Månadens bok – Helena (Starcrossed) av Josephine Angelini

Så var det dags för första omgången av Månadens bok. Detta är en utförlig recension som kan innehålla spoilers så läs på egen risk. Delta gärna i diskussionen.

Titel: Helena (eng. Starcrossed)
Författare: Josephine Angelini
Serie: Starcrossed 1
Sidantal: 506
Utgivningsår: 2011

Handling:
Helena är den extremt blyga flickan som mår fysiskt dåligt av uppmärksamhet. I skolan försöker hon alltid smälta in och hålla sig i bakgrunden, men är man galet snygg och har en kropp som en fotomodell så kan det vara svårt. En dag flyttar en ny familj till ön, och när Helena möter Lucas Delos för första gången i skolan vill hon döda honom. Hon förstår inte varifrån hatet kommer, hon vet bara att alla i den nya familjen måste dö.
Så småningom lär sig Helena att familjen Delos är lika omänskliga som hon, och hennes och Lucas öde står redan skrivet i stjärnorna.

 

Karaktärerna:
Det finns många bikaraktärer i boken och de är väl rätt okej allihopa. Jag gillade ingen men störde mig inte på någon heller. Helena som är huvudrollen tycker jag jobbigast av alla. Hon kämpar ju aldrig. Hon har utseendet, kraften och killen utan att behöva jobba för det. Det kanske bara är jag som är avundsjuk men Helena har det alldeles för lätt. Jag vill att karaktärerna ska kämpa mer för att få det de vill ha. Det är coolt att hon har så mycket kraft men hennes pacifism gör henne vek och störig. Det är också irriterande att hon inte har en aning om hur himla snygg hon är och tror att alla killar retar henne när de egentligen bara vill ha hennes uppmärksamhet.

Lucas fick jag inte riktigt någon grep om. Jag tyckte mest att han var creepy i början när han förföljde Helena. Jag förstår att historien upprepar sig men jag kan ändå inte riktigt köpa den plötsliga kärleken som uppstår mellan honom och Helena.

Och Claire, Helenas bästa kompis, hur skum är inte hon egentligen? Innan hon avslöjade att hon redan visste om Helenas hemlighet trodde jag att det här var en seriös bok. Men efter det kapitlet så var jag inte så säker längre.

Berättarröst:
Helenas berättarröst är bra, för det mesta så kände jag med henne och vi stod på samma sida. Jag gillar däremot inte att de blandade in Lucas, Creons och Daphnes PoV i några kapitel. Det kändes som ett billigt trick att skapa spänning. Författaren hoppar liksom lite snabbt in hos andra karaktärer och visar att de döljer något, men avslöjar inte vad. Jag vill hellre ha kontinuerlighet.

Något jag märkte var att i vissa kapitel i slutet så blandades det helvilt. Ena meningen kunde komma från Lucas PoV och i nästa var man hos Helena, sen var man hos Daphne. Eftersom första halva boken följde ”PoV-reglerna” väldigt bra så blev jag förvånad över författaren plötsligt bröt mot mönstret.

Handling/Koncept:
Åh, jag gillar verkligen den omöjliga kärleken mellan Helena och Lucas. Här är det samvetet som hindrar dem från att vara tillsammans. Eller ja, tillsammans får de ju vara, de får bara inte ha sex. Om de ligger med varandra kommer de att starta ett krig, snacka om stort ansvar 🙂

Världen/Miljö:
Jag ser Nantucket som en mysig ö och skulle gärna besöka den. Fantasivärlden i övrigt är helt okej. Jag gillar den grekiska mytologin (yay, Percy Jackson!) och att de är ättlingar till gudarna. Kan dock tänka mig att det är lite jobbigt när så många ser så lika ut. Tänk dig på släktträffen och du har tio kusiner som ser exakt likadana ut, och antagligen så har de samma personlighet också.

Det är många trådar som lämnas lösa och lockar till vidare läsning.

Takten:
Takten är rätt jämn, förutom i slutet då allt kändes hoptryckt. Vissa partier var lite sega men för det mesta så är boken rätt intressant.

