Gästinlägg: En följetong om omöjlig kärlek

Min goda vän Fia är numera en utgiven författare! Här kommer en hälsning från henne:

Hej! Jag heter Sofia Fritzson, en del av er känner nog igen mig som Fia Filur från tidigare gästinlägg och kommenterar här på Boktycke. Jag är 30 år, bor på en liten ort utanför Borås som heter Örby, och jag älskar att läsa och skriva. Eftersom jag tror att många som läser den här bloggen också älskar att läsa och skriva så tänkte jag berätta om hur det gick till när jag blev utgiven författare.

Förra året fick jag syn på en tävling som anordnades av e-bokhandeln Dito. Tävlingen gick ut på att skriva en följetong och vinsten var digital publicering. Jag visste genast att jag ville delta. Jag älskar e-böcker och eftersom jag aldrig hade skrivit en följetong förut kändes det som en rolig utmaning.

Jag ville skriva om omöjlig kärlek och hade redan ett färdigskrivet manus att utgå ifrån. Jag plockade ut huvudpersonerna, grundintrigen och några nyckelscener och skrev om det i sju lika långa delar där varje del slutade så spännande som möjligt för att skapa ett fortsatt lässug. Det svåraste var att redan från början få till laddningen och kemin mellan mina huvudpersoner. Jag ville ha en omedelbar attraktion, men ingen orimlig instalove, utan känslorna ska krypa fram och bli starkare och starkare. Jag skrev för livet under den sista tävlingsmånaden och skickade in.

Några månader senare när jag fick beskedet att jag hade vunnit hela tävlingen blev jag oerhört glad. Jag blev kontaktad av förläggaren Annika på Telegram förlag och hon gav mig tips och omskrivningsförlag. Det fanns redan en viss hetta mellan mina huvudpersoner, men jag skruvade upp den ännu mer. Jag gillar att skriva om kärlek och sex och under pseudonymen Iza Melody Frost har jag gett ut sju romantiska och erotiska digitala noveller hos förlaget RoM (Reads of Mine).

Min följetong heter Dödskyssen och handlar om en dödsängel som förälskar sig i mannen vars själ hon ska hämta. Det är ett romantiskt fantasy-äventyr och jag har inspirerats av filmen Änglarnas stad med Nicholas Cage och Meg Ryan vars ledmotiv Iris med Goo Goo Dolls fick ge namn åt en av karaktärerna. Andra låtar som inspirerat mig är What are words med Chris Medina och Human med Christina Perri. Författare som inspirerar mig är Richelle Mead, Maggie Stiefvater, Nora Roberts och Simona Ahrnstedt.

När jag inte skriver bokmanus eller bloggar så läser jag mycket och favoritgenrerna är YA och romance, men det slinker även ner en och annan deckare ibland. Jag läser helst på svenska och böcker jag ser fram emot i höst är Champion av Marie Lu, Outtalat av Sarah Rees Brennan och Kanske är det allt du behöver veta av E Lockhart.

/Sofia Fritzson

Läs mer på: www.sofiafritzson.com
www.izadoramelodyfrost.wordpress.com

Tillägg av Anna (Boktycke)
Den här boken är perfekt för er som har problem med att hitta en bok till punkt 15. Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är en dödsängel/reaper i läsutmaningen 😀 Den är dessutom riktigt billig, spana in den här.

 

Gästinlägg: Svartsjuka som leder till mord

Hur långt är du beredd att gå för att få killen du gillar?

 

 

Titel: Besatt (original Just Jealous)
Författare: Anne Cassidy
Sidantal: 283
Utgivningsår: 2010 (original 2009)

Handling:
Elise har länge varit kär i grannkillen Carl, men förutom ett par kyssar när de har druckit, behandlar han henne som en kompis. När Carl blir tillsammans med nyinflyttade Sandy blir Elise förtvivlad. Hon gör allt för att skilja dem åt. Och en dag går det för långt.

 

 

Omdöme:
Först var jag lite kluven till början i den här boken, att en person ligger död på marken. Kunde inte bestämma mig för om jag tyckte det var ett smart drag för att väcka nyfikenhet, eller osmart för att det förtog spänningen. Men det visar sig vara riktigt spännande att få ta del av bakgrunden och nysta fram vad som ledde till den avgörande händelsen, och det finns en del överraskande vändningar på vägen.

