Blodigt värre

Förbannelser, kärlek och blod i stora lass.

Titel: Blodsväktaren (original The Blood Keeper)
Författare: Tessa Gratton
Serie: The Blood Journals #2
Sidantal: 434
Utgivningsår: 2014 (original 2012)

Handling:
Sedan Arthurs död har unga Mab blivit diakonen, ledaren för blodshäxorna. Hon älskar magin och har inget emot att utbyta sitt blod mot övernaturligt energi. En gång när hon höll på att rensa ut förbannelsen ur rosorna vid huset går någonting snett, varelsen som Mab har gett liv till bryter sig loss och springer iväg.

Will är på stranden och försöker bli av med sin rädsla från havet. Från ingenstans kommer ett lermonster ut från skogen och brottar ner honom.

Detta är det första riktiga mötet mellan Mab och Will… och det skulle inte bli deras sista.

Tycke:
Blodsmagi som jag läste förra året gillade jag så jag blev väldigt glad när jag såg att även andra delen skulle komma på svenska. Man kan ju säga att mina förväntningar var alldeles för höga.

Till min besvikelse så handlar boken inte om Silla och Nick (huvudrollerna i första boken) utan ha helt nya huvudroller. Silla och Nick dyker visserligen upp men bara i några enstaka kapitel. Mab och Will är väl egentligen helt okej, jag skulle förmodligen ha tyckt om dem om det inte vore för att man fick läsa så mycket om deras vardag. Det leder oss in på det största minuset med boken…

Farten! Eller ja, snarare brist på den. Jag skojar inte när jag säger att under de 150 första sidorna hände ingenting. Det var så himla tråkigt att jag funderade på att ge upp boken flera gånger. Hade det inte varit för att det är ett recensionsexemplar så skulle jag med säkerhet inte läst klart den. Som tur så kom den igång efter halva boken och slutet var faktiskt väldigt spännande, men ljusglimtarna i slutet är inte tillräckliga för att jag ska glömma hur fruktansvärt seg början var.

Precis som i Blodsmagi förekommer det väldigt mycket blod i boken. Mab skär sig till höger och vänster och blod rinner som floder. Man blir dock avtrubbad ganska snabbt och efter ett tag så tänker man inte ens på det.

På det hela taget så tycker jag att Blodsväktaren är väldigt likt Blodsmagi, både till struktur och stämning. Jag blev tyvärr besviken på den men ifall ni inte har något emot långsamma inledningar så kan den nog passa er.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Var ju lite överraskande att det var Charlie som var den onda. Fattade ganska snabbt att brevets Evelyn var mormor Lyn men däremot så tänkte jag aldrig på att Charlie skulle visa sig vara den onda.

• Så Reese offrade sig själv? Åhh…

Takt: -2,5

Mest intressanta karaktär: Charlie
Bästa scen eller del: Spoiler [När Charlie tog Wills kropp]

Rekommenderar för:
Vill du ha något långsamt, mörkt, stämningsfullt och blodigt så är den här boken perfekt.

Rekommenderar inte för:
Är du som jag och föredrar action och spänning så ska du inte läsa den här boken.

Betyg: 2,5/10

Andra böcker i serien
1. Blodsmagi (original Blood Magic)
2. Blodsväktaren (original The Blood Keeper)

Extraböcker:
1.5. Crow Memory

Läsutmaning #50 – Läs en bok med originalutgivningsåret 2012

 

Blodig magi

Glöm trollstavarna, här är det blod som gäller!

Titel: Blodsmagi (eng. Blood Magic)
Författare: Tessa Gratton
Serie: The Blood Journals #1
Sidantal: 381
Utgivningsår: 2013 (original 2011)

Handling:
Allting förändrades för Silla den dagen hon kom hem och hittade sina föräldrar i en blodpöl. Vad än polisen säger så vägrar hon tror på att hennes pappa har skjutit mamman och sedan begått självmord. En tid efter föräldrarnas död får hon hem ett paket som en trollformelsbok, skriven av hennes far. Nyfiken testar hon dem och till hennes chock så fungerar dem.

Nicholas hatar sin styvmor och vill gärna glömma bort sin förflutna med en galen mamma som lärde honom blodsmagi. När familjen flyttar in i morfars hus bredvid kyrkogården kommer han i kontakt med Silla och även med magin på nytt.

Det hela började med oskyldiga experiment, men sedan blev det blodigt allvar.

Omdöme:
Den här boken har jag velat läsa väldigt länge och när jag såg att den skulle komma ut på svenska blev jag riktigt glad. Med tanke på att jag själv har skrivit en urban fantasy där magisystemet baseras på blod så är jag väldigt nyfiken på hur Tessa Grattons värld ser ut.

Är du rädd för blod så är den här boken inget för dig. Det är mycket vissa knivar, djupa snittar och blod som tränger ut ur sår bland sidorna. Jag med min morbida fascination tycker att det känns både kusligt och lockande på samma gång. Boken får mig att rysa med en skräckblandad förtjusning och det är inte ofta böcker lyckas göra det.

Både Silla och Nicolas är mörka karaktärer och det är egentligen inte så konstigt att de attraheras av varandra. Det är inte insta-love tack och lov men deras relation gick väl ändå lite för snabbt framåt för min smak. Relationen mellan Silla och hennes bror tycker jag nästan är mer intressant för den känns mycket mer naturlig.

Stämningen är väldigt mörkt och det här är ingen bok man läser för att bli glad. Silla och Nicolas är väldigt deppiga bägge två och jag har fullt förståelse för varför de känner sig som de gör. Dock så var de en aning för deprimerade vilket gör att jag inte kan älska dem totalt.

Först så förstod jag inte alls vad Josephines dagboks hade med handlingen att göra och tyckte nästan att de var lite störande när dök upp lite då och då. Men allt eftersom berättelsen skred framåt så blev de mer och mer intressanta och i slutet tyckte jag att de band ihop berättelsen väldigt bra. Litegrann som Jellicoe Road om ni har läst den boken.

Magisystemet som jag var mest nyfiken på kändes lite ofullbordat. Personligen så gillar jag när det finns tydliga regler för hur det fungerar och här skrapade man bara på ytan. Förhoppningsvis så kanske man får reda på mer i nästa bok.

Jag var rädd att boken skulle sluta i en jobbig cliffhanger men som tur var så gör den inte det. Är väldigt nyfiken på vad nästa bok ska handla om och jag hoppas att B. Wahlstöms kommer att ge ut den på svenska också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Haha, jag trodde också att det var Lillith som var den skyldiga först! Men sen när de började misstänka henne så fattade man att det inte kunde vara hon för karaktärerna kan ju inte ha rätt på en gång J

 

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Koncept/stämning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Philip
Bästa scen eller del: Spoiler [Roberts/Philips dagbok]
Minnesvärt citat: ”Min styvmor skulle dö om hon kom in här. Får jag bjuda hit henne?”

Rekommenderar för:
Gillar ni kusliga berättelser och blod är den här perfekt för er.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om att läsa om blod och skärsår.

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Blodsmagi (eng. Blood Magic)
2. The Blood Keeper