Askungen i en nördig version
Titel: Geekerella
Författare: Ashley Poston
Serie: Once Upon a Con #1
Sidantal: 320
Utgivningsår: 2017
Baksidestexten:
Geek girl Elle Wittimer lives and breathes Starfield, the classic sci-fi series she grew up watching with her late father. So when she sees a cosplay contest for a new Starfield movie, she has to enter. The prize? An invitation to the ExcelsiCon Cosplay Ball, and a meet-and-greet with the actor slated to play Federation Prince Carmindor in the reboot. With savings from her gig at the Magic Pumpkin food truck (and her dad’s old costume), Elle’s determined to win…unless her stepsisters get there first.
Teen actor Darien Freeman used to live for cons—before he was famous. Now they’re nothing but autographs and awkward meet-and-greets. Playing Carmindor is all he’s ever wanted, but the Starfield fandom has written him off as just another dumb heartthrob. As ExcelsiCon draws near, Darien feels more and more like a fake—until he meets a girl who shows him otherwise.
Tycke:
En av utmaningarna när man skriver retellings är att få historien att kännas trovärdig i en modern miljö. Jag gillar att författaren verkligen gjort om pumpavagnen till en pumpa-foodtruck och den goda fen är en kompis vid namn “Sage”. Jag gillar också nörderiet och att en del av berättelsen utspelar sig på en “con” (heter det så på svenska?).
Vad jag dock tycker kunde ha gjorts lite bättre är karaktärerna. Jag hade väldigt svårt för Elle för hon var så fördomsfull och bitter större delen av boken. Visst, jag förstår att hon inte har det bra hemma, men hon låter ju bara sin styvmamma och styvsystrarna köra över henne utan att våga säga något, istället så klagar hon konstant i sina tankar eller på sin blogg. Och gnälliga karaktärer är inte charmiga. Det är ungefär likadant med Darien, han vågar inte heller säga emot sin pappa, men han är åtminstone lite rolig. De “onda” personerna tycker jag inte är trovärdiga vilket gör att konflikterna i boken blir en aning överdrivna och löjliga.
Kärlekshistorien är gullig och jag gillar slutet väldigt mycket. Jag gillar egentligen det mesta förutom just karaktärerna och att handlingen ibland känns väldigt framtvingad.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Tycker att berättelsen lyftes rejält när de kom till konventet. Dansscenen är helt klart den bäst skrivna delen av boken.
Boktycke 