RSS

Tag Archives: James Dashner

Faran med en virtuell verklighet

Kan något som är på låtsas vara farligt på riktigt? 

The Eye of MindsTitel: The Eye of Minds
Författare: James Dashner
Serie: The Mortality Doctrine #1
Sidantal: 323
Utgivningsår: 2013

Handling:

I framtiden när den virtuella verkligheten är bättre än den riktiga verkligheten tillbringar tonåriga Michael sin fritid med att vara uppkopplad. Tillsammans med sina två bästa vänner som han aldrig har träffat på riktigt, Bryson och Sarah, så hackar de gärna för att avancera i spel. Men allt förändras när en person som kallas för Kaine dyker upp i den virtuella verkligheten och driver andra spelar till vansinne. På grund av honom dör folk på riktigt eller hamnar i koma när de har varit uppkopplade. Regeringen tvingar Michael och hans vänner att hjälpa dem med att ta fast Kaine. Från början såg de det som en rolig utmaning, men snart inser de att det är mycket farligare än så, det här gäller liv och död på riktigt.

Tycke:
James Dashner är författaren till den fantastiska The Maze Runner som är en av de mest spännande böckerna jag har läst. Är hans nya bok lika bra? Läs vidare så får du se.

Jag gillar verkligen konceptet med virtuell verklighet. Det är inget nytt men det är fortfarande väldigt intressant och spännande, speciellt för mig som är väldigt intresserad av datorspel. Som ni kanske vet så jobbar jag med webbutveckling och programmerar en hel del. Och det är här mitt problem med boken kommer in. Min programmerarhjärna vägrar stänga av sig och jag överanalyserar alldeles för mycket. Istället för att bara accepterar att saker och ting funkar på det sättet så börjar jag fundera på varför det är så. Varför finns dessa begränsningar? Är koden objektbaserad? Ska inte gå in för mycket på de tekniska termerna men det är bara så mycket saker som jag inte förstår.

Ett exempel är KillSims, monstren som Kaine har skapat som och som via bett kan radera en spelare. Jag förstår inte varför de måste bita för att radera en spelare, varför räcker det inte med att bara röra? Det är ju inte så att de är “riktiga” djur. Allt är BARA KOD. Om nu Kaine är en superhacker så kan han ju skapa “djur” som kan förinta folk med bara blicken. Känns inte helt logiskt att de måste bita för att göra skada.

Nåja, efter sådär 100 sidor lyckades jag äntligen sluta vara så petig och kunde njuta av berättelsen istället. Och oj, oj, oj, vad fantastiskt spännande den blev då. Hade från början bara tänkt läsa en timme men det slutade med att jag satt och läste 3 timmar i sträck, inte så bra för skönhetssömnen men det var definitivt värt det. Vartenda kapitel slutar i en cliffhanger så jag var tvungen att sluta mitt i ett kapitel för att inte förgås av nyfikenhet.

Karaktärerna är okej. Tycker att det känns en aning konstigt att Michael går med på att riskera sitt liv så lätt. Och hur troligt är det att tre tonåringar klarar av något som polisen och regeringen inte lyckas med? Visst, de är bra hackers, men det måste ju finnas vuxna hackers med mer erfarenhet. Gillar dock den starka vänskapen mellan dem trots att de aldrig ha träffats på riktigt.

Trots en del skumma personer och hål i logiken så är The Eye of Minds en mycket spännande och underhållande bok. Om ni kan låta bli att överanalysera så har ni en fantastisk läsupplevelse framför er. Kommer absolut att läsa uppföljaren när den släpps!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tyckte att det var så onödigt att Bryson dog, kunde han inte ha varit tyst i en minut till?!
  • Helskumt att Michael inte reagerar mer på att han inte minns när han senast såg sina föräldrar. Eller att hans hussköterska har försvunnit? Det var då jag började misstänka att Michael var en tangent, innan dess så misstänkte jag att VirtNet var som Matrix höhö.
  • Jag fattar däremot inte slutet när agent Webber kom och hälsade på honom. För det första, hur fick de reda på hans adress och att Michael har vaknat upp i just den människan. Det var ju Kaine och fixade det så jag är förvånad över att agenterna känner till det. För det andra så fattar jag inte riktigt varför Webber hjälpte till i Kaines plan genom att skicka Michael till honom, visst, de vill hitta honom men det känns inte helt smart att låta en tangent göra det. Vad är det som säger att Michael inte kommer att förråda dem när han vet sanningen? Och för det tredje, hur stor chans är det att agent Webber befinner sig i samma stad som Michaels nya kropp? Hon dök ju upp några minuter efter att han ha vaknat så hon måste ju ha varit i närheten… eller så har de uppfunnit teleporten.

