Prudence – Gail Carriger

Flickan som både är människa, vampyr och varulv.

Titel: Prudence
Författare: Gail Carriger
Serie: The Custard Protocol #1
Sidantal: 368
Utgivningsår: 2015

Obs! Spoilers för tidigare delar i Själlös-serien kan förekomma.

Handling:
Rue, även känd som Prudence Alessandra Maccon Akeldama, är en av stadens kändaste ungmö. Med sina speciella föräldrar så är hon väldigt unik, ordagrant sagt. När hennes pappa ger henne uppdraget att undersöka möjigheter till tehandel i Indien kunde hon inte säga nej, speciellt när det innebär att hon blir kaptenen över ett luftskepp. TIllsammans med bästa väninnan Primrose, dennes dryga men intelligenta bror Percy och den flörtiga ingenjören Quesnel blir det en spännande resa. De är redo för Indien, men är Indien redo för dem? Och den viktigaste frågan av alla, kommer det att finnas te ombord?

Tycke:
Prudence är en fristående spin-off till Parasol Protectorate (Själlös-serien). Den utspelar sig tjugo år senare och handlar om ättlingarna till huvudrollerna. Med andra ord så innehåller den massor av spoilers om hur Själlös-serien slutar så ifall ni planerar att läsa originalserien så är det bäst att ni väntar med att läsa Prudence.

Som ni kanske vet så älskar jag Själlös-serien och har längtat efter den här boken sen jag fick veta att den skulle komma ut. Det är bara så otroligt kul att få komma tillbaka till Carrigers steampunkvärld och få återse alla de fantastiska karaktärerna. Blev nästan lite tårögd för att jag har saknat dem så mycket och det var som att få återse ett gäng kära vänner.

Dock så ska jag vara tydlig med att The Custard Protocol handlar om Prudence och hennes kompisar, det vill säga den andra generationen. Visst får man läsa om huvudrollerna från originalserien men det är inte särskilt mycket.

Och nu till Prudence och gänget då. De är så himla charmiga!!! De är så lagom vimsiga och mysiga att man inte kan låta bli att älska dem. Man får ta allting med en nya salt för de beter sig verkligen inte som normala människor men det är vad som gör dem så underhållande. Åhh, jag vill bara hoppa in i boken och dricka te med dem ombord på luftskeppet.

Språket är så typiskt Gail Carriger och jag älskar det. Det finns så många bra citat och jag kommer att minnas dem en lång tid framöver. Humorn passar mig alldeles perfekt och det var länge sen en bok fick mig att le så mycket.

Det enda negativa med boken är att den är lite väl för oseriös ibland. Man var aldrig riktigt rädd om karaktärerna för situationen var så absurd.

Kort sagt, ännu en väldigt bra bok av Gail Carriger. Om ni tyckte om Själlös-serien så lär ni älska den här också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Haha, var-apor istället för varulvar?

• OMG Lyall!!! Åhh, så ledsen jag blir av att han inte får vara med Biffy. Men jag hoppas att de fortfarande har brevkontakt.  

• Alltså Percy, så himla rolig och dryg han är. Måste säga att jag tycker att han är charmigare än Quesnel. Gillar också att Rue kommer på att han egentligen är väldigt bra på att förföra andra fast han låtsas inte om det  🙂

Karaktärer: +1
Berättarröst: +0,5
Språk: +1
Humor: +1

Mest intressanta karaktär: Så svårt att välja, men det får bli Rue med Percy på en andraplats.
Bästa scen eller del: Också väldigt svårt, men jag tokälskar alla scenerna med Biffy, Akeldama, Lyall, Alexia och Maccon.
Minnesvärt citat:
”How did we go from tea to death so quickly?” wondered Quesnel.
“Sometimes”, said Prim darkly, “there is a very fine line between the two.”

Rekommenderar för:
Ni som har läst och tyckte om Själlös-serien

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något allvarligt.

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien:
1. Prudence
2. Imprudence

Advertisement

 

Minirecensioner – Spioner i Keyhouse

Titel: Waistcoats & Weaponry
Författare: Garil Carriger
Serie: Finishing School #3
Sidantal: 298
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Sophronia och gänget på nya äventyr, denna gång på ett tåg.

Tycke:
Gail Carrigers böcker är alltid humoristiska och superunderhållande! Trots att jag inte minns handlingen så väl från de tidigare böckerna så gör det ingenting, för i hennes böcker är det karaktärerna som är den drivande kraften.

Sophronia är en så härlig huvudroll. Hennes mod, nyfikenhet och talanger gör att man dras med in i hennes äventyr och hejar på henne med hela hjärtat. Alla bikaraktärer är distinkta och tillsammans bildar de en grupp som jag gärna vill vara med i. Dialogerna och språket flyter på som len och söt honung och det är helt enkelt väldigt mysigt att läsa boken.

