RSS

Category Archives: Science Fiction

Neal Shusterman – Thunderhead

Molnet som styr mänskligheten

Titel: Thunderhead
Författare: Neal Shusterman
Serie: Arc of Scythe #2
Sidantal: 504
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Rowan has gone rogue, and has taken it upon himself to put the Scythedom through a trial by fire. Literally. In the year since Winter Conclave, he has gone off-grid, and has been striking out against corrupt scythes—not only in MidMerica, but across the entire continent. He is a dark folk hero now—“Scythe Lucifer”—a vigilante taking down corrupt scythes in flames.

Citra, now a junior scythe under Scythe Curie, sees the corruption and wants to help change it from the inside out, but is thwarted at every turn, and threatened by the “new order” scythes. Realizing she cannot do this alone—or even with the help of Scythe Curie and Faraday, she does the unthinkable, and risks being “deadish” so she can communicate with the Thunderhead—the only being on earth wise enough to solve the dire problems of a perfect world. But will it help solve those problems, or simply watch as perfection goes into decline?

Tycke:
Neal Shusterman är en grym författare, han är hänsynslös mot både sina karaktärer och läsare. Detta är den andra boken i hans nyaste serie och medan första boken Scythe vann mitt hjärta så krossade Thunderhead det. Jag visste redan i förväg att slutet skulle vara jobbig, jag hade bara inte väntat mig att det skulle vara så extremt.

I Thunderhead får man mycket mer insikt i hur Thunderhead (AI-systemet som styr världen) tänker och vilka regler detmåste rätta sig efter. Man får även veta mycket mer om världen och maktspelen inom Scythe-regeringen. Eftersom det är så mycket fakta som presenteras så är tempon inte lika hög som i första boken. Det blir dock aldrig tråkigt och de sista 50 sidorna är så spännande att det var helt omöjligt att sluta läsa.

Handlingen kretsar fortfarande kring Citra och Rowan, men de är inte lika mycket i fokus längre. Det är fler parallella händelser vilket gör att man får följa flera perspektiv, t.ex. nykomlingen Greyson, Thunderhead själv samt andra scythes. Kanske är den splittrade fokusen anledningen till varför jag inte är 100% känslomässigt knyten till karaktärerna, jag bryr mig om dem, men trots slutet så var mina ögon helt torra (och jag har väldigt lätt för att gråta).

Det jobbiga med att ha läst ut Thundehead är att jag längtar så otroligt mycket efter nästa bok som kommer ut först om 6 månader! Jag vill läsa fortsättningen nu!!!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Så mycket jag avskyr Goddard! Han är ju verkligen ond rakt igenom! Och att han lyckas med sin fruktansvärda plan med att döda alla Grand Scythes och kommer undan! Jag måste dock medge att han är ganska smart som kom på idén. Så himla jobbigt att han blev återuppväckt, Rowan skulle ha gjort ett mer ordentligt jobb i första boken.
  • Undrar när Citra och Rowan kommer att hittas. Men nu kanske Thunderhead bryter mot reglerna och hjälper dem.
  • Är så nyfiken på vad sista lösningen för en korrupt Scythe-regering är. Är det att alla ringar kommer att förstöras, eller att Thunderhead kommer att förstöras och människorna kan dö igen? Kommer Thunderhead att bli “ond” nu? Hoppas inte det!
Advertisements
 

Tags: , , ,

Jay Kristoff – Lifel1k3

När robotar är mer mänskliga än människor…

Titel: Lifel1k3
Författare: Jay Kristoff
Serie: Lifel1k3 #1
Sidantal: 402
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
On a floating junkyard beneath a radiation sky, a deadly secret lies buried in the scrap.

Eve isn’t looking for secrets—she’s too busy looking over her shoulder. The robot gladiator she’s just spent six months building has been reduced to a smoking wreck, and the only thing keeping her Grandpa from the grave was the fistful of credits she just lost to the bookies. To top it off, she’s discovered she can destroy electronics with the power of her mind, and the puritanical Brotherhood are building a coffin her size. If she’s ever had a worse day, Eve can’t remember it.

