Ruta Sepetys – The Fountains of Silence

Att leva i Spanien under Francos förtryck

Titel: The Fountains of Silence
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal: 512
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
År 1957 reser Daniel, en amerikansk aspirerande fotografjournalist till Madrid och lär känna vackra Ana. Men under Francos förtryck är inget säkert, inte ens deras spirande kärlek.

Tycke:
Denna är inte den första boken jag läser av Sepetys som är en mästare inom historiska romaner. Jag har nu kommit fram till att jag har svårt att fastna för historiska romaner om de inte innehåller något övernaturligt. Så det medelmåttiga betyget beror på mig och inte på boken för jag har egentligen inget att klaga på förutom att det är en dystopi där huvudrollerna inte gjorde någon revolution (yepp, jag har blivit skadad efter Hunger Games, Divergent och alla andra dystopiserier).

The Fountains of Silence handlar om hur det var att leva i Spanien under diktatorn Francos styre. Jag visste ärligt talat ingenting om den epoken i Spaniens historia. Det är lärorikt och både språket och karaktärerna är bra. Handlingen är realistisk (förutom möjligen en sak i spoilerdelen) och därmed tyvärr ganska ospännande för mig som föredrar episka strider och andnödsframkallande tvister.

Jag är imponerad över författarens research och hur levande hennes beskrivningar är. Gillar du historia så är det stor chans att du kommer att tycka om denna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att det blev ett litet väl för mycket sammanträffande att Daniels föräldrar adopterade just Anas systerdotter av alla tillgängliga barn i Madrid.  På tal om det, så himla hemskt att de rövade bort barnen från föräldrarna!
• Jag förstår inte varför inte Ana kontaktade Daniel tidigare om hon nu fortfarande var så kär i honom, hon kunde ju ha fått tag på honom via den andra journalisten (som jag har glömt namnet på).

 

Minirecensioner – Salt i havet och en flammande skugga

Titel: Salt to the Sea (sv. Tårar i havet)
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal: 393
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Ett gäng flyktingar, alla med hemligheter, försöker ta sig i säkerhet innan andra världskriget kommer ikapp dem.

Tycke:
Ruta Sepetys är författare som många andra älskar men det är något med hennes böcker som inte passar mig. Jag vet inte om det är språket, takten eller karaktärerna, men något är det som hindra mig från att förälska mig berättelsen.

Salt to the Sea (Tårar i havet på svenska) är en väldigt mörk bok som utspelar sig under andra världskriget och berättas ur flera perspektiv. Möjligen är det just hoppandet mellan berättarrösterna som gör att jag inte fastnar för någon av dem.

Vad jag uppskattar mest med boken är den oväntade historielektionen. Herregud, att något sådant hemskt har hänt och man har inte fått lära sig någonting i skolan om det. Många har hört talats om Titanic, men hur många känner till Wilhelm Gustloff? Jag gjorde i alla fall inte det förrän jag läste denna bok.

Kort sagt, en väldigt sorglig bok som gör skäl för sin titel. Slutet blev rörande även för mig men vägen dit uppfattade jag som lång och tyvärr ganska seg. Allt som allt en helt okej bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åh herregud, vilket slut. Blev så ledsen när Emilia skiljdes åt från sin dotter och senare dog. Mammahjärtat i mig bara brast.

 

________________________________________________________________________________

Titel: The Creeping shadow (sv. Den flammande skuggan)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #4
Sidantal: 464
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Lucy och gänget tar sig an ett uppdrag och som visar sig vara långt farligare än vad de har trott.

Tycke:
Jonathan Stroud gör det igen! Än en gång levererar han en bok som precis faller mig I smaken. Kuslig spänning, hemliga konspirationer, skrämmande spöken, härlig humor, fina illustrationer och älskvärda karaktärer. Det finns bara så mycket att tycka om i denna bok.

The Creeping shadow är ganska tjock för att riktar sig mot yngre ungdomar, men helt ärligt talat så flyger sidorna förbi och innan man vet ordet av så är boken slut. Eftersom detta är den fjärde boken så vill jag inte avslöja så mycket mer om den. Näh, hörni, har ni inte läst denna serie så är det hög tid att börja nu!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag misstänker att Lockwood försöker dölja att han börjar förlora sin spöksyn. Han är väl redan i övre tonåren? Konstigt att de andra inte har tänkt på det.

