Soundless – Richelle Mead

När man plötsligt får tillbaka hörseln efter att ha varit döv hela livet.

Titel: Soundless
Författare: Richelle Mead
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2015

Handling
I hela sitt liv har Fei varit döv. Detta är dock inget hon har tänkt särskilt mycket på eftersom alla i hennes by är döva och kommunikationen sker huvudsakligen med handgester, skrift och bilder. Som en av de skickligaste artisterna i byn kan hon skratta sig lycklig som får äta sig mätt till skillnad från många andra. Problemet börjar när hon märker att hennes lillasyster får allt sämre syn och är på väg att bli blind. Samtidigt bestraffar linjemannen byn för att de inte levererar tillräckligt mycket mineraler. För att rädda sin syster så slå hon i hemlighet följe med sin hemliga barndomskärlek Li Wei för att ta sig nerför bergen och besöka linjemannen. Li Wei är också den enda som får veta hennes stora hemlighet… att hon har återfått hörseln…

Tycke:
Richelle Mead är en av mina favoritförfattare och när jag fick veta att hon skulle släppa en ensamstående bok med kinesisk mytologi som tema så visste jag att jag var tvungen att läsa den.

Tja… man kan väl säga att jag föredrar hennes serier. Soundless är helt okej och jag gillar den till och med, men jag saknar karaktärsdjupet som enligt mig är vad som gör Meads serier så himla bra. Fei känns som den där typiska tjejhuvudrollen som är utvald trots att hon förneka att hon är speciell hela tiden. Li Wei är den snygga och felfria kärleksintresset som givetvis blir hennes hemliga resekamrat.

Konceptet tycker jag är nytänkande och intressant. Men själva utformningen av handlingen är något jag har stött på i många andra böcker och är ärligt talat inte särskilt spännande. I och med att det bara är en bok så hinner man inte heller fördjupa sig särskilt mycket i världen och dess mytologi.

Oj, nu låter jag ju bara negativ vilket jag inte menar att göra. Jag gillar som sagt konceptet och Mead kan ju verkligen skriva. Men jag älskar ju hennes andra serier så tyvärr är jag ganska besviken på denna. Vill ni har något kort och underhållande så passar säkert denna perfekt.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså, jag förstår inte varför samhällsstrukturen är som den är. Varför ska artisterna ha mest mat när det är gruvarbetarna som anstränger sig mest? Hur mycket mat de får hänger ju på hur mycket gruvarbetarna levererar? Känns ju urdumt att de låter gruvarbetarna svälta. Och måste de verkligen rita? Kan de inte bara skriva ner nyheterna liksom?

• Tyckte att slutet kändes så ihopstressat. Hade gärna velat mer om världen och mytologin.   

+ Koncept
+ Språk

Mest intressanta karaktär: Fei
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som tycker om Richelle Meads böcker eller vill ha en äventyrsbok med kinesiskt tema.

Rekommenderar inte för:
Du som vill ha mycket detaljer om fantasy-världen samt dess mytologi.

 

Det efterlängtade slutet för Sydrian!

Efter 12 böcker är det dags att säga farväl.

Titel: The Ruby Circle
Författare: Richelle Mead
Serie: Bloodlines #6
Sidantal: 348
Utgivningsår: 2015

Handling:
Adrian och Sydney är tillsammans och för tillfället säkra från alkemisterna. Men deras säkerhet kommer till priset av frihet. Sydney är praktiskt fånge i Adrians mammas hem och Adrian själv möter glåpord från de andra i hovet. Dessutom är både oroliga för Jills säkerhet och vantrivs med att inte kunna hjälpa till i sökandet efter henne. Läget ändras när Sydneys magilärare kommer på besök och har ett mystiskt paket till henne. Paketet visar sig innehålla en möjlig ledtråd till Jill. Medveten om att alkemisterna är henne hack i hälarna beslutar sig Sydney att ge sig ut i världen igen för att följa ledtrådarna. Kommer hon att hitta vampyrprinssesan, eller kommer hon att gå rakt in i en fälla?

Tycke:
Den här boken är bara så underbart mysig! Det är den tolfte boken om karaktärerna i Vampire Academy och det är för mig ett väldigt kärt återseende. Både Adrian och Sydney har växt enormt under seriens gång och jag tycker om dem så himla mycket. Från att vara emot deras romans från början så tycker jag nu att de är ett perfekt par och faktumet är att deras fina känslor för varandra berörde mig till tårar flera gånger under läsningens gång.

Det händer mycket i boken och varje kapitel är spännande. Det är inte en så tydlig dramatisk kurva men nu i efterhand så uppskattar jag att handlingen inte är överdramatisk. De räddar liksom inte världen från undergång. Nej, här har de massor av allierade som hjälper dem och som läsare kände man sig rätt trygg hela tiden. Och på tal om allierade så är det så härligt att få återse Rose och gänget!

