Kan två trasiga tonåringar göra varandra hela igen?
Titel: Pushing the Limits
Författare: Katie McGarry
Serie: Pushing the Limits #1
Sidantal: 392
Utgivningsår: 2012
Handling:
Echo är en före detta populär flicka som numera alltid bär långärmat och behöver terapi för att klara av dagarna i skolan. Allt hon vill är att allt ska bli normal igen men så länge minnena från den där fruktansvärda dagen inte vill göra sig påminda så lever hon ständigt i skräck för att få panikattack. Till samma rådgivare går Noah, skolans ökända bad boy som flyttas från fosterhem till fosterhem. Precis som Echo var han också en gång populär och normal, men en brand släckte hans föräldrars liv och tog hans bröder ifrån honom. Kan två trasiga själar hjälpa varandra att bli hel på nytt?
Omdöme:
Om jag ska vara helt ärligt talat så var jag inte så intresserad av att läsa den här boken då den gavs ut i början av augusti förra året. Vet att jag satte den under Är nyfiken när jag skrev om den i Veckans YA-boksläpp. Men så fick jag se en recension som hade gett den fullt pott i betyg. Och det var bara den första av många. Jag brukar vanligtvist inte vara så förtjust i mörka contemporarys, men här tog nyfikenhet överhanden och jag önskade mig den i julklapp.
Handlingen är som befarat inte särskilt originell, speciellt det där med att Echo inte kan minnas vad som har hänt henne för det var så hemskt. Inte heller är det särskilt unikt att Noah ska ha en snyftig bakgrundshistoria och blir i stort sett besatt av Echo första gången de pratade med varandra. Men vet ni vad, det gör absolut ingenting. Echo och Noah har så bra berättarröster och är så starka som karaktärer att man älskar dem oavsett vad.
Katie McGarry har gjort ett väldigt bra jobb med att få till distinkta berättarröster och trots att berättarens roll växlades mellan Echo och Noah så var det aldrig några problem att hålla reda på i vems huvud man befann sig. Jag tyckte att första tredjedelen var okej men när jag väl hade kommit förbi det så blev den mycket bättre och flera scener fick mina ögon att tåras. Det var inte ens sorgliga scener utan till och med ganska lyckliga. Att få läsaren att gråta av sorg är svårt, men att få den att gråta av lycka är ännu svårare. Jag är mycket imponerad.
Min favoritkaraktär är helt klart Noah. Hans relation med sina bröder är bara så fin. Aww, tänk att få ha honom som storebror. Echo är bra hon med men ibland tycker jag bara att hon är lite för omogen. Hennes bästis Lila är den som jag tycker är starkast av alla. Älskar verkligen deras vänskap och att Lila backar upp henne oavsett vad andra säger.
Nästa bok i serien ska handla om Beth istället och eftersom jag tyckte att hon var en deprimerande bitch i den här boken så vet jag faktiskt inte riktigt hur sugen jag är på att läsa den. Men vem vet, jag kanske ändrar mig och älskar henne jag med om jag läser hennes historia. Ser hur som helst fram emot fler böcker av Katie McGarry.
Berättarröst: +1
Handling: +1
Karaktär: +0,5
Språk:+0,5
Mest intressanta karaktär: Gillade Noah bäst men Lila är den mest intressanta karaktären.
Bästa scen eller del: När Noah besökte sin bror i skolan
Betyg: 8/10
Boktycke 