RSS

Category Archives: Ungdomsböcker

Marie Lu – Warcross & Wildcard

Praktisk men farlig teknik som tar över världen

Serietitel: Warcross
Författare: Marie Lu
Antal böcker: 2
Utgivningsår: 2017-2018

Tycke:
Efter att ha läst 2st trilogier av Marie Lu, Legend och The Young Elites, så kan man väl konstatera att jag är ett fan. Warcross är hennes senaste avslutade serie, denna gång en duologi, och här kommer mitt omdöme av serien.

Lite kort beskrivet så är Warcross ett virtuellt lagspel som har tagit världen med storm. Skaparen bakom Warcross, samt de högteknologiska glasögonen/linserna som gör spelet möjligt är det japanska geniet Hideo. Vår huvudroll är Emika som efter sin pappas död lever i fattigdom och överlever tack vare sitt jobb som prisjägare i USA. Hon är även en duktig hacker och Hideo kom på henne när hon hackade Warcross. Detta leder till att Emika får träffa Hideo (som givetvis är ung och snygg), och en spännande (kärlek)saga börjar.

Just spänning och tvister är något som Marie Lu gör väldigt bra. Både böckerna är riktiga bladvändare, jag trodde länge att jag redan hade listat ut tvisten i förväg men där hade jag fel och handlingen överraskade mig. Både Emika och Hideo är bra karaktärer med trovärdig bakgrund som har format dem till personerna de är idag.  Romansen mellan dem är bra beskriven, men samtidigt så är de inte helt förblindade av känslor till varandra vilket jag uppskattar väldigt mycket.

Sen har vi sakerna som gör att jag har svårt att älska serien, nämligen tekniken. Som en utvecklare själv så tycker jag att hela tekniken är väldigt luddigt beskrivet, speciellt hur hackningen beskrivs. Här känns programmeringen/koden som någon magisk trollformel man kan kastar på motståndaren. Så ja, inte direkt övertygande för min del.

En annan sak är att jag kände i stort sett ingenting för bikaraktärerna, förutom möjligen Zero och Jax. Resten av Emikas gäng kommer jag knappt ihåg och vänskapen mellan dem känns inte särskilt djupt, oavsett vad som sägs i boken. Möjligen beror detta på att serien endast består av två böcker så bikaraktärerna fick inte stor plats.

Personligen så tycker jag att Warcross är den svagaste serien som författaren har skrivit hittills, men det beror en stor del på mitt yrke. Bryr man sig inte om att analysera över tekniken så har man en riktig spännande och fartfylld berättelse. Även om jag inte älskar serien så tycker jag att den är bra och ser fram emot nästa verk av Marie Lu.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Hade inte väntat mig att Zero/Sasuke är död och finns endast som kod, och på tal om Sasuke, det namnet förknippar jag med Naruto och jag tänker mig att Hideo ser ut som Itachi haha.
Advertisements
 

Tags: , , ,

Sarah J. Maas – Throne of Glass (serie)

En populär YA fantasy som äntligen har blivit avslutad!

Serietitel: Throne of Glass
Författare: Sarah J. Maas
Antal böcker: 7 (plus 1 prolognovellsamling)
Utgivningsår: 2012-2018

Tycke:
Nu har jag äntligen läst alla sju böckerna i Throne of Glass-serien! Faktiskt 8 böcker för jag har även läst prolognovellsamlingen. Jag orkar inte skriva om varje bok var för sig (första boken har jag redan recenserat här) så först kommer jag att köra ett spoilerfritt omdöme om serien i helhet och sedan kommer delen som innehåller spoilers.

Som jag tidigare har sagt så var mitt första intryck av serien inget vidare. Huvudrollen Celeana sägs vara en kickass mördare men hon betedde sig mest som en skrytsam och bortskämd prinsessa. Dessutom innehöll boken ett triangeldrama där jag inte gillade någon av kärleksintressena. Det är inte förrän i tredje boken som serien verkligen började växa i mina ögon och jag insåg varför så många gillar den. Från att lite ha känts som “highschool-drama wannabe fantasy” så blev det epic fantasy på riktigt. Många nya och coola karaktärer introducerades, världen växte, magisystemet växte, ja, allt blev helt enkelt mycket mäktigare och spännande.

Det enda som jag fortfarande inte är så förtjust i är att romanserna oftast tenderar att luta sig mot det cheesiga hållet. Det är ett väldigt hopparande av karaktärer och i stort sett alla romanser (som även är heterosexuella) börjar med att tjejen och killen är fiender/ovänner. Sen när de väl är tillsammans så ska det komma något i vägen som gör att den ena parten ej kan förlåta den andra, sen kommer en annan händelse (ofta en nära-döden-upplevelse) som gör att den arga parten ångrar sig men då är det försent, för nu har den andra fått nog och vill inte vara i en relation längre (säger de i alla fall). Så där håller FLERA kärlekspar fram och tillbaka och det är faktiskt ganska tröttsamt.