Detta är ju sista boken i serien så jag håller recensionen rätt kort. Gillar du Vampire Academy så bör du verkligen läsa den här spinoff-serien också. Jag vet inte om Mead har några planer på att fortsätta med serien men om hon någonsin skulle plocka upp den igen så kommer jag garanterat att läsa den.

Och just ja, till er som är skeptiska till vampyrböcker så kan jag säga att det knappt läggs något fokus på vampyrdelen i den här boken. Helt ärligt talat så tänkte jag inte ens på Adrian som en vampyr. De är mer som människor med övernaturliga förmågor.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhhhh så fint när Adrian kom tillbaka till Sydney efter att nästan ha blivit galen. Det var nog den enda gången jag blev lite nervös för att de inte skulle få sitt lyckliga slut.

• Älskar epilogen! Hoppas på att Rose och Dimitri får supergulliga barn också! Haha, och att Dimitri är och Adrian är kusiner?!! Whaaaat?!

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling/Spänning: +1
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Sydney och Adrian
Bästa scen eller del: Spoiler [När Adrian kom tillbaka till Sydney]
Minnesvärt citat: “I told you before, we’re the center,” she said. “And the center will hold.”

Rekommenderar för:
Tja… ni som har läst de tidigare böckerna i serien.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte gillar Vampire Academy.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

 

En alkemist med silverskuggor

Den efterlängtade uppföljaren är äntligen här!

Titel: Silver Shadows
Författare: Richelle Mead
Serie: Bloodlines #5
Sidantal: 380
Utgivningsår: 2014

Obs! Spoiler från tidigare delar kan förekomma.

Handling:
Fångad av alkemisterna spenderar Sydney sin tid i en cell och har ingen aning om hur mycket tid det har gått sen hon skiljdes åt från Adrian. Hon kämpar emot så gott hon kan men när hon blir erbjuden att få träffa sin familj faller hon för frestelsen. Alkemisterna gör allt de kan för att återigen hjärntvätta henne och Sydney är rädd för att hennes skydd inte kommer att hålla.
Adrian å andra sidan är mer deprimerad än någonsin över sin förmåga och dränker sin sorg i sprit. Han vill hjälpa Sydney men vet inte hur han ska bära sig åt. Men samtidigt som alkoholen dämpar hans saknad så dämpar den även hans kraft. Och när Sydney väl behöver honom så kanske det är för sent…

Tycke:
Richelle Mead är en av mina favoritförfattare och jag älskar speciellt serierna Vampire Academy och Bloodlines. Med tanke på hur spännande The Indigo Spell slutade så hade jag skyhöga förväntningar på uppföljaren Silver Shadows.

Tyvärr så tycker jag att det är den sämsta boken i serien hittills. Varken taktmässigt eller karaktärsmässigt nådde den upp till de andra böckerna. De två första tredjedelarna var sega och kändes bara som en transportsträcka. Det är kanske därför som jag började störa mig på huvudrollerna istället för att sympatisera dem.

Flera gånger tyckte jag att Sydney tog onödiga risker för att hjälpa andra personer som inte har visat någon vänlighet mot henne. Suck på att hon ska vara det osjälviska offret. Hon visste ju att hjälp skulle komma! Kändes inte alls logiskt att hon ska hålla på och riskerar så mycket.

Adrian är den som fick mig att sucka mest. Han är ju min favoritkaraktär men i den här boken så sjönk han ganska rejält. Istället för att vara stark så tyckte han bara synd om sig själv. Allting handlade liksom om honom istället för om Sydney (som faktiskt är den som är i knipa): ”Han står inte ut med att känna sig så hjälplös. Han står inte ut med att inte veta vad som har hänt henne. Han står inte ut med saknaden”. Adrian dränker sin sorg i sprit, festar runt med tjejer och bryr sig inte ens om att försöka nå ut till Sydney. Jag önskar att han kunde ha varit starkare och kämpat mer istället för att ge upp så fort han stöter på lite motstånd.

Dessutom så saknade jag Jill och gänget. En av de saker jag gillar mest med Mead är hennes förmåga att skapa fantastiska bikaraktärer. I den här boken fick de knappt någon plats utan det var så mycket fokus på Sydney och Adrian. Alkemisterna kändes också som stereotypiska skurkar utan någon personlighet.

Vad som lyfte boken är språket som flyter på bra samt att den sista tredjedelen var riktigt spännande. Jag gillar också att Sydney har blivit så stark och utvecklat så mycket som karaktär. Kemin mellan henne och Adrian är bra beskriven och det är alltid kul att få återse Rose och Lissa.

