Amie Kaufman & Jay Kristoff – Aurora Rising

Som Guardians of the Galaxy, fast mindre rolig.

Titel: Aurora Rising
Författare: Amie Kaufman & Jay Kristoff
Serie: The Aurora Cycle #1
Sidantal: 473
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Ty är den bästa studenten på Aurora Academy och borde ha fått välja sitt drömteam, men tyvärr missar han tillfället för han var upptagen med att rädda Aurora (Auri), den enda levande flickan ombord på ett passagerarskepp som lyftes från jorden för 200 år sedan. Auri visar sig besitta konstiga magiska krafter med sitt nya knasiga gäng får Ty uppdraget att lista ut vem hon är och vad hon är ämnad att göra.

 

 

Tycke:
Författarduons The Illuminae Files tog mig (och hela YA-världen) med storm och de har nu återvänt med en ny scifi-trilogi, denna gång med aliens, mysterium och en minst sagt obehaglig fiende.

Spänningen är utan tvekan bokens starkaste sida och även humorn faller mig in. Däremot är det för många berättarröster och ingen av karaktärerna (förutom Fin) känns som något mer än sin stereotyp. Man fick helt enkelt inte tillräckligt med tid (eller sidor) för att lära känna karaktärerna på djupet. Trots det dramatiska slutet så kände jag mig ganska oberörd.

Detta är dock bara den första boken och jag har förhoppningar om att man kommer att få veta mer om gänget. Handlingen är som sagt bra och all action gör att sidorna bara flyger förbi.

Aurora Rising är ingen ny Illuminae, men den står på egna ben och har potential. Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag har en känsla av att Cat kommer tillbaka i de kommande böckerna, först som en hjärntvättad fiende och sedan som en allierad.
• Jag trodde faktiskt först att Cat hade förrått Ty på riktigt, tyckte verkligen illa om henne då, tur att det bara visade sig vara ett spel.
• Fins kultur påminner mig om kinesisk kultur för familj/släkt betyder så mycket.

Advertisement

 

The Martian – Andy Weir

Att vara ensam på mars.

Titel: The Martian
Författare: Andy Weir
Sidantal: 369
Utgivningsår: 2011

Officiell beskrivning:
Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos självironi, ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem.

Tycke:
Den här boken har jag hört väldigt mycket gott om och att Matt Damon spelar huvudrollen i filmatiseringen av den är ju inte direkt något som har gått mig förbi. Eftersom jag har tvångstankar om att jag måste läsa boken först innan jag ser filmen så skaffade jag hem boken.

Trots mina förväntningar så lyckades boken överträffa dem! Boken liknade ärligt talat inget som jag har läst innan. Böcker brukar ju vara antingen karaktärsdrivna eller handlingsdrivna, men The Martian är snarare teknikdriven. Det är så mycket vetenskapliga förklaringar och beräkningar och konstigt nog blir det inte tråkigt utan bara imponerande!

Boken har även en stor dos av humor vilket gjorde den lättsam att läsa trots att premisen egentligen är väldigt mörk (jag menar, hur ska man klara av att överleva ensam på mars när alla andra tror att man är död?). Kapiteln är korta och det är även mycket dialoger. Allt detta bidrog till att sidorna bara flög förbi.

Om jag nu ska säga något negativt om boken så är det att den är lite för rolig. Huvudrollen Mark tar allting väldigt lätt och jag har svårt att tänka mig att man kan vara så positiv när man är helt isolerad från omvärlden och vet inte ens om man kommer att överleva morgondagen. Jag skulle definitivt inte ha klarat av ensamheten lika bra. En del skämt kändes väl också lite omogna för min smak.

Skrivmässigt är det inget mästerverk, men den är utan tvekan mycket underhållande. Rekommenderar den till alla oavsett om man gillar sci-fi eller ej!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Yay! Mark överlevde! Även om jag hade på känn att det skulle sluta lyckligt så var jag inte helt säker förrän i slutet. Hoppas nu bara att de klarar av hemresan!

+ Spänning
+ Handling
+ Humor
+ Vetenskaplig fakta
– Lite för lättsam ton ibland
– Otillräckligt karaktärsdjup

Mest intressanta karaktär: Mark
Bästa scen eller del: Spoiler [När Mark fick kontakt med jorden]

Rekommenderar för:
Ni som vill ha annorlunda överlevnadsbok där man kan gotta sig i vetenskaplig fakta.

