Anna Ahlund – Saker ingen ser

Tonårsdrama med fantastiskt språk

Titel: Saker ingen ser
Författare: Anna Ahlund
Sidantal: 412
Utgivningsår: 2017

Baksidetexten:
“Jag kysser alltid främlingar på nyår”, säger hon och rättar till sin mössa.
“Jag med”, säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
“Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”

Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

Tycke:
Jag blev lite smått förälskad i Du, bara så när jag såg denna i biblioteket sprang jag fram till hyllan och högg tag i den. Den lästes ut på bara ett par dagar vilket är en bedrift med tanke på hur lite lästid jag har nu.

Men nu till omdömet, det finns båda saker jag gillar mycket och saker jag gillar mindre. Språket är ju helt klart det mest fantastiska, det flyter så bra och dialogerna känns trovärdiga. Karaktärerna är intressanta och många, och här har vi en sakerna jag gillar mindre, det är för många karaktärer och berättarröster! Jag hinner inte lära känna karaktärerna tillräckligt mycket. Alla i kompisgänget (och även folk utanför) känns så levande och har sina egna historier, man vill veta mer men boken tar slut innan man har fått nog.

Precis som i Du, bara finns det flera detaljerade och bra skrivna sexscener i boken. Visst handlar boken om tonåringar men personligen så tycker jag att sexet ibland tar för mycket fokus. T.ex. delarna om Miriam och Fride, känns som att deras relation bara byggde på sex och hångel.

Men i övrigt, en trevlig och känsloväckande bok. Ser redan fram emot nästa bok av författaren!

 

Anna Ahlund – Du, bara

Det problematiska med att vara kär i sin systers kille

Titel: Du, bara
Författare: Anna Ahlund
Sidantal: 340
Utgivningsår: 2016

Officiell handling:
Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

Tycke:
Har hört supermycket gott om den här boken så när den damp ner i brevlådan i form av en överraskning blev jag så klart förtjust.

Alltså språket! Så himla bra! Det är en fröjd att läsa Johns tankar och det är så lätt att känna med honom. Hans komplicerade känslor för Frank är bra beskrivna och känns så äkta. De trevande dialogerna och känslorna i början gav mig fjärilar i magen, precis så som nyförälskelse ska göra.

Det som drar ner boken för mig är alla sexscenerna för de blev för många till slut. Vad hände med kopplingen på intellektuell nivå mellan Frank och John? Det blir liksom lite för mycket av det goda och till slut så bara bläddrade jag förbi sexscenerna för att komma vidare i handlingen. Sen tycker jag att det är rätt konstigt att föräldrarna lyser med sin frånvaro under nästan hela boken.

Du, bara är både en vacker och viktig bok. Det är uppfriskande med en bok där ens sexuella läggning inte har någon betydelse och jag önskar att verkligheten kunde vara likadant. Allt som allt så gillar jag boken väldigt mycket och läser gärna mer av författaren.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jaaaa, de fick varandra i slutet! Var så himla orolig över att de skulle göra slut på riktigt.   

• Det kanske bara är jag som är pryd men att ha sex med sin bästis och sedan bete sig helt normalt efteråt låter konstigt i mina öron.  

+ Språk
+ Budskap
+ Karaktärer
– Upprepning

Mest intressanta karaktär: John
Bästa scen eller del: När John blev arg på Frank, känslorna beskrivs så fantastiskt bra.

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en bra kärleksbok.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om att läsa om sexscener (om det nu finns sådana människor)