Så ja, lite besviken på den här men det betyder absolut inte att det är en dålig bok, snarare tvärtom. Richelle Mead kan verkligen skriva och jag kommer att plocka upp den avslutande boken i serien så fort den ges ut!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Så glad jag är över att Sydney inte blev hjärntvättad. Har varit rädd för den sedan förra boken. Det skulle kännas så kliché att hon hamnar på alkemisternas sida igen. Jag fattar inte varför Adrian inte ansträngde sig mer. Varför bad han inte häxorna om hjälp? De nämndes ju inte ens!

• Oj, så snabbt de gifter sig. Jag förstår att de gör det för att få skydd men ändå, de har ju egentligen bara varit ihop i ett par månader.

• Slutet med att något skulle hända Jill var ju rätt förutsägbart. Ihhhh, hade hoppats på att det skulle vara annorlunda men jag hoppas på en fantastisk avslutning i sista boken!

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +1
Språk: +1
Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Sydney (sista tredjedelen iaf)
Bästa scen eller del: Sista tredjedelen

Andra verk som jag kom att tänka på:
Origin av Jennifer L. Armentrout  – Las Vegas + en del andra saker som jag inte vill spoila.

Rekommenderar för:
Ni som gillar de andra böckerna i serien.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte vill ha genomgoda huvudroller och personlighetslösa skurkar.

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

 

Minirecensioner – Seriealbum för Shadow Kiss och Clockwork Angel

Titel: Shadow Kiss: The Graphic Novel
Författare: Richelle Mead
Illustratör: Emma Vieceli
Serie: Vampire Academy: The Graphic Novel #3
Sidantal: 160
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Shadow Kiss i seriealbum-format.

Tycke:
Var så längesen jag läste Vampire Academy-serien så det är superhärligt att få en snabb repris i tecknad form. Och med snabb så menar jag verkligen blixtsnabbt. De har lyckats klämma in originalberättelsen på 446 textsidor till 160 ritade sidor. För mig som redan känner till handlingen så var det inga problem att hänga med men annars så kan jag nog tänka mig att det kan vara lite förvirrande.

Ritstilen är jag fortfarande inget fan av men det är helt okej. Lyxigt att hela albumet är i färg i alla fall. Är osäker på om det kommer att komma fler seriealbum då det sägs att de inte har sålts så bra, men jag kommer definitivt att plocka upp fortsättningen ifall jag ser den i bibblan.

Betyg: 5/10

Andra böcker i serien:
1. Vampire Academy: The Graphic Novel
2. Frostbite: The Graphic Novel
3. Shadow Kiss: The Graphic Novel

________________________________________________________________________________

 

Titel: Clockwork Angel: The Manga
Författare: Cassandra Clare
Illustratör: HyeKyung Baek
Serie: The Infernal Devices: The Manga #1
Sidantal: 240
Utgivningsår: 2012

Minihandling:
Clockwork Angel i manga-format.

Tycke:
Som ni säkert vet så älskar jag manga. Clockwork Angel är dock mer manwha (koreansk manga) än manga (som i japansk manga). För en utomstående så är väl detta strunt samma men är man någorlunda insatt i manga så ser man ofta på ritstilen om det är en manga eller en manwha. Nåja, vad jag vill komma fram till att jag inte var så tänd på ritstilen när jag bara såg första sidan, men ju mer jag läste desto mer vande jag mig och nu tycker jag att den är riktigt bra till och med.

Mangaversionen följer originalboken väldigt bra så man kan väl säga att det är en komprimerad version. Så härligt det är att få se de älskade karaktärerna i tecknad form. Älskar speciellt Jem, han ser ungefär ut så som jag hade föreställt mig. De enda jag är lite missnöjda med är Magnus Bane (inte snygg och flamboyant nog) och Henry (han ser ut som en snögubbe i ansiktet).

Sen älskar jag också alla chibi-scener. För er som inte vet så är det när karaktärerna gestaltas som små och knubbiga för att visa att scenen är humoristisk eller överdrivet. Så gulliga Tess, Jem och Will ser ut då 🙂

Kort sagt. En väldigt bra manga-adoptation måste jag säga. Kommer definitivt att läsa resten av serien när jag hittar dem i bibblan. Det är faktiskt till och med så att jag kan tänka mig att köpa hem serien själv ifall bibblan inte köper in dem.

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien:
1. Clockwork Angel: The Manga
2. Clockwork Prince: The Manga
3. Clockwork Princess: The Manga

 

 

En alkemist som slits mellan plikten och kärleken

Boken där även jag blev en Sydrian-fan.

