RSS

Category Archives: Recension

Moïra Fowley-Doyle – Olyckornas tid

I oktober när olyckorna väntar runt hörnet

Titel: Olyckornas tid
Författare: Moïra Fowley-Doyle
Sidantal: 285
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Officiell handling:
Det händer vid samma tid varje år. Bulor och blåmärken, skärsår och stygn, lungor som fylls av vatten. Så länge sjuttonåriga Cara kan minnas har olyckornas tid varit en del av hennes liv. I oktober varje år drabbas hennes familj av mystiska olyckor: skrubbsår, brutna ben, plötsliga dödsfall. Tragedier som förföljer Cara, systern Alice och styvbrodern Sam, men som ingen vill prata om. Olyckornas tid är här, och varje hemlighet är en möjlig olycka. Men det här året börjar Cara ställa frågor.

 

 

Tycke:
Den här är en av de konstigaste böckerna jag har läst i år. Den är i skumhetsstil med We Were Liars (Kanske är det allt du behöver veta) och The Walls Around Us. Tyvärr så läste jag denna i en period där jag inte var sugen på böcker med konstig handling, så denna blev inte direkt någon favorit.

Handlingen kretsar kring ett mysterium vilket lockade mig till en början. Men sedan märker man snart att det som händer inte är så logisk och en del av spänningen försvinner. Man får vaga ledtrådar som förvirrar mer än vad de förklarar och när sanningen visar sig så kändes det ganska antiklimax.

Karaktärerna i sig är okej, jag gillar faktiskt de komplicerade relationerna i boken. Fastnade inte för huvudrollen men Alice tycker jag är en intressant karaktär.

Är det något författaren har gjort riktigt bra så är det språket. Det flyter väldigt bra och beskriver stämningen suveränt. Karaktärerna får liv och miljön blir levande, speciellt den delen där de dansar i huset är så himla bra skriven.

Jag tror att jag skulle ha gillat denna mycket mer om inte handlingen hade varit så svävande. Allt som allt så tycker jag att boken är okej men hade hoppats på mycket mer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Det verkar så tabu för två orelaterade ”syskon” att bli kära i varandra men jag förstår inte varför. Så länge de inte har någon biologisk koppling så är det väl fritt fram? Hade de växt upp med varandra så hade det varit lite creepy men nu så träffades de ju som tonåringar om jag minns rätt.
  • Hela mysteriet med styvfarsan som våldtagit Alice och deras döda storasyster som försökte skydda dem kändes så vagt antytt. Eller Alice-delen gissade jag till mig, men att Elsie var deras syster kom som en överraskning. Men det förklarade ju in olyckorna? Var de förbannade på riktigt eller var det bara inbillning från mammans håll?

+ Språk
– Skum

Mest intressanta karaktär: Alice
Bästa scen eller del: Festen

Rekommenderar för:
Gillar du böcker som We were liars så kan du gilla denna.

Advertisements
 

Tags: ,

Nanna Johansson & Kristoffer Svensson – Omänniskor

Människor som kan förvandla sig till djur i Sverige

Titel: Omänniskor
Författare: Nanna Johansson & Kristoffer Svensson
Serie: Omänniskor #1
Sidantal: 339
Utgivningsår: 2015

Officiell handling:
När Sigrid av en slump upptäcker att hon har förmågan att förvandlas till ett djur förändras allt. Men hon är inte ensam. Mitt ibland oss finns omänniskorna, de som kan byta skepnad. Enligt sällskapet Svenska filialen, som arbetar för att bevara hemligheten om omänniskorna, finns det 270 000 omänniskor runt om i världen. Sigrid, vars skepnad är lodjur, engageras i sällskapets jakt på omänniskor som använder sina förmågor på fel sätt.