Kort sagt, en väldigt bra bok. Det sämsta med att ha läst den är att jag nu behöver vänta så länge innan uppföljaren kommer!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, nu känns det ju inte som att Sofia kan vara med någon av sina beundrare. Felix för att han lyder sin pappa och Soap för att han har blivit en varulv. Jag var ju på Felixs sida i början men hans feghet och oförmåga att se rätt sänkte honom en aning i den här boken.  

Andra böcker i serien:
1. Etiquette & Espionage
2. Curtsies & Conspiracies
3. Waistcoats & Weaponry
4. Manners & Mutiny

Betyg: 8/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: Welcome to Lovecraft
Författare: Joe Hill & Gabriel Rodríguez
Serie: Locke & Key Volume 1
Sidantal: 168
Utgivningsår: 2008

Minihandling:
En familj flyttar till släktens gamla hus på landsbygden efter att pappan i familjen blivit brutalt mördad.

Tycke:
Innan jag läste den här så tyckte jag att amerikanska seriealbum inte riktigt var min grej, uppväxt med japansk manga så föredrog jag den snygg-gulliga-stilen. Welcome to Lovecraft har dock helt krossat den uppfattningen.

Det här seriealbumet bör absolut inte läsas av barn då den innehåller våldsamma och brutala scener. Den är dessutom ganska obehaglig på en psykologisk nivå och jag läste vidare bara för att jag måste ha ett slut. Tycker att den är så bra ”regisserad” eller vad man nu ska kalla det. Nu är jag visserligen långt ifrån att vara expert på seriealbum men det känns verkligen som att motivet och perspektivet i varje ruta är vald med noga omsorg.

Eftersom jag tycker att det är bäst att ni läser denna utan att veta alltför mycket om vad den handlar om så nöjer jag mig med recensionen här. Tack till alla ni fina bokbloggare som har bloggat om och rekommenderat den här serien för annars skulle jag aldrig ha plockat upp den! Kommer definitivt att läsa resten av serien!

Andra böcker i serien:
1. Welcome to Lovecraft
2. Head Games
3. Crown of Shadows
4. Keys to the Kingdom
5. Clockworks
6. Alpha & Omega

Betyg: 8/10

 

 

När man upptäcker att man är en nekroman…

… så är det inte helt ovanligt med ett pratande avhugget huvud. 

Titel: Hold Me Closer, Necromancer
Författare: Lish McBride
Serie: Necromancer #1
Sidantal: 343
Utgivningsår: 2010

Handling:
Sam LaCroix är den misslyckade killen som jobbar på ett hamburgerställe. Tillsammans med sina kompisar Ramon, Brooke och Frank så är tillvaron helt okej ändå. Vad han inte har väntat sig är att en dag kommer en man in i restaurangen och frågar varför Sam inte är registrerad. Samma dag blir Sam attackerad av ett monster när han slutar för dagen. Och nästa dag får han ett paket som innehåller en kompis huvud. Sam får snart veta att han är en nekroman, och mannen som heter Douglas skyr inga medel för att utnyttja hans krafter. Kommer han att överleva Douglas brutala träning? Eller kommer döden att ta honom innan dess?

Tycke:
Den här boken har stått på min önskelista i flera år men av någon anledning så har jag inte skaffat mig hem boken. När jag väl såg den i hyllan i biblioteket så kunde jag helt enkelt inte vänta längre utan den fick följa med hem.

Låt mig börja med att säga att boken inte är alls så som jag har förväntat mig, fast på ett bra sätt. Jag skulle nog nästan säga att det är en vuxenbok med en ungdomlig och stundtals väldigt humoristisk ton än en ungdomsbok. Den har t.ex. flera berättarröster varav cirka hälften av dem är från vuxna människor. Sam är huvudrollen men det känns nästan som att man får läsa mer från Douglas synvinkel än från hans.

Förutom mängden berättarröster så förvånade boken även mig både med sin handling och fart. Själva nekroman-delen är faktiskt inte så mycket i fokus och det ges inte heller så mycket förklaringar till hur det fungerar. Däremot så förekommer det andra varelser så som varulvar, älvor och häxor, vilket jag inte heller hade väntat mig. Farten var ganska långsamt i hela boken fram tills de sista 50 sidorna så den var hur actionpackat som helst. Slutet kom alldeles för fort!

Något som jag fann negativt är baksidestexten. De består av en scen i boken, en scen som utspelar sig på sidan 249, och boken är på 343 sidor. Snacka om att avslöja något som händer sent i boken. Nåja, i det här fallet så gör det faktiskt inte så mycket eftersom scenen är så himla kryptisk om man inte förstår kontexten, men ändå. Inte helt okej tycker jag.

