RSS

Category Archives: Ann Brashares

“Hej, jag kände dig förra livet, ska vi bli tillsammans igen?”

En raggningsreplik som bara fungerar i böcker?

Titel: My Name is Memory
Författare: Ann Brashares
Sidantal: 401
Utgivningsår: 2009

Handling:

Alla människor lever, dör och återfödds. Daniel är inget undantag, men han har en speciell gåva, nämligen att kunna komma ihåg alla sina tidigare liv. För tusen år sedan träffade han flickan Sophia som han sedan inte har kunnat glömma. Utan att kunna hjälpa det blir Daniel både besatt och förälskad i henne men i vartenda liv är det något som skiljer dem åt. Att flickan aldrig minns honom efter varje återfödseln är också ett problem. Nu möts de igen som skolkamrater har Sophia inga minnen av vem Daniel. Kan kärleksparet äntligen få varandra eller kommer livet att skilja dem åt igen?

 

Omdöme:
Fin på ytan men tom inuti, det är ungefär vad jag tycker om boken. Jag vill inte vara negativ men en tråkigare bok blir nog svårt att hitta. Allting sker i snigelfart och jag kom på mig själv att gäspa flera gånger under läsningens gång. Hade det inte varit för att jag är envis och vill avsluta allt som jag har påbörjat så skulle jag ha gett upp för länge sen.

My Name is Memory skiljer sig lite från andra böcker i samma genre genom att inte ha med någon kärlek vid första blick. Eller jo, på ett sätt så finns det med men det Daniel har ju faktiskt varit kär i henne i cirka 1000 år så det räknas inte som insta-love tycker jag. Dock tycker jag att Lucys dragning till Daniel gränsar till stalkning. Hon attraheras av honom så fort hon ser honom men gör sedan ingenting åt det. Hon bara tänker på och spanar in honom i 10 månader. Sen vid skolavslutningsbalen så hoppas hon ändå på att han ska bjuda upp henne fast de aldrig har pratat med varandra. Dream on girl, verkligheten funkar inte så. Men eftersom det är en bok så sker givetvis det overkliga, i ett mörkt rum brister Daniel ut en kärleksförklaring och de börjar hångla.

Man kan ju tro att boken kan sluta där men näh, det är bara början. För sen kommer Lucy på att det här kanske inte är så normalt ändå och drar sig ur. Daniel blir förkrossad och istället för att gå framåt så går historien bakåt, bokstavligt talat. Jag vet inte om det bara är jag som inte var på rätt läshumör för jag tyckte att alla “dåtidsscenerna” var ganska så tråkiga. Jag förstår att hela berättelsen bygger på att Daniel minns alla sina liv men ärligt talat så var jag inte så intresserad av att läsa om dem allihopa. Minst halva boken, om inte mer, gick åt till att beskriva Daniels äldre liv och hur han ibland mötte eller inte mötte Sophia/Lucy.

Jag tyckte varken att Daniel eller Lucys karaktärer var intressanta nog. Speciellt Daniel begrep jag mig inte på. Han har letat efter Sophies själ i 1000 år, sen när han äntligen hittat henne så ger han upp så lätt. Är hans kärlek till henne så svag? Sen vet jag inte riktigt om det är tänkt att den här boken ska vara en YA, det är ju typ bara i första kapitlet som huvudkaraktärerna är tonåringar, i resten av boken är de vuxna.

Kort sagt så gillar jag inte boken. Den var alldeles för händelselös och den lilla konflikten i slutet kändes ganska onödigt och helt ärligt talat så förstod jag inte ens vad de höll på med. Det här är beviset på att man inte ska döma en bok efter omslaget.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Förstod inte riktigt varför de var tvungna att skiljas åt på grund av att brorsan var efter dem. Det är inte så att han är Voldemort eller så. Kan de inte bara hålla sig undan från honom, alternativt ber polisen arrestera honom?

 

Karaktärer: -0,5
Trovärdighet: -0,5
Takt: -2

Mest intressanta karaktär: Jadu, Ben kanske?
Bästa scen eller del: Början, då hade jag inte tappat intresset än.

Andra böcker som jag kom att tänka på under läsningens gång:
Fallen av Lauren Kate – Odödlig kärlek och reinkarnationer och sånt.

Betyg: 2/10

Advertisements
 

Tags: , ,

Byxorna har stått otvättade i ett år…

…och ändå så fortsätter tjejerna att använda dem

Titel: The Second Summer of the Sisterhood
Författare: Ann Brashares
Serie: The Sisterhood of the Traveling Pants #2
Sidantal: 462
Utgivningsår: 2003

Handling:

Sommaren är här igen och det är dags att ta ut de jeansen som passar alla tjejerna i gänget. Istället för att vara en lugn och avslappnad sommar så får tjejerna nya personliga problem. Carmens mamma är kär på nytt och beter sig som en pinsam fjortis. Bridget får veta att hennes pappa har gömt mormoderns brev till henne och bestämmer sig för att hälsa på sin gamla släkting, fast under en annan identitet. Lena kan inte komma över sin grekiska kärlek Kostos och Tibby får nya vänner i filmskolan. Fyra bästisar, ett par jeans och en till oförglömlig sommar tar sin början.

 

Omdöme:
Sakta men säkert så betar jag av en av de mest lästa och älskade tjejböckerna i nutid. Jag gillade den första boken i serien och The Second Summer of the Sisterhood var ungefär så som jag hade förväntat mig, mysigt, härligt, sorgligt och glatt på samma gång.

