RSS

Category Archives: 3. Den här gillar jag

Läsvärt!

Ursula Poznanski – Layers

Glasögon som ger dig inblick i en annan verklighet.

Titel: Layers
Författare: Ursula Poznanski
Sidantal: 381
Utgivningsår: 2017 (original 2015)

Officiell handling:
En tidig morgon vaknar hemlösa Dorian och upptäcker att han ligger bredvid en död man. En man som uppenbarligen har mördats. En man som Dorian bråkat med dagen innan. Han minns ingenting från natten och frågorna kryper på honom. Vad har hänt? Var Dorian med när det hände? Är det till och med han som är skyldig?

Just då kommer någon fram och erbjuder Dorian att flytta in i Bornheims residens, ett slags hem där hemlösa ungdomar får bostad, mat, sysselsättning och utbildning. Men det är något konstigt med erbjudandet. I det ingår att han ska leverera reklamgåvor, även om mottagaren inte vill ta emot dem. Faktum är att han ska leverera dem till vilket pris som helst.

Tycke:
Poznanski är en författare jag har läst flera böcker av och gillar. Jag vet att författaren är bra på spänning och Layers är inget undantag. Det är galet spännande, kan-inte-sluta-läsa-spännande. Jag slukade boken i två läsomgångar vilket säger hur beroendeframkallande den är.

Dorian börjar som en sympatisk och intressant karaktär. Man får knappt veta något om hans bakgrund förutom att han har rymt hemifrån och vill inte tillbaka till sin misshandlande pappa. Jag köper hela delen om att han ser Bornheims jobb som en ny chans till livet och gör som han blir tillsagd. Hela tiden så väntar jag på att Dorians skulle fördjupas som karaktär och att man skulle lära känna honom bättre… men nej, Dorian förblir en gåta vilket gör att jag som läsare till slut har svårt att sympatisera med honom.

För att göra det hela värre så finns det även instalove med i bilden. Stella existerar endast för att vara skälet som håller kvar Dorian i staden. AR-glasögonen som Dorian har är från början en häftig grej och jag kan mycket väl tänka mig att såna kommer att bli lika vanliga som smartphones i framtiden, men sedan börjar det hela urartar sig och trovärdigheten sjunker mer och mer ju längre in i handlingen man kommer. I slutet så läste jag bara vidare för spänningens skull och inte för att jag egentligen brydde mig om vad som skulle hända med Dorian.. eller någon annan för den delen.

Oj, nu låter det som jag inte tycker om den här boken men det gör jag. Spänningen är riktigt bra gjord och jag kan tänka mig att många andra kommer att sluka boken på samma sätt som jag har gjort. Om bara karaktärerna hade fått mer djup och trovärdigheten hade varit bättre så skulle denna ha blivit en favorit hos mig.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag gillade tvisten med att Bornheim faktiskt var ”god” och att det var Nico som låg bakom hoten. Och att Melvin också var en av de bad guy hade jag inte gissat.
  • Som en utvecklare själv så har jag svårt att köpa att GPS:en inte kan fjärrstyras. Varför vill de att bäraren själv ska kunna stänga av spårbarheten? Så himla korkat med tanke på att de litar ju inte ens själva på bärarna. Och den där fågel haha, varför är den programmerad att bete sig som en skum orakel?

– Karaktärer
– Trovärdighet
+ Spänning

Mest intressanta karaktär: Dorian
Bästa scen eller del: Första leveransen

Rekommenderar för:
Vill man ha en snabbläst och spännande thriller så lär denna passa som handen i handsken.

Advertisements
 

Minirecensioner – Krigstid och Korpgudinnan

Titel: Krigstid
Författare: Elisabeth Östnäs
Serie: Sagan om Turid #2
Sidantal: 325
Utgivningsår: 2017

Minihandling:
Turid och Unna reser runt och det är krig och elände överallt.

