RSS

Category Archives: Spänning

Marisha Pessl – Neverworld

När man har oändligt mycket med tid…

Titel: Neverworld
Författare: Marisha Pessl
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:
Beatrice Hartley och hennes fem bästa vänner på Darrow-Harker School var det tuffaste gänget i stan – de vackra, de hippa, de som andra ville vara. Men när Jim, gruppens kreativa geni och Beatrices pojkvän, plötsligt dog förändrades allt.

Ett år efter examen återvänder nu Beatrice för en återförening på Wincroft – den herrgård vid kusten där vännerna tillbringat så många nätter och delat så många tankar, hemligheter, förälskelser och planer – med hopp om att få svar på den fråga som värker i henne: Vad visste egentligen hennes vänner om Jims död.

Kvällen fylls av haltande skämt och obekväm tystnad, och svaret på frågan verkar avlägset. De en gång så nära vännerna är förändrade – splittrade och osäkra. Det är för sent.

Men när natten går mot morgon rasar åskan, och en mystisk man knackar på dörren. En man som berättar något som inte borde vara möjligt.

Tycke:
Neverworld är en bok jag har hört blandade åsikter om så mina förväntningar var inte särskilt höga när jag började läsa den, men wow, så överraskad jag blev.

Hela idén med Neverworld verkar ju fantastisk, eller ja, förutom att man är 80% död. Men tänk att ha oändligt med tid till att läsa, spela, titta på tv-serier och äta (och man blir inte tjock)! I boken gör de destruktiva saker och det har jag full förståelse för, men samtidigt så känner jag att det känns lite överdrivet att de håller på så i flera år(?) innan de börjar göra något vettigt.

Första delen av boken är intressant, men det är inte förrän som de började samarbete som jag blev helt fast. Ju mer man fick reda på omständigheterna kring Jims död desto mer spännande blir mysteriet och det var i stort sett omöjligt att läsa. Jag fastnade också för Brees omtänksamhet och Martas logiska tänkande. Karaktärerna snuddade på gränsen till en aning för stereotypiska men dynamiken mellan dem var bra och på det hela taget är jag väldigt nöjd.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag misstänkte först att det skulle vara en typisk “det visar sig att det är huvudrollen som har dödat sin bästis/kärlek men lider av minnesförlust” och så var det ju nästan. I stort sett så var ju Marta den enda som var oskyldig. 
  • Åh, Marta gillade Bree, det hade jag inte tänkte på så det var en jättebra tvist.
Advertisements
 

Tags: , ,

Laura Wood – Poppy Pym och Faraos förbannelse

Ultracharmig bok med ett mysterium på en internatskola

Titel: Poppy Pym och Faraos förbannelse (original Poppy Pym and the Pharaoh’s Curse)
Författare: Laura Wood
Serie: Poppy Pym #1
Sidantal: 319
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Officiell handling:
Poppy Pym var fortfarande en bebis när hon övergavs av sina föräldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Men där fick hon en underbar uppväxt, omgiven av akrobater, trapetskonstnärer, jonglörer och den karismatiska ledaren Madame Pym.

När hon fyller elva bestämmer dock hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en mer traditionell utbildning, och skickar henne till den snofsiga internatskolan St Smithens. Först trivs Poppy inte alls – skolan är raka motsatsen till den härliga tillvaron på cirkusen.

Men när en antik egyptik ädelsten blir stulen börjar det hända saker på skolan: mystiska saker, och otäcka saker! Poppy kallar samman hela sin cirkusfamilj för att tillsammans med dem leta rätt på ädelstenen och få slut på farligheterna – men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Tycke:
Detta är ett av recensionsexemplaren som jag fick hem för över ett år sedan när jag var föräldraledig med Dante. Då hade jag verkligen inte mycket tid för att läsa än mindre skriva recensioner. Men nu har jag äntligen börjat komma ikapp i recensionshögen och jag ångrar verkligen att jag inte har läst denna tidigare.