Som sagt, boken överraskade mig, jag gillar överraskningar vilket betyder att jag gillar boken. Författaren har ett väldigt härligt språk och trots att det är hennes debutbok så har hon fått till riktigt bra och distinkta berättarröster. Speciellt Sams berättarröst är så himla rolig. Kommer absolut att läsa fortsättningen när jag får chansen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Haha, vad snabbt Brids och Sams förhållande gick fram då.

• Åhh, jag blev tårögd när de begravde Brookes huvud, men sen så kom hon tillbaka! Hurray! Undrar hur det kommer att bli med Ramon nu.

Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Sam
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat:
(Sam) ”I’m a little distracted right now by the fact that I’m being held by a psychotic killer!”
Ashley cocked a single eyebrow, a look of mild amusement on her face. “Geez”, she said, looking at Brid. “Is he always this big of a drama queen?”

Rekommenderar för:
Vill du ha något annorlunda och humoristisk så plockar gärna upp den här.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha allvarlighet, mycket drama och passionerad kärlek så passar den här nog inte dig.

Betyg: 7/10

 

 

Andra böcker i serien:
1. Hold Me Closer, Necromancer
2. Necromancing the Stone

Extraböcker:
0.5. Necromancer

 

Staden med himmelsk eld

Efter två års väntan är den äntligen här!

Titel: City of Heavenly Fire
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments #6
Sidantal: 725
Utgivningsår: 2014

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Sebastian har sagt att han kommer tillbaka, och nu har det blivit dags. En efter en blir institutionerna i världen attackerade och Sebastians armé av hjärntvättade shadowhunters växer. Clary, Jace och resten av shadowhunter-gänget tar sin tillflykt till Idris där The Clave inte lyssnar på deras varningar. Clary vet att hon måste stoppa sin bror till varje pris, men hur dödar man någon som numera är odödlig? Det enda hoppet de har är den himmelska elden i Jaces kropp, en farlig kraft som han inte har någon kontroll över. Kommer de att lyckas att rädda världen, eller kommer Sebastian att härska över den?

Tycke:
Vilken berg och dalbana av känslor alltså! Även om jag hade rätt så höga förhoppningar om den här boken så trodde jag aldrig att skulle bli så här berörd. En sida kunde få mig att skratta medan nästa fick mig att brista i gråt. Cassandra Clare har verkligen utvecklats mycket som författare.

Språket är avsevärt mycket bättre om man jämför med första boken och berättarrösterna är också mer distinkta. Älskar verkligen humorn och alla de sarkastiska kommentarerna. Dessutom så finns det flera hjärtekrossande scener. Så många fina relationer det finns! Gillar också hur starka alla vänskapsband är. Tjejer och killar kan faktiskt vara kompisar utan att vara kära i varandra!

Sen så tycker jag även att Clare har vävt in delarna från The Infernal Devices väldigt bra. Inte nog med det så har hon även smått introducerat hennes spinoff-serier The Dark Artifices samt The Last Hours i boken. Nu är jag ännu mer sugen på att läsa dem!

Det enda negativa jag har att säga om boken är att takten kunde vara lite seg ibland och jag tror att man kan ta bort 100 sidor och ändå inte missa något av handlingen. Dessutom så var epilogen så lång! I vanliga fall så älskar jag epiloger och kan inte få nog av dem, men här kändes den bara som att författaren inte kunde ta farväl av sina karaktärer utan bara drog på en aning för länge. En sak till är att det faktiskt är lite tjatigt med Clarys och Jace förhållande, det ska ALLTID vara något i vägen för dem, först familjen, sedan Sebastian och nu den himmelska elden.

Eftersom det är den sista boken i en serie så tar jag upp resten av mina tankar i spoilersektionen. Jag skulle nog säga att City of Heavenly Fire är min favoritbok i serien och den avslutar serien på ett mycket bra sätt. Ni som har följt serien kommer inte att bli besvikna.

Och just det ja, det är inget krav men jag rekommenderar STARKT att ni avslutar prologserien The Infernal Devices innan ni ger er i kast med den här boken för annars så missar ni en massa referenser (och även får stora spoilers om hur prologserien slutar). Rekommenderar också att ni läser novellsamlingen The Bane Chronicles får att få veta mer om vissa karaktärer i boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tessa och Jem!!!!!!!!! Åh, vad härligt det var att se dem tillsammans! Och att Clary hade blivit döpt efter Tessa var så fint! Höll på att gråta varje gång Jem berättade om hur mycket han saknade Will. Förresten, vem är anden som skyddade Londons institut? Är det Jessamine? 

