Ruta Sepetys – The Fountains of Silence

Att leva i Spanien under Francos förtryck

Titel: The Fountains of Silence
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal: 512
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
År 1957 reser Daniel, en amerikansk aspirerande fotografjournalist till Madrid och lär känna vackra Ana. Men under Francos förtryck är inget säkert, inte ens deras spirande kärlek.

Tycke:
Denna är inte den första boken jag läser av Sepetys som är en mästare inom historiska romaner. Jag har nu kommit fram till att jag har svårt att fastna för historiska romaner om de inte innehåller något övernaturligt. Så det medelmåttiga betyget beror på mig och inte på boken för jag har egentligen inget att klaga på förutom att det är en dystopi där huvudrollerna inte gjorde någon revolution (yepp, jag har blivit skadad efter Hunger Games, Divergent och alla andra dystopiserier).

The Fountains of Silence handlar om hur det var att leva i Spanien under diktatorn Francos styre. Jag visste ärligt talat ingenting om den epoken i Spaniens historia. Det är lärorikt och både språket och karaktärerna är bra. Handlingen är realistisk (förutom möjligen en sak i spoilerdelen) och därmed tyvärr ganska ospännande för mig som föredrar episka strider och andnödsframkallande tvister.

Jag är imponerad över författarens research och hur levande hennes beskrivningar är. Gillar du historia så är det stor chans att du kommer att tycka om denna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att det blev ett litet väl för mycket sammanträffande att Daniels föräldrar adopterade just Anas systerdotter av alla tillgängliga barn i Madrid.  På tal om det, så himla hemskt att de rövade bort barnen från föräldrarna!
• Jag förstår inte varför inte Ana kontaktade Daniel tidigare om hon nu fortfarande var så kär i honom, hon kunde ju ha fått tag på honom via den andra journalisten (som jag har glömt namnet på).

Advertisement

 

Justina Ireland – Dread Nation

Om det hade funnits zombier i Amerika på 1800-talet…

Titel: Dread Nation
Författare: Justina Ireland
Serie: Dread Nation #1
Sidantal: 455
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Jane McKeene was born two days before the dead began to walk the battlefields of Gettysburg and Chancellorsville—derailing the War Between the States and changing America forever. In this new nation, safety for all depends on the work of a few, and laws like the Native and Negro Reeducation Act require certain children attend combat schools to learn to put down the dead. But there are also opportunities—and Jane is studying to become an Attendant, trained in both weaponry and etiquette to protect the well-to-do. It’s a chance for a better life for Negro girls like Jane. After all, not even being the daughter of a wealthy white Southern woman could save her from society’s expectations.

But that’s not a life Jane wants. Almost finished with her education at Miss Preston’s School of Combat in Baltimore, Jane is set on returning to her Kentucky home and doesn’t pay much mind to the politics of the eastern cities, with their talk of returning America to the glory of its days before the dead rose. But when families around Baltimore County begin to go missing, Jane is caught in the middle of a conspiracy, one that finds her in a desperate fight for her life against some powerful enemies. And the restless dead, it would seem, are the least of her problems.

Tycke:
Historiska romaner är inget jag direkt hurrar för men när jag fick veta att Dread Nation skulle handla om zombier  och skolor som utbildade ungdomar till zombiejägare väcktes mitt intresse. Jag började läsa boken med ganska höga förväntningar och till min stora överraskning var den ännu bättre än vad jag hade trött.

Huvudrollen Jane är så himla kickass. Hon är smart och lojal, läser allt hon kommer över och skördar zombier i mängder. Hennes berättarröst är så härligt käck och gladlynt, vilket räddar boken från att bli ett mörkt hål för det händer riktigt hemska saker i den.

Förutom att folk dör till höger och vänster (vad kan man annars förvänta sig av en zombiebok?) så lever Jane dagligen under de vitas förtryck. De blir jämförda med apor, förväntas vara utvecklingsstörda, anklagade för att vara syndare, ja massor med otrevliga saker, och sen förväntas de att riskera sitt liv för att skydda/tjäna den vita överklassen. Jag har aldrig läst en bok med lika mycket uttalad och accepterad rasism tidigare, och tanken på att svarta personer faktiskt behandlades så illa för bara några hundra år sedan får mig att bli så arg och ledsen.

