RSS

Tag Archives: recension

Lizette Edfeldt – Brännmärkt

Ett svenskt bidrag till ungdomsdystopisamlingen

Titel: Brännmärkt
Författare: Lizette Edfeldt
Serie: Imperiet #1
Sidantal: 446
Utgivningsår: 2017

Baksidetexten:
Efter flera hundra år av översvämningar, orkaner, epidemier och krig tvingas återstoden av mänskligheten att hålla hårt i sina resurser för att inte gå under. Befolkningen är inordnad i ett hierarkiskt system, där bara den som fötts som Alfa kan göra sin röst hörd. En värld, fyra zoner, tio rang. Detta är Imperiet. I rang åtta lever Adeline Theta – en sarkastisk och upprorisk tjej som vägrar att acceptera sitt öde. Runt halsen bär hon det enda hon har kvar efter sin bortgångna mor en amulett i silver. Smycket är hennes mest värdefulla ägodel, men den drar snart in henne i ett livsfarligt dubbelspel. Hon tvingas ta upp kampen mot Imperiet, som visar sig vila på hemligheter mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat ana. För att överleva måste hon ge upp det hon håller allra kärast. Kanske till och med sig själv…

Tycke:
En svensk ungdomsdystopi som dessutom har ett snyggt omslag. Denna har jag suktat efter sedan den dagen jag fick veta att den skulle bli utgiven. Samtidigt så undrar jag vad författaren har för nytt att erbjuda i den (för mig) numera ganska uttjatade genren.

Boken börjar klassiskt med en mystiskt prolog där man inte fattar särskilt mycket för att sedan handlar om Adeline, en bitter tjej som är trött på förtrycket i samhället. Alla föds in i sina kast och stannar där resten av livet, för Adeline innebär detta en framtid full av slit och fattigdom. Sedan händer det saker som gör att boken påminner om Diabolic och Red Rising, fast utan lika sympatiska karaktärer och trovärdighet.

Just de ovannämnda sakerna gjorde att boken inte blev en fullpoängare hos mig. Jag fastnade varken för Adeline eller för någon av de andra karaktärer. Och trovärdigheten ska vi inte ens börja prata om, hur kan man låtsas vara någon som man knappt känner och ingen märker det? Jag har även svårt att köpa karaktärernas motivation och driv, det är handlingen som styr karaktärerna och inte tvärtom.

En sak som jag dock tycker mycket om är att det är fritt fram med samkönade relationer (så länge man tillhör samma kast), Adeline har hånglat med både tjejer och killar, hennes syster är kär i en annan tjej och det vävs så naturligt in i berättelsen. Av alla dystopiserier jag har läst så har jag bara stött på normaliserade samkönade relationer en enda gång tidigare. Så bra gjort där!

Språket fungerar bra, tycker ibland att det blir för mycket upprepningar (jaja, jag fattar att han har blåa ögon) men annars helt okej. Stundtals är boken riktigt spännande, speciellt i slutet, vilket också är trevligt. Ser jag andra boken i biblioteket så kan jag tänka mig att låna den.

Advertisements
 

Tags: , , ,

Tahereh Mafi – Restore Me

Mera Juliette och Warner!

Titel: Restore Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #4
Sidantal: 435
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:

(OBS! Handlingen innehåller spoilers för de tidigare böckerna i serien.)

Juliette Ferrars thought she’d won. She took over Sector 45, was named the new Supreme Commander, and now has Warner by her side. But she’s still the girl with the ability to kill with a single touch—and now she’s got the whole world in the palm of her hand. When tragedy hits, who will she become? Will she be able to control the power she wields and use it for good?

Tycke:
Att fortsätta på redan avslutade serier verkar vara väldigt inne bland YA-författare. Om ni gillar Rör mig inte-trilogin så lär ni väl inte ha missat att Mafi har släppt en fjärde bok som är startskottet för en uppföljande trilogi (yepp, det kommer alltså att bli 6 böcker i serien totalt).

