RSS

Category Archives: Zombier

Justina Ireland – Dread Nation

Om det hade funnits zombier i Amerika på 1800-talet…

Titel: Dread Nation
Författare: Justina Ireland
Serie: Dread Nation #1
Sidantal: 455
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Jane McKeene was born two days before the dead began to walk the battlefields of Gettysburg and Chancellorsville—derailing the War Between the States and changing America forever. In this new nation, safety for all depends on the work of a few, and laws like the Native and Negro Reeducation Act require certain children attend combat schools to learn to put down the dead. But there are also opportunities—and Jane is studying to become an Attendant, trained in both weaponry and etiquette to protect the well-to-do. It’s a chance for a better life for Negro girls like Jane. After all, not even being the daughter of a wealthy white Southern woman could save her from society’s expectations.

But that’s not a life Jane wants. Almost finished with her education at Miss Preston’s School of Combat in Baltimore, Jane is set on returning to her Kentucky home and doesn’t pay much mind to the politics of the eastern cities, with their talk of returning America to the glory of its days before the dead rose. But when families around Baltimore County begin to go missing, Jane is caught in the middle of a conspiracy, one that finds her in a desperate fight for her life against some powerful enemies. And the restless dead, it would seem, are the least of her problems.

Tycke:
Historiska romaner är inget jag direkt hurrar för men när jag fick veta att Dread Nation skulle handla om zombier  och skolor som utbildade ungdomar till zombiejägare väcktes mitt intresse. Jag började läsa boken med ganska höga förväntningar och till min stora överraskning var den ännu bättre än vad jag hade trött.

Huvudrollen Jane är så himla kickass. Hon är smart och lojal, läser allt hon kommer över och skördar zombier i mängder. Hennes berättarröst är så härligt käck och gladlynt, vilket räddar boken från att bli ett mörkt hål för det händer riktigt hemska saker i den.

Förutom att folk dör till höger och vänster (vad kan man annars förvänta sig av en zombiebok?) så lever Jane dagligen under de vitas förtryck. De blir jämförda med apor, förväntas vara utvecklingsstörda, anklagade för att vara syndare, ja massor med otrevliga saker, och sen förväntas de att riskera sitt liv för att skydda/tjäna den vita överklassen. Jag har aldrig läst en bok med lika mycket uttalad och accepterad rasism tidigare, och tanken på att svarta personer faktiskt behandlades så illa för bara några hundra år sedan får mig att bli så arg och ledsen.

Miljön är bra beskriven och språket flyter på bra. Spänningen är nästintill olidlig och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken när jag väl började läsa. Det enda som hindrar boken från att få fullpoäng av mig är att jag inte blev känslosam av den. Trots allt som händer så behåller Jane sin kaxiga berättarröst vilket gör att jag som läsare inte känner förlusterna på allvar. Sen störde jag mig i början på Jane som hatade Katherine bara för att hon var vacker, men det släppte snabbt när handlingen kom igång. Vänskapen mellan dem blev en av anledningarna till varför jag gillar boken så mycket.

Förutom att ha sympatiska karaktärer (framförallt starka tjejer) och väldigt spännande handling, så ger boken även en bra inblick i hur illa de svarta blev handlade för inte så länge sedan. Det är visserligen många månader kvar men jag kan redan nu säga att Dread Nation kommer med stor sannolikhet att vara bland mina topp 5 böcker i år!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åhh, jag hade inte alls tänkt på att Janes mamma är svart i hemlighet. Så Jane dödade sin pappa när hon var tio, snacka om att vara hård.
  • Undrar om det kommer att bli någon kärlekstriangel mellan Jane, Jack och Gideon. Jag är på team Gideon i så fall!
  • Katherine växte mycket i mina ögon under läsningens gång. Gillar att hon är lika bra på att manipulera folk som Jane är. Älskar också vänskapen som växer fram mellan dem.
Advertisements
 

Tags: , ,

Minirecensioner – Den lille prinsen, håll dig lugn

Den Lille PrinsenTitel: Den lille prinsen
Författare: Antoine de Saint-Exupéry
Sidantal: 94
Utgivningsår: 2015 (original 1940)

Minihandling:
En vuxen träffar på Den lille prinsen i öknen och får ta en del av hans resa till planeten jorden.

