Maureen Johnson – Truly Devious (serie-recension)

Ett par gamla och nya mord på en lyxig internatskola.

Serietitel: Truly Devious
Författare: Maureen Johnson
Antal böcker: 3 (Truly Devious, The Vanishing Stair, The Hand of The Wall)
Utgivningsår: 2018-2020

Tycke:
Fastnade väldigt fort för konceptet med en avlägsen internatskola för studenter som är begåvningar inom deras intressen. Huvudrollen Stevie är besatt av skolans ännu olösta kidnappnings/mord-mysterium som utspelade sig för över 80 år sedan och får nu chansen att försöka lista ut vem som är den skyldiga.

Stevie som karaktär gillar jag väldigt mycket. Hon känns trovärdig, gillar hennes tafatthet i sociala interaktioner och hennes imponerande kunskap inom kriminologi. Bikaraktärerna känns också levande (speciellt Nate och Janelle som är fina kompisar) och det är kul att alla är lite speciella. Handlingen lutar sig åt det långsammare hållet men böckerna är relativt korta så det gör inget.

I vanliga fall så brukar jag tycka att den första boken (i en trilogi) är den bästa men här är det faktiskt den sista! Författaren har gjort ett väldigt beundransvärt och imponerande jobb med att knyta ihop säcken på ett värdigt sätt. Det har varit en fröjd att följa Stevies resa från en mysterienörd med panikångest till en kompetent tjej som tror på sig själv och sina teorier.

Något som drar ner helhetsbetyget är romansen. Jag förstår inte den! Känslorna går från hat till attraktion bara sådär och det blev bara tråkigt när Stevie helt plötsligt förvandlas till en svettig geléklump så fort hennes dryga kärleksintresse kommer in i rummet. Sen tyckte jag även att det var väldigt konstigt och ganska framtvingat att polisen ibland beter sig som idioter ibland.

Som helhet så tycker jag att denna serie är riktigt genomtänkt och fängslande. De båda tidslinjerna knyts ihop på ett tillfredsställande sätt och det är bra driv genom hela berättelsen. Rekommenderas om man tycker om mysterier och mordgåtor.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Gah, att Stevie inte fick pengarna pga av att Alice egentligen är adopterad! Samtidigt som jag tycker att det är synd så förstår jag henne, hon har fått sin belöning i form av att hon har hittat svaret på gåtan. Och även om hon skulle ha fått pengarna så tror jag ändå att hon skulle ha skänkt dem till skolan.

Advertisement

 

Erin A. Craig – House of Salt and Sorrows

Tolv systrar som dör en efter en…

Titel: House of Salt and Sorrows
Författare: Erin A. Craig
Sidantal: 403
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Trots att Annaleigh redan har förlorat 4 systrar så tror hon inte att det vilar en förbannelse över familjen, men när märkliga saker händer så börjar hon att tvivla. Är det magi inblandat eller är det bara en klipsk mördare?

Tycke:
Jag visste inget om den här boken när jag började läsa men efter ett tag så fattade jag att det är en retelling av De tolv dansande prinsessorna. Den började helt okej och ett tag så trodde jag nästan att det skulle vara en deckare. Från att vara ganska så realistisk och vardaglig så blev den fram mot slutet mer och mer skruvad (alltså i form av spöken, magi och gudar) vilket jag hade lite svårt för att acceptera. Det kändes inte som att jag var tillräckligt insatt i världen, kulturen eller religionerna.

Stämningen är väl det jag gillar bäst, det är mystiskt och ibland faktiskt väldigt obehaglig (jag hade inte vågat se en filmatisering av den här boken, de sista kapitlen är ju rena rama skräckfilmen). Annars så kände jag varken något för karaktärerna eller för romansen. Förmodligen beror detta på att huvudrollen tvivlade en massa hela tiden och det gjorde även att jag som läsare inte kände att jag kunde lita på någon eller något.

En helt okej bok, men inte så mycket mer än så för min del.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Uh… så Fisher  gick omkring som ett lik hela tiden? Hur mäktig är Kosamara egentligen? Med tanke på att Fisher har gått runt i stan så måste hon ju har manipulerat massor av folks tankar. Och vad gjorde Fisher på fyren? Väntade på Annaleigh och Cassius?
• Jag som trodde att styvmamman för en gångs skull inte är den onda/skyldiga i berättelsen… deras farsa verkar dock inte vara någon helgon heller, alkoholist och ligger runt med tjejer i sina döttrars ålder.

