss herr Jackaby, en mycket mystisk och excentrisk man som verkar leva i en helt annan värld. Direkt som testassistent får Abigail följa med och besöka en mordplats där offret har dött på ett brutalt sätt. Mordmysteriet blir Abigails introduktion till den övernaturliga värld som finns mitt ibland oss. Polisen tror inte på Jackabys teori om att det är ett övernaturligt väsen som är boven så det står upp till dem att ta fast monstret innan det skördar fler offer.

Tycke:
En Sherlock Holmes som löser övernaturliga fall? Ojoj, den här boken hade mig på fall innan jag ens började läsa. Och himla trevligt är det när den faktiskt lever upp till förväntningarna.

Jackaby är en så härlig yr person. Han är helt värdelös i sociala sammanhang och förolämpar folk utan att veta om det. Hans självsäkerhet och fascination för det övernaturliga gör honom till en mycket charmig karaktär för läsaren. Huvudrollen Abigail är den raka motsatsen till Jackaby och de kompletterar varandra väldigt bra. Jag är även väldigt imponerad av hur bra författaren har fått till Abigails berättarröst. Jackaby anställde henne för att hon är observant och det är något som märks i texten. Man får mycket beskrivningar av rum och personer vilket bidrar till Abigails trovärdighet och styrka.

Sen måste jag också nämna att jag älskar humorn i boken. Stämningen och karaktärerna (utom möjligen Jackaby) är allvarliga men vissa dialoger är så vimsiga att man bara inte kan låta bli att le. Det är en allvarlig bok med en humoristisk underton om ni förstår vad jag menar.

Själva mysteriet är bra och trots att det är första boken i en serie så är slutet väldigt tillfredsställande. Jag kommer garanterat att plocka upp nästa bok när den släpps. Rekommenderar den här till alla som gillar deckare som påminner om Sherlock Holmes.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag trodde först att Charlie var schizo al a Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Jag var lite misstänktsam möt polischefen (på grund av hans metallskor) i början men sen så trodde jag att Charlies onda sida var boven. Tur att jag hade fel för jag gillar Charlie väldig mycket.

• Haha, Douglas. Undrar varför han vill fortsätta vara en anka.  

Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Handling/Spänning: +0,5
Humor: +1

Mest intressanta karaktär: Jackaby
Bästa scen eller del: När man fick träffa Douglas
Minnesvärt citat: This world is full of dragon-slayers. What we need are a few more people who aren’t too proud to listen to a few fish.

Andra verk som jag kom att tänka på:
The skrikande trappan av Jonathan Stroud – Detektivbyrå för övernaturliga fenomen i historisk miljö. Plus huvudrollen är en kvinnlig assistent.

Rekommenderar för:
Vill ni läsa om övernaturliga mordmysterier så har ni hittat rätt!

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha mycket kärlek och action.

Betyg: 7,5/10

 

Andra delar i serien
1. Jackaby
2. Beastly Bones

 

 

En klassiker med julkänsla

Kort men gott!

Titel: En julsaga (A Christmas Carol)
Författare: Charles Dickens
Sidantal: 93
Utgivningsår: 2014 (original 1843)

Handling:
Ebenezer Scrooge är en mycket ensam och bitter man. Trots sin förmögenhet är han snål som sjutton och nu när det närmar sig jul tycker han att det är löjligt att folk blir så glada över en värdelös högtid. Natten innan jul får han besök av sin döda affärspartners ande. Anden säger att Scrooge kommer att sluta lika illa ifall han fortsätter att leva sitt liv som han gör nu. Han berättar även att Scrooges enda chans till frälsning är att han får besök av tre andar. Motvilligt går Scrooge med på att träffa andarna, och mötet med dem är början på förändringen av hans liv.

 

Tycke:
Här har vi klassikern som gav namn till Joakim Von Anka (i alla fall hans engelska namn). Jag har sett Disney-versionen av den när jag var liten och jag mindes att jag tyckte att den var ganska hemskt då (fast i den åldern tyckte jag även att de pyjamasklädda bananerna är skräckinjagande).

Hur som helst, nu som vuxen blev jag väl inte direkt rädd fast jag läste den på natten när jag var ensam i lägenheten. Istället tycker jag att boken är riktigt mysig! Fast boken är mörk så vilar det en sådan härlig julstämning över det hela. Jag har haft det alldeles för hektiskt på jobbet för att ens tänka på att julen är här om ett par dagar och den här boken hjälpte mig verkligen att komma in i julstämningen.