Tycke:
Den lille prinsen är en älskad barnbok och efter att ha läst den förstår jag varför. Illustrationerna är fina och språket är enkelt men vackert. Dessutom har den ett budskap som får mig som vuxen att tänka efter. Hur många barn har gett upp sina drömmar på grund av att de vuxna tycker att de är trams? Hur upptagna är vi inte av att tjäna pengar och hitta vår plats i samhället så att vi faktiskt glömmer bort att leva?

Första halvan av boken gillar jag jättemycket, älskar att läsa om prinsens besök hos de olika planeten. Sen blev nog boken lite väl för filosofiskt för mig och jag hängde liksom inte helt med. Känner att jag borde läsa om den någon gång i framtiden för att se om jag förstår den bättre då.

Vill du ha en djup barnbok så testa gärna på den här.

Betyg: 6/10

goodreads add

________________________________________________________________________________

 

Please Remain CalmTitel: Please Keep Calm
Författare: Courtney Summers
Serie: This is Not a Test #2
Sidantal: 74
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Fortsättningen på This is Not a Test.

Tycke:
När jag läste This is not a test för ett par år sedan så gillade jag den väldigt mycket. Idén med en självmordsbenägen huvudroll i en zombiebok är bara så intressant. Däremot så var slutet riktigt frustrerande för det fanns inget slut. Boken tog slut lite mitt i, jahopp…

Men nu har det kommit en fortsättning! Det är dock ingen helbok utan en längre novell som berättas ur Rhys synvinkel. Om jag ska vara helt ärlig så föredrar jag Sloanes berättarröst för hon se världen ur ett annorlunda perspektiv. Med Rhys så var det mer den vanliga zombieapokalyps-stuket, springa, överleva, springa, överleva. Boken är väldigt välskriven och brutal på sina ställen vilket jag uppskattar, men den är för kort och återigen så slutar den ganska abrupt igen (fast lite bättre den här gången).

Beroende på hur tillfreds man är med slutet i This is Not a Test så kan Please Keep Calm vara ett måste eller något onödigt. Jag är i alla fall glad över att jag läste den och håller tummarna på att Summers kommer att ge ut en till fortsättning.

Andra böcker i serien:
1. This is Not a Test
2. Please Keep Calm

Betyg: 6,5/10

goodreads add

 

Tags: , , , ,

Den eviga sången för vampyrer

Kommer de att hitta sitt paradis eller kommer jorden att bli till ett helvete?

The Forever SongTitel: The Forever Song
Författare: Julie Kagawa
Serie: Blood of Eden #3
Sidantal: 416
Utgivningsår: 2014

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Allie tänker stoppa Sarren från att utrota mänskligheten och vampyrerna. Tillsammans med Kanin och sin blodsbror Jackal ger de sig iväg på en resa till den hemliga människostaden Eden – Sarrens slutdestination. Allie bryr sig egentligen inte om att rädda andra längre, hon är bara ute efter en sak: hämnd. Monstret inom henne växer och hon välkomnar dess mörker, men hur länge kan hon fortsätta innan det till slut kväver henne? Sarren vet att de är på väg och har lämnat en fälla för dem, en överraskning som kommer att krossa Allies hjärta på nytt.

Tycke:
Ännu en serieavslutning! Känns som att det har blivit många sådana på senaste tiden.

I The Forever Song är handlingen mörkare än någonsin. Allie har mer eller mindre accepterat att hon är en vampyr och försöker inte ens kämpa emot vampyrinstinkterna. Det är en kamp mot både klockan, smittade människor och mot monstret inom henne själv. Allt detta gör det till ganska deprimerande läsning, samtidigt som man vill veta hur det kommer att sluta så är man ändå rädd för det hemska som kommer att hända.

Det som piggar upp berättelsen är faktiskt Jackals dryga kommentarer. Han är för det mesta bara jobbig men ibland så är hans ironi väldigt rolig. Haha, bara tanken på att människornas sista hopp vilar i händerna hos ett gäng bittra och grälsjuka vampyrer är så bisarr. Boken blir också en aning ljusare efter cirka 150 sidor men den är knappast mysig och fluffig. Nej, här har vi en riktig vampyrserie med mycket död och blod.

