RSS

Category Archives: Retellings

Omtolkningar av kända sagor

Det bortglömda syskonet till Hans och Greta

Sagan kanske inte slutade så lyckligt ändå 

Titel: Sweetly
Författare: Jackson Pearce
Serie: Fairytale Retellings #2
Sidantal: 310
Utgivningsår: 2011

Handling:

Det var en gång tre syskon som gick långt in i skogen för att på lek leta efter en häxa. Bara två kom hem igen, Hans och Greta. Nu, många år senare, när är Greta 18 år gammal känner hon fortfarande skuld och saknad efter sin tvillingsyster vars namn hon inte minns längre. Deras styvmamma har sparkat ut dem från huset och tillsammans med Hans kör de runt i landet för att leta efter att nytt hem.  De hamnar i den lilla staden Oakville där de får husrum hos den vackra godismakerskan Sophia. Men allt är inte så fridsamt i staden som det verkar, varje år försvinner ett gäng antal flickor spårlöst., och Sophia verkar vara den skyldiga.

 

Omdöme:
Sweetly är den andra boken jag läser av Jackson Pearce. Förra boken Sisters Red hade en härlig tvist på Rödluvan-sagan med vargen som en varulv och Rödluvan som två varulvsjagande systrar. I Sweetly har Hans och Greta och okänd tredje syster som fångades av häxan. Jag gillar verkligen författarens fantasi och att hon låter berättelsen utspela sig i modern tid. Jag trodde först att böckerna skulle skilja sig helt från varandra men det visar sig faktiskt de utspelar sig i samma värld. Det är inget krav att man ska ha läst Sisters Red innan man läser Sweetly men för den bästa läsupplevelsen så skulle jag rekommendera det.

Boken fångade mig redan efter första sidan och jag trodde verkligen att jag skulle gilla den. Men ju mer jag läste desto tråkigare tyckte jag att det blev. Det kändes inte som att något hände och när det väl hände något så blev det repetitivt. Det lades ner alldeles för många sidor på att beskriva ”ledtrådarna” eller vad man nu ska kalla det och som läsare så fattade man att något var på tok innan huvudrollen gjorde det. Det i sin tur gjorde att jag uppfattade Greta som lite trög.

På tal om huvudkaraktären Greta så hade jag lite problem med trovärdigheten i hennes agerande. Brorsan Hans beskrevs tillexempel som hennes viktigaste person och de stod varandra väldigt nära, men trots det så håller Greta en massa viktig information undan från honom. Det är till och med information som rör sig om liv och död och hon berättar inget för honom för att hon inte vill att han ska bli upprörd. Jahaja, vilken omtänksam syster som låter sin bror sväva i fara utan att säga något.

Hade det inte varit för slutet som jag tyckte var väldigt bra så skulle nog inte känt mig så sugen på att läsa fortsättningen i Fathomless som ska vara en retelling på Den lilla sjöjungfrun. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att Sweetly är som en enda lång prolog eller teaser till Fathomless. Vill inte avslöja för mycket men läser ni boken så förstår ni vad jag menar.

Sweetly blev tyvärr inte en av mina favoriter när det kommer till fairytale retellings. Jag gillar ju spännande och actionfyllda böcker men Jackson Pearce kör mer på det långsamma stuket. Har ni inget emot sega böcker så lär ni nog gillar den mer än vad jag gör.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Väntade mig hela tiden att Rosie eller Scarlet skulle dyka upp >_< !

Berättarröst: +0,5
Koncept: +0,5
Takt: -1
Logiska luckor: -0,5

Mest intressanta karaktär: Samuel
Bästa scen eller del: Slutet

Böcker som jag kom att tänka på under läsningens gång:
Fathomless för att det är nästa bok i serien.

Betyg: 4,5/10

Andra böcker i serien:
1. Sisters Red
2. Sweetly
3. Fathomless

 

Tags: , , ,

Vem vill inte hamna i en sagovärld?

Fairytale retellings blir allt mer populär!