Spänning: +1
Berättarröst: +0,5
Koncept: +1
Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Trovärdighet: -1

Mest intressanta karaktär:
Michael
Bästa scen eller del: Spoiler [När Bryson ”dog”]

Andra verk som jag kom att tänka på:
Otherland av Tad Williams – Spelare som fastnar i virtuell verklighet
Swordart Online av Reki Kawahara – Spelare som fastnar i virtuell verklighet
Matrix (filmen) – Tror inte att jag behöver förklara :p

Rekommenderar för:
Perfekt för er som älskar spänning

Rekommenderar inte för:
Vill du ha tydliga förklaringar och en trovärdig handling så kanske den här inte är den bästa boken.

B7.5Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
1. The Eye of Minds
2. The Rule of Thoughts
3. The Game of Lives

 

Tags: , ,

Botmedlet mot döden

Den sista boken i en mycket spännande serie!

Titel: The Death Cure
Författare: James Dashner
Serie: The Maze Runner #3
Sidantal: 329
Utgivningsår: 2011

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:

Prövningarna är äntligen slut och Thomas och vännerna har blivit lovade svar av WICKED. Alla är trötta och ser fram emot att få sina minnen tillbaka, alla utom Thomas, Minho och Newt. Thomas vet att han än gång i tiden har arbetet för WICKED och trott att deras handlingar är för allas bästa. Men nu, efter alla experimenten litar han in på organisationen längre. Tillsammans med sina vänner bestämmer de sig för att inte minnas är bättre än att låta WICKED rota runt i deras hjärnor. Men deras handlingar har konsekvenser, och snart inser de att de måste fly innan det blir för sent.

Omdöme:
Det är alltid lite jobbigt att börja läsa sista boken i en bra serie. Man vill läsa för att man är nyfiken på upplösningen men samtidigt så vill man inte läsa för man är rädd för att bli besviken. The Death Cure lutar sig tyvärr mot det senare.

Jag vet inte riktigt varför, men efter halva boken kände jag ingenting för karaktärerna längre. Från att ha hejat och gråtit med dem i de två första böckerna så kände jag nu absolut inget för dem. Jag brydde mig inte riktigt om de skulle överleva eller dö, jag brydde mig inte om boken skulle sluta lyckligt eller olyckligt. Det var rätt hemskt faktiskt, att bara sluta gilla dem så där.

En av anledningarna till varför karaktärerna inte gick hem hos mig den här gången är för att jag förstod mig inte på deras val och att de var så sura hela tiden. Thomas kändes inte alls lika smart och modig längre, Minho blev arg hela tiden och Newt som tidigare var min favoritkaraktär blev bara deprimerande att läsa om. Det kanske är helt naturligt att de har blivit som de är med tanke på allt de har varit med om, men personligen så gillar jag inte deras karaktärsutveckling.

Varken handlingen och spänningen kunde mäta sig med de tidigare böckerna heller. I de två första böckerna så fanns det ett tydligt mål, ett uppdrag de skulle klara av, men i den här så kändes det mest som att de sprang runt som yra höns. Okej, det var fortfarande spännande, inget snack om den saken, men spänningen var inte alls på samma nivå. Och jag hade inte riktigt väntat mig att det helt plötsligt blev en (liten spoiler) [zombiebok].

The Maze Runner är fantastisk, The Scorch Trials är jättebra men The Death Cure är bara bra. 6,5 är absolut inget dåligt betyg och trots min extremt negativa ton så gillar jag den. Men jämfört med de tidigare böckerna så är avslutningen på trilogin en riktig besvikelse.

Berättarröst: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Newt
Bästa scen eller del: Början


Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. The Maze Runner
2. The Scorch Trials
3. The Death Cure

Andra versioner av omslaget
 

 

Tags: , , ,

Labyrinten har bytts ut mot öken

Mysteriet tätnar…

Titel: The Scorch Trials
Författare: James Dashner
Serie: The Maze Runner #2
Sidantal: 359
Utgivningsår: 2010

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:

Thomas och gänget har lyckats ta sig ut ur labyrinten. De trodde att de äntligen skulle få svar på sina frågor men mardrömmen börjar igen när de vaknar upp inlåsta i ett rum. Zombieliknande varelser försöker ta sig in och det är bara början. De får veta att en ny prövning väntar dem, de måste korsa ett vidsträckt dött ökenlandskap och om de inte klarar det inom två veckor så kommer alla att dö. Förvirrade, rädda men målmedvetna ger sig pojkarna på en resa som förmodligen kommer att kosta dem livet.

Omdöme:
The Maze Runner var utan tvekan den mest spännande boken jag läst förra året. Jag har haft den andra boken liggandes i bokhyllan hur länge som helst för jag har inte velat läsa den förrän den tredje och sista boken i serien har släppts. Och nu har jag äntligen läst The Scorch Trials.

