RSS

Category Archives: 3. Den här gillar jag

Läsvärt!

Jennifer Niven – Vända världen rätt

Romantiken som uppstår när en ansiktsblind kille och en tjock tjej möter varandra.

Titel: Vända världen rätt (original Holding Up the Universe)
Författare: Jennifer Niven
Sidantal: 456
Utgivningsår: 2017 (original 2016)

Officiell handling:
“Tänk om alla i hela världen var ansiktsblinda? Då skulle det finnas hopp för de alldagliga. Ingen skulle någonsin säga: ”Hon är söt för att vara tjock”, för utseendet skulle inte vara viktigt längre. Skulle folk fortfarande bry sig om ifall man var överviktig eller för smal? Lång eller kort? Kanske. Kanske inte.”

Jack är ansiktsblind. Han känner inte igen någon, inte ens sina egna bröder, och kämpar hårt för att hålla det hemligt. Libby är stark, rolig och älskar att dansa. Men andra människor verkar bara se hennes yttre, hennes övervikt, som om det är det enda hon är. När Jack och Libby möts förändras allt.

 

Tycke:
Jag har läst All the Bright Places (sv. Som stjärnor i natten) som jag tyckte väldigt mycket om. Mina förväntningar på denna bok är höga och kanske är det därför jag är lite besviken på den.

Jag älskar att huvudrollerna i denna bok är lite udda, Jack är ansiktsblind och Libby har en gång varit landets tjockaste tonåring. Båda två är superintressanta men detsamma kan jag tyvärr inte säga om romansen mellan dem som för mig aldrig slog gnistor. Det kändes som att de plötsligt föll för varandra trots att de knappt kände varandra.

Jacks ansiktsblindhet är något som fångade mig, jag tror nämligen att jag har en lätt sväng av det själv. Så länge jag kan minnas så har jag haft svårt för att känna igen personer jag har mött ett fåtals gånger såvida de inte har ett utmärkande attribut. Det är inget som egentligen stör mitt vardagsliv förutom att det ibland kan bli pinsamt när jag presenterar mig själv för människor som jag redan har träffat och snackat med flera gånger. Eller i jobbsammanhang där jag ska leta efter en person som jag har träffat lite kort i en sal med tjugo okända personer (slutade med att jag ringde person och kollade vem som plockade upp mobilen).

Med det sagt så förstår jag verkligen inte hur Jack kan ha dolt sin sjukdom för sin familj. Hur kan föräldrarna inte ha märkt något? Det är här som jag tycker boken brister i trovärdighet och för mig är det tyvärr ett stort minus.

Karaktärsmässigt så uppskattar jag att Libby är så stark trots alla nervärderande blickar och kommentarer om hennes kropp. Jack är faktiskt ganska feg, han gör så mycket dumt för att låtsas att han är normal. Språkmässigt är boken fantastisk. Tycker också att det är roligt att författaren inte drar sig för att visa sin kärlek för To Kill a Mockingbird och Supernaturals.

Kort sagt, intressant koncept och vackert språk, men romansen och trovärdigheten fungerar inte för mig. Jag gillar den men All the Bright Places är fortfarande min favoritbok av Niven.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Med risk för att vara fördomsfull och okänslig, men jag förstår inte vad Libby menar när hon säger att det inte är pappans fel. Det är väl pappan som köper mat åt henne när hon blev för tjock för att lämna hemmet? Borde han inte ha sökt hjälp åt sin dotter tidigare och inte väntat så länge?

+ Språk
+ Koncept
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Libby
Bästa scen eller del: Hos sjukhuset.

Rekommenderar för:
Om du vill läsa om tonåringar med problem som blir kära i varandra.

 

Advertisements
 

Tags: , , ,

Abigail Tarttelin – The Golden Boy

Född som både pojke och flicka.

Titel: The Golden Boy
Författare: Abigail Tarttelin
Sidantal: 429
Utgivningsår: 2016 (original 2013)

Officiell handling:
Max är smart, snygg, har kompisar och flickvänner. Många flickvänner. Men han gör alltid slut innan det blir för seriöst- han har nämligen en hemlighet han varken kan eller vill prata om.

