RSS

Sarah Dessen – Once and for All

Bröllopsfixare som inte tror på kärleken

Titel: Once and for All
Författare: Sarah Dessen
Sidantal: 358
Utgivningsår: 2017

Baksidetexten:
Louna, daughter of famed wedding planner Natalie Barrett, has seen every sort of wedding: on the beach, at historic mansions, in fancy hotels and clubs. Perhaps that’s why she’s cynical about happily-ever-after endings, especially since her own first love ended tragically. When Louna meets charming, happy-go-lucky serial dater Ambrose, she holds him at arm’s length. But Ambrose isn’t about to be discouraged, now that he’s met the one girl he really wants.

 

 

Tycke:
Det var längesen jag läste en Dessen-bok och denna fick mig att inse att jag faktiskt har saknat hennes somriga kärleksromaner. Once and for All är skriven i sann Dessen-anda och påminner ganska mycket om resten av hennes böcker. Förr så störde jag mig lite på att de flesta av hennes böcker är så snarlika, men den här gången kändes det tryggt och hemtrevligt.

Som huvudroll har vi Louna, en cynisk tonåring som hjälper till hos sin mammas (lyxiga) bröllopsfixar-firma. En gång i tiden trodde hon på kärleken men efter att själv har fått sitt hjärta krossat samt sett så många äktenskap falla isär så består nu hennes hjärta av sten. In i bilden kommer den flörtiga rikemanssonen Ambrose som inte verkar ta något seriöst och ska hjälpa firman under sommaren. Ni fattar nog redan hur det kommer att sluta.

Förutom det obligatoriska missförståndsögonblicket precis innan slutet så tycker jag att boken känns fräscht och väldigt somrigt. Det är något magiskt över bröllop och det är rolig mix med Lounas negativa attityd (och resten av hennes medarbetares) sarkastiska kommentarer. Både Ambrose och Louna är sympatiska karaktärer och på det hela var det en väldigt trevlig läsning.

Kort sagt, en mysig bok, precis vad jag väntade mig av Sarah Dessen.

Andra böcker jag har läst av författaren.

Advertisements
 

Tags: , ,

Elin Säfström – Sömnernas sömn

Bland tomtar och troll i Stockholm.

Titel: Sömnernas sömn
Författare: Elin Säfström
Serie: En vägares bekännelser #3
Sidantal: 314
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:
Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, älvor och andra väsen, men de flesta människor ser dem inte. Och det är Tildas jobb att se till att det fortsätter så. Men det är inte så lätt, när det är dags för tomteting, och stan svämmar över av berusade tomtar. En morgon hittas flera ihjälbitna getter på Skansen. Både Tilda och de trollfientliga tomtarna är övertygade om att det är ett troll som varit framme. Tomtar och troll ställs mot varandra och konflikten trappas upp, samtidigt som fler döda djur dyker upp, i oväntade konstellationer. Vem är det som dödar djuren och varför?

Tycke:
Som ni kanske vet så gillar jag Säfströms böcker om tonårsväktaren Tilda väldigt mycket. Denna är den tredje och avslutande delen i serien och det känns riktigt tråkigt att inte längre få följa med på nya äventyr. Vill ju ha mer!

Sömnernas sömn når inte riktigt upp till samma nivå som föregående bok (Visheten vaknar) men är ändå väldigt charmig och underhållande. Tildas berättarröst är härlig, liksom alla de övernaturliga varelserna hon tvingas hålla ett öga på. Det är en aning för mycket självömkan och relationsdrama för min del. Slutet är inte lika mäktig som jag hade hoppats på, men det beror nog på att jag tycker att förra boken är så bra.

Som tidigare nämnt, är ni minsta intresserade av urban fantasy som utspelar sig i Sverige så rekommenderar jag denna serie starkt, oavsett om du är ung eller vuxen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde först att Felicia hade något med sagor-scenariorna att göra eftersom hon gillade sagor så mycket.
  • Kan inte Tilda och Natta bli ihop? Tycker att de är gulliga tillsammans. Och det tog så lång tid för Tilda att fatta att det är hon som ska kyssa Natta.
  • Undrar fortfarande över en hel del, kommer mormor att bli bra igen? Vad händer med det andra medvetandet i Tildas kropp? Loke? Jag gillar honom faktiskt, blir han Tildas bundsförvant? Kommer Vide att fortsätta vara kär i Natta? Ahh, så många frågor!

