RSS

Tag Archives: Innan jag dör

Regler betyder ingenting för en döende tonåring

Har man rätt att göra vad som helst när man är döende? 

 

 

Titel: Innan jag dör (eng.Before I Die)
Författare: Jenny Downham
Sidantal: 305
Utgivningsår: 2008 (original 2007)

Handling:
Tessa är 16 år och döende i leukemi. Läkarna har redan gett upp hoppet om henne och detsamma har Tessa själv gjort. Hon har accepterat den bittra sanningen och har skrivit en lista med 10 saker hon vill göra innan hon dör. Med hjälp av bästisen Zoey ska hon förverkliga punkt efter punkt – och den första punkten är sex.

 

 

Omdöme:
Innan jag började läsa så trodde jag att berättelsen skulle vara hjärtskärande vacker, det var den också, fast bara i slutet. Boken är sorglig, det är inget snack om saken. Tessa är en 16-åring som har kämpat mot cancern i 4 år och nu har hon slutligen gett upp. Jag borde tycka synd om henne och visst gör jag det till en viss gräns, men jag stör mig bara så mycket på hennes dumheter. Och ännu mer stör jag mig på Zoey som hjälper henne att göra allt det galna.

Okej, Tessa är döende, men det ger henne knappast rätt att bete sig hur som helst. Vissa av sakerna på listan kan jag förstå, så som sex, bli berömd, bli kär. Men varför droger eller andra saker som hon vet kommer att skada henne själv? Jag tycker att hon är väldigt självisk som struntar i att det finns andra människor som bryr sig och ständigt oroar sig för henne.

Jag tror att det är ett tecken på att jag börjar bli gammal när jag sympatiserar mer med pappan och Adam. Åh, vilken pappa, jag blir tårögd bara jag tänker på vad han måste gå igenom. Att se sin egen dotter bli besegrad av sjukdomen, hur hon tynar bort framför honom och hur hon ger upp hoppet om livet. Han har alltid varit där för henne, följt med på vartenda sjukhusbesök och googlar varje dag på någon mirakelkur om cancer. Det är bara så vackert och starkt hur han vägrar ge upp hoppet om henne.

Och Adam, vilken kille. Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket mod och styrka det krävs för att man ska tillåta sig själv bli kär i en döende person. Han vet att de inte kommer att ha någon framtid tillsammans. Trots att han är medveten om det så blottar han fullständigt hjärtat för Tessa och låter det bli krossat. Även om jag inte köper den snabba kärleken som uppstår mellan dem så tycker jag att deras relation är fin.

Under den sista ¼ delen av boken grät jag konstant. Vi det laget hade Tessa blivit en mycket bättre person och någon jag kunde sympatisera med. Det gjorde ont att läsa om hur hennes önskningar blir enklare och enklare och hur mycket hon längtade efter små saker i livet som vi varje dag tar för givet. Jag önskar att hon kunde ha uppskattat livet mer i början, förmodligen skulle jag ha gillat mycket mer om Tessa inte var så idiotisk i starten. Man kan säga så här, jag tyckte synd om Tessa, men det var Adam och pappan som mitt hjärta blödde för.

Den här är en bok som väcker känslor och får en att uppskatta livet mer. Jag kommer att minnas denna berättelse en lång tid framöver, om inget annat så kommer jag att börja gråta bara jag tänker på hur sorgligt det var när lillabrodern skrek att han inte ville låta Tessa gå. Boken kommer även att bli en film.

Koncept/Handling: +1
Karaktärer:+0,5
Berättarröst: +0,5
Språk: +0,5

Betyg: 7,5/10

Läs även Fia Filurs recension!

Andra versioner av omslaget

 

Tags: , ,

Gästinlägg: Tiopoängare som går rakt in i hjärtat

Den här boken berör både på ytan och djupet och jag blev glad, ledsen och tankfull samtidigt.

 

 

Titel: Innan jag dör (eng. Before I Die)
Författare: Jenny Downham
Sidantal: 305
Utgivningsår: 2008 (original 2007)

Handling:
Tessa är sexton år och döende i leukemi. Hon har precis fått sin dödsdom och sätter ihop en lista på tio saker som hon vill göra innan hon dör.

 

 

 
Omdöme:
Den här boken är så mycket mer än vad jag trodde att den skulle vara. Baksidestexten utlovar en döende flickas sista önskningar och överst på önskelistan står att hon vill ha sex. Listan fortsätter med droger, bryta mot lagen, köra bil, bli berömd och så vidare, men själva listan är bara en liten del i allt det andra. Och det är det som är så bra.

Det är hennes familj, den underbara pappan som alltid stöttar henne, absorberar sig i sjukhusbesök och googlar efter alternativ medicin. Mamman som lämnade familjen och är totalt okunnig om det Tessa går igenom, brodern som stundtals skojretas och stundtals bråkar, och bästa kompisen Zoey som ger helhjärtat stöd nästan hela tiden. Och så är det grannkillen Adam som blir Tessas pojkvän.

Som väntat är den här boken smärtsamt och plågsamt sorglig, men det finns också humor, lycka och hopp. Språket är vuxet och trots att Tessa känns äldre än sexton stör det mig inte eftersom jag faktiskt betraktar henne som äldre än hon är. Hon var bara ett barn när hon fick leukemi och därför är det troligt att hon tvingats växa upp fortare än vanliga tonåringar.

Jag älskar att boken börjar med en ytlig lista och att jag går från att känna mig lite vuxet överseende till att bli totalt hängiven i takt med att boken fördjupas. I början är det tydligt att Tessa fortfarande lever i förnekelse, och när det övergår i ilska gör det ont i mig. Den där oresonliga ilskan över allt som är orättvist och hur Tessa tacklar det är kanske för vissa personer provocerande och typiskt tonårsaktigt, men för mig är det helt logiskt. För någon som har haft döden nära inpå sig och kanske till och med sett en älskad anhörig tyna bort finns det många stunder av igenkännelse, annars tror jag att det är tillräckligt bra skrivet för att de som inte har gjort det ska känna precis hur det är.

Den här boken gick rakt in i hjärtat och berörde mig inifrån och ut.

Språk: +1
Handling: +1
Karaktärer: +1
Trovärdighet: +1
Eftertanke: +1

Betyg: 10/10

Denna recension är skriven av Fia Filur. Läs även Boktyckes recension

 

Tags: , ,