Jag var ju nöjd med originalserien men samtidigt väldigt nyfiken på vad som skulle hända med Juliette och Warner. Det visar sig tyvärr att jag blev en aning besviken.

Om vi först ska ta upp det positiva så är språket minst lika fantastisk och karaktärerna väldigt levande och karismatiska.  Vi får en större bild av den dystopiska framtidsvärlden och det är väldigt intressant. Handlingen är ganska spännande också och boken gick snabbt att läsa.

Så vad är det jag blev besviken på då? Jo, Juliettes och Warners relationsdrama och kommunikationsproblem, herregud, börja prata med varandra istället för att anta en massa saker! Boken kunde ha varit hälften så tjock om de hade gjort det. Sen hade jag väldigt svårt att se Juliette i sin nya roll (vilket iofs hon också har), men jag finner det inte så trovärdigt att hon blir spoiler [den nya ledaren när hon knappt vet hur världen fungerar, och Warner verkar ju inte vilja upplysa henne.]

Slutet av boken var dock riktigt spännande och det gjorde så att jag fick mersmak för serien. Får hoppas att nästa bok släpps snart så att jag kan läsa fortsättningen.

 

Tags: , ,

Sarah Dessen – Once and for All

Bröllopsfixare som inte tror på kärleken

Titel: Once and for All
Författare: Sarah Dessen
Sidantal: 358
Utgivningsår: 2017

Baksidetexten:
Louna, daughter of famed wedding planner Natalie Barrett, has seen every sort of wedding: on the beach, at historic mansions, in fancy hotels and clubs. Perhaps that’s why she’s cynical about happily-ever-after endings, especially since her own first love ended tragically. When Louna meets charming, happy-go-lucky serial dater Ambrose, she holds him at arm’s length. But Ambrose isn’t about to be discouraged, now that he’s met the one girl he really wants.

 

 

Tycke:
Det var längesen jag läste en Dessen-bok och denna fick mig att inse att jag faktiskt har saknat hennes somriga kärleksromaner. Once and for All är skriven i sann Dessen-anda och påminner ganska mycket om resten av hennes böcker. Förr så störde jag mig lite på att de flesta av hennes böcker är så snarlika, men den här gången kändes det tryggt och hemtrevligt.

Som huvudroll har vi Louna, en cynisk tonåring som hjälper till hos sin mammas (lyxiga) bröllopsfixar-firma. En gång i tiden trodde hon på kärleken men efter att själv har fått sitt hjärta krossat samt sett så många äktenskap falla isär så består nu hennes hjärta av sten. In i bilden kommer den flörtiga rikemanssonen Ambrose som inte verkar ta något seriöst och ska hjälpa firman under sommaren. Ni fattar nog redan hur det kommer att sluta.

Förutom det obligatoriska missförståndsögonblicket precis innan slutet så tycker jag att boken känns fräscht och väldigt somrigt. Det är något magiskt över bröllop och det är rolig mix med Lounas negativa attityd (och resten av hennes medarbetares) sarkastiska kommentarer. Både Ambrose och Louna är sympatiska karaktärer och på det hela var det en väldigt trevlig läsning.

Kort sagt, en mysig bok, precis vad jag väntade mig av Sarah Dessen.

Andra böcker jag har läst av författaren.

 

Tags: , ,

Elin Säfström – Sömnernas sömn

Bland tomtar och troll i Stockholm.

Titel: Sömnernas sömn
Författare: Elin Säfström
Serie: En vägares bekännelser #3
Sidantal: 314
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:
Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, älvor och andra väsen, men de flesta människor ser dem inte. Och det är Tildas jobb att se till att det fortsätter så. Men det är inte så lätt, när det är dags för tomteting, och stan svämmar över av berusade tomtar. En morgon hittas flera ihjälbitna getter på Skansen. Både Tilda och de trollfientliga tomtarna är övertygade om att det är ett troll som varit framme. Tomtar och troll ställs mot varandra och konflikten trappas upp, samtidigt som fler döda djur dyker upp, i oväntade konstellationer. Vem är det som dödar djuren och varför?