Den här boken är bara sååååååååå charmig. Underbara karaktärer, mysterium, humor som fick mig att skratta rakt ut och fina illustrationer. Poppy Pym är som skriven för mig. I och med att den är så lättläst så läste jag ut den i ett enda svep och det var verkligen längesen som en bok fick mig att göra det.

Poppy är en intressant och sympatisk karaktär. När hon är med sin cirkusfamilj är hon den ”normala”, när hon är med sina klasskamrater är hon den udda. Jag tycker att författaren har fått ihop kontrasten riktigt bra. Gillar även mycket att Poppy reflekterar över hur mycket hon vill vara som andra samtidigt som hon inte vill förlora sin egen personlighet. Den är faktiskt djupare än vad jag hade trott från början.

Det enda som drar ner betyget är alla jämförelser och likheter med Harry Potter. Det är en föräldralös huvudroll som börjar på en internatskola. Det finns fyra elevhem och alla har varsitt djur som symbol (detta tillför absolut ingenting till handlingen). Poppys bästa vänner är en plugghäst till tjej och en klumpig kille. Det finns en sur lärare som undervisar i trolldrycker, ehm kemi, Poppy har en ärkefiende/rival i form av en rik och arrogant tjej. Jag skulle förmodligen inte ha tänkt lika mycket på detta om det inte är för att bokens beskrivningar innehåller meningar som ”den nya Harry Potter” och ”given läsning för alla som älskar Harry Potter”. Det blir liksom för mycket. Det är säkert ett jättebra marknadsföringsknep att jämföra med Harry Potter, men personligen så tycker jag att Poppy Pym står redan så starkt själv på egna ben så det känns bara för mycket med att blanda in Harry Potter.

Kort sagt, en oerhört underhållande bok för både unga läsare och för vuxna. Kommer absolut att hålla utkik efter uppföljaren!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Var ju superuppenbart att det var sekreteraren som var tjuven! Och varför blev hon ens anställd med tanke på att hon verkar vara helt värdelös som sekreterare?

+ Karaktärer
+ Humor
+ Illustrationer
– För mycket Harry Potter-liknelser

Mest intressanta karaktär: Poppy
Bästa scen eller del: Breven och telefonsamtalen hem.

Rekommenderar för:
Letar ni efter en charmig och rolig bok med fina illustrationer för slukaråldern så är denna helt perfekt!

Andra delar i serien:
1. Poppy Pym och Faraos förbannelse (original Poppy Pym and the Pharaoh’s Curse)
2. Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (original Poppy Pym and the Double Jinx)
3. Poppy Pym and the Smuggler’s Secret
4. Poppy Pym and the Beastly Blizzard

 

Tags: , ,

Ursula Poznanski – Layers

Glasögon som ger dig inblick i en annan verklighet.

Titel: Layers
Författare: Ursula Poznanski
Sidantal: 381
Utgivningsår: 2017 (original 2015)

Officiell handling:
En tidig morgon vaknar hemlösa Dorian och upptäcker att han ligger bredvid en död man. En man som uppenbarligen har mördats. En man som Dorian bråkat med dagen innan. Han minns ingenting från natten och frågorna kryper på honom. Vad har hänt? Var Dorian med när det hände? Är det till och med han som är skyldig?

Just då kommer någon fram och erbjuder Dorian att flytta in i Bornheims residens, ett slags hem där hemlösa ungdomar får bostad, mat, sysselsättning och utbildning. Men det är något konstigt med erbjudandet. I det ingår att han ska leverera reklamgåvor, även om mottagaren inte vill ta emot dem. Faktum är att han ska leverera dem till vilket pris som helst.

Tycke:
Poznanski är en författare jag har läst flera böcker av och gillar. Jag vet att författaren är bra på spänning och Layers är inget undantag. Det är galet spännande, kan-inte-sluta-läsa-spännande. Jag slukade boken i två läsomgångar vilket säger hur beroendeframkallande den är.

Dorian börjar som en sympatisk och intressant karaktär. Man får knappt veta något om hans bakgrund förutom att han har rymt hemifrån och vill inte tillbaka till sin misshandlande pappa. Jag köper hela delen om att han ser Bornheims jobb som en ny chans till livet och gör som han blir tillsagd. Hela tiden så väntar jag på att Dorians skulle fördjupas som karaktär och att man skulle lära känna honom bättre… men nej, Dorian förblir en gåta vilket gör att jag som läsare till slut har svårt att sympatisera med honom.

