RSS

Category Archives: Varulvar

Böcker med varulvar i fokus

Slutet på början av Nightshade

Den första duologi jag har läst på länge.

RiseTitel: Rise
Författare: Andrea Cremer
Serie: Nightshade Prequel #2
Sidantal: 464
Utgivningsår: 2013

Obs, spoilers för tidigare böcker i serien kan förekomma.

Handling:
Ember och Barrow har bestämt sig för att lämna borgen och motsätta sig Eiras allians med den mystiska mannen Bosque Mar. De lyckas möta upp med Kael och de andra men Barrow är skadad och de vet att de är efterlysta. I Contatus får Bosque allt större makt över både Eira och Alistair, och dessa två sjunker allt djupare i mörkret utan att veta om det själva. Kommer Ember och hennes riddarvännar att kunna besegra Bosque? Eller kommer hans häxkonster att innebära slutet för dem?

Tycke:
Jag älskar Nightshade-serien men prolog-duologin är tyvärr inget jag fastnar för. De är inte dåliga men jämför man dem med originalserien så det verkligen en stor skillnad.

Karaktärerna känns bleka och opersonliga. Jag hade gärna sett mer styrka i Ember för större delen av tiden så kändes det mest som att hon lät andra bestämma över henne. Barrow ser jag fortfarande som en 30-årig skäggig man så jag är inte så förtjust i deras relation. Alistair är väl den som jag tycker är mest intressant men han är ju bara manipulerad av Bosque. Detsamma gäller Eira så ja, ingen av karaktärerna är sympatiska nog för mig.

Nu är det ett tag sen jag läste Nightshade så jag ser förmodligen inte alla samband mellan serierna. Mer om detta i spoilersektionen men i övrigt så tycker jag ändå inte att det gavs så mycket förklaringar till varför Nightshade-världen är som den är. Slutet är inte heller så tillfredsställande i mitt tycke, jag förstår att handlingen tar vid i Nightshade flera hundra år senare men det kändes så oavslutat.

Sist men inte minst så tvivlar jag även på trovärdigheten när det gäller sex. Berättelsen utspelar sig på 1500-talet (tror jag) och då var det väl ändå ganska förbjudet att “fina” flickor umgicks med män utan förkläde? Jag vet att Ember inte vill vara någon fin dam men jag är överraskad över hur säker hon känner sig i sin sexualitet. Här bjuder hon in Barrow till hennes rum när hon är halvnaken och byter om när han kollar på. Något i hennes uppfostran borde väl ändå ha hindrat henne från att göra det? Eller alternativt få henne att tänka för innan hon gör det.

Som sagt, blev ganska besviken på den. Tycker att den är okej men hade hoppats på så mycket mer. Det är ju trots allt Andrea Cremer vi pratar om och jag vet att hon kan skapa fantastiska karaktärer. Får hoppas på att nästa bok jag läser av henne är bättre.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tyckte att det var helskumt att tatueringarna på Cians rygg blev ett svärd(!) som spred sig till fyra ställen. Sen förstår jag inte heller det där med Anges barn, kommer det också att bli en varulv? Hur kommer det in i historien? Ember och gänget är väl vad som bildade The Searchers? Vad jag minns så hade de inga varulvar/guardians innan Calla kom.

 

Takt i början: -0,5
Trovärdighet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Alistair
Bästa scen eller del: Spoiler [När Alistair friade till Ember]

Rekommenderar för:
Hmm, gillar du historiska romaner med riddare och inte har något emot ett otillräckligt slut så kanske du gillar den.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något som liknar Nightshade.

B4Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. Rift
2. Rise

Andra versioner av omslaget
Rise (Nightshade Prequel #2) av Andrea Cremer

Advertisements
 

Tags: , ,

Varulvar ombord på Titanic

Månskenspromenader ombord en lyxkryssning kanske inte låter så lockande ändå…

Fateful by Claudia GrayTitel: Fateful
Författare: Claudia Gray
Sidantal: 328
Utgivningsår: 2011

Handling:
På väg att utföra ett ärende åt sin husmor blir Tess jagad av en varg bland gränderna. En vacker och mystisk man räddar henne men de skiljs åt innan de hann presentera sig själva. Ett par dagar senare är det dags för den stora resan över Atlanten. Familjen ska åka med Titanic över till Amerika och som tjänare Tess får följa med. Förvånad blir hon när hon upptäcker att hennes räddare är ombord. Hans namn är Alec och han är väldigt förmögen. Mot sin vilja dras Tess till honom och gång på gång räddar han henne från den hotfulla Mikhail. Men Alec har en hemlighet som Tess snart upptäcker. Varje natt blir han en blodtörstig varulv och Tess blir inlåst i samma rum som honom.