Titel: The Wishing Spell
Författare: Chris Colfer
Serie: The Land of Stories #1
Sidantal: 438
Utgivningsår: 2012

Handling:

Tvillingarna Alex och Connor är så olika så man kan bli. Alex är den tysta och duktiga flickan medan Connor är den som pratar och omges av vänner. Sedan deras pappas död har deras mamma kämpat hårt för att få pengarna att gå runt och jobbar i stort sett dygnet runt. På deras tolvårsdag får de sin farmors gamla sagobok som de älskade som barn. På kvällen märker Alex att något inte står rätt till med boken, och innan de vet ordet av har syskonen hamnat i både välbekant och främmande värld – en värld där sagofigurer andas och lever.

 

Omdöme:
Anledningen till varför jag köpte The Wishing Spell beror på att författaren till boken är ingen annan än Chris Colfer, killen som spelar min favoritkaraktär i teve-serien Glee. Ärligt talat så hade jag inte så höga förväntningar på den här, hur många personer är det som både kan skådespela och skriva? Och dessutom är Chris bara 22 år. Kan bara säga att jag nu har blivit en ännu större fan av honom.

Jag har alltid gillat sagor och fairytale retellings är en av mina favoritgenrer. Jag vet inte riktigt om man kan klassa boken som en retelling eftersom det är ingen omtolkning utan snarare än fortsättning och mash-up av olika sagor. Hur som helst är både konceptet och handlingen bara helt underbara och sagomiljön är fantastisk! Älskar varenda sekund de befann sig i sagolandet. Hur många gånger har man inte undrat över fortsättningen på sagorna? Lever de verkligen lyckliga i alla sina dagar? Hur mår Rödluvan av den traumatiska händelsen med vargen? Kan en städerska (Askungen) bli en bra drottning? Att läsa The Wishing Spell var som att bli barn på nytt och få uppleva det magiska med sagorna.

Boken har också mycket humor och Connors sarkastiska kommenterar fick mig att skratta flera gånger. Han är bara så skön! Gillar hur han påpekar bristen på logik i typiska sagohändelser och försöker lösa problem på sitt eget sätt. Alex gillade jag i början men så fort hon kom till sagolandet så sjönk hon lite i mina ögon och Connor blev min nya favorit.

Som ni redan säkert har märkt så finns det mycket jag älskar med boken, men perfekt är den inte för det finns ett par brister. Det första är att även Alex och Connor betedde sig lite ologiska ibland (mest Alex) och det förstörde en del av trovärdigheten. Det andra är att det är en allvetande berättarröst och jag personligen gillar inte den formen av berättarstil. Det är mycket show och för lite tell. Istället för att visa hur karaktärerna genom deras beteende så står det rakt ut i texten: Alex är ledsen, Connor är trött, de är väldigt rädda osv. Som läsare så vet man vad de känner men man känner inget själv. Det är väl det enda negativa jag har att säga om boken, allt annat är mycket bra.

Bokens huvudpersoner är bara tolv år gamla så den är väl en middle-grade-bok, men jag lovar att det inte spelar någon roll hur gammal du är. Har du humor och gillar sagor är den här boken perfekt för dig.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Trodde faktiskt först att det var den försvunna prinsen som var Alex och Connors pappa. Han hade rest till vår värld så det var därför ingen har hittat honom.

Dialoger: +0,5
Handling: +1
Koncept: +1
Karaktärer: +0,5
Miljö: +1
Logiska luckor: -0,5
Berättarröst:-0,5

Mest intressanta karaktär: Connor och Goldilocks kommer tvåa
Bästa scen eller del: När de hamnade i sagovärlden
Minnesvärt citat: “No matter what you do, you can never please everyone. And that was the hardest lesson to learn. In fact, I’m still learning it.”

Andra böcker som jag kom att tänka på under läsningens gång:
Alla klassiska sagor

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. The Wishing Spell
2. The Enchantress Returns
3. A Grimm Warning
4. Titel ej bestämd

 

Tags: , , ,

En saga som innehåller andra sagor

En omtolkning på Grodprinsen? Näh, det är betydligt mer komplicerad än så!

