Maureen Johnson – Truly Devious (serie-recension)

Ett par gamla och nya mord på en lyxig internatskola.

Serietitel: Truly Devious
Författare: Maureen Johnson
Antal böcker: 3 (Truly Devious, The Vanishing Stair, The Hand of The Wall)
Utgivningsår: 2018-2020

Tycke:
Fastnade väldigt fort för konceptet med en avlägsen internatskola för studenter som är begåvningar inom deras intressen. Huvudrollen Stevie är besatt av skolans ännu olösta kidnappnings/mord-mysterium som utspelade sig för över 80 år sedan och får nu chansen att försöka lista ut vem som är den skyldiga.

Stevie som karaktär gillar jag väldigt mycket. Hon känns trovärdig, gillar hennes tafatthet i sociala interaktioner och hennes imponerande kunskap inom kriminologi. Bikaraktärerna känns också levande (speciellt Nate och Janelle som är fina kompisar) och det är kul att alla är lite speciella. Handlingen lutar sig åt det långsammare hållet men böckerna är relativt korta så det gör inget.

I vanliga fall så brukar jag tycka att den första boken (i en trilogi) är den bästa men här är det faktiskt den sista! Författaren har gjort ett väldigt beundransvärt och imponerande jobb med att knyta ihop säcken på ett värdigt sätt. Det har varit en fröjd att följa Stevies resa från en mysterienörd med panikångest till en kompetent tjej som tror på sig själv och sina teorier.

Något som drar ner helhetsbetyget är romansen. Jag förstår inte den! Känslorna går från hat till attraktion bara sådär och det blev bara tråkigt när Stevie helt plötsligt förvandlas till en svettig geléklump så fort hennes dryga kärleksintresse kommer in i rummet. Sen tyckte jag även att det var väldigt konstigt och ganska framtvingat att polisen ibland beter sig som idioter ibland.

Som helhet så tycker jag att denna serie är riktigt genomtänkt och fängslande. De båda tidslinjerna knyts ihop på ett tillfredsställande sätt och det är bra driv genom hela berättelsen. Rekommenderas om man tycker om mysterier och mordgåtor.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Gah, att Stevie inte fick pengarna pga av att Alice egentligen är adopterad! Samtidigt som jag tycker att det är synd så förstår jag henne, hon har fått sin belöning i form av att hon har hittat svaret på gåtan. Och även om hon skulle ha fått pengarna så tror jag ändå att hon skulle ha skänkt dem till skolan.

Advertisement

 

Erin A. Craig – House of Salt and Sorrows

Tolv systrar som dör en efter en…

Titel: House of Salt and Sorrows
Författare: Erin A. Craig
Sidantal: 403
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Trots att Annaleigh redan har förlorat 4 systrar så tror hon inte att det vilar en förbannelse över familjen, men när märkliga saker händer så börjar hon att tvivla. Är det magi inblandat eller är det bara en klipsk mördare?

Tycke:
Jag visste inget om den här boken när jag började läsa men efter ett tag så fattade jag att det är en retelling av De tolv dansande prinsessorna. Den började helt okej och ett tag så trodde jag nästan att det skulle vara en deckare. Från att vara ganska så realistisk och vardaglig så blev den fram mot slutet mer och mer skruvad (alltså i form av spöken, magi och gudar) vilket jag hade lite svårt för att acceptera. Det kändes inte som att jag var tillräckligt insatt i världen, kulturen eller religionerna.

Stämningen är väl det jag gillar bäst, det är mystiskt och ibland faktiskt väldigt obehaglig (jag hade inte vågat se en filmatisering av den här boken, de sista kapitlen är ju rena rama skräckfilmen). Annars så kände jag varken något för karaktärerna eller för romansen. Förmodligen beror detta på att huvudrollen tvivlade en massa hela tiden och det gjorde även att jag som läsare inte kände att jag kunde lita på någon eller något.

