Prudence – Gail Carriger

Flickan som både är människa, vampyr och varulv.

Titel: Prudence
Författare: Gail Carriger
Serie: The Custard Protocol #1
Sidantal: 368
Utgivningsår: 2015

Obs! Spoilers för tidigare delar i Själlös-serien kan förekomma.

Handling:
Rue, även känd som Prudence Alessandra Maccon Akeldama, är en av stadens kändaste ungmö. Med sina speciella föräldrar så är hon väldigt unik, ordagrant sagt. När hennes pappa ger henne uppdraget att undersöka möjigheter till tehandel i Indien kunde hon inte säga nej, speciellt när det innebär att hon blir kaptenen över ett luftskepp. TIllsammans med bästa väninnan Primrose, dennes dryga men intelligenta bror Percy och den flörtiga ingenjören Quesnel blir det en spännande resa. De är redo för Indien, men är Indien redo för dem? Och den viktigaste frågan av alla, kommer det att finnas te ombord?

Tycke:
Prudence är en fristående spin-off till Parasol Protectorate (Själlös-serien). Den utspelar sig tjugo år senare och handlar om ättlingarna till huvudrollerna. Med andra ord så innehåller den massor av spoilers om hur Själlös-serien slutar så ifall ni planerar att läsa originalserien så är det bäst att ni väntar med att läsa Prudence.

Som ni kanske vet så älskar jag Själlös-serien och har längtat efter den här boken sen jag fick veta att den skulle komma ut. Det är bara så otroligt kul att få komma tillbaka till Carrigers steampunkvärld och få återse alla de fantastiska karaktärerna. Blev nästan lite tårögd för att jag har saknat dem så mycket och det var som att få återse ett gäng kära vänner.

Dock så ska jag vara tydlig med att The Custard Protocol handlar om Prudence och hennes kompisar, det vill säga den andra generationen. Visst får man läsa om huvudrollerna från originalserien men det är inte särskilt mycket.

Och nu till Prudence och gänget då. De är så himla charmiga!!! De är så lagom vimsiga och mysiga att man inte kan låta bli att älska dem. Man får ta allting med en nya salt för de beter sig verkligen inte som normala människor men det är vad som gör dem så underhållande. Åhh, jag vill bara hoppa in i boken och dricka te med dem ombord på luftskeppet.

Språket är så typiskt Gail Carriger och jag älskar det. Det finns så många bra citat och jag kommer att minnas dem en lång tid framöver. Humorn passar mig alldeles perfekt och det var länge sen en bok fick mig att le så mycket.

Det enda negativa med boken är att den är lite väl för oseriös ibland. Man var aldrig riktigt rädd om karaktärerna för situationen var så absurd.

Kort sagt, ännu en väldigt bra bok av Gail Carriger. Om ni tyckte om Själlös-serien så lär ni älska den här också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Haha, var-apor istället för varulvar?

• OMG Lyall!!! Åhh, så ledsen jag blir av att han inte får vara med Biffy. Men jag hoppas att de fortfarande har brevkontakt.  

• Alltså Percy, så himla rolig och dryg han är. Måste säga att jag tycker att han är charmigare än Quesnel. Gillar också att Rue kommer på att han egentligen är väldigt bra på att förföra andra fast han låtsas inte om det  🙂

Karaktärer: +1
Berättarröst: +0,5
Språk: +1
Humor: +1

Mest intressanta karaktär: Så svårt att välja, men det får bli Rue med Percy på en andraplats.
Bästa scen eller del: Också väldigt svårt, men jag tokälskar alla scenerna med Biffy, Akeldama, Lyall, Alexia och Maccon.
Minnesvärt citat:
”How did we go from tea to death so quickly?” wondered Quesnel.
“Sometimes”, said Prim darkly, “there is a very fine line between the two.”

Rekommenderar för:
Ni som har läst och tyckte om Själlös-serien

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något allvarligt.

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien:
1. Prudence
2. Imprudence

Advertisement

 

Minirecensioner – Spioner i Keyhouse

Titel: Waistcoats & Weaponry
Författare: Garil Carriger
Serie: Finishing School #3
Sidantal: 298
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Sophronia och gänget på nya äventyr, denna gång på ett tåg.

Tycke:
Gail Carrigers böcker är alltid humoristiska och superunderhållande! Trots att jag inte minns handlingen så väl från de tidigare böckerna så gör det ingenting, för i hennes böcker är det karaktärerna som är den drivande kraften.

Sophronia är en så härlig huvudroll. Hennes mod, nyfikenhet och talanger gör att man dras med in i hennes äventyr och hejar på henne med hela hjärtat. Alla bikaraktärer är distinkta och tillsammans bildar de en grupp som jag gärna vill vara med i. Dialogerna och språket flyter på som len och söt honung och det är helt enkelt väldigt mysigt att läsa boken.

