Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson – Pax (bokserie)

Tio anledningar till att inte flytta till Mariefred

Serietitel: Pax
Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson
Antal böcker: 10
Utgivningsår: 2014-2018

Tycke:
Pax är bokserien för ungdomar som syntes överallt för ett par år sedan. I år har jag maratonläst nästan hela serien och jag förstår verkligen varför den är så populär.

Ärligt talat så är jag både lite chockad och förtjust över hur mörk serien är. Jag är liksom van vid amerikanska ”middle grade”-böcker där allting ska vara så fluffigt. Här sparar författarna och illustratören minsann inte på krutet och bryr sig inte om vilka traumatiska upplevelser de utsätter sina karaktärer och läsare för.

För er som inte vet så utspelar sig hela serien i Mariefred och i stort sett varje bok handlar om ett nytt hot mot staden, oftast i form av ett monster. Det finns en röd tråd genom böckerna som blir tydligare ju längre in i serien man kommer. Huvudrollerna är bröderna Alrik och Viggo och deras relation är trovärdig och fin. Förutom övernaturliga delar så innehåller boken även många realistiska problem, t.ex. mobbning, föräldrar med alkoholism, vuxna som sviker barn osv. Det är dock inte bara elände i oändlighet utan det finns fina stunder om gemenskap och vänskap också. Vissa böcker är mer spännande än andra men alla håller hög kvalité. De tre sista böckerna är nästan som en enda bok i sig, jag sträckläste i alla fall dem efter varandra.

Pax är utan tvekan den mest spännande och kanske den bästa svenska serien för mellanstadieelever. Jag som vuxen tyckte om den och nu ser jag fram emot att få läsa den med Dante när han blir äldre.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså Viggo dog!!! Kunde inte fatta det! Visserligen kom han tillbaka som en korp, men ändå… det är ju inte samma sak.  
• Jag önskade att träslöjd-Tomas och hans elaka son Simon skulle få ett sämre slut. Störde mig så himla mycket på dem under seriens gång.

Advertisement

 

Minirecensioner – Lockwood med dödskallen och vålnaden

Titel: Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #2
Sidantal: 462
Utgivningsår: 2015 (original 2014)

Minihandling:
Ett farligt spöke släpps lös och Lockwood  tävlar med en annan agentur om vem som kan stoppa faran först.

Tycke:
Den enda anledningen till varför jag har dröjt så länge med att plocka upp den här serien är för att jag vill sluka flera böcker i rad. Hade så mycket absintens efter första boken så jag bestämde mig för att vänta tills både tvåan och trean var ute. Tydligen så var det ingen trilogi ändå men nåja, jag vill ju inte att serien ska sluta så det är väl lika bra.

Nåja, tillbaka till boken. Action, humor, spänning, skräck och dessutom så utspelar den sig i en historisk version av favoritstaden London, det kan liksom inte bli så mycket bättre. Karaktärerna är så härliga och jag gillar speciellt Lucy och Anthony. Deras käbbel sinsemellan  kunde ibland gå mig på nerverna men det är för jag bryr mig så mycket om dem och vill att de ska komma överens.

Trots att det är ungdomsbok så är den stundtals riktigt kuslig, jag skulle aldrig klara av att vara en agent kan jag säga.

Kort sagt, en mycket bra uppföljare och slutet var ju bara för spännande!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Snyft på Anthonys systers tragiska slut.

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow
5. Ej bestämd

Extraböcker:
1.5 The Dagger in the Desk

________________________________________________________________________________

 

Titel: Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #3
Sidantal: 414
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Minihandling:
En spökepedmi bryter ut i staden och Lucy försöker kommunicera med andarna.

Tycke:
Ännu en klockren bok i serien. Älskar verkligen att alla böcker hittills har hållit väldigt högt kvalité. Humor och spänning är givet och jag älskar karaktärerna bara mer och mer. Vill inte avslöja för mycket men slutet gjorde mig ganska ledsen.

Tycker också att Stroud har lyckats väldigt bra med Lucys perspektiv, jag kände verkligen med henne och det tog faktiskt ett bra tag innan jag insåg att världen faktiskt var annorlunda från hennes bild.