Skriver inte så mycket om handlingen då detta är den sista delen i en trilogi. Vad jag tycker om slutet skriver jag om i spoilersektionen.

Blood of Eden är utan tvekan en av de bästa vampyrserierna jag har läst. Allt från karaktärerna till den dystopiska världen och handlingen är genomtänkt och det är så lätt att leva sig in i berättelsen. Den har både fått mig att skratta och att gråta och för mig är det ett bevis på att det är en bra bokserie. Har ni inte läst första boken ännu så rekommenderar jag att ni gör det på direkten!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde att Zeke skulle dö i slutet, något i stil med att han offrar sig för att döda Sarren. Kanin skulle också dö för att rädda någon, antingen Allie eller Jackal. Tycker nästan att den slutade för lyckligt nu när bara Kanin bara dog. Och hur blir man en master? Är det något man bara blir helt plötsligt eller? Tycker som sagt att saker och ting föll på plats lite för lätt i slutet. Hela serien har ju varit rätt mörk så det skulle ha varit rätt passande med ett bitterljuvt slut.
  • Så skönt när Jackal skällde ut Zeke och Allie. Både två har ju deppat alldeles för länge! Go Go Jackal!

Karaktärer: +1
Handling: +1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Jackal
Bästa scen eller del: Spoiler [När Allie fick tillbaka Zeke]
Minnesvärt citat: It is far easier to be a monster than to confront the truth.

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en bra och dystopi med vampyrer som faktiskt är mer blodtörstiga än snygga.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om att läsa om blod och andra hemskheter.

B8Betyg: 8/10

 Andra böcker i serien
1. The Immortal Rules
2. The Eternity Cure
3. The Forever Song

 

Tags: , ,

Med svärmen kommer slutet

En av de bästa serieavslutningarna jag har läst!

HordeTitel: Horde
Författare: Ann Aguirre
Serie: Razorland #3
Sidantal: 422
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers från föregående delar i serien kan förekomma.

Handling:
Monstren utanför staden blir allt mer aggressiva och Salvations enda hoppa ligger på att Deuce, Fade, Stalker och Tegan lyckas hämta hjälp. Efter en farlig färd når gänget äntligen militärbasen Soldier’s Pond och till deras överraskning så får de förstärkning. Men drygt 40 personer hjälper inte särskilt mot tusentals blodtörstiga varelser och blodbadet var oundvikligt. Som den jägarinna Deuce är vet hon att det inte hjälper att fly, om de ska ha någon chans att vinna kriget så måste människorna börja attackera tillbaka. Hon behöver en armé, men vilka skulle lyda order och följa efter en 16-årig flicka? Tiden börjar rinna ut för mänskligheten, nu gäller det verkligen att slåss eller bli uppäten.

Tycke:
OMG! Vilken himla bra avslutning till en väldigt bra serie. Jag älskar farten i Enclave, gillar karaktärsutvecklingen (förutom Fades) i Outpost och i Horde binder författaren det ihop helt magnifikt.

För det första, Deuce är så fantastisk. Det är svårt att tänka sig att hon bara är 16 år för hon är så stark, modig och kickass. Fade sjönk ganska mycket i förra boken men han blev mycket bättre i denna. Tegan växte riktigt mycket i mina ögon också och Stalkers utveckling är underbar. Jag älskar både de gamla och nya karaktärerna så himla mycket att jag inte ville att boken skulle ta slut.

Takten är perfekt, inte för långsamt och inte för snabbt. Trots att boken är över 400 sidor så kändes den väldigt kort. När jag väl började läsa ville jag aldrig sluta och klarade inte heller av att läsa den på tåget för jag var alldeles för känslomässigt involverad i karaktärerna. Att sitta och snyfta på tåget är ju faktiskt ganska pinsamt så det undviker jag helst.