Det som jag tycker är allra bäst skildrat är Elises känslor för Carl. Hon gillar honom så mycket, men säger aldrig något och hånglar istället med andra killar bara för att visa hur oberörd hon är. När Carl blir ihop med Sandy blir Elises känslor ännu mer intensiva. Hon slits mellan förtvivlan och desperation och jag känner verkligen med henne. Grejerna hon gör är rätt harmlösa, men ändå sätter de så mycket i rullning. Det är intressant att se hur en händelse leder till en annan. Och det är intressant att jag sympatiserar med en manipulerande och egentligen irriterande huvudperson, men författaren har lyckats förmedla Elises känslor på ett sätt som inte bara gör att jag håller med henne utan också hejar på henne.

En sak jag reagerar på är alkoholen som förekommer på var och varannan sida. Elise är sjutton och förutom att hon dricker på fester så slinker det ner en och annan vodkadrink i baksätet på en bil, en flaska vin uppe på rummet efter skolan, och en hel del öl. När det kommer till intimitet är det väldigt vagt beskrivet och jag förstår knappt om personerna har sex eller inte, men dricker gör de i alla fall.

Intressant bok om svartsjuka och om små handlingar som kan få oanade konsekvenser.

Koncept: +1
Oförutsedda händelser: +0,5

Mest intressanta karaktär: Elise
Bästa scen eller del: Slutet

 

Betyg: 6,5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Gästinlägg: Dö av cancer eller leva för evigt som vampyr?

Det är valet som sextonåriga Poppy ställs inför.

 

Titel: Night World – Att lura döden (original Secret Vampire)
Serie: Night World 1
Författare: L.J Smith
Sidantal: 240
Utgivningsår: 2011 (original 1996)

Handling:
När Poppys magsmärtor visar sig vara cancer i sista stadiet har hon bara några veckor kvar att leva. Den enda som kan rädda henne är bästa kompisen och hemliga kärleken James, men det han erbjuder henne är förbjudet. För James är vampyr och får aldrig bli kär i en människa eller avslöja något om Nattens värld. Den som bryter mot lagarna döms till döden.

 

Omdöme:
Det här är en tunn och lättläst bok som varken sticker ut åt det ena eller det andra hållet. Med tanke på att originalet skrevs för så längesedan hade jag väntat mig att boken skulle kännas omodern, men det tänkte jag inte på när jag väl läste. Snarare önskade jag att den hade varit lite fylligare.

Det som är mest fascinerande är konceptet. Poppy får inte bara reda på att hon har långt framskriden cancer utan även att hon ska dö. Dödsångest, vrede och tårar ryms inte i den korta boken, utan fokus ligger istället på Poppys val och vad som händer därefter. Ska hon lämna sitt gamla liv, sina föräldrar och sin tvillingbror Phillip bakom sig och tillbringa resten av sin existens som vampyr, eller ska hon låta sjukdomen ta hennes liv? Jag tycker att beslutet fattas lite väl lättvindigt, men samtidigt kan jag acceptera det eftersom Poppys tid i stort sett redan har runnit ut och det är bråttom.

Faktum är att det mesta i boken är lättvindigt och går för snabbt fram. Ingenting hinner beröra på djupet.  Men trots det är det vissa detaljer och händelseförlopp som jag gillar och jag tror att många (särskilt yngre) läsare skulle gilla den här boken väldigt mycket!

Koncept: +1
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ash (James kusin)
Bästa scen eller del: När James och Phillip samarbetar

Betyg: 6,5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Gästinlägg: En bok att älska och hata

Det finns alltid två versioner av en historia, men vilken är den rätta?

Titel: Älskar – hatar (Eng.You against me)
Författare: Jenny Downham
Sidantal: 354
Utgivningsår: 2011 (original 2010)

Handling:
I fattiga bostadsområdet bor ansvarsfulla Mikey som jobbar som diskare och drömmer om att bli kock. Han tar hand om sina två systrar och sin alkoholiserade mamma. I överklassområdet bakom en järngrind bor överbeskyddade Ellie som pluggar hårt till examensproven. Efter en fest polisanmäler Mikeys syster Karyn en kille för våldtäkt. Efter samma fest blir Ellies bror Tom anklagad för våldtäkt. När Mikey och Ellie träffas och blir kära kolliderar deras två olika världar och plötsligt är det mer än bara tilliten till syskonen, sanningar och lögner som står på spel.