Kommer att läsa fjärde boken på engelska för jag har inte tålamodet att vänta på den svenska översättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, kommer Anthony att dö under seriens gång? Hoppas verkligen inte!

• Jag trodde faktiskt att den nya tjejen var otrevlig på riktigt tills jag insåg att det faktiskt var Lucy som var bitsk.

• Är väldigt nyfiken på det där hemliga sällskapet, har de något med spökproblemet att göra?

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Flickor som klarar sig bra mot monsterpojkar

En novellsamling för er som gillar när tjejerna inte faller offer för monstret.

Titel: Slasher Girls & Monster Boys
Förläggare: April Genevieve Tucholke
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2015

Tycke:
Har hört mycket gott om den här novellsamlingen och jag kan bara sälla mig till skaran som mer eller mindre älskar den. Helt klart en av mina favoriter när det kommer novellsamlingar! Som vanligt så ger jag ett kort omdöme på varje novell.

The Birds of Azalea Street av Nova Rena Suma
Har inte läst något av författaren tidigare men jag är definitivt nyfiken på hennes andra verk nu. Den här är lite skum men den är bra skriven så jag gillar den. Och vem har inte någon gång undrat om ens granne egentligen är en kuslig typ.

In the Forest Dark and Deep av Carrie Ryan
En av favoriterna! Den här är riktigt creepy och jag gillar att den är inspirerad av Alice i Underlandet.

Emmeline av Cat Winters
Även denna var bra men jag hade faktiskt förväntat mig lite mer av Cat Winters eftersom jag vet att hon verkligen kan skriva. Men hennes verk gör sig säkert mycket bättre i längre format än som noveller eftersom de brukar vara stämningsfulla men långsamma.

Verse Chorus Verse av Leigh Bardugo
Denna är väl den jag tyckte var mest obehaglig, fast på det äckliga sättet. Hade väntat mig lite mer av författaren eftersom jag gillar Grisha-trilogin. Tyckte nu att tidshoppen samt perspektivbyten förvirrade mer än vad de gav i läsinlevelse.

Hide-And-Seek av Megan Shephard
Åh, gillar verkligen konceptet med att leka kurragömma med döden. Helt klart intressant och jag gillar hur den slutade.

The Dark, Scary Parts and All av Danielle Paige
Haha, kanske jag som är konstig men jag tycker att denna är rätt så romantisk. Hade gärna sett den som en längre bok faktiskt.

The Flicker, the Fingers, the Beat, the Sigh av April Genevieve Tucholke
Ganska bra, gillade att man fick mer och mer bakgrundsinformation. Lite synd på att novellen är så kort att man inte hinner lära känna karaktärerna vilket gör att jag inte blir särskilt berörd av deras öden.

Fat Girl With a Knife av Jonathan Maberry
Det är väl lite typiskt att författaren väljer att skriva en zombienovell. Gillar denna dock, vem har sagt att storväxta tjejer inte kan överleva en zombieapokalyps?

Sleepless av Jay Kristoff
Min favorit i novellsamlingen. Så himla bra och tvistig. Gillade verkligen denna!

M av Stefan Bachmann
Denna är väl den mest thriller/deckaraktiga i samlingen.  Helt okej, gillar konceptet med en blind flicka som bevittnar ett mord.

The Girl Without a Face av Marie Lu
Säger bara en sak, ha aldrig en garderob som inte går att öppna i sovrummet! Jag gillar att man ändrar uppfattning om huvudrollen ju längre in i novellen man kommer.

A Girl Who Dreamed of Snow av McCormick Templeman
Den här är okej men inte så minnesvärd. Kändes väldigt fantasy-aktigt men var så kort att man varken lärde känna karaktärerna eller världen.

Stitches av A. G. Howard
Howard vet verkligen hur man skriver obehagliga och rysningsframkallande scener. Samtidigt är det en ganska fin (men superstörd) berättelse. Gillar denna väldigt mycket!

On the I-5 av Kendare Blake
Denna var ganska bra också, hade dock förväntat mig lite mer av Blake då jag gillade hennes spökserie. Hon brukar ju skriva rätt så långsamma böcker så novellformen gör väl inte rättvisa för hennes verk.