Slutet är nog bland det bästa jag har läst på ett bra tag. Jag älskar att Aguirre inte rusar igenom saker utan ta tid och sidor för att ge läsaren ett riktigt ordentligt slut. När den sista sidan var vänd var jag helt utmattad av alla tårar jag har fällt.

Det enda som hindrar boken från att bli en fullpoängare är faktiskt den romantiska aspekten, eller rättare sagt – Deuce och Fades relation. Jo, visst, några av de saker de säger är himla romantiska och fick mig att swoona. Men jag tyckte att det blev så upprepande och för cheesy med alla ”Du är för bra för mig”, ”Jag skadade dig”, ”Är du säker på att jag är rätt för dig?”

Kort sagt, en superbra avslutning på en superbra serie. Har du inte läst Enclave än så är det hög tid att du gör det!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tycker väldigt mycket om upplösningen med att de samarbeta med Uroch. Känns ganska troligt att mutanterna blir mer civiliserade och jag gillar det!
  • OMG, Stalkers död!!! Kunde knappt tro att det var sant. Väntade hela tiden på att de skulle upptäcka att han inte var död. Grät halvt ihjäl mig. Även om han har gjort massor av hemska saker i sitt liv så har han ändrats så mycket. Åh, väntade mig verkligen inte att han skulle offra sig liv för Tegan. Men det visar bara hur skulden har kommit ikapp honom och vilken bra människa han var innerst inne.
  • Kan även säga att mina ögon var i stort sett konstant fuktiga efter Stalkers död, nära slutet rann dem konstant. Äntligen får Deuce och Fade ett fredligt liv. Epilogen var perfekt.
  • Kul att man fick se Thimble och Stone, misstänkte att de skulle dyka upp eftersom man fick läsa om hur de flydde i Endurance.
  • Himla kul att Morrow berättar Harry Potter för gänget i baren. Och kul fakta att Fade är rysk.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Spänning: +1
Handling: +1
Trovärdighet: +0,5

Mest intressanta karaktär:
Deuce och Stalker!
Bästa scen eller del: Spoiler [Har så många scener jag gillar, Stalkers död, när Mamma Oakes sydde deras flagga, slutet]
Minnesvärt citat: Var längesen jag hittade en bok med så många citat som jag gillar så jag tar med två 🙂

I have your back. Not when it’s easy. All the time.

Later, you can fall apart and I’ll pick up the pieces, but right now, you have to be strong.

Rekommenderar för:
Vill du ha en spännande och välskriven berättelse med en kickass hjältinna är den här serien perfekt!

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om död och läskiga monster så ta inte upp den här!

B9.5Betyg: 9,5/10

Andra böcker i serien
1. Enclave
2. Outpost
3. Horde

Extraböcker
0.5. Foundation
1.5. Endurance

Läsutmaning #60 – Läs en bok där omslaget inte visar några levande varelser

 

Tags: , ,

Zombierna på andra sidan staden

Sista  boken i zombieserien med mycket mer romans än zombier.

Den mörka stadenTitel: Den mörka staden (eng. The Dark and Hollow Places)
Författare: Carrie Ryan
Serie: The Forest of Hands and Teeth #3
Sidantal: 393
Utgivningsår: 2013 (original 2011)

Obs! Spoilers från föregående delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Annah har klarat sig ensamt i tre är sedan Elias lämnade henne för att sälla sig till Rekryterna. Hennes enda hopp är att han en dag ska komma tillbaka och återförenas med henne. Men när staden invaderas av tusentals zombier och mannen som räddar henne är en främling vid namn Catcher som verkar känna igen henne. Det var början på mardrömmen, Annah får snart lära sig att hennes tvillingsyster Abigail är vid livet, vacker och hel till skillnad från henne. Hon träffar på Elias igen, men han är inte samma person längre för han är upp över ögonen förälskad i Abigail. Annah har många gånger drömt om att få återse Elias och Abigail, men inte kunde hon ana att hennes drömmar skulle slå igenom, och inte på det här sättet.

Tycke:
The Forest of Hands and Teeth är för mig den vemodiga serien som innehåller mer kärlek än zombiebett. Klarar den sista boken i serien att leva upp till förväntningen? Svaret är ja!

