RSS

Category Archives: Dystopi

Victoria Aveyard – War Storm

Snarare en krigspust än en krigsstorm.

Titel: War Storm
Författare: Victoria Aveyard
Serie: Red Queen #4
Sidantal: 6662
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Mare Barrow learned this all too well when Cal’s betrayal nearly destroyed her. Now determined to protect her heart—and secure freedom for Reds and newbloods like her—Mare resolves to overthrow the kingdom of Norta once and for all… starting with the crown on Maven’s head.

But no battle is won alone, and before the Reds may rise as one, Mare must side with the boy who broke her heart in order to defeat the boy who almost broke her. Cal’s powerful Silver allies, alongside Mare and the Scarlet Guard, prove a formidable force. But Maven is driven by an obsession so deep, he will stop at nothing to have Mare as his own again, even if it means demolishing everything—and everyone—in his path.

War is coming, and all Mare has fought for hangs in the balance. Will victory be enough to topple the Silver kingdoms? Or will the little lightning girl be forever silenced?

Tycke:
Nu har vi kommit till den fjärde och sista boken i en av de populäraste YA-fantasy-serierna under de senaste åren. Nya berättarröster, ny miljö men fortfarande samma gamla kärleksbekymmer. Man kan ju tycka att Mare och Cal borde ha löst sina relationsproblem vid det här laget men nope, tre böcker räcker tydligen inte så vi ägnar även större delen av den fjärde boken åt att försöka definiera vad de känner för varandra.

Med tanke på titeln så förväntade jag mig ett storskaligt och episkt krig mellan nationerna, men istället blev det några få småstrider. Det finns några guldkorn till actionscener men annars så består större delen av texten av inre monologer, tanker om hur illa/mycket de tycker om karaktärerna i sin omgivning, osäkerheten inför framtiden etc. Det skulle ha varit helt okej om det var en eller två berättarröster, men nu är det flera stycken och alla låter tyvärr ganska lika.

Egentligen så fattar jag inte riktigt varför jag fortsätter med denna serie när den bara har blivit sämre för varje bok. Men nu är den i alla fall utläst och även om jag blev besviken så känns det väldigt skönt att ha avslutat en serie.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Alltså Mavens död, den kändes ju så kort! Fattade liksom inte ens att Mare hade dödat honom (eller kommer det att visa sig i en uppföljare att Maven lever ändå?). Och han kändes så patetiskt i slutet. Tyckte även att det kändes en aning påtvingat att han lyckades springa loss i slutet. Trodde först att han skulle lyckas fly, men icke.
  • Även om jag uppskattar att alla karaktärer inte kan få sina lyckliga slut så tycker jag att Mare och Cals relationsdrama är för långdraget. Han gick ju med på att abdikera till slut, ändå ska de skiljas åt och fundera på sina känslor. I epilogen bestämde sig visserligen Mare för att återvända till Cal men det var inte särskilt emotionellt.
  • Iris och hennes morsa fick ju inget riktigt avslut heller. De fick dra till reträtt, men sen får man knappt veta något om dem. Har en misstanke om att författaren eventuellt planerar en fortsättning med Iris som huvudroll.

 

Fler böcker av författaren.

Advertisements
 

Tags: , , ,

Justina Ireland – Dread Nation

Om det hade funnits zombier i Amerika på 1800-talet…

Titel: Dread Nation
Författare: Justina Ireland
Serie: Dread Nation #1
Sidantal: 455
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Jane McKeene was born two days before the dead began to walk the battlefields of Gettysburg and Chancellorsville—derailing the War Between the States and changing America forever. In this new nation, safety for all depends on the work of a few, and laws like the Native and Negro Reeducation Act require certain children attend combat schools to learn to put down the dead. But there are also opportunities—and Jane is studying to become an Attendant, trained in both weaponry and etiquette to protect the well-to-do. It’s a chance for a better life for Negro girls like Jane. After all, not even being the daughter of a wealthy white Southern woman could save her from society’s expectations.