 

Tycke:
Jag har ju tröttnat en del på paranormal romance men när jag fick höra att den här boken skulle utspela sig ombord på Titanic blev jag nyfiken. Vilket roligt koncept!

Precis som många andra böcker i samma genre är instalove ett faktum. De har känt varandra i mindre än 5 minuter och Tess tänker hela tiden på hur snygg han är och hur samhällsklyftan mellan dem är i vägen. Och hon verkar inte ens bryr sig om att han är en varulv, jahopp. Det är inte bara kärleken, även vänskapsrelationerna med kabingrannarna utvecklades väldigt snabbt.

Men den snabba relationsutvecklingen är faktiskt till bokens fördel. Det finns ju liksom inget tråkigare än att läsa om kärleksvelanden och författaren skippade det totalt. Nej, här är det kärlek på liv och död efter ett par dagar. Handlingen är också lagom intressant.

Karaktärsmässigt så tycker jag bäst om Alecs pappa. Åh, vilken snäll pappa och verkligen vill sin son bästa. Han är beskyddande men han lyssnar och respektera sin sons val. Det är inte ofta föräldrar i böcker (eller i verkligheten) gör det. Tess är beslutsam och försöker alltid ta hand om sig själv vilket jag uppskattar. Alec är lite blek men helt klart godkänd.

På det hela taget en okej bok. Jag gillar miljön och konceptet. Lite för mycket instalove för min smak men jag förstår att det är svårt att få till en hejdundrande men samtidigt naturlig kärleksrelation innan skeppet sjunker. Kan absolut tänka mig att läsa fler böcker från författaren.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Sorgligt att så många dog, blev faktiskt lite tårögd när Tess hittade liket av norskan och hon hade sina pärlöronhängen på sig.

 

Koncept: +0,5
Instalove: -0,5

Mest intressanta karaktär: Alec
Bästa scen eller del: När båten sjönk (det kan knappast vara någon spoiler)
Minnesvärt citat: His name is Alexander Marlowe. Hi is from Chicago. His father is a steel magnate. Although this last fact makes it even more obvious that Alec can never, ever be mine, it is something else I can know about him. Knowledge is the only thing about Alec I can possess.

Rekommenderar för:
Vill du ha en paranormal romance med en annorlunda miljö så testa gärna på den här.

Rekommenderar inte för:
Ni som tycker att det är uttjatat med romanser mellan en människa och olika övernaturliga varelser kan skippa boken.

B5Betyg: 5/10

 

Tags: ,

Bland vampyrer och opera

Dracula är påhittad men Lucy finns på riktigt!

Incarnation av Emma CornwallTitel: Incarnation
Författare: Emma Cornwall
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2012

Handling:

Lucy Weston har inga minnen och vaknar upp begravd under jord och med en påle genom hjärtat. När hon har kravlat sig upp till ytan igen har hon svaga minnen av en operatillställning och sin familj. Hon lyckas hitta hem men upptäcker att huset är övergivet och hennes familj spårlöst försvunnen. Till slut fick hon tag på en bok vid titeln Dracula, och i den finns en karaktär vid namn Lucy Westenra vars öde påminner ruskigt likt hennes eget. Utan att slösa någon tid tar sig Lucy till London för att leta upp författaren Bram Stoker. Väl framme i staden får hon lära sig vampyrernas historia och mot sin vilja blir hon nyckelpersonen i att förhindra ett krig mellan vampyrer och människor.

 

Tycke:
Den här boken läste jag till steampunk-temat men den visade sig tyvärr (enligt mig) inte vara en steampunk-bok. Ett av de viktigaste elementen i steampunk är ju vetenskapen och tekniken, men här lades det till och med mer fokus på att beskriva operastrofer än nya uppfinningar. Så näh, känner mig ganska lurad av beskrivningen ” In the steampunk world of Victorian London, a beautiful vampire seeks out the author of Dracula”.