Titel: The Fiery Heart
Författare: Richelle Mead
Serie: Bloodlines #4
Sidantal: 438
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers för tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Sydney har aldrig brutit mot så många regler tidigare, och hon har aldrig haft så starka känslor för någon annan. Hennes förbjudna relation med Adrian är både fantastisk och skrämmande på samma gång, och ingen av dem vill att den någonsin ska ta slut. Men för Sydney som fortfarande arbetar för alkemisterna och numera delar rum med sin lillasyster så blir de romantiska stunderna väldigt få och korta. Dessutom är hon upptagen med att öva upp sina häxkonster och även med detta måste hon smyga med. Så många hemligheter och så mycket som står på spel. Hur länge kan Sydneys och Adrians relation fortsätta innan de blir upptäckta?

Tycke:
Om ni har läst mina recensioner om de tidigare böckerna i serien så vet ni att jag inte var så förtjust i ihopparandet av Adrian och Sydney. Adrian ska ju fortsätta att vara olyckligt kär i Rose! Jag kan dock meddela att den här boken ändrade min syn på deras förhållande och nu är jag en äkta Sydrian-fan!

Sydney har utvecklats så mycket! Hon är långt ifrån sin gamla stela jag. Nu bubblar hon av liv, passion och mod, saker som jag verkligen uppskattar och hon stiger mer och mer i mina ögon för varje bok. Hon och Adrian är som gjorda för varandra!

Från början var jag en aning skeptisk till att läsa från Adrians synvinkel men jag tycker att Mead har gjort ett väldigt bra med hans berättarröst. Den känns så… Adrian 🙂  Älskar alla hans ”escape-plans”. Och i och med att man få läsa om hur han känner för Sydney så blev jag ännu mer övertygad om att de ska vara tillsammans.

Handlingsmässigt tycker jag att den är ganska tunn, speciellt om man jämför med föregående bok. I stort sett så handlar hela boken om Sydneys och Adrians relation och även om jag tycker om dem väldigt mycket så blev det ibland lite tröttsamt att läsa om hur mycket de bedårar varandra. The Fiery Heart känns mer som en paranormal romance än en urban fantasy faktiskt.

Kort sagt, ännu en bra bok av fantastiska Richelle Mead. Kanske inte den bästa i serien men fortfarande mycket läsvärd. Och slutet, gahhhh, längtar halvt ihjäl mig till nästa bok!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Det var ju ganska tydligt redan i bok 3 att Sydney kommer att råka ut för en re-education. Så himla synd att hon inte hann tatuera sig själv först! Men jag håller tummarna för att hennes magi kan stå emot bläcket! Eller kommer det att bli som i Vampire Academy (Rose och Dimitri)?

• Har ni tänk på att alla sexscener beskrivs ur Adrians synpunkt? Vet inte om det är meningen men jag reagerade på det i alla fall 🙂

• Åhh, stör mig lite på att Sydney och Adrian var så oförsiktiga. Plus att Sydney inte misstänkte att telefonen hade tagits upp av någon annan. Hon visste ju att Adrian hade tappat bort sin!

Miljö/Handling: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +1

Mest intressanta karaktär: Adrian
Bästa scen eller del: Hos hovet.

Rekommenderar för:
Är du en fan av Richelle Mead så är ju den här boken ett måste!

Rekommenderar inte för:
Jadu, gillar du inte kärleksböcker med vampyrtema så lär väl den här inte passa dig.

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. Titel ej bestämd

Läsutmaning #3 – Läs en bok vars titel består av 3 ord

 

Minirecensioner – En förlorande och gnällig frostbett i bild

Titel: Losing Lila
Författare: Sarah Alderson
Serie: Lila #2
Sidantal: 322
Utgivningsår: 2011

Minibeskrivning:
Folk med övernaturliga förmågor bråkar med en hemlig organisation.

Tycke:
Den här är egentligen en spännande bok men eftersom jag inte alls fastnade för huvudrollen Lila så lyckades jag inte leva mig in så mycket i berättelsen. Tycker att Lila för det mesta är gnällig och har svårt att lägga band på sig själv. Kärleksintresset Alex är den typiska perfekta killhuvudrollen som är så snygg att man svimmar bara av att titta på honom. Han är så hedersfull att han inte tänker ha sex med Lila förrän allt har ordnat sig igen men däremot så går det bra att slita av alla hennes kläder och bada nakna tillsammans.

Losing Lila är den sista boken i en duologi och jag är väldigt glad över att det är ett riktigt slut. Dock så är det ändå många frågor som lämnades obesvarat och ”de ondas” planer kändes inte helt igenomtänkta.