Annah måste vara min favorit bland de tre kvinnliga huvudroller vi har stött på. Hon är modig, hon är bitter, hon är trasig och hon är faktiskt ganska så kickass. Ibland så blev hon lite väl deppig för min smak men för det mesta så gillar jag henne. Elias gillar jag inte särskilt mycket från förra boken och mitt intryck av honom förbättrades tyvärr inte genom boken. Däremot så gillar jag Catcher mycket mer än innan. Hans immunitet har gjort honom till en riktigt intressant karaktär.

Precis som sina föregångare innehåller det mycket känslor och kärlek(svelande). Det var jag dock beredd på så det gjorde inte så mycket. Jag har även lättare att förlåta snabba blixtförälskelser i zombieböcker. Om man vet att kan dö redan imorgon så tror jag nog att man inte är lika kräsen och handlar mycket mer på impuls än förnuft.

Stämningen är bra liksom språket. Tycker även att handlingen, speciellt slutet är rätt spännande. På det hela taget så tycker jag att det är ett bra avslut till en bra serie.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Hatar verkligen rekryterna, de är ju värre monster än zombierna! Fattar ärligt talat inte hur Ox och dem tänker när de pressar Annah, Elias och Gabry så himla hårt. Om de nu vill att Catcher ska jobba för dem så kan de väl behandla dem bättre? Det är minsann rätt åt dem att de dör.
  • Himla snabbt Annah blev kär i Catcher. Speciellt om hon ska ha varit förälskat i Elias så länge. Men ja, Catcher kanske är hennes rebound? J
  • Gillar slutet. Kanske lite väl lyckligt men det tycker jag att dem förtjänar! Hela slutet med tunnelbanan var spännande.

Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Språk: +0,5
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär:
Anna och Catcher
Bästa scen eller del: Slutet

Andra böcker som jag kom att tänka på:
Enclave av Ann Aguirre – Zombier i tunnelbanan

Rekommenderar för:
För er som vill avsluta serien och även för er som vill ha mycket romans i era zombieböcker.

Rekommenderar inte för:
Gillar ni inte bittra huvudroller som blir kär väldigt snabbt så undvik den här.

B7Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. De vassa tändernas skog (eng. The Forest of Hands and Teeth)
2. De dödas strand (eng. The Dead-Tossed Waves)
3. Den mörka staden (eng. The Dark and Hollow Places)

Extraböcker:
0.4. What Once We Feared
0.5. Hare Moon
Novellsamling – The Dead and Empty World

 

Steampunk med zombieromans

Klassas man som nekrofil som man blir ihop med en zombie?

Dearly, Departed (Gone With the Respiration #1) av Lia HabelTitel: Dearly, Departed
Författare: Lia Habel
Serie: Gone With the Respiration #1
Sidantal: 312
Utgivningsår: 2013

Handling:

Efter att ha sörjt sin döda far i ett år blir Nora tvingad av sin faster att socialisera med andra fina familjer trots att Nora inte vill. Hon trodde att hon hade hamnat i en mardröm när hon blir omringad av blodtörstiga zombier och hennes räddare verkar vara ett gäng zombier också. När hon vaknar upp igen märker hon att hon är fången i någon slags militärbas. Hon får lära sig att zombier är orsakade av ett virus men att alla zombier inte är monster, vissa är ytterst mänskliga, så som hennes räddare Bram. Vidare får hon även veta att hennes pappa spelar en central roll i det hela och det är därför hon har kidnappats till basen, för att fienden inte ska få tag på henne. Mänskliga zombier, kannibalistiska zombier och romantiska zombier, kommer Nora att falla för en av dem och kommer de att hitta ett vaccin innan kaoset bryter loss?

Tycke:
Den här boken har jag velat läsa sedan jag såg omslaget och nu när jag har mitt steampunk-tema så passade jag på att inkludera den i läsningen. Efter att ha läst den så kan jag tyvärr inte säga att handlingen kan mäta sig mot omslaget och jag ska förklara varför.

