Att aldrig kunna röra den man älskar
Titel: Five Feet Apart
Författare: Rachael Lippincott
Sidantal: 288
Utgivningsår: 2019
Kort beskrivning:
Stella har cystic fibrosis och blir kär i Will, en annan pojke i sjukhuset. Problemet är att Will också är sjuk. Och de måste hela tiden hålla ett säkert avstånd till varandra, annars riskerar de att sätta varandras liv i fara.
Tycke:
Åh herregud, vad jag grät till den här boken. Det är visserligen bara i början av året men jag är väldigt säker på att denna kommer att ta hem priset ”Boken som har fått mig att gråta mest”. Jag blir alltid så himla berörd av böcker som handlar om dödssjuka ungdomar, det är bara så himla sorgligt och får mig att vara tacksam över allt jag har. Detta känns också extra aktuellt nu i Corona-tider.
Stella är en superpositiv karaktär som jag vill bli kompis med. Först var hon lite väl glättig för min smak men sen förstår man att hon beter sig som hon gör för att inte oroa andra, speciellt sina föräldrar. Älskar också faktumet att hon är en utvecklare och brinner för sin uppgift. Will fick jag ingen bra bild av i början, han är ju i princip Stellas destruktiva motsats. Men ju mer man lär känna honom desto mer förstår man mer om hur han tänker och det dröjde inte längre förrän även han vann en bit av mitt hjärta.
Egentligen så är boken lite väl överdramatisk och det skriker instalove om det. På något märkligt sätt så störde jag mig inte alls på det utan tyckte om att deras relation gick framåt och deras känslomässiga berg-och-dalbana. Några negativa recensioner som jag har sett säger att författaren har gett en romantiserad bild av cystic fibrosis och det kanske stämmer, trots att Stella och Will är allvarligt sjuka så kan de ändå springa runt i sjukhuset och hittar på saker hela tiden. Så ja, trovärdighet är väl inte boken starkaste sida om man tänker efter, men den är skriven på ett så lättläst och inbjudande sätt så att jag har överseende med det.
Tycker ni om The Fault in Our Stars så lär ni gilla denna också.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Aw, scenen där de fick veta att Wills behandling inte funkade krossade mitt hjärta. Så realistiskt och hjärtskärande att det är mamman som bryter ihop av nyheten och det är Will som får trösta henne fast det är han som är sjuk.
- Puh, var så rädd att Stella och Will skulle också dö. (åhh, stackars Poh). Tyckte att det var så otroligt dumt och onödigt av Stella att riskera sitt liv på isen, tur att det slutade bra ändå. Blev lite förvånad över att Abbys ande dök upp, kändes inte som det passade in men samtidigt så tyckte jag att det var ganska fint.
- Vet inte var jag tycker om mötet på flygplatsen. Det är fint att de träffas igen men å andra sidan så kvarstår problemen. Will är fortfarande smittsam. Ska de inleda en relation fast de inte får vara nära varandra eller ska de strunta i farorna och röra vid varandra ändå.