But that’s not a life Jane wants. Almost finished with her education at Miss Preston’s School of Combat in Baltimore, Jane is set on returning to her Kentucky home and doesn’t pay much mind to the politics of the eastern cities, with their talk of returning America to the glory of its days before the dead rose. But when families around Baltimore County begin to go missing, Jane is caught in the middle of a conspiracy, one that finds her in a desperate fight for her life against some powerful enemies. And the restless dead, it would seem, are the least of her problems.

Tycke:
Historiska romaner är inget jag direkt hurrar för men när jag fick veta att Dread Nation skulle handla om zombier  och skolor som utbildade ungdomar till zombiejägare väcktes mitt intresse. Jag började läsa boken med ganska höga förväntningar och till min stora överraskning var den ännu bättre än vad jag hade trött.

Huvudrollen Jane är så himla kickass. Hon är smart och lojal, läser allt hon kommer över och skördar zombier i mängder. Hennes berättarröst är så härligt käck och gladlynt, vilket räddar boken från att bli ett mörkt hål för det händer riktigt hemska saker i den.

Förutom att folk dör till höger och vänster (vad kan man annars förvänta sig av en zombiebok?) så lever Jane dagligen under de vitas förtryck. De blir jämförda med apor, förväntas vara utvecklingsstörda, anklagade för att vara syndare, ja massor med otrevliga saker, och sen förväntas de att riskera sitt liv för att skydda/tjäna den vita överklassen. Jag har aldrig läst en bok med lika mycket uttalad och accepterad rasism tidigare, och tanken på att svarta personer faktiskt behandlades så illa för bara några hundra år sedan får mig att bli så arg och ledsen.

Miljön är bra beskriven och språket flyter på bra. Spänningen är nästintill olidlig och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken när jag väl började läsa. Det enda som hindrar boken från att få fullpoäng av mig är att jag inte blev känslosam av den. Trots allt som händer så behåller Jane sin kaxiga berättarröst vilket gör att jag som läsare inte känner förlusterna på allvar. Sen störde jag mig i början på Jane som hatade Katherine bara för att hon var vacker, men det släppte snabbt när handlingen kom igång. Vänskapen mellan dem blev en av anledningarna till varför jag gillar boken så mycket.

Förutom att ha sympatiska karaktärer (framförallt starka tjejer) och väldigt spännande handling, så ger boken även en bra inblick i hur illa de svarta blev handlade för inte så länge sedan. Det är visserligen många månader kvar men jag kan redan nu säga att Dread Nation kommer med stor sannolikhet att vara bland mina topp 5 böcker i år!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åhh, jag hade inte alls tänkt på att Janes mamma är svart i hemlighet. Så Jane dödade sin pappa när hon var tio, snacka om att vara hård.
  • Undrar om det kommer att bli någon kärlekstriangel mellan Jane, Jack och Gideon. Jag är på team Gideon i så fall!
  • Katherine växte mycket i mina ögon under läsningens gång. Gillar att hon är lika bra på att manipulera folk som Jane är. Älskar också vänskapen som växer fram mellan dem.
 

Tags: , ,

Merissa Meyer – Archenemies

Kärleksintresse och fiende på samma gång

Titel: Archenemies
Författare: Marissa Meyer
Serie: Renegades #2
Sidantal: 560
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Time is running out.
Together, they can save the world.
But they each other’s worst nightmare.

In Renegades, Nova and Adrian (aka Insomnia and Sketch) fought the battle of their lives against the Anarchist known as the Detonator. It was a short-lived victory.

The Anarchists still have a secret weapon, one that Nova believes will protect her. The Renegades also have a strategy for overpowering the Anarchists, but both Nova and Adrian understand that it could mean the end of Gatlon City – and the world – as they know it.

Tycke:
Marissa Meyer fortsätter att rida på trenden med superhjältar. Archenemies är den andra boken i en planerad trilogi och tyvärr tycker jag att den lider av mellanbokssyndromet: långsam och känns mest som en transportsträcka.  Visst har den sina spännande delar, t.ex. så är slutet riktigt pulshöjande och det är här Meyer briljerar med sina actionscener och tvister. Problemet är att man hinner tappa lite av intresset innan man kommer dit.