Miljön är bra beskriven och språket flyter på bra. Spänningen är nästintill olidlig och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken när jag väl började läsa. Det enda som hindrar boken från att få fullpoäng av mig är att jag inte blev känslosam av den. Trots allt som händer så behåller Jane sin kaxiga berättarröst vilket gör att jag som läsare inte känner förlusterna på allvar. Sen störde jag mig i början på Jane som hatade Katherine bara för att hon var vacker, men det släppte snabbt när handlingen kom igång. Vänskapen mellan dem blev en av anledningarna till varför jag gillar boken så mycket.

Förutom att ha sympatiska karaktärer (framförallt starka tjejer) och väldigt spännande handling, så ger boken även en bra inblick i hur illa de svarta blev handlade för inte så länge sedan. Det är visserligen många månader kvar men jag kan redan nu säga att Dread Nation kommer med stor sannolikhet att vara bland mina topp 5 böcker i år!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, jag hade inte alls tänkt på att Janes mamma är svart i hemlighet. Så Jane dödade sin pappa när hon var tio, snacka om att vara hård.
• Undrar om det kommer att bli någon kärlekstriangel mellan Jane, Jack och Gideon. Jag är på team Gideon i så fall!
• Katherine växte mycket i mina ögon under läsningens gång. Gillar att hon är lika bra på att manipulera folk som Jane är. Älskar också vänskapen som växer fram mellan dem.

 

Mackenzi Lee – The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue

Ett historiskt äventyr du inte vill missa!

Titel: The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue
Författare: Mackenzi Lee
Serie: Guide #1
Sidantal: 513
Utgivningsår: 2017

Officiell handling:
Henry “Monty” Montague was born and bred to be a gentleman, but he was never one to be tamed. The finest boarding schools in England and the constant disapproval of his father haven’t been able to curb any of his roguish passions—not for gambling halls, late nights spent with a bottle of spirits, or waking up in the arms of women or men.

But as Monty embarks on his Grand Tour of Europe, his quest for a life filled with pleasure and vice is in danger of coming to an end. Not only does his father expect him to take over the family’s estate upon his return, but Monty is also nursing an impossible crush on his best friend and traveling companion, Percy.

Still it isn’t in Monty’s nature to give up. Even with his younger sister, Felicity, in tow, he vows to make this yearlong escapade one last hedonistic hurrah and flirt with Percy from Paris to Rome. But when one of Monty’s reckless decisions turns their trip abroad into a harrowing manhunt that spans across Europe, it calls into question everything he knows, including his relationship with the boy he adores.

Tycke:
Den här boken har jag hört så mycket gott om, och att den är nominerad i Goodreads Choice Award som bästa YA-bok 2017 gjorde att mina förväntningar var höga. Till min stora förtjusning så är den till och med bättre än vad jag hade föreställt mig.

Monty är en så himla härlig karaktär. Han är långt ifrån perfekt, faktumet är att han är arrogant, bortskämd och oansvarig, allt han vill är att festa och ligga runt, helst med sin ovetandes bästis Percy. Han fasar för dagen han ska ta över sin fars arbete för det kommer att bli slutet på hans liv. Så ja, han är en brat.

Men Montys berättarröst är hysteriskt rolig. Flera gånger brast jag ut i gapskratt. Hans sätt att se på världen är minst sagt annorlunda och i princip så struntar han fullständigt i sitt rykte, det är väl på ett sätt hämnd mot sin misshandlare till far. Systern Felicity är en feminist i en tidsålder då flickor anses vara underlägsna män och kärleksintresset Percy är en svart aristokrat i en vit värld. Jag trodde att det skulle vara en rolig men oseriös bok, istället blev jag överraskad över vilka allvarliga och grymma historiska aspekter den tar upp. Humorn gör att man inte blir alltför nerstämd av att läsa om alla orättvisor som Percy och Felicity fick stå ut med, men flera gånger blev jag upprörd över hur ojämnställd världen har varit (och tyvärr fortfarande är).

Jag trodde att boken skulle få toppbetyg av mig men efter att ha avverkat hälften av sidorna så tyckte jag att handlingen bara fortsatte i samma spår. Jag tröttnade på allt resande och delvis på Montys dåliga bedömning. Slutet var också antiklimax och jag hade önskat mig mer.

Kort sagt, The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue stal en bit av mitt hjärta med dess humor och härliga karaktärer. Handlingen blir lite reeptivt efter ett tag och jag hade gärna sett ett längre slut, men i överlag så är boken riktigt bra. Helt enkelt en bra blandning mellan humor, spänning, tunga ämnen och hur det var att resa i Europa på 1800-talet.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Meeen jag vill ju se konfrontationen mellan Monty och hans pappa! Även om jag tycker om att Monty är villig att offra sin titel och rikedom för att vara med Percy så känns slutet lite snopet. 