Vad tyckte jag om boken då. Tja… den är inte dålig, men den är inte så bra heller. Ganska medelmåttig skulle jag vilja säga. Jag gillar konceptet med Dracula-sagan men då jag inte har läst originalberättelsen själv så vet jag inte hur mycket anspelningar det finns på den. Sen drar författaren även in King Arthur-sagan vilket är lite kul, men annars så finns det inte så mycket som gjorde så att boken stack ut.

Början var väldigt förvirrande för Lucy hade inga minnen. Då och då minns hon något men dessa var oftast så dåligt markerade att jag blandade ihop dem och trodde att det utspelade sig i nutid. Sedan tyckte jag att hennes berättarröst var alldeles för beskrivande samt att hon kändes så onaturligt stark och självsäker. Jag uppskattar starka kvinnliga huvudroller men här var det inte så trovärdigt. Lucy fattar ju knappt vad hon är och kommer till en ny främmande stad där hon blir inblandad i vampyrpolitik. Jag hade förväntat mig att hon skulle vara mer försiktig men här kändes det som att hon rusade rakt in i allting. De övriga karaktärerna var okej, fastnade inte för dem heller och nu i efterhand vet jag knappt vad de heter längre.

Ifall ni vill ha en vampyrbok som utspelar sig i historisk miljö så kan jag väl rekommendera den här. Men annars så finns det bättre böcker att lägga ner tid på.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde också att det var drottningen de skulle offra, tänkte inte alls på Amanda.

 

Koncept: +0,5
Karaktär/Berättarröst: -0,5

Mest intressanta karaktär: Marco
Bästa scen eller del: Spoiler [När de befriade Mordred]

Rekommenderar för:
Ni som gillar vampyrböcker som utspelar sig under den viktorianska eran.

Rekommenderar inte för:
Letar du efter en steampunkbok så bör du helst leta vidare.

B5Betyg: 5/10

 

Tags: ,

Spioner med stil och etikett

Välklädda flickor är farligare än vad du tror.

Etiquette & Espionage (Finishing School #1) av Gail CarrigerTitel: Etiquette & Espionage
Författare: Gail Carriger
Serie: Finishing School #1
Sidantal: 312
Utgivningsår: 2013

Handling:

Trots att Sophronia redan är 14 år gammal så klättrar hon hellre i träd och gå på upptäcktsfärder i hemmets alla vrår istället för att bry sig om håret och kläderna som en riktig dam ska göra. I ett sista desperat hopp om att lära sin dotter lite vett och etikett skickar mamman iväg Sophronia till Mademoiselle Geraldine’s Finishing Academy for Young Ladies of Quality. Efter en minst sagt överraskande resa anländer Sophronia och hennes nyfunna vän Dimity till den nya skolan. Att den består av ett gäng luftskepp är mindre förvånande än lektionerna som hålls där. Visst får flickorna lära sig etikett, men de får även lära sig spioneri, att slåss med varulvar och allt annat som en skicklig spion och lönnmördare behöver veta…

Tycke:
Yay, en ny bok av Gail Garriger! Var ju inte så längesen jag läste ut Parasol Protectorate-serien (härefter nämnt som PP) och jag längtar galet mycket till spin off-serien The Parasol Protectorate Abroad som kommer först ut år 2015. Under tiden få jag nöja mig med prologserien Finishing School som också är väldigt bra.

Den här är första boken till mitt steampunk-tema och det visade sig vara helt rätt valt. Jag blev verkligen överraskad över hur mycket steampunk-element det fanns i boken. Luftskepp, robotar som tjänstefolk, mekaniska husdjur etc. Trots att den här boken utspelar sig 20 år före händelserna i PP så känns den ändå modernare på grund av all fokus på teknologin. PP handlade ju mycket om det övernaturliga och det känns som att Carriger har valt att koncentrera sig på teknologin till den här serien. Riktigt kul!

Gail Carrigers språk är lika fantastisk som alltid. Älskar verkligen hur speciell och humoristisk hennes texter är. Sophronia är en karaktär man lätt fattar tycke för. Hon är nyfiken, smart, modig och atletisk. Vad mer kan man kräva? Den enda nackdelen är väl att jag tycker att hon påminner för mycket om Alexia från PP. Till en stor del beror det på berättarrösten men även att hon vågar stå upp för sig själv och beter sig annorlunda från vad fina flickor ska göra. Sen tycker jag även att bästisen Dimity påminner om Miss Hisselpenny ibland. I överlag så ser jag mycket potential i bikaraktärerna men jag tror att det krävs åtminstone en bok till för att jag ska bli riktigt fäst vid dem.

