Maureen Johnson – Truly Devious (serie-recension)

Ett par gamla och nya mord på en lyxig internatskola.

Serietitel: Truly Devious
Författare: Maureen Johnson
Antal böcker: 3 (Truly Devious, The Vanishing Stair, The Hand of The Wall)
Utgivningsår: 2018-2020

Tycke:
Fastnade väldigt fort för konceptet med en avlägsen internatskola för studenter som är begåvningar inom deras intressen. Huvudrollen Stevie är besatt av skolans ännu olösta kidnappnings/mord-mysterium som utspelade sig för över 80 år sedan och får nu chansen att försöka lista ut vem som är den skyldiga.

Stevie som karaktär gillar jag väldigt mycket. Hon känns trovärdig, gillar hennes tafatthet i sociala interaktioner och hennes imponerande kunskap inom kriminologi. Bikaraktärerna känns också levande (speciellt Nate och Janelle som är fina kompisar) och det är kul att alla är lite speciella. Handlingen lutar sig åt det långsammare hållet men böckerna är relativt korta så det gör inget.

I vanliga fall så brukar jag tycka att den första boken (i en trilogi) är den bästa men här är det faktiskt den sista! Författaren har gjort ett väldigt beundransvärt och imponerande jobb med att knyta ihop säcken på ett värdigt sätt. Det har varit en fröjd att följa Stevies resa från en mysterienörd med panikångest till en kompetent tjej som tror på sig själv och sina teorier.

Något som drar ner helhetsbetyget är romansen. Jag förstår inte den! Känslorna går från hat till attraktion bara sådär och det blev bara tråkigt när Stevie helt plötsligt förvandlas till en svettig geléklump så fort hennes dryga kärleksintresse kommer in i rummet. Sen tyckte jag även att det var väldigt konstigt och ganska framtvingat att polisen ibland beter sig som idioter ibland.

Som helhet så tycker jag att denna serie är riktigt genomtänkt och fängslande. De båda tidslinjerna knyts ihop på ett tillfredsställande sätt och det är bra driv genom hela berättelsen. Rekommenderas om man tycker om mysterier och mordgåtor.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Gah, att Stevie inte fick pengarna pga av att Alice egentligen är adopterad! Samtidigt som jag tycker att det är synd så förstår jag henne, hon har fått sin belöning i form av att hon har hittat svaret på gåtan. Och även om hon skulle ha fått pengarna så tror jag ändå att hon skulle ha skänkt dem till skolan.

 

Ruta Sepetys – The Fountains of Silence

Att leva i Spanien under Francos förtryck

Titel: The Fountains of Silence
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal: 512
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
År 1957 reser Daniel, en amerikansk aspirerande fotografjournalist till Madrid och lär känna vackra Ana. Men under Francos förtryck är inget säkert, inte ens deras spirande kärlek.

Tycke:
Denna är inte den första boken jag läser av Sepetys som är en mästare inom historiska romaner. Jag har nu kommit fram till att jag har svårt att fastna för historiska romaner om de inte innehåller något övernaturligt. Så det medelmåttiga betyget beror på mig och inte på boken för jag har egentligen inget att klaga på förutom att det är en dystopi där huvudrollerna inte gjorde någon revolution (yepp, jag har blivit skadad efter Hunger Games, Divergent och alla andra dystopiserier).

The Fountains of Silence handlar om hur det var att leva i Spanien under diktatorn Francos styre. Jag visste ärligt talat ingenting om den epoken i Spaniens historia. Det är lärorikt och både språket och karaktärerna är bra. Handlingen är realistisk (förutom möjligen en sak i spoilerdelen) och därmed tyvärr ganska ospännande för mig som föredrar episka strider och andnödsframkallande tvister.

Jag är imponerad över författarens research och hur levande hennes beskrivningar är. Gillar du historia så är det stor chans att du kommer att tycka om denna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att det blev ett litet väl för mycket sammanträffande att Daniels föräldrar adopterade just Anas systerdotter av alla tillgängliga barn i Madrid.  På tal om det, så himla hemskt att de rövade bort barnen från föräldrarna!
• Jag förstår inte varför inte Ana kontaktade Daniel tidigare om hon nu fortfarande var så kär i honom, hon kunde ju ha fått tag på honom via den andra journalisten (som jag har glömt namnet på).