– Karaktärer
– Handling
– Trovärdighet
+ Spänning

Mest intressanta karaktär: Henry
Bästa scen eller del: Spoiler [När Monty skulle stjäla äpplen, höll på att dö av skratt]

Rekommenderar för:
Vill ni ha en underhållande bok med älskvärda karaktärer och inblick i 1800-talet.

Andra delar i serien:
1. The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue
2. The Lady’s Guide to Petticoats and Piracy

 

Minirecensioner – Salt i havet och en flammande skugga

Titel: Salt to the Sea (sv. Tårar i havet)
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal: 393
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Ett gäng flyktingar, alla med hemligheter, försöker ta sig i säkerhet innan andra världskriget kommer ikapp dem.

Tycke:
Ruta Sepetys är författare som många andra älskar men det är något med hennes böcker som inte passar mig. Jag vet inte om det är språket, takten eller karaktärerna, men något är det som hindra mig från att förälska mig berättelsen.

Salt to the Sea (Tårar i havet på svenska) är en väldigt mörk bok som utspelar sig under andra världskriget och berättas ur flera perspektiv. Möjligen är det just hoppandet mellan berättarrösterna som gör att jag inte fastnar för någon av dem.

Vad jag uppskattar mest med boken är den oväntade historielektionen. Herregud, att något sådant hemskt har hänt och man har inte fått lära sig någonting i skolan om det. Många har hört talats om Titanic, men hur många känner till Wilhelm Gustloff? Jag gjorde i alla fall inte det förrän jag läste denna bok.

Kort sagt, en väldigt sorglig bok som gör skäl för sin titel. Slutet blev rörande även för mig men vägen dit uppfattade jag som lång och tyvärr ganska seg. Allt som allt en helt okej bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åh herregud, vilket slut. Blev så ledsen när Emilia skiljdes åt från sin dotter och senare dog. Mammahjärtat i mig bara brast.

 

________________________________________________________________________________

Titel: The Creeping shadow (sv. Den flammande skuggan)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #4
Sidantal: 464
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Lucy och gänget tar sig an ett uppdrag och som visar sig vara långt farligare än vad de har trott.

Tycke:
Jonathan Stroud gör det igen! Än en gång levererar han en bok som precis faller mig I smaken. Kuslig spänning, hemliga konspirationer, skrämmande spöken, härlig humor, fina illustrationer och älskvärda karaktärer. Det finns bara så mycket att tycka om i denna bok.

The Creeping shadow är ganska tjock för att riktar sig mot yngre ungdomar, men helt ärligt talat så flyger sidorna förbi och innan man vet ordet av så är boken slut. Eftersom detta är den fjärde boken så vill jag inte avslöja så mycket mer om den. Näh, hörni, har ni inte läst denna serie så är det hög tid att börja nu!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag misstänker att Lockwood försöker dölja att han börjar förlora sin spöksyn. Han är väl redan i övre tonåren? Konstigt att de andra inte har tänkt på det.

• Åhhh, de fick se hur dödskallen såg ut då han levde. Hade ju hoppats på att Luce skulle hinna prata med honom i den andra världen.

 

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow (sv. Den flammande skuggan)
5. The Empty Grave

 

 

 

Minirecensioner – Lockwood med dödskallen och vålnaden

Titel: Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #2
Sidantal: 462
Utgivningsår: 2015 (original 2014)

Minihandling:
Ett farligt spöke släpps lös och Lockwood  tävlar med en annan agentur om vem som kan stoppa faran först.

Tycke:
Den enda anledningen till varför jag har dröjt så länge med att plocka upp den här serien är för att jag vill sluka flera böcker i rad. Hade så mycket absintens efter första boken så jag bestämde mig för att vänta tills både tvåan och trean var ute. Tydligen så var det ingen trilogi ändå men nåja, jag vill ju inte att serien ska sluta så det är väl lika bra.

Nåja, tillbaka till boken. Action, humor, spänning, skräck och dessutom så utspelar den sig i en historisk version av favoritstaden London, det kan liksom inte bli så mycket bättre. Karaktärerna är så härliga och jag gillar speciellt Lucy och Anthony. Deras käbbel sinsemellan  kunde ibland gå mig på nerverna men det är för jag bryr mig så mycket om dem och vill att de ska komma överens.

