Minirecensioner – Slutet för mytologiskolan och alkoholmissbrukande halvänglar med australiensk familjedrama

Titel: Killer Frost
Författare: Jennifer Estep
Serie: Mythos Academy #6
Sidantal: 371
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Slutstriden mot Loki och hans odugliga anhängare.

Tycke:
Halleluja, nu har jag (äntligen) tagit mig igenom serien. Det har varit en stundtals frustrerande men väldigt underhållande resa. Jag kommer väl förmodligen inte att känna någon större saknad men det har varit trevligt att få lära känna Gwen och hennes kompisar.

Boken flöt på i samma stil som de andra böckerna. Det är snabbläst och okomplicerat. Tycker att Gwen betedde sig väldigt omogen och självisk under en större del av boken. Hon blev dock bättre senare så i slutändan så var det okej. Annars så är Lokis anhängare fortfarande lika värdelösa som vanligt. Tycker faktiskt lite synd om Loki som bara står där och skriker sig hest medan hans undersåtar bara misslyckas gång på gång.

Eftersom det är sista boken så är det också mer action i den här jämfört med de andra böckerna. Det är också därför jag la märke till att författaren faktiskt inte är så bra på att skriva action-scenerna. Låt mig ge er ett par exempel:

Clas-clash-clang! Clash-clash-clang! Clash-clash-clang!
Caw-caw-caw. Caw-caw-caw. Caw-caw-caw.
CLASH!
Crack. Crack-crack. Crack.
Bang. Bang. Bang. BANG!

Snacka om spännande beskrivningar va? Nu kom dessa ”ljud-beskrivningar” faktiskt inte direkt efter varandra utan det är lite beskrivande text mellan dem. Men ni förstår vad jag menar.

Allt som allt, en trevlig avslutning på en trevlig serie. Mythos Academy är en serie man ska slöläsa och inte fundera så mycket över trovärdigheten. Rekommenderar den till er som vill ha något lättsmält och övernaturligt.

Betyg: 6/10

Andra böcker i serien:
1. Touch of Frost
2. Kiss of Frost
3. Dark Frost
4. Crimson Frost
5. Midnight Frost
6. Killer Frost

Extraböcker:
0.5. First Frost
1.5. Halloween Frost
4.5. Spartan Frost

________________________________________________________________________________

 

Titel: The Piper’s son
Författare: Melina Marchetta
Serie: Saving Francesca #2
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2010

Minihandling:
Tom är helt förkrossad över sin farbrors död och hela familjen faller samman.

Tycke:
Jag börjar gilla Melina Marchetta mer och mer! The Piper’s Son är en fristående fortsättning på Saving Francesca (eller bara Francesca som den heter på svenska). Den här gången står rampljuset på Tom (en av Francescas klasskamrater i gymnasiet) och handlingen tar vid 4 år efter avslutningen i förra boken. Egentligen så kan man väl inte kalla den här för en ungdomsbok med tanke på att Tom numera är 20+ och den andra huvudrollen är hans gravida moster som närmar sig 40 år.

På tal om Tom moster så blev jag överraskad över hur mycket jag gillade att läsa från hennes synvinkel. Hon är både bitter och stark på samma bok vilket gör henne till en fascinerande karaktär. Relationerna i boken är som ett tilltrasslat garnnystan och det gäller att vara fokuserad för att förstå hur det ligger till. Man får dock sin belöning sen för när man väl lär känna karaktärerna så är boken hjärtekrossande. Författaren är bara så bra på att beskriva känslor och det är så lätt att leva sig in i deras situation. Har tappat räkningen på hur många gånger mina ögon tårades.

När det gäller Tom själv så var han inte direkt min favorit i Francesca och jag kan väl inte direkt säga att jag gillar honom i den här. Han är bara så feg när det kommer till att visa känslor! Istället så sårar han andra och det får mig att vilja ruska om honom ordentligt. Det var riktigt trevligt att återse Francesca och resten av gänget. Saknar Jimmy!

Precis som resten av Marchettas böcker är den här starkt karaktärsbaserad och det händer inget särskilt spännande eller action-aktigt. Det tar tid att komma in i boken men sen blir den riktigt berörande. Hoppas nu att författaren kommer att ge ut en bok om Jimmy också!

Betyg: 7/10

Andra delar i serien (De är kompanjonsböcker så man behöver inte läsa dem i ordning):
1. Saving Francesca
2. The Piper’s Son

________________________________________________________________________________

Titel: Sweet Reckoning
Författare: Wendy Higgins
Serie: The Sweet Trilogy #3
Sidantal: 379
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Nu stundar det för slutstrid! Kommer Anna och gänget att kunna besegra demonerna?

