Carry On – Rainbow Rowell

Påhittat på påhittat.

Titel: Carry On
Författare: Rainbow Rowell
Sidantal: 522
Utgivningsår: 2015

Handling:
Simon Snow ska börja på sitt sista år på skolan men inget är som det ska vara. Skolans rektor som är den närmaste personen han kan kalla för pappa har knappt tid med honom. Den mystiska varelsen Humdrum slukar allt mer av magin i världen. Relationen med flickvännen Agatha är mer spänd än någonsin och det kanske det värsta av allt. Simons rumsgranne och fiende Baz är spårlöst försvunnen och ingen vet var han är.

Hela magivärlden är i kaos och profetian säger att Simon är den enda som kan rädda den. Men vad kan en tonårig trollkarl göra när han inte ens kan få i ordning på sitt eget liv?

Tycke:
I Fangirl fick vi stifta bekantskap med Cath och hennes fascination för bokserien om trollkarlen Simon Snow. Carry On är hennes fan fiction av den sista boken i den påhittade serien. Så med andra ord så är denna en fan fiction till en påhittad serie som i sin tur kommer från en påhittad bok, uh…

Hur som helst, om jag ska vara ärlig så tyckte jag att boken var urtrist i början.  Det var faktiskt så illa att jag funderade på att sluta läsa (och jag ger väldigt sällan upp). Fastnade inte för karaktärerna, och även jag har läst Fangirl och har ett hum om vad Simon Snow handlar om så var det ändå svårt att komma in i berättelsen. Kan även säga att det underlättar ifall man har läst Harry Potter också för bakgrunden är rätt så lika.

Magin inträffade först efter sådär 150 sidor då jag äntligen började smått förälska mig i karaktärer (främst Baz). Relationerna och handlingen blev intressant först då och det dröjde inte många sidor förrän jag var helt fast. Resten av boken läste jag i ett svep för den var så beroendeframkallande! Tyckte dock att slutet gick lite väl snabbt och hade velat läsa mer om karaktärerna.

Måste även nämna att jag älskar magisystemet i boken. Den är väl inte den mest logiska men jag gillar att besvärjelserna är kända och populära uttryck. Det blir ganska komiskt flera gånger.

På grund av den långsamma början och att vissa karaktärernas reaktioner inte kände så trovärdiga så dras betyget ner. Det gäller som sagt att ha lite tålamod med den här boken. När man väl kommer in i den är den väldigt bra!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Var det bara jag som tyckte att Simon accepterade sin nya relation med Baz lite väl lätt? Han har ju sett Baz som sin fiende under flera år och helt plötsligt så inser han att han egentligen älskar honom utan att ägna någon större fundering åt det. Jaja, Baz kanske är hans rebound för Agatha.

• Haha, “Simon Says” måste ju vara den ultimata förtrollningen om man heter Simon.  Brast faktiskt ut i skratt när den användes i slutet.

+ Språk
+ Karaktärer
+ Roligt magisystem
– Trovärdighet
– Superlångsamt i början

Mest intressanta karaktär: Baz
Bästa scen eller del: Spoiler [När Baz kom tillbaka och man fick reda på att han var kär i Simon]

Rekommenderar för:
Ni som har läst Fangirl och gillade Carry On.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om Harry Potter-liknande fanfiction och inte har läst Fangirl så ska du förmodligen inte plocka upp denna.

Advertisement

 

Prudence – Gail Carriger

Flickan som både är människa, vampyr och varulv.

Titel: Prudence
Författare: Gail Carriger
Serie: The Custard Protocol #1
Sidantal: 368
Utgivningsår: 2015

Obs! Spoilers för tidigare delar i Själlös-serien kan förekomma.

Handling:
Rue, även känd som Prudence Alessandra Maccon Akeldama, är en av stadens kändaste ungmö. Med sina speciella föräldrar så är hon väldigt unik, ordagrant sagt. När hennes pappa ger henne uppdraget att undersöka möjigheter till tehandel i Indien kunde hon inte säga nej, speciellt när det innebär att hon blir kaptenen över ett luftskepp. TIllsammans med bästa väninnan Primrose, dennes dryga men intelligenta bror Percy och den flörtiga ingenjören Quesnel blir det en spännande resa. De är redo för Indien, men är Indien redo för dem? Och den viktigaste frågan av alla, kommer det att finnas te ombord?

Tycke:
Prudence är en fristående spin-off till Parasol Protectorate (Själlös-serien). Den utspelar sig tjugo år senare och handlar om ättlingarna till huvudrollerna. Med andra ord så innehåller den massor av spoilers om hur Själlös-serien slutar så ifall ni planerar att läsa originalserien så är det bäst att ni väntar med att läsa Prudence.