But when Eve discovers the ruins of an android boy named Ezekiel in the scrap pile she calls home, her entire world comes crashing down. With her best friend Lemon Fresh and her robotic conscience, Cricket, in tow, she and Ezekiel will trek across deserts of irradiated glass, infiltrate towering megacities and scour the graveyard of humanity’s greatest folly to save the ones Eve loves, and learn the dark secrets of her past.

Even if those secrets were better off staying buried.

Tycke:
Hade så höga förhoppningar på denna. Jag älskade ju Illuminae-serien och att denna har över 4 stjärnor i medelbetyg hos Goodreads. Jag trodde verkligen att Lifelike skulle bli en ny favorit men så blev tyvärr inte fallet.

Missförstå mig inte nu, jag gillar boken men jag älskar inte den. En stor anledning till det är språket, jag har så svårt för slang i böcker och här känns det som att Kristoff har gått all-in med påhittade uttryck och förvrängningar av normala ord. Jag kom av mig i texten hela tiden vilket gjorde att jag aldrig hittade något läsflyt utan läste bara några enstaka kapitel åt gången.

Huvudrollen Eve gillar jag, hon är tuff och målmedveten. Bästisen Lemon fastnar jag inte för, hon känns för överdriven och tyvärr inte särskilt trovärdig. Kärleksintresset Zeke är för perfekt och det gör honom tråkig. Cricket är ganska rolig, men skämten om hans (avsaknad) av manliga delar blev tröttsamt efter ett tag.

Det jag uppskattar absolut mest är hur brutal boken stundtals är, här dör folk till höger och vänster vilket förstärker det postapokalyptiska och laglösa samhället. Miljön är riktigt intressant och jag hade jättegärna sett boken som film. Flera av tvisterna är oförutsedda och action finns det gott om.

Som sagt, en ganska bra bok. Hade det inte varit för språkets skull så hade jag gillat den mycket mer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag misstänkte att pappan gjorde något med Anas kropp efter explosionen, men jag trodde att det var därför Evie/Ana fick superkrafter. Hade faktiskt inte räknat med att det var Lemon som hade superkrafter och Evie är en lifelike baserad på Ana.
  • Undrar hur det känns för Zeke att det finns två Ana, måste ju vara helt förvirrande. Och undrar var mänskliga Ana är.
 

Tags: , ,

Neal Shusterman – Scythe

Med yrket att döda…

Titel: Scythe
Författare: Neal Shusterman
Serie: Arc of Scythe
Sidantal: 435
Utgivningsår: 2016

Baksidestexten:
Thou shalt kill.

A world with no hunger, no disease, no war, no misery. Humanity has conquered all those things, and has even conquered death. Now scythes are the only ones who can end life—and they are commanded to do so, in order to keep the size of the population under control.

Citra and Rowan are chosen to apprentice to a scythe—a role that neither wants. These teens must master the “art” of taking life, knowing that the consequence of failure could mean losing their own.

Tycke:
Neal Shusterman är ett geni när det kommer till serier med intressanta och morbida koncept. Älskade UnWind-serien av honom och Scythe kan mycket väl bli en ny favoritserie också.

Berättelsen utspelar sig i framtiden där tekniken har gått så långt fram att allting styrs av “molnet” och det är fred på jorden. Människor dör inte längre av svält, ålderdom, trafikolyckor, sjukdomar osv. För att jorden inte ska bli överbefolkat finns så kallade Scythes som har till sin livsuppgift att skörda människor så att de dör på riktigt.

Som alltid så är Shustermans världar så genomtänkta (eller de ger åtminstone sken av det). Allt från hur odödligheten påverkar samhället, politiken och människans psyke känns så trovärdigt. Älskar hur han får fram dystopiska känslor fast det utspelar sig i en utopi.

Både Citra och Rowan är intressanta karaktärer, liksom Faraday och Curie. Handlingen är superoförutsägbar och den tog flera oväntade riktningar. Spänningen är konstant och jag ville fortsätta läsa hela tiden. Det enda som hindrar boken från att få full pott är romansen mellan Citra och Rowan. Är det något som Shusterman behöver jobba på så är det romansen. Det är liksom noll i kemi mellan dem.

Kort sagt, en av de bästa seriestarterna jag har läst på länge. Kommer säkerligen att kasta mig över bok 2 snart.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Oj, jag trodde att Faraday var död på riktigt! Och så himla bra att Rowan dödade Goddard och de andra i hans gäng. Tycker så synd om Volta, speciellt efter att ha läst hans journal om att han tänker leva tills han blev över 1000 år.
 