Seeeeeeeeg! Halva första delen av boken är riktigt långsam. Ett kapitel i början består bara av massa infodump om varför alla lever som på 1800-talet fast det är år 2195. Visserligen uppskattar jag att författaren ger förklaringar men det finns snyggare sätt att göra det på än att skriva en hel uppsats om det. Sen vet jag inte riktigt om jag köper förklaringen heller, jag kan förstå att folk ville ha stabilitet och tydliga samhällsregler efter så mycket världskrig och naturkatastrofer. Men att återuppta livsstilen från den viktorianska eran är väl ändå lite att ta i? Och varför gick kvinnorna med på att bli förtryckta igen? Här får de knappt göra något och ska bara sitta still och låtsas vara fin och bräcklig så att de hittar någon som vill gifta sig med dem.

Okej, nog om trovärdigheten. Världen som Habel byggt upp tycker jag annars är riktigt intressant, väldigt häftig blandning av modern teknologi och gammaldags levnadsstil. Själva delen om hur zombieviruset fungerade tycker jag är välförklarat och trovärdigt. Tar man sig förbi första halvan så har man både spänning och faktiskt även en del humor att vänta.

Något som gjorde mig förvånad var att boken var berättad av 5 olika personer. Eftersom det är tre parallella händelser på tre skilda ställen så blev det mycket hoppande mellan olika personers huvud och detta är en av anledningar varför början kändes så seg.  Just som man var på väg att sjunka in i berättelsen så rycktes man ut och fick börja på en ny tråd.

När det kommer till karaktärerna så tycker jag att de är okej. Nora som är huvudrollen förstod jag mig inte på, det kanske beror på allt hoppande mellan de olika berättarna men för mig kändes Nora väldigt schizo. Först vill hon inte sluta sörja sin döda far, sen är hon förbannad över honom, först är hon livrädd för zombier, sen blir hon kär i en av dem. Jag trodde att jag hade koll på hennes personlighet men så växlades berättarrösten och när det var Noras tur igen så kändes det som att hon alltid hade ändrat åsikt om något. När det gäller kompisen Pamela tyckte jag först att hon var ganska badass men sen tyckte jag bara att hon var dumdristig. Klarar inte riktigt av karaktärer som alltid ska vara så himla godhjärtade och försöka rädda allt och alla även om det är deras dödsfiender.

Kort sagt, seg början men det blir mycket bättre efter halva boken. Miljön är fantastisk och jag gillar kombinationen av zombier och steampunk (även om det ibland kändes mer som sci-fi än just steampunk). Romansen tar faktiskt inte så jättestor plats vilket är ett plus i mina ögon.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Hmm, vet inte riktigt vad jag tycker om att författaren under de 10 sista sidorna ändrade boken från att vara ensamstående till en serie. Allting kunde ju ha slutat så bra, Nora och Bram har varandra, snälla zombier håller på att bli accepterade i samhället och ett vaccin är framtaget. Men så slänger författaren in att ondingen Wolfe kanske inte blev avrättad ändå utan lyckades fly, protester mot zombier dyker upp och att vaccinet inte fungerar… Hade nog uppskattat boken mer om det hade varit ett riktigt slut.
  • Tycker egentligen att det är löjligt att både Wolfe och Averne ska hålla på att avslöja alla sina planer och motiv för fienden. Jag förstår att det är till för att läsarna ska hänga med i handlingen och jag vet själv hur svårt det är att göra antagonistens motiv tydligt utan att skrika dem rakt ut… men ändå, det känns inte helt trovärdigt.  
  • Men åhh, stackars Henry som blir dödad för att han hjälpte Victor med planen.

 

Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Miljö: +1
Takt i början: -0,5

Mest intressanta karaktär: Ahh, svårt. Pamelas kapitel är de mest spännande men den karaktären som jag tycker är mest intressant är Renfield för han verkar sådär nördigt mysig.
Bästa scen eller del: När man fick reda på att det var spoiler [Tom som hade dödat Coalhouse]
Minnesvärt citat:
“You killed me! That’s not something you can ever apologize for!”
“Well,then,I’m not sorry.”
“You son of a-”
“Hey, you leave her out of this.”

Andra verk som jag kom att tänka på:
Varma Kroppar av Issac Marion – Båda innehåller romanser mellan en manlig zombie och en kvinnlig människa.