Som ni kanske vet så älskar jag Själlös-serien och har längtat efter den här boken sen jag fick veta att den skulle komma ut. Det är bara så otroligt kul att få komma tillbaka till Carrigers steampunkvärld och få återse alla de fantastiska karaktärerna. Blev nästan lite tårögd för att jag har saknat dem så mycket och det var som att få återse ett gäng kära vänner.

Dock så ska jag vara tydlig med att The Custard Protocol handlar om Prudence och hennes kompisar, det vill säga den andra generationen. Visst får man läsa om huvudrollerna från originalserien men det är inte särskilt mycket.

Och nu till Prudence och gänget då. De är så himla charmiga!!! De är så lagom vimsiga och mysiga att man inte kan låta bli att älska dem. Man får ta allting med en nya salt för de beter sig verkligen inte som normala människor men det är vad som gör dem så underhållande. Åhh, jag vill bara hoppa in i boken och dricka te med dem ombord på luftskeppet.

Språket är så typiskt Gail Carriger och jag älskar det. Det finns så många bra citat och jag kommer att minnas dem en lång tid framöver. Humorn passar mig alldeles perfekt och det var länge sen en bok fick mig att le så mycket.

Det enda negativa med boken är att den är lite väl för oseriös ibland. Man var aldrig riktigt rädd om karaktärerna för situationen var så absurd.

Kort sagt, ännu en väldigt bra bok av Gail Carriger. Om ni tyckte om Själlös-serien så lär ni älska den här också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Haha, var-apor istället för varulvar?

• OMG Lyall!!! Åhh, så ledsen jag blir av att han inte får vara med Biffy. Men jag hoppas att de fortfarande har brevkontakt.  

• Alltså Percy, så himla rolig och dryg han är. Måste säga att jag tycker att han är charmigare än Quesnel. Gillar också att Rue kommer på att han egentligen är väldigt bra på att förföra andra fast han låtsas inte om det  🙂

Karaktärer: +1
Berättarröst: +0,5
Språk: +1
Humor: +1

Mest intressanta karaktär: Så svårt att välja, men det får bli Rue med Percy på en andraplats.
Bästa scen eller del: Också väldigt svårt, men jag tokälskar alla scenerna med Biffy, Akeldama, Lyall, Alexia och Maccon.
Minnesvärt citat:
”How did we go from tea to death so quickly?” wondered Quesnel.
“Sometimes”, said Prim darkly, “there is a very fine line between the two.”

Rekommenderar för:
Ni som har läst och tyckte om Själlös-serien

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något allvarligt.

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien:
1. Prudence
2. Imprudence

 

Det efterlängtade slutet för Sydrian!

Efter 12 böcker är det dags att säga farväl.

Titel: The Ruby Circle
Författare: Richelle Mead
Serie: Bloodlines #6
Sidantal: 348
Utgivningsår: 2015

Handling:
Adrian och Sydney är tillsammans och för tillfället säkra från alkemisterna. Men deras säkerhet kommer till priset av frihet. Sydney är praktiskt fånge i Adrians mammas hem och Adrian själv möter glåpord från de andra i hovet. Dessutom är både oroliga för Jills säkerhet och vantrivs med att inte kunna hjälpa till i sökandet efter henne. Läget ändras när Sydneys magilärare kommer på besök och har ett mystiskt paket till henne. Paketet visar sig innehålla en möjlig ledtråd till Jill. Medveten om att alkemisterna är henne hack i hälarna beslutar sig Sydney att ge sig ut i världen igen för att följa ledtrådarna. Kommer hon att hitta vampyrprinssesan, eller kommer hon att gå rakt in i en fälla?

Tycke:
Den här boken är bara så underbart mysig! Det är den tolfte boken om karaktärerna i Vampire Academy och det är för mig ett väldigt kärt återseende. Både Adrian och Sydney har växt enormt under seriens gång och jag tycker om dem så himla mycket. Från att vara emot deras romans från början så tycker jag nu att de är ett perfekt par och faktumet är att deras fina känslor för varandra berörde mig till tårar flera gånger under läsningens gång.

Det händer mycket i boken och varje kapitel är spännande. Det är inte en så tydlig dramatisk kurva men nu i efterhand så uppskattar jag att handlingen inte är överdramatisk. De räddar liksom inte världen från undergång. Nej, här har de massor av allierade som hjälper dem och som läsare kände man sig rätt trygg hela tiden. Och på tal om allierade så är det så härligt att få återse Rose och gänget!