Tycke:
Himla bra den här serien är! Innan jag började läsa första boken så trodde jag att det skulle vara en typisk paranormal romance med mycket missförstånd och ångest. Så fel jag hade! Visst, det fokuseras mycket på relationerna men Anna är en så uppfriskande och mysig karaktär att man bara vill läsa om allt hon gör.

Serien, speciellt den sista boken, är väl egentligen mer New Adult än Young Adult. Huvudrollen går på högskolan och det förekommer en del mer vågade scener än vad man brukar hitta i en ungdomsbok. Attraktionen mellan Anna och Kaidan är väldigt bra beskrivet, sexigt utan att det blir sliskigt. Det är även en hel del humor då alla deras vänner märker hur tända de är på varandra, haha, snacka om pinsamt.

Utan att spoila något måste jag bara nämna ett namn som förekommer i boken: Onani. Brast ut i skratt när jag läste det. Haha, det är väl säkert ett vanligt namn i Afrika men som svenskspråkig så var det väldigt svårt att hålla minen när det nämndes flera gånger i texten. T.ex. ”I reached my hand out to Onani”, etc.

Kort sagt, ett väldigt tillfredsställande slut på en mycket trevlig serie. Rekommenderar den framförallt till er som vill ha en nytändning på paranormal romance.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Sweet Evil
2. Sweet Peril
3. Sweet Reckoning

Extraböcker:
4. Sweet Temptation

 

Som tjej i en pojkskola

En bok som började långsamt men slutade på topp!

Titel: Francesca (original Saving Francesca)
Författare: Melina Marchetta
Sidantal: 250
Utgivningsår: 2013 (original 2003)

Handling:
Francesca vantrivs på sin nya skola. Med tanke på att det är en pojkskola som nyligen öppnats upp för flickor så är de bara trettio tjejer totalt och flera hundra killar. Det kanske låter som ett drömscenario för en tonårstjej men verkligheten är långt därifrån. Killarna är respektlösa och tjejerna blir ständigt kränkta. Hon har dessutom inga kompisar i den nya skolan och känner ingen trygghet. Det värsta av allt är nog att hennes irriterande och superenergiska mamma plötsligt blir sängliggandes och inte orkar göra någonting. Francesca får inga förklaringar och känner hur hon tappar greppet om livet. Ingen förstår henne, ingen vill prata med henne. Finns det någon som kan rädda Francesca?

Tycke:
Francesca är en bok som har fått lysande recensioner men eftersom jag personligen inte förstod mig på storheten i Jellicoe Road så hade jag inte så höga förväntningar på den.

Och till en början så var mina farhågor sanna. Jag fastnade varken för karaktärerna eller handlingen. Francesca tyckte jag var en tjej som var alldeles för bitter och klagade för mycket, dessutom så fattade hon inte att hennes så kallade “gamla kompisar” bara var ytliga bitchar. Tyckte även att familjesituationen hemma kändes överdrivet och att ingen gjorde rätt saker. Så tuffade det på i ca 150 sidor. Sedan BAM! Plötsligt var jag superfäst vid karaktärerna och alla deras känslor träffade mig rakt i hjärtat. Jag överdriver inte när jag säger att vartenda kapitel fick mina ögon att tåras. Var helt utmattad av gråt när jag väl hade läst klart boken. Det är så fina och trovärdiga förhållanden och äntligen så förstår jag var folk menar när de hyllar Melina Marchetta!

Nu i efterhand så vet jag fortfarande inte vad det var som hände i den sista tredjedelen av boken som fick mig att älska den så mycket. Kanske var jag bara för trött eller stressad när jag läste början att jag levde mig inte in i boken? Hur som helst så älskar jag familjerelationen. Att Francesca och brorsan stod varandra så nära. Att hon tar ut sin ilska på sin pappa för att hon inte vet vad hon ska göra. Att hon sedan ångrar sig och inser hur viktig familjen är för henne. Många människor, inklusive mig själv, tar sina föräldrar för givet. Man inser inte hur viktiga de är innan något händer. Det tycker jag att författaren har fått till väldigt bra.

Vänskapsrelationerna i boken är också helt underbara. Jag tycker om att författaren både har fått med de falska vännerna och de riktiga. Och även vänskapen mellan killar och tjejer! Alla killar behöver inte vara kärleksintressen även om man umgås med dem i tid och otid.

Det finns inte så mycket att säga om handlingen eftersom den inte har någon tydlig handling. Det är helt enkelt en “ung-flicka-växer-upp”-bok och är tungt karaktärsbaserad. Den svenska översättningen flyter på bra men jag kan nog tänka mig att boken är ännu bättre på sitt originalspråk.