 

Erin A. Craig – House of Salt and Sorrows

Tolv systrar som dör en efter en…

Titel: House of Salt and Sorrows
Författare: Erin A. Craig
Sidantal: 403
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Trots att Annaleigh redan har förlorat 4 systrar så tror hon inte att det vilar en förbannelse över familjen, men när märkliga saker händer så börjar hon att tvivla. Är det magi inblandat eller är det bara en klipsk mördare?

Tycke:
Jag visste inget om den här boken när jag började läsa men efter ett tag så fattade jag att det är en retelling av De tolv dansande prinsessorna. Den började helt okej och ett tag så trodde jag nästan att det skulle vara en deckare. Från att vara ganska så realistisk och vardaglig så blev den fram mot slutet mer och mer skruvad (alltså i form av spöken, magi och gudar) vilket jag hade lite svårt för att acceptera. Det kändes inte som att jag var tillräckligt insatt i världen, kulturen eller religionerna.

Stämningen är väl det jag gillar bäst, det är mystiskt och ibland faktiskt väldigt obehaglig (jag hade inte vågat se en filmatisering av den här boken, de sista kapitlen är ju rena rama skräckfilmen). Annars så kände jag varken något för karaktärerna eller för romansen. Förmodligen beror detta på att huvudrollen tvivlade en massa hela tiden och det gjorde även att jag som läsare inte kände att jag kunde lita på någon eller något.

En helt okej bok, men inte så mycket mer än så för min del.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Uh… så Fisher  gick omkring som ett lik hela tiden? Hur mäktig är Kosamara egentligen? Med tanke på att Fisher har gått runt i stan så måste hon ju har manipulerat massor av folks tankar. Och vad gjorde Fisher på fyren? Väntade på Annaleigh och Cassius?
• Jag som trodde att styvmamman för en gångs skull inte är den onda/skyldiga i berättelsen… deras farsa verkar dock inte vara någon helgon heller, alkoholist och ligger runt med tjejer i sina döttrars ålder.

 

Holly Jackson – A Good Girl’s Guide to Murder

Ett skolarbete om ett tragiskt mord

Titel: A Good Girl’s Guide to Murder
Författare: Holly Jackson
Serie: A Good Girl’s Guide to Murder #1
Sidantal: 433
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Den ambitiösa studenten Pippa bestämmer sig för att gräva i ett 5år gammalt mord som sitt slutprojekt i skolan. Hon har dock inte väntat sig att hennes efterforskningar faktiskt väcker fler frågor än vad de besvarar.

Tycke:
Titeln är så lockande att jag bara var tvungen att läsa den här boken. Hade egentligen inga större förväntningar men den visade sig vara riktigt bra!

Huvudrollen Pippa är så himla härlig och extrem. Hon påminner faktiskt lite om mig själv, i alla fall när det gäller att skriva uppsatser och googla på saker. Hon hänger med i tekniken och jag uppskattar att så mycket av hennes undersökningar sker via social media och textmeddelanden, det känns helt enkelt som hon hänger med i tekniken och att berättelsen utspelar sig i nutid.

Handlingen berättas genom Pippas journaler samt ”vanlig” berättande text. Av någon anledning så gillade jag journaldelen mycket mer än den vanliga delen, antagligen för att berättarrösten är mycket mer personlig där.  Mysteriet var bra och spännande, jag var fängslad hela vägen och kunde inte lista ut hur det hela låg till i förväg. Romansen gav inte direkt något pirr men det är okej för det låg ingen fokus på den.

Tror att denna var tänkt som en fristående bok men den blev så bra att författaren kommer att ge ut tre böcker till.  Håller tummarna att uppföljarna är minst lika bra som denna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Trodde (och hoppades på) att Pippa skulle bli som John Wick efter att mördaren dödat hennes hund höhö, men stackars vovve ☹  
• Åh… jag hade ju faktiskt hoppats på att Andie skulle vara vid liv. Men så sjukt att Elliott inte har fattat att tjejen han låste in inte är Andie! Tycker så himla synd om Grace som nästan har förlorat hela sin familj.  

