Att vara själlös…

… är något man kan vara stolt över.

Titel: Soulless (sv. Själlös)
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasol Protectorate 1
Sidantal: 357
Utgivningsår: 2009

Handling:
Med sitt exotiska utseende och skarpa tunga är det svårt för Alexia att hitta en make. Trots hennes familjs höga ställning och hennes välformade kropp är Alexia, vid 26-års ålder, fortfarande ogift. Alla har redan gett upp hoppet om henne och för Alexia spelar det ingen roll, hon klarar sig alldels utmärkt på egen hand.

Under en fest blir hon attackerad av en vampyr, vilket inte borde ha hänt eftersom de övernaturliga varelserna i London känner till hennes hemlighet, Alexia är själlös, och hennes beröring kan upphäva alla magiska förmågor. Något farligt och förbjudet pågår, laglydiga varulvar och vampyrer rövas bort. Mot sin vilja blir Alexia indrageni det hela, och den största frågan är: Kommer det att finnas te och kakor?

Omdöme:
Låt oss börja säga med att den här boken överträffade mina förväntningar. Allt jag visste om den var att den skulle vara en kombination av steampunk och paranormal romance. Och wow, vilken mix. Har inte läst så mycket steampunk (bara Infernal Devices och Leviathan) men jag gillar det mer och mer, älskar den viktorianska tiden, modet, kulturen, ja allt 🙂

Förutom världen så imponerade även karaktärerna på mig. Huvudrollen Alexia är så underbart skön, hon är 26 år, d.v.s. alldeles för gammal för att bli gift. Älskar hur hon tänker på mat och te hela tiden, även när hon håller på att bli överfallen av en vampyr. Lord Macoon gillar jag väldigt mycket också, till skillnad från Jacob, Sam, Ren och resten av varulvspojkarna från diverse serier så känns Macoon som en riktig alfahane. Han är ingen vekling han inte, i alla fall när han inte är med Alexia.

Boken är skriven i allvetande form och för en gångs skull har jag inga invändningar mot det. Jag tycker till och med om det. Carriger har en så skojig och mysig berättarröst att det bara känns rätt att hon skriver i allvetande form. Jag tror faktiskt att jag skulle uppskatta berättelsen mindre om den var skriven i limiterad 3:e personsform, mycket av humorn skulle gå förlorad då.

Jag läser ju jämt böcker på engelska och nu för tiden så brukar jag inte ha några problem med språket. Visst dyker det upp några enstaka ord jag inte känner till då och då men man kan ju gissa vad det betyder. Men med Soulless var det annorlunda, det dök upp okända ord jämt! Ibland tre stycken på raken. Det var helt omöjligt att lista ut vad vissa meningar betydde, fick besöka tyda.se flera gånger. Tack vare Soulless vet jag bl.a. vad curmudgeon (snåljopp), cogent (övertygande) och desultory (osammanhängande) betyder 🙂

Boken kommer ut (enl. Bokus) på svenska den 20:e mars under namnet Själlös. Den får ni inte missa!

Karaktärer: +1
Handling: +1
Berättarröst: +0,5
Fantasivärld: +1

Mest intressanta karaktär: Alexia
Bästa scen eller del: Alla scener med Alexia och Lord Macoon

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien
1. Soulless  (sv. Själlös)
2. Changeless (sv. Chanslös)
3. Blameless (sv. Hemlös)
4. Heartless
5. Timeless

 

Ett annorlunda slut på första världskriget

Min första ”alternative history”-serie avklarad!

Titel: Goliath
Författare: Scott Westerfeld
Serie: Leviathan 3
Sidantal: 537
Utgivningsår: 2011

*Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar i serien.*

Handling:
Alex och Deryn befinner sig återigen på luftbesten Leviathan och har lämnat Europa bakom sig. Hemligheten om att Alex är kronprinsen av Österrike är känt och han är ett mellanting mellan en fånge och en gäst. Deryn har själv egna bekymmer med att dölja för alla att hon egentligen är en flicka samt att hålla sina känslor för Alex i styr. På order av den ryska kejsaren färdas de till Sibirien där de räddar en mystisk vetenskapsman, Nikola Tesla. Denna verkar vara i besittning av ett vapen så mäktigt att det kan avsluta hela kriget, Goliath.