För att göra det hela värre så finns det även instalove med i bilden. Stella existerar endast för att vara skälet som håller kvar Dorian i staden. AR-glasögonen som Dorian har är från början en häftig grej och jag kan mycket väl tänka mig att såna kommer att bli lika vanliga som smartphones i framtiden, men sedan börjar det hela urartar sig och trovärdigheten sjunker mer och mer ju längre in i handlingen man kommer. I slutet så läste jag bara vidare för spänningens skull och inte för att jag egentligen brydde mig om vad som skulle hända med Dorian.. eller någon annan för den delen.

Oj, nu låter det som jag inte tycker om den här boken men det gör jag. Spänningen är riktigt bra gjord och jag kan tänka mig att många andra kommer att sluka boken på samma sätt som jag har gjort. Om bara karaktärerna hade fått mer djup och trovärdigheten hade varit bättre så skulle denna ha blivit en favorit hos mig.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag gillade tvisten med att Bornheim faktiskt var ”god” och att det var Nico som låg bakom hoten. Och att Melvin också var en av de bad guy hade jag inte gissat.
  • Som en utvecklare själv så har jag svårt att köpa att GPS:en inte kan fjärrstyras. Varför vill de att bäraren själv ska kunna stänga av spårbarheten? Så himla korkat med tanke på att de litar ju inte ens själva på bärarna. Och den där fågel haha, varför är den programmerad att bete sig som en skum orakel?

– Karaktärer
– Trovärdighet
+ Spänning

Mest intressanta karaktär: Dorian
Bästa scen eller del: Första leveransen

Rekommenderar för:
Vill man ha en snabbläst och spännande thriller så lär denna passa som handen i handsken.

 

 Anna Arvidsson – Ordbrodösen

Pennan är mäktigare än svärdet!

ordbrodosenTitel: Ordbrodösen
Författare: Anna Arvidsson
Sidantal: 328
Utgivningsår: 2017

Officiell handling:
Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.

I en värmländsk bruksort bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. De har en stark ställning och en kraft som till varje pris måste hållas hemlig. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser. Alba har aldrig önskat sig förmågan att styra andra människor, men accepterat att hennes framtid är utstakad. Hennes mor, mormor och mormors mor har alla fått kraften på sin artonårsdag. Inträdesprovet ska vara en ritual, inte ett verkligt test. När Alba misslyckas står alla handfallna. Ingen berättar vad de misstänker ligger bakom hennes oförmåga. Istället skickas Alba hastigt till en avlägsen släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet.

Men någon försöker hindra hennes sökande. Någon som inte skyr några medel för att nå sitt mål.

Någon som kan få vem som helst att lyda.

 Tycke:
Som flera av er säkert har märkt så kryllar det av inlägg om Ordbrodösen idag och här kommer mitt bidrag till recensionsdagen.

Vilken imponerande debut! Handlingen lät så lockande och jag hade höga förväntningar men boken är till och med ännu bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Språket flyter på som len honung, stämningen kan man nästan ta på och karaktärerna känns verkliga. Själva mysteriet är spännande och jag gillar verkligen hur författaren knöt ihop säcken, ja allting känns bra och genomtänkt helt enkelt.

Det kanske beror på att jag själv har ett barn men den karaktären jag fastnade för mest är Albas mamma, och hon är ju inte ens med i berättelsen (som levande karaktär). Alla val och uppoffringar hon gjorde för att sitt barn tryggt, åhhh, det fick verkligen mitt mammahjärta att brista.

Hela ordbrodösvärlden och krafterna är så himla intressant. Trots att jag behövde gå upp tidigt morgonen efter så stannade jag ändå upp sent och läste ut boken. Sedan var jag vaken i flera timmar till för jag kunde inte släppa världen. Så många idéer och tankar som virrade runt i huvudet som ökade på skrivlusten rejält, en riktig härlig känsla som jag har saknat… det var dock mindre kul när väckarklockan ringde.

