RSS

Category Archives: Betyg

Tomi Adeyemi – Children of Blood and Bone

Ett gäng tonåringar på äventyr för att återställa magin

Titel: Children of Blood and Bone
Författare: Tomi Adeyemi
Serie: Legacy of Orïsha #1
Sidantal: 525
Utgivningsår: 2018

Beskrivning:
Zélie Adebola remembers when the soil of Orïsha hummed with magic. Burners ignited flames, Tiders beckoned waves, and Zélie’s Reaper mother summoned forth souls.

But everything changed the night magic disappeared. Under the orders of a ruthless king, maji were killed, leaving Zélie without a mother and her people without hope.

Now Zélie has one chance to bring back magic and strike against the monarchy. With the help of a rogue princess, Zélie must outwit and outrun the crown prince, who is hell-bent on eradicating magic for good.

Danger lurks in Orïsha, where snow leoponaires prowl and vengeful spirits wait in the waters. Yet the greatest danger may be Zélie herself as she struggles to control her powers and her growing feelings for an enemy.

Tycke:
Av någon anledning så var jag inte alls sugen på att läsa den här boken då den släpptes förra året och syntes på många bokbloggar. Var väl förmodligen trött på episk fantasy just då, men strax innan 2018 tog slut (och efter min Throne of Glass-maraton) så plockade jag denna och blev väldigt positivt överraskad.

Själva handlingen känns som en blandning av flera andra böcker men jag tycker att författaren ändå har gjort något eget genom miljön, språket och karaktärerna. Zélie, Amari och Inan är alla väldigt intressanta karaktärer och det har varit riktigt spännande att följa deras karaktärsutveckling och äventyr. Romansen känns lite påtvingat men annars flöt handlingen på väldigt bra. Det händer mycket i boken och när man väl har börjat var det lätt att fastna med läsningen i flera timmar.

Jag tänkte på boken som en vanlig fantasyroman tills jag kom till författarens tacksida i slutet och förstod att den är delvist inspirerad av orättvisor som svarta personer har fått utstå, t.ex. slaveriet. Tycker att det alltid är mer intressant när författaren har ett budskap bakom berättelsen.

Det jobbiga nu är att man behöver vänta på nästa bok…

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Var ganska väntat att alla skulle få magi efter ritualen, snacka om att det kommer att bli kaos nu.
  • Så tragiskt att Zélie och Tzain förlorar sin pappa också. Trodde faktiskt att pappan skulle klara sig.
Advertisements
 

Tags: , ,

Becky Albertalli – Leah on the Offbeat

Kärt återseende med Simons gäng

Titel: Leah on the Offbeat
Författare: Becky Albertalli
Serie: Creekwood #2
Sidantal: 343
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:
When it comes to drumming, Leah Burke is usually on beat—but real life isn’t always so rhythmic. An anomaly in her friend group, she’s the only child of a young, single mom, and her life is decidedly less privileged. She loves to draw but is too self-conscious to show it. And even though her mom knows she’s bisexual, she hasn’t mustered the courage to tell her friends—not even her openly gay BFF, Simon.

So Leah really doesn’t know what to do when her rock-solid friend group starts to fracture in unexpected ways. With prom and college on the horizon, tensions are running high. It’s hard for Leah to strike the right note while the people she loves are fighting—especially when she realizes she might love one of them more than she ever intended.)

Tycke:
Denna räknas som uppföljaren till Simon vs. the Homo Sapiens Agenda fast det är egentligen den tredje boken, men jag antar att The Upside of Unrequited inte utspelar sig på samma skola så därför räknas det som en spin-off och inte en uppföljare.

Det var superhärligt att få återse Simon och hans kompisgäng! Denna gång är det (som titeln antyder) Leah som är huvudpersonen vilket faktiskt fungerade överraskande bra. På något sätt så gillade jag henne inte så mycket när jag läste Simon men här är hon riktigt underhållande att läsa om. Man förstår henne bättre och jag beundrar verkligen hennes mod, hon tar inget skit och hon är inte rädd för att tillrättavisa sina vänner ifall de göra något korkat, även om det innebär att vänskapen rubbas. Dessutom så älskar jag mångfalden bland karaktärerna och relationerna mellan dem är så härliga.