 

Holly Jackson – A Good Girl’s Guide to Murder

Ett skolarbete om ett tragiskt mord

Titel: A Good Girl’s Guide to Murder
Författare: Holly Jackson
Serie: A Good Girl’s Guide to Murder #1
Sidantal: 433
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Den ambitiösa studenten Pippa bestämmer sig för att gräva i ett 5år gammalt mord som sitt slutprojekt i skolan. Hon har dock inte väntat sig att hennes efterforskningar faktiskt väcker fler frågor än vad de besvarar.

Tycke:
Titeln är så lockande att jag bara var tvungen att läsa den här boken. Hade egentligen inga större förväntningar men den visade sig vara riktigt bra!

Huvudrollen Pippa är så himla härlig och extrem. Hon påminner faktiskt lite om mig själv, i alla fall när det gäller att skriva uppsatser och googla på saker. Hon hänger med i tekniken och jag uppskattar att så mycket av hennes undersökningar sker via social media och textmeddelanden, det känns helt enkelt som hon hänger med i tekniken och att berättelsen utspelar sig i nutid.

Handlingen berättas genom Pippas journaler samt ”vanlig” berättande text. Av någon anledning så gillade jag journaldelen mycket mer än den vanliga delen, antagligen för att berättarrösten är mycket mer personlig där.  Mysteriet var bra och spännande, jag var fängslad hela vägen och kunde inte lista ut hur det hela låg till i förväg. Romansen gav inte direkt något pirr men det är okej för det låg ingen fokus på den.

Tror att denna var tänkt som en fristående bok men den blev så bra att författaren kommer att ge ut tre böcker till.  Håller tummarna att uppföljarna är minst lika bra som denna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Trodde (och hoppades på) att Pippa skulle bli som John Wick efter att mördaren dödat hennes hund höhö, men stackars vovve ☹  
• Åh… jag hade ju faktiskt hoppats på att Andie skulle vara vid liv. Men så sjukt att Elliott inte har fattat att tjejen han låste in inte är Andie! Tycker så himla synd om Grace som nästan har förlorat hela sin familj.  

 

Katie Lowe – Vredens gudinnor

Därför bör man inte experimentera med ockulta ritualer

Titel: Vredens gudinnor (original: The Furies)
Författare: Katie Lowe
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Efter sin systers och faders bortgång börjar Violet på en privatskola där hon blir invald i ett hemligt sällskap som studerar kvinnors roll i historien och myter. Snart börjar Violet undra om hon verkligen kan lita på sina nya vänner eller om de bara utnyttjar henne.

Tycke:
Den här har så mycket potential, jag menar: en tjej med tragisk bakgrund som börjar på en berömd privatskola med hemliga sällskap och ockulta ritualer. Dessutom så är en av eleverna spårlöst försvunnen, en tjej som liknar huvudrollen. Det låter som en bok för mig.

Dock så tog det inte lång tid innan jag blev besviken. Istället för systerskap och rättvisa/hämnd så fick jag snarare avundsjuka, droger, besatthet och lögner. Huvudrollen Violet är blek och de spännande delarna räcker inte för att balansera ut de trista historielektionerna. Vänskapen mellan tjejerna är giftig och jag förstår inte ens varför de är kompisar med varandra, känns bara patetisk och desperat.

Så nej, tyvärr ingen ny favorit även om jag gillar mysteriet och det makabra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Hm, så det var Nicky som dödade Emily via sin ritual pga att hon var avundsjuk… herregud… O Violet råkade döda Robin med Belladonnan? Slutet kändes bara konstigt.  

 

Kim Ligget – The Grace Year

Som Flugornas herre fast med sextonåriga flickor

Titel: The Grace Year
Författare: Kim Ligget
Sidantal: 416
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Tierney vill inte bli vald till någons fru, men innan dess måste hon överleva The Grace Year. Alla byns sextonåriga flickor blir inlåsta i en inhägnad i skogen i ett år så att de blir av med sin vilda magi. Men finns magin på riktigt? Eller är det något annat som dödar dem en efter en?