I Skåne har mystiska vildsvinsatttacker ägt rum, och sällskapet misstänker att det rör sig om en omänniska i vildsvinsskepnad. Sigrid dras in i en kamp som kommer att handla om liv och död. Vem är vän? Vem är fiende? Vem är god? Vem är ond? Vem är människa? Vem är djur?

Tycke:
En svensk ungdomsfantasy om skepnadsskiftare där huvudrollen är en tjej som kan förvandla sig till ett lodjur? Jatack! Den här boken har jag varit intresserad sedan jag fick veta att den skulle komma ut. Det låter som något som skulle passa mig…

… jag hade fel.

Jag och denna bok klickar inte alls. Karaktärerna, handlingen, relationerna, jag upplever inte dem som trovärdiga. En stor del beror förmodligen på att det är så många karaktärer och så många berättarröster, man hinner ju inte lära känna någon bra. Inte ens Sigrid som är huvudpersonen förstår man sig på. Varför är hon ihop med idiot-Adrian? Varför är Adrian så hemsk? Var har hänt mellan honom och Viktor? Det är visserligen första delen i en serie men den lämnar så många frågor när det kommer till karaktärernas bakgrund och relationer.

Handlingen är mörk och det uppskattar jag. Ibland kan jag tycka att boken är rå bara för att författarna vill chockera läsarna. Jag medger att spänningen är bra och det är vad som gjorde att jag läste ut boken, men för mig är trovärdigheten i en bok superviktig och här fallerar den helt.

Det här är ett klassiskt fall av det är inte bokens fel, jag är bara fel läsare för den. Kommer med stor sannolikhet inte att plocka upp fortsättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Organisationen är så dålig skött att det är skrattretande. Varför skickar de inte hjälp till Skåne? Känns helt galet att en ensam omänniska kan ställa till så mycket skada utan att elitstyrkan sätts in.
  • Viktors död känns så onödig just nu, antar att den har betydelse för Adrian senare? Och har jag missat något eller hur kände Adrian till om begravningen?  

– Karaktärer
– Handling
– Trovärdighet
+ Spänning

Mest intressanta karaktär: Viktor
Bästa scen eller del: Början

Rekommenderar för:
Om man bara vill ha spänning utan att bry sig om trovärdighet och karaktärer.

Andra delar i serien:
1. Omänniskor
2. Titel ej bestämd
3. Titel ej bestämd

 

Tags: , ,

Jennifer Niven – Vända världen rätt

Romantiken som uppstår när en ansiktsblind kille och en tjock tjej möter varandra.

Titel: Vända världen rätt (original Holding Up the Universe)
Författare: Jennifer Niven
Sidantal: 456
Utgivningsår: 2017 (original 2016)

Officiell handling:
“Tänk om alla i hela världen var ansiktsblinda? Då skulle det finnas hopp för de alldagliga. Ingen skulle någonsin säga: ”Hon är söt för att vara tjock”, för utseendet skulle inte vara viktigt längre. Skulle folk fortfarande bry sig om ifall man var överviktig eller för smal? Lång eller kort? Kanske. Kanske inte.”

Jack är ansiktsblind. Han känner inte igen någon, inte ens sina egna bröder, och kämpar hårt för att hålla det hemligt. Libby är stark, rolig och älskar att dansa. Men andra människor verkar bara se hennes yttre, hennes övervikt, som om det är det enda hon är. När Jack och Libby möts förändras allt.

 

Tycke:
Jag har läst All the Bright Places (sv. Som stjärnor i natten) som jag tyckte väldigt mycket om. Mina förväntningar på denna bok är höga och kanske är det därför jag är lite besviken på den.

Jag älskar att huvudrollerna i denna bok är lite udda, Jack är ansiktsblind och Libby har en gång varit landets tjockaste tonåring. Båda två är superintressanta men detsamma kan jag tyvärr inte säga om romansen mellan dem som för mig aldrig slog gnistor. Det kändes som att de plötsligt föll för varandra trots att de knappt kände varandra.

