RSS

Tag Archives: Nightshade Prequel

Slutet på början av Nightshade

Den första duologi jag har läst på länge.

RiseTitel: Rise
Författare: Andrea Cremer
Serie: Nightshade Prequel #2
Sidantal: 464
Utgivningsår: 2013

Obs, spoilers för tidigare böcker i serien kan förekomma.

Handling:
Ember och Barrow har bestämt sig för att lämna borgen och motsätta sig Eiras allians med den mystiska mannen Bosque Mar. De lyckas möta upp med Kael och de andra men Barrow är skadad och de vet att de är efterlysta. I Contatus får Bosque allt större makt över både Eira och Alistair, och dessa två sjunker allt djupare i mörkret utan att veta om det själva. Kommer Ember och hennes riddarvännar att kunna besegra Bosque? Eller kommer hans häxkonster att innebära slutet för dem?

Tycke:
Jag älskar Nightshade-serien men prolog-duologin är tyvärr inget jag fastnar för. De är inte dåliga men jämför man dem med originalserien så det verkligen en stor skillnad.

Karaktärerna känns bleka och opersonliga. Jag hade gärna sett mer styrka i Ember för större delen av tiden så kändes det mest som att hon lät andra bestämma över henne. Barrow ser jag fortfarande som en 30-årig skäggig man så jag är inte så förtjust i deras relation. Alistair är väl den som jag tycker är mest intressant men han är ju bara manipulerad av Bosque. Detsamma gäller Eira så ja, ingen av karaktärerna är sympatiska nog för mig.

Nu är det ett tag sen jag läste Nightshade så jag ser förmodligen inte alla samband mellan serierna. Mer om detta i spoilersektionen men i övrigt så tycker jag ändå inte att det gavs så mycket förklaringar till varför Nightshade-världen är som den är. Slutet är inte heller så tillfredsställande i mitt tycke, jag förstår att handlingen tar vid i Nightshade flera hundra år senare men det kändes så oavslutat.

Sist men inte minst så tvivlar jag även på trovärdigheten när det gäller sex. Berättelsen utspelar sig på 1500-talet (tror jag) och då var det väl ändå ganska förbjudet att “fina” flickor umgicks med män utan förkläde? Jag vet att Ember inte vill vara någon fin dam men jag är överraskad över hur säker hon känner sig i sin sexualitet. Här bjuder hon in Barrow till hennes rum när hon är halvnaken och byter om när han kollar på. Något i hennes uppfostran borde väl ändå ha hindrat henne från att göra det? Eller alternativt få henne att tänka för innan hon gör det.

Som sagt, blev ganska besviken på den. Tycker att den är okej men hade hoppats på så mycket mer. Det är ju trots allt Andrea Cremer vi pratar om och jag vet att hon kan skapa fantastiska karaktärer. Får hoppas på att nästa bok jag läser av henne är bättre.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tyckte att det var helskumt att tatueringarna på Cians rygg blev ett svärd(!) som spred sig till fyra ställen. Sen förstår jag inte heller det där med Anges barn, kommer det också att bli en varulv? Hur kommer det in i historien? Ember och gänget är väl vad som bildade The Searchers? Vad jag minns så hade de inga varulvar/guardians innan Calla kom.

 

Takt i början: -0,5
Trovärdighet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Alistair
Bästa scen eller del: Spoiler [När Alistair friade till Ember]

Rekommenderar för:
Hmm, gillar du historiska romaner med riddare och inte har något emot ett otillräckligt slut så kanske du gillar den.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något som liknar Nightshade.