Tycke:
Som ni kanske vet så gillar jag Säfströms böcker om tonårsväktaren Tilda väldigt mycket. Denna är den tredje och avslutande delen i serien och det känns riktigt tråkigt att inte längre få följa med på nya äventyr. Vill ju ha mer!

Sömnernas sömn når inte riktigt upp till samma nivå som föregående bok (Visheten vaknar) men är ändå väldigt charmig och underhållande. Tildas berättarröst är härlig, liksom alla de övernaturliga varelserna hon tvingas hålla ett öga på. Det är en aning för mycket självömkan och relationsdrama för min del. Slutet är inte lika mäktig som jag hade hoppats på, men det beror nog på att jag tycker att förra boken är så bra.

Som tidigare nämnt, är ni minsta intresserade av urban fantasy som utspelar sig i Sverige så rekommenderar jag denna serie starkt, oavsett om du är ung eller vuxen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde först att Felicia hade något med sagor-scenariorna att göra eftersom hon gillade sagor så mycket.
  • Kan inte Tilda och Natta bli ihop? Tycker att de är gulliga tillsammans. Och det tog så lång tid för Tilda att fatta att det är hon som ska kyssa Natta.
  • Undrar fortfarande över en hel del, kommer mormor att bli bra igen? Vad händer med det andra medvetandet i Tildas kropp? Loke? Jag gillar honom faktiskt, blir han Tildas bundsförvant? Kommer Vide att fortsätta vara kär i Natta? Ahh, så många frågor!

Andra böcker jag har läst av författaren.

 

Tags: , , ,

Marisha Pessl – Neverworld

När man har oändligt mycket med tid…

Titel: Neverworld
Författare: Marisha Pessl
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:
Beatrice Hartley och hennes fem bästa vänner på Darrow-Harker School var det tuffaste gänget i stan – de vackra, de hippa, de som andra ville vara. Men när Jim, gruppens kreativa geni och Beatrices pojkvän, plötsligt dog förändrades allt.

Ett år efter examen återvänder nu Beatrice för en återförening på Wincroft – den herrgård vid kusten där vännerna tillbringat så många nätter och delat så många tankar, hemligheter, förälskelser och planer – med hopp om att få svar på den fråga som värker i henne: Vad visste egentligen hennes vänner om Jims död.

Kvällen fylls av haltande skämt och obekväm tystnad, och svaret på frågan verkar avlägset. De en gång så nära vännerna är förändrade – splittrade och osäkra. Det är för sent.

Men när natten går mot morgon rasar åskan, och en mystisk man knackar på dörren. En man som berättar något som inte borde vara möjligt.

Tycke:
Neverworld är en bok jag har hört blandade åsikter om så mina förväntningar var inte särskilt höga när jag började läsa den, men wow, så överraskad jag blev.

Hela idén med Neverworld verkar ju fantastisk, eller ja, förutom att man är 80% död. Men tänk att ha oändligt med tid till att läsa, spela, titta på tv-serier och äta (och man blir inte tjock)! I boken gör de destruktiva saker och det har jag full förståelse för, men samtidigt så känner jag att det känns lite överdrivet att de håller på så i flera år(?) innan de börjar göra något vettigt.

Första delen av boken är intressant, men det är inte förrän som de började samarbete som jag blev helt fast. Ju mer man fick reda på omständigheterna kring Jims död desto mer spännande blir mysteriet och det var i stort sett omöjligt att läsa. Jag fastnade också för Brees omtänksamhet och Martas logiska tänkande. Karaktärerna snuddade på gränsen till en aning för stereotypiska men dynamiken mellan dem var bra och på det hela taget är jag väldigt nöjd.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag misstänkte först att det skulle vara en typisk “det visar sig att det är huvudrollen som har dödat sin bästis/kärlek men lider av minnesförlust” och så var det ju nästan. I stort sett så var ju Marta den enda som var oskyldig. 
  • Åh, Marta gillade Bree, det hade jag inte tänkte på så det var en jättebra tvist.
 

