RSS

Category Archives: 3. Den här gillar jag

Läsvärt!

Leigh Bardugo – King of Scars

Nikolai är tillbaka!

Titel: King of Scars
Författare: Leigh Bardugo
Serie: Nikolai Duology #1
Sidantal: 527
Utgivningsår: 2019

Baksidestexten:
Nikolai Lantsov has always had a gift for the impossible. No one knows what he endured in his country’s bloody civil war—and he intends to keep it that way. Now, as enemies gather at his weakened borders, the young king must find a way to refill Ravka’s coffers, forge new alliances, and stop a rising threat to the once-great Grisha Army.

Yet with every day a dark magic within him grows stronger, threatening to destroy all he has built. With the help of a young monk and a legendary Grisha Squaller, Nikolai will journey to the places in Ravka where the deepest magic survives to vanquish the terrible legacy inside him. He will risk everything to save his country and himself. But some secrets aren’t meant to stay buried—and some wounds aren’t meant to heal.

Tycke:
Det finns många fantasyförfattare som inte kan lämna sina världar utan fortsätter att ge ut uppföljare och spinoff-serier en efter en. Oftast så brukar jag känna att det räcker med originalserien och låter bli att läsa de andra böckerna, men Bardugos Grisha-värld är ett undantag.

King of Scars utspelar sig flera år efter händelserna i böckerna om Alina och två är efter händelserna i Ketterdam med Kaz och tjuvgänget. Man får bland annat möta vår kära Nikolai igen (denna gång som huvudperson), Nina och andra välbekanta karaktärer. Tyvärr är Kaz (som är en av mina absoluta mästertjuvar) inte med men han nämns flera gånger och jag önskar så innerligt att författaren kan skriva en uppföljare med honom i huvudroll.

Språket är bra, handlingen är okej spännande och det finns flera oväntade tvistor. Bitvis är den lite seg men slutet gör att man vill resa fram i tiden för att få tag på nästa bok. Mitt största klagomål med boken är att händelserna i Fjerda och de i Ravka känns som separata berättelser, men jag antar att de kommer att flätas ihop i nästa bok.

Har man läst de tidigare böckerna av författaren och gillat dem så är King of Scars ett måste. Om inget annat så är omslaget väldigt snyggt.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Men åhhh, är Darkling tillbaka? Känns lite snopet med en gammal fiende som återuppväcks men man kan ju hoppas på att Alina dyker upp i nästa bok.
Advertisements
 

Tags: , ,

Leigh Bardugo – The Language of Thorns

Sagor från en påhittad värld

Titel: The Language of Thorns: Midnight Tales and Dangerous Magic
Författare: Leigh Bardugo
Serie: Grishaverse
Sidantal: 281
Utgivningsår: 2017

Baksidestexten:
Love speaks in flowers. Truth requires thorns.

Travel to a world of dark bargains struck by moonlight, of haunted towns and hungry woods, of talking beasts and gingerbread golems, where a young mermaid’s voice can summon deadly storms and where a river might do a lovestruck boy’s bidding but only for a terrible price.

Inspired by myth, fairy tale, and folklore, #1 New York Times–bestselling author Leigh Bardugo has crafted a deliciously atmospheric collection of short stories filled with betrayals, revenge, sacrifice, and love.

Perfect for new readers and dedicated fans, these tales will transport you to lands both familiar and strange—to a fully realized world of dangerous magic that millions have visited through the novels of the Grishaverse.

Tycke:
Som med alla populära YA-serier så måste det ju finnas kompanjonsböcker till originalserien. Här har vi en samling av sagoberättelser från Leigh Bardugos Grisha-värld. Och ja, det känns lite konstigt att läsa en sagosamling för en fiktiv värld men vem bryr sig så länge de är välskrivna?