Det enda jag har att anmärka på är att Alba känns så verklig att jag tappar bort henne i vimlet av karaktärer. Missförstå mig inte nu, hon är en intressant karaktär, men det finns så många fler färgstarka bikaraktärer att hon kommer i skymundan. Sedan är det en annan sak som jag tycker känns lite mindre trovärdig, mer om det i spoilersektionen. Dessa är mindre petitesser, men de drar ändå ner på helhetsintrycket litegrann.

Vill inte avslöja så mycket mer av boken för den är till för att läsas. En av de bästa svenska debutböckerna jag har läst. Rekommenderas varmt!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Så himla coolt att Alba och Ville redan hade kontakt med varandra på instagram.   
  • Köper inte helt det där med att ordbrodöserna inte har upptäckt att man kan få krafter ändå även fast man har en bror. Är det verkligen så sällsynt att de föder pojkar i den svenska grenen av släkten? Typ ingen förstfödd pojke på flera hundra år tills nu när både Albas mamma och Lo fick söner?

+ Karaktärer
+ Handling
+ Språk
+ Spänning

Mest intressanta karaktär: Albas mamma
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som vill ha magi och mystik i en riktig bra skriven ungdomsbok.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte gillar att läsa.

 etikett- riktigtbra

goodreads add

 

Tags: , ,

Minirecensioner – Lockwood med dödskallen och vålnaden

den-viskande-dodskallenTitel: Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #2
Sidantal: 462
Utgivningsår: 2015 (original 2014)

Minihandling:
Ett farligt spöke släpps lös och Lockwood  tävlar med en annan agentur om vem som kan stoppa faran först.

Tycke:
Den enda anledningen till varför jag har dröjt så länge med att plocka upp den här serien är för att jag vill sluka flera böcker i rad. Hade så mycket absintens efter första boken så jag bestämde mig för att vänta tills både tvåan och trean var ute. Tydligen så var det ingen trilogi ändå men nåja, jag vill ju inte att serien ska sluta så det är väl lika bra.

Nåja, tillbaka till boken. Action, humor, spänning, skräck och dessutom så utspelar den sig i en historisk version av favoritstaden London, det kan liksom inte bli så mycket bättre. Karaktärerna är så härliga och jag gillar speciellt Lucy och Anthony. Deras käbbel sinsemellan  kunde ibland gå mig på nerverna men det är för jag bryr mig så mycket om dem och vill att de ska komma överens.

Trots att det är ungdomsbok så är den stundtals riktigt kuslig, jag skulle aldrig klara av att vara en agent kan jag säga.

Kort sagt, en mycket bra uppföljare och slutet var ju bara för spännande!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Snyft på Anthonys systers tragiska slut.

 etikett-riktigtbra

goodreads add

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow
5. Ej bestämd

Extraböcker:
1.5 The Dagger in the Desk

________________________________________________________________________________

 

den-ihaliga-valnadenTitel: Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #3
Sidantal: 414
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Minihandling:
En spökepedmi bryter ut i staden och Lucy försöker kommunicera med andarna.

Tycke:
Ännu en klockren bok i serien. Älskar verkligen att alla böcker hittills har hållit väldigt högt kvalité. Humor och spänning är givet och jag älskar karaktärerna bara mer och mer. Vill inte avslöja för mycket men slutet gjorde mig ganska ledsen.

Tycker också att Stroud har lyckats väldigt bra med Lucys perspektiv, jag kände verkligen med henne och det tog faktiskt ett bra tag innan jag insåg att världen faktiskt var annorlunda från hennes bild.