Inledning:
Okej skulle jag säga. Jag blev inte supertaggad att läsa vidare men det är bra att man redan efter ett par sidor fick tips om att det är något övernaturligt eller mystiskt med i bilden.

Upplösning:
Snarare än ett slut så tyckte jag kändes som det var inledningen till nästa del i berättelsen. Nästan allt lämnades öppet men Angelini lyckades göra det på ett bra sätt och istället för att bli besviken så blir man istället lockad att läsa vidare.

Språket:
Jag blev faktiskt förvånad över att språket inte var bättre. Jag hittade ett par stavfel (dock är det slarv från förlaget) och det fanns många meningar som känns hackiga. I vanliga fall brukar jag inte anmärka på språk men så fort jag upptäcker något som inte känns rätt så börja jag leta efter mer. För det mesta så flyter språket på bra men jag gillar inte mängden av berättande text och förklaringar. Ibland kände jag mig nästan dumförklarad för boken förklarade saker som man kunde läsa mellan raderna. T.ex. Lucas gjorde så istället för så på grund av blablabla. Och det lustiga är att det berättas från Helenas PoV. Hur kunde hon veta varför Lucas gjorde som han gjorde?

Orimliga saker:
Om jag säger grekisk mytologi, är inte Zeus, Hercules och Olympys det första man tänker på? Eller är det bara jag som har läst för mycket Percy Jackson? 🙂 Hur som helst så blev jag väldigt förvånad när Helena svarade det trojanska kriget när hon blev frågad om vad hon visste om grekisk mytologi. Tillhör det ens mytologi? Är inte det historia?

En annan sak jag fann väldigt konstig är Helenas brist på svartsjuka. Hon är superkär i Lucas men reagerar inte alls, och nu menar jag verkligen inte alls, när han hintar om att han har haft andra tjejer innan henne. Hon tänker inte ens på det fast han nämner det flera gånger. Hur troligt är det? Om man är 17år och kär för första gången så är det väl ganska klart att man blir svartsjuk om ens pojkvän nämner att han har varit med en massa tjejer innan.

Titel och omslag:
Älskar det svenska omslaget, så himla snyggt. De skimrande detaljerna är så fina. Titeln är väl okej, inget som riktigt utmärker sig.

Sammanfattning:
Jag har hört så mycket gott om Helena att jag blev lite besviken. Men låt inte min negativa recension avskräcka er från att läsa den för den är faktiskt inte dålig, den är till och med bra, bara inte så bra som jag hade hoppats på. Det är bara jag som är lite gnällig idag och tar ut det på boken ^^

Tänk att författaren sålde manuset för ett 7-siffrigt belopp. Snacka om att jag är avundsjuk! 🙂

Handling/Koncept: +0,5
Fantasivärld/Miljö: +0,5

Betyg: 6/10

Andra delar i serien:
1. Helena (eng. Starcrossed)
2. Hades (eng. Dreamless)
3. Nemesis (eng. Goddess)

Advertisement

 

Månadens bok för september

I september blir Helena (eng. Starcrossed) av Josephine Angelini Månadens bok. Diskussiondatumet är den 30:e september så läs boken tills dess ifall ni inte har gjort det än!

Månadens Bok September 2011:

Helena av Josephine Angelini

Diskussionsdatum 30:e september 2011

Ser fram emot era synpunkter. Om ni vill så får ni jättgärna tipsa om vilken bok ni vill se som Månadens bok. Det enda kriteriet är att det ska vara en ungdomsbok som inte har blivit recenserad på Boktycke tidigare. Helst ska boken finnas på svenska också men det är inget måste.

 

Månadens bok – Mitt perfekta liv av Sarah Dessen

Så var det dags för en omgång av Månadens bok. Detta är en utförlig recension som kan innehålla spoilers så läs på egen risk. Delta gärna i diskussionen om du har läst boken.