Ayama and the Thorn Wood
Vad blir resultatet när Bardugo mixar ihop myten om Minotauren, Tusen och en natt, Askungen och Skönheten och Odjuret? Jo, det blir överraskande bra. Denna är min favorit i samlingen och den som känns mest “sagolikt”.
Betyg: 4/5

The Too-Clever Fox
En klassisk fabel där moralen är att man inte ska överskatta sig själv (även om man är väldigt duktig). Lite väl förutsägbar, men de talande djuren var charmiga.
Betyg 2,5/5

The Witch of Duva
Som Hans och Greta, fast utan Hans… och häxan äter inte upp en. Den började bra, men i slutet blev den väldigt konstig, och ganska obehaglig också.
Betyg 2/5

Little Knife
Vet inte riktigt vad originalsagan heter men denna påminner mycket om den sagan där kungen gifter bort sin vackra dotter till den som klarar av tre av hans “omöjliga” uppdrag. För mig är den lite för upprepande och inte särskilt minnesvärd.
Betyg 2/5

The Soldier Prince
Baserad på Tennsoldaten, fast med svartkonst. Här har vi ännu en konstig berättelse som jag hade svårt för.
Betyg 2/5

When Water Sang Fire
Den lilla sjöjungfrun, men med Ursula som huvudroll. Den här gillar jag, intressanta karaktärer och miljö. Det är även en av de längre sagorna så man hinner komma in i berättelsen på riktigt innan den tar slut.
Betyg: 3,5/5

För mig är första och sista sagan favoriterna. Resten är tyvärr lite för skumma för min smak, eller så föredrar jag helt enkelt längre berättelser. Rekommenderar jag boken? Ja, om du verkligen gillar Grisha-världen och sagor, annars så kan man lägga pengarna på något annat.

 

 

Tags: , ,

Jay Kristoff – Lifel1k3

När robotar är mer mänskliga än människor…

Titel: Lifel1k3
Författare: Jay Kristoff
Serie: Lifel1k3 #1
Sidantal: 402
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
On a floating junkyard beneath a radiation sky, a deadly secret lies buried in the scrap.

Eve isn’t looking for secrets—she’s too busy looking over her shoulder. The robot gladiator she’s just spent six months building has been reduced to a smoking wreck, and the only thing keeping her Grandpa from the grave was the fistful of credits she just lost to the bookies. To top it off, she’s discovered she can destroy electronics with the power of her mind, and the puritanical Brotherhood are building a coffin her size. If she’s ever had a worse day, Eve can’t remember it.

But when Eve discovers the ruins of an android boy named Ezekiel in the scrap pile she calls home, her entire world comes crashing down. With her best friend Lemon Fresh and her robotic conscience, Cricket, in tow, she and Ezekiel will trek across deserts of irradiated glass, infiltrate towering megacities and scour the graveyard of humanity’s greatest folly to save the ones Eve loves, and learn the dark secrets of her past.

Even if those secrets were better off staying buried.

Tycke:
Hade så höga förhoppningar på denna. Jag älskade ju Illuminae-serien och att denna har över 4 stjärnor i medelbetyg hos Goodreads. Jag trodde verkligen att Lifelike skulle bli en ny favorit men så blev tyvärr inte fallet.

Missförstå mig inte nu, jag gillar boken men jag älskar inte den. En stor anledning till det är språket, jag har så svårt för slang i böcker och här känns det som att Kristoff har gått all-in med påhittade uttryck och förvrängningar av normala ord. Jag kom av mig i texten hela tiden vilket gjorde att jag aldrig hittade något läsflyt utan läste bara några enstaka kapitel åt gången.

Huvudrollen Eve gillar jag, hon är tuff och målmedveten. Bästisen Lemon fastnar jag inte för, hon känns för överdriven och tyvärr inte särskilt trovärdig. Kärleksintresset Zeke är för perfekt och det gör honom tråkig. Cricket är ganska rolig, men skämten om hans (avsaknad) av manliga delar blev tröttsamt efter ett tag.