Trots att det är ungdomsbok så är den stundtals riktigt kuslig, jag skulle aldrig klara av att vara en agent kan jag säga.

Kort sagt, en mycket bra uppföljare och slutet var ju bara för spännande!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Snyft på Anthonys systers tragiska slut.

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow
5. Ej bestämd

Extraböcker:
1.5 The Dagger in the Desk

________________________________________________________________________________

 

Titel: Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #3
Sidantal: 414
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Minihandling:
En spökepedmi bryter ut i staden och Lucy försöker kommunicera med andarna.

Tycke:
Ännu en klockren bok i serien. Älskar verkligen att alla böcker hittills har hållit väldigt högt kvalité. Humor och spänning är givet och jag älskar karaktärerna bara mer och mer. Vill inte avslöja för mycket men slutet gjorde mig ganska ledsen.

Tycker också att Stroud har lyckats väldigt bra med Lucys perspektiv, jag kände verkligen med henne och det tog faktiskt ett bra tag innan jag insåg att världen faktiskt var annorlunda från hennes bild.

Kommer att läsa fjärde boken på engelska för jag har inte tålamodet att vänta på den svenska översättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, kommer Anthony att dö under seriens gång? Hoppas verkligen inte!

• Jag trodde faktiskt att den nya tjejen var otrevlig på riktigt tills jag insåg att det faktiskt var Lucy som var bitsk.

• Är väldigt nyfiken på det där hemliga sällskapet, har de något med spökproblemet att göra?

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Jessica Spotswood – A Tyranny of Petticoats

Noveller som inte alltid handlar om starka tjejer

Titel: A Tyranny of Petticoats: 15 Stories of Belles, Bank Robbers & Other Badass Girls
Förläggare: Jessica Spotswood
Sidantal: 354
Utgivningsår: 2016

Tycke:
Under de senaste åren så har jag läst många bra novellsamlingar så när jag fick höra talas om denna så var jag direkt intresserad. Att det dessutom är Jessica Spotswood (författare till The Cahill Witch Chronicles) som är förläggaren gjorde ju boken ännu mer lockande.

A Tyranny of Petticoats är alltså en novellsamling med temat starka tjejer i amerikansk historisk miljö. Här kommer en kort bedömning av de enskilda novellerna.

Mother Carey’s Table av J. Anderson Coats
En tjejpirat som är utklädd till en kille. Ingen höjdare för min del, är inte förtjust i piratberättelser i överlag (One Piece är enda undantaget) och om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag inte att huvudrollen var så badass.

The Journey av Marie Lu
Gillar Alaska-miljön men det är väl också det enda som stod ut. Hade väntat mig lite mer av en av mina favoritförfattare för här kände jag inte särskilt mycket för huvudrollen och hennes upplevelser.

Madeleine’s Choice av Jessica Spotswood
Den första novellen som jag gillade! Jessica Spotswood är så bra på historiska romaner, hon lyckas måla upp så tydliga bilder och karaktärerna känns tidstypiska för mig. Ett stort plus till att hon tog upp något som jag inte kände till tidigare. Usch för rasismen. Fast återigen, tyckte inte att tjejen var så badass.

El Destinos Me av Leslye Walton
Annorlunda och ganska bra. Gillar tolkningen på mytologiska varelser och hur de anpassar sig till ett liv bland människor. Måste verkligen läsa mer av författaren!

High Stakes av Andrea Cremer
Cremer blev en av mina favoriförfattare med Nightshade-serien, men alla hennes andra böcker har bara varit meh för mig. Den här föll dock mig i smaken supermycket. Hade velat läsa mycket mer om den övernaturliga världen. Och äntligen en huvudroll som verkligen är badass!

The Red Raven Ball av Caroline Tung Richmond
Ännu en novell som är för kort för att man ska fastna för karaktärerna. Intressant med den historiska aspekten och spiontemat. Men som sagt, jag brydde mig inte om karaktärerna så den var inte så spännande.

Pearls av Beth Revis
Och Beth Revis levererar! Handlingen och är intressant och karaktärerna sympatiska. Och ja, även om huvudrollen inte alls kan slåss så uppfattar jag henne som riktig badass. Himla starkt gjort av henne tycker jag.

Gold in the Roots of the Grass av Marissa Meyer
Älskar ju Lunar Chronicles så jag hade väldigt höga förväntningar på denna.  Jag tror definitivt att jag skulle ha gillat denna mer om den hade varit längre. Gillar miljön och karaktärerna.