En helt okej bok, men inte så mycket mer än så för min del.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Uh… så Fisher  gick omkring som ett lik hela tiden? Hur mäktig är Kosamara egentligen? Med tanke på att Fisher har gått runt i stan så måste hon ju har manipulerat massor av folks tankar. Och vad gjorde Fisher på fyren? Väntade på Annaleigh och Cassius?
• Jag som trodde att styvmamman för en gångs skull inte är den onda/skyldiga i berättelsen… deras farsa verkar dock inte vara någon helgon heller, alkoholist och ligger runt med tjejer i sina döttrars ålder.

 

Holly Jackson – A Good Girl’s Guide to Murder

Ett skolarbete om ett tragiskt mord

Titel: A Good Girl’s Guide to Murder
Författare: Holly Jackson
Serie: A Good Girl’s Guide to Murder #1
Sidantal: 433
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Den ambitiösa studenten Pippa bestämmer sig för att gräva i ett 5år gammalt mord som sitt slutprojekt i skolan. Hon har dock inte väntat sig att hennes efterforskningar faktiskt väcker fler frågor än vad de besvarar.

Tycke:
Titeln är så lockande att jag bara var tvungen att läsa den här boken. Hade egentligen inga större förväntningar men den visade sig vara riktigt bra!

Huvudrollen Pippa är så himla härlig och extrem. Hon påminner faktiskt lite om mig själv, i alla fall när det gäller att skriva uppsatser och googla på saker. Hon hänger med i tekniken och jag uppskattar att så mycket av hennes undersökningar sker via social media och textmeddelanden, det känns helt enkelt som hon hänger med i tekniken och att berättelsen utspelar sig i nutid.

Handlingen berättas genom Pippas journaler samt ”vanlig” berättande text. Av någon anledning så gillade jag journaldelen mycket mer än den vanliga delen, antagligen för att berättarrösten är mycket mer personlig där.  Mysteriet var bra och spännande, jag var fängslad hela vägen och kunde inte lista ut hur det hela låg till i förväg. Romansen gav inte direkt något pirr men det är okej för det låg ingen fokus på den.

Tror att denna var tänkt som en fristående bok men den blev så bra att författaren kommer att ge ut tre böcker till.  Håller tummarna att uppföljarna är minst lika bra som denna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Trodde (och hoppades på) att Pippa skulle bli som John Wick efter att mördaren dödat hennes hund höhö, men stackars vovve ☹  
• Åh… jag hade ju faktiskt hoppats på att Andie skulle vara vid liv. Men så sjukt att Elliott inte har fattat att tjejen han låste in inte är Andie! Tycker så himla synd om Grace som nästan har förlorat hela sin familj.  

 

Katie Lowe – Vredens gudinnor

Därför bör man inte experimentera med ockulta ritualer

Titel: Vredens gudinnor (original: The Furies)
Författare: Katie Lowe
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Efter sin systers och faders bortgång börjar Violet på en privatskola där hon blir invald i ett hemligt sällskap som studerar kvinnors roll i historien och myter. Snart börjar Violet undra om hon verkligen kan lita på sina nya vänner eller om de bara utnyttjar henne.

Tycke:
Den här har så mycket potential, jag menar: en tjej med tragisk bakgrund som börjar på en berömd privatskola med hemliga sällskap och ockulta ritualer. Dessutom så är en av eleverna spårlöst försvunnen, en tjej som liknar huvudrollen. Det låter som en bok för mig.

Dock så tog det inte lång tid innan jag blev besviken. Istället för systerskap och rättvisa/hämnd så fick jag snarare avundsjuka, droger, besatthet och lögner. Huvudrollen Violet är blek och de spännande delarna räcker inte för att balansera ut de trista historielektionerna. Vänskapen mellan tjejerna är giftig och jag förstår inte ens varför de är kompisar med varandra, känns bara patetisk och desperat.

Så nej, tyvärr ingen ny favorit även om jag gillar mysteriet och det makabra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Hm, så det var Nicky som dödade Emily via sin ritual pga att hon var avundsjuk… herregud… O Violet råkade döda Robin med Belladonnan? Slutet kändes bara konstigt.  