 

 

Omdöme:
Till en början gillar jag den här boken riktigt mycket trots att karaktärerna är placerade i typiska miljöer. Fattiga Karyn gillar att festa och klä sig utmanande. Rika Tom är skötsam och omtyckt. Karyns mamma spyr galla över alla män som sårat henne. Toms pappa behandlar kvinnorna i familjen som lägre stående varelser. Men personporträtten är trovärdiga och det är omöjligt att gissa vem som talar sanning och vem som ljuger.

Handlingen är spännande och trots att det har gått två veckor sen våldtäktsanklagelsen får jag veta ytterst lite om händelsen. Spänningen ligger istället i det faktum att jag vet att Mikey och Ellie kommer att träffas och bli förälskade, vilket jag ser fram emot. Man skulle kunna tro att det blir lite konstlat när två så pass olika människor träffas och ska bli kära och jag förväntar mig typiska missförstånd. Men författaren lyckas navigera förbi det typiska och skildrar en jättefin kärlekshistoria, faktum är att jag tycker att kärleken mellan Mikey och Ellie är det bästa i hela boken.

Mot mitten och slutet av boken fokuseras det mer på själva våldtäkten, vad var det egentligen som hände? Vem talar sanning och vem ljuger? I takt med att det börjar dyka upp advokater, poliser och förhörsrum svalnar mitt intresse. Jag tycker idén bakom den här boken är intressant och tänkvärd, men allt som har med själva våldtäkten att göra känns mindre trovärdigt. Det finns så många frågor, men inga svar. Det är för luddigt för att jag ska ta till mig det.

Språkligt och berättartekniskt sett tycker jag att boken lämnar en del att önska. Den är berättad ur både Mikeys och Ellies perspektiv, till en början konsekvent och mot slutet mer hoppigt. Något som används väldigt ofta är kolon inför en replik såsom ”Han sa:” och ”Hon sa:”, vilket ger lite filmkänsla istället för bokkänsla. Förstår inte vitsen med det.

En bok som berör och som jag både älskar och hatar. För även om jag vill att rättvisa ska skipas är det tydligt att det inte finns någon vinnare i en rättegång, och det är det som gör mig så kluven.

Koncept: +1
Kärlek: +1

Mest intressanta karaktär: Mikey
Bästa scen eller del: Kärleken mellan Mikey och Ellie
Minnesvärt citat: ”Om du vill att en tjej ska tycka om dig måste du lyssna som en kvinna och älska som en man.”

Betyg: 7/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Gästinlägg: En virvelvind av galna tankar och gapflabb

Det borde finnas regler är vansinnigt rolig och full av igenkänning.

 

Titel: Det borde finnas regler
Författare: Lina Arvidsson
Sidantal: 317
Utgivningsår: 2012

Handling:
Mia är fjorton år och bor i the middle of nowhere tillsammans med sin mamma. Där händer det inget spännande och hon hänger mest med bästisen Mirjam och deras smarta kompis Karl. Mirjam har en hangup på Per som är minst lika gammal som hennes pappa, och inget verkar kunna få hennes intresse att svalna. Allt är bara tråkigt tills Vlad dyker upp och Mia blir kär.

 

Omdöme:
Att öppna den här boken är som att kliva in i en annan värld, en fjortonårings värld. Allting är intensivt, tankegångarna virvlar och ibland är det svårt att hänga med när Mia byter spår, men det funkar utan att bli jobbigt.

Språket och tonen är väldigt speciell och jag trodde först att jag skulle störa mig på talspråket, men det gör jag inte. Istället skrattar jag högt åt galna tankar och roliga formuleringar. Gillar första halvan av boken bäst. Mot mitten sjunker tempot och jag tycker inte riktigt att handlingen hämtar upp sig igen. Men trots det känns boken väldigt välkomponerad och genomtänkt med trovärdig detaljrikedom.

Trots att jag är dubbelt så gammal som Mia så känner jag igen mig i många av hennes tankar, och vissa referenser, som Sex and the city, Natural born killers och Thelma & Louise, känns nästan som att de passar bättre in på mig när jag var tonåring än på dagens fjortonåringar.

Den karaktär som jag gillar bäst är Karl. Det är kul att han är så smart och udda. Gillar också Mias relation till föräldrarna, mamman som är snäll men sådär typiskt jobbig som vuxna är, och pappan som ibland finns där och ibland inte.