Vad jag älskar med boken är de underbara bikaraktärerna, speciellt Suki och Nate. Åhh, kan jag inte få läsa en bok om dem istället? På det hela en okej bok i mitt tycke. Vet att det är många som älskar den men jag fastnade som sagt inte för huvudrollen.

Andra böcker i serien:
1. Hunting Lila
2. Losing Lila

Extraböcker:
0.5. Catching Suki
0.6. The Moment
0.7. Turning Amber
2.5. Tormenting Lila

Betyg: 5/10

________________________________________________________________________________

Titel: The Last Straw
Författare: Jeff Kinney
Serie: Diary of a Wimpy Kid #3
Sidantal: 218
Utgivningsår: 2009

Minibeskrivning:
En liten kille som beskriver händelserna i sitt liv med text och bilder.

Tycke:
Diary of a Wimpy Kid, eller Dagbok för alla mina fans som den heter på svenska är lika underhållande som alltid. Det är liiiiite pinsamt att läsa dem på tåget med ett konstant flin på läpparna men det är bara ett bevis på att de passar lika bra för vuxna som för barn.

Den här boken följer samma stil som de tidigare böckerna och man får återigen läsa om Gregs äventyr och missöden i skolan och i hemmet. Har egentligen inte så mycket att säga förutom att den är härligt underhållande och perfekt ifall man vill ha något att pigga upp humöret med.

Andra böcker i serien:
1. Diary of a Wimpy Kid (sv. Gregs bravader)
2. Rodrick Rules (sv. Rodrick reagerar)
3. The Last Straw (sv. Ett hopplöst fall)
4. Dog Days (sv. Usla utsikter)
5. The Ugly Truth (sv. Den bistra sanningen)
6. Cabin Fever (sv. Mannys manöver)
7. The Third Wheel (sv. Femte hjulet)
8. Hard Luck

Betyg: 6,5/10

________________________________________________________________________________

Titel: Frostbite: The Graphic Novel
Författare: Richelle Mead
Illustratör: Emma Vieceli
Serie: Vampire Academy: The Graphic Novel #2
Sidantal: 144
Utgivningsår: 2012

Minibeskrivning:
Som Frostbite, fast i tecknad form :p

Tycke:
Frostbite fast i serieformat. Den följer originalboken väldigt bra och jag är imponerad av att de lyckades få med hela berättelsen på 144 sidor. Tyvärr är ju seriealbumet inte lika gripande som boken då man inte kommer särskilt djup in i Roses tankar. Men den är spännande och är perfekt ifall man vill friska upp minnet på vad som hände i boken.

Och ja, äntligen dyker Adrian upp! Han är tyvärr inte lika snygg som jag har föreställt mig men det vad jag beredd på. Tycker att Christian är den snyggaste killkaraktären i seriealbumen hittills. Slutet fick faktiskt mina ögon att tåras trots att jag redan visste vad som skulle hända. Blev sugen på att läsa om boken efter att ha läst seriealbumet 🙂

Min recension av originalboken har ni här.

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Vampire Academy: The Graphic Novel
2. Frostbite: The Graphic Novel
3. Shadow Kiss: The Graphic Novel

 

Elitsoldater, hemliga sekter och svensk maffia

Richelle Meads nya bok bjuder på nordiska namn.

Titel: Gameboard of the Gods
Författare: Richelle Mead
Serie: Age of X #1
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2013

Handling:
Mae är den vackra elitsoldaten som inte kan kontrollera sin blodtörst i strid. Efter ett slagsmål får hon straffuppdraget att hämta tillbaka en landsförvisad inspektör och vara hans livvakt. Justin, ökänd kvinnotjusare och expert på att läsa av andra är inte sen med att tacka ja till erbjudandet om att få komma tillbaka till sin älskade stad. Väl tillbaka i RUNA inser han att det nya uppdraget inte är så lätt. Vilken religös sekt är det som dödar oskyldiga invånare?  Cheferna tror att det rör sig om ett gäng galningar men Justin vet bättre än så, gudar finns på riktigt och de är farliga. Det talar han med egen erfarnehet för Justin… är själv knyten till en gud.

Tycke:
Richelle Mead är en av mina absoluta favoritförfattare och jag har som mål att läsa alla hennes böcker (har hittills läst 17 av 20 stycken). Och här är vad jag tycker om hennes senaste bok.

Konceptet och världsuppbyggandet är superintressant! Jag älskar idén med att man värderar människor ungefär som man värderar hundar idag. Ju mer “renrasig” man är, desto mer värdefull är man, men samtidigt så har man mycket lättare för att drabbas av virus och sjukdomar. Blandraser har mycket bättre immunförsvar men är vanliga så de är inte så unika. Riktigt häftigt koncept! Jag gillar också de mytologiska inslagen och att religionen har utvecklats så allt är lite hopblandat. Det känns ändå som ett ganska trovärdigt framtidsscenario.