Detta är ju sista boken i serien så jag håller recensionen rätt kort. Gillar du Vampire Academy så bör du verkligen läsa den här spinoff-serien också. Jag vet inte om Mead har några planer på att fortsätta med serien men om hon någonsin skulle plocka upp den igen så kommer jag garanterat att läsa den.

Och just ja, till er som är skeptiska till vampyrböcker så kan jag säga att det knappt läggs något fokus på vampyrdelen i den här boken. Helt ärligt talat så tänkte jag inte ens på Adrian som en vampyr. De är mer som människor med övernaturliga förmågor.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhhhh så fint när Adrian kom tillbaka till Sydney efter att nästan ha blivit galen. Det var nog den enda gången jag blev lite nervös för att de inte skulle få sitt lyckliga slut.

• Älskar epilogen! Hoppas på att Rose och Dimitri får supergulliga barn också! Haha, och att Dimitri är och Adrian är kusiner?!! Whaaaat?!

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling/Spänning: +1
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Sydney och Adrian
Bästa scen eller del: Spoiler [När Adrian kom tillbaka till Sydney]
Minnesvärt citat: “I told you before, we’re the center,” she said. “And the center will hold.”

Rekommenderar för:
Tja… ni som har läst de tidigare böckerna i serien.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte gillar Vampire Academy.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

 

Minirecensioner – Spioner i Keyhouse

Titel: Waistcoats & Weaponry
Författare: Garil Carriger
Serie: Finishing School #3
Sidantal: 298
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Sophronia och gänget på nya äventyr, denna gång på ett tåg.

Tycke:
Gail Carrigers böcker är alltid humoristiska och superunderhållande! Trots att jag inte minns handlingen så väl från de tidigare böckerna så gör det ingenting, för i hennes böcker är det karaktärerna som är den drivande kraften.

Sophronia är en så härlig huvudroll. Hennes mod, nyfikenhet och talanger gör att man dras med in i hennes äventyr och hejar på henne med hela hjärtat. Alla bikaraktärer är distinkta och tillsammans bildar de en grupp som jag gärna vill vara med i. Dialogerna och språket flyter på som len och söt honung och det är helt enkelt väldigt mysigt att läsa boken.

Kort sagt, en väldigt bra bok. Det sämsta med att ha läst den är att jag nu behöver vänta så länge innan uppföljaren kommer!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, nu känns det ju inte som att Sofia kan vara med någon av sina beundrare. Felix för att han lyder sin pappa och Soap för att han har blivit en varulv. Jag var ju på Felixs sida i början men hans feghet och oförmåga att se rätt sänkte honom en aning i den här boken.  

Andra böcker i serien:
1. Etiquette & Espionage
2. Curtsies & Conspiracies
3. Waistcoats & Weaponry
4. Manners & Mutiny

Betyg: 8/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: Welcome to Lovecraft
Författare: Joe Hill & Gabriel Rodríguez
Serie: Locke & Key Volume 1
Sidantal: 168
Utgivningsår: 2008

Minihandling:
En familj flyttar till släktens gamla hus på landsbygden efter att pappan i familjen blivit brutalt mördad.

Tycke:
Innan jag läste den här så tyckte jag att amerikanska seriealbum inte riktigt var min grej, uppväxt med japansk manga så föredrog jag den snygg-gulliga-stilen. Welcome to Lovecraft har dock helt krossat den uppfattningen.

Det här seriealbumet bör absolut inte läsas av barn då den innehåller våldsamma och brutala scener. Den är dessutom ganska obehaglig på en psykologisk nivå och jag läste vidare bara för att jag måste ha ett slut. Tycker att den är så bra ”regisserad” eller vad man nu ska kalla det. Nu är jag visserligen långt ifrån att vara expert på seriealbum men det känns verkligen som att motivet och perspektivet i varje ruta är vald med noga omsorg.

Eftersom jag tycker att det är bäst att ni läser denna utan att veta alltför mycket om vad den handlar om så nöjer jag mig med recensionen här. Tack till alla ni fina bokbloggare som har bloggat om och rekommenderat den här serien för annars skulle jag aldrig ha plockat upp den! Kommer definitivt att läsa resten av serien!

Andra böcker i serien:
1. Welcome to Lovecraft
2. Head Games
3. Crown of Shadows
4. Keys to the Kingdom
5. Clockworks
6. Alpha & Omega

Betyg: 8/10

 

 

En alkemist med silverskuggor

Den efterlängtade uppföljaren är äntligen här!

Titel: Silver Shadows
Författare: Richelle Mead
Serie: Bloodlines #5
Sidantal: 380
Utgivningsår: 2014

Obs! Spoiler från tidigare delar kan förekomma.