Den ende som vet är barndomsvännen Hunter, och en kväll går de från att vara vänner till att bli offer och förövare.

Efter det tänker Max mest på saker som går sönder, som spricker: kroppar, familjer, vänskap och relationer.

 

 

 

Tycke:
Den här var jobbig att läsa. Redan från början mådde jag illa av våldtäktsscenen och sedan blev det liksom nästan värre för Max fick gå igenom så mycket. Så om du letar efter en feelgood-bok så passar den definitivt inte dig.

Från början så trodde jag att man skulle läsa från Maxs synvinkel men det visade sig inte stämma då boken har sex olika berättarröster (kan ha missat någon). Man får hoppa runt i huvuden hos hela Maxs familj, kärleksintresset samt läkaren. Samtidigt som jag uppskattar att man får en varierad bild av Max och att man får veta hur föräldrarna tänker, så tycker jag ibland att det blir för många perspektivbyten.

Max är huvudrollen, men det känns inte riktigt som att jag känner honom. Hans känslor och reaktion når inte hela vägen fram till mig. I ena kapitlet kan man läsa om hur dålig han mår, i nästa läser man från Sylvies vinkel och där är han den charmiga killen som flörtar med henne. Jag förstår att författaren vill visa att Max döljer hur han mår för omvärlden, men detta medför även att min känslokurva spretade smått åt alla håll. Förutom våldtäktsscenen (som är det hemskaste överfallet jag har läst inom YA-världen) så berördes jag inte så mycket av boken (yepp, jag är hjärtlös).

Vad jag däremot tycker om är hur informativ boken är samtidigt som den har en tydlig handling. Jag har tidigare läst en annan ungdomsbok om intersex (None of the Above) och den kändes som en faktabok som var förklädd till roman. En annan sak som jag gillar mycket (och som räddar boken från att vara riktigt deppig) är de hysteriskt roliga dialogerna. Jag brast ut i gapskratt när Sylvie hotade den andra tjejen och när Daniel nämnde Sylvester Stallones ansikte.

I mitt tycke är den här boken viktigare än vad den är bra. Vad jag känner till så finns det inte så många ungdomsböcker om intersex, speciellt på svenska, så bara det gör ju den läsvärd. Förutom att den handlar om intersex så handlar den också om hur ett våldtäktsoffer kan bete sig. Boken är riktigt mörk ja, men den belyser viktiga och riktiga problem i samhället, oavsett vilket kön man tillhör. Så slutsats: rekommenderas.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Gah, blev frustrerad när Max inte vågade anmäla Hunter och höll övergreppet hemligt. Det är Hunter som ska lida, inte stackars Max. Och sen att han blev gravid också… gahh, den här boken är hemsk!
  • Tycker att pappan har för lite plats. Det är ju många kapitel om hur mamman känner sig och bara några få om pappan. Väldigt ojämn fördelning där, kunde t.ex. ha gjort om några av lillebroderns kapitel till pappan.
  • Skönt att Hunter blev arresterad till slut. Vilket kräk, om han nu älskar Max lika mycket som han påstår… varför hör han aldrig av sig till honom? Känner knappast den “djupa” vänskapen mellan dem.    

+ Informativ
+ Humor

Mest intressanta karaktär: Max
Bästa scen eller del: Spoiler [När Hunter blev arresterad, så himla rätt åt honom]

Rekommenderar för:
Vill du ha en informativ och mörk bok om hur det kan vara att vara intersex så kan du plocka upp denna.

 

Tags: ,

S.J. Kincaid – Diabolic

Skapad för att vara den perfekta livvakten.

diabolicTitel: Diabolic
Författare: S.J. Kincaid
Serie: The Diabolic #1
Sidantal: 188
Utgivningsår: 2016

Officiell handling:
Diaboler är hänsynslösa. Diaboler är livsfarliga. Inte ett spår av mänsklighet återstår hos dem. Eller?

Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida – den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

Tycke:
Den här boken var jag superhypad på då den släpptes på svenska, men sedan så läste jag ett par halvljumma recensioner om den och intresset la sig. För ett par veckor sen låg den så fint i hyllan på biblioteket och jag tänkte att jag kunde ge den en chans ändå. Det visade sig vara helt rätt gjort, boken var mycket bättre än förväntad!