Andra böcker jag har läst av författaren.

 

Tags: , , ,

Marisha Pessl – Neverworld

När man har oändligt mycket med tid…

Titel: Neverworld
Författare: Marisha Pessl
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:
Beatrice Hartley och hennes fem bästa vänner på Darrow-Harker School var det tuffaste gänget i stan – de vackra, de hippa, de som andra ville vara. Men när Jim, gruppens kreativa geni och Beatrices pojkvän, plötsligt dog förändrades allt.

Ett år efter examen återvänder nu Beatrice för en återförening på Wincroft – den herrgård vid kusten där vännerna tillbringat så många nätter och delat så många tankar, hemligheter, förälskelser och planer – med hopp om att få svar på den fråga som värker i henne: Vad visste egentligen hennes vänner om Jims död.

Kvällen fylls av haltande skämt och obekväm tystnad, och svaret på frågan verkar avlägset. De en gång så nära vännerna är förändrade – splittrade och osäkra. Det är för sent.

Men när natten går mot morgon rasar åskan, och en mystisk man knackar på dörren. En man som berättar något som inte borde vara möjligt.

Tycke:
Neverworld är en bok jag har hört blandade åsikter om så mina förväntningar var inte särskilt höga när jag började läsa den, men wow, så överraskad jag blev.

Hela idén med Neverworld verkar ju fantastisk, eller ja, förutom att man är 80% död. Men tänk att ha oändligt med tid till att läsa, spela, titta på tv-serier och äta (och man blir inte tjock)! I boken gör de destruktiva saker och det har jag full förståelse för, men samtidigt så känner jag att det känns lite överdrivet att de håller på så i flera år(?) innan de börjar göra något vettigt.

Första delen av boken är intressant, men det är inte förrän som de började samarbete som jag blev helt fast. Ju mer man fick reda på omständigheterna kring Jims död desto mer spännande blir mysteriet och det var i stort sett omöjligt att läsa. Jag fastnade också för Brees omtänksamhet och Martas logiska tänkande. Karaktärerna snuddade på gränsen till en aning för stereotypiska men dynamiken mellan dem var bra och på det hela taget är jag väldigt nöjd.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag misstänkte först att det skulle vara en typisk “det visar sig att det är huvudrollen som har dödat sin bästis/kärlek men lider av minnesförlust” och så var det ju nästan. I stort sett så var ju Marta den enda som var oskyldig. 
  • Åh, Marta gillade Bree, det hade jag inte tänkte på så det var en jättebra tvist.
 

Tags: , ,

Jag klarade en Whole30!

 

Det var verkligen längesen! Det har hänt ganska mycket sen sist, bland annat så har jag utmanat mig själv med en Whole30 i hopp om att det ska hjälpa mot mina eksem och konstiga hudutslag som inte ens läkarna riktigt vet vad det är.

Ifall ni inte vet vad Whole30 är så är det en “diet” där man i 30 dagar utesluter all spannmål (adjö mackor och ris), baljväxter (adjö soja och kikärtsgrytor), socker (adjö fika), mjölkprodukter (adjö grädde och ost), alkohol (det enda jag inte saknade alls) samt vissa kemiska tillsatser. Tanken är att man ska bara äta nyttigt och låta tarmen få läka och dämpa inflammationen i kroppen.

Så den 20:e september började jag på min omgång av Whole30 och idag har det gått 31 dagar. Hurra! Jag är inte riktigt helt klar än för nu ska jag köra en återintroduktionsperiod för att se om min kropp reagerar på någon av matgrupperna som jag har uteslutit. Mjölk, gluten och socker har jag ju uteslutit i snart 3 månader så det ska både bli kul och samtidigt lite läskigt att se om jag får någon reaktion.