Boken börjar där föregångaren slutade och det är action direkt. Jag tycker att början är helt klart den bästa delen av boken. Superkusliga saker hände och man förstod ingenting. Man bara väntade på att nästa hemska grej skulle hända och jag tyckte att Dashner beskrev stämningen väldigt bra.

Tyvärr så tyckte jag att handlingen blev lite enformigt mot mitten och alla kändes så sura och bittra. Okej, hade jag varit i deras situation så skulle jag också ha varit gnällig så det kanske bara är trovärdigt. Det hände ju saker men spänningen infann sig ändå inte riktigt på samma sätt. Som tur så tyckte jag att det blev bra igen mot slutet, men jag måste erkänna att jag fortfarande inte förstår vad WICKED håller på med. Hoppas att man får svar på det i sista boken!

Nu kliar det riktigt mycket i fingrarna efter att få läsa The Death Cure. Men jag ska nog läsa ut ett par bibliotekslån först. Tror att det är lika bra att jag väntar lite så att förväntningarna hinner lägga sig.

Sammanfattningsvis så är The Scorch Trials inte lika bra som The Maze Runner men det hade jag inte förväntat mig heller. Den är dock fortfarande väldigt spännande och mycket bra så jag skulle absolut rekommendera den.

Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Spänning: +1
Handling: +1

Mest intressanta karaktär: Newt
Bästa scen eller del: Spoiler [När de kom i in i salen med upphängda likar] Riktigt läskigt!

Betyg: 8/10

Andra delar i serien:
1. The Maze Runner
2. The Scorch Trials
3. The Death Cure 

Andra versioner av omslaget

 

Tags: , , ,

Fängslad i en labyrint

Ett gäng pojkar, en gigantisk labyrint och dödliga monster, kampen för överlevnad har börjat.

Titel: The Maze Runner
Författare: James Dashner
Serie: The Maze Runner 1
Sidantal: 371
Utgivningsår: 2010

Handling:
Det enda Thomas kan minnas när han vaknar är förnamnet. Utan några andra personliga minnen åker han i en hiss som till slut stannar, och han hamnar på ett ställe som kallas The Glade. Det finns andra pojkar där, tonåringar som välkomnar och ger order åt honom. Thomas lär sig snabbt att The Glade är mittpunkten i en kolossal labyrint som ändrar sig varje natt. Utanför finns hemska monster som dödar allt de kommer åt. Någon har fångat pojkarna, raderat deras minnen och kastat in dem i labyrinten. Vill han överleva måste han följa regler och aldrig lämna The Glade. Men Thomas känner en oförklarlig dragning till labyrinten, och han har en märklig känsla av att han har varit här förut.

Omdöme:
Jag har hört att boken är bra och wow, det är den verkligen. Den är mörk och fullständigt packad med spänning. Det finns så många frågor kring labyrinten och det är så lätt att leva sig in i historien, man känner desperationen och faran, men man känner även hopp och nyfikenhet.

Thomas är en väldigt bra karaktär. Han är smart, modig och atletisk. Han är väldigt kompetent i det han gör och man vill genast bli hans bästa vän (speciellt om man är fast i en labyrint). Redan från början vet man att det är något speciellt med honom och man måste bara ta reda på vem han egentligen är. Minho och Newt gillade jag väldigt mycket också, speciellt Newt. Han hatar ledarposition men sanningen är att han är en suverän ledare. Precis som Thomas är de väldigt duktiga i det de gör och man det är så lätt att tycka om dem.

Labyrinten och varför killarna har hamnat i den är det stora mysteriet genom boken. Och det är helt omöjligt att inte ryckas med av spänningen när de utforskar och försöker lösa gåtan med deras fängelse. Det händer mycket i boken och man märker inte ens att tiden går. Det är alltid något på gång och berättelsen blir aldrig tråkig. Det sista jag gjorde innan jag la mig var att läsa boken och det första jag gjorde när jag vaknade var att plocka upp den igen.

The Maze Runner är en väldigt väldigt bra bok och jag tvivlar inte på att den skulle göra sig utmärkt som film också. Jag hoppas verkligen att det kommer att bli en film (vad jag vet så finns intresset) för det skulle bli väldigt häftigt att se The Glade och monstren på bild. Jag hade egentligen tänkt vänta med en ny bokbeställning men efter att ha läst denna var jag tvungen att klicka hem andra boken, The Scorch Trials, direkt!

Karaktärer: +1
Berättarröst:+1
Spänning: +1
Handling: +1
Språk: +0,5

Betyg: 9,5/10

Andra delar i serien:
1. The Maze Runner
2. The Scorch Trials
3. The Death Cure

Andra versioner av omslaget

 

Tags: , ,