Tycke:
Förmodligen en av årets bästa böcker. The Grace Year är mystisk, fängslande, spännande och feministisk. Konceptet med att låta ett gäng 16-åriga tjejer överleva ute i skogen är superintressant, liksom den dystopiska världen. Det är inte första gången jag läser dystopier där män ”härskar” över kvinnor, men den här är första som har en så stark och bra feministisk anda.

The Grace Year är en bok man helst inte ska veta särskilt mycket om innan man läser, det blir mer spännande då. Därför skriver jag inte så mycket här utan tar upp resten i spoilersektionen. Men vill ni ha en riktigt bra bok med en stark huvudroll och spännande premiss så rekommenderar jag denna starkt.

Och just ja, denna kommer ut på svenska i mars i år med titeln Det sextonde året.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Omg, fattade inte att Tierney var gravid förrän hon visade upp magen i byn. Så himla snällt av Michael att säga att barnet är hans. Kan inte fatta att Tierney inte har märkt av hans känslor tidigare.
• Tyckte att det blev lite ologisk att ingen annan jägare förutom  Ryker hade chansen att döda Tierney flera gånger. Och de blev kära i varandra lite väl snabbt också. Nåja, det förde iallafall berättelsen framåt.
• Undrar varför mamman inte talade i mer klartext till Tierney? Var hon rädd att Tierney inte var tillräckligt mogen? Känns ju lagom grymt att göra så mot sina döttrar när hon ändå visste om att vattnet i brunnen var giftigt. Älskar iaf att Tierneys familj är goda och gör i hemlighet uppror mot orättvisorna i samhället.

 

Oyinkan Braithwaite – My Sister, the Serial Killer

Att vara syster med en hemlig seriemördare

Titel: My Sister, the Serial Killer
Författare: Oyinkan Braithwaite
Sidantal: 226
Utgivningsår: 2017

Kort beskrivning:
Korede börjar bli trött på att vara den som städar undan efter sin lillasyster Ayoola som har en tendens att döda sina pojkvänner.

Tycke:
Jag gillar oftast udda och makabra handlingar och denna föll mig verkligen i smaken. Att den dessutom var kort och spännande gjorde att jag läste ut boken på en dag vilket inte händer ofta längre.

Dock så hade jag hoppats på lite mer av karaktärerna, de fick inte riktigt nån utveckling och eftersom jag precis har läst Stepsister så störde jag mig enormt mycket på att alla älskar Ayoola bara för att hon var supersnygg och späd. Jag gillar att författaren har gett Korede och Ayoola en uppväxt som faktiskt kan förklara varför båda blev som de blev, men det var något som saknades för att jag skulle fastna för dem.

Den lilla inblicken i nigeriansk kultur och samhälle var uppfriskande och jag blev påmind om hur sällan jag läser böcker som utspelar sig någon annanstans än i Nordamerika och Europa (om man inte räknar med fantasyvärldar då).

Så ja, vill ni ha en annorlunda berättelse så har ni en. Den är faktiskt inte särskilt blodig (med mina mått) så den passar de flesta.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Blir så frustrerad på att ingenting ändrades. Korede fortsätter att skydda Ayoola som kommer undan med allt! Hade hoppats på att Korede skulle ta sitt förnuft till fånga och låta Ayoola ta ansvar för sina handlingar. Skönt att Korede inte slutade ihop med Tade iaf, han var ju ändå inget att ha. Tvivlar dock på att Ayoola kan fortsätta mörda sina killar, nån gång så måste hon ju bli fast.

 

Amie Kaufman & Jay Kristoff – Aurora Rising

Som Guardians of the Galaxy, fast mindre rolig.

Titel: Aurora Rising
Författare: Amie Kaufman & Jay Kristoff
Serie: The Aurora Cycle #1
Sidantal: 473
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Ty är den bästa studenten på Aurora Academy och borde ha fått välja sitt drömteam, men tyvärr missar han tillfället för han var upptagen med att rädda Aurora (Auri), den enda levande flickan ombord på ett passagerarskepp som lyftes från jorden för 200 år sedan. Auri visar sig besitta konstiga magiska krafter med sitt nya knasiga gäng får Ty uppdraget att lista ut vem hon är och vad hon är ämnad att göra.