Tycke:
Alltså, jag önskar att dessa böcker fanns som läroböcker då jag läste om vikingatiden i skolan. Nu vet jag visserligen inte hur historiskt korrekta de är men man lär sig så otroligt mycket från berättelsen om Turid.

Något som berörde mig stark är kvinnosynen på den tiden, närmare bestämt trälkvinnorna. Alltså fyfan, att folk kan utnyttja andra på det viset. Bara tanken på att man kan bli våldtagen och dödad utan att någon lyfter på ögonbrynen får mig att må illa. Tur att vi har kommit mycket längre än så nu i alla fall.

Den här boken är mörkare än sin föregångare, men den känns äkta och jag lider verkligen med Turid och Unna. Hoppas på ett lyckligt slut för dem.

Andra delar i serien:
1. Kungadottern
2. Krigstid
3. Korpgudinnan

________________________________________________________________________________

Titel: Korpgudinnan
Författare: Elisabeth Östnäs
Serie: Sagan om Turid #3
Sidantal: 300
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Turid, Unna och Frode är trötta på kriget och reser till ställen de aldrig har varit på förut.

Tycke:
När jag inte trodde att denna serie kunde bli mörkare så lyckades den överraska mig. Gah, det händer en riktigt hemsk grej i boken och jag var inte alls beredd på det. Samtidigt som jag tycker att det är bra att man inte drar sig för att ta upp svåra saker i ungdomsböcker så blev det för mycket för mig. Var faktiskt tvungen att lägga boken på paus och först efter några månader senare plockade jag upp den igen.

Det har varit en spännande och blodig resa. Min bild av vikingatiden har blivit annorlunda och jag är verkligen glad över att jag inte levde under den perioden. Allt som allt så tycker jag att Sagan om Turid är en väldigt bra blandning mellan historisk fiktion och fantasy. Rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Turids missfall… så himla hemskt! Och så bittert att hon och Unna skiljdes åt.  

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Tags: , , ,

Jennifer Niven – Vända världen rätt

Romantiken som uppstår när en ansiktsblind kille och en tjock tjej möter varandra.

Titel: Vända världen rätt (original Holding Up the Universe)
Författare: Jennifer Niven
Sidantal: 456
Utgivningsår: 2017 (original 2016)

Officiell handling:
“Tänk om alla i hela världen var ansiktsblinda? Då skulle det finnas hopp för de alldagliga. Ingen skulle någonsin säga: ”Hon är söt för att vara tjock”, för utseendet skulle inte vara viktigt längre. Skulle folk fortfarande bry sig om ifall man var överviktig eller för smal? Lång eller kort? Kanske. Kanske inte.”

Jack är ansiktsblind. Han känner inte igen någon, inte ens sina egna bröder, och kämpar hårt för att hålla det hemligt. Libby är stark, rolig och älskar att dansa. Men andra människor verkar bara se hennes yttre, hennes övervikt, som om det är det enda hon är. När Jack och Libby möts förändras allt.

 

Tycke:
Jag har läst All the Bright Places (sv. Som stjärnor i natten) som jag tyckte väldigt mycket om. Mina förväntningar på denna bok är höga och kanske är det därför jag är lite besviken på den.

Jag älskar att huvudrollerna i denna bok är lite udda, Jack är ansiktsblind och Libby har en gång varit landets tjockaste tonåring. Båda två är superintressanta men detsamma kan jag tyvärr inte säga om romansen mellan dem som för mig aldrig slog gnistor. Det kändes som att de plötsligt föll för varandra trots att de knappt kände varandra.

Jacks ansiktsblindhet är något som fångade mig, jag tror nämligen att jag har en lätt sväng av det själv. Så länge jag kan minnas så har jag haft svårt för att känna igen personer jag har mött ett fåtals gånger såvida de inte har ett utmärkande attribut. Det är inget som egentligen stör mitt vardagsliv förutom att det ibland kan bli pinsamt när jag presenterar mig själv för människor som jag redan har träffat och snackat med flera gånger. Eller i jobbsammanhang där jag ska leta efter en person som jag har träffat lite kort i en sal med tjugo okända personer (slutade med att jag ringde person och kollade vem som plockade upp mobilen).