 

Katie Lowe – Vredens gudinnor

Därför bör man inte experimentera med ockulta ritualer

Titel: Vredens gudinnor (original: The Furies)
Författare: Katie Lowe
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Efter sin systers och faders bortgång börjar Violet på en privatskola där hon blir invald i ett hemligt sällskap som studerar kvinnors roll i historien och myter. Snart börjar Violet undra om hon verkligen kan lita på sina nya vänner eller om de bara utnyttjar henne.

Tycke:
Den här har så mycket potential, jag menar: en tjej med tragisk bakgrund som börjar på en berömd privatskola med hemliga sällskap och ockulta ritualer. Dessutom så är en av eleverna spårlöst försvunnen, en tjej som liknar huvudrollen. Det låter som en bok för mig.

Dock så tog det inte lång tid innan jag blev besviken. Istället för systerskap och rättvisa/hämnd så fick jag snarare avundsjuka, droger, besatthet och lögner. Huvudrollen Violet är blek och de spännande delarna räcker inte för att balansera ut de trista historielektionerna. Vänskapen mellan tjejerna är giftig och jag förstår inte ens varför de är kompisar med varandra, känns bara patetisk och desperat.

Så nej, tyvärr ingen ny favorit även om jag gillar mysteriet och det makabra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Hm, så det var Nicky som dödade Emily via sin ritual pga att hon var avundsjuk… herregud… O Violet råkade döda Robin med Belladonnan? Slutet kändes bara konstigt.  

 

Kim Ligget – The Grace Year

Som Flugornas herre fast med sextonåriga flickor

Titel: The Grace Year
Författare: Kim Ligget
Sidantal: 416
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Tierney vill inte bli vald till någons fru, men innan dess måste hon överleva The Grace Year. Alla byns sextonåriga flickor blir inlåsta i en inhägnad i skogen i ett år så att de blir av med sin vilda magi. Men finns magin på riktigt? Eller är det något annat som dödar dem en efter en?

Tycke:
Förmodligen en av årets bästa böcker. The Grace Year är mystisk, fängslande, spännande och feministisk. Konceptet med att låta ett gäng 16-åriga tjejer överleva ute i skogen är superintressant, liksom den dystopiska världen. Det är inte första gången jag läser dystopier där män ”härskar” över kvinnor, men den här är första som har en så stark och bra feministisk anda.

The Grace Year är en bok man helst inte ska veta särskilt mycket om innan man läser, det blir mer spännande då. Därför skriver jag inte så mycket här utan tar upp resten i spoilersektionen. Men vill ni ha en riktigt bra bok med en stark huvudroll och spännande premiss så rekommenderar jag denna starkt.

Och just ja, denna kommer ut på svenska i mars i år med titeln Det sextonde året.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Omg, fattade inte att Tierney var gravid förrän hon visade upp magen i byn. Så himla snällt av Michael att säga att barnet är hans. Kan inte fatta att Tierney inte har märkt av hans känslor tidigare.
• Tyckte att det blev lite ologisk att ingen annan jägare förutom  Ryker hade chansen att döda Tierney flera gånger. Och de blev kära i varandra lite väl snabbt också. Nåja, det förde iallafall berättelsen framåt.
• Undrar varför mamman inte talade i mer klartext till Tierney? Var hon rädd att Tierney inte var tillräckligt mogen? Känns ju lagom grymt att göra så mot sina döttrar när hon ändå visste om att vattnet i brunnen var giftigt. Älskar iaf att Tierneys familj är goda och gör i hemlighet uppror mot orättvisorna i samhället.

 

Rachael Lippincott – Five Feet Apart

Att aldrig kunna röra den man älskar

Titel: Five Feet Apart
Författare: Rachael Lippincott
Sidantal: 288
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Stella har cystic fibrosis och blir kär i Will, en annan pojke i sjukhuset. Problemet är att Will också är sjuk. Och de måste hela tiden hålla ett säkert avstånd till varandra, annars riskerar de att sätta varandras liv i fara.