 

 

Tycke:
Författarduons The Illuminae Files tog mig (och hela YA-världen) med storm och de har nu återvänt med en ny scifi-trilogi, denna gång med aliens, mysterium och en minst sagt obehaglig fiende.

Spänningen är utan tvekan bokens starkaste sida och även humorn faller mig in. Däremot är det för många berättarröster och ingen av karaktärerna (förutom Fin) känns som något mer än sin stereotyp. Man fick helt enkelt inte tillräckligt med tid (eller sidor) för att lära känna karaktärerna på djupet. Trots det dramatiska slutet så kände jag mig ganska oberörd.

Detta är dock bara den första boken och jag har förhoppningar om att man kommer att få veta mer om gänget. Handlingen är som sagt bra och all action gör att sidorna bara flyger förbi.

Aurora Rising är ingen ny Illuminae, men den står på egna ben och har potential. Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag har en känsla av att Cat kommer tillbaka i de kommande böckerna, först som en hjärntvättad fiende och sedan som en allierad.
• Jag trodde faktiskt först att Cat hade förrått Ty på riktigt, tyckte verkligen illa om henne då, tur att det bara visade sig vara ett spel.
• Fins kultur påminner mig om kinesisk kultur för familj/släkt betyder så mycket.

 

Leigh Bardugo – Ninth House

Det du inte visste om Yale.

Titel: Ninth House
Författare: Leigh Bardugo
Serie: Alex Stern #1
Sidantal: 458
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Alex kan se spöken och är en slags övervakare-praktikant över de hemliga och ockulta sällskapen på Yale. Men hennes mentor är försvunnen och det dröjer inte länge innan problemen växer sig stora.

Tycke:
Har läst många YA-böcker av Bardugo tidigare men denna är den första vuxenboken. Språket är hårdare, stämningen mörkare och karaktärerna mer brutala. Det svärs en del och flera scener var faktiskt riktigt jobbiga att läsa. Alexs uppväxt är ungefär så långt ifrån en dans på rosor som man kan komma och man kan inte låta bli att tycka synd om henne.

Idén med magiska sällskap som verkar i det fördolda på universitetet Yale gillar jag väldigt mycket. Tyckte även mycket om språket och hur Bardugo blandar nutid med dåtid. Sen har jag ju förkärlek för namnet ”Dante” också så det var extrakul att se det användas som en titel i berättelsen. Mysteriet var spännande och hade flera lager. Allting knöts ihop snyggt samtidigt som slutet ger en teaser för vad som ska komma i nästa bok (omg, ge mig den nu!)

Leigh Bardugo börjar helt klart bli en auto-läs författare hos mig. Boken vann förresten Goodreads Choice Award 2019 i genren Fantasy och det är en absolut värdig vinnare.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Omg, så Darlington har blivit en demon? Antar att det var hans farfar som han ”nåd”-dödade. Hoppas på att de lyckas få tillbaka honom i nästa bok.  
• Alltså den våldtäktsscenen när Alex var liten, mådde så illa av att läsa den.
• Jag hade på känn att Belbalm var inblandad på ett eller annat sätt. Jag trodde dock inte att det var hon som var slutskurken, trodde faktiskt att hon var godhjärtad och satt med i ledningen för Lethe eller något i stil med det. Nåja, rätt åt henne, Sandow och Blake att de alla dog.

 

Rory Power – Wilder Girls

Vilda flickor fast på en farlig ö

Titel: Wilder Girls
Författare: Rory Power
Sidantal: 353
Utgivningsår: 2019

Baksidestexten:
It’s been eighteen months since the Raxter School for Girls was put under quarantine. Since the Tox hit and pulled Hetty’s life out from under her.

It started slow. First the teachers died one by one. Then it began to infect the students, turning their bodies strange and foreign. Now, cut off from the rest of the world and left to fend for themselves on their island home, the girls don’t dare wander outside the school’s fence, where the Tox has made the woods wild and dangerous. They wait for the cure they were promised as the Tox seeps into everything.

But when Byatt goes missing, Hetty will do anything to find her, even if it means breaking quarantine and braving the horrors that lie beyond the fence. And when she does, Hetty learns that there’s more to their story, to their life at Raxter, than she could have ever thought true.