The Legendary Garrett Girls av Y.S. Lee
Är i vanliga fall inte så förtjust i vilda västern-berättelser men denna gillade jag! Två badass-systrar som driver en pub i en mansdominerad värld. Har ju böcker hemma av författaren så nu åker de upp på prioriteringslistan.

The Color of the Sky av Elizabeth Wein
Känns typiskt att Wein väljer att skriva om historiska kvinnliga piloter. Visst, hon gör det bra men jag hade velat läsa något annat av henne. Denna känns mer som en semibiograf än som en spännande novell.

Bonnie and Clyde av Saundra Mitchell
Jag vill ha en hel bok om karaktärerna i denna!  Denna fick mig faktiskt att vilja fortsätta skriva på mitt crossdressing-manus. Coolt koncept och häftig huvudroll.

Hard Times av Katherine Longshore
Vet inte om jag var trött när jag läste denna men jag förstod inte poängen tågliftande ungdomar och tyckte bara att den var tråkig.

City of Angels av Lindsay Smith
Den homosexuella romansen  var väl det mest intressanta med den här novellen. Den gjorde uppenbarligen inte så djupt intryck på mig eftersom jag fick skumläsa novellen igen för att minnas vad den handlade om.

Pulse of the Panthers av Kekla Magoon
Intressant att läsa om The Panthers och de svartas rörelser för en mer rättvis värld. Rasism finns tyvärr fortfarande men vi har i alla fall kommit en liten bit jämfört med hur det var för 50 år sedan.

The Whole World is Watching av Robin Talley
En av de få novellerna där jag verkligen tycker att huvudrollen är modig och badass. Det kan inte vara lätt att vara en kvinna, svart samt lesbisk förr. Den här gillar jag!

 

Allt som allt så är jag ganska besviken tyvärr. Det finns några guldkorn så det räddar boken från att bli en bottennapp men de flesta novellerna tyckte jag var ganska tråkiga, huvudrollerna är i min tolkning inte särskilt badass.

Rekommenderar för:
Ni som vill ha historiska noveller med modiga kvinnor som huvudroll.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om noveller.

 

Miniatyrmakaren – Jessie Burton

Ett dockskåp som påminner obehagligt mycket om verkligheten.

Titel: Miniatyrmakaren (orignal The Miniaturist)
Författare: Jessie Burton
Sidantal: 383
Utgivningsår: 2015 (original 2014)

Handling:
Nella är tonåringen som blir bortgift till en av Amsterdams mest förmögna man. Hon vet inte vad hon har att förvänta sig men det kyliga mottagandet förvånar henne. Hennes nya make Johannes är inte ens där för att ta emot henne när hon kommer till hennes nya hem. Hennes svägerska Marin är sur och visar tydligt att det är hon som bestämmer i huset. Strax får Nella ett utsökt dockskåp föreställandes deras hem i bröllopsgåva. För att pryda den kontaktar hon en miniatyrmakare men vad hon får tillbaka är mycket mer än vad hon beställt. Och det kusliga är att figurerna är så verklighetstrogna att det är obehagligt. Är det Nella som hallucinerar eller börjar dockhuset varnar henne för hemska saker som snart kommer att ske?

Tycke:
Jag blev förälskad i det svenska omslaget vid första ögonkast. När jag läste beskrivningen så verkade det dock inte vara min typ av bok så jag hade inte planerat att läsa den. Så himla tacksam är jag över att jag fick denna som recensionsexemplar för det visade sig ändå att jag gillade boken!

Amsterdam år 1686 är knappast något jag är bekant med men det gjorde absolut ingenting. Författaren är så skicklig på att beskriva miljön och stämningen att det inte var några problem med att föreställa sig folket, kulturen och miljön. Trots att okända ord dök upp i texten titt som tätt så flöt texten på bra och man kunde lista ut betydelsen av kontexten. Det finns en ordlista i slutet av boken men det såg jag inte förrän när boken var utläst haha.

Handlingen var verkligen oförutsägbar och jag blev riktigt överraskad över hur många tvister det fanns. Karaktärerna är djupa och hade flera sidor. Mystiken med dockskåpet är himla spännande. Detta leder också till det som jag var mest missnöjd med – det är så lite svar! Jag vill veta mycket mer om miniatyrmakaren och dockskåpet! Det är så mycket som lämnas oförklarat!