Titel: The Truth About Forever (sv. Mitt perfekta liv)
Författare: Sarah Dessen
Sidantal: 374
Utgivningsår: 2004

Handling:
Macys liv kretsar runt att hålla sin perfekta pojkvän Jason nöjd och behålla sin plats vid hans sida. När han åker iväg över sommaren får hon äran att ta över hans jobb i biblioteket. De andra sommarjobbarna ser ner på henne och hon vantrivs. Ett mail där hon både råka klaga på sitt jobb och förklara sin kärlek får Jason att lägga deras förhållande på is. Utan pojkvän och med ett sugigt jobb gör något Macy något som förvånar henne själv, hon tar ett nytt jobb hos den lokala cateringfirman. Det kaotiska gänget där är raka motsatsen av hennes lugna liv, galna Kristy och snygga Wes blir hennes vänner och Macy lär sig långsamt att hon inte behöver vara perfekt.

 

Karaktärerna:
Detta är min andra bok av Sarah Dessen och jag älskar hennes karaktärer. De är roliga, djupa, trovärdiga och helt enkelt levande. Även om man inte direkt gillar mamman så förstår man henne och i mitt fall tycker jag synd om henne. Macy är en väldigt sympatisk karaktär och hennes karaktärsutveckling är en fröjd att följa.

Det är många relationer som gestaltas och favoritparet är Macy och Wes. Sanningsleken är briljant, man får lära känna karaktärer samtidigt som det förstärker bandet mellan dem. Älskar vänskapen som utvecklades mellan dem och hur den växte till något djupare. Faktum är att jag älskar kemin mellan alla karaktärerna. Speciellt Macy och Jason är intressant, jag ville att Jason skulle få en liten större roll för han är en udda karaktär. Jag gillar även relationen mellan Macy och hennes familj samt Wes och Bert.

Wes är den perfekta killen, olagligt snygg, konstärligt lagd, ansvarsfull och bryr sig dessutom mer om insidan än utsidan. Bad boys får mig att vilja krossa deras hjärtan medan good boys krossar mitt. Även om jag stod på Macys sida hela tiden så kan jag inte låta bli att känna mig lite avundsjuk.

Och Jason! Är det inte samma Jason som i ”Mycker mer än så”? Som jag skrattade när jag kom på det, tyckte väl att han kändes bekant. Haha, om Dessen någonsin ger ut en bok om Jason kommer jag att stå i kö för att köpa den.

Det enda jag inte gillar är när Macy drog sina egna slutsatser och ljög för Wes. Så irriterande. Jag störde mig också på att hon inte gjorde slut med Jason, vid det här laget borde hon ha fattat att hon inte älskar honom. Bara att hon faktiskt funderade på att bli hans flickvän igen är ju skrattretande.

Berättarröst:
Macys röst är trovärdig och jag kände med henne i större delen av boken. Jag tror att många kan känna igen sig i hennes situation på ett eller annat sätt. Vem har inte försökt leva upp till förväntningar fast man egentligen inte vill eller kan?

Världen:
Tja… eftersom historien inte sker i någon påhittad värld så skriver jag lite om miljön istället. Av någon anledning så ser jag en massa sommarkvällar framför mig när jag läser boken. Antagligen så beror det på att cateringen sker vid kvällarna. Jag fick mer sommarkänsla av ”Mycker mer än så” men den här har en härlig somrig stämning också.

Handlingen:
Det är svårt att sammanfatta för boken handlar om så mycket. Hur ett barn hanterar bortgången av en kär far. Hur en flickvän formar sitt liv efter sin pojkvän. Hur en dotter försöker riva ner muren mellan sig själv och mamman. Hur en tonåring finner sin egen väg i livet. Det handlar om att växa upp och att våga ta chanser. Detta är en bok som får en att tänka efter och uppskatta det du har omkring dig.

Takten:
Lagom takt skulle jag säga, varken för snabb eller för sakta. Den blir varken tråkig eller superspännande. Önskar dock att den är lite längre, jag vill veta vad som händer med Jason haha.

Inledning:
Boken lyckades fånga mig efter två sidor vilket tyder på att den har en bra inledning. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är bra men Macys fängslande röst är en av de bidragande faktorerna.

Upplösning:
Som tidigare nämnt så tycker jag att boken slutar för snabbt. Jag vill gärna ha mer information om vad som händer. Slutet är jag nöjd med men jag vill ha mer.