För att avsluta den spoilerfria delen så är Throne of Glass en spännande YA-fantasy som blir allt mer episk för varje bok. Gillar man romance också så lär man älska den här serien. Visst tar det tid att plöja igenom böckerna men de är så pass underhållande att sidorna bara flyger förbi (speciellt bok, 4,5 och 7). Rekommenderas!

Och nu till de spoileraktiga tankarna, läs inte vidare om ni inte har läst klart serien.

________________________________________________________________________________________

Dorian och Manon måste vara det mest udda paret. Jag gillar faktiskt dem tillsammans men deras romans känns ju helt weird. Å andra sidan så är Dorian väldigt förändrad efter att ha varit förslavad av valgprinsen, i sista boken var han ju faktiskt riktigt cool som lyckades lura Maeve och lyckades komma undan med den sista nyckeln.

Grät så mycket när de tretton dog och sen att profetian uppfylldes. Så himla synd om dem, de fick ju aldrig se landet som de offrade sitt liv för.

Det var ju faktiskt förvånansvärt lite av de goda viktigare personerna som dog, de som spelade roll är ju bara de 13 (och de räknas typ som en karaktär) och Gavriel, resten fick ju i princip ett lyckligt slut. Trodde faktiskt att Lorcan och Fenrys skulle dö, och kanske Lysandra också. Nu är jag glad över att de inte gjorde det men det känns inte lika trovärdigt att så många överlevde.

Var liiiiite krystat att Adarlans kung var “namnlös” så det var han “profetian” menade. Och synd om Dorian som aldrig fick reda på namnet.

Känns som att i de senare delarna så kan Aelin och Rowan knappt håller händerna borta från varandra. Deras sexscener är väl menade att vara sensuella men jag satt mest och rynkade pannan åt de metaforiska beskrivningarna.

Jag gillar fortfarande inte Chaol, och så himla elak han var mot Yrene. Tycker ärligt talat att hon förtjänar någon bättre. Bok 6 var ganska seg faktiskt, saknade Aelin och gänget. En hel bok om Chaols resa i syd var lite för mycket, även om jag gillar Nesryn och Yrene.

 

Tags: , ,

Anna Ahlund – Saker ingen ser

Tonårsdrama med fantastiskt språk

Titel: Saker ingen ser
Författare: Anna Ahlund
Sidantal: 412
Utgivningsår: 2017

Baksidetexten:
“Jag kysser alltid främlingar på nyår”, säger hon och rättar till sin mössa.
“Jag med”, säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
“Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”

Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

Tycke:
Jag blev lite smått förälskad i Du, bara så när jag såg denna i biblioteket sprang jag fram till hyllan och högg tag i den. Den lästes ut på bara ett par dagar vilket är en bedrift med tanke på hur lite lästid jag har nu.

Men nu till omdömet, det finns båda saker jag gillar mycket och saker jag gillar mindre. Språket är ju helt klart det mest fantastiska, det flyter så bra och dialogerna känns trovärdiga. Karaktärerna är intressanta och många, och här har vi en sakerna jag gillar mindre, det är för många karaktärer och berättarröster! Jag hinner inte lära känna karaktärerna tillräckligt mycket. Alla i kompisgänget (och även folk utanför) känns så levande och har sina egna historier, man vill veta mer men boken tar slut innan man har fått nog.

Precis som i Du, bara finns det flera detaljerade och bra skrivna sexscener i boken. Visst handlar boken om tonåringar men personligen så tycker jag att sexet ibland tar för mycket fokus. T.ex. delarna om Miriam och Fride, känns som att deras relation bara byggde på sex och hångel.

Men i övrigt, en trevlig och känsloväckande bok. Ser redan fram emot nästa bok av författaren!