___________________________________________________________________________

Som sagt, en väldigt bra novellsamling. Perfekt för er som gillar lite blodiga och mörka berättelser där många inte slutar som man tror. De flesta är bra och det är ingen som jag tycker är dålig eller tråkig. Rekommenderas!

Rekommenderar för:
Ni som gillar blodiga noveller där offret ibland är hemskare än monstret.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om noveller.

 

The Curse of the Wendigo – Rick Yancey

En förbannelse eller en infektion?

Titel: The Curse of the Wendigo
Författare: Rick Yancey
Serie: The Monstrumologist #2
Sidantal: 444
Utgivningsår: 2010

Obs, handlingen kan innehålla spoiler för tidigare delar i serien.

Handling:
Unga Will Henry har fortfarande mardrömmar efter de senaste händelserna. Så när doktor Warthrop bestämmer sig för att ge sig iväg på en resa till Kanada för att leta efter sin försvunna vän Chanler, så var han glad för miljöbytet. Men något som skulle vara en relativ säker resa går snabbt fel när de upptäcker att något oförklarligt och hemskt pågår i skogarna. Det ryktas om en gammal ondska och ett gult öga som förföljer en. Warthrop fnyser åt myterna men Will är inte lika säker. Kan det vara detta som Chanler har råkat ut för? Och kommer Will Henry och Warthrop att klara sig helskinnade ut ur skogen?

Tycke:
Jag blev så förtjust i Monstrumologen att jag bestämde mig för att plocka upp fortsättningen på engelska. Från början var det en utmaning att komma in i berättelsen för jag tyckte att språket var gammalmodigt och komplicerat, men som tur var så vande jag mig efter en stund och boken lästes klart.

I förra boken så upplevde jag Warthrop som ganska stelt eftersom man inte fick veta särskilt mycket om honom. I och med att man får läsa om hans bakgrund i denna bok så känns han mycket mer levande. Gillar dessutom att man får en mycket större inblick i monstrumolog-sällskapet och förstår vad det är människorna håller på med.

Även i denna är stämningen mörk och det finns gott om blodiga scener. Jag är väldigt glad över att berättelsen är i bokform för jag är rätt säker på att jag inte skulle ha klarat av den som film. Jag anser mig själv har ganska hög tolerans mot magstarka bokscener men här fick jag ta paus ett par gånger för att inte leva mig alltför djupt in. Yancey vet verkligen hur man får läsarna att rysa.

 The Curse of the Wendigo lider väl av det som uppföljare brukar göra, nämligen att färskheten från första boken har lagt sig. Man vet vad man har att vänta sig och blir inte så överraskad. Med det sagt så menar jag inte att det är en dålig bok, absolut inte. Men den saknade litegrann av den magin som trollband mig i Monstrumologen.

Kort sagt, inte lika bra som första boken men fortfarande en väldigt bra bok. Rekommenderar dock att ni väntar på den svenska översättningen ifall ni inte är vana vid att läsa på engelska.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag hade ju väntat mig någon tvist i slutet men den uteblev…

• Hmm… så är det en infektion eller är det en förbannelse som har drabbats Chanler? Har ju lite svårt att tro på Warthrops förklaring om att Chanler ”bara” levde upp till vad som förväntade sig av honom. Han är ju dessutom kraftigt försvagad av tiden i djungeln så det är ju rätt imponerande att han lyckas döda så många. Jag tror mer på den övernaturliga förklaringen.

• Oj, jag trodde inte att Muriel skulle dö. Jag hade ju inte heller väntat mig att hon skulle vara otrogen med Warthrop (så jag tolkade Wills feberyra iaf). Men det känns så dumt att gifta sig med någon som man egentligen inte älskar bara för att hämnas på mannen man egentligen älskar. 

+ Språk
+ Handling
+ Miljö
– Takt

Mest intressanta karaktär: Henry
Bästa scen eller del: Hemma hos Chanler.

Rekommenderar för:
Er som gillar historiska romaner med vidunder och mycket blod.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om att läsa om blodiga och magstarka scener så håll dig borta.

Andra delar i serien:
1. Monstrumologen (eng. The Monstrumologist)
2. The Curse of the Wendigo
3. The Isle of Blood
4. The Final Descent

 

Monstrumologen – Rick Yancey

Inget för de mörkrädda här inte.