Titel och omslag:
Sött och sommaraktigt. Både den engelska och den svenska titeln är bra och passar bokens innehåll trots att de är så olika.

Sammanfattning:
Det här är en av de bästa ”vardags”-ungdomsböcker jag har läst. Den tar upp vanliga problem och som tjej är det lätt att känns igen sig i Macys roll. Karaktärerna är underbara och har ni inte läst Sarah Dessen tidigare så har ni verkligen missat något.

Egna spekulationer: 
Vet inte om det hör hemma i recensionen men jag skriver det ändå. Ni som har läst flera Sarah Dessen-böcker, är alla böcker likadana? Jag har som sagt bara läst Mycket mer än så och denna. Och jag tycker att handlingarna är i stort sett identiska. Känns som att Dessen har en färdig mall hon använder.

Karaktärer: +1
Handling: +1
Berättarröst: +1
Språk: +1

Betyg: 9/10

Andra versioner av omslaget

 

Månadens bok för augusti

Denna månad är tadah – Mitt perfekta liv (eng. The Truth About Forever) av Sarah Dessen. Själv har jag aldrig läst något från henne men jag vet att många tycker att hennes böcker är bra. Ska bli kul att läsa en normal tonårsbok utan magiska inslag.

Månadens Bok Augusti 2011:

Mitt perfekta liv (eng. The Truth About Forever) av Sarah Dessen

Diskussionsdatum 31:e aug 2011

Ser fram emot era synpunkter. Om ni vill så får ni jättgärna tipsa om vilken bok ni vill se som Månadens bok. Det enda kriteriet är att det ska vara en ungdomsbok som inte har blivit recenserad på Boktycke tidigare. Helst ska boken finnas på svenska också men det är inget måste.

 

Månadens bok – Vampire Diaries av L. J. Smith

Så var det dags för första omgången av Månadens bok. Detta är en utförlig recension som kan innehålla spoilers så läs på egen risk. Delta gärna i diskussionen om du har läst boken.

Titel: The Awakening (sv. Uppvakandet), The Struggle (sv. Kampen),
The Fury (sv. Vreden), Dark Reunion (sv. Återkomsten)
Serie: Vampire Diaries (sv. Vampyrens Kärlek)
Författare: L. J. Smith
Sidantal: 176, 176, 175, 173
Utgivningsår: 1991-1992 (original)

Handling:
Elena är skolans populäraste flicka och längtar ständigt efter det hon inte kan få. En dag får skolan en ny elev, Stefan Salvatore. Stefan är mystisk, ursnygg och Elena bestämmer sig för att hon måste ha honom till varje pris. Med hjälp av bästisarna Bonnie och Meredith försöker hon vinna hans hjärta – och hon lyckas, men Stefan bär på en fruktansvärd hemlighet. Och snart blir Elena medveten om att ondskan finns i hennes närhet.

Karaktärerna:
Eftersom Elena är huvudrollen i åtminstone ¾ av berättelsen så borde jag tycka om henne, men det gör jag inte. Hon är så självisk och utnyttjar andra för att uppnå sina mål. Hon sätter sig själv i centrum hela tiden vilket jag tycker är störande. Dessutom gillar jag inte hennes ”åh, jag dör utan Stefan” – attityd. Herregud, ni har känt varandra i några veckor liksom, lite måtta får det vara. Haha, nu låter jag så gammal :p

Något bra med Elena är att hon är stark och ger inte upp i första taget. Jag uppskattar hennes självförtroende även om jag inte gillar allt hon gör.

Av killarna så är Damon min självklara favorit. Stark, häftig och farlig, så mycket bättre än Stefan som jag tyckte var rätt mesig. Jag gillar också att Damon egentligen inte är så tuff som han verkar heller, han bryr sig om sin lillebror och räddar honom flera gånger. Stefan uppfattar jag som hetsigare men svagare.