En av mina nyupptäckta favoriter tack vare Whole30, blomkålsris!

De två och en halv första veckorna var riktigt jobbiga. Jag var energilös, hade ingen aptit och saknade mackor så himla mycket. Jag funderade på att ge upp flera gånger och hade jag inte varit så envis och haft så mycket hudbesvär så skulle jag garanterat ha gett upp för längesen. Sen vid vecka 3 började det vända då min kropp äntligen vande sig vid att hämta energi från kött och grönsaker istället för de snabba kolhydraterna som jag levde på innan. De sista 10 dagarna mådde jag mycket bättre, och jag kan faktiskt förstå att det finns folk som kör den här dieten i 60, 90 eller 120 dagar (jag nöjer mig dock med 30 som planerat).

Resultatet då? Jag gjorde det som sagt främst för min hud och här måste jag säga att jag är besviken. Det har i stort sett inte påverkat något av mina utslag/eksem, om någon förbättring har skett så är det i så fall knappt märkbart. Min acne blev först bättre men unde de sista dagarna så har jag fått nya finnar, så det verkar beror mer på hormoner än mat. Jag vet att just huden kan ta lååååång tid på sig att läka och jag kanske behöver jag köra dieten i ytterligare några månader innan resultatet kommer. Men det får i så fall bli ett framtida projekt för jag är så trött på att äta så restriktivt. Och ska man vara positivt så har ju utslagen inte blivit värre iaf 🙂

Den bästa effekten av Whole30 får jag väl ändå säga är energin och humöret, speciellt sista veckan. Jag har jämn energi över dagen istället för blodsockertoppar/dalar. Från att ha druckit 3 koppar med te/kaffe (med socker och mjölk i) varje arbetsdag så har jag klarat mig på vatten. Att veta att man inte behöver koffein för att orka hela dagen är faktiskt riktigt trevligt. Sen känner jag mig också mycket mer positiv och är för det mesta på gott humör utan någon speciell anledning.

Att äta en “godkänd” frukost på morgonen var en utmaning, man hemmalagad buljongsoppa gick bra att få ner.

Nu följer en två veckors lång återintroduktionsperiod och efter det kan jag äntligen äta mina favoriträtter (om jag inte visar reaktion mot matgrupperna då givetvis). Jag får skriva om det när det är klart. Under tiden dyker det förhoppningsvis upp lite recensioner på bloggen igen.

Här har ni mer information om Whole30 ifall ni är nyfikna. Är det någon av er som har kört Whole30 innan och hur har det varit för er i så fall?

 
2 Comments

Posted by on October 20, 2018 in Blandat

 

Månadsrapport Juli 2018

Detta har blivit läst i juli.

Antal lästa böcker: 4

Wink Poppy Midnight av April Genevieve Tucholke
Har hört så mycket gott om denna så jag måste erkänna att jag blev besviken. Jag kan förstå varför andra älskar den men för mig så är den för skum, ungefär som We Were Liars och The Walls Around Us. Språket är dock helt fantastiskt!

The Sword of Summer (Magnus Chase and the Gods of Asgard #1) av Rick Riordan
Som Percy Jackson fast med Asagudar istället. Härlig humor och roliga karaktärer. För mig som har varit väldigt intresserad av nordisk mytologi så är denna serie som en rolig och spännande sammanfattning över en del av asasagorna. Superkul att få träffa Annabeth igen, även om hon bara dyker upp lite hastigt.

Stranger than Fanfiction av Chris Colfer
En väldigt överdriven och humoristisk bok om fyra tonåringar som åker på roadtrip med sin största barndomsidol. Den tar upp flera allvarliga ämnen men humorn minskar allvaret rejält. Slutet fick mina ögon att tåras och i överlag är det en bra bok, men balansen mellan humor och allvar kunde ha gjorts bättre.