Kommer att läsa fjärde boken på engelska för jag har inte tålamodet att vänta på den svenska översättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åhh, kommer Anthony att dö under seriens gång? Hoppas verkligen inte!
  • Jag trodde faktiskt att den nya tjejen var otrevlig på riktigt tills jag insåg att det faktiskt var Lucy som var bitsk.
  • Är väldigt nyfiken på det där hemliga sällskapet, har de något med spökproblemet att göra?

 etikett-riktigtbra

goodreads add

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Tags: ,

Dave Rudden – Det lånade mörkrets riddare

En sekt som lånar ljus från den mörka sidan

det lånade mörkrets riddareTitel: Det lånade mörkrets riddare (original Knights of the Borrowed Dark)
Författare: Dave Rudden
Serie: Knights of the Borrowed Dark #1
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2016

Officiell handling:
Denizen Hardwick är föräldralös och hans liv är – nåja – normalt. Visst, i sagorna blir föräldralösa barn räddade från eländet när de upptäcker att de är trollkarlar eller krigare eller förutspådda att bli kungar. Men det här är verkligheten – där föräldralösa barn bara är barn utan föräldrar.

I alla fall var det vad Denizen trodde.

Under en ovanligt mörk natt öppnas grinden till barnhemmet Crosscaper för en bil som nästintill ryter av kraft. Bilen – och mannen i den – hämtar Denizen, med löfte om att presentera honom för en sedan länge försvunnen faster. Men under bilfärden till stan blir de överfallna, och Denizen får snart lära sig häpnadsväckande saker: Att monster kan växa fram ur skuggorna. Och att det finns ett uråldrigt sällskap av riddare som håller dem i schack.

Denizen har en unik relation till dessa riddare. Samtidigt låter allt de berättar för honom som halvsanningar. Vad händer om Denizen ansluter sig till dem? Betyder det att han uppfyller sitt öde – eller att han vänder ryggen åt allt hans familj en gång gjorde för att han skulle få leva?

Tycke:
Det lånade mörkrets riddare är en bok jag inte hade hört talats om innan när jag hittade den i brevlådan. Direkt fastnade jag för den skumma titeln och samt den mörka framsidan. Handlingen visade sig vara minst lika spännande och jag läste ut den på endast två dagar!

Boken är visserligen riktad mot yngre läsare (11+) men även som vuxen så blir jag överraskad av hur underbart mörk boken är. Ifall det kommer en filmatisering av boken så är jag rätt säker på att jag kommer att få mardrömmar av vissa scener. Alltså Simon i barnhemmet, yikes!

Själva handlingen börjar ganska stereotypisk. Ni vet, det gamla vanliga med en föräldralös kille som visar sig vara speciell och en hemlig order som stridit mot mörkrets sedan urminnes tider. Låt er dock inte luras, boken innehåller tvister som verkligen överraskade mig. Sen så älskar jag att ”magin” har ett pris och själva magisystemet är intressant också, mystiskt men ändå med lite regler.

Kort sagt, en väldigt spännande ungdomsbok! Jag är inte riktigt säker på om det kommer en uppföljare men om det gör det så kommer jag absolut att läsa den också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Vilken tvist att Grey var slav åt de onda! Det hade jag inte väntat mig. Däremot så tyckte jag att det kändes lite påtvingat att Vivian tänkte ge sig på barnhemmet själv. Visst vill hon ha hämnd men det skulle hon väl få ändå om hon hade förstärkning med sig? Corinne kanske inte skulle ha dött om hon bara hade handlat lite mer logiskt.  
  • Jag hade ingen aning om att Vivian är morsan. Så Denizen är inte föräldralös ändå. Men var det bara jag som tyckte att Vivian var super out of character när hon berättar om sanningen.  Om hon nu är så kall och hård så säger man väl inte saker som ”min älskade”, ”jag pussade dig och lämnade dig”.
  • Så himla modig Simon är! Jag skulle ha blivit galen av skräck. Kul att han också visade sig vara en riddare.
  • Undrar om det kommer att bli någon romans mellan Denizen och Abigail?

+ Handling
+ Spänning
+ Oförutsägbara tvister
– Stereotypisk början

Mest intressanta karaktär: Simon
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som gillar mörkare böcker för unga läsare.

Rekommenderar inte för:
Ni som har lätt för att bli rädd.

etikett-denhärgillarjag

goodreads add

 

Tags: , ,

Flickor som klarar sig bra mot monsterpojkar

En novellsamling för er som gillar när tjejerna inte faller offer för monstret.