Handlingen kretsar kring Novas infiltration och Adrians hemlighet om att han är The Sentinel. Romansen mellan dem spirar och under mer än halva boken så försöker Nova kommer till underfund med sina känslor och Adrian försöker låtsas att hon bara är en vän när han tänker på henne hela tiden. Man får även väldigt många inre dialoger från Nova om att The Renegades är uppblåsta hjältar som vill kontrollera samhället med sina krafter. Jag gillar att boken lyfter upp gråzonen mellan godhet och ondska, men detta upprepas lite väl mycket och i slutändan upplevs det som tjatigt.

Nåja, nog med klagomål, boken är faktiskt inte så dålig som jag har fått det att låta som hittills. Inledningen var bra, lagom takt och bra återintroduktion så att även om det nästan var ett år jag läste första boken så kom jag snabbt in i handlingen. Språket flyter på väldigt bra och även om det är många “vardagsscener” så de flesta av dem ganska intressanta. Hade boken varit 100 sidor kortare så skulle jag säkert ha älskat den. Det finns ju trots allt en underliggande spänning som gjorde att jag ville läsa klart boken, det är bara det att det tog så lång tid innan man kommer till klimaxen i slutet.

Slutsatsen är att trots en del upprepningar, utdragen handling och tonårshormoner så gillar jag boken. Slutet höjde verkligen betyget och det ska bli intressant att se hur Novas och Adrians relation kommer att utvecklas när båda två har så stora hemligheter. Kommer att läsa tredje boken när den släpps.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag avskyr verkligen Frostbites team, så himla elaka de är. Och så typiskt att båda The Sentinel och Nightmare får skulden (Hawthornes död och Maxs skada) när det är dem som är de skyldiga. Så rätt att åtminstone två av dem blir av med deras superkrafter.
  • Undrar vad Adrians “stjärna” består av, och varför blev det en sten i Novas armband? Undrar om man får veta var superkrafterna kommer ifrån i sista boken?
 

Tags: , ,

Veronica Roth – The Fates Divide

Akos och Cyras öden går mot uppfyllelse.

Titel: The Fates Divide
Författare: Veronica Roth
Serie: Carve the Mark #2
Sidantal: 443
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
The lives of Cyra Noavek and Akos Kereseth are ruled by their fates, spoken by the oracles at their births. The fates, once determined, are inescapable.

Akos is in love with Cyra, in spite of his fate: He will die in service to Cyra’s family. And when Cyra’s father, Lazmet Noavek—a soulless tyrant, thought to be dead—reclaims the Shotet throne, Akos believes his end is closer than ever.

As Lazmet ignites a barbaric war, Cyra and Akos are desperate to stop him at any cost. For Cyra, that could mean taking the life of the man who may—or may not—be her father. For Akos, it could mean giving his own. In a stunning twist, the two will discover how fate defines their lives in ways most unexpected.

Tycke:
Så var vi tillbaka i Cyras och Akos värld där det ständigt är konflikter. Det var ett tag sen jag läste första boken Carve the Mark (eller Dödens märke som den heter på svenska) men det tog inte lång tid innan jag kände mig som hemma igen.

Jag kan inte sätta fingret på vad, men det är något som gör så att jag har svårt att sympatisera med karaktärerna. Språket är bra, handlingen i sig är ganska spännande och “tvisten” blev jag överraskad av, men jag brydde mig aldrig om vem som dog och vem som överlevde. Först tyckte jag att de politiska bitarna var svintråkiga men efter ett tag så blev det till min egen förvåning ganska intressant (tecken på att jag börja bli gammal?).

Akos och Cyras relation förstod jag mig inte på. Akos orakelmamma och brorsan är bara konstiga och man lärde inte känna dem särskilt väl. Att man får följa andra berättarröster än Akos och Cyras gav visserligen en breddare bild av vad som händer på olika planeter, men det gör också att fokusen blir splittrad och man blir inte fäst vid någon.

Allt som allt så tycker jag att boken är okej, men inte så mycket mer än så. Hoppas på att författarens nästa verk tilltalar mig mer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag minns ju från första boken att jag inte fattade hur Akos kan vara shotet när hans syskon inte var det, misstänkte dock aldrig att Cyra och Akos bytte plats med varandra som bebisar. Shit, vad jobbigt det måste ha varit för mammorna.
  • Cisi växte mycket i mina ögon, hon började som ganska intetsägande men det är häftigt hur hon kan kontrollera andra utan att det märks.
 