Detta är en nyöversättning men språket känns ändå sådär gammaldags och mysigt. Jag kan tänka mig att det är lite krävande för en ovan läsare men om man tar sig tiden att läsa texten så märker man vackert skriven boken är. Boken har även ett väldigt bra budskap som alltid kommer att vara viktig så länge mänskligheten finns.

Det negativa med boken är att den är rätt förutsägbar (kanske beror på att jag har sett Disney-versionen) samt att budskapet är väl lite kaka på kaka.

Sedan jag läste The Great Gatsby tidigare i år så har jag varit lite emot att läsa andra klassiker men En julsaga har nu ändrat på det. Stort tack till Modernista som skickade boken som recensionsexemplar. Annars så skulle jag med stor sannolikhet aldrig ha plockat upp boken och där med missat en bra läsupplevelse! En perfekt bok för att läsa under julen helt enkelt!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tycker egentligen att Scrooge ändrade uppfattning om livet och omvärlden redan efter första resan. Tredje resan var ju nästan bara tortyr att man få se sin egen död. 

Handling: +0.5
Karaktärer: +0.5
Budskap: +1

Mest intressanta karaktär: Scrooge
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en kort klassiker med mycket julstämning.

Rekommenderar inte för:
Tycker du verkligen inte om lite äldre formuleringar i språk så kan det vara lite jobbigt att ta sig igenom boken.

Betyg: 7/10

 

 

 

Minirecensioner – Popstjärnor och hämndfulla tonåringar

Titel: Nikkis dagbok: Berättelser om en (inte så) talangfull popstjärna (eng. Tales from a Not-So-Talented Pop Star)
Författare: Rachel Renée Russell
Serie: Dork Diaries #3
Sidantal: 311
Utgivningsår: 2014 (original 2011)

Minihandling:
Nikki ställer upp i skolans talangtävling.

Tycke:
Den här är nog min favoritbok i serien hittills. Äntligen så har Nikki fått lite ryggrad och vågar till och med vara i samma rum som McKenzie utan att svimma av skräck. Jag tror också att jag numera har vant mig vid hennes överdrivna tankar så boken är lättare att smälta nu.

Nikki är fortfarande en fruktansvärt feg och korkad karaktär men det är väl det som är charmen med boken. Man vet ju liksom att hon kommer att skapa problem för sig själv i första halvan av boken för att sedan rädda situationen i den senare halvan. Man kan ju hoppas på att hon lär sig av sina misstag men av någon anledning så tvivlar jag på det.

Som vanligt är illustrationer mycket fina och höjer läsupplevelsen enormt. Jag gillar också humorn och det blev många leenden under läsningen gång. Jag gillar också att Modernista är så snabba med att ge ut böckerna i den här serien.

Rekommenderar den här serien till främst 9-12-åringar men den kan absolut vara underhållande för en vuxen person också!

Andra böcker i serien:
1. Nikkis dagbok: Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv (eng. Dork Diaries: Tales from a Not-So-Fabulous Life)
2. Nikkis dagbok: Berättelser om en (inte så) populär partytjej (eng. Tales from a Not-So-Popular Party Girl)
3. Nikkis dagbok: Berättelser om en (inte så) talangfull popstjärna (eng. Tales from a Not-So-Talented Pop Star)
4. Tales from a Not-So-Graceful Ice Princess
5. Tales from a Not-So-Smart Miss Know-It-All
6. Tales from a Not-So-Happy Heartbreaker
7. Tales from a Not-So-Glam TV Star

Betyg: 6/10

________________________________________________________________________________

Titel: Ashes to Ashes
Författare: Jenny Han & Siobhan Vivian
Serie: Burn for Burn #3
Sidantal: 387
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Mary är hämndlysten och den här gången är även Lillia och Kat i farozonen.

Tycke:
Det här kan nog vara mitt favoritsamarbete mellan två författare. Både Jenny och Vivian är duktiga på att skriva contemporary och det märks verkligen i boken. Huvudrollerna Lillia, Mary och Kat känns levande och komplexa allihopa. Till och med bikaraktärerna Alex, Reeve och Rennie är väldigt bra skrivna. Speciellt Alex höjdes i mina ögon, han har liksom varit den där snälla men tråkiga killkompisen, men nu fick man se passion i honom också.

När det kommer till den övernaturliga biten så är jag tyvärr inte lika imponerad. Jag vet inte, det känns inte som att det passar in. Jag hade nog gillat den här serien ännu mer om det inte var för övernaturliga tvisten. Det känns inte helt genomtänkt och det är inte särskilt mycket som förklaras.