Jag gillar spänningen, brutaliteten och flera av karaktärerna. Huvudrollen Nemesis är rätt blek men hennes personlighet är att vara kall, så på ett sätt så har författaren gjort ett bra jobb med henne. Både Sidonia och Tyrus tyckte jag var väldigt intressanta.

Till min förtjusning så var instaloven inte så farlig, visst, romansen utvecklades väldigt snabbt och man fattade liksom efter några kapitel att Tyrus kommer att vara ett kärleksintresse. På den biten är den väldigt förutsägbar men jag kan glatt säga att det fanns flera tvister som totalöverraskade mig.

Världen hade jag från början lite svårt att köpa. Eftersom jag själv jobbar med teknik så har jag svårt att tro att mänskligheten kan bli så lata och naiva att de totalt struntar i vetenskap och tror att allting kommer att sköta sig själv.

Det är väldigt nära att den här boken skulle ha fått fyra stjärnor av mig på Goodreads, men en viss händelse i slutet drog ner på betyget, mer om det i spoilerdelen.

Kort sagt, en spännande och brutal bok som är full av tvister och intriger. Den överraskade mig och jag kommer absolut att plocka upp uppföljaren när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh, även om jag numera inte är så överdrivet förtjust i kärlekstrianglar så var ju denna riktigt intressant. Jag trodde faktiskt att Sidonia var intresserad i han den mesiga killen. Vilken tvist! Himla synd att Sidonia dog på riktigt i slutet.
  • Alltså… kan Nemesis inte tänka själv? Det var ju så uppenbart att det var Cygna som låg bakom allt. Istället så misstror hon Tyrus och lyssnar på drottningen som hon vet är grym och hänsynslöst. Gah! Det sänkte faktiskt bokens betyg för mig.

+ Miljö
+ Handling
+ Spänning
+ Tvister
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Tyrus
Bästa scen eller del: Spoiler [När Nemesis trodde att Sidonia var död]

Rekommenderar för:
Vill du ha en sci-fi med grymma karaktärer och där folk dör till höger och vänster så har du hittat rätt.

Andra delar i serien:
1. The Diabolic
2. The Empress
3. Titel ej bestämd

 

Tags: ,

Minirecensioner – Naondel och Maresi

Titel: Naondel
Författare: Maria Turtschaninoff
Serie: The Red Abbey Chronicles #2
Sidantal: 361
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Berättelsen om hur det Röda klostret grundades.

Tycke:
Jag läste den här boken utan att veta att det var en fristående fortsättning, himla tur att det är en prolog så man slipper bli spoilad i alla fall.

Älskar miljön i boken. Tycker också väldigt mycket om de olika kvinnorna och att de faktiskt får åldras. Jag tyckte dock att det blev för många berättarperspektiv och till slut så blandade jag ihop namnen och karaktärerna.

Sen är ju kvinnomisshandeln verkligen hemsk att läsa om, och allt kommer från en och samma man. Det är väl det som drar ner betyget litegrann, Iskan känns så personlighetslös och verkar gå på viagra dygnet runt. Jag blev arg på hur kvinnorna blev utnyttjade och hur lite de stöttade varandra. Det är inte förrän i slutet jag kände av systerskapet och hur mycket kvinnor faktiskt kan åstadkomma även om världen förtrycker dem.

Allt som allt en så gillade jag boken, speciellt den exotiska miljön. Kommer absolut att plocka upp första boken om jag hittar den i biblioteket.

goodreads add

Andra delar i serien:
1. Maresi
2. Naondel

________________________________________________________________________________

Titel: Maresi
Författare: Maria Turtschaninoff
Serie: The Red Abbey Chronicles #1
Sidantal: 205
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Maresi lever fridfullt på ön tillsammans med de andra systrarna tills en dag då det kommer män till ön.

Tycke:
Sådär ett år efter att jag har läst Naondel (yepp, jag har haft Naondel-recensionen liggandes på hårddisken i mååånga månader) så fick jag chansen att läsa Maresi. Till skillnad från Naondel så följer man bara ett perspektiv, Maresis.

Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag Naondel mer, det är mer action och mycket färgstarkare karaktärer i uppföljare-prologen. Maresi lever ett lugnt liv på klostret och mer än halva boken gick ut på att introducera ön, alla olika avdelningar de hade, alla traditioner, maträtter, säsongsarbeten, alla systrar… ja, det kändes nästan som en dokumentär.

När stillheten väl tog slut gick boken i rasande fart framåt. Jag älskar epilogen men slutet kändes inte så episk för mig. Jag älskar också idén med en fristad för kvinnor i en brutal värld som är styrd av män. Jag kan dock tycka att det är lite synd att kvinnornas kraft kommer från magin och inte från dem själva, t.ex. från kunskap, list och styrka.

En lite annorlunda fantasyberättelse som fokuserar på kvinnor, kommer det fler böcker i serien kan jag absolut tänka mig att plocka upp dem

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tyckte att det var rätt segt i slutet när haggan vill att Maresi ska släppa loss henne och Maresi bara ”neeeeej, jag vågar inte”. Man fattar ju att det är vad hon kommer att göra i slutet ändå så det kändes bara utdraget.

goodreads add

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Tags: , ,

Jessica Schiefauer – Pojkarna

En blomma som omvandlar flickor till pojkar

Titel: Pojkarna
Författare: Jessica Schiefauer
Sidantal: 188
Utgivningsår: 2011

Officiell handling:
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.

Kim kan inte få nog av friheten i en annan kropp och blir som pojke också kär i Tony. Tillsammans upplever de både spänning och attraktion, men som tjej är inte Kim intressant för Tony.

Pojkarna är en tonårsskildring som ingen annan. Den kombinerar det plågsamt vardagliga med det vackert magiska i en berättelse om uppväxt, förvandling, kärlek och systerskap.

Tycke:
Äntligen har jag tagit mig tid att läsa denna hyllade bok som vann Augustpriset för barn och ungdomar år 2011.

Trots att boken är så omtalad så kände jag knappt till handlingen, det jag visste var att tre flickor kunde förvandla sig till pojkar med hjälp av en blomma. Jag hade inte alls förväntat mig att den skulle vara så här mörk och full av jobbiga känslor.

Pojkarna är verkligen ingen bok man läser för att bli glad. Redan från början målas en väldigt skrämmande värld upp, en värld där flickor redan från grundskolan lär sig att deras kropp är ett objekt och fritt fram för skrattande pojkar att tafsa på. Det kanske beror på det målande språket, men jag hade väldigt svårt att se att detta skulle utspela sig i dagens samhälle i Sverige. Så var det i alla fall inte när jag gick i skolan, visst förekom det tafsningar, men skolan satte stopp för det och det var kanske ett par pojkar som inte kunde hålla styr på sina händer, inte en hel mobb som det var i boken. De flesta av pojkarna är faktiskt snälla och respektfulla.

Nåja, vi går vidare i handlingen och jag även om jag inte riktigt känner det som Kim gör så fascineras jag av hennes besatthet av sin pojkkropp samt det destruktiva förhållandet med Tony. Ett tag så shippade jag dem och väntade bara på att hon ska berätta för honom som sanningen.

Språket är väldigt fint, beskrivande och stämningsfullt. Jag hade dock väldigt svårt för alla ”sensuella” beskrivningar av blomman. Urk, för mig är en blomma ungefär lika sexuellt som ett barn, med andra ord inte alls. Det är faktiskt så att jag mådde lite illa av texten. Fast det i sig säger väl hur inlevelsefullt berättelsen är.

Trots att det är en kort bok så hinner det hända mycket som väcker funderingar. Hur samhället delar in oss i fack efter vilket kön vi har. Varför pojkar tillåts göra saker som inte flickor får och vice versa? Jag känner väl att det inte är lika så illa som det är i boken men visst finns det skillnader på hur män och kvinnor förväntas uppföra sig.

