Vilda flickor fast på en farlig ö
Titel: Wilder Girls
Författare: Rory Power
Sidantal: 353
Utgivningsår: 2019
Baksidestexten:
It’s been eighteen months since the Raxter School for Girls was put under quarantine. Since the Tox hit and pulled Hetty’s life out from under her.
It started slow. First the teachers died one by one. Then it began to infect the students, turning their bodies strange and foreign. Now, cut off from the rest of the world and left to fend for themselves on their island home, the girls don’t dare wander outside the school’s fence, where the Tox has made the woods wild and dangerous. They wait for the cure they were promised as the Tox seeps into everything.
But when Byatt goes missing, Hetty will do anything to find her, even if it means breaking quarantine and braving the horrors that lie beyond the fence. And when she does, Hetty learns that there’s more to their story, to their life at Raxter, than she could have ever thought true.
Tycke:
Den här boken plockade jag upp när jag såg att den var nominerad i Goodreads Choice Award 2019. Den vann visserligen inte men för mig personligen så tar den hem priset i fjolårets skummaste bok.
Först och främst så älskar jag idén med ett gäng skolflickor som är fast på en ö på grund av att en mystisk sjukdom har brutit ut hos dem. Att sjukdomen dessutom muterar dem gör det ju bara ännu mer spännande. Jag fick The Promised Neverland-vibbar och blev fast direkt.
Språket är jag osäker på. Ibland funkar det utmärkt, speciellt när författaren kommer till de obehagliga delarna, men ibland så var det så utsvävande och ryckigt att jag var tvungen att läsa om styckena flera gånger för att förstå vad som menades.
Boken innehåller flera brutala scener och dessa är faktiskt mina favoriter. Här känner jag att författarens stundtals poetiska språk har bidragit mycket. Istället för att vara ”jag vill spy”-äckliga så är det en perfekt blandning mellan kuslighet och blodighet.
Sen kommer vi till bokens stora brister, karaktärerna och avsaknaden av svar. Man får följa bästisarnas Hetty och Byatts perspektiv och även när boken är slut så känner jag dem inte. Själva miljön och stämningen är så mycket mer intressant än vad de själva är. Kärlekshistorien är inte heller mycket att hurra för då allting hände antingen för snabbt eller för sakta. Det värsta är dock att efter att ha läst klart boken så sitter man fortfarande där som ett frågetecken. Berättelsen har så mycket potential, men när knappt några förklaringar ges så har jag väldigt svårt att uppskatta/förstå varför världen är som den är.
Även om jag inte älskar Wilder Girls så tycker jag onekligen att den är en annorlunda och minnesvärd läsupplevelse, om inget annat så var det länge sen jag blev så frustrerad över ett bokslut.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Men hallå, kan man ens kalla det där för ett slut?! Snarare ett kapitelslut än ett bokslut. Kommer Byatt att klara sig och är hon ”frisk” nu? Kommer de att kunna fly till fastlandet? Vad är det som är evolutionerande ”bra” med Hettys igenväxta öga? Så många frågor men inga svar…
- Fattar inte varför inte all mat var kontaminerad? Varför skicka hälften vanlig mat liksom om forskarna vill se resultat?
Boktycke 