Rekommenderar inte för:
Tycker du att det är tråkigt med beskrivningar och uträkningar så kanske boken inte passar dig.

 

 

Minirecensioner – Låtsaspojkvän och en gyllene son

Titel: The Fill-In Boyfriend
Författare: Kasie West
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Gia blir dumpad av sin långdistanspojkvän precis innan skolbalen och för att hennes vänner inte ska tro att hon har ljugit ihop honom ber hon en främmande kille låtsas vara hennes kille för kvällen.

Tycke:
Kasie West är en mästare på att få till romantiska och mysiga böcker och den här är absolut inget undantag. Även om huvudrollen skiljer sig en del från mig så var det ändå så lätt att sympatisera med henne. Killhuvudrollen är också lagom söt, snäll och mysig. Jag gillar Gias karaktärsutveckling och den spirande romansen mellan henne och Fill-In Bradley. Bec är också väldigt cool.

Men Gias vänner. Herregud, jag förstår mig inte på dem. Varför är de kompisar med varandra? Tyckte inte att det kändes riktigt trovärdigt där samt man fick inte riktigt någon klarhet.

Kortfattat en väldigt mysig bok, kanske inte den bästa som West har skrivit men vill ni ha något lättläst och mysigt så plockar gärna upp den här.

________________________________________________________________________________

 

Titel: Gyllene sonen (original The Golden Son)
Författare: Pierce Brown
Serie: Red Rising #2
Sidantal: 475
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Darrow fortsätter sin kamp med att infiltrera de gyllene och förstöra dem inifrån.

Tycke:
Rött uppror är en av de bästa böckerna jag har läst i år och jag kunde inte läsa fortsättningen fort nog. Uppföljaren tar vid ett par år senare där Darrows fiender från första boken hotar hans uppdrag och liv.

Jag måste erkänna att jag hade glömt bort rätt många av namnen och det tog ett tag innan jag fick ordning på vem som var vem. Det störde dock inte läsupplevelsen alltför mycket och precis som föregången är handlingen spännande rakt igenom. Jag kan dock tycka att det är lite för mycket upprepningar och action hela tiden. Darrow lyckas chockera fienden varenda gång och till slut blir det lite för mycket action.

Intrigerna får också en på helspänn. Man vet aldrig riktigt vem man kan lita på och vem som kommer att förråda en. Möjligen kan jag tycka att Darrow är lite naiv ibland och gör fel val ibland, fast å andra sidan är det ju hans instinkter som har tagit honom så långt.

Romansen med Mustang tycker jag fortfarande känns lite vekt. Det kan ju ha sin förklaring i att de knappt pratar med varandra och boken fokuserar inte särskilt mycket på kärleksbiten.

Slutet är en riktig cliffhanger och jag vet inte hur jag ska stå ut med att vänta tills nästa år innan den tredje och avslutande delen kommer. Jag tror faktiskt att jag kommer att läsa den på engelska direkt för jag vill veta fortsättningen så fort som möjligt!

Andra delar i serien:
1. Rött uppror (original Red Rising)
2. Den gyllene sonen (original The Golden Son)
3. Morningstar

 

 

Minirecensioner – Den lille prinsen, håll dig lugn

Titel: Den lille prinsen
Författare: Antoine de Saint-Exupéry
Sidantal: 94
Utgivningsår: 2015 (original 1940)

Minihandling:
En vuxen träffar på Den lille prinsen i öknen och får ta en del av hans resa till planeten jorden.

Tycke:
Den lille prinsen är en älskad barnbok och efter att ha läst den förstår jag varför. Illustrationerna är fina och språket är enkelt men vackert. Dessutom har den ett budskap som får mig som vuxen att tänka efter. Hur många barn har gett upp sina drömmar på grund av att de vuxna tycker att de är trams? Hur upptagna är vi inte av att tjäna pengar och hitta vår plats i samhället så att vi faktiskt glömmer bort att leva?

Första halvan av boken gillar jag jättemycket, älskar att läsa om prinsens besök hos de olika planeten. Sen blev nog boken lite väl för filosofiskt för mig och jag hängde liksom inte helt med. Känner att jag borde läsa om den någon gång i framtiden för att se om jag förstår den bättre då.

Vill du ha en djup barnbok så testa gärna på den här.

Betyg: 6/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: Please Keep Calm
Författare: Courtney Summers
Serie: This is Not a Test #2
Sidantal: 74
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Fortsättningen på This is Not a Test.

