RSS

Category Archives: Steampunk

När varje andetag kan döda en…

… kommer nya modetrenden att vara masker.

Masque of the Red DeathTitel: Masque of the Red Death
Författare: Bethany Griffin
Serie: Masque of the Red Death #1
Sidantal: 319
Utgivningsår: 2012

Handling:
Araby Worth är på utsidan den vackra och rika flickan som spenderar dagarna med att välja klänningar och nätterna med att dansa med olika killar på nattklubben. Som dotter till forskaren som tog fram maskarna som skyddar människorna från en säker död lever hon ett rikt liv. Men Araby är allt annat än lycklig, hon kan inte sluta sörja sin bror och varje dag känns som en dröm där hon är en viljelös docka. När hon möter farliga Elliott som behöver hennes hjälp och fattiga Will som värmer hennes hjärta känner hon äntligen att hon vaknar till liv. I ett sjukdomsdrabbat samhälle går inte ens de rika säkra. Hur kommer Arabys val och öde att påverka stadens framtid?

Tycke:
Den här boken har jag varit nyfiken på bra länge och jag blev överlycklig när jag hittade den i biblioteket. Tyvärr så visar det sig att den inte alls är så som jag har föreställt mig.

Masque of the Read Death sägs vara inspirerad av en novell med samma namn av Edgar Allan Poe men då jag inte har läst novellen vet jag inte hur stora likheterna är. Konceptet med ett steampunkigt och dystopiskt samhälle där bara de rika har råd med de skyddande maskerna tycker jag är riktigt intressant. Jag gillar även hur författaren har skildrat klyftan mellan de rika och de fattiga. De fattiga försöker överleva medan de rika försöker glömma bort att de inte är odödliga. Stämningen är bra beskriven och som läsare kände man desperationen som genomsyrade alla karaktärer.

Vad som förstörde berättelsen för mig är Araby och hennes handlingar. Hon har verkligen noll vilja. Det känns som att hon bara gör vad andra säger åt henne att göra utan att ifrågasätta deras motiv. Hon går till och med och utsätter sin familj för fara för praktiskt taget en främlings skull. Visst förstår jag att hon är deprimerad och känner att hon inte har så mycket att leva för, men hon är verkligen ingen karaktär jag kan sympatiserar med.

Sedan förstår jag inte riktigt logiken i att de tar av sig maskerna inomhus. Hallå! Viruset är luftburet! Det är inte så att luften inomhus är helt avskild från luften utomhus. Nej, här går de ju till och med och öppnar fönstret. Förstår verkligen inte om karaktärerna är helt korkade eller om det är jag som har missförstått hur viruset smittas.

Det tredje som inte föll mig i smaken är kärlekstriangel. Den är i och för sig inte så farlig men relationerna gick fram alldeles för fort. Eftersom jag aldrig fastnade för Araby så tycker jag bara att det var knasigt hur killarna föll så snabbt för henne.

På det hela taget en bok som inte passade mig så bra. Jag vet att många andra älskar den här boken men personligen så föll jag aldrig för huvudrollen vilket drog ner hela intrycket. Jag kommer nog dessvärre inte att läsa fortsättningen eftersom det finns så många andra intressantare böcker, men jag kan mycket väl tänka mig att läsa andra böcker av författaren.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Blev förvånad över att Malcontent är Elliotts pappa! Men Elliott vet väl inte om det? Förstår inte varför Araby inte berättade det för honom för det är ju en stor upptäckt!
  • Var rätt spännande också när de upptäckte att prinsen hade hållit Arabys mamma fången.
  • Varför i hela friden läser inte Araby pappans journal när fast hon har haft den hur länge som helst?!! Känns som att där kan det stå hela förklaringen till viruset och hon bär bara den med sig. Och inte ens när boken är slut fick man läsa vad som står i den…

 

Ologiska händelser: -0,5
Karaktär (egentligen bara Araby) : -0,5

Mest intressanta karaktär: Elliott
Bästa scen eller del: Spoiler [Hos prinsen]
Minnesvärt citat: “And I’m falling in love with you,” he whispers. “But I would throw you in the water and watch crocodiles tear you to bits, if I thought that doing so would accomplish my goals. Do. Not. Trust. Anyone. Especially me.”

Rekommenderar för:
Vill du läsa en bok med mörk stämning och en karaktär som gör saker utan att veta varför så kanske du gillar den här.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om kärlekstrianglar och svaga huvudroller så håll dig ifrån den här boken.

B4Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. Masque of the Red Death
2. Dance of the Red Death

Extraböcker:
1.5. Glitter & Doom

Advertisements
 

Tags: ,

De besynnerliga barnen

Ingen Peregrine här men däremot ett par halvälvor.

The Peculiar (The Peculiar #1) av Stefan BachmannTitel: The Peculiar
Författare: Stefan Bachmann
Serie: The Peculiar #1
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2012

Handling:
För Barthlomov som är barn till en älva och en människa är livet verkligen inte lätt. För det första så hotas han ständigt med att bli hängd och dödad, och för det andra så blir han vittne till hur en av hans få kompisar blir bortrövad. I en värld där människorna har förslavat älvorna är missnöjet mellan raserna stora, och ett barn som tillhör båda raserna är ett barn som är dödsdömt av alla.

Politikern Jelliby försöker göra gott men saknar makten och håller sig därför i skymundan. Men när mysteriet med döda och tömda halvbarnen dyker upp i floden är han en av de få som bryr sig. Och när han av en slump får reda på vem mördaren är vet han inte vad han ska göra. Samtidigt är Barthlomov omedveten om att mördaren redan lurar runt hans hem…

Tycke:
The Peculiar är en bra titel på boken då berättelsen i sig är ganska besynnerlig. Ska jag vara helt ärlig är jag inte 100% med på vad Barthlomov egentligen är. I början av boken så fick jag bilden av att hans mor är människa och hans pappa en faery. Men senare i boken så kallades han för “changeling”, det vill säga bortbyting. Är han 50% älva eller är han 100% älva som har blivit uppfostrad av människor? Jag tror i alla fall på det första men jag är inte helt säker.

Det här är den sista boken i steampunk-temat och jag märker verkligen att jag har tröttnat på temat. Jag misstänker att jag skulle ha hängt med i handlingen bättre om jag hade varit mer fokuserad. Nu lästa jag mest för att jag ville avsluta temat och inte för att jag verkligen ville läsa klart den här boken.

Om vi ska gå in på handlingen så tyckte jag att själva mysteriet med de döda bortbytningarna är intressant. Det var dock aldrig någon tvekan om vem som var den skyldiga och det var inte heller så svårt att lita ut motivet. Karaktärsmässigt så saknar jag det lilla extra som gör dem minnesvärda. Jag tycker om att varken Barthlomov eller Jelliby är perfekta utan beter sig själviska ibland. Sen gillar jag även att bortbytningarna/halvbloden inte är överjordisk snygga utan missbildade och hatade av både människor och älvor. Själva konceptet med att älv-folket har blivit förslavade och är förtrycka av människorna är riktigt fräsch och jag hade velat se litet mer av den politiska sidan genom Jellibys berättarröst.

När det kommer till steampunk-aspekten så finns det mekaniska djur och luftskepp. Berättelsen utspelar sig även i Storbritannien och jag har för mig att ordet aether nämndes vid något tillfälle. Personligen så tycker jag inte att boken är så steampunkig i sig men jämför man med de andra böckerna som ingår i temat så leder den över flera med hästlängder.

Det mest imponerande är att Bachmann endast var 19 år gammal då den här boken publicerades. Vilket betyder att han förmodligen skrev den när han var 17-18 år. Jag kommer förmodligen inte att läsa fortsättningen men om författaren släpper en annan bok så kan jag mycket väl tänka mig att läsa den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tänkte aldrig på att det var systern de ville kidnappa, blev överraskad.

 

Takt: -0,5
Förvirring: -0,5

Mest intressanta karaktär: Ingen faktiskt.
Bästa scen eller del: Spoiler [När de tog lillasystern]

Rekommenderar för:
Gillar ni kombination av konstiga varelser och mekanik så kanske den här boken passar er.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha en ljus och lättsam bok med ett riktigt slut bör du leta vidare.

B4Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. The Peculiar
2. The Whatnot

 

Tags: ,

En uppfinnare, en trollkarlsassistent och en samuraj

Tre flickor, tre bakgrunder, ett gemensamt uppdrag.  

The Friday Society av Adrienne KressTitel: The Friday Society
Författare: Adrienne Kress
Sidantal:440
Utgivningsår: 2012

Handling:

Cora är assistent åt den mäktiga Lord White och är själv en mycket skicklig uppfinnare. Men hur väl hennes herre än behandlar henne och hur mycket frihet hon än får så förstår hon innerst inne att hon bara är en tjänare. Nellie är den charmiga trollkarlsassistenten och är vig som en katt. Hon vet att män är svag för hennes skönhet och är inte blyg med att använda den till sin fördel. Michiko är den kvinnliga samurajlärlingen som har flyttat från Japan till London för att söka efter äventyr och mening med livet. Men livet i Europa är inte alls som hon har förväntat sig och trivs väldigt dåligt. De tre flickorna möts på en tillställning och ett mystiskt mord förenar dem. En oväntad vänskap växer fram och innan de vet ordet av hänger stadens öde på dem.

Tycke:
En av de sista böckerna jag läste till steampunk-temat och den här är förmodligen den mest udda av dem. Jag har inget emot överdrivna karaktärer, t.ex. så älskar jag karaktärerna i Unspoken, Själlös och Rubinröd, men här var det till och med för mycket för min smak.

Både Cora, Nellie och Michiko är väldigt färgstarka karaktärer och beter sig verkligen inte som normala människor. T.ex. så blir de i stort sett bästa vänner efter att ha känt varandra i cirka 10 minuter. Och ingen av dem tycks reagera särskilt mycket på att det ligger en död person hemma hos Nellie. Så himla bisarrt liksom. Och hur lyckas de egentligen kommunicera med Michiko som bara förstår 10% av det de säger? Som sagt, troligheten är väl inte bokens starkaste sida men eftersom boken inte tar sig själv på allvar så tycker jag ändå att det funkar.

Från början gillade jag mysteriet väldigt mycket men ju längre fram i berättelsen jag kom desto mindre blev spänningen. För mig kändes det som att det var mycket mer fokus på karaktärerna än på själv mordgåtan så jag tappade tyvärr intresset efter ett tag. Vilket är väldigt synd för boken började väldigt bra.

Kanske läste jag The Friday Society vid fel tidpunkt för den här är den 8:e boken jag läser till steampunk-temat och jag har redan börjat tröttna på själva temat. Jag skulle väl inte vilja påstå att steampunk-elementen här är stora men de är i alla fall tydligare än hos de andra böckerna jag har läst till temat.

På det hela taget en lättsam och småhumoristisk bok med överdrivna karaktärer som jag gillar men inte älskar. Handlingen är bra i början men någonstans på vägen så tappade jag intresset. Jag tycker väl att boken ligger någonstans mellan okej och bra. Ifall det kommer en uppföljare så kan jag tänka mig att plocka upp den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Gick Nellie omkring i underkläder på stan efter att hon hade gjort inbrottet? För det stod ju att hon vad klädd i underkläder för det skulle underlätta klättringen.

 

Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Nellie
Bästa scen eller del: Början av boken. Annars så gillar jag de scener då Nellie flörtar med konstapeln.

Rekommenderar för:
Vill ni ha något lättsamt och färgstaka kvinnliga karaktärer så kan ni ge den här en chans.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om mycket överdrivna karaktärer så bör du titta efter en annan bok.

B5.5Betyg: 5,5/10

 

Tags: ,

Att undersöka om sin farbror är galen eller inte är farligare än vad man kan tro

 Lite steampunk, mycket drama. 

The Dark Unwinding (The Dark Unwinding #1) av Sharon CameronTitel: The Dark Unwinding
Författare: Sharon Cameron
Serie: The Dark Unwinding #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2012

Handling:

Katharine avskyr sin elaka och giriga faster Alice men i brist på andra idéer så jobbar hon för henne. När ryktena om att deras förmögna släkting, Alices bror och Katharines farbror, har blivit galen så får Katharine uppdraget att resa till farbroderns avlägsna hus för att ta reda på om han är galen på riktigt. Direkt när Katharine kommer fram inser hon att något är fel. Det är knappt några tjänstefolk i det enorma huset och de som jobbar där är allt annat än vänliga mot henne. Dessutom försöker de gång på gång stoppa henne från att träffa farbrodern. Vad är det för hemlighet som alla i huset ruvar på? Och är hennes farbror verkligen galen som ryktet säger?

Tycke:
Den här boken började riktigt bra och jag hade förhoppningar om att den skulle bli favoriten i steampunk-temat. Tyvärr lyckades den inte hålla sig på topp hela vägen. Som sagt så tyckte jag mycket om spänningen i början då allt var mystiskt och oklart. När man väl fick reda på svaret efter knappt 50 sidor så försvann en stor del av mystiken och det hela blev mest… historisk drama. Steampunk-elementen bestod mest av fantasifulla uppfinningar och var inte särskilt mycket i fokus. Nej, snarare än en steampunk-bok så skulle jag ha klassat den här boken som historisk drama.

Större delen av handlingen handlade just om Katharines inre konflikter om hon skulle avslöja husets hemligheter för sin faster eller ej och jag var alldeles för oengagerad i karaktärerna för att bry mig. Det kom ett par småmysterium med i bilden men de var inte alls lika spännande som det första mysteriet med farbrodern. Dessutom så tyckte jag att ett av dem var ganska enkelt att lista ut.

Från början så gillade jag Katharine och hon verkade vara en tjej som kunde tänka för sig själv. Men sen tröttnade jag på hennes velande och att hon låtsades vara mer hänsynslöst än vad hon var. Mary som Katharine anställde som sin jungfru gillade jag inte alls. Stod inte ut med hennes eviga babblande och att hon alltid avbröt Katharine. På det hela taget så var det inte särskilt många minnesvärda karaktärer och den jag kommer att minnas bäst är väl förmodligen herr Tully.

Kort sammanfattat så gillade jag början men tappade intresset så fort det första mysteriet blev avslöjat. Tyckte att allting blev segt efter det och känner inget vidare behov av att läsa fortsättningen. Gillar ni historiskt drama så kan ni väl ge den en chans, annars så finns det betydligt mer spännande böcker att läsa.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Det var ju så himla uppenbart att Katharine blev förgiftad. Varje kapitel slutar liksom med att hon dricker/äter något sen vaknar hon upp utan några minnen. Duh… inte så svårt att gissa att det var matens fel.

 

Takt: -1

Mest intressanta karaktär: Herr Tully
Bästa scen eller del: Första 50 sidorna

Rekommenderar för:
Ni som gillar historiskt drama med lite mysterier… kanske.

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha fart, spänning och steampunk så bör ni leta vidare.

B4.5Betyg: 4/10

Andra delar i serien:
1. The Dark Unwinding
2. A Spark Unseen

 

Tags: ,

Kritan är mäktigare än svärdet!

I alla fall om du är en Rithmatist

The RithmatistTitel: The Rithmatist
Författare: Brandon Sanderson
Serie: The Rithmatist #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2013

Handling:

I hela sitt liv har Joel drömt om att bli en rithmatist men eftersom han aldrig gjorde ritualen som skulle avgjort om han hade magiska krafter eller inte så studerar han vid skolan som en vanlig student. Han är dock lika fascinerad av ämnet och tar varje tillfälle i akt att studera cirklarna och alla de olika ritningarna som en rithmatist bör kunna. Under sommarlovet rövas rithmatist-studenterna bort en efter en och ingen vet varför. Som assistent till rithmatist-proffessorn Finch blir Joel involverad i fallet. Tillsammans med den udda rithmatist-studenten Melody försöker de lösa mysteriet innan de själva råkar illa ut.

 

Tycke:
Jag måste verkligen läsa fler böcker av Brandon Sanderson! Har hittills gillat allt jag har läst av honom och The Rithmatist är inget undantag. Hur kan den här killen vara så himla genialisk när det kommer till magisystem? Han får att rita cirklar och streck på marken med en krita att verka hur häftigt som helst.

Okej, till att börja med så ingår den här boken i steampunk-temat men ärligt talat så är det inte särskilt mycket steampunk i den. Det som jag spontant kan komma på är att polisen hade en mekanisk häst, de åkte tåg samt att mynten hade kugghjulssystem i sig. Varför det sistnämnda funkade så förstod jag aldrig. Visserligen så utspelade den sig i någon form av Storbritannien men eftersom större delen av handlingen ägde rum på skolan så förstod jag aldrig riktigt i vilken tidsera den utspelade sig i. Så med andra ord så är The Rithmatist inte så steampunkig av sig.

Vad boken saknar i steampunkväg kompenserar den gott och väl i magisystem. Så himla coolt att det faktiskt finns illustrationer på magicirklarna mellan varje kapitel. Det gjorde att man som läsare förstod hur saker och ting hängde ihop och hur himla svårt det måste vara att rita runda cirklar på frihand under stress. Jag tänker inte försöka mig på att förklara hur magisystemet fungerar men det är utan tvekan mycket intressant.

I början var jag inte jätteförtjust i karaktärerna. Joel tjatade om rithmatister hela tiden och tyckte så synd om sig själv. Melody kändes lite bitchig och knasig på samma gång. Men sen när man insåg hur otroligt begåvad Joel var och så blev han en riktigt sympatisk karaktär. Detsamma gällde Melody. Till och med professorn Finch gillade jag riktigt mycket vid slutet.

Handlingen är också bra och boken blev aldrig någonsin tråkig. Jag trodde att jag hade listat ur hur boken skulle sluta men slutet överraskade mig. Jag fullständigt slukade de sista 50 sidorna och ville verkligen inte att boken skulle ta slut. Om jag ska säga något negativt om boken så är det väl att det var lite för många lösa trådar som lämnades kvar. Dock gör det inte så mycket då det kommer en fortsättning som jag tänker kasta mig över så fort den släpps. Säger bara en sak, är du någorlunda intresserad av magi så bör du genast plocka upp den här boken!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Har en misstanke om att Joel redan är en rithmatist. Men eftersom han inte tror på att det han ritar är magiskt så blir dem inte det. Det står ju nämnt i boken att viljan om att linjerna ska komma till liv också är väldigt viktigt.  
  • Jag trodde faktiskt att Exton var den skyldiga. Himla förvånad sen när han hjälpte Joel och då hade jag verkligen ingen aning om vem som var den riktiga boven.

 

Karaktärer:+0,5
Magisystem/illustrationer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ondingen
Bästa scen eller del: Spoiler [När Fitch ritade en perfekt Taylor defense, med två kritor till och med! Var så himla stolt över honom att jag till och med fick gåshud!]

Rekommenderar för:
Vill ni ha spänning och ett supercoolt magisystem så måste ni plocka upp den här boken!

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha ett ”riktigt” slut samt passionerad kärlek mellan karaktärerna så är det här ingen bok för er.

B9Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. The Rithmatist
2. Titel ej bestämd

 

Tags: ,

En bok som inte gick hem hos mig

Steampunk och magi leder inte alltid till något bra.

The Iron Wyrm Affair (Bannon & Clare #1) av Lilith SaintcrowTitel: The Iron Wyrm Affair
Författare: Lilith Saintcrow
Serie: Bannon & Clare #1
Sidantal: 323
Utgivningsår: 2012

Handling:

När en av landets mäktigaste besvärjerskor Emma Bannon och hennes shield Mikal kliver igenom dörren till mentathen Archibald Clares kontor så förstår han att något är på tok. Det visar sig att många av landets mentather har blivit mördade och Emma har fått order om att skydda Archibald. Tillsammans försöker de ta reda på varför någon skulle vilja döda oskyldiga logiska forskare och kommer fram till en hissnande upptäckt. En upptäckt som visar sig vara mycket farligare och allvarligare än vad de hade räknat med.

 

Tycke:
The Iron Wyrm Affair är utan tvekan den bok som jag har kämpat mest med i år. I vanliga fall så brukar jag ge upp efter cirka 50-100 sidor men eftersom den här ingick i steampunk-temat och jag ville gärna skriva om den så tvingade jag mig själv igenom det. Och med det sagt så varnar jag nu för en väldigt negativ recension.

Jag och författarens språk klaffar inte alls. Det är alldeles för mycket beskrivningar och spretar liksom åt alla håll. Jag vet inte riktigt vad, kanske beror det på att meningarna är så långa, men jag kunde verkligen inte koncentrera mig på texten. Här är ett godtyckligt utvalt stycke av texten:

“The driver, his own battered stuff hat set at a rakish angle and his body wrapped against the chill, cracked his whip over the heaving, coppery back of his clockwork horse, and hooves clattered away down the dark street.“

Förutom att den meningen är lång samt innehåller väldigt många beskrivningar så fungerar den ju alldeles utmärkt. Problemet är dock att det är sidor efter sidor med sådana meningar och min hjärna vägrar helt enkelt att bli kompis med författarens berättarstil. Plus längre fram i boken så blandade författaren även in tyska och italienska med i dialogerna så det blev ännu jobbigare att läsa.

Handlingsmässigt så börjar den rätt intressant men blev snabbt väldigt repetitivt. I överlag så åker de runt i stan och träffar olika personer, slåss mot monster/mekaniska grejer, får en ny ledtråd, leta up nästa person, slåss mot dess hejdukar och så vidare. Det var inte ens särskilt mycket steampunk med i bilden utan berättelsen fokuserade rejält på magin. Sen tyckte jag inte heller att Archibald Clare bidrog särskilt mycket utan det var Bannon som gjorde det mesta. Archibald ska väl föreställa någon slags vetenskapsman/forskare, förstod aldrig riktigt vad en mentath var för något. Jag läste i efterordet att han var inspirerad av Sherlock Holmes men jag har verkligen svårt att se Holmes detektivsinne hos honom.

Jag slutade att försöka förstå handlingen efter 100 sidor och läste bara för att avsluta boken. Helt ärligt talat så fattade jag inte allt som hände men jag brydde mig inte heller. Jag hade hoppats att den på något magiskt sätt skulle bli bättre men allting fortsatte i samma stil och jag kom aldrig in i berättelsen.

Så näh, en klar besvikelse. Klarar ni av språket så lär ni vill gilla den här mer än vad jag gör. Jag kan med säkerhet säga att jag inte kommer att plocka upp fortsättningen.

Språk/Förvirrad handling: -4

Mest intressanta karaktär: Eh… drottningen?
Bästa scen eller del: När första draken dök upp, annars slutet.

Rekommenderar för:
Ingen

Rekommenderar inte för:
Ni som har samma boksmak som mig.

B1Betyg: 1/10

Andra delar i serien:
1. The Iron Wyrm Affair
2. The Red Plague Affair

 

Tags: ,

Bland vampyrer och opera

Dracula är påhittad men Lucy finns på riktigt!

Incarnation av Emma CornwallTitel: Incarnation
Författare: Emma Cornwall
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2012

Handling:

Lucy Weston har inga minnen och vaknar upp begravd under jord och med en påle genom hjärtat. När hon har kravlat sig upp till ytan igen har hon svaga minnen av en operatillställning och sin familj. Hon lyckas hitta hem men upptäcker att huset är övergivet och hennes familj spårlöst försvunnen. Till slut fick hon tag på en bok vid titeln Dracula, och i den finns en karaktär vid namn Lucy Westenra vars öde påminner ruskigt likt hennes eget. Utan att slösa någon tid tar sig Lucy till London för att leta upp författaren Bram Stoker. Väl framme i staden får hon lära sig vampyrernas historia och mot sin vilja blir hon nyckelpersonen i att förhindra ett krig mellan vampyrer och människor.

 

Tycke:
Den här boken läste jag till steampunk-temat men den visade sig tyvärr (enligt mig) inte vara en steampunk-bok. Ett av de viktigaste elementen i steampunk är ju vetenskapen och tekniken, men här lades det till och med mer fokus på att beskriva operastrofer än nya uppfinningar. Så näh, känner mig ganska lurad av beskrivningen ” In the steampunk world of Victorian London, a beautiful vampire seeks out the author of Dracula”.

Vad tyckte jag om boken då. Tja… den är inte dålig, men den är inte så bra heller. Ganska medelmåttig skulle jag vilja säga. Jag gillar konceptet med Dracula-sagan men då jag inte har läst originalberättelsen själv så vet jag inte hur mycket anspelningar det finns på den. Sen drar författaren även in King Arthur-sagan vilket är lite kul, men annars så finns det inte så mycket som gjorde så att boken stack ut.

Början var väldigt förvirrande för Lucy hade inga minnen. Då och då minns hon något men dessa var oftast så dåligt markerade att jag blandade ihop dem och trodde att det utspelade sig i nutid. Sedan tyckte jag att hennes berättarröst var alldeles för beskrivande samt att hon kändes så onaturligt stark och självsäker. Jag uppskattar starka kvinnliga huvudroller men här var det inte så trovärdigt. Lucy fattar ju knappt vad hon är och kommer till en ny främmande stad där hon blir inblandad i vampyrpolitik. Jag hade förväntat mig att hon skulle vara mer försiktig men här kändes det som att hon rusade rakt in i allting. De övriga karaktärerna var okej, fastnade inte för dem heller och nu i efterhand vet jag knappt vad de heter längre.

Ifall ni vill ha en vampyrbok som utspelar sig i historisk miljö så kan jag väl rekommendera den här. Men annars så finns det bättre böcker att lägga ner tid på.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde också att det var drottningen de skulle offra, tänkte inte alls på Amanda.

 

Koncept: +0,5
Karaktär/Berättarröst: -0,5

Mest intressanta karaktär: Marco
Bästa scen eller del: Spoiler [När de befriade Mordred]

Rekommenderar för:
Ni som gillar vampyrböcker som utspelar sig under den viktorianska eran.

Rekommenderar inte för:
Letar du efter en steampunkbok så bör du helst leta vidare.

B5Betyg: 5/10

 

Tags: ,