Den enda jag inte riktigt förstår syftet med är Vlad som Mia blir kär i. Han är med för lite för att det ska kännas som att det har någon väsentlig betydelse för handlingen, men samtidigt är han med för mycket för att man ska kunna bortse från honom.

Och sen är det ju Per, Mirjams hangup. Per är så störande att jag förstår varför Mia har lust att döda honom. Allvarligt talat, åldersskillnaden! Vi snackar alltså Mirjam 14 och Per 40! Det är jobbigt att bara tänka på det så jag försöker att låta bli.

En galet rolig bok som garanterat får dig att skratta!

Språk: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Humor: +0,5

Mest intressanta karaktär: Karl
Bästa scen eller del: Första halvan av boken
Minnesvärt citat: ”Mens är Guds straff till kvinnan. Jag vet, det är bara bibel-bullshit och jag som inte ens tror på Gud. Men allvarligt talat: det här är faktiskt sant.”

 

Betyg: 8,5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Gästinlägg: Slutet för Adam och Sarah

Det är inte lätt att vara tonåring i Döden i dina ögon-serien.

Titel: Döden i dina ögon: Slutet (eng. Infinity)
Författare: Rachel Ward
Serie: Döden i dina ögon (Numbers) #3
Sidantal: 254
Utgivningsår: 2012 (original 2011)

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Året är 2029, två år efter katastrofen, och Adam och Sarah försöker tillsammans med hennes två bröder och dotter Mia, överleva i en värld som fallit samman. Adam litar inte på någon, men Sarah som är höggravid med Adams barn, vill söka hjälp hos andra människor och stanna i deras läger över vintern. Men så kidnappas Mia av organisationen som vill åt Adam vilket gör att de tvingas samarbeta med fienden.

 
Omdöme:
Det är en smutsig, jobbig och hopplös tillvaro som utgör Adam och Sarahs vardag. Jag vet inte riktigt vad det var för slags katastrof som världen drabbades av, men samhället har totalt kollapsat. Adam och Sarah är bara tonåringar, men har redan varit på flykt i två år. Inte nog med att de har lilla Mia att ta hand om, Sarah är dessutom höggravid med deras barn och de har även ansvar för hennes bröder.

Till en början irriterar jag mig en hel del på karaktärerna. De är tjuriga, envisa och vägrar att kommunicera med varandra. Det känns varken som att det finns någon kärlek eller några särskilda känslor överhuvudtaget mellan dem. Tack vare att man får läsa ur både Adams och Sarahs perspektiv missar man inget, men det är synd att det känns som en stor klyfta mellan dem. Det blir bättre senare i boken, och i takt med att spänningen trappas upp känns det som att de börjar lita på varandra igen.

Det mest negativa med boken är att det inte finns någon förklaring till förmågorna. Det har hintats en del om olika förmågor i de tidigare böckerna (Sarah drömde om framtiden, Adams farmor såg auror, Mia kunde byta sin dödsdag), men inte varför de uppstått eller vem som har dem. Jag hade gärna fått någon slags förklaring till det.

Bokens största styrka tycker jag är spänningen. Dramaturgin är bra uttänkt och det växlande perspektivet ger ett sug att läsa vidare. Mot slutet vet jag inte alls vad som kommer att hända och en del händelser lyckas överraska mig, vilket alltid är kul.

Om du har läst de två första böckerna tycker jag absolut att du ska läsa den sista med!

Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Mia
Bästa scen eller del: Upplösningen

Betyg: 5,5/10

Andra versioner av omslaget
 

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Gästinlägg: En ljuvlig kompott av sorg, lycka, humor och passion

Den här boken innehåller lite av allt.

 

Titel: Himlen börjar här (eng. The Sky is Everywhere)
Författare: Jandy Nelson
Sidantal: 266
Utgivningsår: 2010

Handling:
Lennies utåtriktade syster Bailey har dött och lämnat henne ensam med mormor och morbror Big. För att hantera sorgen drar sig Lennie undan och skriver små dikter och meddelanden på lappar som hon lämnar var som helst. Den enda som tycks förstå hennes sorg är Baileys pojkvän Toby. Men så börjar en ny kille på skolan, Joe, och när Lennie kysser honom är det som om himlen börjar här.