Sen är väl takten inte heller det jämnaste. Det kändes inte riktigt som det hände något förrän efter halva boken. Det blev någon slags dominoeffekt av det hela och plötsligt avslöjades hemlighet efter hemlighet.

Slutordet är att jag gillar boken men jag hade gärna sett mer mystik och förklaringar. De oväntade tvisterna och levande karaktärerna är något jag verkligen uppskattar tillsammans med den vackra framsidan. Gillar ni historiska romaner så ger gärna denna en chans.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Vad många tvister, först att Johannes var homosexuell, sen att Marin var gravid, och sen att barnet var Ottos. Snacka om hemligheter i familjen.

• Alltså Johannes, fanns det inga lås förr i tiden? Känns lite sjukt att han är så himla oförsiktig och folk kommer på när han har sex. 

• Meh… så borde Marin och Johannes dog 😦 Jag trodde på något sätt att både skulle klara sig ändå. Men herregud, förlossningscenen, gahh, wahh, varför läste jag den här boken 4 veckor innan jag själv ska föda mitt första barn? 

+ Miljö
+ Tvister
– Ojämn takt

Mest intressanta karaktär: Marin
Bästa scen eller del: Spoiler [När barnet visar sig vara Ottos]

Rekommenderar för:
Gillar ni historiska romaner med lite mystik och mycket drama så lär ni gilla denna.

Rekommenderar inte för:
Ni som gillar mycket handling och action kan skippa denna… eller ni som snart ska gå igenom er första förlossning.

 

The Curse of the Wendigo – Rick Yancey

En förbannelse eller en infektion?

Titel: The Curse of the Wendigo
Författare: Rick Yancey
Serie: The Monstrumologist #2
Sidantal: 444
Utgivningsår: 2010

Obs, handlingen kan innehålla spoiler för tidigare delar i serien.

Handling:
Unga Will Henry har fortfarande mardrömmar efter de senaste händelserna. Så när doktor Warthrop bestämmer sig för att ge sig iväg på en resa till Kanada för att leta efter sin försvunna vän Chanler, så var han glad för miljöbytet. Men något som skulle vara en relativ säker resa går snabbt fel när de upptäcker att något oförklarligt och hemskt pågår i skogarna. Det ryktas om en gammal ondska och ett gult öga som förföljer en. Warthrop fnyser åt myterna men Will är inte lika säker. Kan det vara detta som Chanler har råkat ut för? Och kommer Will Henry och Warthrop att klara sig helskinnade ut ur skogen?

Tycke:
Jag blev så förtjust i Monstrumologen att jag bestämde mig för att plocka upp fortsättningen på engelska. Från början var det en utmaning att komma in i berättelsen för jag tyckte att språket var gammalmodigt och komplicerat, men som tur var så vande jag mig efter en stund och boken lästes klart.

I förra boken så upplevde jag Warthrop som ganska stelt eftersom man inte fick veta särskilt mycket om honom. I och med att man får läsa om hans bakgrund i denna bok så känns han mycket mer levande. Gillar dessutom att man får en mycket större inblick i monstrumolog-sällskapet och förstår vad det är människorna håller på med.

Även i denna är stämningen mörk och det finns gott om blodiga scener. Jag är väldigt glad över att berättelsen är i bokform för jag är rätt säker på att jag inte skulle ha klarat av den som film. Jag anser mig själv har ganska hög tolerans mot magstarka bokscener men här fick jag ta paus ett par gånger för att inte leva mig alltför djupt in. Yancey vet verkligen hur man får läsarna att rysa.

 The Curse of the Wendigo lider väl av det som uppföljare brukar göra, nämligen att färskheten från första boken har lagt sig. Man vet vad man har att vänta sig och blir inte så överraskad. Med det sagt så menar jag inte att det är en dålig bok, absolut inte. Men den saknade litegrann av den magin som trollband mig i Monstrumologen.

Kort sagt, inte lika bra som första boken men fortfarande en väldigt bra bok. Rekommenderar dock att ni väntar på den svenska översättningen ifall ni inte är vana vid att läsa på engelska.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag hade ju väntat mig någon tvist i slutet men den uteblev…

• Hmm… så är det en infektion eller är det en förbannelse som har drabbats Chanler? Har ju lite svårt att tro på Warthrops förklaring om att Chanler ”bara” levde upp till vad som förväntade sig av honom. Han är ju dessutom kraftigt försvagad av tiden i djungeln så det är ju rätt imponerande att han lyckas döda så många. Jag tror mer på den övernaturliga förklaringen.