 

Tags: , ,

Lizette Edfeldt – Brännmärkt

Ett svenskt bidrag till ungdomsdystopisamlingen

Titel: Brännmärkt
Författare: Lizette Edfeldt
Serie: Imperiet #1
Sidantal: 446
Utgivningsår: 2017

Baksidetexten:
Efter flera hundra år av översvämningar, orkaner, epidemier och krig tvingas återstoden av mänskligheten att hålla hårt i sina resurser för att inte gå under. Befolkningen är inordnad i ett hierarkiskt system, där bara den som fötts som Alfa kan göra sin röst hörd. En värld, fyra zoner, tio rang. Detta är Imperiet. I rang åtta lever Adeline Theta – en sarkastisk och upprorisk tjej som vägrar att acceptera sitt öde. Runt halsen bär hon det enda hon har kvar efter sin bortgångna mor en amulett i silver. Smycket är hennes mest värdefulla ägodel, men den drar snart in henne i ett livsfarligt dubbelspel. Hon tvingas ta upp kampen mot Imperiet, som visar sig vila på hemligheter mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat ana. För att överleva måste hon ge upp det hon håller allra kärast. Kanske till och med sig själv…

Tycke:
En svensk ungdomsdystopi som dessutom har ett snyggt omslag. Denna har jag suktat efter sedan den dagen jag fick veta att den skulle bli utgiven. Samtidigt så undrar jag vad författaren har för nytt att erbjuda i den (för mig) numera ganska uttjatade genren.

Boken börjar klassiskt med en mystiskt prolog där man inte fattar särskilt mycket för att sedan handlar om Adeline, en bitter tjej som är trött på förtrycket i samhället. Alla föds in i sina kast och stannar där resten av livet, för Adeline innebär detta en framtid full av slit och fattigdom. Sedan händer det saker som gör att boken påminner om Diabolic och Red Rising, fast utan lika sympatiska karaktärer och trovärdighet.

Just de ovannämnda sakerna gjorde att boken inte blev en fullpoängare hos mig. Jag fastnade varken för Adeline eller för någon av de andra karaktärer. Och trovärdigheten ska vi inte ens börja prata om, hur kan man låtsas vara någon som man knappt känner och ingen märker det? Jag har även svårt att köpa karaktärernas motivation och driv, det är handlingen som styr karaktärerna och inte tvärtom.

En sak som jag dock tycker mycket om är att det är fritt fram med samkönade relationer (så länge man tillhör samma kast), Adeline har hånglat med både tjejer och killar, hennes syster är kär i en annan tjej och det vävs så naturligt in i berättelsen. Av alla dystopiserier jag har läst så har jag bara stött på normaliserade samkönade relationer en enda gång tidigare. Så bra gjort där!

Språket fungerar bra, tycker ibland att det blir för mycket upprepningar (jaja, jag fattar att han har blåa ögon) men annars helt okej. Stundtals är boken riktigt spännande, speciellt i slutet, vilket också är trevligt. Ser jag andra boken i biblioteket så kan jag tänka mig att låna den.

 

Tags: , , ,

Cath Crowley – Ord i djupaste blått

Betydelsen av det skrivna ordet

Titel: Ord i djupaste blått
Författare: Cath Crowley
Sidantal: 288
Utgivningsår: 2018 (original 2016)

Baksidetexten:
Det är många år sedan Rachel blev förälskad i Henry Jones. En dag innan hon lämnade staden gömde hon ett kärleksbrev i Henrys favoritbok, i hans föräldrars bokhandel.

Rachel väntade. Men Henry hörde aldrig av sig.

Lång tid senare återvänder Rachel till staden – och bokhandeln – för att arbeta tillsammans med samma pojke som hon egentligen aldrig mer vill träffa. Men bara månader har gått sedan hennes bror drunknade, och hon har förlorat förmågan att känna någonting alls. Rachel behöver distraktion.

Omgivna av böcker arbetar Henry och Rachel sida vid sida, och i varandra finner de hopp. Livet går inte att styra och ibland är det outhärdligt. Men tänk om det finns ord, kärlek och andra chanser som gör att allt har mening?

Tycke:
Om jag ska vara helt ärlig så kände jag mig inte särskilt lockad av att läsa den här boken men eftersom jag fick den som recensionsexemplar så beslöt jag mig för att ge den en chans, och tur var väl det. Det visade sig att jag faktiskt gillade boken, ganska mycket till och med.

Jag tycker om att en stor del av handlingen utspelar sig i bokaffären och hela idén med brevbiblioteket. Även om jag själv behandlar mina böcker som ett nyfött barn och aldrig skulle få för mig att skriva i dem, så kan jag förstå charmen med folk som lämnar anteckningar och brev bland boksidorna. Det låter bara så mysigt!

Början är ganska långsam och jag fastnade från början inte för Henry alls, tyckte mest att han var en toffel som lät Amy köra över honom hela tiden. Rachel var för aggressiv och flydde hellre undan sanningen än att konfrontera den. Men någonstans under läsningens gång började jag tycka om dem och helt plötsligt blev boken väldigt känsloväckande. I slutet rann tårarna för jag var så emotionellt investerad i handlingen och karaktärerna.

