RSS

Tag Archives: Edelstein Trilogie

Slutet på tidsresan

Allting gott har ett slut, även tidsresor. 

SmargdgrönTitel: Smaragdgrön (original Smaragdgrün)
Författare: Kerstin Gier
Serie: Serie: Edelstein Trilogie #3
Sidantal: 480
Utgivningsår: 2013 (original 2010)

Obs! Spoilers för tidigare delar kan förekomma.

Handling:

Gwendolyn är förkrossad över Gideons svek. Trots att hon vet att han bara har lekt med hennes känslor så kan hon inte låta bli att bete sig som en idiot varje gång han är i närheten. Och med tanke på att de jämt samarbetar så händer det ofta. Inte nog med det så vet hon fortfarande inte varför hennes morfar har lämnat ifrån sig koordinater som leder till huset de bor i. Och vad är det egentligen Lucy och Paul håller på med? Är grevens avsikter goda eller är de själviska? Frågorna är många och svaren obefintliga. På jakt efter sanningen reser Gwendolyn tillbaka i tiden för att fråga ut de personer som vet… hon hoppas bara att Väktarna inte kommer på henne.

Tycke:
Ädelstenstrilogin är min absoluta favorit när det kommer till serier som handlar om tidsresor. Gwendolyn är en sån härlig karaktär att man inte kan låta bli att ryckas med in i handlingen. Jag är både glad och ledsen över att serien nu är utläst.

Boken börjar direkt där föregångaren lämnade och eftersom jag läste Safirblå för några månader sen så har jag allting i relativt färskt minne. Jag kan nog tänka mig att det kan vara svårt att komma in i boken ifall man inte kommer ihåg så mycket av vad som har hänt i de tidigare böckerna. Gier ödslar inte mycket tid på att förklara utan kör på direkt vilket jag uppskattar väldigt mycket.

Karaktärsmässigt så fortsätter Gwendolyn och Xemerius att vara favoriterna. Det är helt omöjligt att inte tycka om dem! Sen tycker jag verkligen om vänskapen mellan Gwendolyn och Leslie, de känns som bästisar till 100%. Har läst så många ungdomsböcker där huvudrollen sägs ha en bästis men allt de gör är att vara sur på varandra. Här delar Gwen och Leslie på allt och litar på varandra, precis så som vänskap ska vara.

Helt ärligt talat så tyckte jag att handlingen var ganska seg i mitten. Det hände inte så mycket och det var störande hur Gwendolyn hela tiden tänkte på förhållandet med Gideon. De sista 150 sidorna var dock hiskeligt spännande och vägde upp för den långsamma takten i mitten. Själva tidsresandet är väl inte det mest logiska men i och med att stämningen är mysig och humoristisk så analyserade man inte så mycket utan godkände det som påstods.

På det hela taget har Ädelstenstrilogin varit en mycket underhållande bokserie och jag är definitivt nyfiken på andra av Giers böcker. Håller tummarna för att fler ska översättas till svenska eller engelska.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Misstänkte från bok två att Gwendolyn är Lucys och Pauls dotter och fick dessutom misstanken bekräftad innan jag läste den här boken. Lite synd att bli spoilad men den här tvisten var iofs rätt tydlig redan i Safirblå.
  • Hade gärna haft mer epilog. Nu slutade det så snabbt tycker jag. Tyckte även att det var fiffigt att Gideon drack odödlighetspulvret. Men även riskabelt för de visste ju faktiskt inte med 100% säkerhet att han skulle bli odödlig.
  • Saknar förklaringar till varför Gwen är odödlig. Sen är jag inte helt med på hur mycket man får ändra i det förflutna. De lyckades tillsammans rädda James från att bli ett spöke. Blev ganska förvirrad av alla tidsresor. Var ganska svårt att hålla reda på vad för saker som redan har hänt och i vilken ordning de “egentligen” hände. Men som sagt så gjorde det inte så mycket eftersom bokens ton inte är allvarlig.

 

Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Lika mellan Gwendolyn och Xemerius
Bästa scen eller del: Scenerna med morfar, så himla roliga och mysiga. Älskar den delen där han blir så nervös för Gwens skull.
Minnesvärt citat:
(Gideon) “Varför faller alltid tjejer för killar som behandlar dem som skit? Sjysta killar är tydligen inte ens hälften så intressanta. Ibland är det faktiskt lite svårt att känna respekt för tjejer.”