• Alltså Sebastian/Jonathans död. Har nog aldrig gråtit lika mycket till en ondings död. Jordan brydde jag mig inte särskilt mycket om men däremot så berörde Ralphaels död mig. Gillade ju honom när efter att läst hans historia i The Bane Chronicles. Så sorgligt att han har förlorat sin familj, sen Ragnor och till sist valde han Magnus liv före sitt eget.

• Om jag ska vara ärlig så tyckte jag att Clary och gänget kom så lindrigt undan. De dödade i stort sett Sebastian utan några uppoffringar (jag menar då att inga huvudroller dog) och sen kom de därifrån i utbyte mot att Simon blev en vanlig människa utan minnen. Simon vill ju inte ens vara en vampyr så för honom är det ju en önskan som går i uppfyllelse. Och sen så verkar han ju kunna bli en shadowhunter så egentligen så har de inte förlorat särskilt mycket.  Magnus farsa är ju ganska schysst ändå hah.

• Isabels dröm fick mig att storgråta, sen kom Alecs dröm och fick mig att gapskratta. Åh gud, hans och Magnus dialoger om trekanten med Jace.

• Alltså… har  Jace med sig kondomer till demonvärlden? Det är ju bra att han och Clary skyddar sig och allt men seriöst, de är på väg ner till demonernas värld och han har kondomer med sig? Haha.

Handling: +1
Spänning: +0,5
Karaktärer: +1
Dialoger: + 1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Så svårt att välja! Men jag säger Simon för han är en underbar vän.
Bästa scen eller del: Helt omöjligt att välja ju, men de scener som berörde mig mest var [Jonathans död, Telefonsamtalet till Simon efter att han har tappat minnet, när Clary mötte Tessa, Isabelles dröm, Alecs dröm, när Alec tackade Jace för att se honom]
Minnesvärt citat: Här är det verkligen helt omöjligt att välja ett eftersom det finns så många underbara dialoger.

Jace shrugged. ”Guys don’t let other guys keep calling other guys. Okay,that came out wrong. Friends don’t let friends keep calling their exes and hanging up. Seriously. You have to stop.”

”Is that,” Isabelle said in a low, amazed voice, ”Brother Zachariah? When did he get hot?”

Emma felt her heart turn over. ”Jules, being parabatai is a big deal,” she said. “Its – it’s forever.”
He looked at her, his face open and guileless. There was no trickery in Jules, no darkness. ”Aren’t we forever?” he asked.

Rekommenderar för:
Ni som har läst alla Clares tidigare böcker.

Rekommenderar inte för:
Tja… ni som inte vill ha en avslutning på serien?

Betyg: 9,5/10

Andra böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels
5. City of Lost Souls
6. City of Heavenly Fire

Extraböcker:
Shadowhunters and Downworlders: A Mortal Instruments Reader
The Shadowhunter’s Codex

Läsutmaning #9 – Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är av änglablod

 

Spioner bland nigningar och konspirationer

Sjukdomar, krig och kärlek i en tillfredsställande avslutning.

Titel: Curties & Conspiracies
Författare: Gail Carriger
Serie: Finishing School #2
Sidantal: 310
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers för föregående delar i serien kan förekomma

Handling:
Sedan Sophronias blev antagen på Mademoiselle Geraldine’s Finishing Academy for Young Ladies of Quality har hennes liv blivit minst sagt väldigt spännande. Varje dag innebär nya lektioner i etikett och spionage. När nyheten om att luftskeppet deras skola ligger på ska resa till fashionabla London blir alla flickorna till sig av glädje. Och ännu större överraskning får de när det visar sig att skolan kommer att få påhälsning av andra elever… manliga elever. Sophronia är mer angelägen om att ta reda på skälet till varför de ska till London än att flörta med de nya gästerna. Vampyrer, varulvar, luftpirater och spioner. Vad är det egentligen som händer och hur hänger allas intressen ihop?

Tycke:
Gail Carrigers böcker är alltid så underhållande och Curties & Conspiracies är inget undantag. Jag älskar verkligen hennes språk, övernaturliga steampunkvärld, karaktärerna och humorn. Det finns helt enkelt så mycket att tycka om!

Sophronia är en så söt och rolig karaktär. Gillar att hon alltid ska lägga näsan i blöt och ta reda på alla svar. Hon är utan tvekan den som driver berättelsen framåt. Nu för tiden så suckar jag i princip åt alla onödiga kärlekstrianglar men i den här boken så älskar jag den. Ahhh, både Felix och Soap är så charmiga på sitt eget sätt! Speciellt så gillar jag kemin mellan Sophronia och Felix, haha, deras meningsbyten är alltid så roliga. Gail Carriger är en av de få författare som vet hur man får till en bra kärlekstriangel.