Som vanligt med Carrigers böcker så finns det ett mysterium att lösa. Mitt intresse hölls kvar hela tiden trots att boken egentligen inte är så spännande. Mycket av handlingen gick ut på att presentera karaktärerna och omgivningen vilket sänkte farten ibland, dock aldrig så mycket att det blev tråkigt.

För er som undrar om man kan läsa den här boken innan man har avslutat PP så är svaret ja. Med tanke på att den här serien utspelar sig före originalserien så förekommer det inga spoilers. Det finns ett par gemensamma karaktärer men man behöver absolut inte ha läst böckerna om Alexia innan man börjar läsa Etiquette & Espionage. Dock så tror jag att man inte kommer att uppskatta vissa karaktärer lika mycket ifall man inte redan känner till dem från Parasol Protectorate.

Så ja, ännu en lovande serie från käraste Gail Carriger. För er som inte kan få nog av hennes språk och viktorianska romaner så rekommenderar jag verkligen den här boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Vieve är ju helt bedårande när hon är liten! Hon var inte bland mina favoriter i Parasol Protectorate  men här var hon supergullig och smart.

 

Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Språk/humor: +1
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Sophronia
Bästa scen eller del: Spoiler [När de tvingade Pillower att ta på sig en underkjol.]
Minnesvärt citat:
(Sophronia) ”I’m not certain I could do it.”
(Lady Linette) ”Do what, dear?”
(Sophronia) ”Kill someone in cold blood.”
Lady Linette’s cornflower-blue eyes crinkled. “Ah, yes, but how do you know until you try?”

Andra verk som jag kom att tänka på:
Gallagher Girls av Ally Condie – Båda handlar om en prestigefylld flickskola som i hemlighet utbildar spioner.

Rekommenderar för:
Tycker ni om steampunk, humor och har inget emot lite överdrivna karaktärer och övernaturliga element så lär ni gilla den här boken.

Rekommenderar inte för:
Har ni läst något av Gail Carriger tidigare och inte gillat det så är nog den här inget för er.

B7.5Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien:
1. Etiquette & Espionage
2. Curtsies & Conspiracies
3. Waistcoats & Weaponry

 

Tags: , ,

Minirecensioner – Prinsen som brinner och dräper

The Prince (The Selection 0.5) av Kiera CassTitel: The Prince
Författare: Kiera Cass
Serie: The Selection #1.5
Sidantal: 64
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Prince Maxon är min favoritkaraktär i The Selection blev jag intresserad av mellanboken som är skriven från hans synvinkel. Tyvärr så gav den mig inte så många nya insikter om honom utan den bekräftade bara den bilden jag hade om honom, vilket i och för sig inte är helt dåligt. Boken är också väldigt kort, bara cirka 47 sidor, de resterande sidorna är förhandstitt på andra boken The Elite.

I The Prince får man följa Maxon från en vecka innan The Selection äger plats och fram till han träffar America och de blir ”kompisar”. Det som jag tyckte mest om var väl att man fick en liten större inblick över hur hans föräldrar var och hur relationen mellan dem och Maxon såg ut. Annars så tyckte jag som sagt inte att boken gav så mycket nytt.

Gillar ni The Selection och vill läsa mer om Maxon så kan jag rekommendera den här. Jag är nu väldigt sugen på att läsa The Elite!

B5.5Betyg: 5,5/10

Andra böcker i serien:
1. The Selection
2. The Elite
3. The One

Extraböcker:
1.5. The Prince

__________________________________________________________________________________

Eleventh Grade BurnsTitel: Eleventh Grade Burns
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #4
Sidantal: 309
Utgivningsår: 2010

Tycke:
Det känns som att jag är en aning för gammal för den här boken för jag ser så många saker som jag inte tycker känns trovärdiga. För det första så känns domstolen för vampyrvärlden helt löjligt. Sen förstår jag inte hur det kan ha tagit dem 2 år för att hitta Otis när de borde veta att han bor hos Tod. Vad D’Ablo pysslar med ska vi inte ens börja diskutera, den snubben måste ha flera personligheter. Joss är tillbaka och är helt hjärntvättad. Tod försätter att vara en hypokrit och jag börjar bli ganska trött på hans naiva syn på sina fiender.