Jacks ansiktsblindhet är något som fångade mig, jag tror nämligen att jag har en lätt sväng av det själv. Så länge jag kan minnas så har jag haft svårt för att känna igen personer jag har mött ett fåtals gånger såvida de inte har ett utmärkande attribut. Det är inget som egentligen stör mitt vardagsliv förutom att det ibland kan bli pinsamt när jag presenterar mig själv för människor som jag redan har träffat och snackat med flera gånger. Eller i jobbsammanhang där jag ska leta efter en person som jag har träffat lite kort i en sal med tjugo okända personer (slutade med att jag ringde person och kollade vem som plockade upp mobilen).

Med det sagt så förstår jag verkligen inte hur Jack kan ha dolt sin sjukdom för sin familj. Hur kan föräldrarna inte ha märkt något? Det är här som jag tycker boken brister i trovärdighet och för mig är det tyvärr ett stort minus.

Karaktärsmässigt så uppskattar jag att Libby är så stark trots alla nervärderande blickar och kommentarer om hennes kropp. Jack är faktiskt ganska feg, han gör så mycket dumt för att låtsas att han är normal. Språkmässigt är boken fantastisk. Tycker också att det är roligt att författaren inte drar sig för att visa sin kärlek för To Kill a Mockingbird och Supernaturals.

Kort sagt, intressant koncept och vackert språk, men romansen och trovärdigheten fungerar inte för mig. Jag gillar den men All the Bright Places är fortfarande min favoritbok av Niven.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Med risk för att vara fördomsfull och okänslig, men jag förstår inte vad Libby menar när hon säger att det inte är pappans fel. Det är väl pappan som köper mat åt henne när hon blev för tjock för att lämna hemmet? Borde han inte ha sökt hjälp åt sin dotter tidigare och inte väntat så länge?

+ Språk
+ Koncept
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Libby
Bästa scen eller del: Hos sjukhuset.

Rekommenderar för:
Om du vill läsa om tonåringar med problem som blir kära i varandra.

 

 

Tags: , , ,

Abigail Tarttelin – The Golden Boy

Född som både pojke och flicka.

Titel: The Golden Boy
Författare: Abigail Tarttelin
Sidantal: 429
Utgivningsår: 2016 (original 2013)

Officiell handling:
Max är smart, snygg, har kompisar och flickvänner. Många flickvänner. Men han gör alltid slut innan det blir för seriöst- han har nämligen en hemlighet han varken kan eller vill prata om.

Den ende som vet är barndomsvännen Hunter, och en kväll går de från att vara vänner till att bli offer och förövare.

Efter det tänker Max mest på saker som går sönder, som spricker: kroppar, familjer, vänskap och relationer.

 

 

 

Tycke:
Den här var jobbig att läsa. Redan från början mådde jag illa av våldtäktsscenen och sedan blev det liksom nästan värre för Max fick gå igenom så mycket. Så om du letar efter en feelgood-bok så passar den definitivt inte dig.

Från början så trodde jag att man skulle läsa från Maxs synvinkel men det visade sig inte stämma då boken har sex olika berättarröster (kan ha missat någon). Man får hoppa runt i huvuden hos hela Maxs familj, kärleksintresset samt läkaren. Samtidigt som jag uppskattar att man får en varierad bild av Max och att man får veta hur föräldrarna tänker, så tycker jag ibland att det blir för många perspektivbyten.

Max är huvudrollen, men det känns inte riktigt som att jag känner honom. Hans känslor och reaktion når inte hela vägen fram till mig. I ena kapitlet kan man läsa om hur dålig han mår, i nästa läser man från Sylvies vinkel och där är han den charmiga killen som flörtar med henne. Jag förstår att författaren vill visa att Max döljer hur han mår för omvärlden, men detta medför även att min känslokurva spretade smått åt alla håll. Förutom våldtäktsscenen (som är det hemskaste överfallet jag har läst inom YA-världen) så berördes jag inte så mycket av boken (yepp, jag är hjärtlös).