PoV (Point of View):
För det mesta är man i Elenas huvud förutom i den sista boken där man var mest i Bonnies huvud. Böckerna är skrivna i tredje persons limiterade perspektiv men bryter mot regler då och då och man får veta vad andra känner och tänker. Jag hade helst velat se att den var strikt limiterad för nu kändes det lite konstigt att man även visste vad Matt kände fast man var i Elenas huvud.

Världen:
Världen är inte särskilt märkvärdigt. Det är den vanliga världen med lite vampyrer. Vad jag märkte tillförde Smith inget eget påhittat i Vampire Diaries utan använde sig av redan existerande sägner.

Handlingen:
I de två första böckerna var handlingen rak på, snygg tjej försöker få snygg kille som egentligen är en vampyr och har en avundsjuk bror. Men i den tredje och sista boken fanns det även ett mysterium att lösa och det höjde spänningen avsevärt. Eftersom det här är andra eller tredje gången jag läser böckerna så visste jag redan vem den skyldiga var. Men jag minns att när jag läste den för första gången så tyckte jag att det var superspännande och kusligt.

Något jag inte riktigt begriper mig på är blodseden mellan Elena, Bonnie och Meredith. Visserligen är böckerna skrivna på 90-talet men hur vanligt är det att man lovar saker med en blodsed? Har de inte lärt sig att sjukdomar kan överföras via blod? :p

Takten:
Böckerna är korta och takten är snabb. Det är mycket som händer på 170 sidor vilket är toppen. Ibland uppfattar jag att vissa saker är ihopstressad, t.ex. romansen mellan Stefan och Elena.

Inledning:
Inledningen är bra, jag gillar att man läser i Elenas dagbok direkt och handlingen lever upp till titeln.

Upplösning:
Egentligen så tyckte jag att det redan var en bra upplösning i tredje boken. Fjärde boken känns som en bonus, något i stil med att nu kan karaktärerna bli ännu lyckligare. Faktum är att jag gillar slutet i trean bättre än slutet i fyran, mest för att jag inte förstår hur Elena kunde komma tillbaka som en människa. Och hur ska det bli mellan henne och Stefan? Ska de göra henne till en vampyr igen? Eller kommer hon att åldras och dö?

Titel och omslag:
Eftersom jag läser de svenska utgåvorna från 1997 så har de ganska tråkiga omslag. Titlarna är väl okej, de hintar om vad boken handlar om men står inte ut på något sätt.

Sammanfattning:
Det här är första gången jag bedömer en serie som jag redan har läst en gång och jag vet inte om jag kan ge ett rättvist betyg, för mig har ju alla mysterierna redan ett svar. Dessutom har jag läst många nyare böcker inom samma genre så handlingen i VD känns tråkigt. Men, man får inte glömma att denna serie gavs ut för cirka tjugo år sedan och då var ”paranormal romance”-marknaden helt annorlunda. Jag minns att jag gillade denna serie väldigt mycket som tolvåring men nu är det inte mycket mer än ett okej tidsfördriv.

Betyg: 6/10

 

Månadens bok för Juni

Denna omgång av Månadens bok slår vi till på stort och diskuterar en serie istället för en bok. Serien som ska analyseras är The Vampire Diaries av L.J. Smith. Nu menar jag bokserien som gavs ut 1991 och INTE  Return-serien. Det är alltså fyra böcker som ska läsas: The Awakening (sv. Uppvakandet), The Struggle (sv. Kampen), The Fury (sv. Vreden) och Dark Reunion (sv. Återkomsten). 

Månadens Bok Juni 2011:

The Vampire Diaries (sv. Vampyrens kärlek) av L.J. Smith

Diskussionsdatum 28:e juni 2011

 

Månadens bok – Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Så var det dags för andra omgången av Månadens bok. Detta är en utförlig recension som kan innehålla spoilers så läs på egen risk. Delta gärna i diskussionen om du har läst boken.

Titel: Cirkeln
Serie: Engelsforstrilogin 1
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Sidantal: 516
Utgivningsår: 2011

Cirkeln är superhypad och rör man sig i bokbloggsvärlden så kan man knappast undgå att lägga märke till den. Recensionerna har i överlag varit positiva men nu har det blivit dags för en djupare analys av bokens delar.