Titel: Monstrumologen (eng. The Monstrumologist)
Författare: Rick Yancey
Serie: The Monstrumologist #1
Sidantal: 347
Utgivningsår: 2015 (original 2009)

Officiell beskrivning:
Detta är de hemligheter jag har burit på.

Så börjar Will Henrys dagbok. Will är föräldralös och assistent åt en doktor med en högst ovanlig specialitet: monsterjakt.

Under den korta tid Will har bott tillsammans med doktorn i 1800-talets New England har han vant sig vid doktorns sena nattbesök och farliga verksamhet. Men när en besökare dyker upp med kvarlevorna av en ung flicka, och med det monster som har ätit henne, förändras Wills värld för alltid.

Monstret är en baby-antropofag – en huvudlös varelse som äter genom en mun i bröstkorgen – och det finns tecken som visar att antalet antropofager ökar i skrämmande snabb takt. Will och doktorn måste konfrontera denna fasa som hotar att ta över och förtära hela världen.

Tycke:
Ojojoj, vilken överraskning den här boken är! Visserligen har den stått på min önskelista i över ett år men var inte förrän nyligen som jag läste den. Gah, jag borde verkligen ha plockat upp den tidigare.

Älskar konceptet med att man få läsa ur Will Henrys dagbok och följa med på hans (motvilliga) äventyr. Takten är en aning långsam men för min del så vägde stämningen och handlingen upp det. Författaren har inte heller dragit sig undan från att beskriva riktigt hemska detaljer och det var flera scener som fick mig att grimasera. Tja… man kan säga att ifall det görs en filmversion av den här boken så vet jag faktiskt inte om jag skulle ha klarat av det.

Och hurra för att slutet är ett riktigt slut! Här har vi ingen jobbig cliffhanger utan boken står för sig själv. Jag är dock överlycklig över att det finns tre andra böcker i serien för den är alldeles för bra för att inte ha någon uppföljare.

Rick Yancey är mer känd för sin senaste serie, Den femte vågen, men personligen föredrar jag denna. Mitt största bekymmer nu är om jag ska skaffa hem böckerna på engelska eller vänta på den svenska översättningen.

Så ifall ni vill ha en läskig höstbok så rekommenderar jag starkt att ni plockar upp denna på direkten!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Men åhh, stackars Malachi. Även om det antyddes att han skulle dö så tyckte jag så synd om honom. Tänkte att han och Will kunde bli bra kompisar. Bra att han fick ro till slut i alla fall.

• Så Kearn blev senare Jack the Ripper?

+ Spänning
+ Handling
+ Berättarröst
+ Stämning
+ Karaktärer
– Långsam takt

Mest intressanta karaktär: Will Henry
Bästa scen eller del: Sista delen

Andra verk som jag kom att tänka på:
Sherlock Holmes av Sir Arthur Conan Doyle – Själva upplägget, tidseran samt att doktorn faktiskt påminner om Sherlock Holmes.

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en läskig och välskriven bok om monster.

Rekommenderar inte för:
Om du inte tycker om långsamma böcker och detaljerade beskrivningar av diverse obehagliga saker så plocka inte upp denna.

 

Andra delar i serien:
1. Monstrumologen (eng. The Monstrumologist)
2. The Curse of the Wendigo
3. The Isle of Blood
4. The Final Descent

 

Minirecensioner – Den lille prinsen, håll dig lugn

Titel: Den lille prinsen
Författare: Antoine de Saint-Exupéry
Sidantal: 94
Utgivningsår: 2015 (original 1940)

Minihandling:
En vuxen träffar på Den lille prinsen i öknen och får ta en del av hans resa till planeten jorden.

Tycke:
Den lille prinsen är en älskad barnbok och efter att ha läst den förstår jag varför. Illustrationerna är fina och språket är enkelt men vackert. Dessutom har den ett budskap som får mig som vuxen att tänka efter. Hur många barn har gett upp sina drömmar på grund av att de vuxna tycker att de är trams? Hur upptagna är vi inte av att tjäna pengar och hitta vår plats i samhället så att vi faktiskt glömmer bort att leva?

