Livet på månen är inte så lätt som man tror.
Titel: Uppstigandet (eng. Dove Arising)
Författare: Karen Bao
Serie: Dove Chronicles #1
Sidantal: 303
Utgivningsår: 2014
Handling:
Livet på månkolonin är inte lätt men det är i alla fall mycket bättre än att leva på den förstörda jorden.15-åriga Phaet drömmer om att jobba i biologiavdelningen men hennes liv ändras drastiskt när hennes mor blir sjuk och sätts i karantän. Utan någon som kan försörja familjen måste Phaet snabbt få ihop pengar så att de kan betala mat och hyra. Lösningen blir att hon tar värvning i armén. Rekryteringsprocess har ett rykte om att vara brutal och livsfarlig, och även om man klarar prövningen sägs det att erfarenheten kommer att förändra ens själ. Kommer Phaet att klara sig bland sina äldre konkurrenter? Och kommer hon fortfarande att vara samma person efter prövningen?
Tycke:
Det är både häftigt och märkligt att den svenska versionen släpps före den engelska originalversionen. Gillar verkligen att Modernista är så himla snabba med att översätta!
Jag hade inga förväntningar när jag började läsa boken och det dröjde inte många sidor innan jag var helt fast. Handlingen påminner om många andra dystopier men den känns ändå unikt. Framförallt så gillar jag verkligen Phaets berättarröst. Hon är en väldigt tystlåten karaktär och är inte särskilt social heller. Det är så kul att läsa om hur hon tolkar en situation medan man som läsare vet att det egentligen är något annat som händer. Jag gillar även hur vetenskapligt lagt, smart och beslutsam hon är.
Jag har läst att flera personer tycker att andra delen av berättelsen är bättre än första. Konstigt nog så håller jag inte med. Jag älskar första delen med träningen och att läsa om hur Phaet lärde känna kompisar och blev bättre och bättre. Jag håller med om att andra delen är mycket mer tvistig men jag tyckte det mest att det blev för mycket och bokens trovärdighet försvann. För att inte spoila så tar jag upp detta i spoilersektionen.
Uppstigandet är en väldigt imponerande debut, speciellt när man i efterhand får veta att författaren bara var 17 år när hon började skriva på manuset. Rekommenderas till er som vill ha en spännande dystopi om folk som lever på månen.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Tyckte att det inte kändes särskilt trovärdigt att Phaet blev en kapten vid 15 års ålder! Herregud, hon har ju bara fått 2 månaders träning. Hur kan man låta henne ansvara för flera människors liv?
- Jag antar att det blir en kärlekstriangel sen när Phaet kommer på att hon älskar Wes mer än Umbriel. Stackars Umbriel, gillade honom riktigt mycket.
- Hmm, så Phaets mamma är grunden av rebellrörelsen? Och Phaets bror är en megahacker. Det saknas väl bara att lillasyrran visar sig vara en supermänniska också. Jag misstänkte att Wes var med i någon rebellrörelse men tänkte faktiskt inte på att han kunde komma från jorden.
- Suck på att det ska finnas psykopater i varenda sci-fi stridsskola (som jag har läst hittills iaf). Och det är lite typiskt att lärarna inte gör något åt saken.
Handling: +0.5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0.5
Spänning: +0,5
Trovärdighet: -0.5
Mest intressanta karaktär: Wes
Bästa scen eller del: Träningen
Andra böcker som jag kom att tänka på:
Divergent – Rekryteringsprocessen där de blir rankade samt [att huvudrollen nästan blev dödad av psykopater].
Ender’s Game – Rymdstrider och stridsskola.
The Hunger Games – Huvudrollen deltar i något hemskt för att skydda sina yngre syskon. Ett kärleksintresse hemma som byts ut mot en ny.
Rekommenderar för:
Ni som tycker om Divergent.
Rekommenderar inte för:
Vill ni ha mycket trovärdighet och en huvudroll som inte är helgod så kan ni leta vidare.
Betyg: 7/10
Andra delar i serien:
1. Uppstigandet (eng. Dove Arising)
2. Titel ej bestämd
Boktycke 