Handling:
Fångad av alkemisterna spenderar Sydney sin tid i en cell och har ingen aning om hur mycket tid det har gått sen hon skiljdes åt från Adrian. Hon kämpar emot så gott hon kan men när hon blir erbjuden att få träffa sin familj faller hon för frestelsen. Alkemisterna gör allt de kan för att återigen hjärntvätta henne och Sydney är rädd för att hennes skydd inte kommer att hålla.
Adrian å andra sidan är mer deprimerad än någonsin över sin förmåga och dränker sin sorg i sprit. Han vill hjälpa Sydney men vet inte hur han ska bära sig åt. Men samtidigt som alkoholen dämpar hans saknad så dämpar den även hans kraft. Och när Sydney väl behöver honom så kanske det är för sent…

Tycke:
Richelle Mead är en av mina favoritförfattare och jag älskar speciellt serierna Vampire Academy och Bloodlines. Med tanke på hur spännande The Indigo Spell slutade så hade jag skyhöga förväntningar på uppföljaren Silver Shadows.

Tyvärr så tycker jag att det är den sämsta boken i serien hittills. Varken taktmässigt eller karaktärsmässigt nådde den upp till de andra böckerna. De två första tredjedelarna var sega och kändes bara som en transportsträcka. Det är kanske därför som jag började störa mig på huvudrollerna istället för att sympatisera dem.

Flera gånger tyckte jag att Sydney tog onödiga risker för att hjälpa andra personer som inte har visat någon vänlighet mot henne. Suck på att hon ska vara det osjälviska offret. Hon visste ju att hjälp skulle komma! Kändes inte alls logiskt att hon ska hålla på och riskerar så mycket.

Adrian är den som fick mig att sucka mest. Han är ju min favoritkaraktär men i den här boken så sjönk han ganska rejält. Istället för att vara stark så tyckte han bara synd om sig själv. Allting handlade liksom om honom istället för om Sydney (som faktiskt är den som är i knipa): ”Han står inte ut med att känna sig så hjälplös. Han står inte ut med att inte veta vad som har hänt henne. Han står inte ut med saknaden”. Adrian dränker sin sorg i sprit, festar runt med tjejer och bryr sig inte ens om att försöka nå ut till Sydney. Jag önskar att han kunde ha varit starkare och kämpat mer istället för att ge upp så fort han stöter på lite motstånd.

Dessutom så saknade jag Jill och gänget. En av de saker jag gillar mest med Mead är hennes förmåga att skapa fantastiska bikaraktärer. I den här boken fick de knappt någon plats utan det var så mycket fokus på Sydney och Adrian. Alkemisterna kändes också som stereotypiska skurkar utan någon personlighet.

Vad som lyfte boken är språket som flyter på bra samt att den sista tredjedelen var riktigt spännande. Jag gillar också att Sydney har blivit så stark och utvecklat så mycket som karaktär. Kemin mellan henne och Adrian är bra beskriven och det är alltid kul att få återse Rose och Lissa.

Så ja, lite besviken på den här men det betyder absolut inte att det är en dålig bok, snarare tvärtom. Richelle Mead kan verkligen skriva och jag kommer att plocka upp den avslutande boken i serien så fort den ges ut!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Så glad jag är över att Sydney inte blev hjärntvättad. Har varit rädd för den sedan förra boken. Det skulle kännas så kliché att hon hamnar på alkemisternas sida igen. Jag fattar inte varför Adrian inte ansträngde sig mer. Varför bad han inte häxorna om hjälp? De nämndes ju inte ens!

• Oj, så snabbt de gifter sig. Jag förstår att de gör det för att få skydd men ändå, de har ju egentligen bara varit ihop i ett par månader.

• Slutet med att något skulle hända Jill var ju rätt förutsägbart. Ihhhh, hade hoppats på att det skulle vara annorlunda men jag hoppas på en fantastisk avslutning i sista boken!

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +1
Språk: +1
Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Sydney (sista tredjedelen iaf)
Bästa scen eller del: Sista tredjedelen

Andra verk som jag kom att tänka på:
Origin av Jennifer L. Armentrout  – Las Vegas + en del andra saker som jag inte vill spoila.

Rekommenderar för:
Ni som gillar de andra böckerna i serien.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte vill ha genomgoda huvudroller och personlighetslösa skurkar.

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

 

Minirecensioner – Seriealbum för Shadow Kiss och Clockwork Angel

Titel: Shadow Kiss: The Graphic Novel
Författare: Richelle Mead
Illustratör: Emma Vieceli
Serie: Vampire Academy: The Graphic Novel #3
Sidantal: 160
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Shadow Kiss i seriealbum-format.