Första halvan av boken gillar jag jättemycket, älskar att läsa om prinsens besök hos de olika planeten. Sen blev nog boken lite väl för filosofiskt för mig och jag hängde liksom inte helt med. Känner att jag borde läsa om den någon gång i framtiden för att se om jag förstår den bättre då.

Vill du ha en djup barnbok så testa gärna på den här.

Betyg: 6/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: Please Keep Calm
Författare: Courtney Summers
Serie: This is Not a Test #2
Sidantal: 74
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Fortsättningen på This is Not a Test.

Tycke:
När jag läste This is not a test för ett par år sedan så gillade jag den väldigt mycket. Idén med en självmordsbenägen huvudroll i en zombiebok är bara så intressant. Däremot så var slutet riktigt frustrerande för det fanns inget slut. Boken tog slut lite mitt i, jahopp…

Men nu har det kommit en fortsättning! Det är dock ingen helbok utan en längre novell som berättas ur Rhys synvinkel. Om jag ska vara helt ärlig så föredrar jag Sloanes berättarröst för hon se världen ur ett annorlunda perspektiv. Med Rhys så var det mer den vanliga zombieapokalyps-stuket, springa, överleva, springa, överleva. Boken är väldigt välskriven och brutal på sina ställen vilket jag uppskattar, men den är för kort och återigen så slutar den ganska abrupt igen (fast lite bättre den här gången).

Beroende på hur tillfreds man är med slutet i This is Not a Test så kan Please Keep Calm vara ett måste eller något onödigt. Jag är i alla fall glad över att jag läste den och håller tummarna på att Summers kommer att ge ut en till fortsättning.

Andra böcker i serien:
1. This is Not a Test
2. Please Keep Calm

Betyg: 6,5/10

 

Minirecensioner – Spioner i Keyhouse

Titel: Waistcoats & Weaponry
Författare: Garil Carriger
Serie: Finishing School #3
Sidantal: 298
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Sophronia och gänget på nya äventyr, denna gång på ett tåg.

Tycke:
Gail Carrigers böcker är alltid humoristiska och superunderhållande! Trots att jag inte minns handlingen så väl från de tidigare böckerna så gör det ingenting, för i hennes böcker är det karaktärerna som är den drivande kraften.

Sophronia är en så härlig huvudroll. Hennes mod, nyfikenhet och talanger gör att man dras med in i hennes äventyr och hejar på henne med hela hjärtat. Alla bikaraktärer är distinkta och tillsammans bildar de en grupp som jag gärna vill vara med i. Dialogerna och språket flyter på som len och söt honung och det är helt enkelt väldigt mysigt att läsa boken.

Kort sagt, en väldigt bra bok. Det sämsta med att ha läst den är att jag nu behöver vänta så länge innan uppföljaren kommer!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, nu känns det ju inte som att Sofia kan vara med någon av sina beundrare. Felix för att han lyder sin pappa och Soap för att han har blivit en varulv. Jag var ju på Felixs sida i början men hans feghet och oförmåga att se rätt sänkte honom en aning i den här boken.  

Andra böcker i serien:
1. Etiquette & Espionage
2. Curtsies & Conspiracies
3. Waistcoats & Weaponry
4. Manners & Mutiny

Betyg: 8/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: Welcome to Lovecraft
Författare: Joe Hill & Gabriel Rodríguez
Serie: Locke & Key Volume 1
Sidantal: 168
Utgivningsår: 2008

Minihandling:
En familj flyttar till släktens gamla hus på landsbygden efter att pappan i familjen blivit brutalt mördad.

Tycke:
Innan jag läste den här så tyckte jag att amerikanska seriealbum inte riktigt var min grej, uppväxt med japansk manga så föredrog jag den snygg-gulliga-stilen. Welcome to Lovecraft har dock helt krossat den uppfattningen.

Det här seriealbumet bör absolut inte läsas av barn då den innehåller våldsamma och brutala scener. Den är dessutom ganska obehaglig på en psykologisk nivå och jag läste vidare bara för att jag måste ha ett slut. Tycker att den är så bra ”regisserad” eller vad man nu ska kalla det. Nu är jag visserligen långt ifrån att vara expert på seriealbum men det känns verkligen som att motivet och perspektivet i varje ruta är vald med noga omsorg.