Oj, jag som hade tänkt att det skulle bli en kort recension. Pojkarna är helt enkelt en bok som är skriven för att väcka diskussioner. Den är inte vad jag förväntade mig men den här helt klart läsvärd. Mer om vad jag tycker ser ni i spoilerdelen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Förstår inte hur föräldrarna inte kan märka att Kim smyger ut varje natt. Och ringer Tony aldrig till Kim?
  • Ehh… sexscenen mellan Momo och Kim. Bara whaaaat? Och sen pratar de aldrig om det igen…
  • Oj jäkla, så Kim dödade Tony? Efter våldtäcktsscenen så förlorade jag visserligen all sympati för honom, men det var lite väl hårt av Kim. Och att hon klarar sig så länge helt ensam.
  • Tycker faktiskt att tjejernas lekar är kusliga och sektliknande. Visst är det kul med rollspel, men till den graden som de kör? Nja…. Tycker mest att det är obehagligt.

+ Koncept
+ Språk
+ Tänkvärdhet

Mest intressanta karaktär: Tony
Bästa scen eller del: Början på Kims och Tonys relation.

Rekommenderar för:
Vill du ha något annorlunda som väcker mycket funderingar så kan denna passa dig.

goodreads add

 

Tags: ,

V. E. Schwab – A Darker Shade of Magic

Fyra versioner av London och vi bor i den tråkigaste av den

Titel: A Darker Shade of Magic
Författare: V. E. Schwab
Serie: Shades of Magic #1
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2015

Officiell handling:
Kell is one of the last Antari—magicians with a rare, coveted ability to travel between parallel Londons; Red, Grey, White, and, once upon a time, Black.

Kell was raised in Arnes—Red London—and officially serves the Maresh Empire as an ambassador, traveling between the frequent bloody regime changes in White London and the court of George III in the dullest of Londons, the one without any magic left to see.

Unofficially, Kell is a smuggler, servicing people willing to pay for even the smallest glimpses of a world they’ll never see. It’s a defiant hobby with dangerous consequences, which Kell is now seeing firsthand.

After an exchange goes awry, Kell escapes to Grey London and runs into Delilah Bard, a cut-purse with lofty aspirations. She first robs him, then saves him from a deadly enemy, and finally forces Kell to spirit her to another world for a proper adventure.

Now perilous magic is afoot, and treachery lurks at every turn. To save all of the worlds, they’ll first need to stay alive.

Tycke:
Jag har hört så himla mycket gott om den boken, den har dykt upp på så många bloggar och majoriteten har gett den högt betyg. Att jag har läst och gillat Vicious från författaren tidigare bidrog till att mina förväntningar på boken var skyhöga. En mörk berättelse om fyra olika London och en magiker som reser mellan dem, vad kan gå fel liksom?

Nja, tyvärr så nådde boken inte ändå fram hos mig. Det finns många saker jag gillar men även saker som inte faller mig lika mycket i smaken. En av dem är Kells och Lilas relation, hejhopp, de träffas och blir sedan oskiljaktiga på grund av olika anledningar, men mest för att de inte kan lämna varandra i fred. Det är väl inte direkt instalove men väldigt nära inpå.

Jag brukar gilla starka kvinnliga karaktärer men Lila är bara för mycket. Hon och jag klickar inte alls, tycker mest att hon är jobbig och krävande. Kell däremot gillar jag riktigt mycket. Jag fastnade också för Rhy och han den andra magikern som jag glömt namnet på. Hmm, känns som att författaren är mycket bättre på att skapa sympatiska manliga karaktärer än kvinnliga.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det höga antalet berättarröster. På ett sätt så uppskattar jag från att läsa från flera perspektiv och få en klarare bild över vad som händer, men detta medför att man hoppar runt i många (bi)karaktärers huvud och kommer inte lika nära Kell och Lila.

Slutet är min absoluta favoritdel av boken. Vi kan säga så här, det tog mig nästan en månad att läsa de första 350 sidorna, visst kan det bero på att jag inte har så mycket lästid, men sanningen är att jag inte kände mig så sugen på att plocka upp boken. Men de sista 50 sidorna slukade jag i ett nafs. Blev jättetaggad på att läsa bästa bok och skulle ha gjort det om det inte var för att jag inte hade den hemma.