Handling:
Engelfors, ett litet samhälle okänt samhälle, drabbas av en chock när en elev hittas död i skolans toalett. Onda makter samlas i skolan och sju utvalda elever måste stoppa ondskan, innan den förgör dem…

Karaktärerna:
Från början var jag skeptisk till de fruktansvärt stereotypiska karaktärerna. Till min förvåning så funkade det bra. Författarna har gett huvudrollerna så pass genomtänkta bakgrunder att de faktiskt kändes trovärdiga. Detta gäller framförallt Minoo, Vanessa och Anna-Karin eftersom det var dem man lärde känna bäst. Hade inte deras bakgrunder fungerat skulle jag bara ha tyckt att de var löjliga, men nu känns de helt okej, jag gillar dem till och med.

Det var även många karaktärer som introducerades i början och det var rätt rörigt att hålla reda på vem som var vem plus relationerna mellan dem. Flera gånger fick jag bläddra tillbaka för att komma ihåg vem som hette vad.

PoV (Point of View):
Det är 7 utvalda men bara 5 av dem får ett eget PoV (och ja, jag räknar med Elias PoV i början). Detta ledde givetvis till att man (eller åtminstone jag) delade in De utvalda i de-som-har-PoV-och-som-jag-kan-lita-på och de-utan-PoV-som-säkert-är-en-lömsk-fiende. Jag misstänkte väldigt länge att Linnea var ond just eftersom jag inte fick tillgång till hennes tankar. Det blir så enkelt att man litar på PoV-karaktärerna och misstänker alla andra för att vara ”the bad guys”.

Jag har funderat på varför författarna valde just bort Linnea och Ida. Personligen så tror jag att det var för att de inte ville ha för många PoV och Linneas och Idas roller var inte lika stora som de andras. Berättelsen skulle ha blivit annorlunda (åtminstone för mig) ifall de hade egna PoV. Om boken skulle ha blivit bättre eller inte vet jag inte, men jag skulle i alla fall ha känt en större lagkänsla.

Världen:
Jag gillar att Rådet verkar vara rätt värdelösa (till skillnad från det i mitt manus ^^). Magisystemet känns okej, jag vill ha lite mer förklaringar om hur det fungerar men jag antar att det kommer mer om det i uppföljarna.

Handlingen
För att vara över 500 sidor så innehöll boken ganska lite handling. För mig kändes det som att det var många transportsträckor och handlingen kom i fokus först efter halva boken.

Språket
För det mesta så tycker jag att språket fungerar och är anpassat för målgruppen. Något jag störde mig fruktansvärt på är alla ”dom”. Gud, det heter de/dem. Visserligen användes de bara i dialoger men varenda gång jag läste det ordet förstördes läsinlevelsen.

Inledning
Hela kapitlet med Elias var spännande och jag blev fast direkt. På det hela tycker jag att det är en bra inledning.

Upplösning
Slutet blev jag besviken på. Jag hade förväntat mig ett storslaget slag men det hände inte så mycket. Jag önskar att det hade varit mer samarbete mellan tjejerna.

Orimligheter
Kunde inte hitta några direkta orimligheter förutom att vissa av karaktärerna bedde sig så korkat. De flesta av dem verkade tycka att ha hemligheter för varandra var gynnsamt för deras överlevnad. Allvar nu tjejer, om era liv stod på spel och allt pekade på att ni måste samarbeta för att överleva så känns era försök att skydda stoltheten ganska meningslösa.

Jag tyckte först att kärleken mellan Minoo och läraren var superologisk men det hade ju sin lilla förklaring.

Titel och omslag
Väldigt fint omslag. Titeln tycker jag fungerar även om den inte är så catchy.

Personliga spekulationer:
Jag vet inte vad jag har att vänta mig från bok 2 och 3 faktiskt. Jag hoppas att alla utvalda får egna PoV och det bli mer lagkänsla. Jag hoppas också på mer handling då mycket av denna bok gick ut på att introducera karaktärerna.