Vad jag däremot tycker om är hur informativ boken är samtidigt som den har en tydlig handling. Jag har tidigare läst en annan ungdomsbok om intersex (None of the Above) och den kändes som en faktabok som var förklädd till roman. En annan sak som jag gillar mycket (och som räddar boken från att vara riktigt deppig) är de hysteriskt roliga dialogerna. Jag brast ut i gapskratt när Sylvie hotade den andra tjejen och när Daniel nämnde Sylvester Stallones ansikte.

I mitt tycke är den här boken viktigare än vad den är bra. Vad jag känner till så finns det inte så många ungdomsböcker om intersex, speciellt på svenska, så bara det gör ju den läsvärd. Förutom att den handlar om intersex så handlar den också om hur ett våldtäktsoffer kan bete sig. Boken är riktigt mörk ja, men den belyser viktiga och riktiga problem i samhället, oavsett vilket kön man tillhör. Så slutsats: rekommenderas.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Gah, blev frustrerad när Max inte vågade anmäla Hunter och höll övergreppet hemligt. Det är Hunter som ska lida, inte stackars Max. Och sen att han blev gravid också… gahh, den här boken är hemsk!
  • Tycker att pappan har för lite plats. Det är ju många kapitel om hur mamman känner sig och bara några få om pappan. Väldigt ojämn fördelning där, kunde t.ex. ha gjort om några av lillebroderns kapitel till pappan.
  • Skönt att Hunter blev arresterad till slut. Vilket kräk, om han nu älskar Max lika mycket som han påstår… varför hör han aldrig av sig till honom? Känner knappast den “djupa” vänskapen mellan dem.    

+ Informativ
+ Humor

Mest intressanta karaktär: Max
Bästa scen eller del: Spoiler [När Hunter blev arresterad, så himla rätt åt honom]

Rekommenderar för:
Vill du ha en informativ och mörk bok om hur det kan vara att vara intersex så kan du plocka upp denna.

 

Tags: ,

Jonathan Stroud – The Empty Grave

Sista äventyret med spökjägarna i London.

Titel: The Empty Grave
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #5
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2017

Officiell handling:
After the dramatic events of The Creeping Shadow, the Lockwood team (plus Quill Kipps) deserve some well-earned rest.

So naturally they break into the Fittes Mausoleum, on a perilous mission to discover the truth about London’s top ghost-hunting agency, and its sinister leader.

What they discover will change everything.

But there’s little time to ponder. A near-miss at a haunted fairground is only the start – as the Fittes agency closes in on the team, an epic struggle commences.

With the help of some unexpected, and rather ghostly, allies, Lockwood & Co must battle their greatest enemy yet, as they move ever closer to the moment when the earth-shattering secret of ‘the problem’ will finally be revealed.

Tycke:
Så himla mycket jag har sett fram emot denna bok. Lockwood & Co. är min absoluta favoritserie när det kommer till middle grade. Jag har mer eller mindre slukat varje bok och denna är inget undantag.

Och ja, boken är bra. Gillar humorn, karaktärerna, världen, spänningen, stämningen, you name it. Men det finns en sak som drog ner betyget för mig, mer om detta i spoilerdelen.

Det känns så tråkigt att serien är över, inga flera äventyr med Lucy och gänget. En vacker dag (eller en höstruskig kväll) kommer jag säkert att plocka upp dem igen och återigen leva mig in i en spökdrabbad London, men det kommer att vara många år tills dess.