Slasher Girls & Monster BoysTitel: Slasher Girls & Monster Boys
Förläggare: April Genevieve Tucholke
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2015

Tycke:
Har hört mycket gott om den här novellsamlingen och jag kan bara sälla mig till skaran som mer eller mindre älskar den. Helt klart en av mina favoriter när det kommer novellsamlingar! Som vanligt så ger jag ett kort omdöme på varje novell.

The Birds of Azalea Street av Nova Rena Suma
Har inte läst något av författaren tidigare men jag är definitivt nyfiken på hennes andra verk nu. Den här är lite skum men den är bra skriven så jag gillar den. Och vem har inte någon gång undrat om ens granne egentligen är en kuslig typ.

In the Forest Dark and Deep av Carrie Ryan
En av favoriterna! Den här är riktigt creepy och jag gillar att den är inspirerad av Alice i Underlandet.

Emmeline av Cat Winters
Även denna var bra men jag hade faktiskt förväntat mig lite mer av Cat Winters eftersom jag vet att hon verkligen kan skriva. Men hennes verk gör sig säkert mycket bättre i längre format än som noveller eftersom de brukar vara stämningsfulla men långsamma.

Verse Chorus Verse av Leigh Bardugo
Denna är väl den jag tyckte var mest obehaglig, fast på det äckliga sättet. Hade väntat mig lite mer av författaren eftersom jag gillar Grisha-trilogin. Tyckte nu att tidshoppen samt perspektivbyten förvirrade mer än vad de gav i läsinlevelse.

Hide-And-Seek av Megan Shephard
Åh, gillar verkligen konceptet med att leka kurragömma med döden. Helt klart intressant och jag gillar hur den slutade.

The Dark, Scary Parts and All av Danielle Paige
Haha, kanske jag som är konstig men jag tycker att denna är rätt så romantisk. Hade gärna sett den som en längre bok faktiskt.

The Flicker, the Fingers, the Beat, the Sigh av April Genevieve Tucholke
Ganska bra, gillade att man fick mer och mer bakgrundsinformation. Lite synd på att novellen är så kort att man inte hinner lära känna karaktärerna vilket gör att jag inte blir särskilt berörd av deras öden.

Fat Girl With a Knife av Jonathan Maberry
Det är väl lite typiskt att författaren väljer att skriva en zombienovell. Gillar denna dock, vem har sagt att storväxta tjejer inte kan överleva en zombieapokalyps?

Sleepless av Jay Kristoff
Min favorit i novellsamlingen. Så himla bra och tvistig. Gillade verkligen denna!

M av Stefan Bachmann
Denna är väl den mest thriller/deckaraktiga i samlingen.  Helt okej, gillar konceptet med en blind flicka som bevittnar ett mord.

The Girl Without a Face av Marie Lu
Säger bara en sak, ha aldrig en garderob som inte går att öppna i sovrummet! Jag gillar att man ändrar uppfattning om huvudrollen ju längre in i novellen man kommer.

A Girl Who Dreamed of Snow av McCormick Templeman
Den här är okej men inte så minnesvärd. Kändes väldigt fantasy-aktigt men var så kort att man varken lärde känna karaktärerna eller världen.

Stitches av A. G. Howard
Howard vet verkligen hur man skriver obehagliga och rysningsframkallande scener. Samtidigt är det en ganska fin (men superstörd) berättelse. Gillar denna väldigt mycket!

On the I-5 av Kendare Blake
Denna var ganska bra också, hade dock förväntat mig lite mer av Blake då jag gillade hennes spökserie. Hon brukar ju skriva rätt så långsamma böcker så novellformen gör väl inte rättvisa för hennes verk.

___________________________________________________________________________

Som sagt, en väldigt bra novellsamling. Perfekt för er som gillar lite blodiga och mörka berättelser där många inte slutar som man tror. De flesta är bra och det är ingen som jag tycker är dålig eller tråkig. Rekommenderas!

Rekommenderar för:
Ni som gillar blodiga noveller där offret ibland är hemskare än monstret.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om noveller.
etikett-riktigtbra

goodreads add

 

Tags: ,