Tycke:
Var så längesen jag läste Vampire Academy-serien så det är superhärligt att få en snabb repris i tecknad form. Och med snabb så menar jag verkligen blixtsnabbt. De har lyckats klämma in originalberättelsen på 446 textsidor till 160 ritade sidor. För mig som redan känner till handlingen så var det inga problem att hänga med men annars så kan jag nog tänka mig att det kan vara lite förvirrande.

Ritstilen är jag fortfarande inget fan av men det är helt okej. Lyxigt att hela albumet är i färg i alla fall. Är osäker på om det kommer att komma fler seriealbum då det sägs att de inte har sålts så bra, men jag kommer definitivt att plocka upp fortsättningen ifall jag ser den i bibblan.

Betyg: 5/10

Andra böcker i serien:
1. Vampire Academy: The Graphic Novel
2. Frostbite: The Graphic Novel
3. Shadow Kiss: The Graphic Novel

________________________________________________________________________________

 

Titel: Clockwork Angel: The Manga
Författare: Cassandra Clare
Illustratör: HyeKyung Baek
Serie: The Infernal Devices: The Manga #1
Sidantal: 240
Utgivningsår: 2012

Minihandling:
Clockwork Angel i manga-format.

Tycke:
Som ni säkert vet så älskar jag manga. Clockwork Angel är dock mer manwha (koreansk manga) än manga (som i japansk manga). För en utomstående så är väl detta strunt samma men är man någorlunda insatt i manga så ser man ofta på ritstilen om det är en manga eller en manwha. Nåja, vad jag vill komma fram till att jag inte var så tänd på ritstilen när jag bara såg första sidan, men ju mer jag läste desto mer vande jag mig och nu tycker jag att den är riktigt bra till och med.

Mangaversionen följer originalboken väldigt bra så man kan väl säga att det är en komprimerad version. Så härligt det är att få se de älskade karaktärerna i tecknad form. Älskar speciellt Jem, han ser ungefär ut så som jag hade föreställt mig. De enda jag är lite missnöjda med är Magnus Bane (inte snygg och flamboyant nog) och Henry (han ser ut som en snögubbe i ansiktet).

Sen älskar jag också alla chibi-scener. För er som inte vet så är det när karaktärerna gestaltas som små och knubbiga för att visa att scenen är humoristisk eller överdrivet. Så gulliga Tess, Jem och Will ser ut då 🙂

Kort sagt. En väldigt bra manga-adoptation måste jag säga. Kommer definitivt att läsa resten av serien när jag hittar dem i bibblan. Det är faktiskt till och med så att jag kan tänka mig att köpa hem serien själv ifall bibblan inte köper in dem.

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien:
1. Clockwork Angel: The Manga
2. Clockwork Prince: The Manga
3. Clockwork Princess: The Manga

 

 

Spökjakt på en skola

Att smälta in som en gymnasieelev är svårare än att döda vampyrer.

Titel: School Spirits
Författare: Rachel Hawkins
Serie: School Spirits #1
Sidantal: 297
Utgivningsår: 2013

Handling:
Izzy är den yngsta av familjen Brannick och har ännu inte lyckats klara av något solouppdrag. Sedan hennes storasyster Finn försvann spårlöst har hennes mamma varit överbeskyddande och Izzy känner skuld över att hon inte var med systern den natten. Nu får hon äntligen chansen att visa att hon är en fullfjädrad jägare, uppdraget är enkelt: Infiltrera en gymnasieskola och ta reda på om det verkligen spökar där. Med såpoperor och tonårstidningar som referensmaterial börjar Izzy på sitt uppdrag och upptäcker att låtsas vara en normal tonåring är betydligt svårare än vad hon hade trott. Inte heller hjälper det att spöket är ovanligt mäktigt, och det värsta av allt är att Izzy upptäcker att hon kanske föredrar ett normalt tonårsliv framför ett liv som en jägare…

Tycke:
School Spirits är en spin-off till trilogin Hex Hall och handlar om Sophies kusin Izzy. Många Hex Hall-fans kommer definitivt att känna igen språket, humorn och de härliga karaktärerna.

Precis som alla andra böcker jag har läst av författaren så är denna snabbläst, lättsamt och innehåller ett mysterium att lösa. Måste säga att jag faktiskt inte kunde lista ut vem som var den onda förrän det avslöjades så det ger pluspoäng.

Torin är helt klart den bästa karaktären i hela boken. Det låter så creepy med ett spöke i spegeln som kan spionera på dig när som helst men hans dialoger gör honom så charmig! Gillar verkligen alla scener med honom och Izzy. Resten av bikaraktärer är också färgstarka och spökklubben låter som något jag skulle ha velat vara med i ifall det hade funnits på min skola.