 

Kim Ligget – The Grace Year

Som Flugornas herre fast med sextonåriga flickor

Titel: The Grace Year
Författare: Kim Ligget
Sidantal: 416
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Tierney vill inte bli vald till någons fru, men innan dess måste hon överleva The Grace Year. Alla byns sextonåriga flickor blir inlåsta i en inhägnad i skogen i ett år så att de blir av med sin vilda magi. Men finns magin på riktigt? Eller är det något annat som dödar dem en efter en?

Tycke:
Förmodligen en av årets bästa böcker. The Grace Year är mystisk, fängslande, spännande och feministisk. Konceptet med att låta ett gäng 16-åriga tjejer överleva ute i skogen är superintressant, liksom den dystopiska världen. Det är inte första gången jag läser dystopier där män ”härskar” över kvinnor, men den här är första som har en så stark och bra feministisk anda.

The Grace Year är en bok man helst inte ska veta särskilt mycket om innan man läser, det blir mer spännande då. Därför skriver jag inte så mycket här utan tar upp resten i spoilersektionen. Men vill ni ha en riktigt bra bok med en stark huvudroll och spännande premiss så rekommenderar jag denna starkt.

Och just ja, denna kommer ut på svenska i mars i år med titeln Det sextonde året.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Omg, fattade inte att Tierney var gravid förrän hon visade upp magen i byn. Så himla snällt av Michael att säga att barnet är hans. Kan inte fatta att Tierney inte har märkt av hans känslor tidigare.
• Tyckte att det blev lite ologisk att ingen annan jägare förutom  Ryker hade chansen att döda Tierney flera gånger. Och de blev kära i varandra lite väl snabbt också. Nåja, det förde iallafall berättelsen framåt.
• Undrar varför mamman inte talade i mer klartext till Tierney? Var hon rädd att Tierney inte var tillräckligt mogen? Känns ju lagom grymt att göra så mot sina döttrar när hon ändå visste om att vattnet i brunnen var giftigt. Älskar iaf att Tierneys familj är goda och gör i hemlighet uppror mot orättvisorna i samhället.

 

Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson – Pax (bokserie)

Tio anledningar till att inte flytta till Mariefred

Serietitel: Pax
Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson
Antal böcker: 10
Utgivningsår: 2014-2018

Tycke:
Pax är bokserien för ungdomar som syntes överallt för ett par år sedan. I år har jag maratonläst nästan hela serien och jag förstår verkligen varför den är så populär.

Ärligt talat så är jag både lite chockad och förtjust över hur mörk serien är. Jag är liksom van vid amerikanska ”middle grade”-böcker där allting ska vara så fluffigt. Här sparar författarna och illustratören minsann inte på krutet och bryr sig inte om vilka traumatiska upplevelser de utsätter sina karaktärer och läsare för.

För er som inte vet så utspelar sig hela serien i Mariefred och i stort sett varje bok handlar om ett nytt hot mot staden, oftast i form av ett monster. Det finns en röd tråd genom böckerna som blir tydligare ju längre in i serien man kommer. Huvudrollerna är bröderna Alrik och Viggo och deras relation är trovärdig och fin. Förutom övernaturliga delar så innehåller boken även många realistiska problem, t.ex. mobbning, föräldrar med alkoholism, vuxna som sviker barn osv. Det är dock inte bara elände i oändlighet utan det finns fina stunder om gemenskap och vänskap också. Vissa böcker är mer spännande än andra men alla håller hög kvalité. De tre sista böckerna är nästan som en enda bok i sig, jag sträckläste i alla fall dem efter varandra.

Pax är utan tvekan den mest spännande och kanske den bästa svenska serien för mellanstadieelever. Jag som vuxen tyckte om den och nu ser jag fram emot att få läsa den med Dante när han blir äldre.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså Viggo dog!!! Kunde inte fatta det! Visserligen kom han tillbaka som en korp, men ändå… det är ju inte samma sak.  
• Jag önskade att träslöjd-Tomas och hans elaka son Simon skulle få ett sämre slut. Störde mig så himla mycket på dem under seriens gång.