Titel: Enchanted
Författare: Alethea Kontis
Sidantal: 305
Utgivningsår: 2012

Handling:
Sunday är den sjunde dottern till en sjunde dotter. Hon är den tråkiga av syskonen och tillbringa sin lediga tid med att hitta på och skriva ner sagor. Dock tenderar hennes sagor att besannas, fast på fel sätt, så hon skriver bara ner de saker som redan har hänt. En dag när hon var i skogen så hittar hon den talande grodan Grumble vid brunnen. Alla vet ju att talande grodor är förtrollade människor och Sunday tycker synd om Grumble så hon berättar sina sagor för honom. Och detta inleder en relation som kommer att påverka rikets öde.

 

 

Omdöme:
Jag trodde först att den här skulle vara en modern omtolkning på Grodprinsen men det är det icke! Handlingen utspelar sig i en sagovärld där alla känner till att magi existerar och folk blir förtrollade till höger och vänster. De flesta kända sagor (t.ex. Törnrosa, Prinsessan på ärtan, Rapunsel) nämns i den här boken på ett eller annat sätt, antingen så är de sanna händelser eller så dyker de upp i boken som just sagor.

Om jag ska beskriva boken med ett ord så är det konstig. Okej, jag vet att sagokaraktärer inte alltid beter sig så logiska men här begrep jag mig inte på dem alls. Hur kan man inse att man älskar någon av hela sitt hjärta efter att bara ha känt personen i två dagar? Och personen i det här fallet är dessutom en groda! Eww, det är till och med rätt nasty när jag tänker på det.

Efter cirka 100 sidor i boken så gav jag upp med att försöka förstå karaktärerna och lät handlingen föra mig dit den ville. Vet inte om boken blev så mycket bättre för det. Förstod inte alltid vad karaktärerna höll på med och vilken relation de hade till varandra. Berättelsen berättas ur både Sundays och Grumbles/Rumbolds PoV och jag tycker väl att det fungerar. Problemet är att alla beter sig lite schizofreniskt så även om man är i deras huvud så förstår man fortfarande inte vad de håller på med.

Enchanted är en ytterst förvirrande saga. Allting är liksom färgglatt, överdrivet och konstigt. Den är mysig på sitt sätt, men om du vill ha en seriös omtolkning av en känd saga så bör du nog leta någon annanstans.

Förvirrande händelser: -1

Mest intressanta karaktär: Jack (han verkar cool)
Bästa scen eller del: Början

Betyg: 4/10

 

Tags: , ,

Den bortglömde karaktären i Robin Hood-sagan…

… en av gängmedlemmarna är en tjej? 

Titel: Scarlet
Författare: A. C. Caughen
Sidantal: 292
Utgivningsår: 2012

Handling:

Alla vet att Robin Hood är adelsmannen som stjäl från de rika för att ge till de fattiga. Men vad få inte vet om är att en av hans närmaste män… är egentligen en kvinna. Will Scarlet är en mästarinna på dolkar och kämpar hårdare än någon annan med att hjälpa de fattiga. Hon vill att de andra ska sluta tänka på henne som en tjej och behandla henne som en like vilket de nästan gör. Men så börjar John flörtar med henne och Rob ger henne konstiga blickar. Inte heller hjälper det när Scarlet mörka förflutna jagar ikapp henne. Snart kommer jägaren Grisbourne till staden, och han är fast besluten om att göra slut på Robin Hoods legend.

Omdöme:
Jag var inte särskilt lockad av boken när den först kom ut. Men efter att ha läst ett par fina recensioner så verkar boken vara hur fantastisk som helst. Nu i efterhand så undrar jag om jag verkligen har läst rätt bok.

Jag tycker verkligen inte om Scarlet, nej, rättare sagt så avskyr jag henne. Hon är så gnällig och har noll i självkänsla. Visst är hon grym på att slåss och smidig som attans, men mentalt så är hon verkligen jättesvag. För det första så ska hon aldrig ha kommit över sitt mörka förflutna och plågar sig själv med att tänka på sina misstag hela tiden. Hon låter ingen komma nära henne men vill ändå att folk ska lita på henne. Det jag stör mig absolut mest på är hennes attityd gentemot kärlekstriangeln med John och Rob. Varför låter hon John kyssa och hålla om henne när hon hela tiden säger att hon inte gillar honom? Det hon säger och det hon gör är ju två helt olika saker. Sen måste man läsa om hur hon trånar efter Rob och hur hon kan aldrig få honom fast det märks så himla tydligt att Rob är het på henne också. Inte nog med det, flera gånger så tjatar hon om att hon inte vill bli behandlad annorlunda för att hon är en tjej. Men sen blir hon sur över att Rob aldrig behandlar henne som en dam. Herre Gud, bestäm dig tjejen!