Betyg:
Karaktärer: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Berättarröst (PoV): +1

Slutbetyg: 8/10

Andra delar i serien:
1. Cirkeln
2. Eld
3. Nyckeln

Extraböcker:
2.5. Berättelser från Engelsfors

 

Månadens bok för maj

Som ni kanske redan vet så är Cirkeln, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Månadens bok för maj. Söndagen den 29:e maj är det diskussionsdags så det är gott om tid att skaffa boken och läsa ut den! Jag själv har precis börjat läsa den och är imponerad av berättelsen. Ser fram emot era synpunkter på boken ^^

Månadens Bok Maj 2011:

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Diskussionsdatum 29:e maj 2011

 

Månadens bok – Vampire Academy av Richelle Mead

Så var det dags för första omgången av Månadens bok. Detta är en utförlig recension som kan innehålla spoilers så läs på egen risk. Delta gärna i diskussionen om du har läst boken.

 

Titel: Vampire Academy (sv. Törst)
Serie: Vampire Academy 1
Författare: Richelle Mead
Sidantal: 332

Handling:
Rose är en dhampir, halvmänniska, halvvampyr och även väktare åt bästisen samt vampyrprinsessan Lissa. Efter två år på flykt har de blivit upptäckta och förs tillbaka till St. Vladimir’s Academy. Många av skolkamraterna välkomnade dem tillbaka men långt ifrån alla. Snart märks det att någon är ute efter dem, och denna känner till Lissas hemlighet…

 

 

Omdöme:
Som nämnt i tidigare inlägg så älskar jag vampyrer så jag hade höga förväntningar på den här. Den gjorde mig inte besviken, men den fick mig inte direkt att jubla heller. Okej, så vad tyckte jag om de olika delarna?

Karaktärerna:
Rose är en solklar favoritkaraktär, hon är protagonisten i boken och den man lär känna bäst. Hon har brister, hon har styrkor, hon har en personlighet som känns trovärdig och gör berättelsen intressant. Speciellt gillar jag att hon är ganska slutty av sig, seriöst, vem är inte trött på präktiga moralkakor till huvudroll? Okej, jag tycker att det är konstigt att hon fortfarande är oskuld med tanke på hur mycket hon verkar hångla med killarna, någonstans var väl författaren tvungen att dra en gräns.

Lissa har den näst största rollen i boken och är antagligen den som utvecklas mest. Hon börjar som den svaga i relationen och behövde Roses beskydd. Under bokens gång växer hon sig så pass stark att det blir hon som skyddar Rose och inte tvärtom.

Jag tycker verkligen om vänskapen mellan Rose och Lissa. De skyddar varandra på olika sätt och det är vackert att se hur nära de står varandra.

Dimitri har jag inget grepp om, i denna bok fungerade han i stort sett bara som Roses kärleksintresse. Jag antar att han växer i de kommande böckerna.

PoV (Point of View):
Boken är skriven ur Roses PoV och man märker tydligt hennes röst genom beskrivningarna. Att hon ibland hoppar in i Lissas sinne och får känna bästisens känslor är ett bra knep för att låta läsaren känna Lissa. Det blir som att byta PoV fast ändå inte. Här tycker jag att Mead har gjort ett bra jobb.

Ett minus på PoV-delen är att Rose döljer saker för läsarna. Man får inte veta anledningen till varför de rymde förrän långt senare i boken. Hon och Lissa pratar om saker som har hänt men innan de kommer till punkt så avbryter de. Personligen gillar jag inte alls att berättaren har hemligheter för läsaren eftersom det skapar avstånd. Varje gång Rose och Lissa börjar bli kryptiska glider jag ut ur Roses huvud och bli en tjuvlyssnare istället för att vara där med dem. Detta händer flera gånger i boken.

Tidshoppen gör det ibland svårt att följa med i berättelsen. Eftersom man hoppar direkt in berättelsen två år efter ”triggern”, så använder Mead flitligt av flashbacks för att visa läsaren vad som har hänt innan flykten. Oftast så förstår man att det är en tillbakablick men ibland är det förvirrande när man inte vet var i tidslinjen man befinner sig.