Nu låter det som jag hatar boken men det gör jag inte. Jag tycker att den är läsvärd men den kunde ha blivit så mycket mer. Gillade ju första boken och trodde att den skulle bli bättre och bättre, istället gick det åt motsatt håll. För mig så är bra och sympatiska karaktärer väldigt viktigt i en bok och har byter de ståndpunkt och personligheter alldeles för ofta för att jag ska kunna gilla dem.

Det positiva med boken är att den är lättläst och jag gillade faktiskt relationen mellan Tod och Joss nära slutet. Det ska bli kul att läsa klart den här serien i alla fall.

B5Betyg: 5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

__________________________________________________________________________________

Twelfth Grade KillsTitel: Twelfth Grade Kills
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #5
Sidantal: 325
Utgivningsår: 2010

Tycke:
Sista boken i serien. Hade hoppats på ett episkt slut men meh, det var inte så imponerande. Mitt största problem med hela den här serien är att handlingen styr karaktärerna istället för tvärtom. Det känns lite smått som att författaren har funderat ut en handling och tvingar sina karaktärer att agera utefter den. I första och andra boken var det okej, men när man väl är på bok 3-5 så börjar jag blir ganska trött på hur icke konsekventa de är. Och Vlad är en sådan mes, flera av de så kallade problemen i den här boken skulle inte ens ha varit något problem om han bara hade varit smartare och modigare. Märks så tydligt att den här serien är skriven för en yngre målgrupp för trots att skurken är superond så ska huvudrollen vara form som ett lamm och förlåta allt och alla. Näh, tyvärr inte en serie i min smak, skulle förmodligen ha gillat den mycket mer om jag hade läst den när jag var 12-13, men nu känns den bara orealistisk. För att säga något positiv så gillar jag omslagsdesignen samt att det är väldigt lättlästa böcker. Känns även väldigt skönt att ha avslutat en serie.

B4Betyg: 4/10

Andra delar i serien:
Se ovan.

 

Tags: , , , , , ,

Att vara tidlös…

… betyder en spännande resa till Egypten!

TimelessTitel: Timeless
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasol Protectorate #5
Sidantal: 382
Utgivningsår: 2012

Obs, spoilers för tidigare delar i serien kan förekomma i handlingen.

Handling:

För en gångs skull ser livet ljust ut för Alexia. Hon är lyckligt gift med Lord Maccon. Deras lilla dotter Prudence är vild men bedårande trots sina tendenser att byta skepnad. Vänskapen med grannen och gudfadern Lord Akeldama är stark och till och med Biffy, det nyaste och motvilliga tillskottet till flocken börjar hitta sin plats. Mitt i friden kommer en kallelse till Alexia från Lady Matakara, världens äldsta och mäktigaste vampyr. Att tacka nej är inget val och tillsammans med sin familj och sina vänner gör sig Alexia redo för ett äventyr i Egypten.

 

Tycke:
När jag började läsa den här serien förra året så hade jag ingen aning om hur mycket jag skulle älska den. Karaktärerna är bara så underbara! Jag vill bara hoppa in i boken och dricka te med Alexia, ta en titt på Lord Akeldamas garderob, leka en stund med lilla Prudence, gå en sväng i Biffys (eller LeFouxs) hattaffär, ja, jag kan till och med tänka mig att titta på Ivys och Tunstells teaterproduktion. Känner så mycket kärlek till karaktärerna att det faktiskt gör lite ont nu när serien är utläst.

Gail Carrigers språk passar mig så bra. Allting är liksom överdrivet och knäppt men det känns ändå helt naturligt och otvingat. Mitt i humorn finns det mörkare sidor och varje gång dessa dök upp värkte det i hjärtat. Tycker att det speglar livet så bra, allt är inte bara glatt och lyckligt, det finns även sorg och olyckliga minnen. Men karaktärerna låter inte sitt förflutna eller oro inför framtiden stoppar dem från att leva i nuet, och det får mig att älska dem ännu mer!

Och alla tvisterna i boken, woah! Hade verkligen inte väntat mig många av dem. Som ni säkert vet så älskar jag när en bok kan överraska mig och här hände det flera gånger. De sista 50 sidorna fick mig både att gråta, skratta och framförallt längta otroligt mycket efter spion-off-serien The Parasol Protectorate Abroad.