Puh, då har jag fått ur mig det. Jag gillar berättelsen annars men Scarlets karaktär kom jag tyvärr inte överens med och eftersom hon är huvudrollen så fick resten av boken lida. Jag drogs aldrig riktigt in i handlingen och tyckte att allt de gjorde var att springa runt och rädda folk ur fängelset och råna andra. Förmodligen är det mitt eget fel då jag hade den här som min pendelbok och tog en paus på två veckor då jag hade semester.  Var inte så lätt att leva mig i berättelsen och det var inte förrän i slutet som jag tyckte att den blev spännande och bra.

“Cross dressing” (d.v.s. en person som klär ut sig och utger sig för att vara av motsats kön) förekommer inte i så många ungdomsböcker vad jag vet så det kanske är därför så många gilla den? I manga så används det konceptet redan väldigt flitligt så för mig så känns idén inte särskilt originell.

Så nej, ingen bok jag föll för tyvärr. Hade ju hoppats på att bli wow:ad av den. Låt dock inte min negativa ton avskräcka er för den här boken har blivit hyllad av hur många som helst. Tycker själv att det är synd att jag inte lyckas se charmen med den 😦

Karaktärer: -0,5
Kärleksvelande: -1

Mest intressanta karaktär: Rob
Bästa scen eller del: Bröllopet
Minnesvärt citat: Rob and John shot daggers at each other. With their eyes, leastways. I’m the only one who shoots real daggers.

Betyg: 3,5/10

 

Tags: , ,

En häxas bekännelser

Tror du att i sagornas värld är alla häxor onda och alla styvsystrar onda? Då borde du läsa den här.

Titel: Bewitching
Författare: Alex Flinn
Serie: Kendra Chronicles #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2012

Handling:

Trots att Emma är den tysta och osynliga flickan i skolan så trivs hon med sitt liv som den är. Hon har sina älskade böcker, hon är smart och hennes föräldrar bedårar henne. Men allt förändras när hennes styvsyster, pappans riktiga dotter, Lisette flyttar hem till dem. Emmas nya syster är hennes raka motsats. Lisette är smal, snygg och så charmig att man inte kan låta bli att tycka om henne. Men är hon verkligen den goda, oskyldiga, stackars flicka som hon verkar vara?

Kendra är häxan som lärde Kyle en läxa i Beastly. Hon har varit med länge och framförallt har hon varit med om mycket. Alla hennes gärningar har inte varit till av godo men de har inte heller varit till av ondo (nåja, med några undantag). Hennes vägar korsas med Emmas och Lisette, och hur det hela slutar? Ja, det får du ta reda på själv.

Omdöme:
Fairytale retellings är så mysiga. Jag gillar verkligen Flinns nya koncept med att skriva en hel serie med omtolkningar av olika kända sagor. Superkul att hon låter Kendra vara den gemensamma nämnaren för dem, väldigt intressant att få veta häxans syn på det hela.

Från början så trodde jag att Kendra skulle vara berättaren i hela boken men nej, boken är indelade i flera delar och har, om jag minns rätt, fyra berättare och behandlar fyra sagor. Varje saga har en egen berättare och mellan dem så får man reda på Kendras tankar. Hm, det låter virrigt när jag försöker förklara så ni måste nog läsa själva för att förstå. Huvudsagan är i alla fall Askungen och berättas av Emma ”den elaka styvsystern”.

Jag gillar Emma även om hon är lite för naiv och tänker inte helt logiskt ibland. Hela konceptet med att berätta Askungensagan från den fula styvsysterns synvinkel är underbar. Tycker även att Flinn har gjort ett bra jobb med att balansera Lisettes och Emmas personligheter. I sagorna är ju allt på svart och vitt, antingen är man god och vacker eller ond och rutten. Både Lisette och Emma har djup och man förstår varför de gör som de gör, även om det ibland är ganska överdrivet.