• Åhhh, de fick se hur dödskallen såg ut då han levde. Hade ju hoppats på att Luce skulle hinna prata med honom i den andra världen.

 

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow (sv. Den flammande skuggan)
5. The Empty Grave

 

 

 

Att jobba på en bokhandel och en bordell

En bok om att våga drömma sig bort.

Titel: Out of the Easy (svenska. Färgen på drömmar)
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal: 346
Utgivningsår: 2013

Handling:
Året är 1950 och Josies mamma är en glädjeflicka hos Madame Willie. Trots sin mammas försummelse, eller tack vare den, så växer Josie upp i en bokhandel i närheten och jobbar som städare på bordellen. Hon går ut skolan med toppbetyg och kärleken till böcker gör henne mer lärd och påläst än de flesta flickorna i hennes ålder. Men vad händer nu när skolan är slut? Ska Josie söka sig in på universitetet? Hon som är uppvuxen bland prostituerade och har en mamma som umgås med kriminella män? Josie är dock inte den som ger sig så lätt. Hon har sikte på ett universitet, och hon ska ordna ett rekommendationsbrev och skolavgiften på ett eller annat sätt…

Tycke:
Jag inbillar mig hela tiden att jag inte tycker om historiska romaner men faktumet är att jag i stort sett har gillat alla historiska romaner jag har läst. Borde verkligen läsa mer av den här genren!

Out of the Easy finns även på svenska med titeln Färgen på drömmar. Boken är varken actionfylld eller ens särskilt spännande. Men det är något med stämningen och författaren språk som fångar en och får en att vända blad efter blad. Ruta Sepetys har verkligen fått till en levande bild av New Orleans under 1950-talet. Både dialogerna och beskrivningar känns trovärdiga, speciellt så älskar jag att Josie är en boknörd och man stöter på flera kända litterära verk under läsningens gång.

När det gäller karaktärerna så beundrar jag verkligen Josie som inte låter sin bakgrund hindra henne från att försöka uppnå sina drömmar. Att hon dessutom inte låter sviniga män köra över henne utan vet hur man försvara sig själv är också ett stort plus. Däremot så kan jag tycka att hennes vilja att klara sig själv blir för mycket i längden. T.ex. så ber hon inte Willie om hjälp utan planerar istället att göra en massa dumt för att lösa problemet. Dessutom så ville jag bara skaka om henne varje gång hon var snäll mot sin mamma som förövrigt var en väldigt hemsk och vidrig person.

Jag gillar också att boken inte fokuserade så mycket på kärleken. Josie är en stark tjej, hon behöver ingen kille som skyddar henne. Jag måste dock säga att jag inte fastnade för någon av hennes kärleksintressen.

Det är rätt svårt att recensera den här boken. Jag gillar den men jag vet själv inte vad det är som får mig att gilla den. Den är som sagt inte särskilt spännande utan man får mest läsa om Josies liv i staden. Tycker att ni ska läsa boken själv för att förstå vad jag menar.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Störde mig lite på Josie i slutet när hon inte berättade om sina problem för Willie. Willie har ju i stort sett varit som en mor för henne. Så synd att Josie inte litade mer på henne. Undrar om det var därför Willie dog. Är iaf glad över att Josie aldrig sålde sin egen kropp.

• Aww, synd om Patrick när han försökte säga att han var bög och Josie bara antog att han var kär i James fru direkt.  Awkward…

• Så himla sur jag blev på morsan när hon rånade sin egen dotter. Herregud alltså! Vilken hemsk människa!

Miljö: +0,5
Språk: +0,5
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Willie
Bästa scen eller del: Svaret från skolan
Minnesvärt citat: Charlie Marlowe never wrote horror, but somehow horror was writing Charlie Marlowe.

Rekommenderar för:
Tycker ni om stämningsfulla historiska romaner så lär ni gilla den här.

Rekommenderar inte för:
Om ni letar efter något övernaturligt och spännande så kan ni leta vidare.

Betyg: 7/10

 Andra versioner av omslaget