Kort sagt, en väldigt bra bok. Det sämsta med att ha läst den är att jag nu behöver vänta så länge innan uppföljaren kommer!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, nu känns det ju inte som att Sofia kan vara med någon av sina beundrare. Felix för att han lyder sin pappa och Soap för att han har blivit en varulv. Jag var ju på Felixs sida i början men hans feghet och oförmåga att se rätt sänkte honom en aning i den här boken.  

Andra böcker i serien:
1. Etiquette & Espionage
2. Curtsies & Conspiracies
3. Waistcoats & Weaponry
4. Manners & Mutiny

Betyg: 8/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: Welcome to Lovecraft
Författare: Joe Hill & Gabriel Rodríguez
Serie: Locke & Key Volume 1
Sidantal: 168
Utgivningsår: 2008

Minihandling:
En familj flyttar till släktens gamla hus på landsbygden efter att pappan i familjen blivit brutalt mördad.

Tycke:
Innan jag läste den här så tyckte jag att amerikanska seriealbum inte riktigt var min grej, uppväxt med japansk manga så föredrog jag den snygg-gulliga-stilen. Welcome to Lovecraft har dock helt krossat den uppfattningen.

Det här seriealbumet bör absolut inte läsas av barn då den innehåller våldsamma och brutala scener. Den är dessutom ganska obehaglig på en psykologisk nivå och jag läste vidare bara för att jag måste ha ett slut. Tycker att den är så bra ”regisserad” eller vad man nu ska kalla det. Nu är jag visserligen långt ifrån att vara expert på seriealbum men det känns verkligen som att motivet och perspektivet i varje ruta är vald med noga omsorg.

Eftersom jag tycker att det är bäst att ni läser denna utan att veta alltför mycket om vad den handlar om så nöjer jag mig med recensionen här. Tack till alla ni fina bokbloggare som har bloggat om och rekommenderat den här serien för annars skulle jag aldrig ha plockat upp den! Kommer definitivt att läsa resten av serien!

Andra böcker i serien:
1. Welcome to Lovecraft
2. Head Games
3. Crown of Shadows
4. Keys to the Kingdom
5. Clockworks
6. Alpha & Omega

Betyg: 8/10

 

 

Rebeller, luftskepp och dramatisk kärlek i en steampunkig bok

Detta är vad som skulle ha hänt om Storbritannien hade vunnit det amerikanska frihetskriget.

Titel: The Inventor’s Secret
Författare: Andrea Cremer
Serie: The Inventor’s Secret #1
Sidantal: 368
Utgivningsår: 2014

Handling:
Även om britterna har vunnit det amerikanska frihetskriget så lever ännu kämpaglöden hos de amerikanska patrioterna. Charlotte och hennes bror Ashley har levt ett liv i grottorna tillsammans med andra rebellungdomar. En dag räddar Charlotte en främmande ung man från att bli fångad av brittiska trupper och tar hem honom till deras gömställe. Grave, som de kallar honom har minnesförlust och drar av någon anledning till sig magnetiska saker.

Gänget åker till de brittiska städerna för att skaffa bundsförvanter och hoppas på att hitta mer information om Graves förflutna. Vad Charlotte inte har förväntat sig är att hennes känslor för Jack växer för varje dag som går. Men Jack är inte den han utger sig för att vara och har en hemlighet, en hemlighet som gör så att de inte kan vara tillsammans.

Tycke:
Andrea Cremer blev en av mina favoritförfattare med Nightshade-trilogin. Jag vet inte vad som har hänt, men av någon anledning så tycker jag att hennes nya böcker inte alls är lika bra.

The Inventor’s Secret utlovar från början en mystisk gåta i en spännande värld. Steampunk-elementen känns fräscha och bikaraktärerna är tredimensionella. Konceptet med att britterna har vunnit amerikanska frihetskriget är också intressant. Vad som drar ner betyget är att boken byter spår efter ett tag och blir istället en kärlekshistoria som utspelar sig i en påhittad värld. Själva mysteriet med Grave hamnar i skymundan och återtogs inte förrän vid slutet. För min del så var Grave den mest intressanta delen och jag himlade mest med ögonen åt kärleksdramat.

Och på tal om kärleksdramat, ännu en kärlekstriangel där tjejen hånglar med en kille för att i nästa stund trånar efter den andra. Visst, är man tonåring så kan det vara svårt att styra sina hormoner, men här är det lite för mycket. Charlotte uppfattas både som svag och girig när hon annars är en modig och målmedveten tjej.