Slutet är mycket bra och jag tycker om hur allting föll på plats. Är nu väldigt förväntansfullt på hur nästa bok i serien kommer att bli och vilka sagor Flinn tänker använda sig av. Gillar ni fairytale retellings så rekommenderar jag den här boken starkt!

Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5
Koncept: +1
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Kendra
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
0. Beastly
1. Bewtiching


 

Tags: , , ,

Everneath är platsen där ingenting spelar roll

Vad är värst: Att inte har några känslor alls eller att känna alldeles för mycket?

Titel: Everneath
Författare: Brodi Ashton
Serie: Everneath 1
Sidantal: 454
Utgivningsår: 2009

Handling:
Nikki har varit spårlöst försvunnen i ett halvår. Alla tror att hon har haft problem med droger men sanningen är att hon har rest till en annan värld och varit där i 100 år. När Nikki vaknar upp har hon svårt att minnas saker. Cole, den odödliga och vackra varelsen som har tömt hennes känslor ber henne att vara kvar med honom i Everneath. Nikki är förvirrad och svag, men någonstans inuti henne kommer hon ihåg ansiktet av en annan pojke som betyder mycket för henne. Hon bestämmer sig för att resa tillbaka till den riktiga världen för att ställa allt till rätta. Men klockan tickar på, Nikki har bara ett halvår på sig innan hon förlorar sin själ.

 

Omdöme:
Älskar omslaget! Den är ännu vackrare i verkligheten, bokstäverna glimmar så fint i ljuset. Jag visste praktiskt taget inget om boken när jag köpte den, och för en gångs skull så kan handlingen mäta sig med framsidan.

Everneath är en omtolkning på den grekiska myten om Hades och Persephone. Om ni inte känner till den så kan jag kort berätta att Hades, underjordens gud, blev kär i Persephone som han kidnappar och tvingar till att bli hans drottning. Efter lite lömska tricks och inblandningar från andra gudar så slutade det med att Persephone fick tillbringa ett halvår (eller 9 månader) ovanför jord varje år, resten av tiden måste hon vara i underjorden. Det är egentligen inte så viktigt att man känner till originalmyten men det kan vara rätt kul att dra paralleller mellan berättelserna. Everneath ska väl föreställa underjorden, Nikki är Persephone, Cole är Hades och Jake är Orpheus (fast det kommer från en annan myt).

Boken börjar riktigt bra. Jag gillar att man kastas in i handlingen direkt och får följa med när Nikki vaknar och återvänder till verkligheten. Jag var supernyfiken på vem Cole var, hur Nikki träffade honom och vad som har hänt mellan Nikki och Jake. Tyvärr så måste jag säga att boken tappade mycket av sin charm när alla trådar föll på plats. I början tyckte jag om karaktärerna och ville lära känna dem, men ju mer jag visste om dem desto mer patetiska framstod dem. Argh, har de inte hört talats om ordet ”kommunikation”?! Inget av problemen skulle ha uppstått om de bara hade pratat med varandra istället för att leka gissningsleken med varandra. Det finns även en del mindre rimliga saker men jag tar inte upp dem i recensionen eftersom de är spoilers.

Språket tycker jag är väldigt bra, orden bara glider fram och det är en fröjd att läsa. Även om boken inte var särskilt spännande så flöt språket så bra att jag bara följde med i strömmen.  Everneath har sina brister men i överlag så tycker jag att det är en mycket bra bok, kommer absolut att läsa nästa del i serien.

Karaktärer:+0,5
Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Koncept/Fantasivärld: +0,5
Språk: +1
Orimliga saker: -0,5

Mest intressanta karaktär: Cole
Bästa scen eller del: Början
Minnesvärd citat: Heroes are made by the paths the choose, not the powers they are graced with.

Betyg: 7,5/10

 

Tags:

Askungen i dystopisk miljö!

Den bästa fairy tale retelling jag har läst hitills!