Vad jag däremot inte uppskattade så mycket är det typiska ”Jag ska inte avslöja viktiga saker för min mamma”. Kom igen liksom, det är liksom ett uppdrag på liv och död och ändå så berättar inte Izzy allt för sin mamma. Fast grejen är ju att hon gör det ett par dagar senare, så jag förstår liksom inte vitsen med att hålla det hemligt först när hon ändå ska avslöja det sen. Tycker även att slutet är en aning konstig men mer om det i spoilersektionen.

Jag vet inte om det kommer att släppas någon uppföljare till School Spirits men jag hoppas på det eftersom det ändå var en del trådar som lämnades lösa. Den känns både avslutad och oavslutad på samma gång. Kommer i vilket fall att plocka upp nästa bok om eller när det släpps.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att det var så konstigt att mamman lät Dex följa med dem så lätt. Speciellt när det var rätt tydligt att det var något på gång mellan Dex och Izzy. Trodde att mamman skulle vara mer överbeskyddande och praktiskt lagd. Kommer ju säkert att ta tid att träna upp Dex, och han är ju en vanlig människa. Hur bra kommer han att klara sig mot andra monster?

• Är så nyfiken på Torin! Har han något med Finns försvinnande att göra? Och varför kommer Izzy att släppa ut honom i framtiden? Vill veta!

Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Torin
Bästa scen eller del: Drömmarna med Torin
Minnesvärt citat: “When you don’t have much family left, you’ll do anything to protect what you have.”

Rekommenderar för:
Ni som vill läsa något lättsmält, småroligt och övernaturligt.

Rekommenderar inte för:
Vill du läsa något med mycket djup och bli berörd så är den här inte rätt bok.

Betyg: 6,5/10

 

 

Minirecensioner – En natt med Spartaner och Vampyrer

Titel: Just One Night
Författare: Gayle Forman
Serie: Just One Day #2.5
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Vad som händer efter Just One Year.

Tycke:
Med tanke på hur icke-tillfredsställande Just One Year slutar så blev jag eld och lågor när jag såg att Gayle Forman ska släppa en epilog-novell till serien. Yes, äntligen får vi veta mer om vad som händer med Allyson och Willem.

Tyvärr så har det gått alltför lång tid sedan jag läste Just One Year och jag lyckades inte riktigt leva mig in i berättelsen. Det är många karaktärer och vissa av dem har jag glömt bort. Dessutom är det någon konstigt allvetande berättarröst vilket gör mig en aning förvirrad. Tror definitivt att jag skulle ha gillat den här mycket mer ifall jag hade läst den direkt efter Just One Year, men det var ändå trevligt att få ett ordentligt slut på Willems och Allysons kärlekssaga.

Andra böcker i serien:
1. Just One Day
2. Just One Year

Extraböcker:
2.5. Just One Night

Betyg: 5/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: Blue Bloods: The Graphic Novel
Författare: Melissa De La Cruz
Illustratör: Alina Urusov
Serie: Blue Bloods. The Graphic Novel #1
Sidantal: 112
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Blåblodiga vampyrer i seriealbum-format.

Tycke:
Det här seriealbumet är galet snyggt alltså. Först tyckte jag att karaktärerna såg ut att behöva några dagars sömn men när man väl hade vant så blev det superläckert. Speciellt alla frisyrer och kläder! Shit, det finns hur många snygga outfits som helst i den här boken, kändes nästan som att man satt och bläddrade i en modetidning. Verkligen superb gjort av illustratören.

För övrigt så är takten väldigt snabb och jag rekommenderar att man läser boken först innan men ger sig på den för att undvika förvirring. Vad jag vet så verkar det inte har kommit ut något seriealbum till andra boken vilket är väldigt synd. Tecknarstilen och färgläggningen är verkligen i toppklass och jag hade gärna läst/sett mer.

Min recension av boken kan ni hitta här.

Betyg: 7/10

________________________________________________________________________________

Titel: Spartan Frost
Författare: Jennifer Estep
Serie: Mythos Academy #4.5
Sidantal: 60
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
En novell från Logans berättelse där han är deppig.

Tycke:
Logan är Gwens ”bad boy”-kärleksintresse så när jag läste hans novell så blev jag förvånad av hur icke bad boy han är. Allvarligt talat så låter han precis som Gwen, vilket gör mig besviken för jag är säker på att författaren kan få till distinktare berättarröster än så. Logan ska ju vara den coola krigaren! Nu är han istället så där angsty och tycker att allt är hans fel, bla bla bla. Trodde faktiskt att han skulle vara starkare än så. Där gör du mig besviken Logan!