Tags: , ,

Lizette Edfeldt – Brännmärkt

Ett svenskt bidrag till ungdomsdystopisamlingen

Titel: Brännmärkt
Författare: Lizette Edfeldt
Serie: Imperiet #1
Sidantal: 446
Utgivningsår: 2017

Baksidetexten:
Efter flera hundra år av översvämningar, orkaner, epidemier och krig tvingas återstoden av mänskligheten att hålla hårt i sina resurser för att inte gå under. Befolkningen är inordnad i ett hierarkiskt system, där bara den som fötts som Alfa kan göra sin röst hörd. En värld, fyra zoner, tio rang. Detta är Imperiet. I rang åtta lever Adeline Theta – en sarkastisk och upprorisk tjej som vägrar att acceptera sitt öde. Runt halsen bär hon det enda hon har kvar efter sin bortgångna mor en amulett i silver. Smycket är hennes mest värdefulla ägodel, men den drar snart in henne i ett livsfarligt dubbelspel. Hon tvingas ta upp kampen mot Imperiet, som visar sig vila på hemligheter mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat ana. För att överleva måste hon ge upp det hon håller allra kärast. Kanske till och med sig själv…

Tycke:
En svensk ungdomsdystopi som dessutom har ett snyggt omslag. Denna har jag suktat efter sedan den dagen jag fick veta att den skulle bli utgiven. Samtidigt så undrar jag vad författaren har för nytt att erbjuda i den (för mig) numera ganska uttjatade genren.

Boken börjar klassiskt med en mystiskt prolog där man inte fattar särskilt mycket för att sedan handlar om Adeline, en bitter tjej som är trött på förtrycket i samhället. Alla föds in i sina kast och stannar där resten av livet, för Adeline innebär detta en framtid full av slit och fattigdom. Sedan händer det saker som gör att boken påminner om Diabolic och Red Rising, fast utan lika sympatiska karaktärer och trovärdighet.

Just de ovannämnda sakerna gjorde att boken inte blev en fullpoängare hos mig. Jag fastnade varken för Adeline eller för någon av de andra karaktärer. Och trovärdigheten ska vi inte ens börja prata om, hur kan man låtsas vara någon som man knappt känner och ingen märker det? Jag har även svårt att köpa karaktärernas motivation och driv, det är handlingen som styr karaktärerna och inte tvärtom.

En sak som jag dock tycker mycket om är att det är fritt fram med samkönade relationer (så länge man tillhör samma kast), Adeline har hånglat med både tjejer och killar, hennes syster är kär i en annan tjej och det vävs så naturligt in i berättelsen. Av alla dystopiserier jag har läst så har jag bara stött på normaliserade samkönade relationer en enda gång tidigare. Så bra gjort där!

Språket fungerar bra, tycker ibland att det blir för mycket upprepningar (jaja, jag fattar att han har blåa ögon) men annars helt okej. Stundtals är boken riktigt spännande, speciellt i slutet, vilket också är trevligt. Ser jag andra boken i biblioteket så kan jag tänka mig att låna den.

 

Tags: , , ,

Tahereh Mafi – Restore Me

Mera Juliette och Warner!

Titel: Restore Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #4
Sidantal: 435
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:

(OBS! Handlingen innehåller spoilers för de tidigare böckerna i serien.)

Juliette Ferrars thought she’d won. She took over Sector 45, was named the new Supreme Commander, and now has Warner by her side. But she’s still the girl with the ability to kill with a single touch—and now she’s got the whole world in the palm of her hand. When tragedy hits, who will she become? Will she be able to control the power she wields and use it for good?

Tycke:
Att fortsätta på redan avslutade serier verkar vara väldigt inne bland YA-författare. Om ni gillar Rör mig inte-trilogin så lär ni väl inte ha missat att Mafi har släppt en fjärde bok som är startskottet för en uppföljande trilogi (yepp, det kommer alltså att bli 6 böcker i serien totalt).