Tags: , ,

Laura Wood – Poppy Pym och Faraos förbannelse

Ultracharmig bok med ett mysterium på en internatskola

Titel: Poppy Pym och Faraos förbannelse (original Poppy Pym and the Pharaoh’s Curse)
Författare: Laura Wood
Serie: Poppy Pym #1
Sidantal: 319
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Officiell handling:
Poppy Pym var fortfarande en bebis när hon övergavs av sina föräldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Men där fick hon en underbar uppväxt, omgiven av akrobater, trapetskonstnärer, jonglörer och den karismatiska ledaren Madame Pym.

När hon fyller elva bestämmer dock hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en mer traditionell utbildning, och skickar henne till den snofsiga internatskolan St Smithens. Först trivs Poppy inte alls – skolan är raka motsatsen till den härliga tillvaron på cirkusen.

Men när en antik egyptik ädelsten blir stulen börjar det hända saker på skolan: mystiska saker, och otäcka saker! Poppy kallar samman hela sin cirkusfamilj för att tillsammans med dem leta rätt på ädelstenen och få slut på farligheterna – men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Tycke:
Detta är ett av recensionsexemplaren som jag fick hem för över ett år sedan när jag var föräldraledig med Dante. Då hade jag verkligen inte mycket tid för att läsa än mindre skriva recensioner. Men nu har jag äntligen börjat komma ikapp i recensionshögen och jag ångrar verkligen att jag inte har läst denna tidigare.

Den här boken är bara sååååååååå charmig. Underbara karaktärer, mysterium, humor som fick mig att skratta rakt ut och fina illustrationer. Poppy Pym är som skriven för mig. I och med att den är så lättläst så läste jag ut den i ett enda svep och det var verkligen längesen som en bok fick mig att göra det.

Poppy är en intressant och sympatisk karaktär. När hon är med sin cirkusfamilj är hon den ”normala”, när hon är med sina klasskamrater är hon den udda. Jag tycker att författaren har fått ihop kontrasten riktigt bra. Gillar även mycket att Poppy reflekterar över hur mycket hon vill vara som andra samtidigt som hon inte vill förlora sin egen personlighet. Den är faktiskt djupare än vad jag hade trott från början.

Det enda som drar ner betyget är alla jämförelser och likheter med Harry Potter. Det är en föräldralös huvudroll som börjar på en internatskola. Det finns fyra elevhem och alla har varsitt djur som symbol (detta tillför absolut ingenting till handlingen). Poppys bästa vänner är en plugghäst till tjej och en klumpig kille. Det finns en sur lärare som undervisar i trolldrycker, ehm kemi, Poppy har en ärkefiende/rival i form av en rik och arrogant tjej. Jag skulle förmodligen inte ha tänkt lika mycket på detta om det inte är för att bokens beskrivningar innehåller meningar som ”den nya Harry Potter” och ”given läsning för alla som älskar Harry Potter”. Det blir liksom för mycket. Det är säkert ett jättebra marknadsföringsknep att jämföra med Harry Potter, men personligen så tycker jag att Poppy Pym står redan så starkt själv på egna ben så det känns bara för mycket med att blanda in Harry Potter.

Kort sagt, en oerhört underhållande bok för både unga läsare och för vuxna. Kommer absolut att hålla utkik efter uppföljaren!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Var ju superuppenbart att det var sekreteraren som var tjuven! Och varför blev hon ens anställd med tanke på att hon verkar vara helt värdelös som sekreterare?

+ Karaktärer
+ Humor
+ Illustrationer
– För mycket Harry Potter-liknelser

Mest intressanta karaktär: Poppy
Bästa scen eller del: Breven och telefonsamtalen hem.

Rekommenderar för:
Letar ni efter en charmig och rolig bok med fina illustrationer för slukaråldern så är denna helt perfekt!