Precis som föregående bok så har boken ett HBTQ-tema, den handlar även om framtidsdrömmar och om att överleva som tonåring på väg in i vuxenvärlden. Det är en mysig, lättsmält och gullig berättelse som man blir glad av att läsa. Vilket jag verkligen behövde efter att ha läst Sadie av Courtney Summers. Finns egentligen inte så mycket mer att säga, gillade ni Simon så lär ni inte blir besviken på denna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Kan tycka att Abby är ganska taskig som blir ihop med Leah så fort efter att hon har dumpat Nick, fast å andra sidan så hånglade Nick med Taylor framför henne så jag kan ju förstår att hon är arg. Undrar om Abby tyckte om Nick på riktigt eller om hon hela tiden har gillat Leah i smyg.
 

Tags: , ,

Kara Thomas – The Cheerleaders

Kan det vara ett sammanträffande att de fyra populäraste tjejerna i skolan dör en efter en?

Titel: The Cheerleaders
Författare: Kara Thomas
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:
There are no more cheerleaders in the town of Sunnybrook.

First there was the car accident—two girls gone after hitting a tree on a rainy night. Not long after, the murders happened. Those two girls were killed by the man next door. The police shot him, so no one will ever know why he did it. Monica’s sister was the last cheerleader to die. After her suicide, Sunnybrook High disbanded the cheer squad. No one wanted to be reminded of the girls they lost.

That was five years ago. Now the faculty and students at Sunnybrook High want to remember the lost cheerleaders. But for Monica, it’s not that easy. She just wants to forget. Only, Monica’s world is starting to unravel. There are the letters in her stepdad’s desk, an unearthed, years-old cell phone, a strange new friend at school. . . . Whatever happened five years ago isn’t over. Some people in town know more than they’re saying. And somehow Monica is at the center of it all.

There are no more cheerleaders in Sunnybrook, but that doesn’t mean anyone else is safe.

Tycke:
På något sätt har jag missat att denna bok fanns och upptäckte den först i samband med att den blev nominerad i Goodreads Choice Award 2018. Jag läser sällan deckare men jag har läst deckarserien Prep School Confidental av författaren tidigare och vet att jag gillar hennes sätt att skriva.

The Cheerleaders visar sig faktiskt vara mycket bättre än vad jag trodde. Faktiskt en av de bästa YA-deckarna när det kommer till mysterie-delen (detta kanske inte är så mycket att hurra för med tanke hur stereotypiska och förutsägbara många YA-deckare är). Monica är ju verkligen en huvudroll som driver handlingen/undersökningen framåt. Hon gör saker som jag förmodligen själv inte skulle ha vågat och det är sån himla driv genom hela berättelsen. Spänningen är konstant och boken är väldigt svår att lägga ner.

Jag har dock lite svårt att förstå varför Monica inte pratar med varken sin styvpappa eller sina bästisar, hon ber ju inte ens dem om hjälp fast hon har en väldigt bra relation med dem. Istället så avslöjar hon allting för klasskamraten Ginny som hon egentligen knappt känner. Här kunde författaren förklarat mer och gjort det trovärdigare, men annars så tycker jag att handlingen känns trovärdig.

The Cheerleaders är en bok som går väldigt snabbt att läsa. Språket känns rätt för målgruppen och berättelsen, mysteriet är bra och huvudrollen Monica är sympatisk. Vill man ha en spännande YA-deckare som faktiskt inte känns löjlig så är denna ett utmärkt val.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Vet egentligen inte vad jag tycker om att man får läsa från Jennifers perspektiv också, kändes mest konstigt faktiskt. Man visste ju att hon var död och hennes delar gav egentligen inte så jättemycket, jag antar att det är för att man som läsare ska tycka om henne men eftersom jag visste att hon skulle ta livet av sig själv så hade jag svårt att knyta emotionella band till henne.
  • Gillade att de tre fallen faktiskt inte hängde ihop. Första var en olycka, andra ett mord och tredje (Jennifers) ett självmord. Det kan ju annars bli väldigt krystat om det ska visa sig att samma mördare ligger bakom samtliga, här tycker jag att upplösningen är bra och lagom. 
  • Ginny växte faktiskt i mina ögon när man fick veta att det var hennes pappa som hade kört på tjejerna och att hon valde att inte rädda honom. Så himla kallt (och rätt) gjort.
 

Tags: , ,

Courtney Summers – Sadie

En ung kvinna fast besluten om att hämnas sin lillasyster

Titel: Sadie
Författare: Courtney Summers
Sidantal: 311
Utgivningsår: 2018

Baksidetexten:
Sadie hasn’t had an easy life. Growing up on her own, she’s been raising her sister Mattie in an isolated small town, trying her best to provide a normal life and keep their heads above water.