Jag var ju nöjd med originalserien men samtidigt väldigt nyfiken på vad som skulle hända med Juliette och Warner. Det visar sig tyvärr att jag blev en aning besviken.

Om vi först ska ta upp det positiva så är språket minst lika fantastisk och karaktärerna väldigt levande och karismatiska.  Vi får en större bild av den dystopiska framtidsvärlden och det är väldigt intressant. Handlingen är ganska spännande också och boken gick snabbt att läsa.

Så vad är det jag blev besviken på då? Jo, Juliettes och Warners relationsdrama och kommunikationsproblem, herregud, börja prata med varandra istället för att anta en massa saker! Boken kunde ha varit hälften så tjock om de hade gjort det. Sen hade jag väldigt svårt att se Juliette i sin nya roll (vilket iofs hon också har), men jag finner det inte så trovärdigt att hon blir spoiler [den nya ledaren när hon knappt vet hur världen fungerar, och Warner verkar ju inte vilja upplysa henne.]

Slutet av boken var dock riktigt spännande och det gjorde så att jag fick mersmak för serien. Får hoppas att nästa bok släpps snart så att jag kan läsa fortsättningen.

 

Tags: , ,

S.J. Kincaid – Diabolic

Skapad för att vara den perfekta livvakten.

diabolicTitel: Diabolic
Författare: S.J. Kincaid
Serie: The Diabolic #1
Sidantal: 188
Utgivningsår: 2016

Officiell handling:
Diaboler är hänsynslösa. Diaboler är livsfarliga. Inte ett spår av mänsklighet återstår hos dem. Eller?

Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida – den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

Tycke:
Den här boken var jag superhypad på då den släpptes på svenska, men sedan så läste jag ett par halvljumma recensioner om den och intresset la sig. För ett par veckor sen låg den så fint i hyllan på biblioteket och jag tänkte att jag kunde ge den en chans ändå. Det visade sig vara helt rätt gjort, boken var mycket bättre än förväntad!

Jag gillar spänningen, brutaliteten och flera av karaktärerna. Huvudrollen Nemesis är rätt blek men hennes personlighet är att vara kall, så på ett sätt så har författaren gjort ett bra jobb med henne. Både Sidonia och Tyrus tyckte jag var väldigt intressanta.

Till min förtjusning så var instaloven inte så farlig, visst, romansen utvecklades väldigt snabbt och man fattade liksom efter några kapitel att Tyrus kommer att vara ett kärleksintresse. På den biten är den väldigt förutsägbar men jag kan glatt säga att det fanns flera tvister som totalöverraskade mig.

Världen hade jag från början lite svårt att köpa. Eftersom jag själv jobbar med teknik så har jag svårt att tro att mänskligheten kan bli så lata och naiva att de totalt struntar i vetenskap och tror att allting kommer att sköta sig själv.

Det är väldigt nära att den här boken skulle ha fått fyra stjärnor av mig på Goodreads, men en viss händelse i slutet drog ner på betyget, mer om det i spoilerdelen.

Kort sagt, en spännande och brutal bok som är full av tvister och intriger. Den överraskade mig och jag kommer absolut att plocka upp uppföljaren när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh, även om jag numera inte är så överdrivet förtjust i kärlekstrianglar så var ju denna riktigt intressant. Jag trodde faktiskt att Sidonia var intresserad i han den mesiga killen. Vilken tvist! Himla synd att Sidonia dog på riktigt i slutet.
  • Alltså… kan Nemesis inte tänka själv? Det var ju så uppenbart att det var Cygna som låg bakom allt. Istället så misstror hon Tyrus och lyssnar på drottningen som hon vet är grym och hänsynslöst. Gah! Det sänkte faktiskt bokens betyg för mig.

+ Miljö
+ Handling
+ Spänning
+ Tvister
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Tyrus
Bästa scen eller del: Spoiler [När Nemesis trodde att Sidonia var död]

Rekommenderar för:
Vill du ha en sci-fi med grymma karaktärer och där folk dör till höger och vänster så har du hittat rätt.

Andra delar i serien:
1. The Diabolic
2. The Empress
3. Titel ej bestämd

 

Tags: ,