Tags: , ,

Victoria Aveyard – War Storm

Snarare en krigspust än en krigsstorm.

Titel: War Storm
Författare: Victoria Aveyard
Serie: Red Queen #4
Sidantal: 6662
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Mare Barrow learned this all too well when Cal’s betrayal nearly destroyed her. Now determined to protect her heart—and secure freedom for Reds and newbloods like her—Mare resolves to overthrow the kingdom of Norta once and for all… starting with the crown on Maven’s head.

But no battle is won alone, and before the Reds may rise as one, Mare must side with the boy who broke her heart in order to defeat the boy who almost broke her. Cal’s powerful Silver allies, alongside Mare and the Scarlet Guard, prove a formidable force. But Maven is driven by an obsession so deep, he will stop at nothing to have Mare as his own again, even if it means demolishing everything—and everyone—in his path.

War is coming, and all Mare has fought for hangs in the balance. Will victory be enough to topple the Silver kingdoms? Or will the little lightning girl be forever silenced?

Tycke:
Nu har vi kommit till den fjärde och sista boken i en av de populäraste YA-fantasy-serierna under de senaste åren. Nya berättarröster, ny miljö men fortfarande samma gamla kärleksbekymmer. Man kan ju tycka att Mare och Cal borde ha löst sina relationsproblem vid det här laget men nope, tre böcker räcker tydligen inte så vi ägnar även större delen av den fjärde boken åt att försöka definiera vad de känner för varandra.

Med tanke på titeln så förväntade jag mig ett storskaligt och episkt krig mellan nationerna, men istället blev det några få småstrider. Det finns några guldkorn till actionscener men annars så består större delen av texten av inre monologer, tanker om hur illa/mycket de tycker om karaktärerna i sin omgivning, osäkerheten inför framtiden etc. Det skulle ha varit helt okej om det var en eller två berättarröster, men nu är det flera stycken och alla låter tyvärr ganska lika.

Egentligen så fattar jag inte riktigt varför jag fortsätter med denna serie när den bara har blivit sämre för varje bok. Men nu är den i alla fall utläst och även om jag blev besviken så känns det väldigt skönt att ha avslutat en serie.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Alltså Mavens död, den kändes ju så kort! Fattade liksom inte ens att Mare hade dödat honom (eller kommer det att visa sig i en uppföljare att Maven lever ändå?). Och han kändes så patetiskt i slutet. Tyckte även att det kändes en aning påtvingat att han lyckades springa loss i slutet. Trodde först att han skulle lyckas fly, men icke.
  • Även om jag uppskattar att alla karaktärer inte kan få sina lyckliga slut så tycker jag att Mare och Cals relationsdrama är för långdraget. Han gick ju med på att abdikera till slut, ändå ska de skiljas åt och fundera på sina känslor. I epilogen bestämde sig visserligen Mare för att återvända till Cal men det var inte särskilt emotionellt.
  • Iris och hennes morsa fick ju inget riktigt avslut heller. De fick dra till reträtt, men sen får man knappt veta något om dem. Har en misstanke om att författaren eventuellt planerar en fortsättning med Iris som huvudroll.

 

Fler böcker av författaren.

 

Tags: , , ,

Justina Ireland – Dread Nation

Om det hade funnits zombier i Amerika på 1800-talet…

Titel: Dread Nation
Författare: Justina Ireland
Serie: Dread Nation #1
Sidantal: 455
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Jane McKeene was born two days before the dead began to walk the battlefields of Gettysburg and Chancellorsville—derailing the War Between the States and changing America forever. In this new nation, safety for all depends on the work of a few, and laws like the Native and Negro Reeducation Act require certain children attend combat schools to learn to put down the dead. But there are also opportunities—and Jane is studying to become an Attendant, trained in both weaponry and etiquette to protect the well-to-do. It’s a chance for a better life for Negro girls like Jane. After all, not even being the daughter of a wealthy white Southern woman could save her from society’s expectations.