B4Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. Rift
2. Rise

Andra versioner av omslaget
Rise (Nightshade Prequel #2) av Andrea Cremer

 

Tags: , ,

Det börjar bli inne med prologserier

… först The Infernal Devices och nu Nightshade Prequel

RiftTitel: Rift
Författare: Andrea Cremer
Serie: Nightshade Prequel #1
Sidantal: 455
Utgivningsår: 2012

Handling;
Trots sin adliga börd så är Ember en pojkflicka och fasar för den dagen då hennes far kommer att tvinga henne att gifta sig med en gammal adelsman. Dock står hennes familj i skuld till riddarorden Conatus där hennes barndomsvän Alistair tränar och Ember vill inget annat än att få tjäna riddarna. En dag kommer Alistair och riddaren Barrow för att hämta henne och Ember ser fram emot sin tid i borgen trots faderns protester. Men snart inser hon att Conatus inte är någon vanlig riddarorder och hon får till sin överraskning utbilda sig till en riddare och bekämpa mörkrets makter.

 

Omdöme:
Nightshade är en av mina favoritserier så hur jag än försökte hålla förväntningarna nere så hoppades jag ändå på en ny favoritbok. Rift är första boken till prologserien till Nightshade men förutom några enstaka saker (jag vill inte säga vilka för att ni inte ska bli spoilade) så har de inget gemensamt. Man behöver inte ha läst Nightshade för att läsa prologserien men jag skulle rekommendera det, annars är det nog en liten risk att man stör sig på att saker och ting inte förklaras tillräckligt noggrant.

En av anledningarna till varför jag älskar Nightshade så mycket är för att den innehålla många härliga och älskvärda karaktärer, därför är jag väldigt förvånad över hur bleka karaktärerna är i Rift. Huvudrollen Ember är för det mesta bra men ibland är hon alldeles för dumdristig och ska hela tiden försöka bevisa hur duktig hon är. Dessutom är hon världens sämsta när det gäller att uppfatta vad folk egentligen känner fast ledtrådarna är väldigt tydliga. Barrow tycker jag känns så gammalt och jag ser bara en storvuxen 40årig man med hårig bröstkorg framför mig. Förmodligen är han väl mycket yngre än så men det var den bilden som jag fick när han först dök upp. Alistair gillade jag i början men sen blev han bara jobbig. Nope, kan inte komma på någon karaktär som jag fastnade för.

Ember är för det mesta PoV-karaktären men då och då kommer stycken där berättarrösten skiftar till tvillingarna Eira och Cian. I första halvan av boken förstod jag inte alls varför vad dessa stycken (som för övrigt var allvetande ibland) tjänade till men fram mot slutet så förstod jag. Hade dock föredragit om författaren hade hållit sig till enbart Embers berättarröst.

Handlingen är helt klart det bästa med boken. Jag gillar verkligen idén med en hemlig riddarorden som kämpar mot demoniska varelser. Dock tyckte jag att Ember accepterade allting för lätt. Sen begrep jag mig inte riktigt på folks beteenden heller. Berättelsen utspelar sig förmodligen någon gång i Skottland på 1300-talet antar jag och då var det väl ändå rätt tabu för tjejer och killar att vistas tillsammans ensamma? Här var det lugnt att killar smög in i tjejers rum mitt i natten och Ember pratade om sex med Barrow efter att ha känt varandra i ett par dagar. Jag vet inte, det kändes inte helt korrekt för den tidsepoken.

Nu har det varit mycket gnäll igen men det beror på att jag är besviken. Det är ju trots allt Andrea Cremer vi snackar om. Jag trodde verkligen att jag skulle älska den här lika mycket som Nightshade. Allt som allt så tycker jag att boken är spännande och bra, men saknar magin som gör den fantastiskt.

Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär:
Ehh, Kael tror jag.
Bästa scen eller del: Prövningen

Böcker som jag kom på att tänka på:
Vampire Academy av Richelle Mead – Ember och Barrow får mig att tänka på Rose och Dimitri.

Rekommenderar för:
Ni som gillar historisk urban fantasy med riddarorden, kyrka och demoner.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha korta och snabblästa böcker.

B6.5Betyg: 6,5/10

 Andra delar i serien:
1. Rift
2. Rise

 

Tags: , ,