Rekommenderar för:
Vill ni ha humor, härliga karaktärer och veta svaret till mysteriet så rekommenderar jag att ni plocka upp boken på direkten.

Rekommenderar inte för:
Gillar du inte första boken så är den här inte något för dig.

B7.5Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
1. Rubinröd
2. Safirblå
3. Smaragdgrön

Andra versioner av omslaget

Smargdgrön alt1Smargdgrön alt2Smargdgrön alt3

 

Tags: , , ,

Tidsresenärernas hemliga sekt

Gillar du hemligheter, konspirationer och tidsresor så är Rubinröd den rätta boken för dig.  

 

Titel: Rubinröd (original Rubinrot)
Författare: Kerstin Gier
Serie: Edelstein Trilogie #1
Sidantal: 366
Utgivningsår: 2009

Handling:

Gwendolyns (Gwens) familj har många hemligheter, hennes malliga kusin Charlotte ska tydligen vara en tidsresenär vars förmåga inte har uppenbarat sig än och själv kan Gwen kommunicera med spöken. Men efter flera yrselattacker upptäcker hon att även hon kan resa tillbaka i tiden. Det visar sig att Gwen är Rubinen som alla har väntat på och hon är den sista personen att fullborda cirkeln av tidsresenärer. Men talar alla verkligen sanning? Och har Gwen verkligen sällat sig till den goda sida?

 

Omdöme:
Jag är inte överdrivet förtjust i böcker som handlar om tidsresor för jag tycker oftast att de är ologiska och flummiga. Men det var något med Rubinröds handling och omslag som lockade mig och jag bestämde mig för att ge den en chans. Och vilken tur att jag gjorde, för Rubinröd har nu blivit min favorit när det kommer till tidsreseböcker.

Det finns mycket att gilla med boken. Gwens roliga berättaröst är helt underbar och jag älskar faktumet att det inte är instalove mellan henne och den manliga huvudrollen Gideon. Näh, istället så ogillar de varandra vilket jag tycker är både fräscht och trovärdigt. Och boken utspelar sig i London, en av mina favoritstäder i världen! Bara det gör ju den läsvärd 🙂

Handlingen gillade jag också väldigt mycket. Jag kan inte säga att det händer så mycket för det gör det inte, men det är alla små händelser och pusselbitar som konstant håller mitt intresse på plats. Älskar idén med en sekt som består av tidsresenärer och deras medhjälpare. Tycker också om att det finns en profetia och ett uppdrag. Alla mysterier och hemligheter som vävs in, åhh, längtar verkligen tills nästa bok släpps på svenska.

Och nu kommer det som jag gillade mindre med boken, Gwendolyn gjorde något som jag inte alls begrepp mig på i början. Vill inte spoila så jag tänker inte berätta om vad det är men det var ganska störande och gjorde att jag uppfattade berättelsen som mindre trovärdig. Sen är släktrelationerna ganska komplicerade också. I början så hängde jag inte med alls, och även efter att ha läst ut boken så har jag nog fortfarande inte full koll på vilka som är släkt med vem osv.

Är ni som jag och brukar undvika tidsreseböcker för de är flummiga så kan ni tryggt läsa denna. Personligen så tycker jag inte riktigt att tidsresandet är i fokus. Tycker att karaktärerna och mysterierna kring släkten tog mer plats än själva resandet så jag störde mig inte det minsta på att jag inte hängde med i hur tidsresorna fungerade. Jag ska försöka vänta på den svenska översättningen, men det finns nog risk att jag läser den på engelska istället för jag är väldigt sugen på att läsa nästa del i serien!

Språk: +0,5
Handling: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Trovärdighet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Lika mellan Gideon och Gwendolyn
Bästa scen eller del: Tidsresorna

Betyg: 8/10

Andra böcker som jag kom att tänka på under läsningens gång:
Tidsresenärens hustru – motvilliga tidsresor på grund av en gen

Andra delar i serien:
1. Rubinröd
2. Safirblå
3. Smaragdgrön

 

Tags: , , , ,