Mini-rec: Tio personer och en döende tjej du kanske känner

Titel: Ten Things we shouldn’t have done (alt. Ten Things We Did (and Probably Shouldn’t Have))
Författare: Sarah Mlynowski
Sidantal: 329
Utgivningsår: 2011

Tycke:
Den här boken handlar om 16-åriga April som lyckas lura/övertala sin pappa att låta henne bo hos bästa tjejkompisen Vi i ett föräldrafritt hus. Tyckte att April berättarröst var jättehärlig i början och jag gillar författarens sätt att blanda nutid med dåtid. Dock så tröttnade jag ganska snabbt på hur omogna både April och Vi var. Första halvan handlade bara om att April planerade att ha sex med sin pojkvän och andra halvan handlade typ om att Vi vägrade erkänna att hon var kär i en kille hon hade sex med. Känns som jag är lite för gammal för boken för under tiden jag läste så tänkte jag bara på att det var synd om Aprils pappa som hade en dotter som ljög honom rakt upp i ansiktet.

Boken är helt okej, till och med bra om man bara vill ha något lättsmält. Vissa saker är förutsägbara och som sagt så stod jag inte ut med huvudrollerna i längden. Har ni inget emot hypokratiska 16-åringar som snackar om sex och super hela tiden (känns det som) så kan ni nog gilla den här.

Betyg: 5,5/10

________________________________________________________________________________________

Titel: Personer du kanske känner (eng. The Future of Us)
Författare: Jay Asher & Carolyn Mackler
Sidantal: 328
Utgivningsår:2012 (original 2011)

Tycke:
Har varit nyfiken på den här boken ett tag. Handlingen utspelar sig år 1996 där Internet fortfarande är en ny grej och tonåringarna Emma och Josh upptäcker att de kan komma in på en site som heter Facebook och se sina framtida statusuppdateringar. Först tror de att det är ett skämt men sen inser dem att det faktiskt är deras liv om 15 år. Emma som har en olycklig framtid vill ändra på sin medan Josh vill behålla sin.

Jag fastnade inte alls för karaktärerna och tyckte att Emma var riktigt jobbigt. Hur mycket hon än ändrar på sitt nuvarande liv så är hon ändå alltid olycklig i framtiden. Men duh… har du liksom inte tänkt på att du är olycklig på grund av din pessimistiska attityd? Josh är okej men han stack inte ut på något viss. Jag gillar hela idén med Facebook men däremot så gavs det ingen förklaring till varför Emma kunde logga in till sitt framtida konto. Och det känns inte så trovärdigt att de inte berättar för någon om deras upptäckt.

Något jag gillar riktigt mycket är att Emma och Josh är först skeptiska till att folk verkligen delar med sig så mycket av sitt eget liv. Personligen är jag en av dem som är ganska sparsam med mina statusuppdateringar på FB men jag har bekanta som skriver på facebook/twitter flera gånger i timmen när de är lediga, förstår inte hur de orkar.

En bok med ett mycket intressant koncept men tyvärr så fastnade jag inte för karaktärerna.

Betyg: 6/10

________________________________________________________________________________________

Titel: Me and Earl and the Dying Girl
Författare: Jesse Andrews
Sidantal: 295
Utgivningsår: 2012

Tycke:
Den här boken handlar om att Greg berättar om sitt liv och hur hans mamma tvingade honom att umgås med Rachel sedan det blev känt att hon hade leukemi. Efter de fem första sidorna var jag lite rädd för att jag inte skulle läsa ut boken för att Gregs berättarröst var så överdriven och jobbig. Men efter ett tag insåg jag humorn i texten och boken fick mig att skratta högt flera gånger.

Det här är en sådan bok där man vill sträcka in handen och ruska om huvudrollen. Jag gillade först att Greg skämtade hela tiden men efter ett tag blev det bara uttjatat och jobbigt. Han tror att han måste konstant skämta och få folk att skratta åt honom. Han bryr sig alldeles för mycket om vad andra tycker om honom så han väljer att vara en utböling istället för en i gänget. Kompisen Earl tyckte jag var rätt jobbig att läsa om eftersom han svor hela tiden och författaren skrev ut alla svordomar i dialogerna. Fick nästan huvudvärk av att läsa texten för de snackade jämt om osammanhängande saker.