Tycke:
När jag läste This is not a test för ett par år sedan så gillade jag den väldigt mycket. Idén med en självmordsbenägen huvudroll i en zombiebok är bara så intressant. Däremot så var slutet riktigt frustrerande för det fanns inget slut. Boken tog slut lite mitt i, jahopp…

Men nu har det kommit en fortsättning! Det är dock ingen helbok utan en längre novell som berättas ur Rhys synvinkel. Om jag ska vara helt ärlig så föredrar jag Sloanes berättarröst för hon se världen ur ett annorlunda perspektiv. Med Rhys så var det mer den vanliga zombieapokalyps-stuket, springa, överleva, springa, överleva. Boken är väldigt välskriven och brutal på sina ställen vilket jag uppskattar, men den är för kort och återigen så slutar den ganska abrupt igen (fast lite bättre den här gången).

Beroende på hur tillfreds man är med slutet i This is Not a Test så kan Please Keep Calm vara ett måste eller något onödigt. Jag är i alla fall glad över att jag läste den och håller tummarna på att Summers kommer att ge ut en till fortsättning.

Andra böcker i serien:
1. This is Not a Test
2. Please Keep Calm

Betyg: 6,5/10

 

100 tonåringar för att befolka en planet

Mitt i allt kärleksdrama så finns det lite överlevnad

Titel: The 100
Författare: Kass Morgan
Serie: The Hundred #1
Sidantal: 323
Utgivningsår: 2013

Handling:
Det har gått många år sedan strålningen på jorden blev för farlig och människorna flydde ut till rymden. Wells, Clarke, Octavia och Bellamy är alla unga brottslingar som ovilligt får en ny chans till livet – i form av att bli skickad tillbaka till jorden. Kraschlandningen dödar flera av de 100 ungdomarna och mycket av provianten blir förstörd. Hur ska de kunna klara sig på en obebodd jord när de flesta av dem saknar kunskap och beredskap? Överlevnaden är dock inte det viktigaste. Wells bröt mot lagen för att han vill skydda sin älskade Clarke. Clarke kan inte förlåta Wells för hans förräderi. Bellamy får känslor för Clarke samtidigt som han behöver hålla ett vakande öga över sin lillasyster Octavia.

Tycke:
The 100 har fått mycket uppmärksamhet eftersom den även finns som tv-serie som är inne på sin andra säsong. Hur lika handlingen i boken och i tv-serien är vet jag inte men det ska jag ta reda på någon gång. Jag hoppas personligen på att det skiljer sig ganska mycket.

Konceptet med boken låter riktigt lockande men vad jag trodde skulle vara en actionfylld och spännande bok blir istället en såpopera som bara går ut på att läsa om vem som är olyckligt kär i vem, vem som inte kan förlåta vem, vem som döljer saker för vem, osv. Det fanns så många tillfällen jag ville skrika åt karaktärerna att det finns viktigare saker att fokusera på, t.ex. att överleva. Visst, de gör vettiga saker också som att hämta vatten och sätta upp sjuktält, men allt det där kommer i skymundan för 90% av karaktärernas tankar går ut på att tänka på sina kärleksintressen (eller på sin syster).

Flashback-scener finns det också gott om. Jag tror att de fungerar bättre i filmform än i bokform. Jag är ju mycket mer nyfiken på att ta reda på hur de ska klara sig på planeten än att veta hur de blev oskyldiga brottslingar. Dessutom så lär man knappt känna några av de andra ungdomarna som inte har en berättarröst.

Nu låter jag så negativ igen men det beror på att jag hade så höga förhoppningar. Hade ju hoppats på något i stil med Flugornas Herre men fick istället uh… något väldigt annat. Boken är helt okej, jag är i alla fall så pass nyfiken att jag ska titta på tv-serien.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Gahh, så himla typiskt att så fort det ordnade sig mellan Clarke och Wells så dör Thalia och helt ologiskt så skyller Clarke på Wells. Herregud, han försökte ju bara hjälpa till. Fattar inte vad han ser i Clarke.

• Tycker inte att Glass del bidrog så mycket till berättelsen. Hon var ju bara med för att man skulle få reda på att skeppet börjar få slut på syre. Och just det, hur hemsk och självisk är inte Wells som riskerar HELA mänskligheten på grund av att han vill ge sin ex-flickvän en chans att överleva?  