But that’s not a life Jane wants. Almost finished with her education at Miss Preston’s School of Combat in Baltimore, Jane is set on returning to her Kentucky home and doesn’t pay much mind to the politics of the eastern cities, with their talk of returning America to the glory of its days before the dead rose. But when families around Baltimore County begin to go missing, Jane is caught in the middle of a conspiracy, one that finds her in a desperate fight for her life against some powerful enemies. And the restless dead, it would seem, are the least of her problems.

Tycke:
Historiska romaner är inget jag direkt hurrar för men när jag fick veta att Dread Nation skulle handla om zombier  och skolor som utbildade ungdomar till zombiejägare väcktes mitt intresse. Jag började läsa boken med ganska höga förväntningar och till min stora överraskning var den ännu bättre än vad jag hade trött.

Huvudrollen Jane är så himla kickass. Hon är smart och lojal, läser allt hon kommer över och skördar zombier i mängder. Hennes berättarröst är så härligt käck och gladlynt, vilket räddar boken från att bli ett mörkt hål för det händer riktigt hemska saker i den.

Förutom att folk dör till höger och vänster (vad kan man annars förvänta sig av en zombiebok?) så lever Jane dagligen under de vitas förtryck. De blir jämförda med apor, förväntas vara utvecklingsstörda, anklagade för att vara syndare, ja massor med otrevliga saker, och sen förväntas de att riskera sitt liv för att skydda/tjäna den vita överklassen. Jag har aldrig läst en bok med lika mycket uttalad och accepterad rasism tidigare, och tanken på att svarta personer faktiskt behandlades så illa för bara några hundra år sedan får mig att bli så arg och ledsen.

Miljön är bra beskriven och språket flyter på bra. Spänningen är nästintill olidlig och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken när jag väl började läsa. Det enda som hindrar boken från att få fullpoäng av mig är att jag inte blev känslosam av den. Trots allt som händer så behåller Jane sin kaxiga berättarröst vilket gör att jag som läsare inte känner förlusterna på allvar. Sen störde jag mig i början på Jane som hatade Katherine bara för att hon var vacker, men det släppte snabbt när handlingen kom igång. Vänskapen mellan dem blev en av anledningarna till varför jag gillar boken så mycket.

Förutom att ha sympatiska karaktärer (framförallt starka tjejer) och väldigt spännande handling, så ger boken även en bra inblick i hur illa de svarta blev handlade för inte så länge sedan. Det är visserligen många månader kvar men jag kan redan nu säga att Dread Nation kommer med stor sannolikhet att vara bland mina topp 5 böcker i år!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åhh, jag hade inte alls tänkt på att Janes mamma är svart i hemlighet. Så Jane dödade sin pappa när hon var tio, snacka om att vara hård.
  • Undrar om det kommer att bli någon kärlekstriangel mellan Jane, Jack och Gideon. Jag är på team Gideon i så fall!
  • Katherine växte mycket i mina ögon under läsningens gång. Gillar att hon är lika bra på att manipulera folk som Jane är. Älskar också vänskapen som växer fram mellan dem.
 

Tags: , ,

Merissa Meyer – Archenemies

Kärleksintresse och fiende på samma gång

Titel: Archenemies
Författare: Marissa Meyer
Serie: Renegades #2
Sidantal: 560
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Time is running out.
Together, they can save the world.
But they each other’s worst nightmare.

In Renegades, Nova and Adrian (aka Insomnia and Sketch) fought the battle of their lives against the Anarchist known as the Detonator. It was a short-lived victory.

The Anarchists still have a secret weapon, one that Nova believes will protect her. The Renegades also have a strategy for overpowering the Anarchists, but both Nova and Adrian understand that it could mean the end of Gatlon City – and the world – as they know it.

Tycke:
Marissa Meyer fortsätter att rida på trenden med superhjältar. Archenemies är den andra boken i en planerad trilogi och tyvärr tycker jag att den lider av mellanbokssyndromet: långsam och känns mest som en transportsträcka.  Visst har den sina spännande delar, t.ex. så är slutet riktigt pulshöjande och det är här Meyer briljerar med sina actionscener och tvister. Problemet är att man hinner tappa lite av intresset innan man kommer dit.