Älskar också att det är så många nordiska element i berättelsen. Mae, eller Maj Erja som hon egentligen heter är finsk. Man stöter även på flera nordiskt klingande namn såsom Emil, Linus och Eriksson. Sen måste jag även nämna den svenska maffian “Brödern”. Första gången jag läste namnet så tyckte jag att det stod “Bröden” och började gapflabba. Haha, “Brödern” låter så himla dialektal eller slangaktigt, som om man inte orkar uttala det sista a:et.

Och nu till de delar som jag inte uppskattade lika mycket. Först ut har vi huvudkaraktärerna Justin, Mae och Tessa. Mead brukar vara en mästare på att skapa sympatiska karaktärer men här fastnade jag inte för någon av dem. Det är bara något som saknades. Och sen är jag osäker om Tessa verkligen behövde vara en PoV-karaktär. Känns inte som att hon bidrog till något, men jag antar att hon kommer att få en större roll sen. Bikaraktärerna är dock väldigt härliga och mina favoriter är korparna. Älskar verkligen deras sarkasm.

Takten är också rätt seg, speciellt de första 100 sidorna. Jag tyckte inte att boken blev spännande förrän efter 250 sidor och inte ens då blev jag uppslukad av historien. Det var även massor av nya termer som aldrig förklarades utan bara nämdes i texten så det tog ett bra tag innan jag förstod vad t.ex. vad “patrician”, “plebian” och “castal” betydde i bokens sammanhang.

För att vara en vuxenbok av Mead är den här väldigt rumsren men jag blev lite trött på alla en-natts-ligg-med-främlingar. Varken Justin och Mae är särskilt pryda kan man säga.

På det hela taget en BRA bok men för att vara skriven av Richelle Mead så är jag besviken. Brukar ju annars älskar hennes huvudkaraktärer men här gillar jag istället bikaraktärerna mest. Kommer i alla fall att plocka upp nästa bok i serien för jag tror att den kommer att bli mycket mer spännande nu när introduktion till världen är över.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Gissade ganska tidigt att Justins gud är Oden med tanke på korparna. Gillar verkligen blandningen mellan olika religioner.

• Trodde faktiskt att Mea var annorlunda från de andra som blev dödade. Vilken mamma som offrar oskyldiga människor för att göra sin dotter frisk och snygg. Jag vet inte om jag ska kalla det för moderskärlek eller bara grymhet.

 

Koncept: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Korparna
Bästa scen eller del: Spoiler [När de var hemma hos Maes föräldrar]

Rekommenderar för:
Är du en Richelle Mead-fans så lär du väl gilla denna. Rekommenderar även till er som gillar en mix mellan sci-fi och mytologi.

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha sympatiska karaktärer, snabb takt och mycket action så finns det andra böcker.

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Gameboard of the Gods
2. The Immortal Crown

 

Bland vampyrer, häxor och alkemister

Mer Adrian åt folket!

Titel: The Indigo Spell
Författare: Richelle Mead
Serie: Bloodlines  #3
Sidantal: 401
Utgivningsår: 2013

Obs, spoilers för tidigare böcker i serien kan förekomma.

Handling:
Mycket i Sydneys liv har förändrats. För bara ett par år sedan tyckte hon att vampyrer var hemska varelser och umgicks bara med dem om hon var tvungen. Nu lever hon ihop med ett gäng moroi och dhampir och de är bland hennes bästa vänner. Hon trodde inte heller att hon skulle träffa på någon häxa men nu studerar hon under en. Och kanske det värsta av allt, hon börjar ifrågasätta alkemisterna. För Sydney som har vigt hela sitt liv åt att skydda det som alkemisterna står för får hon nu en tankeställare när hon träffar den mystiska Marcus Finch…

Tycke:
Som jag har nämnt i de tidigare recensionerna av serien så har jag lite svårt för kombination Adrian och Sydney. Tycker fortfarande att Adrian tillhör Rose och har svårt att se honom med någon annan. Men det är faktiskt på bättringsvägen, för i The Indigo Spell så gillar jag faktiskt scenerna när Adrian och Sydney är tillsammans.

En av anledningarna till varför jag gillar Sydrian bättre den här gången är för att Sydney har tuffat till sig rejält. Det är verkligen uppfriskande att se hur hon kommer ut från sitt skal och vågar testa sina vingar. Hennes karaktärsutveckling är verkligen enorm, och jag är glad över att Richelle Mead ger henne den tid som behövs så det känns helt naturligt och inte som en 180 graders personlighetsändring.