Tycke:
Den här boken plockade jag upp när jag såg att den var nominerad i Goodreads Choice Award 2019. Den vann visserligen inte men för mig personligen så tar den hem priset i fjolårets skummaste bok.

Först och främst så älskar jag idén med ett gäng skolflickor som är fast på en ö på grund av att en mystisk sjukdom har brutit ut hos dem. Att sjukdomen dessutom muterar dem gör det ju bara ännu mer spännande. Jag fick The Promised Neverland-vibbar och blev fast direkt.

Språket är jag osäker på. Ibland funkar det utmärkt, speciellt när författaren kommer till de obehagliga delarna, men ibland så var det så utsvävande och ryckigt att jag var tvungen att läsa om styckena flera gånger för att förstå vad som menades.

Boken innehåller flera brutala scener och dessa är faktiskt mina favoriter. Här känner jag att författarens stundtals poetiska språk har bidragit mycket. Istället för att vara ”jag vill spy”-äckliga så är det en perfekt blandning mellan kuslighet och blodighet.

Sen kommer vi till bokens stora brister, karaktärerna och avsaknaden av svar. Man får följa bästisarnas Hetty och Byatts perspektiv och även när boken är slut så känner jag dem inte. Själva miljön och stämningen är så mycket mer intressant än vad de själva är. Kärlekshistorien är inte heller mycket att hurra för då allting hände antingen för snabbt eller för sakta. Det värsta är dock att efter att ha läst klart boken så sitter man fortfarande där som ett frågetecken. Berättelsen har så mycket potential, men när knappt några förklaringar ges så har jag väldigt svårt att uppskatta/förstå varför världen är som den är.

Även om jag inte älskar Wilder Girls så tycker jag onekligen att den är en annorlunda och minnesvärd läsupplevelse, om inget annat så var det länge sen jag blev så frustrerad över ett bokslut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Men hallå, kan man ens kalla det där för ett slut?! Snarare ett kapitelslut än ett bokslut. Kommer Byatt att klara sig och är hon ”frisk” nu? Kommer de att kunna fly till fastlandet? Vad är det som är evolutionerande ”bra” med Hettys igenväxta öga? Så många frågor men inga svar…
• Fattar inte varför inte all mat var kontaminerad? Varför skicka hälften vanlig mat liksom om forskarna vill se resultat?

 

Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson – Pax (bokserie)

Tio anledningar till att inte flytta till Mariefred

Serietitel: Pax
Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson
Antal böcker: 10
Utgivningsår: 2014-2018

Tycke:
Pax är bokserien för ungdomar som syntes överallt för ett par år sedan. I år har jag maratonläst nästan hela serien och jag förstår verkligen varför den är så populär.

Ärligt talat så är jag både lite chockad och förtjust över hur mörk serien är. Jag är liksom van vid amerikanska ”middle grade”-böcker där allting ska vara så fluffigt. Här sparar författarna och illustratören minsann inte på krutet och bryr sig inte om vilka traumatiska upplevelser de utsätter sina karaktärer och läsare för.

För er som inte vet så utspelar sig hela serien i Mariefred och i stort sett varje bok handlar om ett nytt hot mot staden, oftast i form av ett monster. Det finns en röd tråd genom böckerna som blir tydligare ju längre in i serien man kommer. Huvudrollerna är bröderna Alrik och Viggo och deras relation är trovärdig och fin. Förutom övernaturliga delar så innehåller boken även många realistiska problem, t.ex. mobbning, föräldrar med alkoholism, vuxna som sviker barn osv. Det är dock inte bara elände i oändlighet utan det finns fina stunder om gemenskap och vänskap också. Vissa böcker är mer spännande än andra men alla håller hög kvalité. De tre sista böckerna är nästan som en enda bok i sig, jag sträckläste i alla fall dem efter varandra.

Pax är utan tvekan den mest spännande och kanske den bästa svenska serien för mellanstadieelever. Jag som vuxen tyckte om den och nu ser jag fram emot att få läsa den med Dante när han blir äldre.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså Viggo dog!!! Kunde inte fatta det! Visserligen kom han tillbaka som en korp, men ändå… det är ju inte samma sak.  
• Jag önskade att träslöjd-Tomas och hans elaka son Simon skulle få ett sämre slut. Störde mig så himla mycket på dem under seriens gång.