Tycke:
Åh herregud, vad jag grät till den här boken. Det är visserligen bara i början av året men jag är väldigt säker på att denna kommer att ta hem priset ”Boken som har fått mig att gråta mest”. Jag blir alltid så himla berörd av böcker som handlar om dödssjuka ungdomar, det är bara så himla sorgligt och får mig att vara tacksam över allt jag har. Detta känns också extra aktuellt nu i Corona-tider.

Stella är en superpositiv karaktär som jag vill bli kompis med. Först var hon lite väl glättig för min smak men sen förstår man att hon beter sig som hon gör för att inte oroa andra, speciellt sina föräldrar. Älskar också faktumet att hon är en utvecklare och brinner för sin uppgift. Will fick jag ingen bra bild av i början, han är ju i princip Stellas destruktiva motsats. Men ju mer man lär känna honom desto mer förstår man mer om hur han tänker och det dröjde inte längre förrän även han vann en bit av mitt hjärta.

Egentligen så är boken lite väl överdramatisk och det skriker instalove om det. På något märkligt sätt så störde jag mig inte alls på det utan tyckte om att deras relation gick framåt och deras känslomässiga berg-och-dalbana. Några negativa recensioner som jag har sett säger att författaren har gett en romantiserad bild av cystic fibrosis och det kanske stämmer, trots att Stella och Will är allvarligt sjuka så kan de ändå springa runt i sjukhuset och hittar på saker hela tiden. Så ja, trovärdighet är väl inte boken starkaste sida om man tänker efter, men den är skriven på ett så lättläst och inbjudande sätt så att jag har överseende med det.

Tycker ni om The Fault in Our Stars så lär ni gilla denna också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Aw, scenen där de fick veta att Wills behandling inte funkade krossade mitt hjärta. Så realistiskt och hjärtskärande att det är mamman som bryter ihop av nyheten och det är Will som får trösta henne fast det är han som är sjuk.
• Puh, var så rädd att Stella och Will skulle också dö. (åhh, stackars Poh). Tyckte att det var så otroligt dumt och onödigt av Stella att riskera sitt liv på isen, tur att det slutade bra ändå. Blev lite förvånad över att Abbys ande dök upp, kändes inte som det passade in men samtidigt så tyckte jag att det var ganska fint.
• Vet inte var jag tycker om mötet på flygplatsen. Det är fint att de träffas igen men å andra sidan så kvarstår problemen. Will är fortfarande smittsam. Ska de inleda en relation fast de inte får vara nära varandra eller ska de strunta i farorna och röra vid varandra ändå.

 

Elizabeth Acevedo – With the Fire on High

En matlagningskurs som förändrar liv.

Titel: With the Fire on High
Författare: Elizabeth Acevedo
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
17-åriga Emoni kämpar med att få ihop tiden och ekonomin till att ta hand om sin tvååring, skolan och matlagningskursen som hon har drömt om.

Tycke:
Vilken mysig bok! Det är första gången jag läser en berättelse där mat och matlagning har så stor fokus. Att huvudrollen dessutom är en 17-årig mamma gör den mer intressant. Handlingen kretsar mycket kring Emonis vardag och hennes sista år i gymnasiet. Det är en del spanska fraser i texten och jag är tacksam över att jag faktiskt har läst två år spanska.

Emoni är beundransvärd, inte bara att hon är fantastisk på att laga mat, hon kämpar hårt mot sina mål och även om hon ibland kan dra slutsatser för fort så är det lätt att gilla henne. Jag förstår inte hur hon orkar med både skolan, extrajobb och att vara mamma samtidigt. Jag kände mig stressad genom att bara läsa om hennes dag.

Var det något jag tyckte var onödigt så var det tyvärr romansen. Tycker att Emoni (och berättelsen) redan hade tillräckligt med drama, det plötsligt intresset från Malachi kändes ganska onödigt.

Att läsa With the Fire on High gjorde mig både glad och hungrig. Precis som att Emoni vet vilka kryddor man ska använda så vet författaren hur hon ska få sina läsare varma inombords.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Var orolig över att Emoni skulle tacka nej till sin plats i skolan för hon verkade så negativ mot den. Tur att hon bestämde sig för att plugga vidare samtidigt som hon jobbar på en bra restaurang.   
• Jag är glad över att även Abuela och Tyrone fick karaktärsutveckling. Så söt att Abuela träffar en ny kärlek och Tyrone mognar till en bättre pappa.  