Själva mysteriet är som vanligt ganska långsökt men det är det är liksom charmen med dessa böcker, allt är överdrivet och det är många sammanträffanden. Men det är allt det omöjliga som gör att jag älskar Gail Carrigers värld så mycket. Speciellt så gillar jag att man får ”återse” flera minnesvärda karaktärer från Själlös-serien. Sa det i min recension av förra boken också, även om Finishing School är en prolog och utspelar sig tidsmässigt innan Själlös så rekommenderar jag ändå att man läser den efter Själlös-serien, annars så kan det nog bli lite förvirrande med alla namn.

Har du inte läst någon bok av Gail Carriger än så bör du genast göra något åt saken. Jag vet att hennes språk inte passar alla men ger det åtminstone en chans. Själlös-serien (som egentligen heter Parasol Protectorate) finns även på svenska för er som inte tycker om att läsa på engelska. Åhh, vill så gärna ha tredje boken nu. Hur ska jag kunna stå ut tills november?

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh Lord Akeldama!!! Har verkligen saknat honom! Hade hoppats på att få se Lyall också men vad jag vet så var det bara den gamla Lord Woolsey som var med.  

• Ska bli så kul att se hur kärlekstriangel utvecklar sig. Det lutar sig ju mest åt att Soaps håll men personligen så gillar jag Felix mer. 

• Tycker egentligen att det är ganska dumt av Sophronia att inte säga något om kidnappningen utan försöker lösa allting själv. Men ja, det är väl en del av bokens charm.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Humör:+0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Sophronia
Bästa scen eller del: Spoiler [Hos vampyrdrottningen, haha, så rolig!]
Minnesvärt citat:
“Is there no peace for the naked?” Sister Mattie wore a bed cap of sensible white lace.
“I think you mean peace for the wicked,” corrected Lady Linette.
“Why would that apply?” asked Sister Mattie, before closing her door on both the problem and the noise.

Rekommenderar för:
Ni som har läst Själlös-serien och gillar den.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om roliga men en aning överdrivna böcker så kan du skippa den här serien.

Betyg: 8/10

Andra böcker i serien:
1. Etiquette & Espionage
2. Curtsies & Conspiracies
3. Waistcoats & Weaponry
4. Manners & Mutiny

Läsutmaning #36 – Läs en bok ur genren steampunk

 

 

Minirecensioner – Raphael, Camille och Alec

Titel: Saving Raphael Santiago
Författare: Cassandra Clare & Sarah Rees Brennan
Serie: The Bane Chronicles Part #6
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Magnus Bane möter och ”räddar” Raphael för första gången.

Tycke:
Raphael Santiago känner vi igen från TMI-världen och fram tills att jag läste den här novellen så har jag alltid uppfattat honom som en ganska jobbig och irriterande motståndare. Nu efter att ha fått veta hans historia så gillar jag honom betydligt mycket mer. Han är fortfarande inte någon favorit men han är helt klart en av de mest intressanta “fienderna” eller vad man nu ska kategoriserar honom som. Ska bli riktigt intressant att se om han får någon större biroll i City of Heavenly Fire. Cassandra Clare gillar ju i alla fall honom tillräckligt mycket för att publicera hans bakgrundshistoria samt låta honom dyka upp i samtliga noveller i det här inlägget.

Andra böcker i serien:
Se nedan

Betyg: 6,5/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: The Fall of the Hotel Dumort
Författare: Cassandra Clare & Maureen Johnson
Serie: The Bane Chronicles Part #7
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Magnus Bane får veta att stadens vampyrer har blivit alldeles för blodstörstiga.

Tycke:
Den här novellen började väldigt segt men den blev bättre sen då handlingen rullade igång. Jag förstår mig egentligen inte så mycket på Magnus och Camilles kärleksförhållande så jag blev väl inte direkt berörd av den. Men ja, den var tillräckligt spännandeför att behålla mitt intresse.

Andra böcker i serien:
Se nedan

Betyg: 5,5/10

________________________________________________________________________________

Titel: What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything [And Who You’re Not Officially Dating Anyway]
Författare: Cassandra Clare & Sarah Rees Brennan
Serie: The Bane Chronicles Part #8
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Magnus Bane vet inte vad han ska köpa för present till Alecs födelsedag.

Tycke:
Den solklara favoriten av alla novellerna än så länge. Den här handlar om Magnus och Alecs förhållande och den både smälte och krossade en bit av mitt hjärta. Man får se en helt ny sida av Alec och de är så himla gulliga tillsammans. Hejar verkligen på dem av hela mitt hjärta nu. Älskar också humorn och att man fick återse så flera älskvärda karaktärer. Fler sådana här noveller tack!