 

Elizabeth Klehfoth – Det slutna sällskapet

Beroendeframkallande läsning om internatskola och en försvunnen mamma.

Titel: Det slutna sällskapet (original All These Beautiful Strangers)
Författare: Elizabeth Klehfoth
Sidantal: 427
Utgivningsår: 2019 (original 2018)

Baksidestexten:
Charlie Calloway har ett liv som andra skulle döda för. Trots att hon bara är 17 år befinner hon sig i toppen av samhällets näringskedja. Men hon plågas fortfarande av sin mammas försvinnande för tio år sedan, och hon kämpar med familjens mörka historia.

I ett försök att slå sig fri från sitt förflutna kastar sig Charlie ut i studentlivet på den prestigefyllda skolan Knollwood som samlar New Englands unga elit. Snart blir hon en del av skolans innersta krets. Dessutom uppvaktas hon av »A-gruppen«, ett hemligt elitsällskap, ökänt för att terrorisera fakulteten, administrationen och sina fiender.

För att bli medlem måste Charlie delta i Spelet, en utdragen och diabolisk lek som kommer att äventyra hennes vänskaper och rykte liksom hennes plats på skolan. Snart börjar nuet och det förflutna att smälta samman, och Charlie tvingas konfrontera fruktansvärda sanningar om sin familj, sin skola och om sitt eget liv.

Tycke:
Först och främst, jag är tacksam över att jag fick denna som recensionsexemplar för annars så skulle jag förmodligen aldrig ha plockat upp den och därmed missat en väldigt bra bok.

Det slutna sällskapet är en beroendeframkallande thriller där man från början inte förstår något till slutet då allting knyts ihop. Skolan, A-gruppen, mysteriet med mammans försvinnande, det finns så många spännande element. Förutom huvudrollen Charlies perspektiv så får man även kortare glimtar från mammans och pappans synvinklar vilket gör att man förstår det förflutna mycket bättre. Jag brukar i vanliga fall inte tycka om tidshopp men i den här boken fungerar det utmärkt och störde inte läsupplevelsen alls.

Sen måste jag säga att jag älskar hur smart, modig och manipulativ Charlie är. Hon har visserligen höga tankar om sig själv och lätt för att se ner på andra, men det är inte så konstigt med tanke på hennes uppväxt. Hon känns trovärdig helt enkelt.

På tal om trovärdighet så kom jag att tänka på en sak några dagar efter att jag hade läst klart boken. Mer om det i spoilerdelen.

Det slutna sällskapet är som en blandning mellan The Disreputable History of Frankie Landau-Banks och Gossip Girl fast med deckar/thriller-bitar. Rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså, varför har Margot behållit resväskorna? Som nån slags sjuk trofé eller? Sen förstod jag inte riktigt heller varför hon dödade Grace, hon hade ju redan sabbat deras äktenskap. Och vad skulle ha hänt ifall Grace inte hade badat ensam vid vattnet den kvällen? Skulle Margot bara ha spionerat på huset då eller? Vad gjorde hon där egentligen?

 

Karen M. McManus – Two Can Keep a Secret

Mord och hemligheter i en liten ort

Titel: Two Can Keep a Secret
Författare: Karen M. McManus
Sidantal: 527
Utgivningsår: 2019

Baksidestexten:
Echo Ridge is small-town America. Ellery’s never been there, but she’s heard all about it. Her aunt went missing there at age seventeen. And only five years ago, a homecoming queen put the town on the map when she was killed. Now Ellery has to move there to live with a grandmother she barely knows.

The town is picture-perfect, but it’s hiding secrets. And before school even begins for Ellery, someone’s declared open season on homecoming, promising to make it as dangerous as it was five years ago. Then, almost as if to prove it, another girl goes missing.

Ellery knows all about secrets. Her mother has them; her grandmother does too. And the longer she’s in Echo Ridge, the clearer it becomes that everyone there is hiding something. The thing is, secrets are dangerous–and most people aren’t good at keeping them. Which is why in Echo Ridge, it’s safest to keep your secrets to yourself.