Omdöme:
Eftersom jag gillade både Leviathan och Behemoth väldigt mycket så hade jag superhöga förväntningar på den här, och det är antagligen mitt eget fel att jag hoppades på för mycket.

Goliath är ingen dålig bok, tvärtom, den är spännande och jag gillar både Alek och Deryn. Men magin är borta, den häftiga världen som trollband mig i framförallt Leviathan är inte så lockande längre. mycket av fantasivärlden är redan utforskad i de föregående böckerna och som läsare känner mig sig redan ganska hemmastadd, vilket tyvärr är lite tråkigt.

Hela boken handlade utspelade sig i princip ombord på Levaithan och jag tycker att det är lite tråkigt. Visst, det händer saker och många partier är riktiga bladvändare men vissa är rätt sega. Jag satt hela tiden och hoppades på att den skulle bli bättre men det blev den inte. Jag är personligen inte så intresserad av politik och den här boken fokuserade rätt mycket på det tycker jag.

Något jag verkligen gillade är de alternativa krigshändelserna. Nu känner jag inte till det första världskriget så där jättebra men det är kul att läsa om hur Deryn och Alek skulle ha påverkat kriget ifall de skulle ha funnits på riktigt. Det är också superkul att läsa om alla personer som har funnits på riktigt, t.ex. Churchill och Tesla.

Favoritkaraktären fortsätter att vara Deryn, finns det någon tjejhuvudroll som känns mindre tjejig än henne? Älskar verkligen att hon vet vad hon vill och även om hon är kärlekskrank så gnäller hon inte om det. Tycker även att Alek blev lite mognare och bättre i denna bok. Jag blev även så nyfiken på Nikola Tesla så jag var tvungen att googla om honom.

Lite spoiler (Markera texten för att sen den) [Egentligen så tycker jag inte att romansen mellan Deryn och Alek behövdes. Det var ingen hejdundrande passionerad relation mellan dem och för mig kunde de lika gärna ha fortsatt vara bästa kompisar. Jag tycker att deras vänskap är väldigt fin och att Alek beundrar Deryns mod och skicklighet. De har varit kompisar så länge att jag inte ens kan föreställa mig dem som kärlekspar. Och det måste vara väldigt konstigt att upptäcka att ens bästa kompis är av det andra könet och dessutom kär i en själv haha.]

Illustrationerna är boken är som vanligt helt fantastiska och bidrar otroligt mycket till stämningen.

Slutet är okej, jag hade förväntat mig ett mer storslaget slut med tanke på att böckerna handlar om första världskriget. Återigen, mina förväntningar pajar bara för mig själv 😦

I mitt tycke så är Goliath inte lika stark som Leviathan eller Behemoth. Den är fortfarande väldigt läsvärd och det är alltid trevligt att få ett riktigt slut. Nu låter väl den här recensionen ganska negativ men som sagt, jag förväntade mig 10:a och fick bara en 7,5:a, vilket fortfarande är ett väldigt bra betyg, men ja… man är ju girig av naturen.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Illustrationer: +1
Takt: -0,5

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien:
1. Leviathan
2. Behemoth
3. Goliath

 

Behemoth i vattnet och Leviathan i luften?

Jag har alltid trott att Behemoth var en luftvarelse (med tanke på att namnet slutar på moth), och att Leviathan levde i havet (i alla fall i Final Fantasy-spelen), men det kanske inte är så.

Titel: Behemoth
Serie: Leviathan 2
Författare: Scott Westerfeld
Sidantal: 481

*Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar*

Handling:
Det brittiska luftskeppet Leviathan har hamnat i Istanbul/Konstantinopel som ännu är neutral i kriget. Alek flyr från skeppet och tar skydd i staden, utan rådgivare eller pengar måste han gömma sig från fienden.

Deryn brottas med andra problem, Leviathan måste länma staden men tyskarna planerar ett anfall. Hon måste klara av sitt uppdrag och ännu viktigare – fortsätta låtsas vara en pojke.