Det är svårt att skriva en spoilerfri recension om en sista bok i serien så jag nöjer mig här och tar upp resten av funderingarna i spoilersektionen. Har ni inte läst något av Gail Carriger än så måste ni verkligen göra det!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Lyall och Biffy!!! Hade verkligen inte förväntat mig den kombinationen trots att det hintades om det redan i förra boken. Men jag är verkligen glad! Även om jag hade hoppats på att Biffy och Alkedama skulle bli ihop igen trots rasskillnaderna så tycker jag ännu mer om Lyall och Biffy tillsammans. Hurray! Och Biffy är en Alpha? Whaaat? Men det känns bra att i framtiden kan Lyall bli Biffys beta och de kan vara tlllsammans.
  • Blir så ledsen när jag tänker på att Lyall har blivit våldtagen och trakasserad av sin gamla herre. Tycker att han är så stark som inte bröts ner av det utan tog saken i egna händer och kom på en lösning. Sen tycker jag att det både är sorgligt och starkt av Lord Maccon som planerar att begå självmord innan han blir galen. Tycker att det är fint och smart av honom att vilja åldras och dö med Alexia.
  • Även om jag var rätt säker på att Maccon överlevde fallet så blev jag ändå ledsen av att se hur förstörd Alexia blev av sin mans död. Var så glad när han dök upp igen och skyddade Alexia och Prudence.
  • OMG, Ivy som vampyrdrottning??? Det var nog den största överraskningen i boken.
  • Att Floote var den som dödade Dugh var tydligt men däremot hade jag ingen aning om att Matakara ville dö samt att Goldenrod var Lord Alkedama.

 

Karaktärer:+1
Berättarröst: +1
Humor: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Tvister: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ahh, så svårt, älskar verkligen alla men favoriten är nog Alexia ändå. Biffy växte väldigt mycket i mina ögon också.
Bästa scen eller del: De sista 50 sidorna.
Minnesvärt citat: “I never gossip. I observe. And then relay my observations to practically everyone.”

Rekommenderar för:
Om ni gillar de tidigare böcker i serien så är den här ett måste! Annars så tycker jag att alla som gillar humor, steampunk och övernaturliga varelser ska plocka upp den här serien.

Rekommenderar inte för:
Ingen! Man plockar ju inte upp den här om man inte redan har läst bok 1-4. Och har man kommit så långt i serien så lär man älska den här boken med!

B9Betyg: 9/10

Andra delar i serien
1. Soulless  (sv. Själlös)
2. Changeless (sv. Chanslös)
3. Blameless (sv. Hemlös)
4. Heartless
5. Timeless

 

Tags: , , ,

Att vara hjärtlös

… innebär att man upptäcker saker om personer man inte visste om.

HeartlessTitel: Heartless
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasol Protectorate #4
Sidantal: 385
Utgivningsår: 2011

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsdelen)

Handling:

Att vara gravid är inte lätt, speciellt om man är själlös och bär på avkomman från en varulv. Efter att ha överlevt flera mordförsök har Alexia och gänget kommit på ett sätt att stoppa vampyrerna från att vilja döda det ofödda barnet – nämnligen att låta vampyren Lord Akeldama bli barnets gudfader. Nyheten om detta verkar få vampyrerna att lugna ner sig men det dröjer inte länge förrän nästa problem kommer. Ett spöke uppenbarar sig för Alexia och avslöja att någon är på väg att mörda drottningen. Vem, vad, när och hur får dessvärre Alexia inte veta men en sak är saker, de måste stoppa hotet och rädda drottningen.

Omdöme:
Eftersom jag tyckte att förra boken Blameless (sv. Hemlös) var lite seg så hade jag inte så höga förhoppningar på den här… och kanske är det just därför som jag älskar Heartless så himla mycket!

Handlingsmässigt så händer det faktiskt inte så mycket men det gör absolut ingenting för karaktärerna är bara så himla underbara! I den här boken får man veta mycket mer och vissa personers bakgrund och en hel del av den informationen gjorde mig verkligen förvånad. Speciellt Lyalls förflutna fick mig att rysa för det var så oväntat och så starkt. Han är ju en av mina många favoritkaraktärer i boken och jag uppskattade verkligen att man fick veta mer om honom. Älskar även att man fick se andra sidor av Lord Maccon, Akeldama och Biffy.