• Oj, jag trodde inte att Muriel skulle dö. Jag hade ju inte heller väntat mig att hon skulle vara otrogen med Warthrop (så jag tolkade Wills feberyra iaf). Men det känns så dumt att gifta sig med någon som man egentligen inte älskar bara för att hämnas på mannen man egentligen älskar. 

+ Språk
+ Handling
+ Miljö
– Takt

Mest intressanta karaktär: Henry
Bästa scen eller del: Hemma hos Chanler.

Rekommenderar för:
Er som gillar historiska romaner med vidunder och mycket blod.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om att läsa om blodiga och magstarka scener så håll dig borta.

Andra delar i serien:
1. Monstrumologen (eng. The Monstrumologist)
2. The Curse of the Wendigo
3. The Isle of Blood
4. The Final Descent

 

Lair of Dreams – Libba Bray

Välkommen till ett magiskt Manhattan år 1922.

Titel: Lair of Dreams
Författare: Libba Bray
Serie: The Diviners #2
Sidantal: 613
Utgivningsår: 2015

Obs, handlingen kan innehålla spoiler för tidigare delar i serien.

Handling:
Invånarna i staden har knappt återhämtat sig från den grymma seriemördaren förrän nästa kris slår till, sömnsjukan. Allt fler personer vaknar inte upp från sina drömmar och läkarna står maktlösa.

När Lings bästa kompis George blev drabbad försöker hon göra allt i sin makt för att hjälpa honom, även om det innebär att hon använder sig av sin hemliga förmåga att kontakta döda andar i drömvärlden. Av en slump möter hon Henry på en av sina drömvandringar och tillsammans blir de bundsförvanter.

De övriga Diviners bråkar med sina egna bekymmer. Den enda som är öppen med sin förmåga är Evie som numera är en känd radioprofil. Men snart inser dem att den onda kraften i staden påverkar även dem…

Tycke:
Det är minsann tur att bloggen Recaptains finns för det var nästan 3 år sen jag läste första delen i serien. Libba Bray är verkligen inte snabb med att ge ut böcker alltså, men den som väntar på något gott…

Lever Lair of Dreams upp till förväntningarna då? Jo, det skulle jag vilja påstå. Jag som i vanliga fall inte är så förtjust i historiska böcker blir helt uppslukad av Brays 1920-tal. Modet, kulturen, språket, allting beskrivs så levande att man bara ser scenerna framför sig. Att författaren skriver från flera etniciteter känns också väldigt rätt då berättelsen utspelar sig i Manhattan. Visst, boken handlar om spöken och människor med övernaturliga förmågor, men själva miljön känns superrealistisk och historiskt korrekt.

Karaktärerna är också sympatiska. Alla har sina brister och ingen är perfekt. Favoriten är nykomlingen Ling och jag är även glad över att Nemphis vävs in i handlingen mer. Enda klagomålet angående karaktärerna jag har är att det finns så många av dem och vissa har en väldigt liten roll, så liten att de faktiskt inte tillförde handlingen något. Nåja, jag antar att de får större fokus i framtida böcker.

Romansen måste jag också nämna! Okej, det är ett kärlekskvadrat men jag tycker att författaren har skött det på ett bra sätt. Just nu shippar jag Evie och Sam väldigt mycket men jag gillar även Jericho. Bara det att jag hejar på båda killkaraktärerna säger ju hur bra Bray har fått ihop det.

Skräckmässigt så tycker jag väl att denna är mindre kuslig än sin föregångare, men å andra sidan blir jag väldigt sällan rädd av böcker. Jag gillar som sagt de ockulta elementen i boken. Det mest skrämmande med boken är väl egentligen dess sidantal. Det är inte heller världens mest actionfyllda bok så visst finns det stunder då den är lite seg. Men bara man har lite tålamod så har man en bra bok att avnjuta.

Det värsta med att ha läst Lair of Dreams är att man får vänta på att tredje boken ska komma ut. Som sagt så verkar ju författaren inte ha bråttom och i skrivandets stund så finns det ingen utgivningsdatum än. Jag hoppas bara att det inte återigen dröjer 3 år innan uppföljaren släpps.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Oj, så Wae-Mai var spöket. Det hade jag inte räknat med.

• Åh, stackars Henry när han fick veta att Louise var död. Vilken känslosam scen när de tog farväl av varandra snyft.  

• Undrar om Mabel kommer att bli lite småond nu för hon är svartsjuk på Evie. Är också väldigt nyfiken på vad Blind John kommer att göra för att tvinga Nemphis att bota honom.  