Kort sagt, tyckte att den var okej, till och med bra i början men efter halva boken blev allt bara för mycket. Gillade inte heller riktigt att en stor del av den humoristiska tonen försvann och det blev något mellanting mellan sorg och komik.

Betyg: 5/10

 

Är tretton skäl nog för att avsluta sitt eget liv?

Kan man någonsin ha tillräckligt många skäl för att ta livet av en person, även om den personen är en själv?

 

Titel: Tretton skäl varför (eng. Thirteen Reasons Why)
Författare: Jay Asher
Sidantal: 298
Utgivningsår: 2010 (original 2007)

Handling:
Clay är den snälla killen som en dag får 7 kassettband av en okänd sändare. Han börjar på skoj lyssna på dem och upptäcker att de kommer från Hannah Baker, skolkamraten han har varit hemligt kär i och som begick självmord för ett par veckor sen. Hannahs röst säger att hon kommer att berätta om sig, och Clay har fått banden för han är ett av de 13 skälen till varför hon tog sitt eget liv.

 

Omdöme:
Först och främst, den här är verkligen ingen bok man kan slöläsa. Hannahs och Clays PoV (Point of View) växlas stup i kvarten och det enda som skiljer dem åt är att Hannahs är skriven i kursivt. Det är alltså inga styckeindelningar utan ena meningen kan vara från Hannahs PoV och nästa från Clays. När jag läser brukar jag slappna av och låta texten skapa bilder. Här blandade jag ihop Hannahs och Clays PoV så fort jag slappnade av. Det hände ofta att jag var tvungen att läsa om flera stycken för att jag inte bytte PoV i huvudet när texten gjorde det. Som sagt, det gäller att vara vaken. Berättarrösterna i sig tycker jag är rätt bra, men man ska kunna hålla reda på dem också.

Som beskriven i handlingen så får vi alltså följa Hannahs liv genom de 7 banden, en kassettsida för varje skäl och person. För att vara deprimerad så tycker jag att hon låter förvånansvärt positiv, möjligen beror det på att hon redan har gett upp och har inget att förlora längre, men jag hade svårt att tro på henne. Clay tycker jag inte har någon personlighet alls. Han gråter mest och skyller på sig fast jag tycker inte att det är hans fel att Hannah dog.

Ärligt talat så tycker jag inte att något av skälen var ”tillräckligt” hemska för att man ska vilja ta livet av sig. Ibland blir jag bara så sur på Hannah, varför väljer hon att ge upp? Hon hade föräldrar som älskade henne och några ytliga kompisar i skolan. Hon var absolut inte ensam, det är hon själv som har valt att hålla andra ute. Och vilket jobb det är att spela in 7 band och rita en karta. Kunde hon inte använda den energin till att göra något mer givande istället? Okej, jag har aldrig varit i den mörka situationen som Hannah har varit så jag kanske är helt ute och cyklar, men personligen så har jag svårt att köpa hennes skäl till självmord.

Det underliggande temat är något jag verkligen gilla – man ska inte döma en människa efter utseende och rykten, och en småelak gest mot någon annan kan såra långt mer än vad man kan ana. Trots att jag inte tycker att boken är fantastiskt bra så förstår jag varför den har vunnit flera priser.

Tema: +1
Berättarteknik: -1
Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +0,5

Betyg: 6,5/10

Läs även Fia Filurs recension av boken!

 

Tretton skäl varför du inte ska öppna post från okänd avsändare

Den kan innehålla obehagliga överraskningar som förändrar ditt liv

Titel: Tretton skäl varför
(eng. Thirteen reasons why)
Serie: N/A
Författare: Jay Asher
Sidantal: 298

Handling:
”Du kan inte spola tillbaka det förflutna. Enda sättet att få veta hemligheten är att trycka på play.”

Ett paket med numrerade kassettband anländer till Clay Jensen. Det visar sig att banden är från Hannah Baker, Hannah som har tagit livet av sig. Hennes röst berättar att alla som får banden på något sätt är medskyldiga till hennes död. Hannah har två regler till mottagaren, den första är att lyssna på banden och den andra är att skicka paketet vidare till nästa person på hennes lista. Så Clay lyssnar. Hela natten. Och han får ta del av händelserna som ledde fram till Hannahs död.

