RSS

Tag Archives: My Name is Memory

“Hej, jag kände dig förra livet, ska vi bli tillsammans igen?”

En raggningsreplik som bara fungerar i böcker?

Titel: My Name is Memory
Författare: Ann Brashares
Sidantal: 401
Utgivningsår: 2009

Handling:

Alla människor lever, dör och återfödds. Daniel är inget undantag, men han har en speciell gåva, nämligen att kunna komma ihåg alla sina tidigare liv. För tusen år sedan träffade han flickan Sophia som han sedan inte har kunnat glömma. Utan att kunna hjälpa det blir Daniel både besatt och förälskad i henne men i vartenda liv är det något som skiljer dem åt. Att flickan aldrig minns honom efter varje återfödseln är också ett problem. Nu möts de igen som skolkamrater har Sophia inga minnen av vem Daniel. Kan kärleksparet äntligen få varandra eller kommer livet att skilja dem åt igen?

 

Omdöme:
Fin på ytan men tom inuti, det är ungefär vad jag tycker om boken. Jag vill inte vara negativ men en tråkigare bok blir nog svårt att hitta. Allting sker i snigelfart och jag kom på mig själv att gäspa flera gånger under läsningens gång. Hade det inte varit för att jag är envis och vill avsluta allt som jag har påbörjat så skulle jag ha gett upp för länge sen.

My Name is Memory skiljer sig lite från andra böcker i samma genre genom att inte ha med någon kärlek vid första blick. Eller jo, på ett sätt så finns det med men det Daniel har ju faktiskt varit kär i henne i cirka 1000 år så det räknas inte som insta-love tycker jag. Dock tycker jag att Lucys dragning till Daniel gränsar till stalkning. Hon attraheras av honom så fort hon ser honom men gör sedan ingenting åt det. Hon bara tänker på och spanar in honom i 10 månader. Sen vid skolavslutningsbalen så hoppas hon ändå på att han ska bjuda upp henne fast de aldrig har pratat med varandra. Dream on girl, verkligheten funkar inte så. Men eftersom det är en bok så sker givetvis det overkliga, i ett mörkt rum brister Daniel ut en kärleksförklaring och de börjar hångla.

Man kan ju tro att boken kan sluta där men näh, det är bara början. För sen kommer Lucy på att det här kanske inte är så normalt ändå och drar sig ur. Daniel blir förkrossad och istället för att gå framåt så går historien bakåt, bokstavligt talat. Jag vet inte om det bara är jag som inte var på rätt läshumör för jag tyckte att alla “dåtidsscenerna” var ganska så tråkiga. Jag förstår att hela berättelsen bygger på att Daniel minns alla sina liv men ärligt talat så var jag inte så intresserad av att läsa om dem allihopa. Minst halva boken, om inte mer, gick åt till att beskriva Daniels äldre liv och hur han ibland mötte eller inte mötte Sophia/Lucy.

Jag tyckte varken att Daniel eller Lucys karaktärer var intressanta nog. Speciellt Daniel begrep jag mig inte på. Han har letat efter Sophies själ i 1000 år, sen när han äntligen hittat henne så ger han upp så lätt. Är hans kärlek till henne så svag? Sen vet jag inte riktigt om det är tänkt att den här boken ska vara en YA, det är ju typ bara i första kapitlet som huvudkaraktärerna är tonåringar, i resten av boken är de vuxna.

Kort sagt så gillar jag inte boken. Den var alldeles för händelselös och den lilla konflikten i slutet kändes ganska onödigt och helt ärligt talat så förstod jag inte ens vad de höll på med. Det här är beviset på att man inte ska döma en bok efter omslaget.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Förstod inte riktigt varför de var tvungna att skiljas åt på grund av att brorsan var efter dem. Det är inte så att han är Voldemort eller så. Kan de inte bara hålla sig undan från honom, alternativt ber polisen arrestera honom?

 

Karaktärer: -0,5
Trovärdighet: -0,5
Takt: -2

Mest intressanta karaktär: Jadu, Ben kanske?
Bästa scen eller del: Början, då hade jag inte tappat intresset än.

Andra böcker som jag kom att tänka på under läsningens gång:
Fallen av Lauren Kate – Odödlig kärlek och reinkarnationer och sånt.

Betyg: 2/10

 

Tags: , ,