Som betyg får boken en 7:a. Jag skulle säga att början och mitten bara låg på en 5:a medan sista tredjedelen är en 9:a. Som tidigare nämnt så tyckte jag inte att Jellicoe Road var någon fantastisk upplevelse men nu är jag sjukt sugen på att läsa om den. Eller rättare sagt, jag vill läsa mer av Melina Marchetta!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åh gud vad jag grät när pappan hämtade Francesca och bara kramade om henne. Och sen när mamman hämtade henne på skolan. Så himla glad och berörd jag var!

Berättarröst: +1
Karaktärer: +1

Mest intressanta karaktär: Jimmy
Bästa scen eller del: De sista 75 sidorna.

Rekommenderar för:
Tycker du om karaktärsdrivna böcker om en ung flicka som växer upp så lär du gilla den här.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något spännande eller actionfyllt.

Betyg: 7/10

Andra böcker jag har recenserat av författaren:
Jellicoe Road

Andra versioner av omslaget

 

Den vackraste vägen i världen

Det är jobbigt att bli besviken på en bok, speciellt när alla andra verkar älska den. 

Titel: Jellicoe Road (Original: On the Jellicoe Road)
Författare: Melina Marchetta
Sidantal: 419
Utgivningsår: 2010 (Original 2006)

Handling:
Varje år sker ett krig om territorium mellan studenterna på Jellicoeskolan, kadetterna och ungdomarna i byn. I år har ledarrollen för Jellicoeskolan fallit på 16-åriga Taylor. Taylor är motvillig till rollen men tar på sig den ändå. Hon är inte överdrivet populär på skolan och kan inte ens lita på personerna på sin egen sida. Inte bättre blir det när hon upptäcker att ledaren för kadetterna är Jonas, en kille hon träffade och rymde bort med när hon var 14. Men det värsta av allt är nog ändå att Hannah, den enda vuxna människan som Taylor litar på, är spårlöst försvunnen.

 

Omdöme:
Jellicoe Road är en bok jag har hört mycket gott om, boken har vunnit många priser och på Goodreads har den det imponerande betyget 4,24. Med andra ord så är det antagligen inget fel på boken, felet ligger hos mig.

Jag är nog den enda i världen som tycker att boken är ytterst förvirrande. Man följer två separata tidslinjer och handlingar samtidigt, den ena handlar om Taylor och den andra handlar om fem ungdomar. Jag blandade ihop namnen på de fem ungdomarna hela tiden och jag även nu efter att ha läst ut boken så har jag inte fullt koll på vilken relation de har till varandra. Jag tyckte även att bytena av tidslinjerna förstörde mer än vad de tillförde för jag hade svårt att minnas vad som hade hänt sist.

Oftast så uppskattar jag att man kastas in i handlingen direkt men här var det totalt kaos. Man förstod att det var krig och först trodde jag att det här var någon alternativ värld där ungdomar varje år ska slåss till döds mot varandra (läst för mycket Hunger Games? 🙂 ), men det visar sig snart att detta sker i vår värld och jag blev ännu mer förvirrad. Efter ett tag så insåg jag att det var någon typ av blodig lek och på helgerna så pausas kriget och Taylor och ledarna för de andra sidorna umgås med varandra som kompisar… eh?

Språket är väldigt bra och tillför en nostalgisk känsla över berättelsen. Man anade längtan och sorgen som alla gömde inom sig. Tycker att den påminner till en del om Maggie Stiefvaters (författarinnan till The Wolves of Mercy Falls) språk då båda är väldigt poetiska. Jag gillar Taylors berättarröst men däremot så gillar jag inte det allvetande berättarperspektivet som används när de fem ungdomarna kom i fokus. Det hände rätt ofta att jag inte ens förstod i vems huvud jag befann mig i.

Det var inte förrän i slutet som jag började förstå vad berättelsen handlar om. När man väl var inne i berättelsen så var den helt fantastisk och jag blev till och med tårögd för vissa delar var så vackra. Jag skulle nog behöva läsa om boken en gång till för att uppskatta den men tid är dyrbar och jag har mängder av andra böcker att läsa i hyllan.

Näh, Jellicoe Road gav mig inte den läsupplevelsen jag hade väntat mig. Jag tycker inte att den är dålig men anser inte att den är så bra som alla säger. Men låt inte min recension avskräcka er för jag vet att många andra fullkomligt älskar den här boken.

Språk: +1
Förvirring: -1
Slut: +0,5

Betyg: 5,5/10