Boken slutar också ganska abrupt och lämnar många frågor obesvarade. Jag gillar bikaraktärerna och världen, men kärleksdramat är alldeles för mycket. Ser jag fortsättningen i biblioteket så kan jag tänka mig att plocka upp den, men jag lär nog inte lägga pengar på den här serien.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Att Grave är mekanisk är ju inte så svårt att lista ut…

• Varför är Jacks bror (kommer inte ens ihåg hans namn) intresserad av Charlotte egentligen? Är det för att han vill göra sin bror svartsjuk?

Karaktärer: +0.5
Miljö: +0.5
Språk: +0.5
Berättarröst: +0.5
Kärleksdrama: -0,5

Mest intressanta karaktär: Grave
Bästa scen eller del: De första 50 sidorna.

Rekommenderar för:
Ni som vill ha kärleksdrama med triangeldrama i en steampunk-miljö.

Rekommenderar inte för:
Ni som är trötta på kärlekstrianglar och en kvinnlig huvudroll som inte kan bestämma sig mellan två killar.

Betyg: 6.5/10

Andra böcker i serien:
1. The Inventor’s Secret
2. Titel ej bestämd

 

En steampunkig New York

Infiltrering av ett kriminellt gäng!

Titel: The Girl in the Clockwork Collar
Författare: Kady Cross
Serie: The Steampunk Chronicles #2
Sidantal: 416
Utgivningsår: 2012

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Griffin, Finley, Emile och Sam tror inte på att deras vän Jasper är en mördare. Därför beger de sig till New York för att hjälpa honom att rentvå sitt namn. Väl framme upptäcker de till sin förvåning att Jasper inte alls är fängslad, utan umgås med en kriminell man vid namn Dalton. För att ta reda på vad det är som egentligen har hänt infiltrerar Finley hans gäng. Det visar sig att Dalton tvingar Jasper att hämta en maskin åt honom, en maskin med okända krafter. Vilka är Daltons riktiga planer? Och kan Finley lista ut dem innan hennes riktiga identitet blir känd.

Tycke:
Blev så glad när jag såg den här boken i biblioteket, har velat läsa den sedan jag läste första boken The Girl in the Steel Corset. Trots att det var ett tag sen jag läste första boken så var det inga problem att komma in i berättelsen. Karaktärerna är distinkta sympatiska och de är även bokens styrka.

Vad jag gillar så mycket mer karaktärer är deras vänskapsrelationer och att alla är kickass på sitt sätt. Vi har Griffin som kan styra aether, Sam och Finley som är superstarka och sen har vi lilla Emelie som är ett tekniskt geni. De är liksom ett mini X-men-gäng och det är riktigt kul att läsa om deras äventyr. Steampunk-elementen vävs också in på ett snyggt sätt. Gillar även alla anknytningar till riktiga personer och platser.

När det kommer till själva handlingen så var den en aning långsam i början. Men takten ökades och i slutet var det riktigt spännande. Faktumet är att jag blev besviken på slutet för det hela gick över så snabbt. Författaren har byggt upp slutkonfrontation snyggt men sen gick det över på ett par sidor, för min del kunde den har varit i ett par kapitel till. För övrigt så gillar jag hela idén med att Finley ska infiltrera brottslingsgänget och hon passar in så himla bra.

Det enda negativa jag har att säga om boken är väl att kärleksdelen mellan Finley och Griffin blir rätt tjatig efter ett tag. Båda två har så lätt för att tappa humöret och säger saker som de inte menar. Resultatet blir bara att man som läsare tycker att de är omogna.

Måste även tillägga att jag verkligen gillar omslagen i serien. Alla tjejer föreställer någon karaktär i boken så har finns det en bra koppling mellan, titel, omslag och handling. Önskar att fler böcker kunde har så istället för någon generisk bild.

Kort sagt, en lagom spännande bok med bra karaktärer. Vad jag vet så är den här serien relativt okänd vilket är väldigt synd. Plocka gärna upp den här boken ifall ni vill testa på steampunk-genren.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Misstänkte hela tiden att Mei var ond och utnyttjade bara Jasper. Var dock aldrig säker på det förrän det avslöjades. Tänkte att det kunde vara en dubbeltrick, att hon egentligen är god trots allt. Men ja, vilket sätt att dö på alltså… brrr, att fastna i en vägg låter verkligen inget vidare. Tycker dock inte att det är Griffins fel. Typiskt att han ska skylla sig själv.