Rekommenderar för:
Ni som inte har emot en lång och seg startsträcka. Tycker ni om böcker med fina omslag och zombieromanser så kan jag rekommendera den här.  

Rekommenderar inte för:
Vill ha du något kort och lättläst är det här inget för dig.

B6.5Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Dearly, Departed
2. Dearly, Beloved

 

Tags: , , ,

En skola för dödsänglar

Eller hur man nu översätter ordet ”reapers”. 

UndeadlyTitel: Undeadly
Författare: Michele Vail
Serie: The Reaper Diaries #1
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2012

Handling:

Molly är en reaper liksom hennes syster och försvunna mamma. Det är inget speciellt för det finns många andra som är det och zombier är ingen ovanlig syn. På sin 16-års dag får Molly en dröm om den egyptiska guden Anubis och när hon får frågan om hon vill bli hans utvalda kämpe så svarar hon i brist på annat “ja”. Sagt och gjort, på en kort tid händer mycket annat, t.ex. så får Molly en superhet kille som dör och blir återuppväckt av henne trots att det borde vara omöjligt. Sen blir hon även skickad till en lyxig privatskola för reapers och får lära sig att fiender är ute efter hennes liv. Som sagt, att vara en reaper är inte så speciellt, men att vara en utvald reaper är en annan sak.

Omdöme:
Jag har ju en förkärlek för reapers eller dödsänglar eller vad man nu ska kalla dem så den här åkte upp på att-läsa-listan så fort jag visste att den skulle komma ut.

Boken överraskade mig på många sätt, jag trodde att det skulle vara en någorlunda seriöst historia men det kan jag inte riktigt påstå att den är. Mest berodde det på att huvudkaraktären Mollys berättarröst var så sarkastisk och ehh… blåst? Det var som en misslyckad blandning mellan Evie från Paranormalcy och Sophie från Hex Hall. Istället för att tycka att Molly är cool och rolig så tyckte jag mest att hon var överdriven och omogen. Möjligen så var jag bara i fel sinnesstämning när jag läste den men jag hade verkligen svårt för att gilla Molly.

Jag blev även förvånad över hur mycket grekisk mytologi det fanns med i boken. Tur att man har läst The Kane Chronicles av Rick Riordan så att man hängde med i början när man fick en massa information om vilka delar en själ bestod av. Jag kan tänka mig att det kan vara lite förvirrande för en läsare som inte alls känner till något om grekisk mytologi.

Det är en kort bok så handlingen går rätt snabbt framåt vilket jag inte har något emot. Karaktärsmässigt så tycker inte jag att någon sticker ut och helt ärligt talat så har jag glömt namnen på de flesta karaktärerna trots att jag läste ut boken för inte så länge sen. Gillar dock humorn och boken fick mig att le ett par gånger vilket inte är illa.

Kort sagt, lite besviken för jag hade väntat mig en seriös bok men det var inte alls det jag fick. Förmodligen så skulle jag ha uppskattat den mycket mer ifall jag hade varit på rätt läshumör. Ifall ni vill ha en lättläst och humoristisk bok med grekisk mytologi så kan ni testa på den här.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tycker att Molly överreagerar så himla mycket när hon fick reda på att hon hade en annan pappa. Visst blir man chockad men att säga att man hatar sin fosterfar för att denne inte är din biologiska pappa är bara så omoget. Det märks ju så tydligt att han älskar henne så varför ska det kännas som ett så stort förräderi att han inte är hennes riktiga pappa?
  • Hur trög eller ignorant är inte Molly som inte tycker att det är skumt att Rick besöker henne i skolan och att han alltid är i närheten. Hallå, när han börjar lukta illa och ruttna så fattar man väl att något inte står rätt till?

 

Berättarröst: -0,5
Humor: +0,5
Handling: +0,5
Koncept: +1

Mest intressanta karaktär: Henry
Bästa scen eller del: Citaten som inleder varje kapitel
Minnesvärt citat: Get stronger. Get meaner. Get reaper.

B6.5Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Undeadly
2. Unchosen

 

Tags: , ,