• Det känns ju lite typiskt att det ska finnas någon hemlig och ondskefull organisation i bakgrunden som plockar åt sig Diviners. Antar att de kommande böckerna kommer att handla mer om den.

+ Språk
+ Karaktärer
+ Miljö
– Takt

Mest intressanta karaktär: Ling
Bästa scen eller del: Delarna med Evie och Sam.

Rekommenderar för:
Tycker du om stämningsfulla historiska böcker med övernaturliga inslag så lär du älska denna serie.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte gillar långsamma böcker.

Andra delar i serien:
1. The Diviners
2. Lair of Dreams
3. Titel ej bestämd
4. Titel ej bestämd

 

Så blev systrarnas öde

Syskonbråk är inget kul, speciellt om alla råkar kunna magi.

Titel: Systrars öde (eng. Sisters’ Fate)
Författare: Jessica Spotswood
Serie: The Cahill Witch Chronicles #3
Sidantal: 312
Utgivningsår: 2015 (original 2014)

Obs, spoilers från tidigare böcker kan förekomma i handlingen.

Handling:
Cate är rasande på Maura och kan inte begripa hur hennes syster kan vara så grym. Kärleken mellan henne och Finn är vad som har hållit henne uppe och hon vet inte vad hon ska göra nu när Finn inte längre minns henne. Inte nog med det så har Brödraskapet blivit allt strängare, både oskyldiga och skyldiga döms till döden och Cate vet att de måste hjälpa flickorna. Men om de avslöjar sig själva för tidigt kommer allt hopp att vara ute. Sen har vi profetian som oroar Cate natt och dag. För bara ett år sedan skulle det ha varit otänkbart att systrarna Cahill skulle döda varandra, nu är hon inte så säker längre…

Tycke:
Så var den här, den avslutande delen om systrarna Cahill. Det är alltid både spännande och vemodigt att läsa sista boken i en serie man tycker om men jag tycker att Systrars öde är en värdig avslutning.

Boken tar direkt vid där den förra slutade och även fast det var ett tag sen jag läste Stjärnmärkt så var det inga problem med att komma in i boken. Språket är stämningsfullt och flyter på som len honung. Cates berättarröst är inlevelsefull och man känner verkligen hennes desperation och ilska. Även fast jag att hämnd inte kommer att löna sig så kan jag inte låta bli att heja på Cate när hon är småelak mot Maura. Och på tal om Maura, ahhh, så mycket hatkärlek till henne. Jag kan förstå varför hon har blivit som hon är men det hon gör är så fruktansvärt taskigt. Stackars Tess som får vara medlaren mellan sina systrar.

Det finns många bikaraktärer och ska jag vara helt ärlig så mindes jag inte alla från de tidigare böckerna, detta var dock inget som störde läsningen. Även om boken är en aning långsam så tycker jag om handlingen och ville hela tiden veta på vilket sätt profetian kommer att slå in. Uppbyggnaden inför slutet är också bra gjort och jag blev berörd flera gånger. Hela resan har varit så bitterljuv, slutet inkluderat.

Kort sagt, jag gillar boken och serien tillhör mina favoriter när det kommer till böcker om häxor. Har ni inte läst den första boken än så tycker jag att ni ska ge den en chans, om inget annat så kan ni beundra det vackra omslaget. Författaren kommer att släppa en ny bok i 2016 och den står redan med på min läslista.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Så det blev Maura som dog alltså, jag trodde faktiskt att det skulle vara Cate som offrade sig och sen skulle hon blev återuppväckt av Tess. Kul att bli överraskad men även sorgligt för jag tycker synd om Maura i slutet. Hon var väldigt irriterande genom större delen av boken men jag förlät henne när Cate gjorde det.

• Ah, så dumt av Cate att tappa kontrollen! Hon brukar ju annars vara så samlad och ansvarsfull att det kändes lite out of character för henne. Nåja, på nåt eller annat sätt behövde väl den dramaturgiska kurvan ökas.  

Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Elena
Bästa scen eller del: Spoiler [När Maura dog]

Rekommenderar för:
Ni som vill läsa om häxor i en historisk miljö.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något lättsamt eller actionfullt.

Betyg: 7/10

 

Andra böcker i serien:
1. Farlig förmåga (eng. Born Wicked)
2. Stjärnmärkt (eng. Starcursed)
3. Systrars öde (eng. Sister’s Fate)