Tycke:
Karen McManus debutbok One of Us is Lying (sv. En av oss ljuger) läste jag förra året och jag minns att jag gillade den (skrev ingen recension tyvärr). Two Can Keep a Secret är liksom sin föregångare en gymnasiedeckare men denna gång är det bara två berättarröster.

Ellery är utan tvekan den mer drivande kraften i berättelsen, jag gillar hennes fascination över mord och att hon försöker lösa mysteriet bakom sin mosters försvinnande. Malcolm är den mjuka killen som mest håller sig i bakgrunden. Jag gillar dynamiken mellan huvudrollerna och hur deras relation utvecklas relativt långsamt jämfört med många andra böcker i samma genre.

Till skillnad från författarens förra bok så tycker jag att denna har mer fokus på vardagen än själva mysteriet. Man får läsa väldigt mycket om skolan, familjen, vänner och kärleksrelationer och även om det är ganska intressant så hade jag gärna sett mer av deckararbetet. Handlingen är i alla fall ganska oförutsägbar så det är ett stort plus.

Fortsätter McManus så här så lär hon bli den okrönta drottningen av YA-deckare. Det är ganska stereotypiskt high school-miljö över det hela men det funkar förvånansvärt bra och mysteriet är faktiskt välgenomtänkt utan att vara för långsökt. Letar ni efter en deckare för ungdomar så kan denna passa.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag förstår att Ellery vill bespara sin mamma smärtan genom att undanhålla sanningen om vad som har hänt med mostern, men detta leder ju också till att gärningsmannen får mindre straff. Plus hennes familj får ju fortfarande leva i ovisshet.  

 

Marisha Pessl – Neverworld

När man har oändligt mycket med tid…

Titel: Neverworld
Författare: Marisha Pessl
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:
Beatrice Hartley och hennes fem bästa vänner på Darrow-Harker School var det tuffaste gänget i stan – de vackra, de hippa, de som andra ville vara. Men när Jim, gruppens kreativa geni och Beatrices pojkvän, plötsligt dog förändrades allt.

Ett år efter examen återvänder nu Beatrice för en återförening på Wincroft – den herrgård vid kusten där vännerna tillbringat så många nätter och delat så många tankar, hemligheter, förälskelser och planer – med hopp om att få svar på den fråga som värker i henne: Vad visste egentligen hennes vänner om Jims död.

Kvällen fylls av haltande skämt och obekväm tystnad, och svaret på frågan verkar avlägset. De en gång så nära vännerna är förändrade – splittrade och osäkra. Det är för sent.

Men när natten går mot morgon rasar åskan, och en mystisk man knackar på dörren. En man som berättar något som inte borde vara möjligt.

Tycke:
Neverworld är en bok jag har hört blandade åsikter om så mina förväntningar var inte särskilt höga när jag började läsa den, men wow, så överraskad jag blev.

Hela idén med Neverworld verkar ju fantastisk, eller ja, förutom att man är 80% död. Men tänk att ha oändligt med tid till att läsa, spela, titta på tv-serier och äta (och man blir inte tjock)! I boken gör de destruktiva saker och det har jag full förståelse för, men samtidigt så känner jag att det känns lite överdrivet att de håller på så i flera år(?) innan de börjar göra något vettigt.

Första delen av boken är intressant, men det är inte förrän som de började samarbete som jag blev helt fast. Ju mer man fick reda på omständigheterna kring Jims död desto mer spännande blir mysteriet och det var i stort sett omöjligt att läsa. Jag fastnade också för Brees omtänksamhet och Martas logiska tänkande. Karaktärerna snuddade på gränsen till en aning för stereotypiska men dynamiken mellan dem var bra och på det hela taget är jag väldigt nöjd.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag misstänkte först att det skulle vara en typisk “det visar sig att det är huvudrollen som har dödat sin bästis/kärlek men lider av minnesförlust” och så var det ju nästan. I stort sett så var ju Marta den enda som var oskyldig. 
• Åh, Marta gillade Bree, det hade jag inte tänkte på så det var en jättebra tvist.