Handlingen kretsar kring Novas infiltration och Adrians hemlighet om att han är The Sentinel. Romansen mellan dem spirar och under mer än halva boken så försöker Nova kommer till underfund med sina känslor och Adrian försöker låtsas att hon bara är en vän när han tänker på henne hela tiden. Man får även väldigt många inre dialoger från Nova om att The Renegades är uppblåsta hjältar som vill kontrollera samhället med sina krafter. Jag gillar att boken lyfter upp gråzonen mellan godhet och ondska, men detta upprepas lite väl mycket och i slutändan upplevs det som tjatigt.

Nåja, nog med klagomål, boken är faktiskt inte så dålig som jag har fått det att låta som hittills. Inledningen var bra, lagom takt och bra återintroduktion så att även om det nästan var ett år jag läste första boken så kom jag snabbt in i handlingen. Språket flyter på väldigt bra och även om det är många “vardagsscener” så de flesta av dem ganska intressanta. Hade boken varit 100 sidor kortare så skulle jag säkert ha älskat den. Det finns ju trots allt en underliggande spänning som gjorde att jag ville läsa klart boken, det är bara det att det tog så lång tid innan man kommer till klimaxen i slutet.

Slutsatsen är att trots en del upprepningar, utdragen handling och tonårshormoner så gillar jag boken. Slutet höjde verkligen betyget och det ska bli intressant att se hur Novas och Adrians relation kommer att utvecklas när båda två har så stora hemligheter. Kommer att läsa tredje boken när den släpps.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag avskyr verkligen Frostbites team, så himla elaka de är. Och så typiskt att båda The Sentinel och Nightmare får skulden (Hawthornes död och Maxs skada) när det är dem som är de skyldiga. Så rätt att åtminstone två av dem blir av med deras superkrafter.
  • Undrar vad Adrians “stjärna” består av, och varför blev det en sten i Novas armband? Undrar om man får veta var superkrafterna kommer ifrån i sista boken?
 

Tags: , ,

Veronica Roth – The Fates Divide

Akos och Cyras öden går mot uppfyllelse.

Titel: The Fates Divide
Författare: Veronica Roth
Serie: Carve the Mark #2
Sidantal: 443
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
The lives of Cyra Noavek and Akos Kereseth are ruled by their fates, spoken by the oracles at their births. The fates, once determined, are inescapable.

Akos is in love with Cyra, in spite of his fate: He will die in service to Cyra’s family. And when Cyra’s father, Lazmet Noavek—a soulless tyrant, thought to be dead—reclaims the Shotet throne, Akos believes his end is closer than ever.

As Lazmet ignites a barbaric war, Cyra and Akos are desperate to stop him at any cost. For Cyra, that could mean taking the life of the man who may—or may not—be her father. For Akos, it could mean giving his own. In a stunning twist, the two will discover how fate defines their lives in ways most unexpected.

Tycke:
Så var vi tillbaka i Cyras och Akos värld där det ständigt är konflikter. Det var ett tag sen jag läste första boken Carve the Mark (eller Dödens märke som den heter på svenska) men det tog inte lång tid innan jag kände mig som hemma igen.

Jag kan inte sätta fingret på vad, men det är något som gör så att jag har svårt att sympatisera med karaktärerna. Språket är bra, handlingen i sig är ganska spännande och “tvisten” blev jag överraskad av, men jag brydde mig aldrig om vem som dog och vem som överlevde. Först tyckte jag att de politiska bitarna var svintråkiga men efter ett tag så blev det till min egen förvåning ganska intressant (tecken på att jag börja bli gammal?).

Akos och Cyras relation förstod jag mig inte på. Akos orakelmamma och brorsan är bara konstiga och man lärde inte känna dem särskilt väl. Att man får följa andra berättarröster än Akos och Cyras gav visserligen en breddare bild av vad som händer på olika planeter, men det gör också att fokusen blir splittrad och man blir inte fäst vid någon.

Allt som allt så tycker jag att boken är okej, men inte så mycket mer än så. Hoppas på att författarens nästa verk tilltalar mig mer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag minns ju från första boken att jag inte fattade hur Akos kan vara shotet när hans syskon inte var det, misstänkte dock aldrig att Cyra och Akos bytte plats med varandra som bebisar. Shit, vad jobbigt det måste ha varit för mammorna.
  • Cisi växte mycket i mina ögon, hon började som ganska intetsägande men det är häftigt hur hon kan kontrollera andra utan att det märks.
 

Tags: , ,