Karaktärer: +1
Miljö: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Griffin
Bästa scen eller del: Spoiler [När de upptäckte att Mei hade fastnat i väggen]
Minnesvärt citat:
(Sam) ”You’re starting to sound like Griffin.”
(Finley) ”I’ll take that as a compliment.”
(Sam) ”By all means, if you reckon sounding arrogant, demanding and overbearing is a good thing.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en blandning mellan steampunk, magi och spänning.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha detaljerade beskrivningar och verklighetstrogna böcker.

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. The Girl in the Steel Corset
2. The Girl in the Clockwork Collar
3. The Girl with the Iron Touch
4. The Girl with the Windup Heart

Extraböcker:
0.5. The Strange Case of Finley Jayne
2.5. The Dark Discovery of Jack Dandy
3.5. The Wild Adventure of Jasper Renn

Läsutmaning #6 – Läs en bok vars titel består av 6 ord

 

 

Spioner bland nigningar och konspirationer

Sjukdomar, krig och kärlek i en tillfredsställande avslutning.

Titel: Curties & Conspiracies
Författare: Gail Carriger
Serie: Finishing School #2
Sidantal: 310
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers för föregående delar i serien kan förekomma

Handling:
Sedan Sophronias blev antagen på Mademoiselle Geraldine’s Finishing Academy for Young Ladies of Quality har hennes liv blivit minst sagt väldigt spännande. Varje dag innebär nya lektioner i etikett och spionage. När nyheten om att luftskeppet deras skola ligger på ska resa till fashionabla London blir alla flickorna till sig av glädje. Och ännu större överraskning får de när det visar sig att skolan kommer att få påhälsning av andra elever… manliga elever. Sophronia är mer angelägen om att ta reda på skälet till varför de ska till London än att flörta med de nya gästerna. Vampyrer, varulvar, luftpirater och spioner. Vad är det egentligen som händer och hur hänger allas intressen ihop?

Tycke:
Gail Carrigers böcker är alltid så underhållande och Curties & Conspiracies är inget undantag. Jag älskar verkligen hennes språk, övernaturliga steampunkvärld, karaktärerna och humorn. Det finns helt enkelt så mycket att tycka om!

Sophronia är en så söt och rolig karaktär. Gillar att hon alltid ska lägga näsan i blöt och ta reda på alla svar. Hon är utan tvekan den som driver berättelsen framåt. Nu för tiden så suckar jag i princip åt alla onödiga kärlekstrianglar men i den här boken så älskar jag den. Ahhh, både Felix och Soap är så charmiga på sitt eget sätt! Speciellt så gillar jag kemin mellan Sophronia och Felix, haha, deras meningsbyten är alltid så roliga. Gail Carriger är en av de få författare som vet hur man får till en bra kärlekstriangel.

Själva mysteriet är som vanligt ganska långsökt men det är det är liksom charmen med dessa böcker, allt är överdrivet och det är många sammanträffanden. Men det är allt det omöjliga som gör att jag älskar Gail Carrigers värld så mycket. Speciellt så gillar jag att man får ”återse” flera minnesvärda karaktärer från Själlös-serien. Sa det i min recension av förra boken också, även om Finishing School är en prolog och utspelar sig tidsmässigt innan Själlös så rekommenderar jag ändå att man läser den efter Själlös-serien, annars så kan det nog bli lite förvirrande med alla namn.

Har du inte läst någon bok av Gail Carriger än så bör du genast göra något åt saken. Jag vet att hennes språk inte passar alla men ger det åtminstone en chans. Själlös-serien (som egentligen heter Parasol Protectorate) finns även på svenska för er som inte tycker om att läsa på engelska. Åhh, vill så gärna ha tredje boken nu. Hur ska jag kunna stå ut tills november?

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh Lord Akeldama!!! Har verkligen saknat honom! Hade hoppats på att få se Lyall också men vad jag vet så var det bara den gamla Lord Woolsey som var med.  

• Ska bli så kul att se hur kärlekstriangel utvecklar sig. Det lutar sig ju mest åt att Soaps håll men personligen så gillar jag Felix mer. 

• Tycker egentligen att det är ganska dumt av Sophronia att inte säga något om kidnappningen utan försöker lösa allting själv. Men ja, det är väl en del av bokens charm.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Humör:+0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Sophronia
Bästa scen eller del: Spoiler [Hos vampyrdrottningen, haha, så rolig!]
Minnesvärt citat:
“Is there no peace for the naked?” Sister Mattie wore a bed cap of sensible white lace.
“I think you mean peace for the wicked,” corrected Lady Linette.
“Why would that apply?” asked Sister Mattie, before closing her door on both the problem and the noise.

Rekommenderar för:
Ni som har läst Själlös-serien och gillar den.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om roliga men en aning överdrivna böcker så kan du skippa den här serien.