Jag tycker även om att det är flera handlingstrådar igång samtidigt så boken kändes aldrig tråkig. Det är problem med både alkemisterna, häxorna och kärleken. Hittills är The Indigo Spell min favorit i serien och jag blev återigen varför jag älskar Meads böcker. Så himla underbara karaktär, spännande handling och språk!

Blir en kortare recension idag för jag vill inte spoila något. Nu ser jag verkligen mycket fram emot att läsa The Fiery Heart!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åh jäklar vad mycket mer rebellisk Sydney är när hon inte längre är hindrad av tatueringen. Me like! Gillar verkligen den sista scenen mellan henne och Adrian.

• Åhh, jag vill också ha en drake som husdjur!

• Rätt uppenbart att Trey och Angela hade något ihop. Stackars Eddie! Har aldrig fastnat för Angela och nu höjdes hon ju inte direkt i mina ögon.

 

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Adrian ❤
Bästa scen eller del: Spoiler [När de skämtar om att de är drakens föräldrar, annars så gillar jag även när Sydney ”förförde” Ian.]
Minnesvärt citat: “You’re my flame in the dark. We chase away the shadows around each other.”

Rekommenderar för:
Gillar du Vampire Academy så är ju Bloodlines-serien ett måste!

Rekommenderar inte för:
Egentligen ingen. Har man läst de första böckerna och inte gillat dem så lär man ju ändå inte fortsätta med serien.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. Titel ej bestämd

 

Mini-rec: Spökvärld med vampyrer och vättar

Titel: Ghost World
Författare: Daniel Clowes
Sidantal: 80
Utgivningsår: 1998

Omdöme:
Blev nyfiken på den här eftersom Tessan dyrkar det här seriealbumet. Själv så tycker jag att den är för skum för min smak och är inte superförjust i tecknarstilen. Hade det inte varit för att tjejerna hade bröst så skulle jag inte ens ha kunna veta vilket kön karaktärerna har. Den handlar inte om något särskilt heller, två uttråkade tjejkompisar som stöter på skumma människor i sin stad. Den är faktiskt så bisarr att vissa partier är riktigt roliga, det där med satanistparet fick mig att brista ut i skratt så humor saknar den inte i alla fall.

Det finns även en film med samma titel som baseras på det här seriealbumet och jag kan tänka mig att jag kommer att gilla filmen mer.

Betyg: 3/10

__________________________________________________________________________

Titel: Vampire Academy: The Graphic Novel
Författare: Richelle Mead
Illustratör: Emma Vieceli
Serie: Vampire Academy: The Graphic Novel #1
Sidantal: 144
Utgivningsår: 2011

Omdöme:
Har gått förbi det här seriealbumet i biblioteket flera gånger för jag gillar inte alls tecknarstilen. Men så blev jag sugen på att läsa tecknade serier och gav då den här en chans vilket jag är väldigt glad över att jag gjorde. Tecknarstilen var faktiskt inte så hemskt som jag trodde och förutom att Lissas ansikte ser alldeles för långdraget och tomt ut så gillade jag den faktiskt riktigt mycket. Christian var ju hur het som helst! Så himla lyxigt att alla sidor är i färg också! Är ju van vid manga där 99% av sidorna är i svartvitt så jag uppskattar verkligen färgsidorna.

Seriealbumet följer handlingen i boken väldigt bra och efter att ha läst den blev jag otroligt sugen på att läsa om Vampire Academy (boken alltså). Hoppas nu på att bibblan kommer att köpa in andra delen också.

Recensionen av Vampire Academy kan ni hitta här.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Vampire Academy: The Graphic Novel
2. Frostbite: The Graphic Novel
3. Shadow Kiss: The Graphic Novel

__________________________________________________________________________

Titel: Artemis Fowl: The Graphic Novel
Författare: Eoin Colfer
Illustratör: Giovanni Rigano & Paolo Lamanna
Serie: Artemis Fowl: The Graphic Novel #1
Sidantal: 125
Utgivningsår: 2007

Omdöme:
Artemis Fowl var en av mina favorit MG-serier när jag var yngre och Artemis är fortfarande bland mina favoriter när det kommer till listiga karaktärer. Nu har det säkert gått mer än 8 år sen jag läste första boken i den här serien så det är verkligen superkul att läsa om berättelsen fast som seriealbum. Färgläggningen är bra och karaktärerna är fint ritade, möjligen så tycker jag att de har sexat till Holly lite för mycket men annars så är jag nöjd.  Nu minns jag inte så mycket från den riktiga boken men i överlag så tror jag att den följde handlingen väldigt bra. Gillar ni Artemis Fowl så kan jag rekommendera den här.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Artemis Fowl: The Graphic Novel
2. The Arctic Incident: The Graphic Novel
3. Eternity Code: The Graphic Novel

 

När man riskerar att bli våldtagen varje dag

… så är det minsann tur att man kan försvara sig själv. 