• Säkerheten på skeppet måste vara rätt kass också med tanke på att Bellamy lyckades skjuta Wells farsa, Wells lyckades sabotera syretillförseln och Glass lyckades ta sig mellan skeppet fast allting var nerlåst.

Koncept: +0,5
För mycket drama: -0,5

Mest intressanta karaktär: Graham (kanske för jag tänkte på mjöl -> bullar varje gång jag läste hans namn)
Bästa scen eller del: Spoiler [När Wells och Clarke blev ihop igen, fast de gjorde slut ett par kapitel senare…]

Rekommenderar för:
Ni som vill ha mycket drama och lite överlevnad.

Rekommenderar inte för:
Leta du efter något spännande och psykologiskt i stil med Flugornas Herre så är inte den här boken något för dig.

Betyg: 5/10

Andra delar i serien:
1. The 100
2. Day 21
3. Homecoming

 

Minirecensioner – En död hund och en glödande opal

Titel: The Curious Incident of the Dog in the Night-Time
Författare: Mark Haddon
Sidantal: 275
Utgivningsår: 2003

Minihandling:
15 åriga Christopher som är autistisk försöker lösa mysteriet med vem som har dödat grannens hund. Hans undersökningar leder honom till en mycket större hemlighet än vad han hade väntat sig.

Tycke:
Gillar den här mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Boken påminner mig till en del om The Perks of Being a Wallflower eftersom båda böckerna handlar om hur huvudrollen (som båda är tonåriga pojkar som har svårt för sociala koder) skriver ner händelser ur sitt liv. I TPoBaW skriver Charlie brev och i TCIotDitNT skriver Christopher en bok.

Riktigt intressant att läsa om hur ett autistiskt barn ser på omvärlden. Det känns som att jag har mycket större förståelse för dem nu. Och att vara förälder till ett autistiskt barn måste vara väldigt svårt. Tänk att ens barn inte tillåter att du kramar eller pussar på honom/henne, att de börjar slåss om du rör vid dem. Eller att de alltid måste i förväg veta hela schemat för dagen och skriker okontrollerat om något avviker från planeringen. Eller att de inte äter maten om den är av en viss färg eller om tomaten rör vid potatisen.

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time är verkligen en tankeväckande och läsvärd bok. Jag har inte tidigare tänkt på hur är att vara autistiskt och hur föräldrarna kan känna sig. Rekommenderas!

Betyg: 7/10

________________________________________________________________________________

Titel: Opal
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Lux #3
Sidantal: 382
Utgivningsår: 2012

Minihandling:
Katy, Daemon och gänget på räddningsaktion.

Tycke:
En bra bok men inte lika bra som de två första. Börjar tyvärr tröttna på hur himla macho och dryg Daemon är. I början tyckte jag att det var rätt charmigt med hans kaxiga attityd men nu tycker jag istället att den är på gränsen till omogen. Klarar inte heller av att han är så beskyddande och tror att han vet bäst. Katy är härlig som alltid och jag älskar hennes berättarröst. Dock så tycker jag att hennes svartsjuka är väldigt överdriven, speciellt när Daemon egentligen inte har givit henne någon anledning att vara misstänksam.

Olyckligtvis så har jag råkat spoila för mig själv om hur boken skulle sluta så jag blev inte så överraskad av slutet. Började på den här boken i slutet av NaNoWriMo där jag skrev som en besatt så jag läste bara cirka 20 sidor varje kväll. Jag tror att kombinationen av allt detta gjorde att jag aldrig riktigt kom in i boken och därför gillar jag inte boken lika mycket som de tidigare delarna. Kommer dock absolut att läsa fortsättningen.

Andra böcker i serien:
1. Obsidian
2. Onyx
3. Opal
4. Origin
5. Opposition

Extraböcker:
0.5. Shadows

Betyg: 6,5/10

________________________________________________________________________________

Titel: Glow
Författare: Amy Kathleen Ryan
Serie: Sky Chasers #1
Sidantal: 385
Utgivningsår: 2011

Minihandling:
Ett generationsskepp som är på väg att kolonisera en ny planet blir attackerat av ett annat generationsskepp där det inte finns några barn ombord.

Tycke:
En bok som till en början påminde mig om Across the Universe eftersom handlingen utspelar sig på ett generationsskepp och berättarperspektivet växlar mellan en tjej och en kille. Killen är dessutom den som ska bli skeppets nästa ledare. Dock så tog likheterna slut där.