But when Mattie is found dead, Sadie’s entire world crumbles. After a somewhat botched police investigation, Sadie is determined to bring her sister’s killer to justice and hits the road following a few meager clues to find him.

When West McCray―a radio personality working on a segment about small, forgotten towns in America―overhears Sadie’s story at a local gas station, he becomes obsessed with finding the missing girl. He starts his own podcast as he tracks Sadie’s journey, trying to figure out what happened, hoping to find her before it’s too late.

Tycke:
Sadie är en bok jag från början hade svårt att komma in i. Hälften av boken är skriven i radioföljetong-stil och det tog mig några kapitel innan jag vande mig vid det formatet. Efter det flöt läsningen bra och jag kan tänka mig att berättelsen gör sig väldigt bra som ljudbok. Dessutom är det ett häftigt upplägg med att man både få läsa från Sadies perspektiv, och sen om journalisten som letar efter henne några månader senare.

Alla Courtney Summers böcker är mörka och Sadie är inget undantag. Om ni inte tycker om att läsa om flickor i utsatta och obehagliga situationer så lär inte boken passa er. Flera gånger under läsningens gång kände jag en klump i magen och är så arg på personerna som har skadat henne. Bit för bit avslöjas Sadies förflutna och relationerna som från början verkade bra visar sig ha en betydligt sämre sida.

Sadie är egentligen ingen sympatisk karaktär, hon är lite av ett mysterium, aggressiv, bitter och är besatt av att hitta sin systers mördare. Trots det så kan man inte låta bli att heja på henne, speciellt när man får kännedom om hennes förflutna. Samtidigt som Sadie kommer närmare sitt mål så inser man också att det förmodligen inte kommer att sluta särskilt lyckligt. Denna är förmodligen den mest deprimerande boken jag läste under 2018, men den är känsloväckande på ett bra sätt.

Sammanfattat är Sadie en väldigt mörk bok. Det annorlunda formatet var från början svår att ta till men när man väl ha vant såg så var det riktigt spänningshöjande. Det är en bok om hämnd och vuxna som skadar barn, ett ämne som man inte bör blunda för, hur hemskt det än är.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tror tyvärr att Sadie dog, även om hon inte dog i konfrontationen så tror jag att hon skulle ha tagit livet av sig själv eftersom hon inte vill leva utan sin lillasyster
  • Ahh, så det var Sadie som skickade vykortet! Gud så mycket skuldkänslor hon måste ha känt. Mattie dog för något som inte ens var sant.   
  • Kanske jag som missade det men var får Jack sina pengar ifrån? Han verkar ju inte jobba alls utan nästlar sig bara in hos ensamstående mödrar och ger sig på deras barn. Vilket kräk alltså! Rätt åt honom att han dog.
 

Tags: ,

Francesca Zappia – Eliza and Her Monsters

Känd serietecknare som lever anonymt

Titel: Eliza and Her Monsters
Författare: Francesca Zappia
Sidantal: 385
Utgivningsår: 2017

Baksidetexten:
In the real world, Eliza Mirk is shy, weird, and friendless. Online, she’s LadyConstellation, the anonymous creator of the wildly popular webcomic Monstrous Sea. Eliza can’t imagine enjoying the real world as much as she loves the online one, and she has no desire to try.

Then Wallace Warland, Monstrous Sea’s biggest fanfiction writer, transfers to her school. Wallace thinks Eliza is just another fan, and as he draws her out of her shell, she begins to wonder if a life offline might be worthwhile.

But when Eliza’s secret is accidentally shared with the world, everything she’s built—her story, her relationship with Wallace, and even her sanity—begins to fall apart.

Tycke:
Den här boken har jag haft liggandes ganska länge, nu har den äntligen blivit läst, mest tack vare att jag har varit sjuk och legat hemma i sängen i flera dagar.

Precis som i författarens debutbok Made you up så handlar boken om inte en helt vanlig tonårig tjej. Eliza är väldigt introvert håller det mesta för sig själv. Hennes närmaste vänner har hon lärt känna online och de har aldrig träffat varandra. Det coola med Eliza är att hon även är skaparen/tecknaren av succéserien The Monstrous Sea med miljoner fans över hela världen (eller kanske mest i USA).