Titel: Storm Born
Författare: Richelle Mead
Serie: Dark Swan #1
Sidantal: 493
Utgivningsår: 2008

Handling;
På pappret Eugenie jobbar med webbdesign men som i verkligheten arbetar med att döda och sända tillbaka övernaturliga varelser till deras rätta värld. Hon är en shaman precis som sin styvpappa och en skicklig sådan. I vanliga fall reser hon aldrig till den andra världen själv men när hon får veta att en ung flicka har blivit kidnappad av en älva bestämmer hon sig för att samla ihop sina tjänare för att rädda henne. Lite anade hon att den resan skulle leda henne till hemligheter om sig själv. Släng in en sexig kitsune, en nyckfull älvkung och en hel hord med snygga och mindre snygga monster som antingen vill döda eller ligga med Eugenie så har ni ett äventyr man inte glömmer bort i första taget.

 

Omdöme:
Som ni säkert redan vet så är Richelle Mead en av mina favoritförfattare och den här är första boken i hennes andra vuxenserie. Och nog märks det att det är en vuxenbok för det är en sexscen redan efter 50 sidor. Ni som är vana vid oskyldigheten hos Vampire Academy kan nog bli överraskad här, för sex, har jag märkt, är ett stående tema i Meads vuxenböcker. I Succubus-serien är huvudrollen Georgina en lustdemon och måste ha sex med män för att överleva. I den här vill ALLA manliga älvor och andra övernaturliga varelser ha sex med Eugenie för att ja… varför får ni ta reda på själv. Vill ju inte förstöra överraskningen.

Okej, det kan låta väldigt klyschigt med att alla snygga älvor vill ha tjejhuvudrollen men Mead har faktiskt hittat på en vettig anledning. Istället för att bli löjligt så uppfattar jag det snarare som humoristiskt. Dessutom så är det inte precis att de uppvaktar henne, nej, här är det försök till våldtäkt vilket egentligen är väldigt hemskt. Dock är Eugenie en så pass stark och rolig karaktär att man aldrig uppfattade boken som mörk trots alla mord och våldtäktsförsök som hon upplever.

På tal om karaktärer så är min självklara favorit Dorian. Team Dorian all the way! Han är rolig, mäktig och dessutom snäll. Så himla kul att han är kung i andra världen men beter sig som ett litet barn när han kommer till vår värld. Kiyo fastnade jag aldrig för, hans känns uh… för gammal? Jag vet själv inte riktigt varför han och jag inte klickar, det är samma sak med Dimitri från Vampire Academy. Även om jag har föraningar om att det är han som kommer att få Eugenie  i slutet så kan jag ändå inte låta bli att heja och hoppas på Dorian. Eugenie är som Meads vanliga hjältinnor, självständig, stark, rolig och kick-ass som bara den. Dock vet jag inte riktigt om det är jag som har blivit för van vid den sortens karaktärer för jag tyckte inte att hon lyste lika starkt som de andra huvudrollerna i Meads andra serier.

Jag är dock lite förvånad över den plötsliga relationen mellan Eugenie och Kiyo, speciellt så begriper jag mig inte på varför Kiyo blev kär i Eugenie efter bara en träff. Visst kan man bli attraherad och kanske till och med lite besatt, men att vara villig att offra sitt liv för en i stort sett främmande människa låter inte helt logiskt i mina öron. Mead är ju i vanliga fall jättebra på att bygga upp relationer så jag är som sagt förvånad över detta. Det är väl förmodligen en av anledningarna till varför jag gillar Dorian mer än Kiyo.

Finns inte så mycket att säga om boken förutom att jag gillade den. Är du en Richelle Mead-fan är det här ett måste.

Karaktärer: +0,5
Berättarröst:+1
Handling: +0,5
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Dorian
Bästa scen eller del: När Eugenie vaknar upp efter attacken och både Kiyo, Dorian och Tim dyker upp i hennes rum.
Minnesvärt citat: I looked around at us all: me in my nightgown, Kiyo bare-chested, Dorian in his extravagant robes, and Tim in his Native getup. “God,” I muttered, standing up. “We all look like the village people.”

Rekommenderar för:
Alla som gillar Richelle Mead, starka kvinnliga huvudroller och resor till andra världar.

Rekommenderar inte för:
Ni som är under 15 år för det är en del detaljerade sexscener.

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien
1. Storm Born
2. Thorn Queen
3. Iron Crowned
4. Shadow Heir