Med det sagt så förstår jag verkligen inte hur Jack kan ha dolt sin sjukdom för sin familj. Hur kan föräldrarna inte ha märkt något? Det är här som jag tycker boken brister i trovärdighet och för mig är det tyvärr ett stort minus.

Karaktärsmässigt så uppskattar jag att Libby är så stark trots alla nervärderande blickar och kommentarer om hennes kropp. Jack är faktiskt ganska feg, han gör så mycket dumt för att låtsas att han är normal. Språkmässigt är boken fantastisk. Tycker också att det är roligt att författaren inte drar sig för att visa sin kärlek för To Kill a Mockingbird och Supernaturals.

Kort sagt, intressant koncept och vackert språk, men romansen och trovärdigheten fungerar inte för mig. Jag gillar den men All the Bright Places är fortfarande min favoritbok av Niven.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Med risk för att vara fördomsfull och okänslig, men jag förstår inte vad Libby menar när hon säger att det inte är pappans fel. Det är väl pappan som köper mat åt henne när hon blev för tjock för att lämna hemmet? Borde han inte ha sökt hjälp åt sin dotter tidigare och inte väntat så länge?

+ Språk
+ Koncept
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Libby
Bästa scen eller del: Hos sjukhuset.

Rekommenderar för:
Om du vill läsa om tonåringar med problem som blir kära i varandra.

 

 

Tags: , , ,

Abigail Tarttelin – The Golden Boy

Född som både pojke och flicka.

Titel: The Golden Boy
Författare: Abigail Tarttelin
Sidantal: 429
Utgivningsår: 2016 (original 2013)

Officiell handling:
Max är smart, snygg, har kompisar och flickvänner. Många flickvänner. Men han gör alltid slut innan det blir för seriöst- han har nämligen en hemlighet han varken kan eller vill prata om.

Den ende som vet är barndomsvännen Hunter, och en kväll går de från att vara vänner till att bli offer och förövare.

Efter det tänker Max mest på saker som går sönder, som spricker: kroppar, familjer, vänskap och relationer.

 

 

 

Tycke:
Den här var jobbig att läsa. Redan från början mådde jag illa av våldtäktsscenen och sedan blev det liksom nästan värre för Max fick gå igenom så mycket. Så om du letar efter en feelgood-bok så passar den definitivt inte dig.

Från början så trodde jag att man skulle läsa från Maxs synvinkel men det visade sig inte stämma då boken har sex olika berättarröster (kan ha missat någon). Man får hoppa runt i huvuden hos hela Maxs familj, kärleksintresset samt läkaren. Samtidigt som jag uppskattar att man får en varierad bild av Max och att man får veta hur föräldrarna tänker, så tycker jag ibland att det blir för många perspektivbyten.

Max är huvudrollen, men det känns inte riktigt som att jag känner honom. Hans känslor och reaktion når inte hela vägen fram till mig. I ena kapitlet kan man läsa om hur dålig han mår, i nästa läser man från Sylvies vinkel och där är han den charmiga killen som flörtar med henne. Jag förstår att författaren vill visa att Max döljer hur han mår för omvärlden, men detta medför även att min känslokurva spretade smått åt alla håll. Förutom våldtäktsscenen (som är det hemskaste överfallet jag har läst inom YA-världen) så berördes jag inte så mycket av boken (yepp, jag är hjärtlös).

Vad jag däremot tycker om är hur informativ boken är samtidigt som den har en tydlig handling. Jag har tidigare läst en annan ungdomsbok om intersex (None of the Above) och den kändes som en faktabok som var förklädd till roman. En annan sak som jag gillar mycket (och som räddar boken från att vara riktigt deppig) är de hysteriskt roliga dialogerna. Jag brast ut i gapskratt när Sylvie hotade den andra tjejen och när Daniel nämnde Sylvester Stallones ansikte.

