I en framtid där alla kvinnor över 18 måste bli gravida

Mänskligheten hotas av undergång

Titel: Partials
Författare: Dan Wells
Serie: Partials #1
Sidantal: 468
Utgivningsår: 2012

Handling:
Människorna hotas av utrotning. Ett virus som utplånade större delen av världens befolkning dödar nu alla nyfödda barn. På elva år har inget barn lyckats leva i mer än tre dagar. I ett hopplöst försök att rädda människoarten tvingas alla kvinnor över 18 år att föda minst ett barn per år. 16-åriga Kira är en av de få immuna människor som bildar dagens samhälle. När hon får veta att bästisen är gravid bestämmer hon sig för att rädda barnet till vilket pris som helst. Även om det innebär att hon måste söka svaret hos människornas största fiende, Partials.

 

Omdöme:
Dan Wells blev en av mina favoritförfattare med ”I’m not a serial killer”-trilogin och när jag fick reda på att han skulle skriva en dystopi blev jag överlycklig. Nu har jag äntligen läst den, och det här är vad jag tycker.

En av anledningarna till varför jag gillar dystopier är för att framtidsvärlden är så intressant. För mig så ska en lyckad dystopivärld ha ett koncept som låter helt befängt men som faktiskt är logiskt när man väl läser boken. T.ex. i Delirium är kärlek förbjuden, i Matched så bevakar och bestämmer samhället allt du gör och i Uglies så är plastikoperation obligatorisk. Partials har också ett mycket intressant samhälle där alla kvinnor över 18 år måste bli gravida, och sedan föda barn tills de inte kan mer. Det är så hemskt på så många nivåer. Först att man måste bli gravid fast man inte vill och sen att det är nästan 100% risk att barnet kommer att dö. Får rysningar bara jag tänker på det.

Jag är superdupermega imponerad av hur trovärdig Kiras roll som sjukvårdspersonal är. Dan Wells måste ha lagt ner väldigt mycket tid på efterforskningar om hur virus fungerar. Han tar inte den lätta vägen och bara säger att virus dödar barn. Nej, här får man förklaringar hur virusets sporer är uppbyggda och diverse smittvägar. Min kunskap om virus är ytterst begränsad och ärligt talat så vet jag inte alls som det är så det fungerar, men under läsningens gång är jag 100% såld på att Kira vet vad hon pratar om.

Det finns en hel del karaktärer i boken och jag gillar de flesta av dem. Samm är favoriten och Marcus kommer på en nära andra plats för hans dialoger är så himla roliga. Skrattade högt åt det han sa flera gånger. Jag tycker verkligen om det inte är någon svag och naiv tjejkaraktär i huvudrollen utan Kira är självsäker och väldigt smart. Vid närmare eftertanke så är hon förmodligen den mest intelligenta tjejhuvudrollen jag har stött på i dystopier.

Det finns en del tvister i boken som jag inte förutsåg alls. Älskar att man aldrig riktigt visste hur handlingen skulle löpa. Takten var dock lite seg måste jag säga men när det väl blev spännande så blev det verkligen spännande. Språket flöt på mycket bra vilket underlättade läsningen.

Okej, nu har jag prisat klart boken och det är dags att ta upp de sämre delarna för perfekt var den tyvärr inte.

Kira kändes alls som en 16-åring, och framförallt INTE som en tjej. Och nej, jag tänkte inte alls på att författaren är en man innan jag började läsa, Kiras brist på kvinnliga tonårsbeteenden var något som jag märkte under läsningen. Hon känns en aning för stel och känslokall. Marcus kändes mycket mer som en bror eller en bästis än som en pojkvän. En 16-åring flicka som har bråkat med sin pojkvän lär väl tänka på bråket och på honom rätt ofta. Kira rycker liksom på axlarna och tänker ”Så synd, nu ska jag kolla på lite virus istället.”

Och varför lyssnar alla på Kira? Visst är hon smart, men jag har svårt att tro att i stort sett alla i hennes bekantskap är villiga att gå med i hennes omöjliga planer och riskera sina liv. Nepp, jag fann trovärdigheten lite si så där faktiskt.

Även om boken inte är lika fantastiskt som jag hade hoppats på så gillar jag den väldigt mycket. Eftersom jag älskade Dan Wells första serie så trodde jag att Partials skulle minst få en 9:a i betyg men den får nöja sig med en stark 8:a. Slutet är mycket spännande och jag längtar efter nästa del i serien!

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Spänning: +0,5
Handling/Koncept: +1
Språk: +1
Orimliga saker: -0,5

Mest intressanta karaktär: Samm
Bästa scen eller del: Delarna med Samm
Minnesvärd citat: (Kira) ”Forget love, forget freedom, forget choice, just get yourself knocked up and save the damn world already.”

Betyg: 8/10

 

 

16-årig psykopat på demonjakt

Äntligen har det blivit dags för den avslutande delen i trilogin om John Cleaver. Jag har sett fram emot den och blev allt annat än besviken.

Titel: I don’t want to kill you
Serie: John Cleaver Books 3
Författare: Dan Wells
Sidantal: 310

Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar

Handling:
John tar ännu en gång upp kampen mot en omänsklig seriemördare. Denna gång misstänker han att demonen kan skifta gestalt och låtsas vara vem som helst, den måste dödas innan det blir fler offer. Frågan är i vems kropp demonen befinner sig? Och vem är egentligen faran när John börjar misstänka alla i omgivningen för att vara en demon?

Omdöme:
Förutom ett lockande namn så har boken en av mina favoritkaraktärer, John. Det är något fascinerande med att vara i huvudet på en tonåring som jämt fantiserar om att döda sina bekanta samtidigt som han kämpar för att rädda dem. Wells skriver skickligt och skildrar Johns tankar på ett trovärdigt sätt. Om det verkligen är så en riktig psykopat tänker lär jag aldrig veta, men det enda som spelar roll är det kändes verkligt då jag läste. Den dystra stämningen, det gåtfylla mysteriet och Johns sarkastiska och ibland sjukliga humor bidrog till att mitt intresse hölls på topp genom hela boken.

Det som hindrar boken från att få full poäng är slutet. Det är inget dåligt slut, faktum är att jag tycker att det är rätt bra men det känns lite för kort. Sista sidan fick i alla fall mina ögon att tåras och det betyder ju alltid något. En annan sak är att det finns en lös tråd i serien, andra boken presenterade ett mysterium i slutet som jag trodde skulle lösas i den här boken men icke. Allting behöver inte förklaras men just det mysteriet var så creepy att jag fortfarande vill veta svaret.

Om ni tycker att tv-serien Dexter är bra så kommer ni att älska John Cleaver. Däremot så rekommenderar jag inte den ifall ni inte tycker om blod eller detaljerade beskrivningar av hur ett lik hanteras innan begravningen (som både är obehagligt och hemskt fascinerande att läsa om).