Betyg: 9/10

Andra böcker i serien:
1. What Really Happened in Peru
2. The Runaway Queen
3. Vampires, Scones, and Edmund Herondale
4. The Midnight Heir
5. The Rise of the Hotel Dumont
6. Saving Raphael Santiago
7. The Fall of the Hotel Dumont
8. What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything
9. The Last Stand of the New York Institute
10. The Course of True Love [and First Dates]

 

Medicinnörden mot varulven

Efter att ha klarat av zombierna är det dags att hugga tag i varulvarna.

Titel: Bad Hair Day
Författare: Carrie Harris
Serie: Kate Grable  #2
Sidantal: 240
Utgivningsår: 2012

Handling:
Efter incidenten med zombierna är Kate Grable numera en kändis och ihop med skolans populäraste kille. Allting är perfekt tills Kates handledare blir anklagad för mord och lämnar henne ensam tillsammans med en tafatt assistent på bårhuset. Snart sker ännu ett brutalt mord och polisen kallar in Kate för att undersöka liket. Är det bara ett sammanträffande att båda offren är tonåringar som spelar rollspel? Och är mördaren verkligen bara en väldigt hårig människa med vassa naglar? Eller finns varulvar på riktigt trots allt? Polisen står maktlösa men ingenting är omöjligt för supermedicinnörden Kate Grable!

Tycke:
Bad Taste in Boys är en av de roligaste böckerna jag har läst och Bad Hair Day är skriven i samma ton som sin föregångare. Kates berättarröst är så himla knäpp och överdriven att man det är svårt att låta bli att dra på munnen under läsningens gång. Möjligen så hade jag lite för höga förväntningar för jag tycker inte att Bad Hair Day är lika humoristisk som Bad Taste in Boys, men den fick iaf mig att le många gånger.

Kates berättarröst är riktigt härlig och hon beter sig verkligen inte som en vanlig tjej. Jag gillar hennes driv att alltid försöka lösa problem och hitta logiska förklaringar till allt. Däremot så tycker jag att det är lite väl för många sammanträffanden där hon medvetet (eller omedvetet) undanhåller viktig information till andra. Sen önskar jag även att hon hade varit mer bitchig mot Elle och hårdare mot Aaron… men nåja, man kan inte få allt.

Handlingen var okej, det var rätt lätt att gissa vad som stod på. Den enda karaktären jag brydde mig om är Kate och helt ärligt talat kunde jag knappt skilja på hennes vänner. Tycker att Aaron kunde ha fått lite mer plats och även brorsan Jonah hade jag gärna sett mer av.

Vad jag vet så är den här den sista boken i serien men jag hoppas verkligen på att det kommer ut fler böcker med Kate Grable. Även om dessa böcker inte direkt kan klassas som mästerverk så tycker jag att de är underhållande. Ser i vilket fall fram emot att läsa fler böcker av Carrie Harris.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Hade gärna som sagt sett lite mer utveckling på kärleksfronten. Tycker att Aaron är så himla mesig som lät Elle tafsa på honom och sen inte springa efter Kate. Jonah är ju coolare än honom!

Berättarröst: +0,5
Humor: +0,5

Mest intressanta karaktär: Kate
Bästa scen eller del: Spoiler [När Kate opererade Bryan]
Minnesvärt citat:
”He can’t be a werewolf!”
”It’ll be okay, Rock. I’m sure we can help him; I’ve just got to figure out how.”
”You don’t understand,” she wailed. ”I’m Team Edward!”

Rekommenderar för:
Gillar du humor inte har något emot knäppa och överdrivna karaktärer så lär du gilla den här.

Rekommenderar inte för:
Om du vill ha allvar och karaktärer som utför logiska handlingar så passar den här boken inte dig.

Betyg: 6/10

Andra böcker i serien:
1. Bad Taste in Boys
2. Bad Hair Day

Extraböcker:
1.5. Bad Yeti

 

Slutet på början av Nightshade

Den första duologi jag har läst på länge.

Titel: Rise
Författare: Andrea Cremer
Serie: Nightshade Prequel #2
Sidantal: 464
Utgivningsår: 2013

Obs, spoilers för tidigare böcker i serien kan förekomma.

Handling:
Ember och Barrow har bestämt sig för att lämna borgen och motsätta sig Eiras allians med den mystiska mannen Bosque Mar. De lyckas möta upp med Kael och de andra men Barrow är skadad och de vet att de är efterlysta. I Contatus får Bosque allt större makt över både Eira och Alistair, och dessa två sjunker allt djupare i mörkret utan att veta om det själva. Kommer Ember och hennes riddarvännar att kunna besegra Bosque? Eller kommer hans häxkonster att innebära slutet för dem?

