Minirecensioner – Naondel och Maresi

Titel: Naondel
Författare: Maria Turtschaninoff
Serie: The Red Abbey Chronicles #2
Sidantal: 361
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Berättelsen om hur det Röda klostret grundades.

Tycke:
Jag läste den här boken utan att veta att det var en fristående fortsättning, himla tur att det är en prolog så man slipper bli spoilad i alla fall.

Älskar miljön i boken. Tycker också väldigt mycket om de olika kvinnorna och att de faktiskt får åldras. Jag tyckte dock att det blev för många berättarperspektiv och till slut så blandade jag ihop namnen och karaktärerna.

Sen är ju kvinnomisshandeln verkligen hemsk att läsa om, och allt kommer från en och samma man. Det är väl det som drar ner betyget litegrann, Iskan känns så personlighetslös och verkar gå på viagra dygnet runt. Jag blev arg på hur kvinnorna blev utnyttjade och hur lite de stöttade varandra. Det är inte förrän i slutet jag kände av systerskapet och hur mycket kvinnor faktiskt kan åstadkomma även om världen förtrycker dem.

Allt som allt en så gillade jag boken, speciellt den exotiska miljön. Kommer absolut att plocka upp första boken om jag hittar den i biblioteket.

Andra delar i serien:
1. Maresi
2. Naondel

________________________________________________________________________________

Titel: Maresi
Författare: Maria Turtschaninoff
Serie: The Red Abbey Chronicles #1
Sidantal: 205
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Maresi lever fridfullt på ön tillsammans med de andra systrarna tills en dag då det kommer män till ön.

Tycke:
Sådär ett år efter att jag har läst Naondel (yepp, jag har haft Naondel-recensionen liggandes på hårddisken i mååånga månader) så fick jag chansen att läsa Maresi. Till skillnad från Naondel så följer man bara ett perspektiv, Maresis.

Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag Naondel mer, det är mer action och mycket färgstarkare karaktärer i uppföljare-prologen. Maresi lever ett lugnt liv på klostret och mer än halva boken gick ut på att introducera ön, alla olika avdelningar de hade, alla traditioner, maträtter, säsongsarbeten, alla systrar… ja, det kändes nästan som en dokumentär.

När stillheten väl tog slut gick boken i rasande fart framåt. Jag älskar epilogen men slutet kändes inte så episk för mig. Jag älskar också idén med en fristad för kvinnor i en brutal värld som är styrd av män. Jag kan dock tycka att det är lite synd att kvinnornas kraft kommer från magin och inte från dem själva, t.ex. från kunskap, list och styrka.

En lite annorlunda fantasyberättelse som fokuserar på kvinnor, kommer det fler böcker i serien kan jag absolut tänka mig att plocka upp dem

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att det var rätt segt i slutet när haggan vill att Maresi ska släppa loss henne och Maresi bara ”neeeeej, jag vågar inte”. Man fattar ju att det är vad hon kommer att göra i slutet ändå så det kändes bara utdraget.

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Gästinlägg: Vad finns under Helsingfors gator?

Om ett underfors finns på riktigt vill jag dit!

 

Titel: Underfors
Författare: Maria Turtschaninoff
Sidantal: 341
Utgivningsår: 2010

Handling: (Från Adlibris.se)
I staden Helsingfors är allt som vanligt. Alva och Joel går i samma klass i högstadiet – Alva hör till de starka, smarta tonårsflickor som inte ens vill passa in, Joel sysslar med parkour och drömmer om henne. Men då Alva träffar Nide, en läderklädd bad boy som hon känner sig oemotståndligt dragen till, avslöjas en helt ny värld med andra lagar, under de gatstenar som vi en gång beträtt, där vi en gång gått: Underfors.

 

 

Omdöme:
Tuertschaninoff kastar läsaren direkt in i handlingen, vilket jag älskar. Från första kapitlet är spänningen ett faktum. Alva tillsammans med Joel och Nide får upptäcka en ny värld där det lever troll, älvor och allt sådant som inte ska finnas på riktigt. Underfors är en underbart orginell värld som inte liknar de vanliga fantatsyvärldar jag läst om tidigare. Istället dras mina tankar till sagor, men författarna har väckt liv i dem och det med råge.

Karaktärerna Alva och Joel är lätta att till sig. Båda är sympatiska och känns trovärdiga som ungdomar. Dessvärre känner jag mer för Joel än för Alva, vilket inte är något negativt, utan mer för han verkar vara en känslig typ.

Maria har ett underbart språk som får mig att pirra i hela kroppen och känna mig helt kär. Varför finns inte Underfors på riktigt? Det märks att författaren gjort en gedigen research och det utan att boken blir ”tung” och tråkig. Det var intressant att läsa en bok med övernaturligt inslag från en icke-engelsk författare. Den här boken har allt: Kärlek, livsfrågor och soänning.

Den enda som är negativ med boken är slutet, mer kan jag inte säga, men det var lite för uppenbart vad som skulle ske. Ibland blir det för barnsligt för en 25 åring, men det är inte så konstigt eftersom boken är skriven för 12-15 års ålder.

Läs den.

Dramaturgi +1
Språk +1
Skandinavisk författare +1
Karaktärerna +1
Slut – 1

Betyg: 9/10

Denna recension är skriven av Eldtunga