Titel: Cinder
Författare: Marissa Meyer
Serie: The Lunar Chronicles
Sidantal: 387
Utgivningsår: 2012

Handling:
Cinder är stadens bästa mekaniker och en cyborg i hemlighet. En dag får hon besök av själva kronprinsen Kai som vill få sin android reparerad. Lillasystern Peony gör henne sällskap när hon letar efter nya delar och sedan händer det otänkbara, Peony drabbas av pesten. På bara några minuter har bölderna brutit ut och Peony förs bort. Cinder har på ett mirakulöst sätt undvikit att bli smittad men styvmamman Adri skyller sin dotters sjukdom på henne. Mot Cinders vilja så skickar Adri iväg henne som försöksperson för pestmedicinen.

Under tiden så hotar kriget mellan jordborna och månmänniskorna (lunars) att brytas ut.

Omdöme:
Det enda jag visste om Cinder innan jag började läsa var att det skulle vara en retelling på Cinderella och att det var en dystopi. Mina förväntningar var höga och jag är superglad över att boken lyckades uppfylla dem.

Det finns mycket jag gillar med boken och vi kan börja med karaktärerna. Cinder är inte den typiska svaga flickhuvudrollen, hon är väldigt cynisk för sin ålder och kommer ofta med ironiska svar. Hon är inte världens mest positiva karaktär men hennes berättaröst är så välgjord att man tycker om henne ändå. Man förstår till fullo att hennes personlighet beror på en stor del av att hon skäms för att hon är en cyborg och hon vet att hon inte kommer att få en lycklig mänsklig framtid.

Boken är till största delen skriven från Cinders PoV men då och då får man även läsa från Kais och forskarens synvinkel. I vanliga fall så tycker jag inte om att man byter PoV lite då och då men här har jag inget emot det. Jag tycker att Kais berättarröst är bra och man behövde verkligen läsa från hans synvinkel för att förstå hur läget med månmänniskorna ligger till.

Relationen mellan Kai och Cinder tycker jag är toppen. Visst, de blir attraherade av varandra ganska så omgående men det är ingen himlastormande förälskelse som det brukar vara i många YA-böcker. Jag gillar att de håller det på en kompisaktig nivå och att Kai är så informell och naturlig när han är med henne.

Den dystopiska miljön är också något som jag tycker om. Kul att handlingen utspelar sig i Kina och flera karaktärer har kinesiska namn. Möjligen så tycker jag väl att det är lite konstigt att världens känns så oren när vi är flera hundra (tusen?) år framåt i tiden. Man har uppfunnit intelligenta robotar men har fortfarande dammiga/grusiga vägar och gator?

Det enda jag har att klaga med boken är att den var lite förutsägbar. Förutom att man visste att den följde Askungen-sagan så var det även en del andra tvister som man kunde gissa sig till så fort den första ledtråden gavs. Slutet tyckte jag också kom lite väl abrupt.

Kort sagt, Cinder är den bästa fairytale retelling jag har läst och den hamnar även högt upp bland mina dystopifavoriter. Finns mycket jag gillar med den och jag kommer garanterat att köpa nästa bok i serien. Hittade ett citat på baksidan av boken som jag håller med om:

This is not the fairy tale you remember.
But it’s one you won’t forget.

Tillägg: Såg nu att Cinder kommer att ges ut på svenska av Mix Förlag. Det sägs att den kommer att släppas i augusti i år! Wohoo!

Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Miljö: +1
Handling/Koncept: +1

Mest intressanta karaktär: Cinder
Bästa scen eller del: Balen
Minnesvärd citat: Iko rolled to her side, clasping her metal grippers over her chest. ”Prince Kai! Check my fan, I think I’m overheating.”

Betyg: 8,5/10

 

Tags: , , ,

Om Törnrosa skulle ha blivit väckt idag

Är det normalt att kyssa sovande främlingar?

Titel: A Kiss in Time
Författare: Alex Flinn
Sidantal: 371
Utgivningsår: 2009

Handling:
Jack föräldrar tvingar honom att resa runt i Europa så att han kan vidga sina vyer. Dag ut och dag in tvingas han att gå på tråkiga museer och snart står han inte ut längre. Tillsammans med sin kompis så åker de till stranden istället… förutom att de inte kommer till en strand utan till en vildvuxen skog. Fast besluten om att havet finns bakom träden tränger de igenom taggbuskar… och hittar en stad där alla sover. I ett rum på slottet hittar Jack den vackraste flickan han någonsin har sett. Utan att tänka sig för så kysser han henne… och hela staden vaknar till liv.