 

Omdöme:
Jag har velat läsa den här boken länge. Jag har undrat vilka händelser som driver en tonårstjej till självmord och vad som får henne att spela in det på kassettband och skicka de till folk. Först och främst gillar jag symbolerna av play och stop inuti boken. Jag gillar de glansiga och verklighetstrogna etiketterna på omslaget och ryggen av pocketboken.

På baksidan nämns tretton kassettband två gånger, men det är bara sju band med tretton inspelade sidor.  Om vi bortser från det faktum att kassettband känns fullkomligt ute (jag har inte kunnat lyssna på inspelade band på typ tio år,) så är alltså personerna på banden medskyldiga till Hannahs död. Redan där känner jag mig tveksam. Hur är man medskyldig till att någon begår självmord? Är inte just den dödsorsaken den enda man väljer själv? Den enda som man har någon kontroll över?

Läsmässigt så störde jag mig inte på de återkommande kursiva styckena som var Hannahs röst, men jag fann det ibland en aning svårt att läsa två olika handlingar samtidigt. Ex:

(Hannah) Hon berättade att folk redan hade ringt till polisen och att de var på väg.
(Clay) Jag tar av mig ryggsäcken och gräver fram kartan.
(Hannah) Jag blev chockad. Jag kunde inte tro att du faktiskt hade ringt polisen, *namn*.
(Clay) Jag viker upp kartan och tittar på den en sista gång.

Jag tror syftet är att läsaren ska känna sig närvarande, men för mig blir det tvärtom. Jag känner mig istället distanserad till både Hannahs röst och Clays verklighet.

Den här boken är definitivt tankeväckande och berörande, men jag vet inte om den berör mig på rätt sätt. Jag tycker att den är stark och svag, bra och dålig, rimlig och orimlig, allt på samma gång.
Jag kan förstå Hannahs resonemang, men jag känner inte igen mig i hennes känslor. Istället föraktar jag henne och valen hon väljer. Hon betraktar sig som ett offer för en kedja av händelser. Jag anser att det är omständigheter och inga skäl till att dö. Hon använder andra människor som ursäkter och därför tycker jag att hon är svag. Sedan skäms jag. För alla människor är olika och jag har ingen rätt att döma. Det får mig att undra om det är det som är meningen med boken?

Nej, jag får inte riktigt grepp om boken och vet inte hur jag ska förhålla mig till den. Men den väcker eftertanke och jag kan inte låta bli att tänka att om Hannah lagt en bråkdel av den tid och energi det tog för henne att spela in banden och skicka dem, på att istället leva så kanske hon inte hade behövt ta livet av sig.

Dessutom är det något jag inte kan sluta tänka på, någon liten detalj som stör mig, något som fattas. Efter en natts funderande kommer jag på vad det är. Den fjortonde sidan. Det är sju band, tretton inspelade sidor med tretton historier, men den sista och fjortonde sidan är tom. Det är den tomma sidan som stör mig. För den sista sidan borde vara tillägnad Hannah själv och hon borde berätta hur hon själv var delaktig i händelserna fram till sitt eget självmord. Hon gör valet, hon sväljer pillren. Hon är det fjortonde skälet.

Jag ansträngde mig för att hitta några citat i den här boken. Jag hittade ett roligt:

”Jättefötter? Allvarligt? Jag sysslar i och för sig inte med drömtydning, men hon kanske undrade om Justins var stor.”

Ett som symboliserar min tankegång genom hela boken, den där tanken jag hela tiden tänker men inte vågar säga högt, eftersom det då finns risk för att jag är precis så okänslig som jag tror att jag är:

”Jag borde inte vara med på de där banden. Hannah ville bara ha en ursäkt för att ta livet av sig.”

Det här citatet valde jag för att det visar Hannahs katalysator och jag tycker att det är tydligt att den här tjejen redan har gett upp för längesen.

”Du rörde mig … men jag utnyttjade dig. Jag behövde dig för att helt och hållet kunna släppa kontrollen över mig själv.”

Betyg: 6/10

Denna recension är skriven av Fia Filur. Läs även Boktyckes recension.