För det första så gillar jag verkligen att man får se lite teckningar samt läsa några delar av Elizas serie. Jag tycker också om idén med att hon har två olika identiteter och inte ens hennes föräldrar har en susning om hur populär The Monstrous sea är (och att Eliza egentligen tjänar mer pengar än dem). Romansen är sockersöt och konflikterna ligger på en nivå som känns rätt för berättelsen. Visserligen så kan jag tycka att Eliza är lite jobbig ibland som är fast besluten med att hennes föräldrar inte fattar något så hon bemödar sig inte ens att försöka förklara för dem. Allting skulle ha gått hur bra som helst om hon bara hade sagt sanningen till dem hon håller kär, men det är väl egentligen det boken handlar om, att det är Elizas personlighet att hon håller allting för sig själv och lider i det tysta. Sen kan jag tycka att föräldrarna är väldigt ignoranta som inte har besökt sin dotters hemsida på över två år trots att hon lägger ner hela sin själ och all sin fritid på den.

Efter att ha sträckläst Throne of Glass-serien så var den här boken precis vad jag behövde. Allt som allt en väldigt underhållande och snabbläst bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Blev först sur på Wallace för att han var så desperat över att få Eliza att avsluta serien när hon tydligt har sagt att hon inte kan. Men i slutändan så verkar han ju bry sig mer än hennes välbefinnande än sitt eventuella författarskap.
  • Åh, jag känner igen mig så mycket i att det ibland är mycket lättare att skriva än att prata. Det blir mindre känslosamt då, för vissa saker är alldeles för svåra att säga utan att känslorna spills ut. 
  • Så gulliga brorsorna visar sig vara. Superrart när de försvarade och tröstade sin syster.
 

Tags: , ,

Marie Lu – Warcross & Wildcard

Praktisk men farlig teknik som tar över världen

Serietitel: Warcross
Författare: Marie Lu
Antal böcker: 2
Utgivningsår: 2017-2018

Tycke:
Efter att ha läst 2st trilogier av Marie Lu, Legend och The Young Elites, så kan man väl konstatera att jag är ett fan. Warcross är hennes senaste avslutade serie, denna gång en duologi, och här kommer mitt omdöme av serien.

Lite kort beskrivet så är Warcross ett virtuellt lagspel som har tagit världen med storm. Skaparen bakom Warcross, samt de högteknologiska glasögonen/linserna som gör spelet möjligt är det japanska geniet Hideo. Vår huvudroll är Emika som efter sin pappas död lever i fattigdom och överlever tack vare sitt jobb som prisjägare i USA. Hon är även en duktig hacker och Hideo kom på henne när hon hackade Warcross. Detta leder till att Emika får träffa Hideo (som givetvis är ung och snygg), och en spännande (kärlek)saga börjar.

Just spänning och tvister är något som Marie Lu gör väldigt bra. Både böckerna är riktiga bladvändare, jag trodde länge att jag redan hade listat ut tvisten i förväg men där hade jag fel och handlingen överraskade mig. Både Emika och Hideo är bra karaktärer med trovärdig bakgrund som har format dem till personerna de är idag.  Romansen mellan dem är bra beskriven, men samtidigt så är de inte helt förblindade av känslor till varandra vilket jag uppskattar väldigt mycket.

Sen har vi sakerna som gör att jag har svårt att älska serien, nämligen tekniken. Som en utvecklare själv så tycker jag att hela tekniken är väldigt luddigt beskrivet, speciellt hur hackningen beskrivs. Här känns programmeringen/koden som någon magisk trollformel man kan kastar på motståndaren. Så ja, inte direkt övertygande för min del.

En annan sak är att jag kände i stort sett ingenting för bikaraktärerna, förutom möjligen Zero och Jax. Resten av Emikas gäng kommer jag knappt ihåg och vänskapen mellan dem känns inte särskilt djupt, oavsett vad som sägs i boken. Möjligen beror detta på att serien endast består av två böcker så bikaraktärerna fick inte stor plats.

Personligen så tycker jag att Warcross är den svagaste serien som författaren har skrivit hittills, men det beror en stor del på mitt yrke. Bryr man sig inte om att analysera över tekniken så har man en riktig spännande och fartfylld berättelse. Även om jag inte älskar serien så tycker jag att den är bra och ser fram emot nästa verk av Marie Lu.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Hade inte väntat mig att Zero/Sasuke är död och finns endast som kod, och på tal om Sasuke, det namnet förknippar jag med Naruto och jag tänker mig att Hideo ser ut som Itachi haha.
 