Sammanfattningen är att jag älskar idén med boken och några av karaktärerna. Tycker i överlag att boken är bra. Upplever att den är långsam i början och mitt, men sista sidorna är olidligt spännande. Kommer absolut att plocka upp nästa bok, men den här gången ska jag inte ha lika höga förväntningar.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Shit vad många personerna det är som dör, tyckte synd om vakten som gillade Kell och värdshusvärden som var Lilas vän.
  • Åhnej, är det en stundande kärlekstriangel mellan Lila, Kell och Rhy som jag anar i slutet? Hoppas verkligen INTE att det blir så i nästa bok.
  • Undrar om den andra magikern kommer tillbaka senare i serien. Tycker att det vore spännande om han kom tillbaka som sig själv och inte som kungens marionett. Kommer han att vara tacksam mot Kell?

+ Miljö
+ Språk

Mest intressanta karaktär: Kell
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som vill läsa en fantasy med resor genom olika världar och inte har något emot många perspektivbyten.

goodreads add

Andra böcker i serien:
1. A Darker Shade of Magic
2. A Gathering of Shadows
3. A Conjuring of Light

 

Tags: , ,

David Levithan & Nina LaCour – Du känner mig så väl

Bästa kompisar på fem sekunder.

Titel: Du känner mig så väl (eng. You Know Me Well)
Författare: David Levithan & Nina LaCour
Sidantal: 237
Utgivningsår: 2017 (original 2016)

Officiell handling:
Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.

Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan. Du känner mig så väl är en stormande berättelse om glädje och sorg, om den bittra första kärleken och den stora vänskapen, berättad ur Marks och Kates parallella synvinklar. En bok om att bli vuxen och om den stora, okända framtiden.

Tycke:
Den här boken spanade jag in då den kom ut på engelska förra året så gissa om jag blev glad när jag hittade den i brevlådan för ett par veckor sen. Tack så mycket Modernista!

Jag har gillat flera stycken av Levithans tidigare böcker och jag älskar LaCours Everything Leads to You”. Med tanke på vilka författarna var så har jag väntat mig en HBTQ-bok vilket är precis vad det är, närmare bestämt en bok om Pridefestivalen i San Francisco.

Boken utspelar sig alltså i min favoritstad på andra sidan Atlanten och handlar om Kate och Mark, två klasskamrater som aldrig har pratat med varandra. Av tillfällighet hamnar de på samma fest och BAM, insta-friendship. Visst var båda i någon form av känslomässig knipa men att de helt plötsligt öppnar upp sig fullständigt för varandra är inte särskilt trovärdig.

Nåja, det är i alla fall inget problem med takten. Hela boken utspelar sig under en vecka (Pridefestivalen) och under den tiden försöker de hjälpa varandra med att få deras respektive kärleksintressen. Mark är olyckligt kär i sin bästa vän och Kate vet inte om hon vågar satsa på tjejen hon har haft kontakt med länge men inte träffat.

Om jag ska vara helt ärlig så är väl handlingen inte bokens starka sida, åtminstone inte Kates del eftersom jag uppfattar henne som alltför velig. Mark däremot gillar jag och tycker synd om. Hoppades så mycket på honom och Ryan. Vad jag gillar riktigt mycket med boken är att den belyser hur viktigt Pride är. Hur många det är som får mod av festivalen och tar sina första steg mot att acceptera den man är.

Sammanfattat så är det en lättläst ungdomsbok med fokus på Pride. Humor blandas med hjärtesorg och sidorna flyger förbi. Tycker ni om Levithans andra böcker så lär ni gilla denna också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • I början så hoppades jag på att Ryan skulle inse att Mark var den rätta för honom men jag gillar faktiskt att det inte blev så. Alla slut är inte lyckliga, men däremot så känner jag att Mark kommer över Ryan liiiiite väl fort. Med tanke på hur länge han har varit kär i honom så har jag svårt att tro att han kan vara i samma rum som Ryan och Taylor utan att bli superledsen.
  • Skönt att Kate äntligen få lite mod i slutet och få sin Violet. Men ärligt talat så skulle jag aldrig ha orkat med henne om jag var Violet.

+ Språk
+ Budskap
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Ryan
Bästa scen eller del: Poesinatten

Rekommenderar för:
Ni som vill läsa en bok om Pride och vad den betyder för ett gäng hbtq-ungdomar.

goodreads add

 

Tags: , , ,