 

Omdöme:
Eftersom den här boken handlar om en tjej som sörjer sin syster trodde jag att den skulle vara mörkare och mer tragisk, men det är den verkligen inte. Det är visserligen sorgligt, ibland på ett hjärtskärande sätt, men det är också roligt och romantiskt. Och den handlar om så mycket mer än bara sorg. En frånvarande mamma, en omhändertagande mormor, självinsikt, vänskap, kärlek, sex och musik, alltihop vävs samman på ett oemotståndligt vis.

Språket är helt fantastiskt, både humoristiskt och vackert på samma gång. Vissa formuleringar är så roliga att jag vill skratta högt, samtidigt finns sorgen alltid där och jag växlar mellan att ha en klump i halsen till ett leende på läpparna.

Jag gillar särskilt Lennies handskrivna lappar som hon lämnar under stenar, nedgrävt i jorden eller i en biblioteksbok. Hon skriver ner ett minne eller ett samtal med Bailey, och på det sättet får man lära känna systern trots att hon redan är död. Lapparna känns som Lennies sätt att sörja, och för varje lapp hon lämnar efter sig frigörs en del av sorgen.

Karaktärerna är lite egensinniga och även om trovärdigheten ibland känns sådär, så köper jag det för att de är så underbara. Lennie går en svår balansgång mellan att sörja systern, känna samhörighet med Baileys pojkvän och samtidigt falla för den nye killen på skolan, Joe. Får hon verkligen vara kär när Bailey aldrig mer får samma möjlighet?

En underbar bok som verkligen speglar sitt omslag!

Språk: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1
Karaktärer: +0,5
Mysighetsfaktor: +0,5

Mest intressanta karaktär: Lennie
Bästa scen eller del: Lennies handskrivna lappar
Minnesvärt citat: ”Och när vi kysser varandra ser jag att på andra sidan dörren finns himlen.”

Betyg: 9/10

Andra versioner av omslaget

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Gästinlägg: Vacker och mysig tonårsskildring

Han är Jerry med svart sorgkant runt ögonen. Hon är Lilla Darling och den enda han vill ha.

 

Titel: Lilla Darling
Författare: Johanna Nilsson
Sidantal: 216
Utgivningsår: 2011

Handling:
Jerry är den i gänget som inte säger så mycket. Han och kompisen Reza från invandrargänget fungerar som förhandlare mellan de båda grupperna. Förutom att försöka få gängen att hålla sams vakar Jerry över Lilla Darling. Tjejen som är allt han kan tänka på och den enda han vill ha.

 

 

Omdöme:
Jag trodde att den här boken skulle vara hårdare och lite mer dramatisk, så som tonårsböcker ibland är. Istället är tonen och stämningen vacker, faktiskt riktigt mysig. Jerrys berättarröst är lugn, mogen och sansad, inte direkt som jag föreställer mig en femtonårig kille och det är både positivt och negativt. Positivt för att jag som vuxen inte tröttnar på rebelliska utsvävningar och negativt för att det helt enkelt inte känns riktigt realistiskt.

Det känns inte som att det finns många killar därute som är som Jerry och hans kompisar, som ringer varandra och gråter, visar svaghet och ställer upp, men om man bortser från trovärdigheten så tycker jag att det är väldigt fint. Och jag önskar att det vore så i verkligheten, för varför skulle inte killar få visa känslor?

Bokens styrka är Jerrys kärlek till Diana, eller Lilla Darling, som han kallar henne. Handlingen spinner hela tiden kring hur han tänker på henne och vakar över henne. Jag tycker att det är fint och slår igen boken med en mysig känsla som stannar kvar hos mig.

Stämning: +1
Språk: +1

Mest intressanta karaktär: Jerry
Bästa scen eller del: Chatten

Betyg: 7/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Gästinlägg: Har du råd med en egen skyddsängel?

I en värld där änglar betraktas som kändisar kan du betala för beskydd. Om du är tillräckligt rik vill säga.

 

Titel: Immortal City
Författare: Scott Speer
Sidantal: 406
Utgivningsår: 2012

Handling:
Jackson Godspeed är den hetaste ängeln i Angel city. Han är snygg, rik, känd och den yngste ängeln någonsin som ska få bli skyddsängel. Av en slump träffar han Maddy och något sprakar till mellan dem. Servitrisen Maddy pluggar hårt, är totalt ointresserad av ängelvärlden och av Jackson, men trots det kan hon inte förneka att det finns en gnista mellan dem.