Finns inte så mycket mer spoilerfritt att säga om boken förutom att hela serien som helhet är riktigt bra. Passar såväl för barn som för vuxna, rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • I större delen av serien serien så antyds det att Lockwood kommer att dö, men så gör han inte det. Han var ju inte ens nära döden (inte mer än någon annan). Samtidigt som jag uppskattar att boken inte är förutsägbar så känns det så snopet att allt som har byggts upp, oro och stämning, bara är helt onödigt eftersom Lockwood blir knappt skadad, han är ju i praktiken den som har klarat sig bäst av alla. Istället är det ju Kipps som nästan dog och stackars Skull som så hjältemodigt räddade Lucy och Lockwood.
  • På tal om Skull, han är ju lätt min favoritkaraktär. Vill veta så mycket mer om honom!
  • Älskar att titeln stämmer in på berättelsen på mer än ett sätt. Innan jag började läsa så trodde jag givetvis att författaren menade Marissa grav, men den syftar ju också på Lockwoods grav.  

+ Miljö
+ Karaktärer
+ Spänning
+ Handling

Mest intressanta karaktär: Skull
Bästa scen eller del: Spoiler [När de var i spökvärlden]

Rekommenderar för:
Om ni vill ha något härligt, kusligt, spännande och roligt på samma gång så plockar genast upp denna serie!

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow (sv. Den flammande skuggan)
5. The Empty Grave

 

Tags: , ,

Elin Säfström – Visheten vaknar

Nya äventyr med Tilda!
Titel: Visheten vaknar
Författare: Elin Säfström
Serie: En väktares bekännelser #2
Sidantal: 320
Utgivningsår: 201

Officiell handling:
Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte – tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra. Det är svårt nog i vanliga fall, utan att trollen springer omkring på stan och beter sig som huliganer. Det visar sig att deras stora högtid, Vishetens dag, närmar sig och det går rykten om att den innefattar en förfärlig rit. Tilda måste se till att ingen skadas samtidigt som hon försöker få ordning på känslorna för Hakim och rädda sin vänskap med Imane. Ingenting blir lättare av att en attraktiv vittra behöver Tildas hjälp och att relationen till Natta börjar bli oväntat komplicerad.

 

Tycke:
För lite mer än ett år sedan var jag på bokmässan och blev tipsad av en författare att jag skulle läsa En väktares bekännelser om jag tycker om fantasy. Givetvis så blev jag intresserad och ett ex av boken fick följa med mig hem. Det var den första bekantskapen med Elin Säfströms urban fantasy som utspelar sig i Stockholm, och jag blev helt fast.

Visheten vaknar är alltså uppföljaren och mellanboken i en planerad trilogi. För min del får Säfström gärna skriva tio böcker till om Tilda och hennes äventyr med troll, tomtar, älvor och vittror. I min recension av första boken så skrev jag att detta är den sortens berättelse som jag saknar i svenska ungdomsböcker, den ståndpunkten håller jag fortfarande. Humor, äventyr, vardag och härliga karaktärer, det är en blandning som är perfekt för mig.

Tilda är en karaktär som är lätt att tycka om och heja på. Dessutom gillar jag många av bikaraktärerna som Vide (han är så gullig mot Tilda haha), Natta och Grumpe. Mysteriet är spännande och givetvis gissade jag rätt, fast det beror på att jag under berättelsens gång har typ misstänkt varenda karaktär för att vara boven/offret. Handlingen är med andra ord inte förutsägbar vilket är ett stort plus.

Under läsningens gång satte sig min man ner bredvid mig och konstaterade “Du gillar boken du läser.”
Jag: “Ja… hur vet du det?”
Han: “Du sitter och flinar hela tiden.”

Japp, den här boken fick mig att le nästan konstant. Om man läser den här boken utan att dra på läpparna en enda gång så måste det vara något fel på ens humor.