Betyg: 8/10

Andra böcker i serien:
1. Etiquette & Espionage
2. Curtsies & Conspiracies
3. Waistcoats & Weaponry
4. Manners & Mutiny

Läsutmaning #36 – Läs en bok ur genren steampunk

 

 

Fin dam under dagen, mörderska under natten

En bok där huvudrollen lever ett dubbelliv.  

Titel: The Falconer
Författare: Elizabeth May
Serie: The Falconer #1
Sidantal: 312
Utgivningsår: 2013

Handling:
Året är 1844 och 18-åriga Aileana har precis kommit ut ur sorgeperioden av sin mors onda död. Den gladlynta och naiva överklassflickan är försvunnen och istället är hon tyst, tillbakadragen och främlingsskygg. Överallt viskas det om att det är hon som är moderns mördare men ingen vet om sanningen –att modern blev dödad av en älva och Aileana såg hela mordet. Numera lever hon ett dubbelliv, på dagen försöker hon passa in i sin gamla roll som rik societetsflicka och på natten som en dödlig jägare. Hon tänker inte ge sig förrän moderns mördare ligger död för hennes händer. Men allt fler övernaturliga varelser dyker upp i staden och Aileana inser snart att något större står på spel, något som kan döda henne och alla hon älskar.

Tycke:
Jag har velat läsa den här boken ända sedan jag fick höra talas om den! En kick-ass hjältinna som dödar älvor i en steampunk-miljö – det säger man ju bara inte nej till!

Tyvärr levde boken inte upp till förväntningarna. Den hade så stor potential men det blev mest en konstig smet av det hela. För det första, Aileanas karaktär är så deprimerande att läsa om. I ena stunden är hon stark och häftig som bara den och i nästa är hon tafatt, förvirrad, kärlekskrank och full av självömkan. Jaja, vi fattar att hon sörjer sin mamma väldigt djupt, det behöver liksom inte nämnas i varje kapitel.

För det andra, vad är hela vitsen med steampunk-världen? Det kändes inte som att det behövdes för handlingen och att författaren bara hade kastat i lite flygskepp och maskiner för att det ska vara coolt. Personligen så hade jag gärna sett mer av steampunk-elementen och även mer av Aileana som uppfinnare.

Kärleksdelen övertygade mig inte heller och slutet var alldeles för öppet för min smak. Jag brukar i vanliga fall inte störa mig på upprepande ord eller meningar men här höll alla ”Aye” och ”Crimson suits you best” att ta död på mig.

Oj, nu blev det väldigt negativt här men jag hade så höga förhoppningar på den här boken. Den har ju ett bra betyg på Goodreads så det kanske bara är jag som läste den vid fel tillfälle. Och ja, inte för att det spelar någon roll men författaren till den här boken är så snygg att hon lätt skulle kunna vara en övernaturlig varelse hon med 🙂

Kort sagt, en bok som tyvärr inte nådde sin fulla potential. Action-scenerna är väldigt bra men allt runtomkring kunde ha varit bättre. Tror inte att jag kommer att läsa fortsättningen men jag kan absolut tänka mig att läsa mer av författaren.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Duh, så typiskt att Aileana ska bli kär i Kiaran. Bra att det inte verkar bli någon kärlekstriangel åtminstone.

• Vad är det för wtf-slut? Jag trodde att Aileana skulle lyckas stänga porten och låsa fast Kiaran. Nu slutar berättelsen alldeles för abrupt!

Miljö/Handling: +0,5
Karaktärer: -0,5
Slut: -1

Mest intressanta karaktär: Derrick
Bästa scen eller del: Spoiler [När hon mötte Sorcha]

Rekommenderar för:
Ni som inte har något emot deppiga huvudroller.

Rekommenderar inte för:
Gillar du väluttänkta världar och stabila huvudroller så kan du leta vidare.

Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. The Falconer
2. Titel ej bestämd

Läsutmaning #18 – Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är en älva/alv/faery

 

Minirecensioner – Manga och Sobek innan legenden

Titel: Soulless: The Manga, Vol. 3
Författare: Gail Carriger
Illustratör: Rem
Serie: The Parasol Protectorate Manga #3
Sidantal: 212
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Mangaversionen av Blameless (sv. Hemlös)

Tycke:
Jag är helt förälskad i mangaversionen Själlös-serien. Tycker verkligen om tecknarstilen och hur bra de har fått in originalberättelsen på de få sidorna. Blameless, eller Hemlös som den heter på svenska, är faktiskt boken som jag gillade minst i serien, men som manga är den helt fantastisk! Saker och ting som jag hade lite svårt att föreställa mig när jag läste boken blev glasklart nu när man fick se bilderna. Och det är så kul att få se Lord Akeldama, Biffy och Lyall.