Det jag uppskattar absolut mest är hur brutal boken stundtals är, här dör folk till höger och vänster vilket förstärker det postapokalyptiska och laglösa samhället. Miljön är riktigt intressant och jag hade jättegärna sett boken som film. Flera av tvisterna är oförutsedda och action finns det gott om.

Som sagt, en ganska bra bok. Hade det inte varit för språkets skull så hade jag gillat den mycket mer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag misstänkte att pappan gjorde något med Anas kropp efter explosionen, men jag trodde att det var därför Evie/Ana fick superkrafter. Hade faktiskt inte räknat med att det var Lemon som hade superkrafter och Evie är en lifelike baserad på Ana.
  • Undrar hur det känns för Zeke att det finns två Ana, måste ju vara helt förvirrande. Och undrar var mänskliga Ana är.
 

Tags: , ,

Kasie West – By Your Side

Man kan hitta mycket i ett bibliotek…

Titel: By Your Side
Författare: Kasie West
Sidantal: 346
Utgivningsår: 2017

Baksidestexten:
When Autumn Collins finds herself accidentally locked in the library for an entire weekend, she doesn’t think things could get any worse. But that’s before she realizes that Dax Miller is locked in with her.

Autumn doesn’t know much about Dax except that he’s trouble. Between the rumors about the fight he was in (and that brief stint in juvie that followed it) and his reputation as a loner, he’s not exactly the ideal person to be stuck with. Still, she just keeps reminding herself that it is only a matter of time before Jeff, her almost-boyfriend, realizes he left her in the library and comes to rescue her.

Only he doesn’t come. No one does.

Instead it becomes clear that Autumn is going to have to spend the next couple of days living off vending-machine food and making conversation with a boy who clearly wants nothing to do with her. Except there is more to Dax than meets the eye.

As he and Autumn at first grudgingly, and then not so grudgingly, open up to each other, Autumn is struck by their surprising connection. But can their feelings for each other survive once the weekend is over and Autumn’s old life, and old love interest, threaten to pull her from Dax’s side?

Tycke:
Att bli inlåst i ett bibliotek tillsammans med en snygg kille låter som något mitt tonåriga jag skulle drömma om haha. By Your Side är en väldigt snabbläst bok, så snabbt att jag läste ut den på en dag. Jag trodde först att hela boken skulle utspela sig i biblioteket men så blev inte fallet och jag blev till och med lite överraskad av händelseutvecklingen.

Karaktärsmässigt känns den ganska stereotypisk, Autumn är den snälla flickan som försöker göra alla nöjda, Dax är den beryktade killen man undviker i skolan men som egentligen har ett hjärta av guld. Jag gillar hur Autumn ansträngde sig för att lära känna Dax och hur hon hela tiden utmanade honom i påhittade lekar under tiden de var ensamma. Även om man kunde förutse hur boken skulle sluta så var det ändå intressant att läsa om deras utveckling.

Har inte så mycket mer att tillägga, det är en mysig och snabbläst contemporary/romance, den sticker inte ut ur mängden men fungerar bra som tidsfördriv.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Vilken idiot Dallin är! Jag misstänker att han är kär i Jeff och svartsjuk på Autumn, för hans reaktion känns väldigt barnslig.
  • Jeff visar sig ändå vara en hygglig kille, men vilken jobbig morsa han har.
 

Tags: , ,

Becky Albertalli & Adam Silvera – What If It’s Us

När bra plus bra inte är lika med fantastiskt.

Titel: What If It’s Us
Författare: Becky Albertalli & Adam Silvera
Sidantal: 437
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Arthur is only in New York for the summer, but if Broadway has taught him anything, it’s that the universe can deliver a showstopping romance when you least expect it. Ben thinks the universe needs to mind its business. If the universe had his back, he wouldn’t be on his way to the post office carrying a box of his ex-boyfriend’s things.

But when Arthur and Ben meet-cute at the post office, what exactly does the universe have in store for them?