I mitt tycke är den här boken viktigare än vad den är bra. Vad jag känner till så finns det inte så många ungdomsböcker om intersex, speciellt på svenska, så bara det gör ju den läsvärd. Förutom att den handlar om intersex så handlar den också om hur ett våldtäktsoffer kan bete sig. Boken är riktigt mörk ja, men den belyser viktiga och riktiga problem i samhället, oavsett vilket kön man tillhör. Så slutsats: rekommenderas.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Gah, blev frustrerad när Max inte vågade anmäla Hunter och höll övergreppet hemligt. Det är Hunter som ska lida, inte stackars Max. Och sen att han blev gravid också… gahh, den här boken är hemsk!
  • Tycker att pappan har för lite plats. Det är ju många kapitel om hur mamman känner sig och bara några få om pappan. Väldigt ojämn fördelning där, kunde t.ex. ha gjort om några av lillebroderns kapitel till pappan.
  • Skönt att Hunter blev arresterad till slut. Vilket kräk, om han nu älskar Max lika mycket som han påstår… varför hör han aldrig av sig till honom? Känner knappast den “djupa” vänskapen mellan dem.    

+ Informativ
+ Humor

Mest intressanta karaktär: Max
Bästa scen eller del: Spoiler [När Hunter blev arresterad, så himla rätt åt honom]

Rekommenderar för:
Vill du ha en informativ och mörk bok om hur det kan vara att vara intersex så kan du plocka upp denna.

 

Tags: ,

S.J. Kincaid – Diabolic

Skapad för att vara den perfekta livvakten.

diabolicTitel: Diabolic
Författare: S.J. Kincaid
Serie: The Diabolic #1
Sidantal: 188
Utgivningsår: 2016

Officiell handling:
Diaboler är hänsynslösa. Diaboler är livsfarliga. Inte ett spår av mänsklighet återstår hos dem. Eller?

Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida – den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

Tycke:
Den här boken var jag superhypad på då den släpptes på svenska, men sedan så läste jag ett par halvljumma recensioner om den och intresset la sig. För ett par veckor sen låg den så fint i hyllan på biblioteket och jag tänkte att jag kunde ge den en chans ändå. Det visade sig vara helt rätt gjort, boken var mycket bättre än förväntad!

Jag gillar spänningen, brutaliteten och flera av karaktärerna. Huvudrollen Nemesis är rätt blek men hennes personlighet är att vara kall, så på ett sätt så har författaren gjort ett bra jobb med henne. Både Sidonia och Tyrus tyckte jag var väldigt intressanta.

Till min förtjusning så var instaloven inte så farlig, visst, romansen utvecklades väldigt snabbt och man fattade liksom efter några kapitel att Tyrus kommer att vara ett kärleksintresse. På den biten är den väldigt förutsägbar men jag kan glatt säga att det fanns flera tvister som totalöverraskade mig.

Världen hade jag från början lite svårt att köpa. Eftersom jag själv jobbar med teknik så har jag svårt att tro att mänskligheten kan bli så lata och naiva att de totalt struntar i vetenskap och tror att allting kommer att sköta sig själv.

Det är väldigt nära att den här boken skulle ha fått fyra stjärnor av mig på Goodreads, men en viss händelse i slutet drog ner på betyget, mer om det i spoilerdelen.

Kort sagt, en spännande och brutal bok som är full av tvister och intriger. Den överraskade mig och jag kommer absolut att plocka upp uppföljaren när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh, även om jag numera inte är så överdrivet förtjust i kärlekstrianglar så var ju denna riktigt intressant. Jag trodde faktiskt att Sidonia var intresserad i han den mesiga killen. Vilken tvist! Himla synd att Sidonia dog på riktigt i slutet.
  • Alltså… kan Nemesis inte tänka själv? Det var ju så uppenbart att det var Cygna som låg bakom allt. Istället så misstror hon Tyrus och lyssnar på drottningen som hon vet är grym och hänsynslöst. Gah! Det sänkte faktiskt bokens betyg för mig.