Jag har inte hört något om att det ska komma ut mangaversioner av de resterande två böckerna i serien men jag hoppas verkligen på det. Gillar dem så himla mycket och kommer att bli ledsen ifall det inte kommer ut fler böcker. De två sista böckerna är ju dessutom mina favoriter i serien! Ahh, håller verkligen tummarna för att bok 4 och 5 också får en mangaversion!

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Soulless Vol.1
2. Soulless Vol.2
3. Soulless Vol.3

Läsutmaning #45 – Läs en grafisk roman

________________________________________________________________________________

Titel: The Son of Sobek
Författare: Rick Riordan
Serie: Percy Jackson & Kane Chronicles Crossover #1
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Kane och Percy jagar en krokodil

Tycke:
OMG, den här boken är alldeles för kort! Att få läsa om hur Carter möter Percy är som en dröm som går i uppfyllelse. Gillar ju båda serierna så mycket och det är verkligen kul när karaktärerna som man bryr sig om möter varandra.

Innan jag läste den här mellanboken så tänkte jag faktiskt aldrig på hur olika Carter och Percy är. Jag menar, rent handlingsmässigt så påminner båda serierna väldigt mycket om varandra, det är liksom egyptisk mytologi istället för grekisk. Men rent karaktärsmässigt så är Carter och Percy ganska olika, vilket framgick tydligt i den här mellanboken.

Näh, den här boken tog slut alldeles för fort. Jag vill läsa en hel serie där karaktärerna från Brooklyn House möter gänget från Camp Half-blood. Snälla Riordan, det kan du väl fixa?

Betyg: 8/10

________________________________________________________________________________

Titel: Life Before Legend
Författare: Marie Lu
Serie: Legend #0.5
Sidantal: 38
Utgivningsår: 2012

Minihandling:
Days första kyss och Junes första dag på universitetet.

Tycke:
Den här mellanboken utspelar sig alltså innan händelserna i Legend och vi möter tolvåriga Day och June.  Jadu, den handlar egentligen inte om så mycket men det var ändå ganska underhållande att läsa om hur Day och June hade det när de var 12 år gamla. En fördel är ju att den är så pass kort att man inte hinner bli uttråkad. Helt okej tidsfördriv.

Betyg: 4,5/10

Andra böcker i serien:
1. Legend
2. Prodigy
3. Champion

Extraböcker:
0.5. Life Before Legend

 

När varje andetag kan döda en…

… kommer nya modetrenden att vara masker.

Titel: Masque of the Red Death
Författare: Bethany Griffin
Serie: Masque of the Red Death #1
Sidantal: 319
Utgivningsår: 2012

Handling:
Araby Worth är på utsidan den vackra och rika flickan som spenderar dagarna med att välja klänningar och nätterna med att dansa med olika killar på nattklubben. Som dotter till forskaren som tog fram maskarna som skyddar människorna från en säker död lever hon ett rikt liv. Men Araby är allt annat än lycklig, hon kan inte sluta sörja sin bror och varje dag känns som en dröm där hon är en viljelös docka. När hon möter farliga Elliott som behöver hennes hjälp och fattiga Will som värmer hennes hjärta känner hon äntligen att hon vaknar till liv. I ett sjukdomsdrabbat samhälle går inte ens de rika säkra. Hur kommer Arabys val och öde att påverka stadens framtid?

Tycke:
Den här boken har jag varit nyfiken på bra länge och jag blev överlycklig när jag hittade den i biblioteket. Tyvärr så visar det sig att den inte alls är så som jag har föreställt mig.

Masque of the Read Death sägs vara inspirerad av en novell med samma namn av Edgar Allan Poe men då jag inte har läst novellen vet jag inte hur stora likheterna är. Konceptet med ett steampunkigt och dystopiskt samhälle där bara de rika har råd med de skyddande maskerna tycker jag är riktigt intressant. Jag gillar även hur författaren har skildrat klyftan mellan de rika och de fattiga. De fattiga försöker överleva medan de rika försöker glömma bort att de inte är odödliga. Stämningen är bra beskriven och som läsare kände man desperationen som genomsyrade alla karaktärer.

Vad som förstörde berättelsen för mig är Araby och hennes handlingar. Hon har verkligen noll vilja. Det känns som att hon bara gör vad andra säger åt henne att göra utan att ifrågasätta deras motiv. Hon går till och med och utsätter sin familj för fara för praktiskt taget en främlings skull. Visst förstår jag att hon är deprimerad och känner att hon inte har så mycket att leva för, men hon är verkligen ingen karaktär jag kan sympatiserar med.