Världen:
Termerna dhampir, moroi och strigoi är lånade från rumänsk mytologi och av någon anledning tenderar vampyrer att ha en drottning som regent. Jag förstår att det är 12 kungliga familjer men hur politiken sköts vet jag inte, å andra sidan är det inte så viktigt för bokens handling. Jag gillar idén med att dhampir är livvakter åt moroi.

Nu vet jag inte riktigt vad som gavs ut först, House of Night eller Vampire Academy (vet bara att båda kom ut 2007) men vissa likheter är ju direkt smärtsamma. Magisystem med de fyra elementen plus anden, skola för vampyrer och två vampyrsorter (en död och en levande) bara för att nämna några. Eftersom jag har råkat läsa HoN före VA kändes dessa saker bara trist och urvattnad.

Handlingen
Boken har lite av allt, övernaturliga element, romans, tonårsdrama, spänning och även lite deckarmysterie. Efter att ha läst första boken i serien känns det som ännu en kamp mellan gott och ont. Handlingen är väl okej, den är inte uppseendeväckande men inte dålig heller. Mysteriet med de döda djuren är inte direkt någon gåta, det är ganska uppenbart vem som gjorde det med tanke på omständigheterna. Det förvånar mig faktiskt lite att Rose och Lissa inte kommer på det.

Takten
Inte en enda gång tycker jag att boken känns tråkigt vilket är väldigt positiv. Takten är lagom, information om världen och flashbacken kommer i kortare stycken med jämna mellanrum. Dessa var bra pauser och jag uppskattar att Mead inte överöser en med information på en och samma gång.

Inledning
Väldigt bra inledning, mans kastas in i handlingen direkt redan efter första meningen visste man att det skulle vara en saga med övernaturliga element. Kände mig absolut lockad att läsa vidare.

Upplösning
Slutet gott, allting gott, ja, så kändes det. Första boken i en serie har en tendens att vara avslutande och den andra boken brukar alltid sluta i cliffhanger. Är det för att man (eller förlagen) vågar ta mer risker med en andrabok?
Hursomhelst, jag kan inte komma på några lösa trådar och lösningen på mysteriet var okej.

Titel och omslag
Ganska tråkiga både två. Vampire Academy är inte direkt lockande. Tjejen på omslaget antar jag ska föreställa Rose och hon ser ju allt annat än inbjudande ut.

Personliga spekulationer
Jag vet inte alls vad som kommer i de andra böckerna men jag kan våga mig på att gissa att Dimitri kommer att få en större roll. Rose kommer inte att bli ihop med Mason, kanske en romans men han kommer inte att bli hennes äkta kärlek. Christian kommer också att få en större roll. Någon kommer att bli en strigoi, kanske Lissa eller Christan. Drottningen kommer att dö och de kungliga familjerna kommer att bråka om tronen. Ja, och så givetvis kommer strigoi-vampyrerna och anfaller.
Hehe, ska bli kul att se om jag har lyckats pricka rätt på något.

Betyg: 7/10

På det hela taget tycker jag att det är en läsvärd bok men inget som riktigt sticker ut i mängden. Det var min sammanfattning av boken det, vad tycker ni andra?

Andra böcker i serien:
1. Vampire Academy (sv. Törst)
2. Frostbite (sv. Fruset blod)
3. Shadow Kiss (sv. Skuggkysst)
4. Blood Promise (sv. Löftet)
5. Spirit Bound (sv. Andens kraft)
6. Last Sacrifice (sv. Yttersta offret)

 

Premiär för Månadens Bok hos Boktycke

Fia kom med en jättebra idé om att jag ska köra igång Månadens Bok. Kort beskrivet kommer jag att välja ut en bok varje månad som förhoppningsvis fler än jag kommer att läsa. I slutet av månaden kör vi en diskussion på den. Blir som en bokcirkel med inriktning på ungdomsböcker. Jag kommer främst att koncentrera mig på de berättartekniska aspekterna.
Läs mer här.

Månadens Bok April 2011 hos Boktycke är:

Vampire Academy av Richelle Mead

Diskussionsdatum 28:e april 2011