Tycke:
Jag älskar Nightshade-serien men prolog-duologin är tyvärr inget jag fastnar för. De är inte dåliga men jämför man dem med originalserien så det verkligen en stor skillnad.

Karaktärerna känns bleka och opersonliga. Jag hade gärna sett mer styrka i Ember för större delen av tiden så kändes det mest som att hon lät andra bestämma över henne. Barrow ser jag fortfarande som en 30-årig skäggig man så jag är inte så förtjust i deras relation. Alistair är väl den som jag tycker är mest intressant men han är ju bara manipulerad av Bosque. Detsamma gäller Eira så ja, ingen av karaktärerna är sympatiska nog för mig.

Nu är det ett tag sen jag läste Nightshade så jag ser förmodligen inte alla samband mellan serierna. Mer om detta i spoilersektionen men i övrigt så tycker jag ändå inte att det gavs så mycket förklaringar till varför Nightshade-världen är som den är. Slutet är inte heller så tillfredsställande i mitt tycke, jag förstår att handlingen tar vid i Nightshade flera hundra år senare men det kändes så oavslutat.

Sist men inte minst så tvivlar jag även på trovärdigheten när det gäller sex. Berättelsen utspelar sig på 1500-talet (tror jag) och då var det väl ändå ganska förbjudet att “fina” flickor umgicks med män utan förkläde? Jag vet att Ember inte vill vara någon fin dam men jag är överraskad över hur säker hon känner sig i sin sexualitet. Här bjuder hon in Barrow till hennes rum när hon är halvnaken och byter om när han kollar på. Något i hennes uppfostran borde väl ändå ha hindrat henne från att göra det? Eller alternativt få henne att tänka för innan hon gör det.

Som sagt, blev ganska besviken på den. Tycker att den är okej men hade hoppats på så mycket mer. Det är ju trots allt Andrea Cremer vi pratar om och jag vet att hon kan skapa fantastiska karaktärer. Får hoppas på att nästa bok jag läser av henne är bättre.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att det var helskumt att tatueringarna på Cians rygg blev ett svärd(!) som spred sig till fyra ställen. Sen förstår jag inte heller det där med Anges barn, kommer det också att bli en varulv? Hur kommer det in i historien? Ember och gänget är väl vad som bildade The Searchers? Vad jag minns så hade de inga varulvar/guardians innan Calla kom.

 

Takt i början: -0,5
Trovärdighet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Alistair
Bästa scen eller del: Spoiler [När Alistair friade till Ember]

Rekommenderar för:
Hmm, gillar du historiska romaner med riddare och inte har något emot ett otillräckligt slut så kanske du gillar den.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något som liknar Nightshade.

Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. Rift
2. Rise

Andra versioner av omslaget

 

Varulvar ombord på Titanic

Månskenspromenader ombord en lyxkryssning kanske inte låter så lockande ändå…

Titel: Fateful
Författare: Claudia Gray
Sidantal: 328
Utgivningsår: 2011

Handling:
På väg att utföra ett ärende åt sin husmor blir Tess jagad av en varg bland gränderna. En vacker och mystisk man räddar henne men de skiljs åt innan de hann presentera sig själva. Ett par dagar senare är det dags för den stora resan över Atlanten. Familjen ska åka med Titanic över till Amerika och som tjänare Tess får följa med. Förvånad blir hon när hon upptäcker att hennes räddare är ombord. Hans namn är Alec och han är väldigt förmögen. Mot sin vilja dras Tess till honom och gång på gång räddar han henne från den hotfulla Mikhail. Men Alec har en hemlighet som Tess snart upptäcker. Varje natt blir han en blodtörstig varulv och Tess blir inlåst i samma rum som honom.

 

Tycke:
Jag har ju tröttnat en del på paranormal romance men när jag fick höra att den här boken skulle utspela sig ombord på Titanic blev jag nyfiken. Vilket roligt koncept!

Precis som många andra böcker i samma genre är instalove ett faktum. De har känt varandra i mindre än 5 minuter och Tess tänker hela tiden på hur snygg han är och hur samhällsklyftan mellan dem är i vägen. Och hon verkar inte ens bryr sig om att han är en varulv, jahopp. Det är inte bara kärleken, även vänskapsrelationerna med kabingrannarna utvecklades väldigt snabbt.

Men den snabba relationsutvecklingen är faktiskt till bokens fördel. Det finns ju liksom inget tråkigare än att läsa om kärleksvelanden och författaren skippade det totalt. Nej, här är det kärlek på liv och död efter ett par dagar. Handlingen är också lagom intressant.