Sedan förstår jag inte riktigt logiken i att de tar av sig maskerna inomhus. Hallå! Viruset är luftburet! Det är inte så att luften inomhus är helt avskild från luften utomhus. Nej, här går de ju till och med och öppnar fönstret. Förstår verkligen inte om karaktärerna är helt korkade eller om det är jag som har missförstått hur viruset smittas.

Det tredje som inte föll mig i smaken är kärlekstriangel. Den är i och för sig inte så farlig men relationerna gick fram alldeles för fort. Eftersom jag aldrig fastnade för Araby så tycker jag bara att det var knasigt hur killarna föll så snabbt för henne.

På det hela taget en bok som inte passade mig så bra. Jag vet att många andra älskar den här boken men personligen så föll jag aldrig för huvudrollen vilket drog ner hela intrycket. Jag kommer nog dessvärre inte att läsa fortsättningen eftersom det finns så många andra intressantare böcker, men jag kan mycket väl tänka mig att läsa andra böcker av författaren.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Blev förvånad över att Malcontent är Elliotts pappa! Men Elliott vet väl inte om det? Förstår inte varför Araby inte berättade det för honom för det är ju en stor upptäckt!

• Var rätt spännande också när de upptäckte att prinsen hade hållit Arabys mamma fången.

• Varför i hela friden läser inte Araby pappans journal när fast hon har haft den hur länge som helst?!! Känns som att där kan det stå hela förklaringen till viruset och hon bär bara den med sig. Och inte ens när boken är slut fick man läsa vad som står i den…

 

Ologiska händelser: -0,5
Karaktär (egentligen bara Araby) : -0,5

Mest intressanta karaktär: Elliott
Bästa scen eller del: Spoiler [Hos prinsen]
Minnesvärt citat: “And I’m falling in love with you,” he whispers. “But I would throw you in the water and watch crocodiles tear you to bits, if I thought that doing so would accomplish my goals. Do. Not. Trust. Anyone. Especially me.”

Rekommenderar för:
Vill du läsa en bok med mörk stämning och en karaktär som gör saker utan att veta varför så kanske du gillar den här.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om kärlekstrianglar och svaga huvudroller så håll dig ifrån den här boken.

Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. Masque of the Red Death
2. Dance of the Red Death

Extraböcker:
1.5. Glitter & Doom

 

De besynnerliga barnen

Ingen Peregrine här men däremot ett par halvälvor.

Titel: The Peculiar
Författare: Stefan Bachmann
Serie: The Peculiar #1
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2012

Handling:
För Barthlomov som är barn till en älva och en människa är livet verkligen inte lätt. För det första så hotas han ständigt med att bli hängd och dödad, och för det andra så blir han vittne till hur en av hans få kompisar blir bortrövad. I en värld där människorna har förslavat älvorna är missnöjet mellan raserna stora, och ett barn som tillhör båda raserna är ett barn som är dödsdömt av alla.

Politikern Jelliby försöker göra gott men saknar makten och håller sig därför i skymundan. Men när mysteriet med döda och tömda halvbarnen dyker upp i floden är han en av de få som bryr sig. Och när han av en slump får reda på vem mördaren är vet han inte vad han ska göra. Samtidigt är Barthlomov omedveten om att mördaren redan lurar runt hans hem…

Tycke:
The Peculiar är en bra titel på boken då berättelsen i sig är ganska besynnerlig. Ska jag vara helt ärlig är jag inte 100% med på vad Barthlomov egentligen är. I början av boken så fick jag bilden av att hans mor är människa och hans pappa en faery. Men senare i boken så kallades han för “changeling”, det vill säga bortbyting. Är han 50% älva eller är han 100% älva som har blivit uppfostrad av människor? Jag tror i alla fall på det första men jag är inte helt säker.

Det här är den sista boken i steampunk-temat och jag märker verkligen att jag har tröttnat på temat. Jag misstänker att jag skulle ha hängt med i handlingen bättre om jag hade varit mer fokuserad. Nu lästa jag mest för att jag ville avsluta temat och inte för att jag verkligen ville läsa klart den här boken.

Om vi ska gå in på handlingen så tyckte jag att själva mysteriet med de döda bortbytningarna är intressant. Det var dock aldrig någon tvekan om vem som var den skyldiga och det var inte heller så svårt att lita ut motivet. Karaktärsmässigt så saknar jag det lilla extra som gör dem minnesvärda. Jag tycker om att varken Barthlomov eller Jelliby är perfekta utan beter sig själviska ibland. Sen gillar jag även att bortbytningarna/halvbloden inte är överjordisk snygga utan missbildade och hatade av både människor och älvor. Själva konceptet med att älv-folket har blivit förslavade och är förtrycka av människorna är riktigt fräsch och jag hade velat se litet mer av den politiska sidan genom Jellibys berättarröst.