Eftersom jag tycker att det är bäst att ni läser denna utan att veta alltför mycket om vad den handlar om så nöjer jag mig med recensionen här. Tack till alla ni fina bokbloggare som har bloggat om och rekommenderat den här serien för annars skulle jag aldrig ha plockat upp den! Kommer definitivt att läsa resten av serien!

Andra böcker i serien:
1. Welcome to Lovecraft
2. Head Games
3. Crown of Shadows
4. Keys to the Kingdom
5. Clockworks
6. Alpha & Omega

Betyg: 8/10

 

 

Två tvillingsystrar med kaninhjärtan

Spöken och onda spådomar

Titel: Kaninhjärta
Författare: Christin Ljungqvist
Sidantal: 273
Utgivningsår: 2012

Handling:
Anne är den lugna och ansvariga tvillingen medan Mary är den vilda och temperamentsfulla. Trots deras olikheter så älskar de varandra och Anne har alltid räknat med att Mary ska finnas i hennes liv. Vad som gör dem så unika är också att de har kontakt med andevärlden. Anne kan se spöken och Mary kan låna ut sin kropp. Detta är något de är uppvuxen med och deras hemlighet. Men när ett spöke förvarnar om Marys död så vet Anne inte vad hon ska ta sig till. Det enda hon kan göra är att se till att ständigt vara i Marys närhet trots att systern glider djupare och djupare ner i en depression. När de båda rymmer hemifrån så får de kontakt med ett annat medium, en kvinna som håller på att leta efter en försvunnen flicka. Är det detta som slutligen kommer att få Mary att gå över gränsen? Eller är det räddningen för henne?

Tycke:
Kaninhjärta är en bok som har jag sett dyka upp på många bloggar men ändå så visste jag i princip ingenting om den när jag började läsa. Det klassiska med att ha en snäll och en elak tvillingsyster trodde jag först skulle bli lite stereotypisk men det fungerar väldigt bra till handlingen.

Mary är så trasig. Hon är elak, avundsjuk, egoistisk och mår bra av att skada andra. Ärligt talat så tycker jag bara att hon är jobbig och tycker så synd om Anne som är tvungen att se efter sin syster hela tiden. Jag tycker inte heller att man får så mycket förklaringar till varför Mary är som hon är. Är det på grund av att spökena tar över hennes kropp? Är det hennes personlighet?

På tal om förklaringar så önskar jag att det finns lite mer information om spökvärlden samt att folk reagerar lite mer. Anne och Mary kan kommunicera med spöken men de berättar inte det för någon. Whaaat? Och sen när de möter andra som kan göra det också så verkar de inte reagerar alls. I överlag så når Annes känslor inte ut till mig som läsare. Detta har säkert mycket att göra med det stämningsfulla skrivsättet som författaren har. Istället för att vara med och uppleva allt med karaktärerna så känns det snarare att man drömmer om dem eller titta på dem genom en slöja.

Nu låter jag så negativ men det är inte alls det jag menar. Jag älskar den mörka stämningen samt mystiken i boken. Spänningen var helt olidlig när de började söka efter den försvunna flickan. Man undrade hela tiden också om eller när Annes värsta farhågor skulle besannas och det gjorde att jag satt och läste som besatt. Kommer definitivt att plocka upp resten av författarens böcker.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tycker att det är briljant av författaren att låta läsarna veta att Mary kommer att dö. Jag satt hela tiden och undrade när det skulle ske och hur hon skulle dö. Dessutom så har man faktiskt lite lättare att förlåta alla de dumheter hon gör när man vet att hon kommer att dö inom kort.

• Förstår mig inte alls på Emilie. Vilken galning alltså! Och ännu mindre förstår jag mig på resten av gruppen som låter sig styras av henne. Känns ju som att alla utom Hanna är så rädd för henne. Knasigt! Jag trodde faktiskt att det var hon som var mördaren under större delen av boken.

• Varför ville barnet att de skulle besöka Sverker? Han hade ju inget med saken att göra. Snacka om att kasta ut falska ledtrådar. 