 

 

Omdöme:
På ett sätt är den här boken en typisk paranormal romance i stilen ”jättesnygg, odödlig kille med märkeskläder och snygg bil träffar alldaglig, fattig flicka som vägrar att låta sig imponeras av kändisfester, men trots det blir obotligt kär, för ärligt talat hur kan hon låta bli när killen inte bara är en ängel utan dessutom besvarar hennes känslor?”

På ett annat sätt är det inte alls en typisk sådan bok. Den finns även lite deckare över den. Någon mördar skyddsänglar och ingen går säker, minst av allt Jackson, som verkar stå på tur enligt mördarens tillvägagångssätt.

Mest av allt älskar jag världen som författaren har byggt upp. Änglar som har släppt anonymiteten och beskyddar människor för pengar. Det är intressant att änglarna framstår som giriga, lata och diviga med egna nyhetskanaler, bloggar och Savetube, men ändå beundras världen över.

En rolig detalj är att vingarnas färg och form skiljer sig från ängel till ängel, och det är inte urringningar och kortkort som gäller, utan rygglöst där änglarna visar upp sina ”immortal marks”.

Det är cyniskt, glamoröst och humoristiskt. Samtidigt är det ytligt och lite rörigt, som om handlingen innehåller för många spår som inte hinner utforskas.
Slutordet är att det är en trevlig kärlekshistoria med övernaturlig tvist.

Fantasivärld: +1

Mest intressanta karaktär: Maddy
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat:
”How did you learn to drive like that?” Gwen yelled over the howl of six hundred horses.
”Watching Jacks.” She gunned the engine and slipped around another car.
“What?”
“You know, watching his shifting.”
Gwen gasped. ”You´ve been looking at his shifter?”

 

Betyg: 6/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Gästinlägg: En kåt smittbärare med en parasit du inte vill ha

I den här boken kallas vampyrerna för parper och de smittar dig genom saliv och sex.

 

Titel: Parasit (eng. Peeps)
Författare: Scott Westerfeld
Serie: Peeps #1
Sidantal: 303
Utgivningsår: 2007 (2005)

Handling:
Cal har ägnat ett år åt att spåra upp de tjejer som han ovetandes har smittat med en parasitsjukdom. Nu återstår bara att leta upp tjejen som smittade honom. Han är beredd på att stöta på svårigheter, men blir inblandad i något som går emot alla regler han just lärt sig.

 

 

Omdöme:
Cal är parasitpositiv, eller parper, som han och de andra nattväktarna kallar det. Men istället för att vara en blodsugande vettvilling som springer runt och biter folk, är han en smittbärare. Det innebär att han har bra mörkerseende, förhöjt luktsinne och bättre reflexer. De enda jobbiga biverkningarna är att han ständigt är upphetsad och vill ha varje tjej han ser eftersom parasiten vill att viruset sprids, och att han måste äta en massa kött hela tiden eftersom parasiten ökar ämnesomsättningen.

Cals berättarröst är personlig och humoristisk. Överhuvudtaget gillar jag karaktärerna och världen som författaren har byggt upp.

Handlingen är spännande och varvas med små motbjudande historier om äckliga sugmaskar, slemhögar, löss och spyflugelarver och deras färd in och ut ur olika värddjur. Det är som att hoppa in i ett avsnitt av CSI och få en närbild av ett blodigt sår fullt med parasiter i och samtidigt lyssna på en biologilektion.

Det kanske inte är en bok som man tar med sig till matbordet, men man blir faktiskt lite intresserad av att lära sig mer om biologi.

Handling: +1
Berättarröst: +1
Spänning: +1

Mest intressanta karaktär: Cal
Bästa scen eller del: Scenerna med Cal och Luce tillsammans
Minnesvärda citat:
”Jag var nervös – det känns alltid lite spänt när man ska träffa en före detta flickvän, och nu skulle jag till på köpet ställas inför en sinnesrubbad kannibal – och tiden gick plågsamt sakta.”

Luce: ”Ashlee Simpson, och nu Garth Brooks?”
Cal: ”Det är inte som du tror. Det är faktiskt mer ett slags … skydd.”
Luce: ”Mot vad då? Att få dig ett ligg?”

Betyg: 8/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.