Nåja, helt dålig är den inte. Den är bara inte lika bra som jag hade hoppats på.

Betyg: 5/10

Andra böcker i serien:
1. Touch of Frost
2. Kiss of Frost
3. Dark Frost
4. Crimson Frost
5. Midnight Frost
6. Killer Frost

Extraböcker:
0.5. First Frost
1.5. Halloween Frost
4.5. Spartan Frost
 

 

 

Staden med himmelsk eld

Efter två års väntan är den äntligen här!

Titel: City of Heavenly Fire
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments #6
Sidantal: 725
Utgivningsår: 2014

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Sebastian har sagt att han kommer tillbaka, och nu har det blivit dags. En efter en blir institutionerna i världen attackerade och Sebastians armé av hjärntvättade shadowhunters växer. Clary, Jace och resten av shadowhunter-gänget tar sin tillflykt till Idris där The Clave inte lyssnar på deras varningar. Clary vet att hon måste stoppa sin bror till varje pris, men hur dödar man någon som numera är odödlig? Det enda hoppet de har är den himmelska elden i Jaces kropp, en farlig kraft som han inte har någon kontroll över. Kommer de att lyckas att rädda världen, eller kommer Sebastian att härska över den?

Tycke:
Vilken berg och dalbana av känslor alltså! Även om jag hade rätt så höga förhoppningar om den här boken så trodde jag aldrig att skulle bli så här berörd. En sida kunde få mig att skratta medan nästa fick mig att brista i gråt. Cassandra Clare har verkligen utvecklats mycket som författare.

Språket är avsevärt mycket bättre om man jämför med första boken och berättarrösterna är också mer distinkta. Älskar verkligen humorn och alla de sarkastiska kommentarerna. Dessutom så finns det flera hjärtekrossande scener. Så många fina relationer det finns! Gillar också hur starka alla vänskapsband är. Tjejer och killar kan faktiskt vara kompisar utan att vara kära i varandra!

Sen så tycker jag även att Clare har vävt in delarna från The Infernal Devices väldigt bra. Inte nog med det så har hon även smått introducerat hennes spinoff-serier The Dark Artifices samt The Last Hours i boken. Nu är jag ännu mer sugen på att läsa dem!

Det enda negativa jag har att säga om boken är att takten kunde vara lite seg ibland och jag tror att man kan ta bort 100 sidor och ändå inte missa något av handlingen. Dessutom så var epilogen så lång! I vanliga fall så älskar jag epiloger och kan inte få nog av dem, men här kändes den bara som att författaren inte kunde ta farväl av sina karaktärer utan bara drog på en aning för länge. En sak till är att det faktiskt är lite tjatigt med Clarys och Jace förhållande, det ska ALLTID vara något i vägen för dem, först familjen, sedan Sebastian och nu den himmelska elden.

Eftersom det är den sista boken i en serie så tar jag upp resten av mina tankar i spoilersektionen. Jag skulle nog säga att City of Heavenly Fire är min favoritbok i serien och den avslutar serien på ett mycket bra sätt. Ni som har följt serien kommer inte att bli besvikna.

Och just det ja, det är inget krav men jag rekommenderar STARKT att ni avslutar prologserien The Infernal Devices innan ni ger er i kast med den här boken för annars så missar ni en massa referenser (och även får stora spoilers om hur prologserien slutar). Rekommenderar också att ni läser novellsamlingen The Bane Chronicles får att få veta mer om vissa karaktärer i boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tessa och Jem!!!!!!!!! Åh, vad härligt det var att se dem tillsammans! Och att Clary hade blivit döpt efter Tessa var så fint! Höll på att gråta varje gång Jem berättade om hur mycket han saknade Will. Förresten, vem är anden som skyddade Londons institut? Är det Jessamine? 

• Alltså Sebastian/Jonathans död. Har nog aldrig gråtit lika mycket till en ondings död. Jordan brydde jag mig inte särskilt mycket om men däremot så berörde Ralphaels död mig. Gillade ju honom när efter att läst hans historia i The Bane Chronicles. Så sorgligt att han har förlorat sin familj, sen Ragnor och till sist valde han Magnus liv före sitt eget.

• Om jag ska vara ärlig så tyckte jag att Clary och gänget kom så lindrigt undan. De dödade i stort sett Sebastian utan några uppoffringar (jag menar då att inga huvudroller dog) och sen kom de därifrån i utbyte mot att Simon blev en vanlig människa utan minnen. Simon vill ju inte ens vara en vampyr så för honom är det ju en önskan som går i uppfyllelse. Och sen så verkar han ju kunna bli en shadowhunter så egentligen så har de inte förlorat särskilt mycket.  Magnus farsa är ju ganska schysst ändå hah.