+ Miljö
+ Handling
+ Spänning
+ Tvister
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Tyrus
Bästa scen eller del: Spoiler [När Nemesis trodde att Sidonia var död]

Rekommenderar för:
Vill du ha en sci-fi med grymma karaktärer och där folk dör till höger och vänster så har du hittat rätt.

Andra delar i serien:
1. The Diabolic
2. The Empress
3. Titel ej bestämd

 

Tags: ,

Minirecensioner – Naondel och Maresi

Titel: Naondel
Författare: Maria Turtschaninoff
Serie: The Red Abbey Chronicles #2
Sidantal: 361
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Berättelsen om hur det Röda klostret grundades.

Tycke:
Jag läste den här boken utan att veta att det var en fristående fortsättning, himla tur att det är en prolog så man slipper bli spoilad i alla fall.

Älskar miljön i boken. Tycker också väldigt mycket om de olika kvinnorna och att de faktiskt får åldras. Jag tyckte dock att det blev för många berättarperspektiv och till slut så blandade jag ihop namnen och karaktärerna.

Sen är ju kvinnomisshandeln verkligen hemsk att läsa om, och allt kommer från en och samma man. Det är väl det som drar ner betyget litegrann, Iskan känns så personlighetslös och verkar gå på viagra dygnet runt. Jag blev arg på hur kvinnorna blev utnyttjade och hur lite de stöttade varandra. Det är inte förrän i slutet jag kände av systerskapet och hur mycket kvinnor faktiskt kan åstadkomma även om världen förtrycker dem.

Allt som allt en så gillade jag boken, speciellt den exotiska miljön. Kommer absolut att plocka upp första boken om jag hittar den i biblioteket.

goodreads add

Andra delar i serien:
1. Maresi
2. Naondel

________________________________________________________________________________

Titel: Maresi
Författare: Maria Turtschaninoff
Serie: The Red Abbey Chronicles #1
Sidantal: 205
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Maresi lever fridfullt på ön tillsammans med de andra systrarna tills en dag då det kommer män till ön.

Tycke:
Sådär ett år efter att jag har läst Naondel (yepp, jag har haft Naondel-recensionen liggandes på hårddisken i mååånga månader) så fick jag chansen att läsa Maresi. Till skillnad från Naondel så följer man bara ett perspektiv, Maresis.

Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag Naondel mer, det är mer action och mycket färgstarkare karaktärer i uppföljare-prologen. Maresi lever ett lugnt liv på klostret och mer än halva boken gick ut på att introducera ön, alla olika avdelningar de hade, alla traditioner, maträtter, säsongsarbeten, alla systrar… ja, det kändes nästan som en dokumentär.

När stillheten väl tog slut gick boken i rasande fart framåt. Jag älskar epilogen men slutet kändes inte så episk för mig. Jag älskar också idén med en fristad för kvinnor i en brutal värld som är styrd av män. Jag kan dock tycka att det är lite synd att kvinnornas kraft kommer från magin och inte från dem själva, t.ex. från kunskap, list och styrka.

En lite annorlunda fantasyberättelse som fokuserar på kvinnor, kommer det fler böcker i serien kan jag absolut tänka mig att plocka upp dem

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tyckte att det var rätt segt i slutet när haggan vill att Maresi ska släppa loss henne och Maresi bara ”neeeeej, jag vågar inte”. Man fattar ju att det är vad hon kommer att göra i slutet ändå så det kändes bara utdraget.

goodreads add

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Tags: , ,

Jessica Schiefauer – Pojkarna

En blomma som omvandlar flickor till pojkar

Titel: Pojkarna
Författare: Jessica Schiefauer
Sidantal: 188
Utgivningsår: 2011

Officiell handling:
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.

