RSS

Tag Archives: Järnkonungen

Träd in i en vacker och ondsint värld

Tänk på att inget är som det verkar vara.

Titel: The Iron King (sv. Järnkonungen)
Författare: Julie Kagawa
Serie: The Iron Fey 1
Sidantal: 363
Utgivningsår: 2010

Handling:
Meghan har alltid känt sig utanför, inte bara i skolan utan även i hemmet. Hennes far försvann spårlöst när hon var sex, och nu när hon fyller sexton försvinner hennes halvbror. ”Försvinner” är dock fel ord, brodern är bortrövad och en elak bortbyting har tagit över hans roll. Hennes bästis Robbie visar sig vara en älva och inte vilken älva som helst, han är Puck, “en-midsommarnattsdröm”-Puck. För att rädda sin lillebror beger sig Meghan till älvlandet, och där råkar hon ut för händelser som kommer att förändrar hela hennes liv.

 

Omdöme:
The Iron King var inte alls vad jag trodde. Jag förväntade en störig tjejhuvudroll och en snygg men dryg killhuvudroll plus någon form av kärlekstriangel. Boken har allt detta (nästan), men istället för att hamna i “paranormal romance”-träsket så tyckte jag mer att jag läste en blandning mellan Narnia och Alice i Underlandet (Meghan har till och med en katt som vägvisare!).

Jag har läst många böcker där tjejhuvudrollen måste ifrågasätta allt och hamnar ständigt i knipa och måste bli räddad av hjälten. Megan är så också, men till skillnad från de svaga tjejerna så klarar hon sig själv ut ur faran för det mesta. Här kommer hjälten ibland för sent eller inte alls. Jag gillar att Meghan är smart men jag tycker däremot inte om att hon ska vara så genomgod. Varje gång hon skriker ”Döda inte honom/henne/dem” till Puck eller Ash fastän de själva håller på att bli dödad får jag lust att skaka om henne.

I slutändan så är Meghan en okej karaktär, men absolut inte mycket mer än så. Däremot så tycker jag att Puck, Ash och Grimalkin är helt underbara. Puck är så pojkaktigt busig och beskyddande och hans repliker är bara så roliga. Jag vill ha honom som bästa vän! Ash är cool (vad kan man förvänta sig av en vinterprins?), mystisk och lite halvfarlig. Och Grimalkin är en talande katt med en fluffig svans, behöver jag säga något mer? 🙂

Älvlandet wow, jag vill besöka det! Som tidigare nämnt så tycker det påminner om både Narnia och Underlandet. Och faktumet att landet heter Nevernever får mig även att tänka på Neverland i Peter Pan. Alla dessa tre världar älskade jag som liten (och även nu) och det är inte alls konstigt att jag även älskar världen i boken. Det bästa tycker jag är att ytan inte stämmer med innehållet, alla älvor är vackra men de är så otroligt grymma. Snacka om en kuslig värld.

Handlingen går ganska snabbt framåt efter cirka halva boken. Jag tyckte själv att den blev lite för ”quest”-aktigt när de bara reste från ena stället till det andra. Å andra sidan tycker jag att det är bra att de reser så mycket så man fick se mer av världen.

The Iron King är nog den bästa boken med älvor som tema jag har läst hittills. Det är mer en äventyrsroman än en kärleksroman och det är så jag vill ha det.

Fantasivärld: +1
Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Språk: +0,5
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ash, men Puck och Grimalkin ligger inte långt efter.
Bästa scen eller del: Pucks och Ashs strider.
Minnesvärd citat:
”My day just isn’t complete without something trying to kill me.”

Betyg: 8/10

Andra delar i serien:
1. The Iron King (sv. Järnkonungen)
2. The Iron Daughter (sv. Järnprinsessan)
3. The Iron Queen (sv. Järndrottningen)
4. The Iron Knight

 

Tags: , , , ,