 

Omdöme:
Som framgick av handlingen så är den här en omtolkning av Törnrosa. Jag har tidigare läst Cloaked och Beastly av Alex Flinn tidigare och kan tyvärr inte säga att jag är jätteimponerad. Visst, de är väldigt mysiga att läsa men det är ingen wow-faktor. A Kiss in Time överträffade dock alla mina förväntningar och visade sig vara riktigt bra.

Jag gillar verkligen Talias karaktär och berättarröst. Hon är så gullig och så snäll samtidigt som hon är intelligent och smålömsk. Hon har gott om självförtroende och jag uppskattar det väldigt mycket. Jack är också bra men är lite blek i jämförelse med Talia. Och jag kan fortfarande inte låta bli att tycka att han är creepy som börjar hångla med en sovande tjej.

Humorn i boken tycker jag är härlig. Att se hur vi har det nu från Talias synvinkel tycker jag både är rolig och tankeväckande. Speciellt så reagerade jag på att hon tänkte att människorna var mycket mer rädda nu än förr och det fanns poliser och vakter överallt. Riktigt skoj att läsa om alla hur hon som levde för 300 år sedan uppfattar världen som den är nu.

Liksom många fariytales retelling så är logiska händelser inte bokens starkaste sida. Här gör det dock ingenting för jag tycker att det fungerar alldeles utmärkt ändå. A Kiss in Time är den bästa fairytale retelling jag har läst hittills och jag hoppas på att Flinn kommer att skriva fler böcker som denna.

Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Handling: +0,5
Humor: +0,5

Mest intressanta karaktär: Talia
Bästa scen eller del: Middagen när alla har vaknat

Betyg: 8/10

Andra versioner av omslaget

 

Tags: , ,

En oväntad tvist på Askungen

Det bästa med att inte veta något alls om en bok när man börjar läsa den är att man kan bli riktigt överraskad. 

 

Titel: Ash
Författare: Malinda Lo
Sidantal: 291
Utgivningsår: 2009

Handling:
Ash blir helt förstörd efter sin mors död och inte blir det bättre när fadern bara en månad senare gifter om sig och Ash får en elak styvmor och två styvsystrar på köpet. Ännu värre blir det när fadern dör efter en kort tid och hon tvingas bli en tjänarinna för sin nya familj. Den enda trösten Ash har är att hon minns alla moderns sagor om älvorna och deras magiska land. Även om ingen annan tror på dem så vägrar hon att ge upp hoppet om att magi finns, och den kan hjälpa henne… hon anar bara inte hur rätt hon har.

 

Omdöme:
Som tidigare nämnt så visste jag verkligen ingenting om den här boken när jag började läsa den. Jag visste inte ens att det var en omtolkning på Askungen förrän cirka 40 sidor in i berättelsen. Början var så fruktansvärt seg och att jag var säker på att den inte kommer att få mer än en 3:a av mig i betyg. Hade det inte varit för att jag befann mig på tåget och det var den enda boken jag hade som sällskap så skulle jag inte ens ha läst vidare. Bara det att pappan gifte om sig på nytt efter en månad med en helt okänd kvinna var så orimlig att jag inte kunde ta boken på allvar. Och varför ville ens kvinnan gifta sig med honom liksom? Helt knäppt.

Nåja, boken blev faktiskt mycket bättre efter cirka 150 sidor, d.v.s. halva boken. Innan ni läser vidare så vill jag bara varna om att under resten av recensionen så kommer jag att ta upp en sak som händer efter halva boken. Jag brukar undvika att ta upp saker som händer långt in i böckerna i mina recensioner men här känner jag verkligen att jag inte kan skriva en rättvis recension om jag inte nämner den delen. Vill ni absolut inte veta något mer om bokens handling så hoppar genast ner till det sista stycket nu!