• Isabels dröm fick mig att storgråta, sen kom Alecs dröm och fick mig att gapskratta. Åh gud, hans och Magnus dialoger om trekanten med Jace.

• Alltså… har  Jace med sig kondomer till demonvärlden? Det är ju bra att han och Clary skyddar sig och allt men seriöst, de är på väg ner till demonernas värld och han har kondomer med sig? Haha.

Handling: +1
Spänning: +0,5
Karaktärer: +1
Dialoger: + 1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Så svårt att välja! Men jag säger Simon för han är en underbar vän.
Bästa scen eller del: Helt omöjligt att välja ju, men de scener som berörde mig mest var [Jonathans död, Telefonsamtalet till Simon efter att han har tappat minnet, när Clary mötte Tessa, Isabelles dröm, Alecs dröm, när Alec tackade Jace för att se honom]
Minnesvärt citat: Här är det verkligen helt omöjligt att välja ett eftersom det finns så många underbara dialoger.

Jace shrugged. ”Guys don’t let other guys keep calling other guys. Okay,that came out wrong. Friends don’t let friends keep calling their exes and hanging up. Seriously. You have to stop.”

”Is that,” Isabelle said in a low, amazed voice, ”Brother Zachariah? When did he get hot?”

Emma felt her heart turn over. ”Jules, being parabatai is a big deal,” she said. “Its – it’s forever.”
He looked at her, his face open and guileless. There was no trickery in Jules, no darkness. ”Aren’t we forever?” he asked.

Rekommenderar för:
Ni som har läst alla Clares tidigare böcker.

Rekommenderar inte för:
Tja… ni som inte vill ha en avslutning på serien?

Betyg: 9,5/10

Andra böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels
5. City of Lost Souls
6. City of Heavenly Fire

Extraböcker:
Shadowhunters and Downworlders: A Mortal Instruments Reader
The Shadowhunter’s Codex

Läsutmaning #9 – Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är av änglablod

 

Minirecensioner – Magnus Bane och en ond superhjälte

Titel: The Last Stand of the New York Institute
Författare: Cassandra Clare, Sarah Rees Brennan & Maureen Johnson
Serie: The Bane Chronicles #9
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Magnus möter Cirkel-medlemmarna

Tycke:
Eftersom jag faktiskt inte alls är särskilt intresserad av att läsa om Valentines shadowhuntergäng och hur de var när de var unga så tyckte jag att den här var ganska medelmåttig. Plus jag är ganska trött på att alla viktigare karaktärer beskrivs som supersnygga och attraktiva. Det som räddar novellen är att man fick träffa på en väldigt saknad karaktär igen.

Andra böcker i serien:
Se nedan

Betyg: 6/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: The Course of True Love [and First Dates]
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Bane Chronicles #10
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Alecs och Magnus första date

Tycke:
Åh gud, Alec och Magnus är bara så bedårande tillsammans. Speciellt älskar jag att man får se nya sidor av Alec hela tiden. Den här är inte lika bra som What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything men ganska nära. Håller verkligen tummarna för att deras förhållande kommer att fungera!

Och yes, det här är den sista novellen i serien. Buhh, nu måste jag vänta tills City of Heavenly Fire innan jag får läsa mer om Malec.

Andra böcker i serien:
1. What Really Happened in Peru
2. The Runaway Queen
3. Vampires, Scones, and Edmund Herondale
4. The Midnight Heir
5. The Rise of the Hotel Dumont
6. Saving Raphael Santiago
7. The Fall of the Hotel Dumont
8. What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything
9. The Last Stand of the New York Institute
10. The Course of True Love [and First Dates]

Betyg: 8/10

________________________________________________________________________________

Titel: Mitosis
Författare: Brandon Sanderson
Serie: The Reckoners #1.5
Sidantal: 35
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
En ny och ond hjälte kommer till staden för att utmana David och gänget.

Tycke:
Yay, ännu mer onda superhjältar! Den här gången är det Mitosis som kommer till staden och hans förmåga är att han kan klona sig själv. En ganska kort men ändå väldigt spännande novell där Davids dåliga metaforer får en att skratta. Måste säga att den här gjorde mig supersugen på att läsa Firefight som tyvärr inte kommer ut förrän i januari år 2015! Buhhh, önskar nästan att jag hade väntat med att läsa den här mellanboken.

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien
1. Steelheart
2. Firefight
3. Calamity

Extraböcker:
1.5. Mitosis