Tycker att Carriger har gjort ett mästerligt jobb med att väva in händelser från tidigare böcker. Saker som inte hade så stor betydelse då visar sig vara viktiga i den här. Nu när man har bilden framför så märker man verkligen hur bra allting passar ihop. Blir alltid lika glad när en författare lyckas få ihop händelserna mellan böckerna så perfekt.

Och slutet, wow, det var helt fantastiskt! Jag skulle nog vilja påstå att det är det bästa slutet jag har läst i år hittills, (har i skrivandet stund bara läst 30 böcker men ändå…). De sista femtio sidorna var både uberpännade och superhumoristisk på samma gång. Kunde verkligen inte slita mig loss och flera gånger brast jag ut i skratt för att situation var så himla bisarr och komisk. Mer om detta i spoilersektionen. Åh, Alexia är bara för härlig! Älskar att hon alltid prioriterar kakor och te oavsett i vilken livsfara hon befinner sig i.

Som ni kanske vet så har jag skrivit om att Gail Carriger kommer att ge ut en spin-off-serie med namnet The Parasol Protectorate Abroad. Enligt författaren själv så ska man kunna lista ut vad den handlar om när man har läst Heartless. Det kanske är jag som är trög men jag vet faktiskt fortfarande inte vad den nya serien kommer att handla om haha. Har mina gissningar och vilka de är kan ni se i spoilersektionen. Jag tyckte även att jag hittade hintar till den nya prologserien Finishing School, mer om detta i spoilersektionen också. Haha, känner på mig att det kommer att bli en lång spoilersektion den här gången.

Kort sagt så är att det är en mycket bra bok och hade det inte varit för att det fanns ett par lite segare bitar i början och i mitten så skulle den ha fått ännu högre betyg. Man fick se nya oanade sidor hos flera karaktärer och slutet var verkligen helt fantastisk. Rekommenderar verkligen den här serien om du inte har plockat upp den än!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Aww, tycker så synd om Biffy. Tycker synd om Lord Akeldama och Maccon också. Tänk att Maccon till och med grät i hemlighet för att han kände skuld för Biffys skull. Man fick verkligen se en ny sida av honom.
  • Lyall, omg. Hade aldrig gissat på att han hade det ihop med Alexias pappa! Och att det var han som iscensatte mordet på drottningen för att Lord Maccon ska lämna sin flock och utmana den gamla alfan för Woolsley. Himla långsökt plan egentligen, är imponerad över att den faktiskt fungerade. Måste säga att jag nu gillar honom ännu mer. Lömska och lojala karaktärer är min grej hihi.
  • Grrr, blir så arg på Felicity. Hur kan hon vara så himla dum? Jag trodde faktiskt att hon hade ändrat sig och engagerat sig i politik men så var hon bara en spion åt vampyrerna! Kan inte Alexia bara kasta ut henne på gatan?
  • Kan The Parasol Protectorate Abroad handla om Ivy? För hon var väl den enda som var utomlands i den här boken? Tycker förresten att det är så kul att hon egentligen är värsta smarta ”spionen” som bara låtsas vara dum så att folk underskattar henne. Sen kan jag även tänka mig att den nya serien handlar om Alexias dotter. Vad tror ni som har läst den här boken?
  • Formerly Lefoux måste väl ändå ha varit en lärare på Finishing School? Hon snackade ju hela tiden om att hon hade lärt ut saker och använde ordet ”finishing” flera gånger. Ska bli kul att se om hon är med i prologserien hehe.

 

Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Handling: +0,5
Humor: +0,5
Slut: +1

Mest intressanta karaktär: Alexia och Lyall
Bästa scen eller del: Finns så många, förutom de sista 50 sidorna så gillade jag även scenen i början när det virriga spöket skulle varna Alexia. Hihi, så himla kul att hon babblade en massa om mat hela tiden!
Minnesvärt citat: Lord Akeldama sighed. “You lovebirds, how will I endure such flirtations constantly in my company? How déclassé, Lord Maccon, to love your own wife.”

B9Betyg: 9/10

Andra böcker i serien:
1. Soulless  (sv. Själlös)
2. Changeless (sv. Chanslös)
3. Blameless (sv. Hemlös)
4. Heartless
5. Timeless

 

Tags: , , ,