Jag gillar verkligen den mörka stämningen och att båda sidorna är eländigt. Det är som att välja mellan pest eller kolera. Detsamma gäller karaktärerna. Ibland så hejar man verkligen på dem men sen så gör de något som gör att man tar avstånd från dem. Min favorit bland dem är väl Kieran för han känns som den mest mänskliga av dem. Han gör dumma misstag men i grund och botten så vill han bara väl. Waverly är modig men jag gillar inte det hon gör i slutet. Seth är ett stort frågetecken, för det mesta så avskyr jag honom, men då och då glimtar han till och verkar inte vara så dålig.

En ganska bra bok i mitt tycke. Även om jag inte fastnade för karaktärerna så tycker jag ändå om att författaren har gjort dem flersidiga. Handlingen är också ganska spännande så jag kan mycket väl tänka mig att läsa fortsättningen.

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Glow
2. Spark
3. Flame

 

 

Mini-rec: En blödande halvvampyr som försvinner iväg i Peru

Titel: What Really Happened in Peru
Författare: Cassandra Clare & Sarah Rees Brennan
Serie: The Bane Chronicles #1
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Åh Magnus, Magnus, du är bara för cool, rolig, charmig, söt, bedårande… ja allt! Den här e-boken handlar om fyra av Magnus äventyr i Peru där han ibland får sällskap av sina trollkarlskollegor Ragnor Fell och Catarina Loss. Deras tjat och dialoger är bara så himla roliga, Ragnor är liksom superseriös och Magnus tar ingenting på allvar. Kombinationen av dem två fick mig att le flera gånger.

Boken är bara på 40 sidor och indelade i fyra kapitel där varje del behandlar ett årtal i Peru. Trots att boken inte är så lång så tycker jag ändå att man fick en bra bild av Magnus och hans relation med sina reskamrater. Gillar ni Shadow Huntervärlden och Magnus Bane så lär ni också gilla den här boken väldigt mycket!

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. What Really Happened in Peru
2. The Runaway Queen
3. Vampires, Scones, and Edmund Herondale
4. The Midnight Heir
5. The Rise of the Hotel Dumont
6. Saving Raphael Santiago
7. The Fall of the Hotel Dumont
8. What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything
9. The Last Stand of the New York Institute
10. The Course of True Love [and First Dates]

________________________________________________________________________________________

Titel: Tenth Grade Bleeds
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #3
Sidantal: 292
Utgivningsår: 2009

Tycke:
Blev ganska besviken på den här. Det som hittills har varit bra i serien blev sämre i den här boken. Karaktärerna gjorde ett par 180 graders personlighetsförändringar utan egentligen någon vettig anledning och sen blev de återigen sina forna jag vid slutet. Kändes mest som ett billigt trick för att skapa konflikter. Dessutom störde jag mig massor av flera av valen som Tod gjorde. Åh gud, varför är han en sån mes? Det kanske bara är jag som är grym men om en karaktär har försökt döda dig flera gånger samt torterat dina nära och kära så tycker jag att det är helt okej att avsluta dennes liv. Men nej, här ska man vara så himla god att man låter boven leva, trots att man vet att han bara kommer att återvända och göra livet surt för en igen.

Nej, ingen höjdare här. Blev besviken på karaktärerna flera gånger och handlingen kändes framtvingad. Något i stil med ”den här serien är på fem böcker så vi får inte låta den onda dö så tidigt trots att huvudkaraktären har haft flera tillfällen att döda honom”. Kommer dock att läsa fortsättningen för jag har redan resten av serien hemma.

Betyg: 4,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

________________________________________________________________________________________

Titel: As They Slip Away
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #0.5
Sidantal: 48
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Den här mellanboken är visserligen satt som #0,5 men jag skulle nog rekommendera att man läser den efter att ha läst första boken, alternativt den andra boken eftersom det var då den gavs ut.

Handlingen kretsar runt Selene, en bikaraktär som man träffade på i första boken Across the Universe. Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på henne eller hennes bakgrund men nu efter att ha läst den här boken så vet jag hur gripande och tragisk den är. Man får även läsa om hennes vänskap med de andra ungdomarna på anstalten, så på det sättet fick man även inblick i de mer betydande bikaraktärernas bakgrund också. Utan att avslöja för mycket så fick den här e-boken mig att uppskatta några karaktärer mer, och avskyr en viss karaktär ännu mer.

Gillar ni Across the Universe-serien så rekommenderar jag verkligen den här. Beth Revis språk är lika suveränt som vanligt och det tar inte många sidor förrän man är fast i berättelsen.