The Hammer of Thor (Magnus Chase and the Gods of Asgard #2) av Rick Riordan
Fortsätter med min Riordan-maraton då jag ligger efter i två av hans serier. Stort plus att en gender-fluid person är med här, dock kändes det lite väl tjatigt med alla förklaringar kring Alexs sexualitet. Det är säkert bra att många läsare blir uppmärksammad på vad gender-fluid är men personligen kändes många av dialogerna som om de kom från en lärobok. Nåja, mycket far och spänning. Och åhh, ser jättemycket fram emot att träffa Percy i nästa bok! Men innan dess måste jag ta tag i Apollo-serien för att inte bli spoilad känner jag.

__________________________________________________________________________________________________

Bästa bok: Väldigt lika mellan The Sword of Summer och The Hammer of Thor, men The Hammer of Thor känner jag är lite bättre.
Bästa spänning: Samma som ovan.
Bästa karaktärer:
  Samma som ovan igen hehe.
Bästa miljö: The Sword of Summer, gillar Freyas (slappa) krigare.
Skrattat mest åt: The Hammer of Thor.
Gråtit mest till: Stranger than Fanfiction, slutet krossade en bit av mitt hjärta.
Finaste romans/kärleksförhållande: Uh… ingen av böckerna jag har läst är direkt romantiska, men jag antar att Magnus och Alex kommer att bli ett par så det får bli dem.
Finaste icke-romantisk-förhållande: Magnus gäng i The Sword of Summer och The Hammer of Thor.

 

Övrigt: 
Nu har det redan gått 2,5 veckor av min semester. Så himla snabbt tiden går. Hade ju tänkt läsa mycket men istället så har jag ju nästan läst mindre än vad jag gjorde innan semester. Istället har det blivit umgänge med familjen och släkt. Vi har spelet mitt nya favoritspel Gloomhaven, badat i Lalandia, åkt karuseller i Legoland och svettats på diverse lekland. Igår började jag äta glutenfritt för att se om det ger mig bättre hälsa och hud (har fått kliande utslag på kroppen som kan kopplas till gluten).

Åh ja, jag har äntligen blivit klar med synopsisen till omskrivningen av manuset som jag blev klar med förra sommaren. Efter nästan ett år har jag alltså äntligen hittat en version som jag tycker fungera samt löser de problem som testläsarna har lyft upp. Det är MYCKET omskrivningar och helt ärligt talat vet jag inte när jag ska hinna. Men storyn och karaktärerna är i alla fall färdigplanerade, nu gäller det att klä berättelsen i ord.

 
Leave a comment

Posted by on August 1, 2018 in Läsvanor, Månadsrapport

 

Månadsrapport Juni 2018

Detta har blivit läst i juni.

Antal lästa böcker: 7

Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat (Ivy Pocket #3) av Caleb Krisp
Sista boken i den här knasiga, roliga och underbart illustrerade trilogin om Ivy Pocket. Jag måste erkänna att jag har tröttnat lite på den överdrivna humorn och tycker inte att den här boken är lika rolig som de föregående. Det kan ju iofs beror på att den både är mörkare och mer allvarlig. På det hela taget är jag imponerad över hur berättelsen har utvecklats och det var mycket mer känslosamt i slutet än vad jag hade förväntat mig.

När äventyret väntar (Systrarna och kärleken #2) av Sofia Fritzson
Den här boken tog mig ut från min lässvacka. Sofia skriver på ett så lättsamt och härligt sätt att sidorna bara flyger förbi och boken blev utläst på bara ett par timmar. Fanny är inte den mest älskvärda karaktären men ändå kan man inte låta bli att heja på henne och Christopher. Stort plus till att Anton och Melinda från föregående bok i serien fick så mycket utrymme. Längtar nu efter sista boken.

A Gathering of Shadows (Shades of Magic #2) av V.E. Schwab
Den här boken har tagit mig flera månader att läsa. Jag vet inte varför jag har lite svårt för den, den innehåller ju egentligen så många saker som jag älskar: magi, olika världar, turnering. Men nu är den i alla fall utläst och de sista 50 sidorna är utan tvekan väldigt spännande. Gillar nykomlingen Alucard, han påminner mig om Nico från Grisha-världen.