Den saken som överraskade mig totalt och som fick mig att tycka mycket bättre om boken är den superchockerande insikten om att den innehöll lesbisk kärlek. Det här är förmodligen den första boken jag har läst som innehåller romans mellan två tjejer. Min första reaktion var: ”Va? Men är inte det här en omtolkning på Askungen?” Efter den bomben blev händelseutvecklingen mycket mer intressant och jag läste ut hela boken i ett enda svep. Jag gillar också konceptet med att ”the fairy godmother” är en fairy på riktigt, fast en manlig och en väldigt kall sådan 🙂

Slutordet är att Ash är en fairytale retelling med en väldigt intressant tvist. Hade det inte varit för tvistens skull så skulle jag nog inte ha gillat den alls för början är väldigt tråkig. Gillar ni fairytale retellings så kan ni väl spana in den här, men annars så finns det bättre böcker att läsa.

Tvist: +0,5
Takt: -1

Mest intressanta karaktär: Sidhean
Bästa scen eller del: Scenerna med Kaisa

Betyg: 4,5/10

 

Tags: , ,

Vem vill ha ett odjur som pojkvän?

Den osynliga skönheten är den som är vackrast. 

 

Titel: Beastly
Författare: Alex Flinn
Serie: Kendra Chronicles 0
Sidantal: 337
Utgivningsår: 2011 (original 2007)

Handling:
Kyle Kingsbury är killen som har allt, utseendet, pengar och tjejer. Han bryr sig inte om att hans ord och handlingar sårar andra så länge han har kul. Till slut så leder hans personlighet honom till fördärvet, han råkar stötar sig med en riktig häxa som förvandlar honom till ett hårigt odjur. Enda räddningen för honom är att bli kysst av en någon som han älskar, och som älskar honom tillbaka. Frågan är bara – vem kan älska ett odjur?

 

Omdöme:
Okej, jag gillar Fairytales Retellings men än så länge så har jag inte läst en enda som har ”wow:at” mig. De är liksom lite småmysiga och fungerar väldigt bra som slöläsning. Har ni tips på en riktigt bra retelling så får ni gärna hojta till.

Vad tyckte jag om Beastly då? Säger bara ett ord, icke-trovärdig! Eller är det där två ord förresten?  Hursomhelst, med icke-trovärdig så syftar jag inte på förbannelsen eller magin. Nej, jag syftar på karaktärerna. Redan från början så hade jag svårt för att knyta mig an till Kyle. Han ska föreställa en riktig skitstövel men jag tyckte inte att han var så farlig. Visst, han gjorde taskiga saker men han funderade faktiskt på dem efteråt och kände lite skuldkänsla. Jag tyckte mest att han var patetisk och det kändes inte riktigt som att han hade så bra självkänsla. Av texten så uppfattade jag att han hade sex med sin tjej bara för att hon ville fast han själv inte var sugen. Hmm, inte direkt min bild av en bad boy.

Det är svårt att få till trovärdighet i en fairytale retelling, jag menar, i hur många sagor beter sig karaktärerna logiska? Beastly blev mycket bättre när jag slutade analysera och bara lät mig svepas iväg av berättelsen. Det var längesen jag såg Skönheten och Odjuret och det är kul när man kände igen vissa av scenerna från den tecknade filmen.

Det absolut bästa med hela boken är chattrummet där flera förvandlade människor/varelser pratar med varandra. Är hemsk nyfiken på hur det fick med Grodis. Kan det möjligen vara samma groda som i Cloaked? 🙂

Ifall ni tycker att det är konstigt att den här är den 0:e boken i serien så beror det att Kendra (häxan) ska få en egen serie. Första boken släpps i år men eftersom hennes första framträdande är i Beastly så blir det den 0:e boken i hennes serie.

Kort sagt, mysig bok och jag gillar budskapet att det är insidan som räknas. Även om den är svag på vissa ställen så har den ändå sin charm. Vill du ha något att slöläsa så är denna ett bra val.

Koncept/Handling: +1

Mest intressanta karaktär: Grodis
Bästa scen eller del: Chattrummet

Betyg: 6/10 

Läs även Fia Filurs recension.

 

Tags: , , ,