E-boken kan läsas online här.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

Extraböcker:
0.5. As They Slip Away

 

Femtio nyanser av en planet

Ett äventyr som pendlar mellan hopp och fara. 

Titel: Shades of Earth
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #3
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2012

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Amy och Elder har listat ut hemligheterna på Godspeed och är nu på väg till den nya planeten med över tusen passagerare. De visste att det inte kommer att bli lätt att anpassa sig till det nya livet men de hade ingen aning om hur farligt det är på den nya planeten. Trots att militärstyrkan nu är upptinade så hotas de av de stora varelserna som numera är deras grannar. Inte nog med det så litar inte jordborna och de skeppsfödda på varandra och det blir ständigt konflikter mellan Elder och Amys pappa. Kommer de att överleva på den nya planeten eller kommer människornas hopp att dö ut?

Omdöme:
Det är inte ofta jag älskar alla böckerna i en serie men det är precis vad jag gör med Across the Universe. Alla böcker är bra väldigt bra skrivna och så fyllda med galet spännande tvister att man inte kan låta bli att läsa ut dem i ett enda svep. Ett tips, om ni ska börja på den här serien så se till att ni har hela dagen ledig 🙂

Beth Revis är en mästare på att överraska läsarna och både första och andra boken fick mig rysa av spänning. Nu har jag förmodligen blivit van vid hennes berättarteknik så jag lyckades gissa till mig en del av hemligheterna men det var fortfarande en hel del som förvånade mig. Handlingen är helt klart det bästa med boken, med hela serien faktiskt, och även om den kritiska delen av hjärnan sände ut varningssignaler under läsningens gång så ignorerade jag dem för det var så himla spännande. Nu i efterhand när man har fått mer tid att begrunda berättelsen så inser man att det finns ett par viktiga saker vars trovärdighet kan ifrågasättas, men under läsningens gång var man så upp i varv att man märkte dem knappt. Mer om detta i spoilerdelen.

Båda Amy och Elder är karaktärer jag gillar väldigt mycket. Jag tycker så synd om Elder, han försöker så hårt men blir ändå ifrågasatt hela tiden. Jordborna har inte den blekaste aning om hur mycket han har varit med om och ser honom bara som ett barn och galjonsfigur. Å andra sidan förstår jag jordborna mycket väl också, de ser bara de nuvarande skadorna och känner inte till att det faktiskt har varit mycket värre innan Elder och Amy kom in i bilden.

Både Amy och Elder växte under bokens gång. Jag gillar Elder för han är uppoffrande och kämpar så hårt för sitt folk. Jag gillar Amy för hennes självständighet och nyfikenhet. I hennes situation skulle det ha varit så lätt att släppa allt ansvar och låta sina föräldrar skydda henne, men nej, här vågar hon stå för sina egna åsikter och det tycker jag är en väldigt beundransvärd egenskap. Dock så betedde hon sig ganska dumt ett par gånger i boken så Elder är min favorit.

Det blir svårt att fortsätta recensionen utan att spoila något så jag nöjer mig här. Across the Universe är en av mina favoritserier och har ni inte testat på att läsa första boken så MÅSTE ni göra det. Gillar ni den så lär ni älskar resten av serien också!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Att Chris måste vara en av de skyldiga var ju supertydligt, han var så himla creepy. Fattar dock inte hur han lyckas lura alla så länge? Har de inget namnregister på alla nerfrusna? Märkte de inte att gänget som gick ut var tio pers men det var elva stycken som kom tillbaka? Och hur lyckades han vara klädd som dem samt någon måste ju bara märka att han aldrig ha varit på jorden när de pratar om gamla minnen. Känns inte alls trovärdigt att han skulle kunna hålla sin identitet hemligt så länge.

• Att det redan har varit människor på planeten lyckades jag gissa ganska långt i förväg men det var ändå väldigt spännande att reda på om hur det hade gått till.

• Gillar slutet, det är både olyckligt och lyckligt på samma gång. Tycker synd om Amy som förlorar sina föräldrar (igen) efter så kort tid.

• Herre gud Orion… till och med innan han dör så måste han tala i gåtor.

 

Berättarröst: +1
Handling: +1
Spänning: +1
Karaktärer: +1
Tvister: +0,5
Ologiska saker: -0,5

Mest intressanta karaktär: Amy och Elder!
Bästa scen eller del: Gillar slutet men annars så gillar jag även när de [tog sönder statyn]
Minnesvärt citat: “I might have the whole world now, but it’s not enough if I don’t get to share it with her.”

Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

 

 

Måste vara väldigt varmt bland en miljon solar

Jag har hittat en ny favoritserie!

Titel: A Million Suns
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #2
Sidantal:386
Utgivningsår: 2012

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsdelen)

Handling:
16-årige Elder är numera ledaren på Godspeed och nu när befolkningen inte längre är neddrogade är det många som ifrågasätter hans auktoritet. Samtidigt får han reda på att skeppets energikälla har problem och snart kommer maten inte att räcka till. Folket blir argare för varje dag som går och det kommer inte att dröja länge förrän en revolution bryter loss. Under tiden som Elder försöker få ordning på skeppet är Amy upptagen med att knäcka ledtrådarna som Orion har lämnat kvar till henne. Och hon måste få reda på hans hemlighet snabbt innan tiden för skeppet rinner ut.

Omdöme:
Wow, här har vi verkligen en bok som är omöjlig att lägga ifrån sig. Jag öppnade upp den vid 22:00 och tänkte att jag skulle läsa en halvtimme och sen gå och lägga mig. Det slutade med att jag satt uppe till nästan 01:00 för jag var bara tvungen att få reda på hur det slutade. Seriöst, om jag hade haft tredje boken till hands också så skulle jag förmodligen ha börjat läsa den på direkten. Och detta gjorde jag en vanlig onsdagskväll, det gick åt mycket concealer dagen därpå för att dölja påsarna under ögonen.

Andra boken i en trilogi har ju en tendens att vara en seg transsportsträcka men här var det spänning rakt igenom. Det var bara så lätt att leva sig in i situationen trots att jag aldrig har varit ombord på ett rymdskepp. Jag kände mig stressad på riktigt när revolutionen hotade att bryta loss och kände mig både nervös och irriterad varje gång någon ifrågasatte Elders ledarskap. Amys del när hon följde efter Orions ledtrådar var riktigt spännande och avslöjandet av vissa hemligheter fick mig att rysa.

I de flesta böcker jag har läst som handlar om en revolution så brukar man oftast följa rebellernas sida, här är det tvärtom och det är verkligen en annorlunda känsla. Jag tyckte att folket var så himla korkade som inte insåg hur hårt Elder jobbade utan bara skyllde allt på honom. Efter halva boken förstod jag verkligen varför ledarna hade drogat ner befolkningen och önskade nästan att Elder skulle göra samma sak för att få slut på eländet.

På tal om Elder så både störde jag mig på och tyckte om att han verkligen kändes som en tonårig ledare. Han är vilsen, arg och gör misstag. Jag hade väldigt gärna sett honom som mer karismatisk och självsäker men i så fall skulle han inte alls vara samma person. Amy var min favorit i den här boken. Hon var smart, modig men hade samtidigt sina brister hon med. På det hela taget så gillar jag karaktärerna.

Och nu kommer vi till det som jag tyckte var bokens största svaghet – trovärdigheten. Varför, varför, varför var du tvungen att tala i gåtor och lägger ut en massa ledtrådar Orion? Kunde du inte bara ha berättat om Godspeeds hemlighet för Amy och fått det överstökat. Visst, det är superspännande men samtidigt väldigt löjligt. Det är inte så att han tvingar Amy att gå igenom stora prövningar och hinner utvecklas på vägen så att hon kan hantera hemligheten bättre när hon väl få reda på den. Här behövde hon ju bara springa runt på skeppet och lösa klurigheter. Gud, varför kunde han inte bara berätta det på en gång?

På det hela taget tycker jag att det är en väldigt bra bok och Across the Universe är definitivt en ny favoritserie. Jag struntar i att omslagen inte passar ihop, jag måste ha den tredje boken direkt när den kommer ut!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså, Doc är ju typ den sämsta ledtrådsförstöraren som finns. Om han nu vill hindra Amy och Elder från att hitta svaret kunde han väl ha döljt Orions spår bättre. Vilket halvtaskigt jobb han gör.

• Jag trodde att det var antingen tjejen eller doktorn som var den skyldiga, tänkte faktiskt inte på att de samarbetade.

 

Handling: +1
Spänning: +1
Tvister: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Miljö: +0,5
Ologiska saker: -1

Mest intressanta karaktär: Amy
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 9/10

 Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

 

Skulle du kunna tänka dig att sova i 300 år för att komma till en ny planet?