Obsidio (The Illuminae Files #3) av Amie Kaufman & Jay Kristoff
OMG, lätt den bästa boken jag har läst i år! Den här serien förtjänar allt hype den har fått för den är så himla fantastisk. Är ni bokintresserade så har ni säkert redan hört talats om böckernas annorlunda upplägget så det tänker jag inte ta upp här. Den här boken fick mig att gråta massor av gånger, av sorg, lycka, stolthet, medlidande m.m. Spänningen, tvisterna, hur allting knöts ihop i ett himlastormande klimax. Aidan är lätt den mest intressanta skurken/hjälten jag har läst om på länge. Kommer att kasta mig över författarnas nästa samarbete så fort den kommer ut.

Juliane och jag av Inger Edelfeldt
Av beskrivningen så trodde jag att denna skulle handla om två utfrysta tjejer som hämnas via häxkonster… men den visade sig vara en vanlig contemporary. Det händer ärligt talat inte särskilt mycket och det känns mest som att man läser en dagbok av en tonårig tjej med intresse för det ockulta. Jag tycker att författaren har fångat tonårskänslorna bra och jag kan förstå att det blev en populär ungdomsbok då den gavs ut för 36 år sedan. Men numera finns det betydligt mer engagerande växa-upp-böcker att läsa.

Missne och Robin: En berättelse om skogen av Inger Edelfeldt
Gillar den något mer än Julianne och Jag för denna är mer fantasy med en tjej som reser mellan världar. Återigen, denna var säkert rätt för sin tid då den gavs ut men jämfört med dagens populära böcker inom samma tema så känns denna ganska grå. Man hinner inte riktigt lära känna karaktärerna och spänningen hinner inte byggas upp innan den tar slut.

Warcross (Warcross #1) av Marie Lu
Marie Lu gör det igen alltså. Det är något med hennes böcker som gör så att jag totalt fastnar för dem. Spänningen, action-scenerna, miljön, karaktärerna, ja, det är väldigt beroendeframkallande. Dock hade jag ett väldigt stort problem med beskrivningarna av programmeringen och hur de egentligen spelade spelet. Som en utvecklare (och spelintresserad) så har jag svårt att köpa vissa av sakerna. Detta drar ner betyget litegrann men Warcross är fortfarande en av de bästa böckerna jag har läst i år.

__________________________________________________________________________________________________

Bästa bok: Obsidio utan tvekan!
Bästa spänning: Obsidio, men Warcross är en nära tvåa.
Bästa karaktärer:
  Ahh, står mellan Obsidio och Warcross igen, men denna gång vinner Obsidio tack vare Aidan.
Bästa miljö: Svårt val mellan Obsidio och Warcross, men Warcross med alla deras lanskapssimuleringar och ett pulserande Tokyo tilltalar mig mer.
Skrattat mest åt: När äventyret väntar. Ivy Pocket är smårolig ofta men När äventyret väntar fick mig att skratta mer.
Gråtit mest till: Obsidio helt klart, fällde så många tårar.
Finaste romans/kärleksförhållande: Delad första plats mellan Hideo och Emika (Warcross) och Fanny och Christopher (När äventyret väntar)
Finaste icke-romantisk-förhållande: Gänget i Obsidio

 
6 Comments

Posted by on July 1, 2018 in Läsvanor, Månadsrapport

 

Planer inför juni!

Så är vi inne på första halvårets sista månad. Bara fem veckor kvar till semester! Det här att komma igång med bloggandet går ju sisådär, mest för att jag helst vill skriva om böcker men under de tre senaste månaderna har jag nästan enbart bara läst i jobbsyfte. Men nu ser det ut att vara lugnare på lektörsfronten och jag kan återigen njuta av att läsa böcker jag själv har valt.

Vi gjorde om vår balkong för några veckor och nu har det blivit min nya läshörna. Planen är att beta av åtminstone några av recensionsexemplaren (vissa har jag snart haft i ett år) under juni. Och vem vet, kanske blir det lite mer liv här när jag läser igen 😀

 
1 Comment

Posted by on June 7, 2018 in Blandat