På ett sätt är väl Ord i djupaste blått en ganska typisk ungdomsbok som behandlar sorg, vänskap och kärlek, men det är något som får den att sticka ut ändå. Jag vet inte riktigt vad, kanske är det miljön (bokhandeln och stranden), kanske är det karaktärerna som långt ifrån perfekta och därför väldigt mänskliga, kanske är det språket som flyter på väldigt bra, kanske är det en kombination av allt.

Oavsett vad så är det en fin bok som överraskade mig.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Önskar att Henry hade gjort slut med Amy innan han fick reda på att Rachel var kär i honom. Nu känns det lite som att han gjorde slut med Amy för han visste att han hade en annan tjej som väntade på honom.
 

Tags: ,

Tahereh Mafi – Restore Me

Mera Juliette och Warner!

Titel: Restore Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #4
Sidantal: 435
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:

(OBS! Handlingen innehåller spoilers för de tidigare böckerna i serien.)

Juliette Ferrars thought she’d won. She took over Sector 45, was named the new Supreme Commander, and now has Warner by her side. But she’s still the girl with the ability to kill with a single touch—and now she’s got the whole world in the palm of her hand. When tragedy hits, who will she become? Will she be able to control the power she wields and use it for good?

Tycke:
Att fortsätta på redan avslutade serier verkar vara väldigt inne bland YA-författare. Om ni gillar Rör mig inte-trilogin så lär ni väl inte ha missat att Mafi har släppt en fjärde bok som är startskottet för en uppföljande trilogi (yepp, det kommer alltså att bli 6 böcker i serien totalt).

Jag var ju nöjd med originalserien men samtidigt väldigt nyfiken på vad som skulle hända med Juliette och Warner. Det visar sig tyvärr att jag blev en aning besviken.

Om vi först ska ta upp det positiva så är språket minst lika fantastisk och karaktärerna väldigt levande och karismatiska.  Vi får en större bild av den dystopiska framtidsvärlden och det är väldigt intressant. Handlingen är ganska spännande också och boken gick snabbt att läsa.

Så vad är det jag blev besviken på då? Jo, Juliettes och Warners relationsdrama och kommunikationsproblem, herregud, börja prata med varandra istället för att anta en massa saker! Boken kunde ha varit hälften så tjock om de hade gjort det. Sen hade jag väldigt svårt att se Juliette i sin nya roll (vilket iofs hon också har), men jag finner det inte så trovärdigt att hon blir spoiler [den nya ledaren när hon knappt vet hur världen fungerar, och Warner verkar ju inte vilja upplysa henne.]

Slutet av boken var dock riktigt spännande och det gjorde så att jag fick mersmak för serien. Får hoppas att nästa bok släpps snart så att jag kan läsa fortsättningen.

 

Tags: , ,

Sarah Dessen – Once and for All

Bröllopsfixare som inte tror på kärleken

Titel: Once and for All
Författare: Sarah Dessen
Sidantal: 358
Utgivningsår: 2017

Baksidetexten:
Louna, daughter of famed wedding planner Natalie Barrett, has seen every sort of wedding: on the beach, at historic mansions, in fancy hotels and clubs. Perhaps that’s why she’s cynical about happily-ever-after endings, especially since her own first love ended tragically. When Louna meets charming, happy-go-lucky serial dater Ambrose, she holds him at arm’s length. But Ambrose isn’t about to be discouraged, now that he’s met the one girl he really wants.

 

 

Tycke:
Det var längesen jag läste en Dessen-bok och denna fick mig att inse att jag faktiskt har saknat hennes somriga kärleksromaner. Once and for All är skriven i sann Dessen-anda och påminner ganska mycket om resten av hennes böcker. Förr så störde jag mig lite på att de flesta av hennes böcker är så snarlika, men den här gången kändes det tryggt och hemtrevligt.

Som huvudroll har vi Louna, en cynisk tonåring som hjälper till hos sin mammas (lyxiga) bröllopsfixar-firma. En gång i tiden trodde hon på kärleken men efter att själv har fått sitt hjärta krossat samt sett så många äktenskap falla isär så består nu hennes hjärta av sten. In i bilden kommer den flörtiga rikemanssonen Ambrose som inte verkar ta något seriöst och ska hjälpa firman under sommaren. Ni fattar nog redan hur det kommer att sluta.

Förutom det obligatoriska missförståndsögonblicket precis innan slutet så tycker jag att boken känns fräscht och väldigt somrigt. Det är något magiskt över bröllop och det är rolig mix med Lounas negativa attityd (och resten av hennes medarbetares) sarkastiska kommentarer. Både Ambrose och Louna är sympatiska karaktärer och på det hela var det en väldigt trevlig läsning.

Kort sagt, en mysig bok, precis vad jag väntade mig av Sarah Dessen.

Andra böcker jag har läst av författaren.

 

Tags: , ,