Finns egentligen inte så mycket mer att säga. Elin Säfström har blivit en av mina favoriter när det kommer till svenska författare. Har du inte läst böckerna i denna serie än så rekommenderar jag starkt att du plockar upp dem på direkten!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde ganska länge att Kåre skulle vara offret och jag tänkte ju på att hans “gömställen” stämde in med dikten. Men däremot så tänkte jag inte alls på att Tilda blev utsatt för samma sak, himla snyggt gjort tycker jag!
  • Åh, men vad synd att Tilda inte känner samma sak för Natta. Och det är också lite synd att Vide blev kär i Natta och inte längre i Tilda. Shippade Vile och Tilda ett tag för han var sååååå gullig mot henne. Hakim är den typiskt snälla killen så han känns lite tråkig för Tilda.

+ Humor
+ Karaktärer
+ Spänning

Mest intressanta karaktär: Vide
Bästa scen eller del: Finns mycket jag gillar men allas scener med Vide värmer mitt hjärta lite extra.

Rekommenderar för:
Vill du ha något roligt, lättsam och spännande med övernaturliga element så har du hittat alldeles rätt.

 

Andra delar i serien:
1. En väktares bekännelser
2. Visheten vaknar
3. Titel ej bestämd

 

Tags: , ,

S.J. Kincaid – Diabolic

Skapad för att vara den perfekta livvakten.

diabolicTitel: Diabolic
Författare: S.J. Kincaid
Serie: The Diabolic #1
Sidantal: 188
Utgivningsår: 2016

Officiell handling:
Diaboler är hänsynslösa. Diaboler är livsfarliga. Inte ett spår av mänsklighet återstår hos dem. Eller?

Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida – den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

Tycke:
Den här boken var jag superhypad på då den släpptes på svenska, men sedan så läste jag ett par halvljumma recensioner om den och intresset la sig. För ett par veckor sen låg den så fint i hyllan på biblioteket och jag tänkte att jag kunde ge den en chans ändå. Det visade sig vara helt rätt gjort, boken var mycket bättre än förväntad!

Jag gillar spänningen, brutaliteten och flera av karaktärerna. Huvudrollen Nemesis är rätt blek men hennes personlighet är att vara kall, så på ett sätt så har författaren gjort ett bra jobb med henne. Både Sidonia och Tyrus tyckte jag var väldigt intressanta.

Till min förtjusning så var instaloven inte så farlig, visst, romansen utvecklades väldigt snabbt och man fattade liksom efter några kapitel att Tyrus kommer att vara ett kärleksintresse. På den biten är den väldigt förutsägbar men jag kan glatt säga att det fanns flera tvister som totalöverraskade mig.

Världen hade jag från början lite svårt att köpa. Eftersom jag själv jobbar med teknik så har jag svårt att tro att mänskligheten kan bli så lata och naiva att de totalt struntar i vetenskap och tror att allting kommer att sköta sig själv.

Det är väldigt nära att den här boken skulle ha fått fyra stjärnor av mig på Goodreads, men en viss händelse i slutet drog ner på betyget, mer om det i spoilerdelen.

Kort sagt, en spännande och brutal bok som är full av tvister och intriger. Den överraskade mig och jag kommer absolut att plocka upp uppföljaren när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh, även om jag numera inte är så överdrivet förtjust i kärlekstrianglar så var ju denna riktigt intressant. Jag trodde faktiskt att Sidonia var intresserad i han den mesiga killen. Vilken tvist! Himla synd att Sidonia dog på riktigt i slutet.
  • Alltså… kan Nemesis inte tänka själv? Det var ju så uppenbart att det var Cygna som låg bakom allt. Istället så misstror hon Tyrus och lyssnar på drottningen som hon vet är grym och hänsynslöst. Gah! Det sänkte faktiskt bokens betyg för mig.

+ Miljö
+ Handling
+ Spänning
+ Tvister
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Tyrus
Bästa scen eller del: Spoiler [När Nemesis trodde att Sidonia var död]

Rekommenderar för:
Vill du ha en sci-fi med grymma karaktärer och där folk dör till höger och vänster så har du hittat rätt.

Andra delar i serien:
1. The Diabolic
2. The Empress
3. Titel ej bestämd

 

Tags: ,