Men allt som allt en bok som ger många känslor och romansen är så bra beskriven. Kommer absolut att läsa mer av båda författarna!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Slutet var ganska meh, varför gjorde Lillia och Reeve slut? Och Reeves fotbollskarriär tog slut också så det hela blev ju så deppigt. Sen kändes det även som att Mary ändrade sig lite väl drastiskt. Trodde att Rennie skulle komma och skälla ut henne.

Andra böcker i serien:
1. Burn for Burn
2. Fire with Fire
3. Ashes to Ashes

 

Betyg: 7/10

 

Två tvillingsystrar med kaninhjärtan

Spöken och onda spådomar

Titel: Kaninhjärta
Författare: Christin Ljungqvist
Sidantal: 273
Utgivningsår: 2012

Handling:
Anne är den lugna och ansvariga tvillingen medan Mary är den vilda och temperamentsfulla. Trots deras olikheter så älskar de varandra och Anne har alltid räknat med att Mary ska finnas i hennes liv. Vad som gör dem så unika är också att de har kontakt med andevärlden. Anne kan se spöken och Mary kan låna ut sin kropp. Detta är något de är uppvuxen med och deras hemlighet. Men när ett spöke förvarnar om Marys död så vet Anne inte vad hon ska ta sig till. Det enda hon kan göra är att se till att ständigt vara i Marys närhet trots att systern glider djupare och djupare ner i en depression. När de båda rymmer hemifrån så får de kontakt med ett annat medium, en kvinna som håller på att leta efter en försvunnen flicka. Är det detta som slutligen kommer att få Mary att gå över gränsen? Eller är det räddningen för henne?

Tycke:
Kaninhjärta är en bok som har jag sett dyka upp på många bloggar men ändå så visste jag i princip ingenting om den när jag började läsa. Det klassiska med att ha en snäll och en elak tvillingsyster trodde jag först skulle bli lite stereotypisk men det fungerar väldigt bra till handlingen.

Mary är så trasig. Hon är elak, avundsjuk, egoistisk och mår bra av att skada andra. Ärligt talat så tycker jag bara att hon är jobbig och tycker så synd om Anne som är tvungen att se efter sin syster hela tiden. Jag tycker inte heller att man får så mycket förklaringar till varför Mary är som hon är. Är det på grund av att spökena tar över hennes kropp? Är det hennes personlighet?

På tal om förklaringar så önskar jag att det finns lite mer information om spökvärlden samt att folk reagerar lite mer. Anne och Mary kan kommunicera med spöken men de berättar inte det för någon. Whaaat? Och sen när de möter andra som kan göra det också så verkar de inte reagerar alls. I överlag så når Annes känslor inte ut till mig som läsare. Detta har säkert mycket att göra med det stämningsfulla skrivsättet som författaren har. Istället för att vara med och uppleva allt med karaktärerna så känns det snarare att man drömmer om dem eller titta på dem genom en slöja.

Nu låter jag så negativ men det är inte alls det jag menar. Jag älskar den mörka stämningen samt mystiken i boken. Spänningen var helt olidlig när de började söka efter den försvunna flickan. Man undrade hela tiden också om eller när Annes värsta farhågor skulle besannas och det gjorde att jag satt och läste som besatt. Kommer definitivt att plocka upp resten av författarens böcker.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tycker att det är briljant av författaren att låta läsarna veta att Mary kommer att dö. Jag satt hela tiden och undrade när det skulle ske och hur hon skulle dö. Dessutom så har man faktiskt lite lättare att förlåta alla de dumheter hon gör när man vet att hon kommer att dö inom kort.

• Förstår mig inte alls på Emilie. Vilken galning alltså! Och ännu mindre förstår jag mig på resten av gruppen som låter sig styras av henne. Känns ju som att alla utom Hanna är så rädd för henne. Knasigt! Jag trodde faktiskt att det var hon som var mördaren under större delen av boken.

• Varför ville barnet att de skulle besöka Sverker? Han hade ju inget med saken att göra. Snacka om att kasta ut falska ledtrådar. 

Språk: +0.5
Spänning: +0,5
Stämning: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Mary
Bästa scen eller del: När de började leta efter flickans mördare

Rekommenderar för:
ill du ha en stämningsfull och mörk bok om spöken och trasiga människor så plocka upp den här på direkten.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha något mysigt och feel good så kan du skippa den här.

Betyg: 7/10