Språk: +0.5
Spänning: +0,5
Stämning: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Mary
Bästa scen eller del: När de började leta efter flickans mördare

Rekommenderar för:
ill du ha en stämningsfull och mörk bok om spöken och trasiga människor så plocka upp den här på direkten.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha något mysigt och feel good så kan du skippa den här.

Betyg: 7/10

 

 

 

Mini-rec: Att förlora sin själ till en skräckfilm med feber

Tadah, idag är det dags för bloggens första minirecensioner. Har sett det på en del bloggar och jag gillar det enkla upplägget. Eftersom jag läser så mycket så blir det ibland svårt att hinna skriva utförliga recensioner till alla böcker, men samtidigt så känner jag att jag vill skriva ner mina tankar om varje bok jag läser så jag tänker ge mig på det här med minirecensioner. Jag kommer främst att skriva mini-rec om vuxenböcker, manga-adaptioner, mellanböcker och kanske kortare ungdomsböcker som jag inte har så mycket synpunkter på. 

Titel: Slawter
Författare: Darren Shan
Serie: The Demonata #3
Sidantal: 233
Utgivningsår: 2006

Omdöme:
Oj, den här boken läste jag för längesen, i början av förra året eller så. Tänkte att jag skulle göra en minirecension på den men av någon anledning så blev det inte av. Jaja, bättre sent än aldrig. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg så mycket förutom att den handlade om en inspelning av en skräckfilm om demoner. Kanske bara jag som har barnslig humor men jag var bara tvungen att flina varje gång killen som hette Kuk dök upp.  Spännande och helt okej handling. Måste verkligen fortsätta med den här serien. Gillar att Grubs är ganska feg och inte alls så självuppoffrande som typiska hjältar. Nope, han tänker inte riskera sitt eget liv för att rädda mänskligheten. Störde mig först på det men om jag hade varit i hans situation så vet jag inte heller om jag hade valt ett liv där man kämpar mot hemska demoner varje dag istället för att gå i skolan och leva som en normal människa.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Lord Loss
2. Demon Thief
3. Slawter
4. Bec
5. Blood Beast
6. Demon Apocalypse
7. Death’s Shadow
8. Wolf Island 
9. Dark Calling
10. Hell’s Heroes 

______________________________________________________________________________________

Titel: Feberflickan
Författare: Elisabeth Östnäs
Sidantal: 128
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Helt ärligt talat så gillade jag den här boken inte alls i början men bestämde mig ändå för att läsa ut den med tanke på att den bara är på 128 sidor. Ugh, den var inte alls i min smak. Första halvan av boken handlade bara om hur en konstig tjej gick runt i sitt hus och beskriv rummen och möblerna. Det var lite för många detaljerade beskrivningar av blod, ruttet kött, dåligt mat och spyor för min del. Dock vände det under den andra halvan för det var då som jag började fatta vad som hade hänt. De tre sista sidorna var verkligen WOW och man fattade plötsligt allting (eller allting kanske är lite väl att ta i, men ett ljus gick upp i alla fall). Älskar när författaren kan överraska en på det sättet och jag är mycket imponerad.

Har lite svårt att sätta betyg på den här för jag tyckte att början var riktigt seg men slutet var både mäktigt och helt fantastiskt. Men om man ska räkna med helheten så får det bli 6,5.

Betyg: 6,5/10

______________________________________________________________________________________

Titel: My Soul to Lose
Författare: Rachel Vincent
Serie: Soul Screamers #0.5
Sidantal: 61
Utgivningsår: 2009

Omdöme:
Min första e-bok wohoo. Laddade ner den här för längesen då den fanns tillgänglig på författarens hemsida, nu tror jag att man måste köpa den. Denna är en prolog till Soul Screamers-serien som jag numera älskar och handlar om Kaylees tid i psykvården. Eftersom jag redan har kommit långt i serien innan jag läste den här så visste jag i princip hela handlingen i förväg. Inte så spännande eller överraskande med andra ord. Jag skulle nog ha tyckt om den mer om jag hade läst den efter första eller andra boken.

Man behöver inte ha läst första boken i Soul Screamers men det skulle underlätta namninlärningen. På det hela taget tycker jag väl att den är okej, tillförde inte så mycket till själva huvudhandlingen men är ändå lite intressant.

