Stephanie Tromly – Trouble-serien

Trippel trubbel

Serietitel: Trouble
Författare: Stephanie Tromly
Antal böcker: 3
Utgivningsår: 2015-2018

Tycke:
Den här serien blev jag nyfiken på när Opal gav ut första boken på svenska för fyra år sen. Då hade jag inte alls hört talats om första boken och det var på den tiden som jag tyckte att jag fortfarande hade bra koll på YA-utgivningen.

Nåja, hursomhelst så har jag nu sträckläst trilogin och kan inte låta bli att tänka ”Varför är den här serien inte mer populär?!”

Alltså humorn, det var länge sedan jag skrattade så mycket åt en bokserie (senast var nog The Lynburn Legacy–serien av Sarah Rees Brennan). Trubbelböckerna är fulla av allvarliga men bisarra händelser, popkulturreferenser och roliga dialoger i allmänhet. Flera gånger fick jag ta paus i läsningen för jag skrattade så mycket.

Zoey är visserligen bokens berättare men jag skulle nog säga att den riktiga huvudrollen är Digby. Det är han som är den drivande kraften (eller ska jag säga orkanen?) till allt och står för 80% av all humor. Han är som en ung och knasig version av Sherlock Holmes (tv-serien med Benedict Cumberbatch alltså). Zoey är som en liten blek Watson i jämförelse.  Detta märker man av framförallt i den första boken där jag tyckte att Digby körde över Zoey totalt, men i sista boken så fick de mer balans vilket gjorde att den boken blev min favorit i serien.

I överlag så är karaktärerna helt okej. Digby är så pass överdriven att han överskuggar alla andra, på gott och ont. Jag gillar Zoey, Henry, Felix och till och med Sloane som jag hade svårt för i början. Bill är dock en patetisk karaktär som jag inte tycker det minsta om.

Handlingen är ganska spännande och jag gillar att det finns en röd tråd genom serien. Om jag ska vara helt ärlig så är det mesta inte särskilt trovärdig men det är inte meningen heller, boken lever via sin humor och udda karaktärer, handlingen är mest där för att ge dem något att göra så att man kan skratta åt deras äventyr.

Och just ja, eftersom jag läste böckerna i sträck efter varandra så märkte jag också en klar förbättring i språket. Första boken var VÄLDIGT pratigt, det var så många dialoger direkt efter varandra att ibland så tappade jag bort mig och visste inte vem som sa vad. Det blev mycket bättre i sista boken.

Så vill ni ha något väldigt roligt och ganska spännande så kan jag varmt rekommendera denna serie. Hela serien finns utgiven av Opal och Vox by Opal för er som föredrar att läsa på svenska.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Haha, jag hade glömt bort att Felix var i ambulansen i slutet av första boken. Var så himla roligt när han hoppade fram och knockade ner skurkarna.
• Yeesss, Sally lever! Jag blev faktiskt lite orolig över att hon var död när jag började läsa andra boken. Så himla fint att hon accepterade sin riktiga familj och är lika smart som Digby.