Det som både är bokens styrka och svaghet är de fyra olika karaktärerna. Var och en av dem upplever problem som de både delar och inte delar med varandra. Det är väldigt intressant att läsa om hur de hantera situationen men ibland så hoppar berättarrösterna väldigt mycket. Någon kan ha så kort som en sidas PoV och sedan växlas det över till någon annan. Flera gånger så upplevde jag att det som störande, men i överlag så tycker jag att Brashares hanterar de olika berättarrösterna väldigt bra.

Förra boken gillade jag Lena bäst men i den här så blev Bridget min favorit. Tyckte dock att det var lite förvirrande i början när hon ibland nämndes som Bee och ibland som Bridget. Fattade först inte att det var samma person. Tibby har jag personligen aldrig fastnat för, tycker att hennes delar var ganska tråkiga i den här boken och även den i den första. Jag skulle förmodligen ha älskat dessa böcker ifall jag läste dem när jag var 14-15, nu har jag inte lika lätt att relatera mig till tjejerna och deras problem.

Slutordet är att det är en väldigt mysig serie och jag kan förstå varför den är så populär. Jag tycker dock att den är lite utdaterad för vissa saker som tjejerna gör, t.ex. skriver brev till varandra känns lite gammaldags. Detta är dock helt förståeligt med tanke på att böckerna gavs ut för cirka 10 år sedan. Kommer förmodligen att läsa nästa bok i serien om ett par månader när jag har rensat lite bland mina olästa böcker 🙂

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • OMG, hur idiotisk är inte Kostos?!! För det första så tycker jag att sex vid den andra träffen är lite för snabbt och dessutom så använde de inget skydd! Arghhhh, blir så sur på honom. Näh, Lena förtjänar verkligen någon bättre. Hmpf, nåja, han tar i alla fall ansvar för sina handlingar vilket är bra.

Karaktärer: +0,5
Berättarröst:+0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Bridget
Bästa scen eller del: Spoiler [När Lena fick veta att Kostos var gift]
Minnesvärt citat: Nothing is too wonderful to be true.

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. The Sisterhood of the Traveling Pants
2. The Second Summer of the Sisterhood
3. Girls In Pants
4. Forever in Blue
5. Sisterhood Everlasting

 

Tags: , , ,

Fyra tjejer som delar på ett par jeans

Väldigt systerligt… eller bara väldigt ohygieniskt. 

Titel: The Sisterhood of the Traveling Pants (sv. Systrar i jeans)
Författare: Ann Brashares
Serie: The Sisterhood of the Traveling Pants 1
Sidantal: 394
Utgivningsår: 2001

Handling:
För första gången på länge ska kompisgänget inte tillbringa sommaren ihop. Carmen ska hälsa på sin pappa, Bree ska på fotbollsläger, Lena ska till Grekland och Tibby ska vara ensam kvar i staden och jobba. Strax innan de skiljs åt hittar de ett par jeans som på något magiskt sätt passar alla perfekt trots att de har olika kroppsformer. De bestämmer sig för att skicka byxorna mellan varandra under sommaren. På det sättet kommer att känna en del av gemenskapen även om alla är på varsitt håll.

 

Omdöme:
Den här känns som en bok som alla har läst utom jag. Ärligt talat så hade jag inte så höga förväntningar när jag började läsa och prologen var knappast lockande. Att läsa en hel sida om hur ett par byxor såg ut är inte riktigt en bra början på en bok i mina ögon. De första kapitlen var ett enda virrvarr av namn, personligheter och utseendebeskrivning och jag hade ingen koll på vem som var vem. Ytterligare några kapitel senare var jag fast och ville inte sluta läsa.

The Sisterhood of the Traveling Pants är en bok som jag tycker börjar dåligt men blir snabbt mycket bättre. Så fort man lär känna karaktärerna så gillar man dem och bryr sig om vad de råkar ut för sig. Alla fyra upplever något under sommaren som påverkar dem och det är riktigt intressant. Jag tycker till och med att boken är för kort för det känns som att var och en av händelserna kan vidareutvecklas till en hel bok i sig.

Största delen av boken är skriven i 3:e personsform men det finns även bitar skriven i allvetande-form, samt jag-form. Tycker att övergångarna mellan berättandeformerna fungerar och bäst tycker jag om epilogen där Carmen (på ett ganska poetiskt sätt) berättar om hur hon uppfattar att sommaren har varit.

Berättelsen känns väl inte helt up-to-date och det är förståeligt med tanke på att den gavs ut för mer än 10 år sen. Hur många ungdomar skickar riktiga brev till varandra nu för tiden? Och måste det inte vara väldigt dyrt med portot? De skickar ju till och med jeansen utomlands!  Nåja, det kanske var billigare att skicka paket förr.

The Sisterhood of the Traveling Pants är en mycket härlig överraskning. Jag ville först ge den ett högre betyg men så minns jag hur dålig början är så den får nöja sig med 6,5. Jag förstår varför så många älskar boken och är absolut sugen på att läsa de andra delarna i serien.

Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5
Stämning/Miljö: +0,5

Mest intressanta karaktär: Lena
Bästa scen eller del: Epilogen
Minnesvärd citat: Before you criticize someone, you should walk a mile in their shoes. That way, when you criticize them, you are a mile away from them, and you have their shoes.

Betyg: 6,5/10