Maybe nothing. After all, they get separated.
Maybe everything. After all, they get reunited.
But what if they can’t quite nail a first date . . . or a second first date . . . or a third?
What if Arthur tries too hard to make it work . . . and Ben doesn’t try hard enough?
What if life really isn’t like a Broadway play?
But what if it is?

Tycke:
Jag har gillat det jag har läst av Adam Silvera och Becky Albertalli, därför trodde jag att deras samarbete skulle resultera i något enastående. Till en början gillade jag boken riktigt mycket och trodde att det skulle bli en av årets bästa YA-romance. Att läsa om hur Arthur och Ben träffades på postkontoret och sedan hur de letade efter varandra online var supermysigt och gulligt. Problemet kommer när de träffas igen, här tar boken en (för mig) oväntad vändning och istället för att fortsätta vara fluffig och söt, så blev den snarare bitter och sur.

Visserligen så tycker jag att det är trovärdigt att allt i ett förhållande inte är perfekt, men här fokuserades det för mycket på problemen och till slut så tvivlade jag på att Ben och Arthur passade ihop överhuvudtaget. Jag ska inte avslöja hur boken slutar men det blev i alla fall inte så som jag hade föreställt mig.

Ben och Arthur som karaktärer gillade jag dock väldigt mycket, och även mycket av humorn och dialogerna.

Berättelsen är inte dålig, den är bara inte vad jag förväntade mig eller ville ha för tillfället. Jag gillar som sagt karaktärerna, dock bara inte tillsammans.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Alltså slutet, så skumt att de är mer vänner än ett par. Jag fattar ju att de är unga och vill inte låsa fast sig vid ett långdistansförhållande, men det är synd att de inte ens försökte…
 

Tags: , , ,

Julie Murphy – Puddin’

Att vara tjock ska inte vara något hinder för att uppnå framgång!

Titel: Puddin’
Författare: Julie Murphy
Serie: Dumplin’ #2
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Millie Michalchuk has gone to fat camp every year since she was a girl. Not this year. This year she has new plans to chase her secret dream—and to kiss her crush. Callie Reyes is the pretty girl who is next in line for dance team captain and has the popular boyfriend. But when it comes to other girls, she’s more frenemy than friend. When circumstances bring the girls together over the course of a semester, they will surprise everyone (especially themselves) by realizing they might have more in common than they ever imagined.

 

Tycke:
Här har vi en av de nominerade finalisterna i Goodreads Choice Award 2018 och trots att jag tyckte att första boken Dumplin’ var överskattad så hade jag höga förväntningar på denna. Tyvärr så levde den inte upp till mina förhoppningar och även om det var underhållande läsning så lämnade den mig ganska besviken. Jag vet att en del av anledningen till varför boken har blivit så uppskattad är för att det är två tonårstjejer i huvudrollerna, en tjock och en mexikansk. Visst har den ett bra budskap om att acceptera sig själv och andra, och visst är det bra att alla huvudroller i amerikanska ungdomsböcker inte består av smala, vita personer. Dock har etnicitet och kroppsstorlek hos karaktärerna har aldrig spelat någon roll för mig, så för mig är det faktiskt struntsamma. Sen har det ju kommit ganska många böcker i ungefär samma tema så Puddin’ är ju inte särskilt unik i den bemärkelsen.

Hursomhelst, jag gillar att Millie är så positiv och artig. Det är ju omöjligt att inte gilla henne! Callie är också intressant, uppskattar att hon säger vad hon tycker och tar inget skit. Hon var ingen favorit från början men hon växte mycket under bokens gång och vänskapen mellan tjejerna är väldigt fin. Det kändes som en klassisk kärlekssaga: snäll flickan möter stygg pojke och känslorna spirar, fast i det här fallet är båda heterosexuella tjejer som blir vänner istället.