Karaktärsmässigt så tycker jag bäst om Alecs pappa. Åh, vilken snäll pappa och verkligen vill sin son bästa. Han är beskyddande men han lyssnar och respektera sin sons val. Det är inte ofta föräldrar i böcker (eller i verkligheten) gör det. Tess är beslutsam och försöker alltid ta hand om sig själv vilket jag uppskattar. Alec är lite blek men helt klart godkänd.

På det hela taget en okej bok. Jag gillar miljön och konceptet. Lite för mycket instalove för min smak men jag förstår att det är svårt att få till en hejdundrande men samtidigt naturlig kärleksrelation innan skeppet sjunker. Kan absolut tänka mig att läsa fler böcker från författaren.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Sorgligt att så många dog, blev faktiskt lite tårögd när Tess hittade liket av norskan och hon hade sina pärlöronhängen på sig.

 

Koncept: +0,5
Instalove: -0,5

Mest intressanta karaktär: Alec
Bästa scen eller del: När båten sjönk (det kan knappast vara någon spoiler)
Minnesvärt citat: His name is Alexander Marlowe. Hi is from Chicago. His father is a steel magnate. Although this last fact makes it even more obvious that Alec can never, ever be mine, it is something else I can know about him. Knowledge is the only thing about Alec I can possess.

Rekommenderar för:
Vill du ha en paranormal romance med en annorlunda miljö så testa gärna på den här.

Rekommenderar inte för:
Ni som tycker att det är uttjatat med romanser mellan en människa och olika övernaturliga varelser kan skippa boken.

Betyg: 5/10

 

Bland vampyrer och opera

Dracula är påhittad men Lucy finns på riktigt!

Titel: Incarnation
Författare: Emma Cornwall
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2012

Handling:
Lucy Weston har inga minnen och vaknar upp begravd under jord och med en påle genom hjärtat. När hon har kravlat sig upp till ytan igen har hon svaga minnen av en operatillställning och sin familj. Hon lyckas hitta hem men upptäcker att huset är övergivet och hennes familj spårlöst försvunnen. Till slut fick hon tag på en bok vid titeln Dracula, och i den finns en karaktär vid namn Lucy Westenra vars öde påminner ruskigt likt hennes eget. Utan att slösa någon tid tar sig Lucy till London för att leta upp författaren Bram Stoker. Väl framme i staden får hon lära sig vampyrernas historia och mot sin vilja blir hon nyckelpersonen i att förhindra ett krig mellan vampyrer och människor.

 

Tycke:
Den här boken läste jag till steampunk-temat men den visade sig tyvärr (enligt mig) inte vara en steampunk-bok. Ett av de viktigaste elementen i steampunk är ju vetenskapen och tekniken, men här lades det till och med mer fokus på att beskriva operastrofer än nya uppfinningar. Så näh, känner mig ganska lurad av beskrivningen ” In the steampunk world of Victorian London, a beautiful vampire seeks out the author of Dracula”.

Vad tyckte jag om boken då. Tja… den är inte dålig, men den är inte så bra heller. Ganska medelmåttig skulle jag vilja säga. Jag gillar konceptet med Dracula-sagan men då jag inte har läst originalberättelsen själv så vet jag inte hur mycket anspelningar det finns på den. Sen drar författaren även in King Arthur-sagan vilket är lite kul, men annars så finns det inte så mycket som gjorde så att boken stack ut.

Början var väldigt förvirrande för Lucy hade inga minnen. Då och då minns hon något men dessa var oftast så dåligt markerade att jag blandade ihop dem och trodde att det utspelade sig i nutid. Sedan tyckte jag att hennes berättarröst var alldeles för beskrivande samt att hon kändes så onaturligt stark och självsäker. Jag uppskattar starka kvinnliga huvudroller men här var det inte så trovärdigt. Lucy fattar ju knappt vad hon är och kommer till en ny främmande stad där hon blir inblandad i vampyrpolitik. Jag hade förväntat mig att hon skulle vara mer försiktig men här kändes det som att hon rusade rakt in i allting. De övriga karaktärerna var okej, fastnade inte för dem heller och nu i efterhand vet jag knappt vad de heter längre.

Ifall ni vill ha en vampyrbok som utspelar sig i historisk miljö så kan jag väl rekommendera den här. Men annars så finns det bättre böcker att lägga ner tid på.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag trodde också att det var drottningen de skulle offra, tänkte inte alls på Amanda.

 

Koncept: +0,5
Karaktär/Berättarröst: -0,5

Mest intressanta karaktär: Marco
Bästa scen eller del: Spoiler [När de befriade Mordred]

Rekommenderar för:
Ni som gillar vampyrböcker som utspelar sig under den viktorianska eran.

Rekommenderar inte för:
Letar du efter en steampunkbok så bör du helst leta vidare.

Betyg: 5/10