Betyg: 5/10

Andra böcker i serien:
0.5. My Soul to Lose
1. My Soul to Take
2. My Soul to Save
3. My Soul to Keep
4. My Soul to Steal
5. If I Die
6. Before I Wake
7. With All My Soul

Extraböcker:
0.5. My Soul to Lose
3.5. Reaper
5.5. Never to Sleep

 

Vad tycker ni om minirecensioner? Hiss eller diss?

 

Hälsningar från helvetet

Ibland är mardrömmarna inte bara på låtsas

Titel: Girl of Nightmares
Författare: Kendare Blake
Serie: Anna #2
Sidantal: 332
Utgivningsår: 2012

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsdelen)

Handling:
Trots att flera månader har gått sedan Anna har försvunnit så kan Cas inte släppa greppet om henne. Hon offrade sig själv för att rädda honom och hans vänner och för varje dag som går så saknar han henne ännu mer. Thomas och Carmel hjälper honom i hans spökjakter men snart blir hans tankar på Anna så starka att de sätter både honom själv och andra i fara. Överallt ser han spår av en torterad Anna och han tror att hon hemsöker henne. Det finns bara en sak att göra, han måste få tillbaka henne till den levande världen. Det finns dock två problem: 1. Han vet inte hur han ska göra. 2. Det finns andra som helst se till Anna stannar där hon är…

Omdöme:
Att ha en serie på tre böcker är ju väldigt inne just nu så jag är förvånad över att Anna-serien bara består av två böcker. Den här boken är alltså den sista i serien.

Tyvärr måste jag säga att jag inte tycker om Girl of Nightmares lika mycket som jag tycker om Anna Dressed in Blood. Det finns flera skäl och det mest självklara av dem är att min favoritkaraktär inte är med i så mycket av boken. Sedan tycker jag även att takten är väldigt långsam och jag föredrar mer actionfyllda böcker. Sen kan det helt enkelt bero på att jag inte längre tycker att konceptet är färskt längre och känner inte alls samma fascination som jag gjorde med första boken.

Nog talat om varför jag inte uppskattar boken så mycket. Det som jag fortfarande tycker är bra är Cas berättarröst och att man får historien berättad från en manlig synvinkel. I mina öron så lät han trovärdig och jag tänkte inte att det låg en kvinnlig författare bakom hans karaktär. Varken Thomas eller Carmel gjorde ett djupt intryck på mig och jag kom knappt ihåg vad de hette dagen efter jag hade läst klart boken. Samma sak med nykomlingen Jestine. De hade potentiell men det blev aldrig mer än halvljummet för mig.

Sen måste jag säga att Cas är hur störd som helst! Om och om igen ser han groteska versioner av Anna och han bara ”Åh, kom hit, jag saknar dig.”  Mhm, ett ruttnande lik med blödande ögon och krälande maskar i kinderna är ju precis vad man vill mysa med.

Den mest spännande delen var helt klart slutet då det äntligen hände saker. När slutet väl kom var jag helt paff för jag ville läsa mer. Kändes som att man åkte en berg-och-dalbana där vagnen stannade innan man hade åkt hela nerförsbacken. Slutet kom helt enkelt för snabbt. Vill jättegärna läsa en epilog eller något liknande för jag vill veta hur det gick för Cas och gänget sen.

Sammanfattningsvis en ganska bra bok men inte lika bra som sin föregångare. Gillar man Anna Dressed in Blood (eller Anna klädd i blod som den heter på svenska) så ska man absolut läsa den här.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag hade så många olika teorier om hur boken skulle sluta haha. En av dem var givetvis att Cas skulle låta Anna gå vidare. En annan var att Cas skulle dö och återförenas med Anna. En tredje var att Jestine skulle dö i underjorden och Anna skulle ta över hennes kropp så att hon och Cas skulle vara spökjägare tillsammans. Gillar att Blake inte är rädd för att skriva ett sorgligt slut. Bådar gott för hennes framtida böcker tycker jag.

Takt: -0,5
Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Anna
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 5,5/10

Tidigare böcker i serien:
1. Anna Dressed in Blood (sv. Anna klädd i blod)
2. Girl of Nightmares