Tags: , , ,

Sarah J. Maas – Throne of Glass (serie)

En populär YA fantasy som äntligen har blivit avslutad!

Serietitel: Throne of Glass
Författare: Sarah J. Maas
Antal böcker: 7 (plus 1 prolognovellsamling)
Utgivningsår: 2012-2018

Tycke:
Nu har jag äntligen läst alla sju böckerna i Throne of Glass-serien! Faktiskt 8 böcker för jag har även läst prolognovellsamlingen. Jag orkar inte skriva om varje bok var för sig (första boken har jag redan recenserat här) så först kommer jag att köra ett spoilerfritt omdöme om serien i helhet och sedan kommer delen som innehåller spoilers.

Som jag tidigare har sagt så var mitt första intryck av serien inget vidare. Huvudrollen Celeana sägs vara en kickass mördare men hon betedde sig mest som en skrytsam och bortskämd prinsessa. Dessutom innehöll boken ett triangeldrama där jag inte gillade någon av kärleksintressena. Det är inte förrän i tredje boken som serien verkligen började växa i mina ögon och jag insåg varför så många gillar den. Från att lite ha känts som “highschool-drama wannabe fantasy” så blev det epic fantasy på riktigt. Många nya och coola karaktärer introducerades, världen växte, magisystemet växte, ja, allt blev helt enkelt mycket mäktigare och spännande.

Det enda som jag fortfarande inte är så förtjust i är att romanserna oftast tenderar att luta sig mot det cheesiga hållet. Det är ett väldigt hopparande av karaktärer och i stort sett alla romanser (som även är heterosexuella) börjar med att tjejen och killen är fiender/ovänner. Sen när de väl är tillsammans så ska det komma något i vägen som gör att den ena parten ej kan förlåta den andra, sen kommer en annan händelse (ofta en nära-döden-upplevelse) som gör att den arga parten ångrar sig men då är det försent, för nu har den andra fått nog och vill inte vara i en relation längre (säger de i alla fall). Så där håller FLERA kärlekspar fram och tillbaka och det är faktiskt ganska tröttsamt.

För att avsluta den spoilerfria delen så är Throne of Glass en spännande YA-fantasy som blir allt mer episk för varje bok. Gillar man romance också så lär man älska den här serien. Visst tar det tid att plöja igenom böckerna men de är så pass underhållande att sidorna bara flyger förbi (speciellt bok, 4,5 och 7). Rekommenderas!

Och nu till de spoileraktiga tankarna, läs inte vidare om ni inte har läst klart serien.

________________________________________________________________________________________

Dorian och Manon måste vara det mest udda paret. Jag gillar faktiskt dem tillsammans men deras romans känns ju helt weird. Å andra sidan så är Dorian väldigt förändrad efter att ha varit förslavad av valgprinsen, i sista boken var han ju faktiskt riktigt cool som lyckades lura Maeve och lyckades komma undan med den sista nyckeln.

Grät så mycket när de tretton dog och sen att profetian uppfylldes. Så himla synd om dem, de fick ju aldrig se landet som de offrade sitt liv för.

Det var ju faktiskt förvånansvärt lite av de goda viktigare personerna som dog, de som spelade roll är ju bara de 13 (och de räknas typ som en karaktär) och Gavriel, resten fick ju i princip ett lyckligt slut. Trodde faktiskt att Lorcan och Fenrys skulle dö, och kanske Lysandra också. Nu är jag glad över att de inte gjorde det men det känns inte lika trovärdigt att så många överlevde.

Var liiiiite krystat att Adarlans kung var “namnlös” så det var han “profetian” menade. Och synd om Dorian som aldrig fick reda på namnet.

Känns som att i de senare delarna så kan Aelin och Rowan knappt håller händerna borta från varandra. Deras sexscener är väl menade att vara sensuella men jag satt mest och rynkade pannan åt de metaforiska beskrivningarna.

Jag gillar fortfarande inte Chaol, och så himla elak han var mot Yrene. Tycker ärligt talat att hon förtjänar någon bättre. Bok 6 var ganska seg faktiskt, saknade Aelin och gänget. En hel bok om Chaols resa i syd var lite för mycket, även om jag gillar Nesryn och Yrene.

 

Tags: , ,