När det kommer till steampunk-aspekten så finns det mekaniska djur och luftskepp. Berättelsen utspelar sig även i Storbritannien och jag har för mig att ordet aether nämndes vid något tillfälle. Personligen så tycker jag inte att boken är så steampunkig i sig men jämför man med de andra böckerna som ingår i temat så leder den över flera med hästlängder.

Det mest imponerande är att Bachmann endast var 19 år gammal då den här boken publicerades. Vilket betyder att han förmodligen skrev den när han var 17-18 år. Jag kommer förmodligen inte att läsa fortsättningen men om författaren släpper en annan bok så kan jag mycket väl tänka mig att läsa den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tänkte aldrig på att det var systern de ville kidnappa, blev överraskad.

 

Takt: -0,5
Förvirring: -0,5

Mest intressanta karaktär: Ingen faktiskt.
Bästa scen eller del: Spoiler [När de tog lillasystern]

Rekommenderar för:
Gillar ni kombination av konstiga varelser och mekanik så kanske den här boken passar er.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha en ljus och lättsam bok med ett riktigt slut bör du leta vidare.

Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. The Peculiar
2. The Whatnot

 

En uppfinnare, en trollkarlsassistent och en samuraj

Tre flickor, tre bakgrunder, ett gemensamt uppdrag.  

Titel: The Friday Society
Författare: Adrienne Kress
Sidantal:440
Utgivningsår: 2012

Handling:
Cora är assistent åt den mäktiga Lord White och är själv en mycket skicklig uppfinnare. Men hur väl hennes herre än behandlar henne och hur mycket frihet hon än får så förstår hon innerst inne att hon bara är en tjänare. Nellie är den charmiga trollkarlsassistenten och är vig som en katt. Hon vet att män är svag för hennes skönhet och är inte blyg med att använda den till sin fördel. Michiko är den kvinnliga samurajlärlingen som har flyttat från Japan till London för att söka efter äventyr och mening med livet. Men livet i Europa är inte alls som hon har förväntat sig och trivs väldigt dåligt. De tre flickorna möts på en tillställning och ett mystiskt mord förenar dem. En oväntad vänskap växer fram och innan de vet ordet av hänger stadens öde på dem.

Tycke:
En av de sista böckerna jag läste till steampunk-temat och den här är förmodligen den mest udda av dem. Jag har inget emot överdrivna karaktärer, t.ex. så älskar jag karaktärerna i Unspoken, Själlös och Rubinröd, men här var det till och med för mycket för min smak.

Både Cora, Nellie och Michiko är väldigt färgstarka karaktärer och beter sig verkligen inte som normala människor. T.ex. så blir de i stort sett bästa vänner efter att ha känt varandra i cirka 10 minuter. Och ingen av dem tycks reagera särskilt mycket på att det ligger en död person hemma hos Nellie. Så himla bisarrt liksom. Och hur lyckas de egentligen kommunicera med Michiko som bara förstår 10% av det de säger? Som sagt, troligheten är väl inte bokens starkaste sida men eftersom boken inte tar sig själv på allvar så tycker jag ändå att det funkar.

Från början gillade jag mysteriet väldigt mycket men ju längre fram i berättelsen jag kom desto mindre blev spänningen. För mig kändes det som att det var mycket mer fokus på karaktärerna än på själv mordgåtan så jag tappade tyvärr intresset efter ett tag. Vilket är väldigt synd för boken började väldigt bra.

Kanske läste jag The Friday Society vid fel tidpunkt för den här är den 8:e boken jag läser till steampunk-temat och jag har redan börjat tröttna på själva temat. Jag skulle väl inte vilja påstå att steampunk-elementen här är stora men de är i alla fall tydligare än hos de andra böckerna jag har läst till temat.

På det hela taget en lättsam och småhumoristisk bok med överdrivna karaktärer som jag gillar men inte älskar. Handlingen är bra i början men någonstans på vägen så tappade jag intresset. Jag tycker väl att boken ligger någonstans mellan okej och bra. Ifall det kommer en uppföljare så kan jag tänka mig att plocka upp den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Gick Nellie omkring i underkläder på stan efter att hon hade gjort inbrottet? För det stod ju att hon vad klädd i underkläder för det skulle underlätta klättringen.

 

Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Nellie
Bästa scen eller del: Början av boken. Annars så gillar jag de scener då Nellie flörtar med konstapeln.

Rekommenderar för:
Vill ni ha något lättsamt och färgstaka kvinnliga karaktärer så kan ni ge den här en chans.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om mycket överdrivna karaktärer så bör du titta efter en annan bok.

Betyg: 5,5/10