Omdöme:
Behemoth fortsätter direkt där Leviathan lämnade. Eftersom jag läste den första boken för inte så länge sedan kändes det knappt att jag hade börjat på en ny bok.

Takten är snabb, Westerfield skippar alla onödiga delar och hoppar ibland flera veckor framåt i tiden. Det är nästan så att man anar var någonstans i boken han har tagit bort scener. Det är egentligen inget dåligt men någon gång tyckte jag att han hoppade lite väl för mycket.

Deryn och Alek är fortfarande bra karaktärer båda två och deras PoV känns väldigt trovärdiga. Alek har en större roll i den här boken vilket jag inte har något emot, även om jag tycker om Deryn mer.

Att boken har sämre betyg än sin föregångare beror på att woah-känslan inte befann sig på samma sätt. Antagligen beror det på att det introducerades många fler nya maskiner än muterade djur. En av sakerna jag tyckte bäst om i Leviathan var alla beskrivningar av bestarna.

Sammanfattat så är Behemoth en mycket bra fortsättning. Den känns faktiskt inte alls som en transportsträcka vilket andra boken i trilogier har en tendens att göra. Det värsta med att ha läst den här boken är att jag måste vänta ett tag innan den tredje och avslutande boken Goliath släpps.

Andra delar i serien:
1. Leviathan
2. Behemoth
3. Goliath

 

Beasts versus Machines

Om Darwin hade upptäckt DNA och om robotarna i Mechwarrior existerade – hur skulle då första världskriget har sett ut? Westerfield imponerar med sin nya serie.

Titel: Leviathan
Serie: Leviathan 1
Författare: Scott Westerfeld
Sidantal: 440

Handling:
Prins Aleksander av Österrike tvingas fly för sitt liv när föräldrarna mördades i Sarajevo. Med en handfull trogna tjänare och en mindre förmögenhet ger de sig iväg till Schweiz i en robot. Deryn blir personal ombord den största flygande besten Leviathan och trivs som fisken i vattnet. Problemet är bara att hon är en flicka och inte en pojke som hon utger sig för att vara.I en värld där man slåss med genmanipulerade bestar och mäktiga robotar, vad kommer att hända när Aleks och Deryns vägar korsas?

Omdöme:
Efter att ha läst Uglies-serien, som jag personligen tyckte var okej, blev jag glatt överraskad av Leviathan. Allt som jag tycker är mindre bra i Uglies är utmärkt i den nya serien och allt som är bra är ännu bättre.

Serien tillhör Steampunk-genren och är även en alternative history. Jag har inte läst något inom dessa genrer innan och jag måste säga att jag gillar dem skarpt. Westerfeld har lånat mycket av den riktiga världen såsom geografi, historia och personer, serien är helt enkel en skildring av första världskriget fast med påhittade element. Jag tycker om de muterade djuren som britterna (Darwinist) föder upp för att använda i strid. Jag gillar även de häftiga robotarna som Tyskland och Österrike-Ungern (Clanker) krigar med. Framförallt så älskar jag den tydliga kontrasten mellan Darwinsterna och Clankerna.

Berättelsen växlar skickligt mellan Aleks och Deryns perspektiv, så fort den ena karaktären börjar bli tråkig hoppar vi över till den andra. Det är mycket som händer och man hinner aldrig tröttna. Både Alek och Deryn är sympatiska karaktärer man lätt fattar tycke för (till skillnad från Tally). Från Uglies-serien vet jag att Westerfeld är bra på att hålla sig till en karaktärs PoV och Leviathan är ett bevis på att han även kan göra det med två. Alek och Deryn har olika uppfattningar om saker och ting vilket gör boken väldigt skoj att läsa.

Bonuspoäng får boken för alla sina vackra illustrationer. Det är nästan en bild vart tionde blad och jag älskar det fullständigt. Hur bra man än beskriver en sak så kan text aldrig slå en bild.

Vare sig om du vill läsa steampunk, alternative history, äventyrsroman eller bara en fantasifull och välskriven ungdomsbok så kan jag rekommendera Leviathan.

Andra delar i serien:
1. Leviathan
2. Behemoth
3. Goliath