 

Oyinkan Braithwaite – My Sister, the Serial Killer

Att vara syster med en hemlig seriemördare

Titel: My Sister, the Serial Killer
Författare: Oyinkan Braithwaite
Sidantal: 226
Utgivningsår: 2017

Kort beskrivning:
Korede börjar bli trött på att vara den som städar undan efter sin lillasyster Ayoola som har en tendens att döda sina pojkvänner.

Tycke:
Jag gillar oftast udda och makabra handlingar och denna föll mig verkligen i smaken. Att den dessutom var kort och spännande gjorde att jag läste ut boken på en dag vilket inte händer ofta längre.

Dock så hade jag hoppats på lite mer av karaktärerna, de fick inte riktigt nån utveckling och eftersom jag precis har läst Stepsister så störde jag mig enormt mycket på att alla älskar Ayoola bara för att hon var supersnygg och späd. Jag gillar att författaren har gett Korede och Ayoola en uppväxt som faktiskt kan förklara varför båda blev som de blev, men det var något som saknades för att jag skulle fastna för dem.

Den lilla inblicken i nigeriansk kultur och samhälle var uppfriskande och jag blev påmind om hur sällan jag läser böcker som utspelar sig någon annanstans än i Nordamerika och Europa (om man inte räknar med fantasyvärldar då).

Så ja, vill ni ha en annorlunda berättelse så har ni en. Den är faktiskt inte särskilt blodig (med mina mått) så den passar de flesta.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Blir så frustrerad på att ingenting ändrades. Korede fortsätter att skydda Ayoola som kommer undan med allt! Hade hoppats på att Korede skulle ta sitt förnuft till fånga och låta Ayoola ta ansvar för sina handlingar. Skönt att Korede inte slutade ihop med Tade iaf, han var ju ändå inget att ha. Tvivlar dock på att Ayoola kan fortsätta mörda sina killar, nån gång så måste hon ju bli fast.

 

Margaret Rogerson – Sorcery of Thorns

En värld där böckerna lever.

Titel: Sorcery of Thorns
Författare: Margaret Rogerson
Sidantal: 453
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Elisabeth, en juniorväktare på ett magiskt bibliotek blir inblandad i en attack. Tillsammans med magikern Nathaniel och hans omänskliga betjänt Silas blir de insnärjda i en konspiration.

Tycke:
Åh wow, den här boken är så bra! En av de bästa fristående ungdomsfantasyböckerna jag har läst faktiskt. Levande böcker, magi, demoner, mysterium och humör författaren vet verkligen hur man få mig på fall.

Elisabeths resa från en naiv bokälskare till en kämpe som inser att gränsen mellan godhet och ondska inte alltid är tydlig är en fröjd att följa. Tillsammans med Nathaniels självgodhet och Silas perfektionism är de en dynamisk och mycket underhållande trio. Romansen är bra, men mitt hjärta bankar lite extra för relationen mellan Nathaniel och Silas (någon mer som tänkte på Kuroshitsuji/Black Butler?).

Handlingen är till min stora glädje inte så förutsägbar (ett återkommande problem när man har läst för många böcker inom samma genre) och var hela tiden spännande. Man fick inte riktigt några djupare detaljer om magisystemet och världen men det behövdes inte heller.

Det är inte ofta jag önskar mig en uppföljare men när det gäller Sorcery of Thorns så gör jag verkligen det. Jag är inte redo att skiljas från karaktärer och världen än! Snälla Rogerson, kan vi få en bok till med Elisabeth, Nathaniel och Silas? Eller skriv åtminstone en annan bok som utspelar sig i samma värld, så länge den innehåller levande bibliotek och böcker så lär jag gilla den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jaaaaa, Silas kom tillbaka!!! Jag tolkar iaf den sista meningen så. Nathaniel skulle ju inte vara densamma utan honom, jag menar, han gick från att bli en av stadens mäktigaste magiker till en magilös krympling, han behöver Silas!
• Åhh, mina ögon tårades när jag läste om böckerna som offrade sig själva.