Sammanfattat så är Puddin’ en bok om vänskap med en förutsägbar handling. Den har dock ett bra budskap och intressanta huvudkaraktärer och allt som allt så gillar jag den, men inte lika mycket som många andra verkar göra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag fattar inte riktigt Callies lojalitet, hon kan ta skulden för hela inbrottet själv för hon är “lojal” mot laget, men sen kickar de ut henne och hon blir arg och känner sig förrådd. Istället för att avslöja för polisen vilka andra som var med så går hon och avslöja deras pinsammaste hemligheter för att hon vill hämnas. Känns som en märklig logik, det hade varit mer i linje med hennes karaktär att dra med hela laget i ner gropen.
  • Vad jag blev både ledsen och trött på Millies mamma. Snacka om att ge sin dotter dålig självkänsla och falska förhoppningar när hon tjatar på henne att banta hela tiden och säger att livet blir mycket lättare om hon blir smal. Det är ju en sak om Millie är ohälsosamt tjock, men i boken verkar hon må hur bra som helst och då är det ju bara fel att tvinga henne att gå ner i vikt när hon trivs med sig själv.
 

Tags: , , ,

Merissa Meyer – Archenemies

Kärleksintresse och fiende på samma gång

Titel: Archenemies
Författare: Marissa Meyer
Serie: Renegades #2
Sidantal: 560
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Time is running out.
Together, they can save the world.
But they each other’s worst nightmare.

In Renegades, Nova and Adrian (aka Insomnia and Sketch) fought the battle of their lives against the Anarchist known as the Detonator. It was a short-lived victory.

The Anarchists still have a secret weapon, one that Nova believes will protect her. The Renegades also have a strategy for overpowering the Anarchists, but both Nova and Adrian understand that it could mean the end of Gatlon City – and the world – as they know it.

Tycke:
Marissa Meyer fortsätter att rida på trenden med superhjältar. Archenemies är den andra boken i en planerad trilogi och tyvärr tycker jag att den lider av mellanbokssyndromet: långsam och känns mest som en transportsträcka.  Visst har den sina spännande delar, t.ex. så är slutet riktigt pulshöjande och det är här Meyer briljerar med sina actionscener och tvister. Problemet är att man hinner tappa lite av intresset innan man kommer dit.

Handlingen kretsar kring Novas infiltration och Adrians hemlighet om att han är The Sentinel. Romansen mellan dem spirar och under mer än halva boken så försöker Nova kommer till underfund med sina känslor och Adrian försöker låtsas att hon bara är en vän när han tänker på henne hela tiden. Man får även väldigt många inre dialoger från Nova om att The Renegades är uppblåsta hjältar som vill kontrollera samhället med sina krafter. Jag gillar att boken lyfter upp gråzonen mellan godhet och ondska, men detta upprepas lite väl mycket och i slutändan upplevs det som tjatigt.

Nåja, nog med klagomål, boken är faktiskt inte så dålig som jag har fått det att låta som hittills. Inledningen var bra, lagom takt och bra återintroduktion så att även om det nästan var ett år jag läste första boken så kom jag snabbt in i handlingen. Språket flyter på väldigt bra och även om det är många “vardagsscener” så de flesta av dem ganska intressanta. Hade boken varit 100 sidor kortare så skulle jag säkert ha älskat den. Det finns ju trots allt en underliggande spänning som gjorde att jag ville läsa klart boken, det är bara det att det tog så lång tid innan man kommer till klimaxen i slutet.

Slutsatsen är att trots en del upprepningar, utdragen handling och tonårshormoner så gillar jag boken. Slutet höjde verkligen betyget och det ska bli intressant att se hur Novas och Adrians relation kommer att utvecklas när båda två har så stora hemligheter. Kommer att läsa tredje boken när den släpps.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag avskyr verkligen Frostbites team, så himla elaka de är. Och så typiskt att båda The Sentinel och Nightmare får skulden (Hawthornes död och Maxs skada) när det är dem som är de skyldiga. Så rätt att åtminstone två av dem blir av med deras superkrafter.
  • Undrar vad Adrians “stjärna” består av, och varför blev det en sten i Novas armband? Undrar om man får veta var superkrafterna kommer ifrån i sista boken?
 

Tags: , ,