Kim kan inte få nog av friheten i en annan kropp och blir som pojke också kär i Tony. Tillsammans upplever de både spänning och attraktion, men som tjej är inte Kim intressant för Tony.

Pojkarna är en tonårsskildring som ingen annan. Den kombinerar det plågsamt vardagliga med det vackert magiska i en berättelse om uppväxt, förvandling, kärlek och systerskap.

Tycke:
Äntligen har jag tagit mig tid att läsa denna hyllade bok som vann Augustpriset för barn och ungdomar år 2011.

Trots att boken är så omtalad så kände jag knappt till handlingen, det jag visste var att tre flickor kunde förvandla sig till pojkar med hjälp av en blomma. Jag hade inte alls förväntat mig att den skulle vara så här mörk och full av jobbiga känslor.

Pojkarna är verkligen ingen bok man läser för att bli glad. Redan från början målas en väldigt skrämmande värld upp, en värld där flickor redan från grundskolan lär sig att deras kropp är ett objekt och fritt fram för skrattande pojkar att tafsa på. Det kanske beror på det målande språket, men jag hade väldigt svårt att se att detta skulle utspela sig i dagens samhälle i Sverige. Så var det i alla fall inte när jag gick i skolan, visst förekom det tafsningar, men skolan satte stopp för det och det var kanske ett par pojkar som inte kunde hålla styr på sina händer, inte en hel mobb som det var i boken. De flesta av pojkarna är faktiskt snälla och respektfulla.

Nåja, vi går vidare i handlingen och jag även om jag inte riktigt känner det som Kim gör så fascineras jag av hennes besatthet av sin pojkkropp samt det destruktiva förhållandet med Tony. Ett tag så shippade jag dem och väntade bara på att hon ska berätta för honom som sanningen.

Språket är väldigt fint, beskrivande och stämningsfullt. Jag hade dock väldigt svårt för alla ”sensuella” beskrivningar av blomman. Urk, för mig är en blomma ungefär lika sexuellt som ett barn, med andra ord inte alls. Det är faktiskt så att jag mådde lite illa av texten. Fast det i sig säger väl hur inlevelsefullt berättelsen är.

Trots att det är en kort bok så hinner det hända mycket som väcker funderingar. Hur samhället delar in oss i fack efter vilket kön vi har. Varför pojkar tillåts göra saker som inte flickor får och vice versa? Jag känner väl att det inte är lika så illa som det är i boken men visst finns det skillnader på hur män och kvinnor förväntas uppföra sig.

Oj, jag som hade tänkt att det skulle bli en kort recension. Pojkarna är helt enkelt en bok som är skriven för att väcka diskussioner. Den är inte vad jag förväntade mig men den här helt klart läsvärd. Mer om vad jag tycker ser ni i spoilerdelen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Förstår inte hur föräldrarna inte kan märka att Kim smyger ut varje natt. Och ringer Tony aldrig till Kim?
  • Ehh… sexscenen mellan Momo och Kim. Bara whaaaat? Och sen pratar de aldrig om det igen…
  • Oj jäkla, så Kim dödade Tony? Efter våldtäcktsscenen så förlorade jag visserligen all sympati för honom, men det var lite väl hårt av Kim. Och att hon klarar sig så länge helt ensam.
  • Tycker faktiskt att tjejernas lekar är kusliga och sektliknande. Visst är det kul med rollspel, men till den graden som de kör? Nja…. Tycker mest att det är obehagligt.

+ Koncept
+ Språk
+ Tänkvärdhet

Mest intressanta karaktär: Tony
Bästa scen eller del: Början på Kims och Tonys relation.

Rekommenderar för:
Vill du ha något annorlunda som väcker mycket funderingar så kan denna passa dig.

goodreads add

 

Tags: ,