 

Laura Wood – Poppy Pym och Faraos förbannelse

Ultracharmig bok med ett mysterium på en internatskola

Titel: Poppy Pym och Faraos förbannelse (original Poppy Pym and the Pharaoh’s Curse)
Författare: Laura Wood
Serie: Poppy Pym #1
Sidantal: 319
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Officiell handling:
Poppy Pym var fortfarande en bebis när hon övergavs av sina föräldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Men där fick hon en underbar uppväxt, omgiven av akrobater, trapetskonstnärer, jonglörer och den karismatiska ledaren Madame Pym.

När hon fyller elva bestämmer dock hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en mer traditionell utbildning, och skickar henne till den snofsiga internatskolan St Smithens. Först trivs Poppy inte alls – skolan är raka motsatsen till den härliga tillvaron på cirkusen.

Men när en antik egyptik ädelsten blir stulen börjar det hända saker på skolan: mystiska saker, och otäcka saker! Poppy kallar samman hela sin cirkusfamilj för att tillsammans med dem leta rätt på ädelstenen och få slut på farligheterna – men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Tycke:
Detta är ett av recensionsexemplaren som jag fick hem för över ett år sedan när jag var föräldraledig med Dante. Då hade jag verkligen inte mycket tid för att läsa än mindre skriva recensioner. Men nu har jag äntligen börjat komma ikapp i recensionshögen och jag ångrar verkligen att jag inte har läst denna tidigare.

Den här boken är bara sååååååååå charmig. Underbara karaktärer, mysterium, humor som fick mig att skratta rakt ut och fina illustrationer. Poppy Pym är som skriven för mig. I och med att den är så lättläst så läste jag ut den i ett enda svep och det var verkligen längesen som en bok fick mig att göra det.

Poppy är en intressant och sympatisk karaktär. När hon är med sin cirkusfamilj är hon den ”normala”, när hon är med sina klasskamrater är hon den udda. Jag tycker att författaren har fått ihop kontrasten riktigt bra. Gillar även mycket att Poppy reflekterar över hur mycket hon vill vara som andra samtidigt som hon inte vill förlora sin egen personlighet. Den är faktiskt djupare än vad jag hade trott från början.

Det enda som drar ner betyget är alla jämförelser och likheter med Harry Potter. Det är en föräldralös huvudroll som börjar på en internatskola. Det finns fyra elevhem och alla har varsitt djur som symbol (detta tillför absolut ingenting till handlingen). Poppys bästa vänner är en plugghäst till tjej och en klumpig kille. Det finns en sur lärare som undervisar i trolldrycker, ehm kemi, Poppy har en ärkefiende/rival i form av en rik och arrogant tjej. Jag skulle förmodligen inte ha tänkt lika mycket på detta om det inte är för att bokens beskrivningar innehåller meningar som ”den nya Harry Potter” och ”given läsning för alla som älskar Harry Potter”. Det blir liksom för mycket. Det är säkert ett jättebra marknadsföringsknep att jämföra med Harry Potter, men personligen så tycker jag att Poppy Pym står redan så starkt själv på egna ben så det känns bara för mycket med att blanda in Harry Potter.

Kort sagt, en oerhört underhållande bok för både unga läsare och för vuxna. Kommer absolut att hålla utkik efter uppföljaren!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Var ju superuppenbart att det var sekreteraren som var tjuven! Och varför blev hon ens anställd med tanke på att hon verkar vara helt värdelös som sekreterare?

+ Karaktärer
+ Humor
+ Illustrationer
– För mycket Harry Potter-liknelser

Mest intressanta karaktär: Poppy
Bästa scen eller del: Breven och telefonsamtalen hem.

Rekommenderar för:
Letar ni efter en charmig och rolig bok med fina illustrationer för slukaråldern så är denna helt perfekt!

Andra delar i serien:
1. Poppy Pym och Faraos förbannelse (original Poppy Pym and the Pharaoh’s Curse)
2. Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (original Poppy Pym and the Double Jinx)
3. Poppy Pym and the Smuggler’s Secret
4. Poppy Pym and the Beastly Blizzard