Andra delar i serien:
1. Poppy Pym och Faraos förbannelse (original Poppy Pym and the Pharaoh’s Curse)
2. Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (original Poppy Pym and the Double Jinx)
3. Poppy Pym and the Smuggler’s Secret
4. Poppy Pym and the Beastly Blizzard

 

Tags: , ,

Jennifer Niven – Vända världen rätt

Romantiken som uppstår när en ansiktsblind kille och en tjock tjej möter varandra.

Titel: Vända världen rätt (original Holding Up the Universe)
Författare: Jennifer Niven
Sidantal: 456
Utgivningsår: 2017 (original 2016)

Officiell handling:
“Tänk om alla i hela världen var ansiktsblinda? Då skulle det finnas hopp för de alldagliga. Ingen skulle någonsin säga: ”Hon är söt för att vara tjock”, för utseendet skulle inte vara viktigt längre. Skulle folk fortfarande bry sig om ifall man var överviktig eller för smal? Lång eller kort? Kanske. Kanske inte.”

Jack är ansiktsblind. Han känner inte igen någon, inte ens sina egna bröder, och kämpar hårt för att hålla det hemligt. Libby är stark, rolig och älskar att dansa. Men andra människor verkar bara se hennes yttre, hennes övervikt, som om det är det enda hon är. När Jack och Libby möts förändras allt.

 

Tycke:
Jag har läst All the Bright Places (sv. Som stjärnor i natten) som jag tyckte väldigt mycket om. Mina förväntningar på denna bok är höga och kanske är det därför jag är lite besviken på den.

Jag älskar att huvudrollerna i denna bok är lite udda, Jack är ansiktsblind och Libby har en gång varit landets tjockaste tonåring. Båda två är superintressanta men detsamma kan jag tyvärr inte säga om romansen mellan dem som för mig aldrig slog gnistor. Det kändes som att de plötsligt föll för varandra trots att de knappt kände varandra.

Jacks ansiktsblindhet är något som fångade mig, jag tror nämligen att jag har en lätt sväng av det själv. Så länge jag kan minnas så har jag haft svårt för att känna igen personer jag har mött ett fåtals gånger såvida de inte har ett utmärkande attribut. Det är inget som egentligen stör mitt vardagsliv förutom att det ibland kan bli pinsamt när jag presenterar mig själv för människor som jag redan har träffat och snackat med flera gånger. Eller i jobbsammanhang där jag ska leta efter en person som jag har träffat lite kort i en sal med tjugo okända personer (slutade med att jag ringde person och kollade vem som plockade upp mobilen).

Med det sagt så förstår jag verkligen inte hur Jack kan ha dolt sin sjukdom för sin familj. Hur kan föräldrarna inte ha märkt något? Det är här som jag tycker boken brister i trovärdighet och för mig är det tyvärr ett stort minus.

Karaktärsmässigt så uppskattar jag att Libby är så stark trots alla nervärderande blickar och kommentarer om hennes kropp. Jack är faktiskt ganska feg, han gör så mycket dumt för att låtsas att han är normal. Språkmässigt är boken fantastisk. Tycker också att det är roligt att författaren inte drar sig för att visa sin kärlek för To Kill a Mockingbird och Supernaturals.

Kort sagt, intressant koncept och vackert språk, men romansen och trovärdigheten fungerar inte för mig. Jag gillar den men All the Bright Places är fortfarande min favoritbok av Niven.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Med risk för att vara fördomsfull och okänslig, men jag förstår inte vad Libby menar när hon säger att det inte är pappans fel. Det är väl pappan som köper mat åt henne när hon blev för tjock för att lämna hemmet? Borde han inte ha sökt hjälp åt sin dotter tidigare och inte väntat så länge?

+ Språk
+ Koncept
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Libby
Bästa scen eller del: Hos sjukhuset.

Rekommenderar för:
Om du vill läsa om tonåringar med problem som blir kära i varandra.

 

 

Tags: , , ,