Mycket kan gå fel på ett rymdskepp…

Titel: Across the Universe
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #1
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2011

Handling:
17-åriga Amy valde att bli nerfrusen och följa med på resan för sina föräldrars skull. Lite visste hon vilken mardröm kryo-sömnen skulle bli. Varje gång hon var vid medvetande önskade hon inget annat än att bli väckt och fri.
När Amy äntligen vaknar inser hon till sin fasa att hon hade blivit väckt på grund av ett mordförsök och de hade fortfarande 50 år kvar av resan. Elder, skeppets nästa ledare hjälper henne så gott han kan och tillsammans försöker de fånga mördaren innan denna skördar ännu fler offer.

 

Omdöme:
Jag köpte boken på grund av att jag gillade omslaget samt för att jag hade hört en del positiva recensioner om den här boken. Och wow, jag ångrar mig verkligen inte att jag köpte den.

Det hemska och briljanta kapitlet fångade mig och sedan var jag helt fast, jag sträckläste boken på en dag och beställde hem nästa del i serien så fort jag var blev klar. Jag har tidigare läst ett par böcker som också handlar om rymdskepp/rymdresor men de är inte i närheten av hur bra Across the Universe är.

Från omslaget så trodde jag att boken skulle fokusera mycket på romantik men som tur var så hade jag fel. Stämningen genom hela boken är mörk och stundtals väldigt obehaglig. Det är skrämmande att läsa om hur skeppets besättning betedde sig och hur de låste in folk som hade egna åsikter. Här har vi verkligen ett dystopiskt samhälle.

Själva mysteriet var ganska mycket av en besvikelse då mördarens identitet var så uppenbar att man tyckte att Elder var lite dum som inte fattade det. Däremot så blev jag superchockad över flera avslöjanden under berättelsens gång, speciellt i slutet var jag helt: ”Va? Va?! VA?!!” Jag kan inte minnas senast jag har blivit överraskad så många gånger av en och samma bok. Jag är verkligen imponerad över att Revis har tänkt ut det så noga och lagt ut en del ledtrådar som man inte märkte när man läste men i efterhand så tycker man att de är solklara.

Karaktärerna är okej, jag gillar dem men ibland så gjorde de saker som jag inte tyckte om vilket drog ner på intrycket. Amy gillade jag jättemycket i början, jag kände samma skräck som henne inför kryosömnen och det var så lätt att leva sig in i hennes situation. Dock så tyckte jag att hon blev lite för deppig mot slutet. Elder var lite tvärtom, tyckte inte att han var särskilt attraktiv i början men han växte i mina ögon under berättelsens gång.

Jag är nyfiken på om ni skulle kunna tänka er göra som Amy. Det vill säga att bli nerfryst i 300 år för att kunna kolonisera en ny planet. Personligen skulle jag aldrig vilja göra det. Jag tycker att kryosömn verkar hur läskigt som helst och man lämnar ju sitt liv helt och hållet i andras människors händer. Dessutom så är det så mycket som kan få fel på de 300 åren, man kanske aldrig kommer fram och rymdskeppet sprängs. Usch nej, tacka vet jag jorden.

Across the Universe är en bok där innehållet verkligen kan mäta sig med omslaget. Den överraskade mig totalt och jag tycker om den väldigt mycket. Som sagt så har jag inte läst så mycket inom den här genren, har ni tips på liknande böcker så tar jag gärna emot dem.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• sh*t vad spännande det var när de kom på att skeppet måste ha flugit i mer än 300 år, jag blev helt chockad. Samma sak när man fick veta att det var Elder som hade väckt Amy. Wow, älskar när böcker kan överraska mig på det sättet. Ni som har läst boken, vad tyckte ni? Blev ni lika överraskade?

• Varför dödade de inte Orion. Herre Gud! Man ska inte lämna en levande fiende bakom sig, inte ens en nerfryst sådan! Han kommer ju att bli hur farlig som helst ifall han blir återuppväck.

• Borde inte Amy ha blivit lite mer äcklad av att alla hade offentligt sex. Jag som läsare tyckte att det var hur vidrigt som helst. Amy gick liksom runt där och ”lalala jag promenerar för mig själv rakt igenom en sexorgie lalala.”

 

Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Miljö: +0,5
Tvister: +1

Mest intressanta karaktär: Harley
Bästa scen eller del: Spoiler [När de kom på att skeppet måste ha flugit i mer än 300 år]

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth