RSS

Category Archives: Steampunk

Att undersöka om sin farbror är galen eller inte är farligare än vad man kan tro

 Lite steampunk, mycket drama. 

The Dark Unwinding (The Dark Unwinding #1) av Sharon CameronTitel: The Dark Unwinding
Författare: Sharon Cameron
Serie: The Dark Unwinding #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2012

Handling:

Katharine avskyr sin elaka och giriga faster Alice men i brist på andra idéer så jobbar hon för henne. När ryktena om att deras förmögna släkting, Alices bror och Katharines farbror, har blivit galen så får Katharine uppdraget att resa till farbroderns avlägsna hus för att ta reda på om han är galen på riktigt. Direkt när Katharine kommer fram inser hon att något är fel. Det är knappt några tjänstefolk i det enorma huset och de som jobbar där är allt annat än vänliga mot henne. Dessutom försöker de gång på gång stoppa henne från att träffa farbrodern. Vad är det för hemlighet som alla i huset ruvar på? Och är hennes farbror verkligen galen som ryktet säger?

Tycke:
Den här boken började riktigt bra och jag hade förhoppningar om att den skulle bli favoriten i steampunk-temat. Tyvärr lyckades den inte hålla sig på topp hela vägen. Som sagt så tyckte jag mycket om spänningen i början då allt var mystiskt och oklart. När man väl fick reda på svaret efter knappt 50 sidor så försvann en stor del av mystiken och det hela blev mest… historisk drama. Steampunk-elementen bestod mest av fantasifulla uppfinningar och var inte särskilt mycket i fokus. Nej, snarare än en steampunk-bok så skulle jag ha klassat den här boken som historisk drama.

Större delen av handlingen handlade just om Katharines inre konflikter om hon skulle avslöja husets hemligheter för sin faster eller ej och jag var alldeles för oengagerad i karaktärerna för att bry mig. Det kom ett par småmysterium med i bilden men de var inte alls lika spännande som det första mysteriet med farbrodern. Dessutom så tyckte jag att ett av dem var ganska enkelt att lista ut.

Från början så gillade jag Katharine och hon verkade vara en tjej som kunde tänka för sig själv. Men sen tröttnade jag på hennes velande och att hon låtsades vara mer hänsynslöst än vad hon var. Mary som Katharine anställde som sin jungfru gillade jag inte alls. Stod inte ut med hennes eviga babblande och att hon alltid avbröt Katharine. På det hela taget så var det inte särskilt många minnesvärda karaktärer och den jag kommer att minnas bäst är väl förmodligen herr Tully.

Kort sammanfattat så gillade jag början men tappade intresset så fort det första mysteriet blev avslöjat. Tyckte att allting blev segt efter det och känner inget vidare behov av att läsa fortsättningen. Gillar ni historiskt drama så kan ni väl ge den en chans, annars så finns det betydligt mer spännande böcker att läsa.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Det var ju så himla uppenbart att Katharine blev förgiftad. Varje kapitel slutar liksom med att hon dricker/äter något sen vaknar hon upp utan några minnen. Duh… inte så svårt att gissa att det var matens fel.

 

Takt: -1

Mest intressanta karaktär: Herr Tully
Bästa scen eller del: Första 50 sidorna

Rekommenderar för:
Ni som gillar historiskt drama med lite mysterier… kanske.

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha fart, spänning och steampunk så bör ni leta vidare.

B4.5Betyg: 4/10

Andra delar i serien:
1. The Dark Unwinding
2. A Spark Unseen

 

Tags: ,

Kritan är mäktigare än svärdet!

I alla fall om du är en Rithmatist

The RithmatistTitel: The Rithmatist
Författare: Brandon Sanderson
Serie: The Rithmatist #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2013

Handling:

I hela sitt liv har Joel drömt om att bli en rithmatist men eftersom han aldrig gjorde ritualen som skulle avgjort om han hade magiska krafter eller inte så studerar han vid skolan som en vanlig student. Han är dock lika fascinerad av ämnet och tar varje tillfälle i akt att studera cirklarna och alla de olika ritningarna som en rithmatist bör kunna. Under sommarlovet rövas rithmatist-studenterna bort en efter en och ingen vet varför. Som assistent till rithmatist-proffessorn Finch blir Joel involverad i fallet. Tillsammans med den udda rithmatist-studenten Melody försöker de lösa mysteriet innan de själva råkar illa ut.

 

Tycke:
Jag måste verkligen läsa fler böcker av Brandon Sanderson! Har hittills gillat allt jag har läst av honom och The Rithmatist är inget undantag. Hur kan den här killen vara så himla genialisk när det kommer till magisystem? Han får att rita cirklar och streck på marken med en krita att verka hur häftigt som helst.

Okej, till att börja med så ingår den här boken i steampunk-temat men ärligt talat så är det inte särskilt mycket steampunk i den. Det som jag spontant kan komma på är att polisen hade en mekanisk häst, de åkte tåg samt att mynten hade kugghjulssystem i sig. Varför det sistnämnda funkade så förstod jag aldrig. Visserligen så utspelade den sig i någon form av Storbritannien men eftersom större delen av handlingen ägde rum på skolan så förstod jag aldrig riktigt i vilken tidsera den utspelade sig i. Så med andra ord så är The Rithmatist inte så steampunkig av sig.

Vad boken saknar i steampunkväg kompenserar den gott och väl i magisystem. Så himla coolt att det faktiskt finns illustrationer på magicirklarna mellan varje kapitel. Det gjorde att man som läsare förstod hur saker och ting hängde ihop och hur himla svårt det måste vara att rita runda cirklar på frihand under stress. Jag tänker inte försöka mig på att förklara hur magisystemet fungerar men det är utan tvekan mycket intressant.

I början var jag inte jätteförtjust i karaktärerna. Joel tjatade om rithmatister hela tiden och tyckte så synd om sig själv. Melody kändes lite bitchig och knasig på samma gång. Men sen när man insåg hur otroligt begåvad Joel var och så blev han en riktigt sympatisk karaktär. Detsamma gällde Melody. Till och med professorn Finch gillade jag riktigt mycket vid slutet.

Handlingen är också bra och boken blev aldrig någonsin tråkig. Jag trodde att jag hade listat ur hur boken skulle sluta men slutet överraskade mig. Jag fullständigt slukade de sista 50 sidorna och ville verkligen inte att boken skulle ta slut. Om jag ska säga något negativt om boken så är det väl att det var lite för många lösa trådar som lämnades kvar. Dock gör det inte så mycket då det kommer en fortsättning som jag tänker kasta mig över så fort den släpps. Säger bara en sak, är du någorlunda intresserad av magi så bör du genast plocka upp den här boken!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Har en misstanke om att Joel redan är en rithmatist. Men eftersom han inte tror på att det han ritar är magiskt så blir dem inte det. Det står ju nämnt i boken att viljan om att linjerna ska komma till liv också är väldigt viktigt.  
  • Jag trodde faktiskt att Exton var den skyldiga. Himla förvånad sen när han hjälpte Joel och då hade jag verkligen ingen aning om vem som var den riktiga boven.

 

Karaktärer:+0,5
Magisystem/illustrationer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ondingen
Bästa scen eller del: Spoiler [När Fitch ritade en perfekt Taylor defense, med två kritor till och med! Var så himla stolt över honom att jag till och med fick gåshud!]

Rekommenderar för:
Vill ni ha spänning och ett supercoolt magisystem så måste ni plocka upp den här boken!

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha ett ”riktigt” slut samt passionerad kärlek mellan karaktärerna så är det här ingen bok för er.

B9Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. The Rithmatist
2. Titel ej bestämd

 

Tags: ,

En bok som inte gick hem hos mig

Steampunk och magi leder inte alltid till något bra.

The Iron Wyrm Affair (Bannon & Clare #1) av Lilith SaintcrowTitel: The Iron Wyrm Affair
Författare: Lilith Saintcrow
Serie: Bannon & Clare #1
Sidantal: 323
Utgivningsår: 2012

Handling:

När en av landets mäktigaste besvärjerskor Emma Bannon och hennes shield Mikal kliver igenom dörren till mentathen Archibald Clares kontor så förstår han att något är på tok. Det visar sig att många av landets mentather har blivit mördade och Emma har fått order om att skydda Archibald. Tillsammans försöker de ta reda på varför någon skulle vilja döda oskyldiga logiska forskare och kommer fram till en hissnande upptäckt. En upptäckt som visar sig vara mycket farligare och allvarligare än vad de hade räknat med.

 

Tycke:
The Iron Wyrm Affair är utan tvekan den bok som jag har kämpat mest med i år. I vanliga fall så brukar jag ge upp efter cirka 50-100 sidor men eftersom den här ingick i steampunk-temat och jag ville gärna skriva om den så tvingade jag mig själv igenom det. Och med det sagt så varnar jag nu för en väldigt negativ recension.

Jag och författarens språk klaffar inte alls. Det är alldeles för mycket beskrivningar och spretar liksom åt alla håll. Jag vet inte riktigt vad, kanske beror det på att meningarna är så långa, men jag kunde verkligen inte koncentrera mig på texten. Här är ett godtyckligt utvalt stycke av texten:

“The driver, his own battered stuff hat set at a rakish angle and his body wrapped against the chill, cracked his whip over the heaving, coppery back of his clockwork horse, and hooves clattered away down the dark street.“

Förutom att den meningen är lång samt innehåller väldigt många beskrivningar så fungerar den ju alldeles utmärkt. Problemet är dock att det är sidor efter sidor med sådana meningar och min hjärna vägrar helt enkelt att bli kompis med författarens berättarstil. Plus längre fram i boken så blandade författaren även in tyska och italienska med i dialogerna så det blev ännu jobbigare att läsa.

Handlingsmässigt så börjar den rätt intressant men blev snabbt väldigt repetitivt. I överlag så åker de runt i stan och träffar olika personer, slåss mot monster/mekaniska grejer, får en ny ledtråd, leta up nästa person, slåss mot dess hejdukar och så vidare. Det var inte ens särskilt mycket steampunk med i bilden utan berättelsen fokuserade rejält på magin. Sen tyckte jag inte heller att Archibald Clare bidrog särskilt mycket utan det var Bannon som gjorde det mesta. Archibald ska väl föreställa någon slags vetenskapsman/forskare, förstod aldrig riktigt vad en mentath var för något. Jag läste i efterordet att han var inspirerad av Sherlock Holmes men jag har verkligen svårt att se Holmes detektivsinne hos honom.

Jag slutade att försöka förstå handlingen efter 100 sidor och läste bara för att avsluta boken. Helt ärligt talat så fattade jag inte allt som hände men jag brydde mig inte heller. Jag hade hoppats att den på något magiskt sätt skulle bli bättre men allting fortsatte i samma stil och jag kom aldrig in i berättelsen.

Så näh, en klar besvikelse. Klarar ni av språket så lär ni vill gilla den här mer än vad jag gör. Jag kan med säkerhet säga att jag inte kommer att plocka upp fortsättningen.

Språk/Förvirrad handling: -4

Mest intressanta karaktär: Eh… drottningen?
Bästa scen eller del: När första draken dök upp, annars slutet.

Rekommenderar för:
Ingen

Rekommenderar inte för:
Ni som har samma boksmak som mig.

B1Betyg: 1/10

Andra delar i serien:
1. The Iron Wyrm Affair
2. The Red Plague Affair

 

Tags: ,

Bland vampyrer och opera

Dracula är påhittad men Lucy finns på riktigt!

Incarnation av Emma CornwallTitel: Incarnation
Författare: Emma Cornwall
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2012

Handling:

Lucy Weston har inga minnen och vaknar upp begravd under jord och med en påle genom hjärtat. När hon har kravlat sig upp till ytan igen har hon svaga minnen av en operatillställning och sin familj. Hon lyckas hitta hem men upptäcker att huset är övergivet och hennes familj spårlöst försvunnen. Till slut fick hon tag på en bok vid titeln Dracula, och i den finns en karaktär vid namn Lucy Westenra vars öde påminner ruskigt likt hennes eget. Utan att slösa någon tid tar sig Lucy till London för att leta upp författaren Bram Stoker. Väl framme i staden får hon lära sig vampyrernas historia och mot sin vilja blir hon nyckelpersonen i att förhindra ett krig mellan vampyrer och människor.

 

Tycke:
Den här boken läste jag till steampunk-temat men den visade sig tyvärr (enligt mig) inte vara en steampunk-bok. Ett av de viktigaste elementen i steampunk är ju vetenskapen och tekniken, men här lades det till och med mer fokus på att beskriva operastrofer än nya uppfinningar. Så näh, känner mig ganska lurad av beskrivningen ” In the steampunk world of Victorian London, a beautiful vampire seeks out the author of Dracula”.

Vad tyckte jag om boken då. Tja… den är inte dålig, men den är inte så bra heller. Ganska medelmåttig skulle jag vilja säga. Jag gillar konceptet med Dracula-sagan men då jag inte har läst originalberättelsen själv så vet jag inte hur mycket anspelningar det finns på den. Sen drar författaren även in King Arthur-sagan vilket är lite kul, men annars så finns det inte så mycket som gjorde så att boken stack ut.

Början var väldigt förvirrande för Lucy hade inga minnen. Då och då minns hon något men dessa var oftast så dåligt markerade att jag blandade ihop dem och trodde att det utspelade sig i nutid. Sedan tyckte jag att hennes berättarröst var alldeles för beskrivande samt att hon kändes så onaturligt stark och självsäker. Jag uppskattar starka kvinnliga huvudroller men här var det inte så trovärdigt. Lucy fattar ju knappt vad hon är och kommer till en ny främmande stad där hon blir inblandad i vampyrpolitik. Jag hade förväntat mig att hon skulle vara mer försiktig men här kändes det som att hon rusade rakt in i allting. De övriga karaktärerna var okej, fastnade inte för dem heller och nu i efterhand vet jag knappt vad de heter längre.

Ifall ni vill ha en vampyrbok som utspelar sig i historisk miljö så kan jag väl rekommendera den här. Men annars så finns det bättre böcker att lägga ner tid på.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde också att det var drottningen de skulle offra, tänkte inte alls på Amanda.

 

Koncept: +0,5
Karaktär/Berättarröst: -0,5

Mest intressanta karaktär: Marco
Bästa scen eller del: Spoiler [När de befriade Mordred]

Rekommenderar för:
Ni som gillar vampyrböcker som utspelar sig under den viktorianska eran.

Rekommenderar inte för:
Letar du efter en steampunkbok så bör du helst leta vidare.

B5Betyg: 5/10

 

Tags: ,

En stålkorsett låter inte så bekvämt…

… men ser man snyggt ut i klänningen så kanske det är värt det.  

The Girl in the Steel Corset (Steampunk Chronicles #1) av Kady CrossTitel: The Girl in the Steel Corset
Författare: Kady Cross
Serie: Steampunk Chronicles #1
Sidantal: 473
Utgivningsår: 2011

Handling:

Finley vill inte skada den unge herren i huset men när hon utsätts för ett våldtäktsförsök tar hennes mörka sida över. Mitt i flykten blir hon påkörd av Griffin, en av stadens rikaste ungkarlar. När hon vaknar upp igen befinner hon sig i Griffins hus och känner en motvillig dragning till de konstiga personerna som bor där. Griffin i sin tur är otroligt fascinerad av Finleys övernaturliga styrka och splittrade personligheter. Som en person med en hemlig övernaturlig förmåga förstår han att Finley måste på något sätt vara kopplad ihop med deras familj men kan han lita på henne? Samtidigt så sker ett mord och mystiska inbrott, och spåren pekar på att brottslingen är Finley.

Tycke:
Den här boken har jag varit nyfiken på bra länge och det är även en av favoriterna i omröstningen om vilka steampunk-böcker läsarna ville ha med i temat. Höll den måttet? Ja, det skulle jag vilja påstå.

Det finns gott om superintressanta karaktärer i den här boken vilket jag tycker är ett stort plus. Lite X-men möter Dr. Jekyll. Jag gillar Finleys dubbla personligheter, Griffins försök att ta reda på sanningen, Sams avsky mot sig själv, Emilys genialitet när det kommer till mekaniska prylar och sist men inte minst Jack Dandys mystiska och charmiga sidor. Han påminner mig till en viss del om Magnus Bane, fast mindre flamsig och mer cool. Riktigt intressant karaktär!

Dock så tyckte jag att berättarrösten var alldeles för allvetande och lade sig på en för hög nivå för att jag skulle kunna älska karaktärerna. Man kom liksom aldrig under deras skinn och brann för dem. Texten är nästan enbart skriven i 3:e persons limiterad men problemet är att alla ”visste” vad de andra tyckte. T.ex. när man läste ett stycke ur Griffins PoV så kunde man läsa meningar i stil med: Finley måste äta för att hon är hungrig. Nu känner hon sig trött. Det var helt enkelt för lite gestaltning och för mycket berättande, dessutom så lyste ju författarens berättartrick så tydligt igenom att man kom av i läsningen.

Mysteriet var också alldeles för lätt och jag väntade i stort sett bara på att karaktärerna skulle komma på vem den skyldiga var och vilka motiv hen hade. Sen tyckte jag även att Finley blev kompis med både Griffin och Dandy så himla snabbt. Efter en vecka så kändes det som att hon hade känt dem i evigheter. I och för sig så är detta ett vanligt förekommande fenomen i ungdomsböcker så jag är särskilt förvånad.

Annars så tyckte jag att boken var spännande på många ställen och jag gillar blandningen mellan mystik och vetenskap. Sen så gillar jag även att tjejerna kändes så starka och är inte alls den vanliga stereotypiska damen i nöd. Boken har mycket potential, både när det kommer till handling och speciellt karaktärer. Hade handlingen varit lite mer oförutsägbar och karaktärerna lite mer djupa så skulle det ha varit en fantastisk bok. Nu nöjer jag mig med att säga att den är bra och kommer att plocka upp fortsättningen när jag får tillfälle till det.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Fattade att ondingen ville klona drottningen så fort man fick veta att dockan och kamen var försvunnen. Sen när de avslöjade att han hade en metallarm så fattade man ju att det var han som var Leon.

 

Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Oavgjort mellan Dandy och Finley.
Bästa scen eller del: Spoiler [När de upptäckte att tunneln ledde till drottningen]
Minnesvärt citat: “Don’t mistake me, Treasure. I can offer you many things, but friendship ain’t one of them. Now, for once in your life, be a sensible girl and run away.”

Rekommenderar för:
Vill du ha en bok med intressanta karaktärer med övernaturliga förmågor i en viktoriansk miljö så har du hittat rätt.

Rekommenderar inte för:
Är du kräsen med berättarröst och gillar att bli överraskad så är den här ingen bra bok för dig.  

B6.5Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. The Girl in the Steel Corset
2. The Girl in the Clockwork Collar
3. The Girl with the Iron Touch
4. The Girl with the Windup Heart

Extraböcker:
0.5. The Strange Case of Finley Jayne
2.5. The Dark Discovery of Jack Dandy
3.5. The Wild Adventure of Jasper Renn

 

Tags: , ,

Steampunk med zombieromans

Klassas man som nekrofil som man blir ihop med en zombie?

Dearly, Departed (Gone With the Respiration #1) av Lia HabelTitel: Dearly, Departed
Författare: Lia Habel
Serie: Gone With the Respiration #1
Sidantal: 312
Utgivningsår: 2013

Handling:

Efter att ha sörjt sin döda far i ett år blir Nora tvingad av sin faster att socialisera med andra fina familjer trots att Nora inte vill. Hon trodde att hon hade hamnat i en mardröm när hon blir omringad av blodtörstiga zombier och hennes räddare verkar vara ett gäng zombier också. När hon vaknar upp igen märker hon att hon är fången i någon slags militärbas. Hon får lära sig att zombier är orsakade av ett virus men att alla zombier inte är monster, vissa är ytterst mänskliga, så som hennes räddare Bram. Vidare får hon även veta att hennes pappa spelar en central roll i det hela och det är därför hon har kidnappats till basen, för att fienden inte ska få tag på henne. Mänskliga zombier, kannibalistiska zombier och romantiska zombier, kommer Nora att falla för en av dem och kommer de att hitta ett vaccin innan kaoset bryter loss?

Tycke:
Den här boken har jag velat läsa sedan jag såg omslaget och nu när jag har mitt steampunk-tema så passade jag på att inkludera den i läsningen. Efter att ha läst den så kan jag tyvärr inte säga att handlingen kan mäta sig mot omslaget och jag ska förklara varför.

Seeeeeeeeg! Halva första delen av boken är riktigt långsam. Ett kapitel i början består bara av massa infodump om varför alla lever som på 1800-talet fast det är år 2195. Visserligen uppskattar jag att författaren ger förklaringar men det finns snyggare sätt att göra det på än att skriva en hel uppsats om det. Sen vet jag inte riktigt om jag köper förklaringen heller, jag kan förstå att folk ville ha stabilitet och tydliga samhällsregler efter så mycket världskrig och naturkatastrofer. Men att återuppta livsstilen från den viktorianska eran är väl ändå lite att ta i? Och varför gick kvinnorna med på att bli förtryckta igen? Här får de knappt göra något och ska bara sitta still och låtsas vara fin och bräcklig så att de hittar någon som vill gifta sig med dem.

Okej, nog om trovärdigheten. Världen som Habel byggt upp tycker jag annars är riktigt intressant, väldigt häftig blandning av modern teknologi och gammaldags levnadsstil. Själva delen om hur zombieviruset fungerade tycker jag är välförklarat och trovärdigt. Tar man sig förbi första halvan så har man både spänning och faktiskt även en del humor att vänta.

Något som gjorde mig förvånad var att boken var berättad av 5 olika personer. Eftersom det är tre parallella händelser på tre skilda ställen så blev det mycket hoppande mellan olika personers huvud och detta är en av anledningar varför början kändes så seg.  Just som man var på väg att sjunka in i berättelsen så rycktes man ut och fick börja på en ny tråd.

När det kommer till karaktärerna så tycker jag att de är okej. Nora som är huvudrollen förstod jag mig inte på, det kanske beror på allt hoppande mellan de olika berättarna men för mig kändes Nora väldigt schizo. Först vill hon inte sluta sörja sin döda far, sen är hon förbannad över honom, först är hon livrädd för zombier, sen blir hon kär i en av dem. Jag trodde att jag hade koll på hennes personlighet men så växlades berättarrösten och när det var Noras tur igen så kändes det som att hon alltid hade ändrat åsikt om något. När det gäller kompisen Pamela tyckte jag först att hon var ganska badass men sen tyckte jag bara att hon var dumdristig. Klarar inte riktigt av karaktärer som alltid ska vara så himla godhjärtade och försöka rädda allt och alla även om det är deras dödsfiender.

Kort sagt, seg början men det blir mycket bättre efter halva boken. Miljön är fantastisk och jag gillar kombinationen av zombier och steampunk (även om det ibland kändes mer som sci-fi än just steampunk). Romansen tar faktiskt inte så jättestor plats vilket är ett plus i mina ögon.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Hmm, vet inte riktigt vad jag tycker om att författaren under de 10 sista sidorna ändrade boken från att vara ensamstående till en serie. Allting kunde ju ha slutat så bra, Nora och Bram har varandra, snälla zombier håller på att bli accepterade i samhället och ett vaccin är framtaget. Men så slänger författaren in att ondingen Wolfe kanske inte blev avrättad ändå utan lyckades fly, protester mot zombier dyker upp och att vaccinet inte fungerar… Hade nog uppskattat boken mer om det hade varit ett riktigt slut.
  • Tycker egentligen att det är löjligt att både Wolfe och Averne ska hålla på att avslöja alla sina planer och motiv för fienden. Jag förstår att det är till för att läsarna ska hänga med i handlingen och jag vet själv hur svårt det är att göra antagonistens motiv tydligt utan att skrika dem rakt ut… men ändå, det känns inte helt trovärdigt.  
  • Men åhh, stackars Henry som blir dödad för att han hjälpte Victor med planen.

 

Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Miljö: +1
Takt i början: -0,5

Mest intressanta karaktär: Ahh, svårt. Pamelas kapitel är de mest spännande men den karaktären som jag tycker är mest intressant är Renfield för han verkar sådär nördigt mysig.
Bästa scen eller del: När man fick reda på att det var spoiler [Tom som hade dödat Coalhouse]
Minnesvärt citat:
“You killed me! That’s not something you can ever apologize for!”
“Well,then,I’m not sorry.”
“You son of a-”
“Hey, you leave her out of this.”

Andra verk som jag kom att tänka på:
Varma Kroppar av Issac Marion – Båda innehåller romanser mellan en manlig zombie och en kvinnlig människa.

Rekommenderar för:
Ni som inte har emot en lång och seg startsträcka. Tycker ni om böcker med fina omslag och zombieromanser så kan jag rekommendera den här.  

Rekommenderar inte för:
Vill ha du något kort och lättläst är det här inget för dig.

B6.5Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Dearly, Departed
2. Dearly, Beloved

 

Tags: , , ,

Spioner med stil och etikett

Välklädda flickor är farligare än vad du tror.

Etiquette & Espionage (Finishing School #1) av Gail CarrigerTitel: Etiquette & Espionage
Författare: Gail Carriger
Serie: Finishing School #1
Sidantal: 312
Utgivningsår: 2013

Handling:

Trots att Sophronia redan är 14 år gammal så klättrar hon hellre i träd och gå på upptäcktsfärder i hemmets alla vrår istället för att bry sig om håret och kläderna som en riktig dam ska göra. I ett sista desperat hopp om att lära sin dotter lite vett och etikett skickar mamman iväg Sophronia till Mademoiselle Geraldine’s Finishing Academy for Young Ladies of Quality. Efter en minst sagt överraskande resa anländer Sophronia och hennes nyfunna vän Dimity till den nya skolan. Att den består av ett gäng luftskepp är mindre förvånande än lektionerna som hålls där. Visst får flickorna lära sig etikett, men de får även lära sig spioneri, att slåss med varulvar och allt annat som en skicklig spion och lönnmördare behöver veta…

Tycke:
Yay, en ny bok av Gail Garriger! Var ju inte så längesen jag läste ut Parasol Protectorate-serien (härefter nämnt som PP) och jag längtar galet mycket till spin off-serien The Parasol Protectorate Abroad som kommer först ut år 2015. Under tiden få jag nöja mig med prologserien Finishing School som också är väldigt bra.

Den här är första boken till mitt steampunk-tema och det visade sig vara helt rätt valt. Jag blev verkligen överraskad över hur mycket steampunk-element det fanns i boken. Luftskepp, robotar som tjänstefolk, mekaniska husdjur etc. Trots att den här boken utspelar sig 20 år före händelserna i PP så känns den ändå modernare på grund av all fokus på teknologin. PP handlade ju mycket om det övernaturliga och det känns som att Carriger har valt att koncentrera sig på teknologin till den här serien. Riktigt kul!

Gail Carrigers språk är lika fantastisk som alltid. Älskar verkligen hur speciell och humoristisk hennes texter är. Sophronia är en karaktär man lätt fattar tycke för. Hon är nyfiken, smart, modig och atletisk. Vad mer kan man kräva? Den enda nackdelen är väl att jag tycker att hon påminner för mycket om Alexia från PP. Till en stor del beror det på berättarrösten men även att hon vågar stå upp för sig själv och beter sig annorlunda från vad fina flickor ska göra. Sen tycker jag även att bästisen Dimity påminner om Miss Hisselpenny ibland. I överlag så ser jag mycket potential i bikaraktärerna men jag tror att det krävs åtminstone en bok till för att jag ska bli riktigt fäst vid dem.

Som vanligt med Carrigers böcker så finns det ett mysterium att lösa. Mitt intresse hölls kvar hela tiden trots att boken egentligen inte är så spännande. Mycket av handlingen gick ut på att presentera karaktärerna och omgivningen vilket sänkte farten ibland, dock aldrig så mycket att det blev tråkigt.

För er som undrar om man kan läsa den här boken innan man har avslutat PP så är svaret ja. Med tanke på att den här serien utspelar sig före originalserien så förekommer det inga spoilers. Det finns ett par gemensamma karaktärer men man behöver absolut inte ha läst böckerna om Alexia innan man börjar läsa Etiquette & Espionage. Dock så tror jag att man inte kommer att uppskatta vissa karaktärer lika mycket ifall man inte redan känner till dem från Parasol Protectorate.

Så ja, ännu en lovande serie från käraste Gail Carriger. För er som inte kan få nog av hennes språk och viktorianska romaner så rekommenderar jag verkligen den här boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Vieve är ju helt bedårande när hon är liten! Hon var inte bland mina favoriter i Parasol Protectorate  men här var hon supergullig och smart.

 

Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Språk/humor: +1
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Sophronia
Bästa scen eller del: Spoiler [När de tvingade Pillower att ta på sig en underkjol.]
Minnesvärt citat:
(Sophronia) ”I’m not certain I could do it.”
(Lady Linette) ”Do what, dear?”
(Sophronia) ”Kill someone in cold blood.”
Lady Linette’s cornflower-blue eyes crinkled. “Ah, yes, but how do you know until you try?”

Andra verk som jag kom att tänka på:
Gallagher Girls av Ally Condie – Båda handlar om en prestigefylld flickskola som i hemlighet utbildar spioner.

Rekommenderar för:
Tycker ni om steampunk, humor och har inget emot lite överdrivna karaktärer och övernaturliga element så lär ni gilla den här boken.

Rekommenderar inte för:
Har ni läst något av Gail Carriger tidigare och inte gillat det så är nog den här inget för er.

B7.5Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien:
1. Etiquette & Espionage
2. Curtsies & Conspiracies
3. Waistcoats & Weaponry

 

Tags: , ,

Att vara tidlös…

… betyder en spännande resa till Egypten!

TimelessTitel: Timeless
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasol Protectorate #5
Sidantal: 382
Utgivningsår: 2012

Obs, spoilers för tidigare delar i serien kan förekomma i handlingen.

Handling:

För en gångs skull ser livet ljust ut för Alexia. Hon är lyckligt gift med Lord Maccon. Deras lilla dotter Prudence är vild men bedårande trots sina tendenser att byta skepnad. Vänskapen med grannen och gudfadern Lord Akeldama är stark och till och med Biffy, det nyaste och motvilliga tillskottet till flocken börjar hitta sin plats. Mitt i friden kommer en kallelse till Alexia från Lady Matakara, världens äldsta och mäktigaste vampyr. Att tacka nej är inget val och tillsammans med sin familj och sina vänner gör sig Alexia redo för ett äventyr i Egypten.

 

Tycke:
När jag började läsa den här serien förra året så hade jag ingen aning om hur mycket jag skulle älska den. Karaktärerna är bara så underbara! Jag vill bara hoppa in i boken och dricka te med Alexia, ta en titt på Lord Akeldamas garderob, leka en stund med lilla Prudence, gå en sväng i Biffys (eller LeFouxs) hattaffär, ja, jag kan till och med tänka mig att titta på Ivys och Tunstells teaterproduktion. Känner så mycket kärlek till karaktärerna att det faktiskt gör lite ont nu när serien är utläst.

Gail Carrigers språk passar mig så bra. Allting är liksom överdrivet och knäppt men det känns ändå helt naturligt och otvingat. Mitt i humorn finns det mörkare sidor och varje gång dessa dök upp värkte det i hjärtat. Tycker att det speglar livet så bra, allt är inte bara glatt och lyckligt, det finns även sorg och olyckliga minnen. Men karaktärerna låter inte sitt förflutna eller oro inför framtiden stoppar dem från att leva i nuet, och det får mig att älska dem ännu mer!

Och alla tvisterna i boken, woah! Hade verkligen inte väntat mig många av dem. Som ni säkert vet så älskar jag när en bok kan överraska mig och här hände det flera gånger. De sista 50 sidorna fick mig både att gråta, skratta och framförallt längta otroligt mycket efter spion-off-serien The Parasol Protectorate Abroad.

Det är svårt att skriva en spoilerfri recension om en sista bok i serien så jag nöjer mig här och tar upp resten av funderingarna i spoilersektionen. Har ni inte läst något av Gail Carriger än så måste ni verkligen göra det!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Lyall och Biffy!!! Hade verkligen inte förväntat mig den kombinationen trots att det hintades om det redan i förra boken. Men jag är verkligen glad! Även om jag hade hoppats på att Biffy och Alkedama skulle bli ihop igen trots rasskillnaderna så tycker jag ännu mer om Lyall och Biffy tillsammans. Hurray! Och Biffy är en Alpha? Whaaat? Men det känns bra att i framtiden kan Lyall bli Biffys beta och de kan vara tlllsammans.
  • Blir så ledsen när jag tänker på att Lyall har blivit våldtagen och trakasserad av sin gamla herre. Tycker att han är så stark som inte bröts ner av det utan tog saken i egna händer och kom på en lösning. Sen tycker jag att det både är sorgligt och starkt av Lord Maccon som planerar att begå självmord innan han blir galen. Tycker att det är fint och smart av honom att vilja åldras och dö med Alexia.
  • Även om jag var rätt säker på att Maccon överlevde fallet så blev jag ändå ledsen av att se hur förstörd Alexia blev av sin mans död. Var så glad när han dök upp igen och skyddade Alexia och Prudence.
  • OMG, Ivy som vampyrdrottning??? Det var nog den största överraskningen i boken.
  • Att Floote var den som dödade Dugh var tydligt men däremot hade jag ingen aning om att Matakara ville dö samt att Goldenrod var Lord Alkedama.

 

Karaktärer:+1
Berättarröst: +1
Humor: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Tvister: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ahh, så svårt, älskar verkligen alla men favoriten är nog Alexia ändå. Biffy växte väldigt mycket i mina ögon också.
Bästa scen eller del: De sista 50 sidorna.
Minnesvärt citat: “I never gossip. I observe. And then relay my observations to practically everyone.”

Rekommenderar för:
Om ni gillar de tidigare böcker i serien så är den här ett måste! Annars så tycker jag att alla som gillar humor, steampunk och övernaturliga varelser ska plocka upp den här serien.

Rekommenderar inte för:
Ingen! Man plockar ju inte upp den här om man inte redan har läst bok 1-4. Och har man kommit så långt i serien så lär man älska den här boken med!

B9Betyg: 9/10

Andra delar i serien
1. Soulless  (sv. Själlös)
2. Changeless (sv. Chanslös)
3. Blameless (sv. Hemlös)
4. Heartless
5. Timeless

 

Tags: , , ,

Slutet av en kär serie

En av årets mest efterlängtade böcker är nu läst!

Clockwork PrincessTitel: Clockwork Princess
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #3
Sidantal: 568
Utgivningsår: 2013

Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling:

Tessa står inför sitt bröllop men kan ändå inte känna sig lycklig. Hennes fästman Jem är döende och en del av hennes hjärta tillhör fortfarande Will. Dessutom är Mortmain fortfarande efter henne och ingen vet varför han ens vill ha henne eller vad för varelse som Tessa egentligen är. Klockan tickar och det dröjer inte länge förrän Mortmain skrider till verkat och skadar dem som står Tessa nära. Jem och Will vill skydda henne och hon vill skydda dem. Men kommer kärleken att leda till hopp eller kommer den att leda till undergång?

Tycke:
Äntligen har jag läst ut Clockwork Princess, en av de absolut mest efterlängtade böckerna i år! Jag är ingen hardcore fan men jag gillar Clares Shadowhunter-värld väldigt mycket och tycker om alla hennes böcker, den här är inget undantag.

Yup, jag tycker om boken mycket men samtidigt så är jag lite besviken på den för jag hade förväntat mig att den skulle vara ännu bättre. Med tanke på att alla jag känner på Goodreads som har läst den har gett den fullpott så trodde jag också att jag skulle hitta en 10-poängare, men nja… det blev inte riktigt så.

Jag trodde att det skulle bli ett superepiskt slut men det fick jag inte och dessutom så gillar jag inte riktigt vissa av valen som karaktärerna gjorde i sista tredjedelen av boken. Från The City of Lost Souls så fick man ju även ett litet hum om hur den här serien skulle sluta så jag blev inte så förvånad över handlingen tyvärr. För att inte spoila något så skriver jag mer om detta i spoilersektionen.

Och nu till det som jag älskar med den här boken: dialogerna! Cassandra Clare är en mästarinna på att få till roliga repliker oavsett vilken situation karaktärerna befinner sig i och jag brast ut i skratt flera gånger trots att handlingen är så mörk. Sen älskar jag att Jem pratar mandarin och jag känner mig så smart när jag förstår vad han säger utan att behöva läsa översättningen. Dialogerna han säger är dock väldigt sliskiga och jag tvivlar faktiskt på att en normal människa skulle prata så på riktigt men just här så funkar det. Till sist men inte minst så gillar jag verkligen kärlekstriangeln i den här boken. Nu för tiden brukar jag bara himla med ögonen åt dem men Clare har lyckats riktigt bra. Till skillnad från det vanliga ”tjej-har-två-alfahanar-efter-sig” så är det här snarare tre kompisar som älskar varandra så mycket att de försöker dra sig tillbaka för att inte såra de andra två. Tess vill inte förstöra vänskapen mellan Jem och Will, Jem har ingen aning om att Will är kär i Tess och Will håller igen sina känslor för att han vill att Jem och Tess ska bli lyckliga. Istället för att försöka ta så försöker de ge varandra så mycket de kan. Så olyckligt och fint.

Blir svårt att fortsätta skriva utan att spoila något så jag nöjer mig här. Som sagt, en mycket bra bok och det är verkligen både sorgligt och lyckligt att den här serien nu är slut. Har ni inte läst något av Cassandra Clare så måste ni börja göra det med en gång!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Någon annan som tyckte att det var helt skumt att Tess åkte till Lightwoods hus i bröllopsklänning? De visste ju allihop att det kunde strid, varför åker hon dit när hon är klädd i en otymplig bröllopsklänning. Känns knäppt.  
  • Är Woolsey ett vanligt varulvsnamn? Dyker upp både i Själlös och i här.
  • Något jag störde mig på var att Tess och Will hade sex så snabbt efter Jems död! Jag vet att de trodde att de skulle dö nästa dag och att de har älskat varandra länge men moralpolisen inne i mig tyckte att det var fruktansvärt respektlöst av dem att ligga med varandra. Känns som att de förrådde Jem 😦
  • Anade att Jem inte alls var död eftersom man aldrig fick läsa om den, så man visste ju att nåt lurt var på gång! Och med tanke på att jag redan efter att ha läst the City of lost souls misstänkte att broder Zacharias var antingen Will eller Jem så var jag inte helt oförberedd på att Jem fortfarande levde, misstänkte dock genom halva boken att det var Will som skulle vara broder Zacharias.
  • Första halvan av epilogen krossade mitt hjärta totalt, satt och storgrät i soffan. Men sen när man fick se att Jem hade blivit frisk igen blev jag så chockad att jag liksom slängdes ut från berättelsen. Hur blev Jem mänsklig igen? Missade jag något från the City of lost souls?

 

Karaktärer: +0,5
Dialoger: +1
Berättarröst: +0,5
Handling: +1
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Så svårt! Men det får väl bli Jem ändå.
Bästa scen eller del: Första halvan av epilogen
Minnesvärt citat: (höll på att skratta ihjäl mig på den här, kräver dock att man har läst The Mortal Instruments för att fatta skämtet)
“A very magnanimous statement, Gideon,” said Magnus.
“I’m Gabriel.”
Magnus waved a hand. “All Lightwoods look the same to me.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar Cassandra Clares böcker så klart!

Rekommenderar inte för:
Har ni testat att läsa någon av Shadowhunter-böckerna och inte gillat dem så är inte den här boken för er.

B8.5Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien: 
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess

 

Tags: , , ,

Att vara hemlös

… innebär en resa genom Europa!

Blameless

Titel: Blameless (sv. Hemlös)
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasol Protectorate #3
Sidantal: 374
Utgivningsår: 2010

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen)

Handling:

Efter händelserna i Skottland har nu Alexia lämnat Maccon och flyttat hem till sin familj. Dock blir ryktena om otrohet alldeles för mycket och nu när hon inte längre skyddas av varulvarna så svävar hennes liv i fara. Tillsammans med Madame Lefoux och butlern Floote ger de sig ut på en resa till Europa för att komma undan mordförsöken samt för att försöka hitta information om barnet Alexia bär inom sig.

 

 

Omdöme:
Förra boken slutade så himla spännande att jag praktiskt taget ville springa springa till närmaste bibliotek för att låna hem fortsättningen. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig av fortsättningen men det var nog inte riktigt det här. Jag har ju alltid tyckt att Maccon är ganska skoj men här sjönk han verkligen i mina ögon när han vägrade lyssna på Alexia och drog sina egna slutsatser. Hur dum kan man vara liksom? Sen tycker jag inte heller om att han dränker sin sorg i ”sprit” och är berusad hela tiden. Nåja, det är i alla fall bra att han sörjer.

Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att den här är den sämsta boken i serien hittills. Min favoritkaraktär är ju Alexia och i den här boken så var hon inte lika mycket i fokus för man fick läsa väldigt mycket om Professor Lyall i London också. I de tidigare böckerna så var ju Alexias och Maccons relation en av de sakerna jag gillade bäst men här så träffade de ju knappt varandra. Saknar verkligen smågnällen och kemin mellan dem.

Den här boken kändes mest som en transportsträcka, och med tanke på att det är den tredje boken av fem så kanske det inte är så konstigt. Jag hoppas att det här är bara den typiska ”seg-mittenbok-syndromet” och att fortsättningarna ska vara bättre. Tyckte inte att boken blev spännande och bra förrän under de sista 50 sidorna vilket är lite väl sent.

Angående titeln så tycker jag att den svenska versionen är väldigt bra. ”Hemlös” stämmer ju faktiskt in väldigt väl på Alexia i den här boken. Hade egentligen tänkt vänta på den svenska översättningen men som sagt så slutade förra boken så spännande att jag kunde inte hålla mig när jag fick chansen att låna hem den här.

Ja, nu ska jag väl försöka få tag på bok 4 och 5 då. Snart kommer ju även en prologserie som jag är väldigt nyfiken på. Dock så ska jag försöka läsa klart den här serien innan jag börjar på den.

Den svenska översättningen kommer preliminärt att släppas den 15:e maj i år.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Så kul att drottningen är så himla cool och mäktig. Lord Alkedama hade ingen chans mot henne alls.
  • Tyckte att det var rätt uppenbart att Maccon hade skickat Major Channing efter Alexia, men det var ju inte så att det var ett mysterium heller.

 

Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Alexia
Bästa scen eller del: Spoiler [När Lord Alkedama återförenades med Billy, awww, tycker synd om dem]
Minnesvärt citat: “Floote, what is going on? Do they think I am contagious? Should I assure them I was born with a nose this size?”

B6.5Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Soulless  (sv. Själlös)
2. Changeless (sv. Chanslös)
3. Blameless (sv. Hemlös)
4. Heartless
5. Timeless

 

 

Tags: , , ,